Naturinventering 1998 - Tyresö kommun

är belägen nära Strandskolan och heter Droppen.
Den senare, Kolardammen är belägen nedanför
Fårdala ridskola, i norra delen av Alby naturreservat.
Kolardammen renar dagvattnet från centrala Bollmora.
(Tyresån – mål och åtgärder).
Tyresö–Flaten, Albysjön och Fatburen har reglerats
i samband med kraftuttagen vid Nyfors, Uddby
och Follbrinkströmmen. Dammluckor finns vid
Nyfors, Uddby kvarn och Follbrinkströmmen. Via
kraftverket avbördas ca 90% av vattnet ut i
Uddbyviken, medan resterande vatten passerar
Fatburen och ut i Follbrinksströmmen.
Åvaån
Även Långsjön och Stensjön har reglerats. Nedre
dammen, Lanan och Stensjön är dämda, medan
dammluckorna vid Långsjön inte längre är i funktion.
Trehörningen, Långsjön, Stensjön, Lanan och Nedre
dammen ligger inom samma avrinningsområde och
avvattnas via Åvaån till Åvaviken. Hela avvattningsområdet
består av skogsmark med undantag för de
nedersta delarna runt Åvaån som utgörs av jordbruksmark.
Öringesjön som till hälften ligger i Tyresö kommun
och till hälften i Nacka omges på Tyresösidan av
bebyggelse och på Nackasidan av skogsmark. Sjöns
utlopp mynnar i Erstaviken.
Ällmora träsks avrinningsområde består av skogsmark
och gles sommarstugebebyggelse. Så är även
fallet för Dyviksmaren, där tillkommer också ett
område med nedlagd jordbruksmark. Lillströmsträsk
och Åva träsk mottar båda enbart avrinningsvatten
från skogsmark.
Sjöarnas status
Naturliga faktorer som topografi, berggrund, jordarter,
vegetation, klimat mm avgör en sjös tillstånd
vad gäller ljusförhållande, kemisk sammansättning
(tex halter av närsalter, pH, syretillgång) och därmed
dess växt- och djurliv. En sjös ursprungliga tillstånd
kan förskjutas genom tillförsel av föroreningar via luft
eller vatten. De vanligaste föroreningsformerna är
tillförsel av närsalter och organiskt material från
avloppsvatten, reningsverk eller jordbruksmark,
tillförsel av gifter (tex tungmetaller och oljeprodukter)
via dagvatten eller från industriella processer och
tillförsel av sura produkter i nederbördsvattnet.
En kraftig tillförsel av närsalter eller organiskt
material kan leda till övergödning. Övergödda sjöar
brukar karaktäriseras av höga närsalthalter, låga
syrgashalter (speciellt vid bottnarna och under
14
stagnationsperioderna sommar och vinter), förekomst
av giftiga ämnen, t ex svavelväte vid bottnarna och en
riklig vassvegetation. Övergödda sjöars växt och
djurliv utarmas och ersätts ofta av ett fåtal arter
(tex blågrönabakterier) vilka brukar få en periodvis
återkommande massutveckling (algblommning).
Försurning av en sjö kan innebära att nästan alla
levande organismer slås ut. Kvicksilverhalterna i
vattenmassan brukar öka kraftigt vid låg pH-värden
och går försurningen riktigt långt kan även halterna
av aluminium öka. Tillförsel av tungmetaller och gifter
kan slå ut en sjös organismliv direkt, men kan också
ge många indirekta effekter,
tex en ökad förekomst av cancersvulster bland fiskar.
Under sommaren 1998 genomfördes en växtinventering
av Södertörns sjöar (Södertörnsekologerna).
Tyresån och Öringesjön
Sjöarna i Tyresö borde i huvudsak vara näringsfattiga
eller måttligt näringsrika med tanke på att de omges
av näringsfattiga jord- och bergarter och i flera fall är
djupa sprickdalssjöar. Trots detta uppvisar sjöarna
Drevviken, Långsjön, Tyresö–Flaten, Albysjön,
Fatburen och Öringesjön starka tendenser till övergödning.
Ett omfattande mätprogram över dessa
sjöars status, med undantag från Öringesjön, finns
dokumenterat i kommunen sedan 60-talet.
Under 80- och 90-talet har provtagningen i sjöarna
intensifierats. Närsalthalterna sjönk drastiskt under
70-talets början när den fulla utbyggnaden av reningsverken
var klar men närsalthalterna är fortfarande 3–
4 ggr högre än de ska vara i en opåverkad sjö.
Under sommar och vinterstagnationerna har låga
syrgasvärden uppmätts vid bottnarna, vilket tyder på
en stor belastning av organiskt material. Vassvegetationen
är mycket riklig i grunda vikar av
Drevviken, Albysjön och Öringesjön. (Vassvegetationen
är inte lika utbredd i Tyresö–Flaten och
Långsjön eftersom stränderna är relativt branta).
pH-nivå och motståndskraft mot försurning är
däremot goda. Periodvis har höga bakteriehalter
uppmätts i framför allt Drevviken och Långsjön. Efter
att reningsverket vid Gudö å lades ner har halterna av
sjukdomsalstrande bakterier dock minskat i Långsjön.
Åvaån
Övriga sjöar i kommunen är näringsfattiga. Sjötillståndet
inom Åvaåns avrinningsområde är väl
dokumenterat bla genom de undersökningar som
utförs av ITM (Institutet för tillämpad miljöforskning
Naturinventering Tyresö kommun 1998