Validering av Wechsler Memory Scale-III - Pearson Assessment

korrelerade signifikant i MCI-gruppen men visade en icke-signifikant korrelation i
kontrollgruppen. Då de två indexen innefattade å ena sidan auditivt presenterade deltest och å
andra sidan visuellt presenterade deltest var det inte uppseendeväckande att de två indexen
inte korrelerade signifikant med varandra. Att sambandet ändå var signifikant i MCI-gruppen
kan tänkas bero på en övergripande nedsatt minnesförmåga som påverkade både den visuella
och den auditiva inkodningen. Förutom denna enda korrelation var sambanden signifikanta på
samma sätt i båda grupperna vilket ledde till slutsatsen att mönstren såg likadana ut i båda
grupperna.
Resultat för frågeställning 3
Analysen visade inga signifikanta samband mellan resultat på minnesindexen och psykisk
ohälsa i form av depression och ångest hos MCI-gruppen. När det gällde sambandet med
depression fanns inga som helst tendenser till signifikans, något som däremot fanns i
sambandet mellan ångest och fem av minnesindexen. Tendenserna till signifikans pekade på
att ju högre ångest försökspersonen hade skattat i HAD-S desto bättre prestation på WMS-III
minnesindex. Detta skulle kunna vara en följd av att MCI-gruppen bestod av personer med
kognitiv svikt eller mild form av demens. Sjukdomen hade i dessa fall inte blivit
handikappande för de drabbade än och det kan hända att ju tidigare man var i sjukdomsstadiet
desto mer oroade man sig för hur den kommer att utvecklas och därmed skattade man högre
på items som mätte ångest. Denna ångest kunde möjligen få en prestationshöjande effekt då
försökspersonerna kunde tänkas vilja bevisa för sig själva och testledaren att de fortfarande
hade en fungerande minnesförmåga.
MCI-gruppen som helhet hade låga poäng på HAD-S både när det gällde depression och
ångest. Därmed borde inte försökspersonernas psykiska ohälsa (eller hälsa) påverkat
prestationen på WMS-III, vilket det inte heller gjorde på signifikant nivå.
Slutsatser
Utifrån den gjorda studien drog jag slutsatsen att WMS-III i sin svenska version var ett väl
fungerande test som verkade mäta minnesförmågan hos de testade personerna. Det var en
styrka hos studien att försökspersonerna i de två grupperna visade sig vara så likvärdiga att
det inte fanns någon signifikant skillnad mellan dem på utbildningsnivå. Kön och ålder hade
kontrollerats för i matchningen men även variabeln utbildning visade sig inte ha signifikant
skillnad mellan grupperna.
31