Validering av Wechsler Memory Scale-III - Pearson Assessment

Institutionen för psykologi
Psykologprogrammet
Vårterminen 2008, termin 10
Kurs XI: Examensarbete
Validering av Wechsler Memory Scale-III
Minnestestning av patienter med demens/ kognitiv svikt samt en grupp friska personer
Anna Axelsson
Handledare: Ann-Margret Rydell
Examinator: Lennart Melin
Opponent: Pernilla Swartz

Tack!
Ett stort tack till min handledare Ann-Margret Rydell för alla kloka synpunkter och för all
hjälp med min uppsats. Tack för de snabba svaren på mina funderingar via mail och för alla
positiva kommentarer jag har fått under resans gång.
Tack till Håkan Nyman som har hjälpt mig i den stundtals snåriga test-djungeln med snabba
svar på mail och alltid haft en stund över om jag behövt träffats. Tack också för det material
som jag har fått låna för att kunna skriva min uppsats.
Tack till Maria Lindau och övrig personal vid Minnesmottagningen, som oförtröttligt har
hjälpt mig att rekrytera försökspersoner under hela hösten och vintern 2007. Denna uppsats
hade inte kunnat genomföras om det inte varit för Marias engagemang i min studie.
Tack till förlaget Harcourt Assessment som har lånat mig utprövningsversionen av Wechsler
Memory Scale-III och alltid svarat på mina frågor kring testet och dess rättning.
Till sist tack till mina nära och kära som visat intresse och varit uppmuntrande under hela
denna process. Tack allihop!
1

Sammanfattning
Uppsatsen syftade till att validera minnestestet Wechsler Memory Scale-III
(WMS-III) i sin svenska version. Detta gjordes genom testningar av 27 personer
med diagnoserna mild demens eller kognitiv svikt, som jämfördes med en
matchad grupp 27 friska personer. Frågeställningarna i uppsatsen var huruvida det
fanns en skillnad mellan de två grupperna avseende prestationen på WMS-III, om
sambanden mellan minnesindexen var likadana hos båda grupperna, samt om det
fanns något samband mellan prestation på testet och psykisk ohälsa hos den
kliniska gruppen. För att mäta psykisk ohälsa användes frågeformuläret HAD-S.
Resultatet visade att det fanns signifikanta skillnader mellan de båda grupperna i
prestation på testet. Sambanden mellan minnesindexen visade höga
interkorrelationer och sambanden var i stort sett likadana i båda grupperna. Det
fanns inga signifikanta samband mellan prestation på testet och psykisk ohälsa i
den kliniska gruppen. Dock fanns det tendenser till samband mellan prestation
och de items i HAD-S som mätte ångest. Slutsatsen var att WMS-III i sin svenska
version var ett väl fungerande test som verkade mäta minnesförmågan.
Nyckelord: minne, demens, WMS-III.
2

Innehållsförteckning
Inledning……………………………………………………………………………... 5
Minne............................................................................................................................. 5
Definition……………………………………………………………………………... 5
Modeller över minnet…………………………………………………………………. 5
Olika former av minne………………………………………………………………... 7
Hjärnan och minne…………………………………………………………………..... 8
Hur testats minnet?......................................................................................................... 10
Inlärning………………………………………………………………………………. 10
Demens………………………………………………………………………………... 11
Kognitiv svikt………………………………………………………………………….. 13
Demens och psykisk ohälsa…………………………………………………………… 14
Bakgrund Wechsler-skalorna…………………………………………………………. 14
Beskrivning av Wechsler Memory Scale-III………………………………………….. 15
Validering av WMS-III................................................................................................... 18
Syfte................................................................................................................................ 20
Frågeställningar............................................................................................................... 20
Hypoteser......................................................................................................................... 20
Metod.............................................................................................................................. 20
Deltagare.......................................................................................................................... 20
Design.............................................................................................................................. 22
Mätinstrument.................................................................................................................. 22
Procedur........................................................................................................................... 23
Statistiska analyser........................................................................................................... 23
Resultat............................................................................................................................ 24
Frågeställning 1................................................................................................................ 24
Frågeställning 2................................................................................................................ 25
Frågeställning 3................................................................................................................ 27
Övriga resultat.................................................................................................................. 28
Diskussion....................................................................................................................... 28
Metoddiskussion.............................................................................................................. 28
Deltagare......................................................................................................................... 28
Mätinstrument................................................................................................................. 29
3

Procedur.......................................................................................................................... 29
Resultatdiskussion........................................................................................................... 29
Resultat för frågeställning 1............................................................................................ 29
Resultat för frågeställning 2............................................................................................ 30
Resultat för frågeställning 3............................................................................................ 31
Slutsatser.......................................................................................................................... 31
Framtida forskning........................................................................................................... 32
Referenser....................................................................................................................... 33
Bilaga............................................................................................................................... 35
4

Definition
Inledning
Minne
Minne kan beskrivas som förmågan att komma ihåg eller känna igen en tidigare händelse
(Kolb & Whishaw, 2001). Minne refererar till en process i hjärnan som gör det möjligt för oss
att registrera och, vid ett senare tillfälle, hämta tillbaka upplevelser och information (Passer &
Smith, 2001). Minnet är den process genom vilken det som lärts in kan hålls kvar över tid. På
detta sätt kan man se att inlärning och minne är nära sammanbundna (Squire & Kandel,
2000). Man kan också se på minnet som ett hjälpmedel vi har för att behålla och även kunna
dra slutsatser från upplevda händelser, för att använda denna information i nuet (Sternberg,
2003). Det mesta av det vi vet om världen är inte inbyggt i våra hjärnor från födseln, utan det
förvärvas genom erfarenhet och bibehålls genom minnet. Vårt minne är inte bara ett register
över personliga händelser, det tillåter oss även att utbilda oss, och är en stark kraft när det
gäller sociala framsteg. Om man förlorar sitt minne leder det till att man förlorar sitt själv, sin
livshistoria och bestående interaktioner med andra människor (Squire & Kandel, 2000).
Modeller över minnet
Över tid har olika forskare utvecklat olika modeller över hur minnet fungerar. Ebbinghaus
upptäckte, genom experiment delvis utförda på sig själv, två nyckelprinciper för
minneslagring. För det första visade han på att minnen har olika livstid. Vissa minnen är
kortlivade och hålls kvar i några minuter medan andra är långlivade och finns kvar från dagar
till månader. För det andra visade Ebbinghaus på att repetition gör att minnen varar längre.
Den amerikanska filosofen William James utvecklade dessa fynd genom att göra en skarp,
kvalitativ skillnad mellan korttids- och långtidsminnet (Squire & Kandel, 2000). Den första
komponenten är temporär och den håller informationen som man för tillfället använder
(Sternberg, 2003). James såg denna form av minne som en förlängning av det nuvarande
ögonblicket (Squire & Kandel, 2000). Den andra komponenten kallade James för ”det riktiga”
minnet (memory proper), eller sekundärminnet. Denna komponent håller kvar informationen
permanent eller åtminstone under en lång tid. James beskrev sekundärminnen som ett före
detta sinnestillstånd efter att det en gång har försvunnit ur medvetandet. Det är kunskapen om
en händelse, eller fakta, med den ytterligare medvetenheten om att vi har tänkt eller upplevt
den förut (James, 1890). Denna typ av minne kan vara i veckor, månader, kanske en hel
livstid och rådfrågas genom att man sträcker sig bakåt i tiden. Denna åtskillnad har visat sig
5

fundamental för förståelsen av minnet (Squire & Kandel, 2000). I mitten av 1960-talet
föreslog forskarna Waugh och Norman, baserat på data som fanns tillgänglig vid den tiden, en
minnesmodell som gjorde skillnad mellan de två minnesstrukturer som James först föreslagit;
primärt minne för det temporära, och sekundärt minne för det mer permanenta (Sternberg,
2003).
1968 utvecklade forskarna Atkinson och Shiffrin sin så kallade tre-komponent-modell om
minnet. I denna alternativa modell föreslog man att minnet är uppdelat i tre olika
komponenter, eller minneslagringar: en sensorisk lagring som har förmåga att lagra relativt
begränsad mängd information under mycket korta tidsperioder; en korttidslagring som har
förmåga att lagra information under något längre tidsperioder men också den med begränsad
kapacitet; och en långtidslagring med mycket stor kapacitet, kapabel att lagra information
under mycket lång tid, möjligen under hela livet (Sternberg, 2003). Atkinson och Shiffrin
ansåg att mycket av den information som äntrar den sensoriska delen av minnet kommer att
försvinna, i och med att kapaciteten var så pass liten. Genom selektiv uppmärksamhet kan
dock en liten del (de viktigaste bitarna) tas upp i korttidsminnet. Korttidsminnet har även det
begränsad kapacitet, här talar man om ”det magiska talet 7 plus minus 2” som anger hur
många informationsdelar en individ är kapabel att hålla i sitt korttidsminne på en och samma
gång. Genom att individen upprepar informationen i korttidsminnet sker en överföring av
informationen till långtidsminnet, den mer permanenta lagringen. I original fokuserade tre-
komponent-modellen på korttidsminnet som någon slags hållplats för information på väg från
det sensoriska minnet till långtidsminnet. Denna syn tillbakavisas numer av kognitiva
forskare, som menar att man då ser korttidsminnet som alltför passivt. Istället anser man
numer att korttidsminnet är ett arbetsminne som medvetet processar, kodar och arbetar med
information (Passer & Smith, 2001).
När det gäller arbetsminnet har vissa psykologer en annan åsikt än att det är en del av
korttidsminnet. De anser istället att arbetsminnet är en del av långtidsminnet och att det i sin
tur innehåller korttidsminnet. Enligt detta synsätt håller arbetsminnet enbart de allra senaste
aktiverade delarna av långtidsminnet, och flyttar dessa aktiverade element in i och ut ur en
kortvarig, temporär minneslagring. Baddeley var den som först föreslog att arbetsminnet
består av följande: ett visuospatialt skissblock som tillfälligt håller några visuella bilder; en
fonologisk loop som tillfälligt håller inre tal för verbal förståelse och för akustisk övning (utan
detta försvinner akustisk information efter ca. 2 sekunder); ett centralt bestämmande som både
koordinerar uppmärksamhetsaktiviteter och styr responser; samt förmodligen ett antal
underlydande ”slavsystem” som utför andra kognitiva eller perceptuella uppgifter. Nyligen
6

har Baddeley lagt till ytterligare en komponent till arbetsminnet: den episodiska bufferten. Det
är ett begränsat system som kan binda information från de underlydande systemen och från
långtidsminnet till en gemensam episodisk representation. Med andra ord så integrerar denna
komponent information från olika delar av arbetsminnet så att de går att förstå för oss
(Sternberg, 2003).
Olika former av minne
Att bara prata om minne som något statiskt och ett enhetligt fenomen vore att ta ifrån
processen dess dynamik och djup. Det finns många olika former av minne som utgör delarna
av en mycket större helhet. Man kan göra en uppdelning av minnet i medvetet och omedvetet
minne. De två skiljer sig åt dels för att de olika typerna av minnen återfinns i olika neurala
strukturer, och dels för att informationen processas olika i de två. Det omedvetna minnet
kallas i litteraturen för implicit och här kodas informationen in så som den percipieras. Denna
typ av inkodning kallas datastyrd eller ”bottom-up” processande. Eftersom individen har en
passiv roll i denna sortens inkodning kan han/hon ha svårigheter att återhämta informationen
spontant. Det krävs ofta att individen får hjälp, t.ex. genom att ta del av en del av det
ursprungliga stimulus (Kolb & Whishaw, 2001). Implicit minne inträffar när minnet påverkar
vårt beteende utan att vi är medvetna om det (Passer & Smith, 2001). Det medvetna minnet,
som kallas explicit, använder inkodning som är konceptuellstyrd eller ”top-down”
processande. Det innebär att individen omorganiserar data som skall kodas in (Kolb &
Whishaw, 2001). Explicit minne handlar om medveten eller avsiktlig minneshämtning, som
när man medvetet känner igen och påminner sig om någonting (Passer & Smith, 2001).
En del forskare föredrar att göra uppdelningen av minnen utifrån innehåll, nämligen
deklarativa och procedurella minnen. Deklarativa minnen refererar till de faktakunskaper vi
har av olika slag och innehållet i dessa typer av minnen är verbaliserat. De kallas deklarativa
då, för att kunna demonstrera vår kunskap till andra människor, måste vi ”deklarera”, tala om
vad vi vet och kan. Procedurminnen är minnen av färdigheter och handlingar som vi utför. En
komponent i procedurminne är färdigheter som uttrycks genom att göra specifika saker i
särskilda situationer (Passer & Smith, 2001). Procedurminnet handlar om förvärvandet,
lagringen och utförandet av både motoriska och kognitiva färdigheter. Kunskapen är
automatisk vilket innebär att individen inte behöver vara medveten om hur det går till när
han/hon utför en viss färdighet (Almkvist i Nyman & Bartfai, 2000).
Tulving föreslog 1983 en åtskillnad inom deklarativt minne mellan vad han kallar
episodiska och semantiska minnen (Nyman & Bartfai, 2000). Episodiskt minne är de
7

faktakunskaper som rör personliga upplevelser: när, var och vad hände i olika episoder av
våra liv (Passer & Smith, 2001). Informationen i episodiskt minne är bundet till tid och rum,
det har en datumstämpel. Denna typ av information är också knuten till en bestämd person
(Nyman & Bartfai, 2000) Semantiskt minne är den generella faktakunskap som vi förvärvar
genom livet, om världen och språk, vilket även inkluderar minne för ord och begrepp (Passer
& Smith, 2001).
En form av minne som är mycket viktig för människor är minnet av andra människor och
deras ansikten. Att minnas ansikten är något som vi använder oss av dagligen men en
färdighet som vi inte vanligen behöver demonstrera genom att känna igen människor enbart
på deras ansikten. Det vi känner igen är hela människor, inte isolerade ansikten (Cohen,
1996). Ansiktsuppfattning och minne anses vara speciella typer av visuospatialt processande
och minne. Ansikten kodas in annorlunda i hjärnan än andra visuella stimuli då ansikten
representerar en annan typ av visuellt stimulus än övrigt material. Ansikten innehåller ofta
större detaljrikedom och potentiellt även större emotionell inkodning (även vid ickefamiljära
ansikten). Särskiljande perception och inkodning av ansikten verkar vara unikt från ett
utvecklingsperspektiv, vi processar helt enkelt ansikten på ett annat sätt än andra visuella
stimuli. Ansiktsigenkänning verkar bidra med unik varians till den visuella minnesfaktorn
(Tulsky et al., 2003).
Hjärnan och minne
Forskare förlitar sig på tre tillvägagångssätt för att kartlägga minnets ”geografi” i hjärnan. I
mänskliga lesionsstudier undersöker de minnesförlust som följer på naturligt förekommande
skador (t.ex. från sjukdomar, olyckor). I icke-mänskliga djurlesionsexperiment skadar
forskare en specifik del av hjärnan hos ett djur och observerar hur minnet hos djuret påverkas.
Hjärnavbildningsstudier undersöker den friska hjärnan samtidigt som deltagare utför olika
minnesuppgifter (Passer & Smith, 2001).
Olika aspekter av minnet tros ha olika säten i hjärnan. Frontalloben spelar en viktig roll för
temporärt minne, medan temporalloben spelar en viktig roll för långtidslagring av verbal
information (Kolb & Whishaw, 2001).
8

(wikipedia.org)
Hippocampus och dess närliggande/angränsande vävnad hjälper till att koda in och återkalla
deklarativa minnen. Hippocampus verkar dock inte vara platsen där långtidsminnen lagras
permanent. Istället verkar det vara en inkodningsstation som hjälper till att omvandla
korttidsminnen till mer permanenta (Passer & Smith, 2001). För att bearbeta den information
som skall lagras eller hämtas verkar det som att de frontala områdena är de viktigaste.
(learnplus.com)
Hjärnavbildningsstudier indikerar att frontalloberna, speciellt prefrontala kortex, spelar en
central roll i utförandet av arbetsminnets funktioner (Passer & Smith, 2001). Olika former av
inkodning är alltså beroende av prefrontala kortex. Inkodning av information tycks vara
kopplat till vänster dorsolaterala prefrontala kortex medan höger prefrontala kortex tycks vara
kopplat till hämtning av redan lagrad information (Nyman & Bartfai, 2000).
Cerebrala kortex spelar en viktig roll i inkodning genom informationsprocessande från det
sensoriska registret (Passer & Smith, 2001). Skador på thalamus kan resultera i grav amnesi
(minnesförlust), dock är forskare inte säkra på hur detta kommer sig. Amygdala verkar koda
9

in de aspekter av händelser som väcker känslor förknippade med obehag då denna
hjärnstruktur organiserar känslomönster speciellt länkade till aggression och rädsla (Passer &
Smith, 2001).
Hur testas minnet?
För att testa olika minnesfunktioner och olika delar av minnet finns det flera test man
använder sig av. Dessa är till för att mäta människors förmåga att få in ny information och
kunskaper i minnet, ta reda på vilka metoder och knep man använder för att underlätta
inlärningen, vad som händer med information och kunskaper när de befinner sig i minnet samt
hur människor gör för att plocka fram något ur minnet. Framplockning av information kan ske
via fri återgivning, med hjälp av stöd eller ledtrådar eller via igenkänning (Nyman & Bartfai,
2000). Ett av de största testbatterierna med vissa deltest som avser mäta minnet är Wechslers
intelligenstest WISC (för barn och ungdomar) och WAIS (versionen för vuxna). Claeson-
Dahls test för inlärning och minne är ett ordlistetest som används för att undersöka just
inlärning och minne. En ordlista lärs in via uppläsning. Två tilläggsmått har konstruerats i
form av igenkänning och minne för ordningsföljd (Psykologiförlaget AB). Detta test kan
tillsammans med bilder på ansikten användas för att mäta patientens episodiska minne. Den
visuospatiala förmågan undersöks med hjälp av frågor kring rumsuppfattning och klocktest. I
klocktestet får patienten dels försöka avläsa en redan avbildad klocka samt rita ut visare för
olika klockslag i en tom urtavla (skane.se). Även andra test såsom Corsi Blocktapping Test
och Rey Complex Figure Test används för att testa olika delar av minnet hos människan.
Corsi Block-Tapping test är ett icke-verbalt, visuospatialt korttidsminnestest där patienten
tittar på testledaren när denne pekar på klossar i en viss ordning. Patienten ska sedan peka på
klossarna i samma ordning (leaonline.com). Rey Complex Figure Test är ett test där patienten
ska rita en komplex figur. Det är ett visuospatialt minnes- och konstruktionstest. Testet består
av fyra delprov: kopiering, omedelbar återgivning, fördröjd återgivning samt rekognitionsprov
(Psykologiförlaget AB).
Inlärning
Grunden för att information skall kunna bli ett bestående minne är att individen kan lära in
denna information. Inlärning är en process genom vilken erfarenhet producerar en relativt
bestående förändring i en organisms beteende eller kompetens (Kolb & Whishaw, 2001).
Inlärning sker främst via repetition av information samt olika minnesstrategier. Strategier för
att hjälpa minnet faller in i tre kategorier: •externa hjälpmedel – som inköpslistor,
anteckningar, kalendrar och att lägga saker på samma ställe; •generella minnesstrategier –
10

som att organisera och repetera information; och •formella mnemoniska tekniker – som
akronymer och andra system som kräver träning för att kunna användas effektivt. Genomtänkt
repetition där man fokuserar på informationens innebörd förhöjer djupt processande och
minne. När man förstår materialet man ska lära sig kan man processa det djupare genom att
associera det till information man redan kan. Att organisera information hjälper en att aktivt
tänka på materialet och göra det mer meningsfullt. Med överinlärning menas att man fortsätter
att repetera även efter det att man har lärt sig något. Med hjälp av överinlärning ökar
prestationen på minnesuppgifter signifikant (Passer & Smith, 2001).
Demens
Ett självklart användningsområde för neuropsykologiska minnestest är vid diagnostisering
av demenssjukdomar. Genom att bl.a. studera hur en person klarar minnestesterna kan man
uttala sig om det finns en sjukdomsbild hos denna individ. Demens betyder ”utan sinne” och
innebär att en person av någon anledning har förändrats i sin allmänna funktionsnivå, men
framför allt i sin kognitiva funktionsförmåga, på ett sådant sätt att det påverkar vardagslivet
(Nyman & Bartfai, 2000). Med demens menar man en kombination av symtom på
försvagning och tillbakagång av mentala funktioner till följd av hjärnskada, dysfunktion eller
kroppslig sjukdom (Gulmann, 2003). Demens innebär att cellerna i hjärnan förstörs och dör i
snabbare takt än vid det naturliga åldrandet (Piuva, Grönquist & Söderlund, 2000). Demens är
alltså inte liktydigt med naturligt åldrande. En del människor får onormala störningar av
minnet med åren. Om dessa störningar beror på en demenssjukdom försämras minnet
successivt (Broschyr från Pfizer). Demens är mer än bara minnessvårigheter. Först när det rör
sig om en kombination av försämrad minnesförmåga och andra symtom på nedsättning i de
högre mentala processerna kan man tala om demens (Gulmann, 2003). Bland personer över
80 år är demens en folksjukdom, en femtedel av människor som når denna ålder drabbas av
demens och var tredje person över 85 år i Sverige har någon typ av demenssjukdom (Piuva et
al., 2000). Demens är ett samlingsnamn för många olika sjukdomar och för att kunna ställa en
demensdiagnos skall det finnas en påtaglig minnesstörning under minst sex månader samt
minst en av följande kognitiva störningar:
• Afasi: Språkstörningar som gör det svårt att uttrycka sig i tal och skrift.
• Apraxi: Praktiska svårigheter med vardagliga handlingar som t ex att klä sig och sköta
hygienen.
11

• Agnosi: Känner inte igen eller kan identifiera föremål trots intakta sensoriska
funktioner.
• Nedsatt förmåga att fungera exekutivt: Man klarar inte att planera, organisera, ordna,
abstrahera.
(American Psychiatric Association, 2000)
En del symtom är gemensamma för olika demenssjukdomar. Det finns tre symtomområden:
• De primära kognitiva kärnsymtomen, vilka definierar diagnosen demens.
• Funktionssystemen, alltså den nedsatta praktiska förmågan med nedgång i både fysisk
och instrumentell ADL (Activities of Daily Living).
• Besvärande beteenden och psykiatriska symtom vid demens, vilka idag räknas som
integrerad del av och inte bara komplikation till, ett demensförlopp.
(Gulmann, 2003).
Demens kan delas upp i tre olika former beroende på svårighetsgraden. Den lindrigaste
formen kallas mild demens. Funktionsförmågan hos personen är försämrad men man klarar
fortfarande av att bo hemma. Vid medelsvår demens behöver personen hjälp med att klara den
dagliga livsföringen. Den sista formen är svår demens, då behöver personen tillsyn och vård
dygnet runt (janssen-cilag.se). Det finns en mängd sjukdomar som leder till demens. Den
vanligaste av dessa är Alzheimers sjukdom, näst vanligast är vaskulärt betingad demens och
det som anses vara den tredje största demenssjukdomen är frontallobsdemens (Nyman &
Bartfai, 2000). Alzheimers sjukdom är en degenerativ demenssjukdom där nervcellerna i
hjärnan successivt slutar att fungera för att till slut helt förtvina (Piuva et al., 2000).
Sjukdomen utvecklas ofta mycket långsamt och smygande, ett tidigt symtom är
minnesstörning hos patienten (Broschyr från Pfizer). Vaskulär demens, eller
multiinfraktdemens, innebär stegvis försämrade fattningsförmågor hos patienten (Piuva et al.,
2000). Detta är en form av demens som utvecklas som följd av infarkter och andra
cirkulationsstörningar i hjärnan (Gulmann, 2003). Frontallobsdemens drabbar hjärnans
frontallob, även kallad pannlob. Sjukdomen beror på bortfall av hjärnceller endast i
frontalloberna och temporallobernas främre del. Denna typ av demens drabbar de exekutiva
funktionerna, personens förmåga att handla förnuftsmässigt gentemot omgivningen.
Minnesförmågan är däremot mycket mindre nedsatt än vid Alzheimers sjukdom (Gulmann,
2003). Vid hög ålder är det vanligt med hjärnskador till följd av både Alzheimers sjukdom
12

och vaskulära skador, därmed kan det vara svårt att ställa exakt diagnos (Broschyr från
Pfizer).
Kognitiv svikt
Det kan vara svårt att fastställa en demensdiagnos i ett tidigt skede av sjukdomen då det
finns en överlappning mellan det normala åldrandet och ett sjukligt tillstånd. Kognitiv svikt
(eng: mild cognitive impairment – MCI) är ett begrepp som innefattar en försämring av både
minne och intellektuella förmågor så som språk och komplexa planeringsuppgifter. Denna
försämring är åldersrelaterad och upplevs både subjektivt av individen och objektivt av
omgivningen. Denna försämring leder dock inte till den funktionella försämring som gör att
individen uppfyller kriterierna för en demensdiagnos.
(janusinfo.se)
Det finns alltså överlappning mellan normalt åldrande och kognitiv svikt, samt mellan
kognitiv svikt och demens (janusinfo.se). Långtidsundersökningar har visat att en del av, men
inte alla, patienter med kognitiv svikt befinner sig i en egentlig demensutveckling (Gulmann,
2003). Forskning har gett indikationer på att personer som senare utvecklar Alzheimers
sjukdom utvecklar kognitiv svikt innan den fulla utvecklingen av demens. Det vanligast
klagomålet hos patienter med kognitiv svikt är försämringen i nyinlärning och minne. De
kliniska kriterierna för att ställa diagnosen kognitiv svikt är följande: klagomål på minnet,
gärna någon annan som kan intyga, objektiv minnesstörning givet patientens ålder och
utbildning, till största del intakt generellt kognitivt fungerande (uppmärksamhet, språk,
visuospatial fungerande och problemlösning), i grunden bibehållen ADL (activities of daily
living) och ingen demens (Zec & Burkett i Bush & Martin, 2005).
13

Demens och psykisk ohälsa
Minnesproblem, depression och ångest hör ofta ihop och de kan göra det på olika sätt. Det
kan vara svårt att skilja mellan vad som är begynnande demenssjukdom och vad som är
sekundära kognitiva störningar, beroende på patientens psykiatriska tillstånd (Nyman &
Bartfai, 2000). Depression och ångest kan vara en följd av en begynnande demens eller det
första tecknet på sjukdomen. Den som är drabbad vet att något är fel, ofta långt innan någon
annan förstår att allt inte står rätt till och detta kan göra den drabbade nedstämd, deprimerad
och ångestfylld. Patienten kan drabbas av depression tidigt i sjukdomsskedet, depressionen
kan sedan försvinna (Piuva et al., 2000). Det är viktigt att titta på graden av minnesproblem
jämfört med graden av depression och ångest för att urskilja om det handlar om depression
och ångest till följd av en demenssjukdom. Det finns ett tillstånd som brukar benämnas
pseudodemens där depressionens dominerande symtombild är demens (Nyman & Bartfai,
2000). Viktigt att komma ihåg är att demens vanligtvis uppstår långsamt och smygande
medan depression visar sig inom loppet av några veckor (Gulmann, 2003). Det i sig gör att
det finns möjligheter att skilja mellan dem både i symtommönster (särskiljande kvalitativa
drag vid neuropsykologisk testning) och vid behandling genom olika svar vid stimulering och
antidepressiv behandling (Nyman & Bartfai, 2000).
Bakgrund Wechsler-skalorna
Som framkommer av redogörelsen av demens är det viktigt att det finns tillförlitliga sätt att
testa minnet. Ett av de mest välanvända testbatterier är Wechslers minnesskalor. David
Wechsler, som utformat Wechsler-skalorna, ville utforma ett test som gav en minneskvot som
avspeglar den grad till vilken ett testresultat avviker från normen. 1945 utformade Wechsler
ett minnestestbatteri för detta ändamål: Wechsler Memory Scale. Detta minnestestbatteri blev
mycket populärt och välanvänt men forskare blev mer och mer kritiska mot testbatteriet.
Forskning visade vid denna tid på en åtskillnad mellan omedelbar och fördröj återgivning,
något som inte togs hänsyn till i Wechsler Memory Scale, då det endast mätte omedelbar
återgivning. Ytterligare kritik mot testbatteriet var att det inte bedömde inlärningsprocessen
tillräckligt samt att det inte innehöll någon uppskattning av fördröjd återgivning eller
igenkänning. Detta ledde till att man reviderade testbatteriet till WMS-R som utkom 1987,
samt gjorde ytterligare en revidering WMS-III som publicerades tio år senare (Tulsky et. al.,
2003). WMS-III designades för att bedöma auditiva och visuella deklarativa minnesförmågor
och auditiva och visuella arbetsminnesförmågor hos vuxna och äldre ungdomar (The
Psychology Corporation, 2002).
14

Beskrivning av Wechsler Memory Scale-III
WMS-III består av tre överordnade index: Omedelbart Minne, Generellt Minne och
Arbetsminne. Inom denna struktur innehåller WMS-III ytterligare fem index för utvärdering
av omedelbart auditivt- och visuellt minne, fördröjt auditivt- och visuellt minne och fördröjd
auditiv igenkänning.
WMS-III testbatteriet består av 17 stycken deltest, varav 7 är valfria och 10 är obligatoriska.
De obligatoriska deltesten är de som behöver administreras för att kunna räkna ut poäng för
indexen. De valfria deltesten har lagts till för att tillåta för testning av igenkänningsminne,
konstruktionell praxis och visuell diskriminering. Av de 17 deltesten är 6 stycken med
omedelbar återgivning och 6 stycken är samma test som de föregående men med fördröjd
återgivning och igenkänning.
Omedelbart Minne Generellt Minne Arbetsminne
Omedelbart Auditivt Minne (OA) Fördröjt Auditivt Minne (FA)
Omedelbart Visuellt Minne (OV) Fördröjt Visuellt Minne (FV)
Fördröjd Auditiv Igenkänning (FAI)
Logiskt Minne I (OA) Logiskt Minne II (FA, FAI) Bokstavs-siffer-serier
Ansikten I (OV) Ansikten II (FV) Blockrepetition
Ordpar I (OA) Ordpar II (FA, FAI)
Familjebilder I (OV) Familjebilder II (FV)
Figur 1. Strukturen i WMS-III
Omedelbart Minnesindex
Omedelbart Auditivt Minnesindex
•Logiskt minne I – deltest med omedelbar återgivning. Försökspersonen lyssnar när
testledaren läser upp två olika berättelser. Omedelbart efter varje berättelse ombeds
försökspersonen att återge den ur minnet. Den första berättelsen läses upp en gång medan den
andra berättelsen läses upp två gånger. Poängsättningen i detta deltest är uppdelat så att
försökspersonen dels får poäng för de detaljer som man kommer ihåg, men också för de
15

tema/kärnor som berättelserna innehåller. Ett sådant tema kan t.ex. vara att ange att
huvudpersonen i berättelsen är kvinna eller man.
•Ordpar I – deltest med omedelbar återgivning. Testledaren läser upp en lista med åtta ordpar
för försökspersonen. Sedan läser testledaren upp det första ordet i varje par, försökspersonen
ska försöka återge det andra ordet i paret ur minnet. Proceduren upprepas i ytterligare tre
försök. Samma åtta ordpar används i alla försök men i olika ordningsföljd.
Omedelbart Visuellt Minnesindex
•Ansikten I – deltest med omedelbar återgivning. Försökspersonen får se en serie fotografier,
ett i taget, och ombeds att minnas vart och ett av dem. Försökspersonen får sedan se på en
andra serie fotografier av ansikten och har för varje ansikte i uppgift att säga om det är ett av
de ansikten som man ombads minnas eller om det är ett nytt ansikte.
•Familjebilder I – deltest med omedelbar återgivning. Försökspersonen får se fyra olika bilder
som föreställer familjemedlemmar i olika situationer och ombeds att minnas så mycket som
möjligt från varje bild. När alla fyra bilder visats ska försökspersonen ur minnet återge vilka
familjemedlemmar som var på respektive bild, var på bilden de befann sig och vad de gjorde.
Målet med detta deltest är att undersöka spatialt minne för visuellt presenterat, meningsfullt
material medan man ändå tillåter verbala svar. Man vill bedöma visuospatialt minne utan att
behöva svara med komplexa motoriska färdigheter.
Generellt Minnesindex
Fördröjt Auditivt Minnesindex och Fördröjd Auditiv Igenkänning
•Logiskt minne II – deltest med fördröjd återgivning samt igenkänning. 25-30 minuter efter
att Logiskt minne I administrerats, med distraktion under tiden, ska försökspersonen återge de
två berättelserna igen. De läses inte upp på nytt. I igenkänning ska försökspersonen svara ja
eller nej på frågor som testledaren ställer om berättelsen.
•Ordpar II – deltest med fördröjd återgivning samt igenkänning. 25-30 minuter efter Ordpar I
får försökspersonen höra första ordet i varje ordpar igen och ska återge det andra ordet i paret
ur minnet. I igenkänning får försökspersonen höra en lista med ordpar och ombeds säga ja om
ordparet är ett av dem som de ombads minnas tidigare och nej om det är nytt.
Fördröjt Visuellt Minnesindex
•Ansikten II – deltest med fördröjd återgivning. 25-30 minuter efter administreringen av
Ansikten I får försökspersonen återigen se en serie ansiktsfotografier och ombeds säga ja om
ansiktet var ett av dem som de ombads minnas i Ansikten I, och nej om det är ett nytt ansikte.
16

•Familjebilder II – deltest med fördröjd återgivning. 25-30 minuter efter Familjebilder I får
försökspersonen se fyra fyrfältsbilder och ombeds återge vilka familjemedlemmar som var
med, deras placering och aktiviteter på de fyra situationsbilderna. Bilderna visas inte på nytt.
Arbetsminnesindex
•Bokstavs-siffer-serier – deltest med omedelbar återgivning. Testledaren läser upp bokstäver
och siffror för försökspersonen som sedan ska upprepa först siffrorna i stigande ordning sedan
bokstäverna i alfabetisk ordning.
•Blockrepetition – deltest med omedelbar återgivning. Testledaren pekar på klossar i en viss
ordning varpå försökspersonen ska peka på dem i samma respektive omvänd ordning mot vad
testledaren pekade på.
Valfria deltest
•Information och orientering – deltest som används för att kontrollera om försökspersonen
kan orientera sig i tid och rum, om personen kan hålla isär och är medveten om dåtid och
nutid. Här ställs frågor som rör vilken veckodag och tid det är, försökspersonen födelsedata
samt namn på dennes föräldrar m.m. Långtidsminnet samt orientering i tid och rum är
involverat i detta deltest.
•Ordlista I – deltest med omedelbar återgivning. Testledaren läser upp en lista med ord,
försökspersonen ombeds återge dem i vilken ordning som helst. Proceduren upprepas i
ytterligare tre försök. Testledaren läser sedan upp en ny ordlista för försökspersonen som
ombeds återge orden i vilken ordningsföljd som helst. Slutligen ska försökspersonen återge så
många ord som möjligt från den första listan utan att ha fått höra listan läsas upp igen.
•Visuell återgivning I – deltest med omedelbar återgivning. Försökspersonen får se bilder med
olika figurer, en i taget i 10 sekunder per bild, för att sedan rita den ur minnet. I detta test får
testledaren kvalitativ information om försökspersonen igenkänningsminne, konstruktionella
praktik och visuella diskriminering.
•Mental kontroll – deltest där försökspersonen ombeds att mentalt ordna eller hantera
information så snabbt som möjligt. Detta deltest mäter försökspersonen förmåga att återkalla
överinlärd information och att mentalt manipulera informationen. Det handlar t.ex. om att
räkna baklänges från 20 till 1 och att räkna upp årets månader.
•Sifferrepetition – deltest med omedelbar återgivning. Försökspersonen ska repetera
sifferserier som testledaren läser upp, både fram- och baklänges repetition.
17

•Ordlista II – deltest med fördröjd återgivning samt igenkänning. 25-30 minuter efter Ordlista
I ska försökspersonen återge så många ord som möjligt från den första listan utan att listan
läses upp igen. I igenkänning får försökspersonen höra en lista med ord och ska säga ja om
ordet fanns med på den första listan och nej om det är ett nytt ord.
•Visuell återgivning II – deltest med fördröjd återgivning, igenkänning samt kopiering. 25-30
minuter efter Visuell återgivning I ombeds försökspersonen rita de figurer som de gjorde
tidigare utan att få se dem igen. I igenkänning får försökspersonen se figurer och ska säga ja
om figuren var en av dem som de ombads rita tidigare och nej om figuren är ny. I kopiering
får försökspersonen titta på figuren och ombeds rita av den så likt som möjligt. Bilden tas då
inte bort innan försökspersonen är klar.
(Tulsky et al, 2003)
Validering av WMS-III
Den amerikanska versionen av WMS-III har genomgått ett flertal studier som undersökte
dess validitet. Dessa var en del av standardiseringsarbetet med testet (The Psychology
Corporation, 2002). Man inkluderade för första gången deltagare upp till 89 års ålder vilket
ökade WMS-III åldersspann så att testet gjordes mer praktiskt i flera kliniska och
forskningssammanhang (Tulsky & Ledbetter, 2000).
I den tekniska manualen för testet (The Psychology Corporation, 2002) presenteras
Campbell och Fiskes teoretiska metodologi om att tolka korrelationer mellan deltesten för att
skaffa stöd för konvergent validitet och diskriminativ validitet. Interkorrelationen mellan
deltesten och indexen sträckte sig från låg till väldigt hög. Interkorrelationen mellan de
omedelbara och fördröjda betingelserna i deltesten var inom den förväntade spännvidden.
Bokstav-siffer-serier och Blockrepetition var de deltest som visade lägst korrelation med de
andra deltesten. Samma mönster förekom också mellan Arbetsminnesindex och de andra
indexen. På det hela taget interkorrelerade de auditivt presenterade deltesten högre med andra
auditivt presenterade deltest. De visuellt presenterade deltesten, Ansikten och Familjebilder,
korrelerade inte lika högt som förväntat.
Känsligheten i testet för kognitiva svagheter associerade med olika neurologiska sjukdomar
har testats. I den tekniska manualen (The Psychological Corporation, 2002) presenteras en
studie där samplet bestod av 35 personer som var kliniskt diagnostiserade med trolig
Alzheimers sjukdom. Med undantag för arbetsminnesindex så var medelvärdena för de olika
indexen klart sämre för denna grupp jämfört med friska personer. Man fann att
försökspersoner med Alzheimers sjukdom visade ineffektiv inkodning och nedsatt lagring av
18

ny information men utan framträdande framplockningsbrister (The Psychological
Corporation, 2002).
Översättningen av den svenska versionen av WMS-III skedde av förlaget, Harcourt
Assessment, under våren och sommaren 2007. Testet har prövats ut i Sverige av fyra
psykologer under hösten 2007. Enligt H. Nyman (personligt meddelande 16 januari, 2008)
valdes inför utprövningen av testet dels de deltest ut där innehållet i uppgifterna översatts
(Logiskt minne I och II, Ordpar I och II, samt Ordlista I och II), dels de deltest där
poängsättningskriterierna är så utformade att svar på dem måste bedömas utifrån uppställda
poängsättningskriterier (Logiskt minne I och II samt Familjebilder I och II). Deltesten
Ansikten I och II samt Mental kontroll valdes därför att de är nya deltest för WMS-III och
inga normeringsdata från dem har därför samlats in tidigare i Sverige. Däremot ansågs
deltesten Sifferrepetition, Bokstavs-siffer-serier och Blockrepetition vara så pass etablerade
och väl utprövade att de inte åter behövde prövas psykometriskt i detta sammanhang. Det
återstående deltestet, Visuell reproduktion I och II, bedömdes vara av sådan karaktär att det
knappast skulle finnas risk att kulturella skillnader mellan amerikanska och nordiska
testpersoner kunde göra sig gällande. Arbetet började med att det gjordes en översättning av
de valda deltesten, administreringsanvisningarna och en del av poängsättningskriterierna till
deltesten Logiskt minne I och II samt Familjebilder I och II. Vid översättningen av de deltest
som avser att mäta auditivt minne lades mycket tid ned på både översättning och anpassning
av visst ordval till svenska förhållanden. I Norge fanns en översättning av de auditiva
deltesten som hade prövats i kliniska och forskningssammanhang. Den versionen jämfördes
med den svenska översättningen och genom diskussion i projektgruppen uppnåddes
konsensus om hur respektive utprövningsversion avseende de auditiva deltesten skulle
konstrueras. Man eftersträvade att de två versionerna (svenska och norska) skulle vara så
likvärdiga som möjligt, samt att de skulle hålla sig så nära det amerikanska originalet som
möjligt. De övergripande principer som användes vid konstruktionen av originalversionen
följdes så noga som möjligt. Inga justeringar genomfördes i de stimulusbilder som används
för att mäta visuellt minne. Målet med utprövningen var inte att skapa nya normer, utan att
kontrollera att nivåerna i dessa versioner är jämförbara med originalversionen så de
amerikanska normerna kan tillämpas vid tolkning av resultat från de nya svenska och norska
versionerna. Föreliggande uppsats är en del av det svenska utprövningsarbetet av WMS-III.
19

Syfte
Huvudsyftet med denna examensuppsats var att validera minnestestet Wechsler Memory
Scale-III, i sin svenska version, genom att undersöka en grupp patienter med diagnoserna
demens eller kognitiv svikt samt en frisk kontrollgrupp. Ett andra syfte var att studera hur
minnesindexen i WMS-III samvarierade inom de två grupperna. Ett tredje syfte var att
undersöka om det fanns något samband mellan testresultat och eventuell psykisk ohälsa hos
den kliniska gruppen.
Frågeställningar
1. Finns det en skillnad i prestation när man jämför resultaten på WMS-III för den kliniska
gruppen med kontrollgruppen?
2. Är sambanden mellan minnesindexen likadana hos den kliniska gruppen som
kontrollgruppen?
3. Finns det något samband mellan testresultaten på de olika indexen och psykisk ohälsa i
form av ångest och depression hos den kliniska gruppen?
Hypoteser
Den enda hypotes som är grundad är att den kliniska gruppen kommer att prestera sämre på
WMS-III än kontrollgruppen. De andra två frågeställningarna är explorativa och därmed
presenteras inga hypoteser om resultaten.
Deltagare
Metod
Deltagarna i den kliniska gruppen, som jag hädanefter kommer referera till som MCI-
gruppen, utgjordes av 30 personer med diagnoserna demens eller kognitiv svikt. Dessa
rekryterades vid Minnesmottagningen på Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Urvalskriterier för
deltagande i studien var att personen skulle vara patient på Minnesmottagningen med diagnos
kognitiv svikt eller vara i ett tidigt skede av en demenssjukdom. Rekrytering av deltagare som
ansågs lämpliga till detta projekt gjordes via telefon eller vid besök hos läkare, psykolog och
PTP-psykolog. Patienten fick information om att studien syftade till att pröva ut ett nytt
minnestest och att det var en student på Psykologprogrammet som utförde testningarna.
Studien hade ett bekvämlighetsurval. Belöning utgick till deltagarna i form av en trisslott. Av
de 30 försökspersonerna exkluderades 3 personer, ett bortfall på 10 %. En person uteblev från
20

testningen, en person avbröt testningen och en person visade sig blivit friskförklarade från en
eventuell demensdiagnos, varpå denna person inte uppfyllde urvalskriterierna. Av de 27
försökspersonerna i MCI-gruppen var 18 diagnostiserade med kognitiv svikt, 6
diagnostiserade med Alzheimers sjukdom, 1 episodisk minnesstörning, 1 frontallobsdemens
och 1 demens. Kontrollgruppen bestod av 27 matchade kontrollpersoner. Matchningen av
kontrollgruppen gjordes av Håkan Nyman, leg. psykolog med specialistkompetens i
neuropsykologi, där matchningen framförallt skedde utifrån kön och ålder, i möjligaste mån
även utbildningsnivå. Personerna i kontrollgruppen rekryterades på uppdrag av förlaget
Harcourt Assessment av ett marknadsundersökningsbolag, som ett led i
standardiseringsarbetet för att utarbeta normer. Enligt H. Nyman (personligt meddelande 16
januari, 2008) var inklusionskriterierna för att ingå i kontrollgruppen: född mellan januari och
augusti; jämn könsfördelning inom varje åldersgrupp och utbildningsnivå samt att personen
talade och förstod svenska obehindrat. Exklusionskriterierna för kontrollgruppen var:
färgblindhet; gravt nedsatt hörsel; gravt nedsatt syn; pågående behandling för alkohol- eller
drogmissbruk; hög alkoholkonsumtion (operationaliserades som mer än tre ”drinkar” vid mer
än två tillfällen i veckan); hade sökt läkare för minnessvårigheter eller andra psykologiska
funktionsproblem; svårighet att fritt använda den hand man helst skriver och ritar med; hade
någon gång varit medvetslös; skallskada som lett till mer än ett dygn på sjukhus; sjukdom
eller tillstånd som kunde påverka minnesfunktioner (stroke, epilepsi, encefalit, meningit, MS,
Parkinson, Huntington, Alzheimer, schizofreni, bipolärt syndrom); hade medicinerat med
antidepressiv medicin, medel mot ångest eller antipsykotika, eller hade genomgått ECT-
behandling eller hjärnkirurgi; samt ville eller kunde inte svara på någon av frågorna avseende
exklusionskriterier. Kontrollgruppen bestod av fem ålderskategorier: 20-24 år; 25-29 år; 45-
54 år; 65-69 år; samt 70-74 år.
I resultatet saknades uppgifter från tre personer i kontrollgruppen i ett deltest. Då dessa
försökspersoner fick ont om tid bestämde sig testledaren för att hoppa över administreringen
av deltestet Familjebilder II varpå inga poäng fanns att räkna på för dessa deltagare i det
deltestet.
21

Tabell 1
Deltagare
Grupp
MCI n=27 Kontroll n=27
Kön Kvinnor 10 13
Män 17 14
Ålder M 73.48 72.08
SD 7.48 8.26
Utbildningsnivå Låg 10 10
Genomsnittlig 10 9
Hög 7 8
Låg utbildning motsvarade endast grundskola eller upp till 9 års utbildning, genomsnittlig
utbildning motsvarade avslutat gymnasium eller upp till 12–13 års utbildning, samt hög
utbildning motsvarade avslutad eftergymnasial utbildning på högskola, universitet eller
motsvarande eller mer än 15 års utbildning. Analyser visade att det inte fanns några
signifikanta skillnader mellan deltagarna i de båda grupperna på vare sig variablerna kön
χ²=0.68 e.s., utbildning χ²=0.12 e.s. eller ålder t=0.79 e.s.
Design
Studien var dels en sambandsstudie med mellangruppsdesign, där skillnaden mellan
prestationen på WMS-III för kontrollgruppen och MCI-gruppen studerades, samt en
inomgruppsdesign för både MCI- och kontrollgruppen där sambanden i resultat på de olika
deltesten i WMS-III undersöktes. Den beroende variabel som avsågs mätas i denna uppsats
var minnesförmågan hos personer i MCI-gruppen jämfört med den hos personer i
kontrollgruppen.
Mätinstrument
För att mäta variabeln minnet användes den svenska utprövningsversionen av WMS-III
(Harcourt Assessment, 2007). Försökspersonerna i MCI-gruppen fick göra alla 17 deltest
medan personerna i kontrollgruppen endast gjorde deltesten Logiskt Minne I & II, Ansikten I
& II, Ordpar I & II, Familjebilder I & II, Ordlista I & II samt Mental Kontroll. Då
kontrollgruppen inte administrerades de två deltesten som krävdes för att räkna ut
Arbetsminnesindex kunde ingen jämförelse göra på detta index mellan de två grupperna.
22

För att mäta psykisk ohälsa i form av ångest och depression användes frågeformuläret
HAD-S (The Hospital Anxiety and Depression Scale) (livanda.se). Det är ett frågeformulär
med fjorton frågor som avser upptäcka närvaron och graden av ångest och depression. Varje
fråga har fyra responssteg som motsvarar poäng 0-3. Varannan fråga mäter ångest och
varannan mäter depression. En nyckel används för rättning av formuläret, man lägger ihop
poängen för frågorna kring ångest till ett tal (0-21) och frågorna kring depression till ett tal (0-
21). På ångestskala motsvarar 0-6 poäng ingen besvärande ångest, 7- 10 poäng mild till
måttlig ångest, samt 10-21 poäng förekomst av eventuell ångeststörning. På depressionsskalan
motsvarar 0-6 poäng ej deprimerad, 7-10 poäng nedstämdhet, samt 10-21 poäng risk för
depressionstillstånd.
Procedur
Deltagarna rekryterades från Minnesmottagningen i Uppsala där de utreddes samt mottog
behandling för sina minnesproblem. Namn och telefonnummer på intresserade personer som
uppfyllde urvalskriteriet vidarebefordrades till uppsatsskrivaren via telefon. Jag tog kontakt
med potentiella försökspersoner per telefon för att informera om studien samt boka in tid för
testning. Vid telefonkontakten presenterade jag mig själv och studien samt informerade om
frivillighet och rätt att avbryta testning utan att ange orsak. Information gavs även om
anonymitet och det gavs utrymme för eventuella frågor. Deltagarna informerades om att ett
brev (se bilaga) med samma information som getts under telefonsamtalet skulle skickas ut,
där även tiden för testningen återfanns. Bifogat i brevet fanns även frågeformuläret HAD-S
samt ett frågeformulär kring försökspersonens intressen, utbildningsnivå och levnadssituation.
Dessa ombads försökspersonen fylla i hemma och ta med till testningen. Testningen skedde,
för varje deltagare, vid ett och samma tillfälle i någon av Minnesmottagningens tre samtals-
/testrum, ca 2 - 2,5 timmar per deltagare. Vid testningen användes den svenska
utprövningsversionen av WMS-III. Ingen information fanns att tillgå om hur testningarna har
gått till i kontrollgruppen.
Statistiska analyser
Statistikprogrammet SAS användes för de statistiska beräkningarna. t-test prövade
gruppskillnader och Pearsons produktmomentkorrelation (r) användes för att studera samband
mellan olika index. För effektstorlek avseende gruppskillnader beräknades Cohens d där
d>0.2 innebär liten effektstorlek, d> 0.5 medelstor och d>0.8 stor effektstorlek (Clark-Carter,
2004).
23

Med tanke på mängden signifikansprövningar sattes signifikansgränsen till p

Tabell 2
Resultat på WMS-III deltest och index för MCI-gruppen och kontrollgruppen
Deltest
MCI-gruppen
n=27
Kontrollgruppen
n=27
M SD M SD df t d
L M I 6.67 3.36 9.22 3.51 52 -2.73* 0.7
AnsiktenI 9.00 2.90 9.33 2.86 52 -0.43 0.1
OrdparI 8.26 3.79 11.48 3.94 52 -3.06* 0.8
FambildI 4.26 2.81 8.59 2.04 52 -6.48* 2.1
OrdlistaI 7.15 3.75 9.59 3.10 52 -2.61 +
Mentkont 10.00 3.29 10.30 2.87 52 -0.35 0.1
L M II 6.30 4.39 10.78 3.41 52 -4.19* 1.3
AnsiktenII 9.48 3.18 10.00 3.17 52 -0.60 0.2
OrdparII 8.33 3.56 11.00 3.36 52 -2.83* 0.8
FambildII 4.63 2.94 9.00 2.19 49¹ -5.96* 2.0
OrdlistaII 7.11 2.22 10.67 3.11 52 -4.83* 1.1
Inlärning
L M I Inlär 2.93 2.18 3.19 2.43 52 -0.41 0.1
OP I Inlär 9.00 3.50 3.41 1.99 41.2 7.23* 2.8
Index
OmedMin 28.19 10.03 38.63 9.18 52 -3.99* 1.1
GenMin 35.82 14.79 52.00 11.44 49¹ -4.33* 1.4
OA 14.93 6.44 20.70 6.62 52 -3.25* 0.9
OV 13.26 4.70 17.93 3.88 52 -3.98* 1.2
FA 14.63 7.57 21.78 5.97 52 -3.85* 1.2
FV 14.11 4.94 19.33 4.15 49¹ -4.06* 1.3
FAI 6.63 4.25 10.67 3.11 52 -3.98* 1.3
+ p

Igenkänning och Fördröjt Visuellt Minne. Sambandet var signifikant för MCI-gruppen men
icke-signifikant för kontrollgruppen.
Analysen av sambanden mellan indexen visade på höga interkorrelationer inom indexen för
MCI-gruppen. Alla index korrelerade signifikant med varandra utom Fördröjd Auditiv
Igenkänning och Omedelbart Visuellt Minne som dock visade en tendens till signifikant
korrelation. Högst korrelation var det mellan Generellt minne och Fördröjt Auditivt Minne,
Omedelbart minne och Omedelbart Auditivt Minne samt Fördröjt Auditiv Minne och
Omedelbart Auditivt Minne där r=.93.
Tabell 3
Korrelationsmatris för indexen i MCI-gruppen n=27
FAI OA OV Omedmin FA FV
r r r r r r
OA .87*
OV .44 + .61*
Omedmin .77* .93* .86*
FA .92* .93* .55* .86*
FV .57* .66* .90* .85* .62*
Genmin .87* .90* .71* .91* .93* .78*
+ p

Tabell 4
Korrelationsmatris för indexen kontrollgruppen n=27
FAI OA OV Omedmin FA FV
r r r r r r
OA .67*
OV .46 + .49*
Omedmin .68* .93* .78*
FA .71* .93* .49* .88*
FV .33¹ .53*¹ .70*¹ .68*¹ .52*¹
Genmin .79*¹ .90*¹ .66*¹ .93*¹ .94*¹ .74*¹
+ p

Övriga resultat
MCI-gruppens resultat på indexet Arbetsminne har jämförts med de amerikanska normerna
då detta index inte kunnat beräknas för den svenska kontrollgruppen. M=93.3 SD=17.5 min
63 max 124. Medelvärdet för MCI-gruppen låg på den 32:a percentilen för normen, det vill
säga att MCI-gruppen presterade sämre än 68 % av normeringsgruppen.
Diskussion
Syftet i min studie var att validera minnestestet Wechsler Memory Scale-III genom att
jämföra prestationen hos en grupp patienter med diagnoserna demens eller kognitiv svikt med
en frisk kontrollgrupp. Jag ville också titta på hur mönstren i resultatet sammanföll inom
MCI- och kontrollgruppen. Till sist ville jag undersöka om det fanns något samband mellan
testresultat och psykisk ohälsa hos MCI-gruppen.
De statistiska analyserna visade att det fanns signifikanta skillnader mellan MCI- och
kontrollgruppen när det gäller prestation på åtta av deltesten samt alla sju minnesindexen.
Resultatet gick i linje med hypotesen att det skulle finnas en skillnad mellan de två grupperna.
Det ska också noteras att spridningen var ungefär densamma i de båda grupperna. Samplens
storlek gjorde även de att man kunde anta att den signifikanta skillnaden var verkligt
signifikant och effektstorlekarna gick i samma riktning. Då deltagarna i de olika grupperna
inte skilde sig signifikant åt på variablerna kön, ålder och utbildning verkade det vara
variabeln minne som låg till grund för dessa skillnader. Analys av sambanden mellan de olika
minnesindexen visade på en hög interkorrelation dem emellan i båda grupperna och mönstren
när det gäller signifikanta samband mellan indexen i de två grupperna såg likadana ut med få
undantag. Det verkar alltså som att strukturen på sambanden var densamma i de två
grupperna. Det fanns inget signifikant samband mellan prestation på WMS-III och resultat på
HAD-S. Dock fanns det tendenser till samband när det gäller ångestnivå och prestation på
testet. Dessa tendenser pekade på att ju högre ångest man skattade på HAD-S desto bättre
presterade man på WMS-III.
Metoddiskussion
Deltagare
Rekryteringen av försökspersoner till MCI-gruppen sköttes av personal vid
Minnesmottagningen, främst av leg. psykolog och PTP-psykolog. Kriterierna var enbart satta
till att personerna skulle vara diagnostiserade med kognitiv svikt eller demens i tidigt skede.
28

Inga krav ställdes på utbildningsnivå, ålder eller könsfördelning för MCI-gruppen. Utifrån
MCI-gruppens fördelning valdes kontrollgruppen ut bland de friska personer som testats i
Sverige under hösten 2007. Matchningen gjordes främst på ålder och kön men analysen
visade att även utbildning hade matchas så väl att det inte fanns någon signifikant skillnad
mellan grupperna. Grupperna borde således vara jämförbara i viktiga avseenden.
Mätinstrument
Då WMS-III i sin svenska version är under utprövning saknades det i vissa fall helt klara
riktlinjer för rättning av deltest. Detta kan ha lett till olika strikt poängsättning mellan olika
testledare vilket i sin tur kan ha påverkat det slutliga resultatet. I kontrollgruppen utfördes
testningarna av fyra olika testledare, varför testledareffekter inte kunde uteslutas.
Procedur
Testningen i MCI-gruppen tog 2-2,5 timmar per deltagare då alla deltagare fick göra alla 17
deltest. I kontrollgruppen administrerades enbart 11 deltest. Denna skillnad kan ha fått till
följd att deltagarna i MCI-gruppen presterade sämre då de tröttats ut mer än kontrollgruppen.
Det fanns ingen information om hur lång tid testningarna tog för kontrollgruppen eller var
någonstans testningarna utfördes.
Resultatdiskussion
Resultat för frågeställning 1
Analysen visade att det fanns signifikanta skillnader i prestation mellan de två grupperna i
åtta av deltesten. De deltest som inte visade någon signifikant skillnad var Logiskt Minne
Inlärning, Ansikten I, Mental kontroll samt Ansikten II. Deltestet Ordlista I visade en tendens
till signifikant skillnad.
När det gäller Logiskt Minne Inlärning så var inte det ett eget deltest i sig utan ingick som
mått i Logiskt Minne I och talade om inlärningskurvan mellan den första och den andra
uppläsningen av den andra berättelsen. Detta mått talade enbart om hur mycket bättre eller
sämre försökspersonerna presterade jämfört med sig själva. Att signifikans inte uppnåddes när
man jämför de två grupperna berodde sannolikt på att man presterade likvärdigt i de två
grupperna när man enbart tittade på hur mycket prestationen förändrades mellan första och
andra uppläsningen. Själva deltestet Logiskt Minne I visade ju signifikant skillnad mellan
grupperna. Med detta resonemang hade jag väntat mig att även Ordpar I Inlärning, som inte
heller var ett eget deltest, skulle visa en icke-signifikant skillnad mellan grupperna. Denna
skillnad visade sig dock i analysen vara signifikant. Hur kom det sig? Vid testning av MCI-
gruppen märkte jag att Ordpar I var ett av de deltest som försökspersonerna hade svårast att få
29

grepp om i första försöket. Däremot ökade prestationen vid tredje och fjärde försöket
avsevärt. Min tanke var att den friska kontrollgruppen hade lättare att förstå principen för
deltestet redan i första försöket. Vid uträkning av inlärningspoängen jämförde man försök ett
med försök fyra. Då personerna i kontrollgruppen förmodligen låg på ungefär samma poäng
genom hela försöksserien blev inlärningspoängen för denna grupp låg, medan personer i MCI-
gruppen fick en hög inlärningspoäng då prestationen kunde öka avsevärt från försök ett till
försök fyra.
Ansikten I och II visade båda en icke-signifikant skillnad mellan grupperna. Detta kunde
dels bero på att ansikten kodas in annorlunda i hjärnan än andra visuella stimuli och denna
inkodning inte påverkades i lika hög grad vid mild form av demens eller kognitiv svikt. Dels
kunde det bero på att testets utformning, med ja eller nej-svar, tillät att försökspersonen
gissade till sig rätt svar.
Deltestet Mental kontroll visade inte heller någon signifikant skillnad mellan grupperna. Då
detta deltest inbegrep överinlärd information tänkte jag att den informationen fortfarande
finns tillgänglig hos personer med mild demens eller kognitiv svikt, och därmed presterade de
likvärdigt med personer i kontrollgruppen.
Att de sju minnesindexen alla visade en signifikant skillnad och hade hög effektstorlek tyder
på att det var en verklig skillnad i prestation på detta test mellan de två grupperna. Analysen
pekade på att MCI-gruppen presterade sämre än kontrollgruppen i alla minnesindex. Tyvärr
kunde jag inte uttala mig närmare om Arbetsminneindex då man inte administrerade de deltest
som avsåg mäta detta i kontrollgruppen. Jämförelse med amerikanska normen gav en
fingervisning om att medelvärdet för MCI-gruppen låg i nedre tredjedelen av
normalpopulationen när det gällde prestation involverande arbetsminnet.
De statistiska analyserna stödde alltså hypotesen att MCI- och kontrollgruppen skilde sig åt
i prestation på WMS-III, både när det gällde deltest och index. MCI-gruppen presterade sämre
i alla sju indexen jämfört med kontrollgruppen vilket tydde på att dessa två grupper var
dragna ur olika populationer.
Resultat för frågeställning 2
Analysen av sambanden mellan minnesindexen visade på överlag höga interkorrelationer i
båda grupperna. I MCI-gruppen var alla indexen signifikant korrelerade förutom Fördröjd
Auditiv Igenkänning och Omedelbart Visuellt Minne. Sambandet dem emellan visade dock en
tendens till signifikans. Sambandet mellan dessa index visade även i kontrollgruppen en
tendens till signifikans. Det som skilde de två grupperna åt när det gällde sambanden hos
indexen var det mellan Fördröjd Auditiv Igenkänning och Fördröjt Visuellt Minne. Dessa
30

korrelerade signifikant i MCI-gruppen men visade en icke-signifikant korrelation i
kontrollgruppen. Då de två indexen innefattade å ena sidan auditivt presenterade deltest och å
andra sidan visuellt presenterade deltest var det inte uppseendeväckande att de två indexen
inte korrelerade signifikant med varandra. Att sambandet ändå var signifikant i MCI-gruppen
kan tänkas bero på en övergripande nedsatt minnesförmåga som påverkade både den visuella
och den auditiva inkodningen. Förutom denna enda korrelation var sambanden signifikanta på
samma sätt i båda grupperna vilket ledde till slutsatsen att mönstren såg likadana ut i båda
grupperna.
Resultat för frågeställning 3
Analysen visade inga signifikanta samband mellan resultat på minnesindexen och psykisk
ohälsa i form av depression och ångest hos MCI-gruppen. När det gällde sambandet med
depression fanns inga som helst tendenser till signifikans, något som däremot fanns i
sambandet mellan ångest och fem av minnesindexen. Tendenserna till signifikans pekade på
att ju högre ångest försökspersonen hade skattat i HAD-S desto bättre prestation på WMS-III
minnesindex. Detta skulle kunna vara en följd av att MCI-gruppen bestod av personer med
kognitiv svikt eller mild form av demens. Sjukdomen hade i dessa fall inte blivit
handikappande för de drabbade än och det kan hända att ju tidigare man var i sjukdomsstadiet
desto mer oroade man sig för hur den kommer att utvecklas och därmed skattade man högre
på items som mätte ångest. Denna ångest kunde möjligen få en prestationshöjande effekt då
försökspersonerna kunde tänkas vilja bevisa för sig själva och testledaren att de fortfarande
hade en fungerande minnesförmåga.
MCI-gruppen som helhet hade låga poäng på HAD-S både när det gällde depression och
ångest. Därmed borde inte försökspersonernas psykiska ohälsa (eller hälsa) påverkat
prestationen på WMS-III, vilket det inte heller gjorde på signifikant nivå.
Slutsatser
Utifrån den gjorda studien drog jag slutsatsen att WMS-III i sin svenska version var ett väl
fungerande test som verkade mäta minnesförmågan hos de testade personerna. Det var en
styrka hos studien att försökspersonerna i de två grupperna visade sig vara så likvärdiga att
det inte fanns någon signifikant skillnad mellan dem på utbildningsnivå. Kön och ålder hade
kontrollerats för i matchningen men även variabeln utbildning visade sig inte ha signifikant
skillnad mellan grupperna.
31

En begränsning i denna studie var att deltagarna i kontrollgruppen inte fått göra alla deltest.
Denna skillnad mellan de två betingelserna kan ha påverkat resultatet och gjorde det dessutom
omöjligt att jämföra de två grupperna på index för arbetsminnet.
Framtida forskning
Jag tycker att det är viktigt att fortsätta med normerings- och valideringsarbetet av WMS-III
i sin svenska version. Detta så att man på sikt samlar in så mycket data att man kan frångå de
amerikanska normerna och få en normering baserad på svenska data. Man bör fortsätta
validera testet i Sverige genom att testa det i olika sampel och olika åldrar. Denna studie ger
indikationer om testets goda validitet men det är viktigt att fortsätta detta arbete genom fler
testningar inom olika områden och på större populationer.
32

Referenser
American Psychiatric Association (2000). Mini-D IV: Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV-
TR. Danderyd: Pilgrim Press.
Bush, S.S. & Martin, T.A. (2005). Geriatric Neuropsychology. London & New York: Taylor
& Francis.
Clark-Carter, D. (2004). Quantitative Psychological Research A Student’s Handbook. Hove &
New York: Psychology Press.
Cohen, G. (1996). Memory In the Real World. 2 nd edition. East Sussex: Psychology Press.
Gulmann, C. (2003). Gerontopsykiatri. Lund: Studentlitteratur.
Harcourt Assessment (2007). WMS-III Svensk utprövningsversion.
James, W. (1890). The Principles of Psychology. Vol. 1. London: MacMillan and co.
Kolb, B. & Whishaw, I.Q. (2001). An Introduction to Brain And Behavior. New York: Worth
Publishers.
Nyman, H. & Bartfai, A. (2000). Klinisk neuropsykologi. Lund: Studentlitteratur.
Passer, M.W. & Smith, R.E. (2001). Psychology Frontiers and Applications. New York:
McGraw Hill.
Pfizer. Om sjukdomar som ger glömska: Till dig som fått problem med minnet, till dina
anhöriga och vårdpersonal [Broschyr].
Piuva, K., Grönquist, G. & Söderlund, P. (2000). Värdig vård av äldre med psykisk ohälsa.
Växjö: Gothia.
Psykologiförlaget AB (2005). Psykologiska test Klinisk verksamhet. Stockholm.
Sternberg, R.J. (2003). Cognitive Psychology. 3 d edition. Belmont: Wadsworth.
Squire, L.R & Kandel, E.R. (2000). Memory From Mind to Molecules. New York: Scientific
American Library.
The Psychological Corporation (2002). WAIS-III WMS-III Technical manual. United States of
America.
Tulsky, D.S. & Ledbetter, M.F. (2000). Updating to the WAIS-III and WMS-III:
Considerations for Research and Clinical Practice. Psychological Assessment 12 – (3), 253-
262.
Tulsky, D.S., Saklofske, D.H., Gordon, C.J., Heaton, R.K., Ivnik, R.J., Bornstein, R. et al.
(2003). Clinical Interpretation of the WAIS-III and WMS-III. San Diego: Academic Press.
33

http://en.wikipedia.org/wiki/Brain hämtat 2008-01-29
http://sv.wikipedia.org/wiki/Acetylkolin hämtat 2007-12-12
http://www.alzheimers.nu/default____12800.aspx hämtat 2007-12-12
http://www.janssencilag.se/disease/detail.jhtml;jsessionid=ZE45ARP5EBJTUCUCERDRXCQ?itemname=deme
ntia&src=gade01&gclid=CNmmp5OKqo4CFRZFZwodH1C1rw&s=1 hämtat 2007-09-04
http://www.janusinfo.se/imcms/servlet/GetDoc?meta_id=5340 hämtat 2007-06-28
http://www.leaonline.com/doi/abs/10.1207/S15324826AN0704_8 hämtat 2008-01-21
http://www.learnplus.com/guides/learning-sys-memo.html hämtat 2008-01-29
http://www.livanda.se/btf/download/formularsammanstallning.pdf hämtat 2008-02-06
http://www.nida.nih.gov/NIDA_Notes/NNVol15N4/Brain.gif hämtat 2008-01-30
http://www.skane.se/upload/Webbplatser/USiL/Dokument/Division4/VOPsykogeriatrik/Kloc
ktest.pdf hämtat 2008-01-21
34

Bilaga
35

Uppsala datum
Bästa/e namn
Tack för att du kan tänka dig att ställa upp på ytterligare en testning vid Minnesmottagningen.
Mitt namn är Anna Axelsson och det är mig Du kommer att träffa denna gång. Det var även
jag som kontaktade Dig via telefon för att bestämma tid för testning.
Jag går den tionde och sista terminen på Psykologprogrammet i Uppsala och dessa testningar
ingår i en studie som ska bli min examensuppsats. Jag är intresserad av att se hur resultatet på
ett nytt minnestest faller ut hos personer i Din ålderskategori.
Testningen beräknas ta cirka 2 timmar, då inkluderar det pauser och fikaraster.
Jag vill påpeka att det naturligtvis är helt frivilligt att medverka i studien. Du har också rätt att
avbryta testningen när som helst utan att behöva ange någon orsak.
Detta test är under utprovning i Sverige och Norge under hösten 2007. Det innebär att jag inte
kommer att kunna säga något om Ditt resultat jämfört med någon annan, sådana data finns
inte att tillgå ännu. Däremot kommer jag vid önskan gå igenom testet efteråt med Dig och titta
på vad som var lättare respektive svårare för Dig. Med detta test hoppas vi kunna se både
styrkor och svagheter hos personer i Din ålderskategori.
Resultatet kommer att ingå i den svenska manualen för testet, men det är helt anonymt och
resultaten kommer att redovisas på gruppnivå utan att återge någon individs enskilda resultat.
I detta brev återfinner Du även två frågeformulär som jag ber Dig fylla i hemma och ta med
till vårt möte. Det ena formuläret rör frågor kring hur Du mår och det andra rör frågor kring
Dina intressen. Dessa formulär är anonyma och förstörs efter att min uppsats är färdig, men
kommer att hjälpa mig med bakgrundsfakta kring dem som deltagit i min examensuppsats.
Som tack för hjälpen i mitt projekt kommer Du att erhålla en trisslott.
Den tiden som Du har inbokad hos mig är dag, datum & tid
Vi träffas på Minnesmottagningen, Akademiska Sjukhuset, Ingång 85, 7 tr. (p.g.a.
ombyggnad ingång 70, följ skyltning till trappa 85). Det var där Du genomgick den
neuropsykologiska testningen. Sitt ner i väntrummet så kommer jag ut och ropar upp Dig.
Vid förhinder, ring mig direkt på 070-7206025.
Väl mött!
Vänliga hälsningar
Anna Axelsson
36