Naturinventering 1998 - Tyresö kommun

nästrot, hässleklocka, underviol, olvon, lundelm
(Roegneria canina) och vippärt. Bottenskiktet består av
bl a rosmossa och praktstjärnmossa.
Bedömning
Det rika fågellivet samt en osedvanligt rik ansamling
av ovanligare lövskogsarter gör området intressant ur
vetenskapligt kulturell naturvårdssynpunkt. Därtill är
området genom sin mångformighet och tilltalande
landskapsbild ett för friluftslivet viktigt delområde i
skogsområdet söder om Tyresåns sjösystem.
Skyddsbehov och skötsel
Många av naturtyperna i området representerar instabila
successionsstadier i övergång mot sluten skog. Kontinuerliga
skötselåtgärder fordras för att mosaiken av
landskapstyper ska kunna bibehållas.
Ängsmarkerna bör bibehållas öppna
genom någon form av hävd. Alternativen
är bete, maskinell slåtter eller
återkommande röjning av inträngande
sly och barrskogsplantor. De
smala ängskilarna norr om Grändalssjön
öster och söder om Övre
kärret är redan nu relativt igenvuxna.
Vid Övre kärret skulle man kunna tänka
sig en dämning för att erhålla ett viltvatten med fri
vattenyta längre än under tidig vår. Förbuskning av
starrkärret bör hållas tillbaka genom selektiv röjning av
videbuskagen. I övrigt se skötselföreskrifterna för
Tyresta naturreservat.
Markägare
Stockholms kommun.
Referenser
Tyresö miljövårdsförening: Ulf Johansson,
Ulf Gyllensten, Gunnar Norén, Henry Gudmunsson.
Gustafsson, L-Å (1974): Landstingets naturinventering.
Almqvist & Asplund (1937): Stockholmstraktens
växter.
Skogvaktare Kalle Johansson (muntl uppg)
Gudmundson, H., Johansson, U. (1992): Första fyndet
av frösöstarr i Sörmland. Daphne nr 2.
Johansson, U. (1991): Iakttagelser av brandnäva och
svedjenäva, Daphne nr 1.
Johansson, U. (1995): Detaljplan för delar av
Hammarbergets och Tyresta naturreservat. Stiftelsen
Tyrestaskogen.
Magnusson, L. (1993): Trollskogen Tyresta-Åva.
47
21. Brakmaren–Stormyra–
Hammarberget
Areal: 110 ha (varav 8 ha vatten)
Skyddsmotiv: B Z L
Klass: I
Förordnande: Tyresta respektive Hammarbergets
naturreservat.
Beskrivning
Runt Brakmaren och Stormyra återfinner man ett
variationsrikt och mycket naturskönt område där
ädellövskogsvegetationen utgör ett påtagligt inslag.
Den rikligaste koncentrationen av ädla lövträd finns
vid Sandudden och Hammarberget (Fagerudd), men
även klippbranter och sydligt exponerade skogsbryn
däremellan har ett stort inslag av bl a ek, lönn, alm
och lind. Vegetationstypen har troligen en lång kontinuitet
i området. Ädellövskogen kan antas
utgöra en värmetidsrelikt som genom
senare odlingsmönster bibehållits. Vid
arealmätningar genomförda i slutet av
1700-talet och början av 1800-talet bestod
en stor del av området av lövängar med bl a
ek och hassel. Under 1900-talets stora
jordbruksreformer odlades de bördigaste
ängsmarkerna upp, medan de svagare ängarna
överfördes till betesmarker. Lövinslaget bibehölls
troligen på betesmarkerna eftersom ädellövträden
övervägande är mycket gamla och grova. Förekomsten
av gammal och grov ek är mycket stor.
Inom området återfinner man en mycket exklusiv
flora, i stor utsträckning bestående av värmekrävande
sydliga arter. Bl a finns de fem sällsynta lundgräsen
skogskorn (Hordelymus europaeus), strävlosta
(Bromus benekeni), långsvingel (Festuca gigantea),
lundslok (Melica uniflora) och lundskafting
(Brachypodium sylvaticum). Av ovanligare örter kan
nämnas lundviol (Viola reichenbachiana), vippärt,
myskmadra, tandrot, vätteros, underviol, tvåblad,
skogsknipprot, lungört, glansnäva (Geranium lúcidum),
desmeknopp och lundbräsma (Cardamine impatiens).
De många beskuggade bergsbranterna hyser en rik
mossflora. Förekomsten av lunglav är mycket stor
framför allt uppe i de nord- eller östvända branterna.
Företrädesvis växer den på långsamtväxande lönnar,
ekar och askar.
Även djurlivet i området är rikt. Ett möte med älg
eller rådjur är regel snarare än undantag vid besök i
området. Bland fågelarterna är hålhäckande och
insektsätande fågelarter väl representerade. Mindre
Naturinventering Tyresö kommun 1998