Naturinventering 1998 - Tyresö kommun

Vegetation
Skogsmark
Hällmarkstallskog
En mycket stor del av Tyresö är skogsklätt. De
vidsträckta jordfattiga hällområdena gör hällmarkstallskogen
till den vanligaste vegetationstypen.
De kalspolade hällpartierna ställer höga krav på
torktålighet och anpassning hos de växter som skall
kunna uthärda. Hällarna täcks av blad och busklavar
som t ex olika renlavarter, stenlav, och islandslav.
I skrevor där mull och vittringsrester samlats får
ljungen ett fäste och tallarna klamrar sig envist fast i
de lite större skrevorna. I svackor med dålig dränering
har små miniatyrmossar bildats där skvattram
och odon växer i en tät matta av vitmossa. Spår av
mänsklig aktivitet på hällen består i avsaknaden av
vind-fällen och torrakor vilket talar för att de utnyttjats
för insamling av vedbrand och byggmaterial till
ganska nyligen.
Annars är hällmarkstallskogen numera en relativt
fredad skogstyp eftersom tillväxten är så låg att
skogen inte får avverkas eller att den ingår i naturreservat
respektive nationalpark.
Blandskog/Barrskog
I sluttningar och sänkor där jordtäcket blir tjockare
tätnar skogen. Gran, tall och lövträd förekommer i
olika kombinationer beroende på tidigare markutnyttjande,
näringstillgång, fuktighet och ljustillgång.
Tallen är konkurrenskraftigast i torra och blöta partier,
lövträden framför allt i öppna och fuktiga områden.
Den vanligaste arten i barrskogen är blåbärsriset.
På torra marker ersätts den av ljung och lingonris,
medan fuktigare marker i sluttningar kan ha ett stort
inslag av gräsen piprör, fårsvingel och örter som
ekorrbär, harsyra och ängskovall. I glesa skogar
finner man ofta rikligt med gräset piprör. De fuktigaste
skogsmarkerna kan vara bevuxna med grenrör
(Calamagrostis canescens), starrarter,
halvgräsarter, videört eller skvattram
och odon.
Skogsområdena, särskilt i
närheten av gårdarna, bär fortfarande
spår av det tidigare skogsbetet.
Det stora inslaget av örter
och gräs som ärenpris och
vårbrodd brukar härledas till
betesgång. Här och där står
högvuxna ekar inklämda i
10
dunklet, ett tecken på att den ljuskrävande eken vuxit
upp under öppnare betingelser. Skogen var under
skogsbetet mycket glesare eftersom kreaturen ofta
effektivt betade av nya trädplantor. Då betet upphörde
var lövträden snabbast att fylla luckorna i
skogen, vilket kanske kan förklara en stor lövinblandning
i skogarna närmast gårdarna. Inslaget av
lövträd kan kanske också tillskrivas det blädningsskogsbruk
som tidigare tillämpats.
Våtmarker
I riktigt våta partier blir träden (tall och glasbjörk)
förkrympta eller saknas helt. Olika halvgräsarter och
starrarter brukar då växa i mattor av vitmossa.
Kärrmarker brukar efter karaktären indelas i fattigkärr,
övergångskärr och rikkärr. Den vanligaste
kärrtypen i Tyresö (och även annars) är fattigkärr.
I fattigkärren domineras vegetationen av flaskstarr
och ängsull. Mossar är en annan form av våtmarker
där näringstillgången är mycket låg eftersom vegetationen
endast tillförs vatten genom nederbörden.
Karaktärsarter för mossen är tuvull (Eriophorum
vaginatum), rostvitmossa, skvattram, ljung, rosling,
tranbär och hjortron.
Ädellövskog
På många ställen kan fortfarande de gamla lövängarna
och lövhagarna skönjas, men nu i form av
frodiga lövskogar med ett stort inslag av hassel och
ädla lövträd, s k lundar. Dessa återfinns som regel på
näringsrika lersediment och friska moräner och jorden
brukar vara mullrik. Den goda näringstillgången utgör
en av förutsättningarna för den rika gräs och örtflora
som är typisk för lundarna. Artrikedomen är störst
under försommaren innan trädskiktet hunnit sluta sig.
Karaktärsarter för den rikare lundens vårblommande
flora är vitsippa, blåsippa, vårärt, underviol
(Viola mirabilis), vätteros (Lathrea squamaria ),
lungört, tandrot och vårlök. Under försommaren
blommar liljekonvalj, sårläka, myskmadra (Galium
odört), hässleklocka (Campanula latifolia), nässelklocka
(Campanula trachelium), trolldruva, spenört,
tvåblad och nästrot (Neottia nidus-avis). Bland gräsen
hör hässlebrodd (Milium effusum), piprör
(Calamagrostis arundinacea), lundgröe (Poa
nemoralis) och lundelm (Roegneria canina) till de
vanligaste representanterna medan gräs som luddlosta
(Brachypodium sylvaticum), skogskorn (Hordelymus
europaeus), långsvingel (Festuca gigantea)
och strävlosta (Bromus benekeni) förekommer i de
mer exklusiva lundarna.
Naturinventering Tyresö kommun 1998