Naturinventering 1998 - Tyresö kommun

med den följden att stigarna blir utvidgade åt sidorna
och det söndertrampade området blir allt större. I
förebyggande syfte ska man spånga sådana partier
som är starkt frekventerade. I lutande terräng kan
djupa erosionsspår av regnvattnet bildas på stigarna.
Detta kan enkelt förebyggas genom att stockar läggs
snett över stigen och leder bort vattnet utanför stigen.
Djurliv
Invandringen och utbredningen av olika djurarter står
i nära relation till vegetationsutvecklingen och förändringar
i markanvändningsformerna.
1800- och 1900-talens stora omläggningar i markanvändning
har i hög grad påverkat djurlivet. Så sent
som långt in på 1900-talet hade stora delar av kommunen
en vildmarkskaraktär med stora sammanhängande
skogsområden och en bred och lång, tämligen
opåverkad kustzon. Goda stammar av orre och tjäder
fanns då i skogarna, utter förekom vid kusten och
sådana rovfåglar som pilgrimsfalk, havsörn och
berguv som numera är utrotningshotade i hela landet
förekom innan bebyggelseexpansionen satt i gång på
allvar på 50- och 60-talet. Störningar på häckplatser
och miljögifter har sedan medfört att dessa arter nu
är decimerade i antal efter att ha varit nästan helt
försvunna under sjuttio- och åttiotalen. Stödutfodring
och andra åtgärder har givit ett antal havsörn- och
berguvpar längs Södertörnkusten.
Jordbruksbygdens fågelfauna
har likaså förändrats. En
drastisk minskning i antal
visade många arter under 50och
60-talet, p g a miljögifterna.
Särskilt de kvicksilverbetade
utsädet var orsaken. Hårt
drabbades framför allt gulsparv,
ortolansparv, duvor och tornfalk.
Nu har dock stammarna delvis återhämtat
sig.
En vanlig fågel på fälten förr var kornknarren som
försvann från åkerfälten genom nya brukningsmetoder.
Genom att marginella jordbruk lades ner och
planterades igen med granskog missgynnades starkt
trädlärkan som förr var mycket vanlig vid små
åkergipar och inägor i skogen. Både kornknarren och
trädlärkan har dock kunnat anpassa sig till nya biotoper
och förekommer sällsynt idag inom kommunen.
Kornknarren vid strändernas starrmader (tillfälligt),
trädlärkan på hyggen och hällmarker i skogen.
I de torra betesmarkerna gynnas åtminstone
temporärt många småfåglar av igenväxningen med
12
buskage av slån och nypon m m. Här är fågellivet
artrikt med
t ex gulsparv, grönfink, ärtsångare, törnsångare och
törnskata. I fuktigare marker som växer igen med
buskage av viden, al och hägg gynnas t ex sådana
arter som näktergal, svarthätta, rosenfink. Den
sistnämnda är en sen invandrare till vårt land från
öster men har numera en viss förekomst inom kommunen
i fuktigare buskmarker i lövskogsbryn och
igenväxande lövängar. Samtidigt har många arter
knutna till öppna betade strandängar och våtmarker
gått tillbaka såsom många vadare och andfåglar.
Totalt hyser kommunen en ganska rik och varierad
häckfågelfauna. Över hundra arter häckar regelbundet
inom kommunen. Många flyttfåglar drar dessutom
förbi eller uppehåller sig tillfälligt inom kommunen.
Särskilt i de kustnära områdena är fågel-sträcken
koncentrerade. Fina rastlokaler för vadare och änder
finns i den grunda Uddbyviken och vid Stavholmen
vid Åva. Bland sjöarna är Albysjön den förnämsta
fågellokalen med översvämmande mader på höst och
vår och grunda områden med god till-gång på föda
för rastande änder. Även sjöarna Stensjön och
Långsjön är intressanta genom förekomst av storlom
vilken är sällsynt i Stockholmstrakten.
Tyresåns vattensystem med forssträckorna
Gammelströmmen, Nyfors, Follbrinksströmmen är
vintertid särskilt intressanta genom att strömstaren
har sitt förnämsta tillhåll här i
Stockholmstrakten. Även kungsfiskaren
kan mer tillfälligt ses
här vintertid vid de öppna
vattnen.
De stora skogsområdena
inom Tyresta–Åva hyser en
relativt artfattig fågelfauna.
Karaktärsarter i de stora
Spelande tjädertupp.
hällmarksskogarna är rödstjärt, talltita,
trädpiplärka samt tofsmes. Här finns dock
också en liten population av arter såsom tjäder,
trädlärka, dubbeltrast mfl. I de stora skogsområdena
förekommer dessutom orre, järpe, sparvhök, duvhök
och fiskgjuse som häckfåglar.
Det art- och individrikaste fågellivet påträffas i
kontaktzonen mellan odlingslandskapet och skogen,
dvs i skogsbryn och lövlundar som omger åker och
betesmark. Många hålhäckande fågelarter, tex
mindre hackspett, nötväcka, skogsduva och kattuggla
är mer eller mindre bundna till lövskogar och
lövskogsrika bryn.
Karaktärsarter för skogsbrynen och det halvöppna
Naturinventering Tyresö kommun 1998