Validering av Wechsler Memory Scale-III - Pearson Assessment
Validering av Wechsler Memory Scale-III - Pearson Assessment
Validering av Wechsler Memory Scale-III - Pearson Assessment
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Definition<br />
Inledning<br />
Minne<br />
Minne kan beskrivas som förmågan att komma ihåg eller känna igen en tidigare händelse<br />
(Kolb & Whishaw, 2001). Minne refererar till en process i hjärnan som gör det möjligt för oss<br />
att registrera och, vid ett senare tillfälle, hämta tillbaka upplevelser och information (Passer &<br />
Smith, 2001). Minnet är den process genom vilken det som lärts in kan hålls kvar över tid. På<br />
detta sätt kan man se att inlärning och minne är nära sammanbundna (Squire & Kandel,<br />
2000). Man kan också se på minnet som ett hjälpmedel vi har för att behålla och även kunna<br />
dra slutsatser från upplevda händelser, för att använda denna information i nuet (Sternberg,<br />
2003). Det mesta <strong>av</strong> det vi vet om världen är inte inbyggt i våra hjärnor från födseln, utan det<br />
förvärvas genom erfarenhet och bibehålls genom minnet. Vårt minne är inte bara ett register<br />
över personliga händelser, det tillåter oss även att utbilda oss, och är en stark kraft när det<br />
gäller sociala framsteg. Om man förlorar sitt minne leder det till att man förlorar sitt själv, sin<br />
livshistoria och bestående interaktioner med andra människor (Squire & Kandel, 2000).<br />
Modeller över minnet<br />
Över tid har olika forskare utvecklat olika modeller över hur minnet fungerar. Ebbinghaus<br />
upptäckte, genom experiment delvis utförda på sig själv, två nyckelprinciper för<br />
minneslagring. För det första visade han på att minnen har olika livstid. Vissa minnen är<br />
kortlivade och hålls kvar i några minuter medan andra är långlivade och finns kvar från dagar<br />
till månader. För det andra visade Ebbinghaus på att repetition gör att minnen varar längre.<br />
Den amerikanska filosofen William James utvecklade dessa fynd genom att göra en skarp,<br />
kvalitativ skillnad mellan korttids- och långtidsminnet (Squire & Kandel, 2000). Den första<br />
komponenten är temporär och den håller informationen som man för tillfället använder<br />
(Sternberg, 2003). James såg denna form <strong>av</strong> minne som en förlängning <strong>av</strong> det nuvarande<br />
ögonblicket (Squire & Kandel, 2000). Den andra komponenten kallade James för ”det riktiga”<br />
minnet (memory proper), eller sekundärminnet. Denna komponent håller kvar informationen<br />
permanent eller åtminstone under en lång tid. James beskrev sekundärminnen som ett före<br />
detta sinnestillstånd efter att det en gång har försvunnit ur medvetandet. Det är kunskapen om<br />
en händelse, eller fakta, med den ytterligare medvetenheten om att vi har tänkt eller upplevt<br />
den förut (James, 1890). Denna typ <strong>av</strong> minne kan vara i veckor, månader, kanske en hel<br />
livstid och rådfrågas genom att man sträcker sig bakåt i tiden. Denna åtskillnad har visat sig<br />
5
Change language