Naturinventering 1998 - Tyresö kommun
Naturinventering 1998 - Tyresö kommun
Naturinventering 1998 - Tyresö kommun
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Ädellövträdsvegetationen brukar man också kunna<br />
hitta i sydligt exponerade branter, där de troligen<br />
klarat sig kvar sedan värmetiden i konkurrensen med<br />
barrträd och triviala lövträd.<br />
Öppna marker<br />
Av det forna odlingslandskapet återstår i dag ängsoch<br />
åkermarkerna vid <strong>Tyresö</strong> slott, Kalvnäsängen,<br />
Alby, Rundmar, Stormyra, Gammelmyra, Ängsmaren,<br />
Vissvass och Åva. Större delen av betesmarkerna är<br />
s k kulturbeten, dvs plöjda och besådda ängsmarker.<br />
Vid Åva och Ängsmaren finns i alla fall<br />
smärre ”gammeldags” naturliga betesmarker kvar,<br />
med en större artrikedom av både gräs och örter. På<br />
de torra betesmarkerna vid Ängsmaren växer rikligt<br />
med orkidén Adam och Eva tillsammans med gullviva,<br />
harklöver, tjärblomster, vårbrodd, fårsvingel och<br />
rödven. Stavholmens betade strandängar vid Åva<br />
uppvisar en zonering av olika växtsamhällen bestående<br />
av örter och gräs.<br />
Hyggen<br />
Hyggena representerar kortare stadier av öppen<br />
mark i skogen. När skogen avverkas förändras<br />
betingelserna för den skuggtåliga floran drastiskt och<br />
ett par år efter avverkning<br />
brukar framför allt gräsen ha<br />
konkurrerat ut den slutna<br />
skogens arter. På torra<br />
till friska marker tar<br />
kruståteln<br />
(Deschampsia<br />
flexuosa) överhanden och piprör medan de fuktigaste<br />
markerna koloniseras av framför allt tuvtåtel<br />
(Deschampsia caespitosa), olika starrarter och<br />
grenrör (Calamagrostis canescens). Mjölke och<br />
hallon är typarter i hyggesvegetationen, gynnade av<br />
den ökade näringstillgång av kväve som uppstår på<br />
ett hygge.<br />
Relativt snabbt efter en avverkning brukar björken<br />
göra sitt intåg på hygget. På friska till fuktiga marker<br />
kan glasbjörk få en massutveckling genom ett ymnigt<br />
uppslag av rotskott. Slyuppslaget på torra till friska<br />
marker blir mindre kraftigt och brukar oftast bestå av<br />
vårtbjörk.<br />
Skogsbryn<br />
I gränsen mellan den slutna skogen och den öppna<br />
marken möts de båda naturtypernas växt och djurliv.<br />
Resultatet blir ett artrikt dynamiskt växtsamhälle, med<br />
ständiga fluktuationer mellan olika dominanter alltef-<br />
11<br />
tersom ljusförhållandena förändras genom igenväxning<br />
och röjning. Lövträdinslaget brukar vara stort i<br />
skogsbrynen eftersom lövträden klarar konkurrensen<br />
med barrträden i det ljusklimat som råder närmast<br />
den öppna marken. De ur vegetationssyn-punkt<br />
artrikaste skogsbrynen brukar ha en sydlig exponering.<br />
Här trivs bla arter som blåsippa, vitsippa, liljekonvalj,<br />
blåklocka, gökärt, natt och dag tillsammans<br />
med gräsarterna piprör, hässlebrodd och bergsslok<br />
(Melica nutans).<br />
Vegetationens slitagekänslighet<br />
Tramp, skidåkning, terrängkörning och bete påverkar<br />
mark och växtlighet, så att slitageskador kan uppstå.<br />
Markens känslighet för slitage beror bl a på vegetationens<br />
sammansättning, jordarter, lutning och markfuktighet.<br />
Tramp påverkar växtligheten direkt genom<br />
att växterna trampas sönder och indirekt genom att<br />
marken packas och betingelserna för växt-ligheten<br />
förändras. Den slutgiltiga effekten av slitaget beror<br />
på hur snabbt trampet medför förändringar av mark<br />
och växttäcke, men också på hur snabbt marken kan<br />
återhämta sig.<br />
Gräsmarkerna är mycket tåliga mot slitage och av<br />
jordarterna är morän mest motståndskraftig mot<br />
packning. Skogar av hällmarkstyp är mycket känsliga<br />
för slitage vad gäller lavvegetationen. Det kan ta<br />
över 100 år att återfå en lavflora på en söndertrampad<br />
häll. Underlaget, hällen, tål ett intensivt<br />
utnyttjande. Örtrika marker på sedimentjordar är<br />
som regel känsliga men dessa återhämtar sig snabbt<br />
genom att de som regel är högproduktiva. Under<br />
blomningstiden för vitsippor och liljekonvalj kan<br />
lundarna bli nedtrampade. Det är ett slitage som i<br />
regel ej märks året därpå. Torra näringsfattiga marker<br />
däremot (t ex lingontallskogar på sandig mark) är<br />
mer tåliga men återhämtar sig mycket långsamt.<br />
Även om marken återhämtar sig medför slitaget<br />
oftast en förändrad artsammansättning. Örter och<br />
även ris ersätts oftast av tramptåliga gräs, groblad mfl<br />
ogräs (jmf bete).<br />
I skogsmark med måttlig framkomlighet uppstår<br />
lätt trampstigar där det är lättast att ta sig fram. I<br />
öppen mark på friska och torrare marker blir sällan<br />
trampslitaget synligt då besökarna ofta sprider ut sig<br />
jämt över områdena. Särskilt i skogsmark med<br />
värdefullare natur där man vill behålla artsammansättningen<br />
ska besökarna kanaliseras till klart<br />
markerade stigar. Stigarna på friska och fuktiga<br />
marker särskilt på lersediment trampas lätt sönder<br />
<strong>Naturinventering</strong> <strong>Tyresö</strong> <strong>kommun</strong> <strong>1998</strong>
Change language