Nr 3 - Ultunesaren

Ultuna Studentkårs 

medlemstidning 

Nr 3/2008 

Ultunesaren 

Årgång 70

2 

Nr 3 - 2008 

Årgång 70 

Ansvarig utgivare 

Lillemor Torstensdotter 

Redaktör 


Stf redaktör 

Madeleine Magnusson 

Art director 

Julia Fransson 

Hemsidesansvarig 

Madeleine Magnusson 

Skribenter 

Elisabet Franksson 

Camilla GAFFA Persson 

Fotografer 

Anna Samuelsson 

Tobias Neselius 

Illustratör 

Julia Fransson 

Övrig medarbetare 

Niclas Olsson 

Tävlingsansvarig 

Daniel T-REX Lundberg 

Omslagsbild: 

Anna Samuelsson 

Epost: ultunesaren@stud.slu.se 

Adress: Box 7074, 750 07 Uppsala 

Besöksadress: Duhrevägen 6 

Telefon: 018-67 30 54 

Hemsida: www.ultunesaren.se 

Repro och tryck: Exakta tryck 

Upplaga: 2500 + pdf-version 

Nästa manusstopp: 26 september 

Skriv gärna till oss! Bidrag välkomnas, men 

redaktionen ansvarar ej för ej beställda texter 

och förbehåller sig rätten att redigera insänt 

material. Vänligen lämna in manus via e-post. 

Innehåll 

Smått & Gott 03 

Helge 100 år! 04 

Kårtraktorn Victor 04 

Styret informerar 05 

Isbjörnarna mår fi nemang! 05 

Ordförande har ordet 06 

Husdjurens alumnikväll 07 

Ultunesaren genom 70 år 08 

Fråga Jyns 20 

KulU recenserar 20 

LRF på Stenhammar 21 

Från idé till tidning 22 

Studielån och grispriser 24 

Då och nu 26 

Liksom i forna tider 28 

Anneka PRIMA Andersson 30 

Korsord 34 

Ultunesaren 1939 35 

Ultunesare! 

Ultunesaren är nu inne på sitt 70de utgivningsår 

och det vill vi såklart fi ra! Jubileumsnumret är ett 

extra tjockt och glansigt specialnummer fyllt med 

godbitar från åren som har gått men också en hel 

del nytt och fräscht. Vi på redaktionen hoppas att 

det ska fi nnas något för alla! I detta nummer kan 

du läsa Birger URAN Svenssons stora reportage 

om Ultunesarens historia och hur Ultuna har bevakats 

av tidningen genom åren. Du kan också se 

hur det går till att göra ett nummer av den tidning 

du nu håller i din hand, du får följa processen från 

att en idé kläcks till dess att den färdiga produkten 

dimper ner i din postlåda. På sista sidan kan du 

läsa en artikel om vad som skrevs i det allra första 

numret av Ultunesaren. 

Sommaren närmar sig med stormsteg, när detta 

nummer kommer på posten är den redan här och sommarlovet är nära. 

Jag minns hur det kändes att stå inför det allra första sommarlovet. Jag 

minns hur det pirrade i magen av förväntan då Idas sommarvisas sista 

vers ebbade ut i kyrksalen, hur liljekonvaljerna spred sin ljuvliga doft 

omkring mig och hur jag önskade att prästen och rektorn skulle sluta 

prata så att jag fi ck springa ut i solen igen. Ut till friheten. Själva skolavslutningen 

är inte längre så speciell, men känslan av frihet är densamma 

då vårterminens sista föreläsning avslutas, oavsett ålder och om jobb 

väntar under sommarlovet eller ej. 

Jag vill uppmana er alla att njuta av sommaren! Ta vara på ljuset och 

värmen och samla kraft så att ni kan komma tillbaka till Ultunas fagra 

ängar i augusti redo att ta nya tag! 


Redaktör 2008 

Det är fl er som njuter av den annalkande sommaren 

foto Anders Larsson

GLAD SOMMAR 

önskar Ultunesarens 

redaktion 

Lillemor, Madeleine, 

Julia, Anna, Tobias, 

Elisabet, Camilla, 

Niclas & Daniel 

Latmasksamtal 

Förra numrets korsord kunde man 

nästan genomgående lösa framåt 

eller bakåt, eftersom de flesta 

av lösningarna var palindromer. 

Detta gjorde att man egentligen 

bara behövde kunna halva krysset 

och sedan fylla i de dubblerade 

bokstäverna. Även den slutliga, 

något kryptiska lösningen PERU- 

Där inget annat anges är fotona tagna av redaktionen 

Ett särskilt tack till Birger URAN 

Svensson som bidragit med mycket intressant 

och välskrivet material! Birger har varit ett 

stort stöd under arbetet med Jubileumsnumret 

och frågan är om det hade kunnat bli vad ni 

nu håller i er hand, utan honom. 

REP var av palindromkaraktär, 

liksom titeln på hela korsordet. 

Ett stort antal rätta svar kom 

in och bland dessa drogs Virginia 

Günes, Uppsala som vinnare. Vi 

gratulerar till vinsten och hoppas 

att den är lika lättläst framåt 

som bakåt! 

Vi vill också tacka Anneka 

PRIMA Anderson, som vi tyck- 

er är en förebild för alla unga 

kvinnor på Ultuna, för att hon 

ville berätta sitt livs historia så 

levande och inspirerande! 

Lösningenegninsöl 

3

Helge Westerberg fi rar 100 år 

Helge Westerberg fyllde 100 år 25 april 2008 

I APRIL FYLLDE SVERIGES äldsta agronom, 

Helge Westerberg, 100 år. Hans 

100-årsfest hölls på Särsta Wärdshus i 

Knivsta där släkt och vänner bjöds på 

stort kalas. Ultuna Studentkår åkte dit 

för att framföra sina gratulationer samtidigt 

som Ultunesaren fi ck en chans att 

göra en liten intervju med honom. 

Victor ska repareras 

Ultuna Studentkår äger den enda kårtraktorn 

i Sverige. Så har det varit sedan 

1999 då en Volvo BM ”Victor” T230 av 

årsmodell -58 köptes in. Det är just traktorutskottet 

som har uppgiften att hålla 

kårtraktorn vid liv och föra den motoriserade 

traditionen vidare till kommande 

ultunesare. TraktU ska även se till att alla 

småttingar blir introducerade i den ädla 

konsten att dra en traktor. 

Det är inte bara Ultunesaren som fi rar 

jubileum i år, det gör också kårtraktorn 

4 

Helge föddes 25 april 1908 i Stockholm 

och växte upp hemma hos sin mormor. 

Han påbörjade sina studier på Ultuna 

1928 och 1932 tog han ut sin Agronomexamen. 

Under studietiden hade 

han ett vikariat på Taxinge-Näsby gård 

och där fortsatte han att arbeta efter 

examen fram till 1934. Fram till 1945 

var han inspektor på Stora Wäsby gård. 

Här föddes hans två döttrar Gunilla och 

Tina som han fi ck tillsammans med sin 

hustru Gunhild. De följande tio åren 

arbetade han på Lövstabruk och arrenderade 

samtidigt Giboda gård. Från 1955 

och fram till 1977 drev han Nors gård. 

Helge har under stora delar av sitt 

liv haft olika förtroendeuppdrag i bl.a. 

Kyrkofullmäktige och han har även varit 

engagerad i Lions. På frågan om vilket 

som är hans bästa minne från tiden 

på Ultuna svarar han att fi ngerkrok på 

hästryggen var roligt och att lärarna på 

Ultuna var mycket bra. 

Helge är en mycket pigg 100-åring 

med förkärlek för gammal hederlig 

Kårtraktorn 

Victor 

behöver ditt 

stöd! 

som fyller 50 år! Det vill TraktU fi ra 

genom att under våren börja reparera 

och serva Victor, för att framöver återställa 

den till bruksskick. Det som ligger 

närmast till hands är inköp av ett nytt 

batteri, samt upprustning av elsystemet. 

Detta för att Victor även i fortsättningen 

ska kunna medverka vid traditionsfyllda 

studentevenemang på Ultunae ägor. 

Dagen innan Valborg i år drog vi 

igång Victor, som sedan cruisade för 

egen maskin, runt på Ultuna. Så vi har 

husmanskost, till favoriterna hör rotmos 

och fl äsklägg samt fl äskben med potatis. 

Att Helge är förtjust i fl äskben gick inte 

att ta miste på, då den lokala matbutiken 

dök upp på festen med just fl äskben 

och en stor presentkorg fylld med andra 

godsaker. 

Vi hoppas att Helge fi ck en härlig 

födelsedag och vi framför än en gång 

våra varma gratulationer. 

text Lillemor Torstensdotter 

foto Julia Fransson & stock.xchng 

stora förhoppningar om att traktorn 

även i fortsättningen kan hälsa ultunesare 

välkomna till större middagar genom 

att stå utanför Syltan och puttra. 

Traktorutskottets ekonomi baseras på 

försäljning av andelar i Traktorn. Därför 

vill vi locka alla att köpa andelar, både ni 

som redan tagit rätt beslut i att investera 

i Victor, och ni som vill köpa er första 

andel. 

Undrar just du hur man gör för att 

komma över ett eftertrakt(or)at andelsbevis 

som du kan visa upp för dina 

medultunesare? 

Då ska du sätta in 150 kr på kårens 

bankgiro, 336-0260, och märka betalningen 

med ”TraktU” och ditt namn. 

Skicka även ett mail till Tobias Neselius, 

tone0002@stud.slu.se så att du kommer 

med på listan med namn till nästa skylt, 

som kommer att pryda motorhuven på 

Sveriges enda kårtraktor. 

text & foto Tobias Neselius

Styret informerar 

Arbetsgrupp kårhuset 

På initiativ av styrelsen har Arbetsgrupp 

kårhuset startats. Denna grupp har till 

uppgift att leda arbetet med färdigställandet 

av kårhuset efter renoveringen. 

Till exempel planerar de placering av 

tavlor, hyllor, fanor och andra kära ting, 

så att kårhuset blir mer ombonat. 

Brandskyddsutbildning 

Måndagen den 28 april var 15 representanter 

från styrelsen, Klubbmästeriet, 

Småttingkommittén och Kårlokalnämnden 

på brandskyddsutbildning. Det 

kåraktiva, overallsklädda gänget ägnade 

förmiddagen åt föredrag om brandsäkerhet 

samt praktiska aktiviteter såsom 

brandsläckning med fi lt och brandsläckare. 

Några tappra själar fi ck också 

till uppgift att rädda Klubbmästeriets 

kårmarskalk ur en rökfylld container, 

vilket klarades av galant! 

SFS FUM 

Den 9-11 maj var Mikaela Jardstedt, 

Dan M Sandberg, Virginia Günes och 

Leif Hagberg på Sveriges förenade 

studentkårers fullmäktige i Göteborg. 

Det var en rolig men intensiv helg med 

många möten och mycket diskussioner. 

SFS fullmäktige är organisationens 

högsta beslutande organ som beslutar 

om verksamhetsplan, budget, stadgar 

och SFS vision. Alla medlemmar har 

rätt att delta på fullmäktigemötet och de 

199 mandaten fördelas utefter antalet 

studenter som är medlemmar i studentkåren. 

SLUSS Vårmöte 

Den 9-10 maj höll SLUSS (SLU:s 

samlade studentkårer) Vårmöte i Skara. 

På dagordningen stod bl.a. handbok för 

studiebevakare, fyllnadsval och bokslut. 

Parallellt pågick ett ordförandemöte 

där remissvaret ang. kårobligatoriet var 

huvudpunkt. Lördagen avslutades med 

trevlig middag på ”Olins kök och bar” i 

downtown Skara. 

text Virginia Günes 

ULS Sekreterare 2008 

Isbjörnarna mår fi nemang! 

VALBORG, DENNA URÅLDRIGA tradition 

som fi ras för att betorna är i jorden; 

vårkornet i större delen av landet är sått; 

solen har kommit tillbaka; det är bara 

en månad kvar på vårterminen eller för 

att skrämma iväg onda andar. Ja, att 

hitta anledningar att fi ra och festa har ju 

aldrig varit studenters stora bekymmer. 

Valborg fi ras i Uppsala med frigolit, eller 

cellplast som är den korrekta biologiska 

termen. För det är av just cellplast och 

ett par brädor i storlek hönsapinnar och 

lite däröver som farkosterna till forsränningen 

byggs. 

Byggplatsen är ett 

gytter av studenter 

med en mängd olika 

idéer och lösningar för 

att skapa den ultimata 

fl otten med de önskvärda 

egenskaperna: 

snygg, utstickande, 

genomtänkt, lättviktig 

och hållbar. Flotten 

”Isbjörnarna mår 

Finemang” hade alla 

dessa egenskaper utom 

möjligtvis den sista. Vad 

inte många vet är att 

det utkämpades ett tuff t 

vattenkrig innan Kvarnfallet 

och de hjältemodiga 

isbjörnarna blev 

kraftigt attackerade av både ”Älgen”, 

”Evolutionen i en ask (Icas köttfärslåda)” 

samt ”Sardinburken”. Trots morrande 

Det är inte så kallt i vattnen 

som det ser ut 

Cellplast har en hög bärighet 

men en kort hållbarhet 

Bygga fl otte och sedan åka på 

den är livet!!! 

Ingen ultunesare har avlidit 

eller på annat sätt känt obehag 

av den höga halten bakterier 

som fi nns i Fyris mörka vatten. 

Detta tros bero på immunitet 

från ett visst dop tidigare i ultunesarens 

liv. 

Det blir en ny fl ottränning 

nästa år. Vill ni göra något kul? 

Bygg då en outstanding fl otte!!! 

Lag ”Isbjörnarna mår fi nemang” Kossan Doris 

I bakgrunden: alla möjliga ekipage var ute på Fyris 

och idogt vattenkastande var isfl aket 

kraftigt smält/skadat redan innan fallet. 

Isbjörnarna kom i alla fall ned för detta 

fall, sedan smälte isen totalt. 

Is smälter, men det gör inte kor. 

Länge såg det ut som om kon Doris 

skulle få starta med bara tre spenar då 

den fj ärde fått mastit. Men undrens 

tid är inte förbi och en ny spene dök 

upp innan starten. Spenarna överlevde 

Kvarnfallet utan några större komplikationer. 

Kon Doris fi ck däremot problem 

då hennes huvud helt otippat fl ög av. 

Rykten säger att hon var tvungen att 

skickas till de gröna 

ängarna av cellplast 

med hjälp av en motorsåg, 

ett vattenfall 

senare. 

På andra fl ottar 

fanns det också 

modiga, äventyrssökande, 

icke bakterierädda 

ultunesare. 

”Peak Oil”, ”Biltema”, 

”Farbror Bosse” 

och ”Save the Ice” är 

några av dessa. ”Save 

the Ice” hade is från 

sydpolen och några 

pingviner. Ultunesaren 

kan nu stolt 

avslöja att is från 

Sydpolen är betydligt mer hållbar än den 

från Nordpolen. 

text & foto Camilla GAFFA Persson

ORDFÖRANDEN HAR ORDET 

Traditionens ande talar... 

ULTUNESARENS 70-ÅRSJUBILEUM FÖR osökt tankarna till Ultuna 

studentkårs långa och brokiga historia. I boken Traditionens 

ande talar (G. Saemund och T. Lagerstedt) kan man läsa hur 

allt började med Ultuna Elevkårs bildande i februari 1868. 

Lärosätet hette på den tiden Ultunainstitutet och eleverna 

bestod enbart av män, vilka bodde på institutets internat. 

1931 beslutade riksdagen att institutet skulle läggas ned och 

ersättas av en treårig lantbrukshögskola. Därmed upphörde 

även Ultuna Elevkårs existens för att övergå till Lantbrukshögskolans 

Studentkår. 1996 ökar medlemsantalet i Kåren kraftigt 

vilket leder till att den 1997 delas upp i Ultuna studentkår och 

Alnarps studentkår. Historiskt sett har Kåren med andra ord 

inte haft sitt nuvarande namn särskilt länge. 

Att jag genom mitt ordförandeskap får bli en del av ULS 

historia känns vid närmare eftertanke lite hissnande. Samtidigt 

känns det otroligt roligt att ingå i något som har så gamla 

anor. Nedanstående rader ur sångtexten Ultunamarschen ser 

jag som en uppmaning till alla oss ultunesare. Tänkvärda rader 

som vi kanske bör beakta lite extra då förändringens vindar 

blåser kring vår kår... 

How much should SLU be 

”internationalized”? 

SLU IS BROADENING ITS participation in ERASMUS and intends 

to increase its recruitment of international students and 

collaborative education abroad at both Master- and PhD-level. 

Th erefore, now is the right time to ask ourselves: is SLU able 

to support international students, not only by providing high 

quality education, but also by facilitating their integration to 

the University and to their new home country Sweden? What 

is needed to do that? How do you feel as either a native or an 

international student at SLU? 

Th e integration of a student in a university is more than 

providing courses in English. Fortunately, there is a good 

Buddy Program for Master students, and the version for PhD 

students is getting tuned up (http://dradnl.adm.slu.se). Th ere 

is also a good handbook available in English, explaining the 

work situation for new PhD-students called “You and SLU”. 

Nevertheless, at the board we think there is a lot to improve, as 

always, and a few suggestions for improvements is listed below. 

Everything that is intended to be international should be 

translated, at least, to English. Th ose who came for a “long” 

term - PhD students - might be expected to learn the local 

language. Of course, this depends a lot on personal situations 

and on whether or not SLU off ers Swedish courses on the 

campus (which is not the case at the moment). In addition, 

Swedish courses should be free of charge in order to facilitate 

accessibility. However, PhD students are continuously arriving 

from abroad. Th erefore, given that it takes a lot of time until 

one can speak and understand Swedish fl uently, it might 

be wise to facilitate some of the information and forms in 

English. Of course not all documents and forms of high level 

issues need to be translated; especially those that touch legal 

aspects might require offi cial language. However, some periodical 

meetings that inform, for example, how the administration 

works, might be useful. 

Internationalization might be a good way to fi nd international ORDET 

collaboration on diff erent educational and research issues, but 

it is also a great opportunity to show to foreigners the rich 

Swedish culture in its whole spectrum. For Swedish students HAR 

”Traditionens ande talar uti kåkens gamla salar, minner om den and employees, it is a great chance to get to know new cultu- 

tid som nu har gått, manar att vårda vad i arv vi fått.” 

res, which could be completely diff erent from your own. 

Vårda nu även er själva med lite ledighet i sommar, så ses vi Feel free to submit your suggestions and comments to the 

pigga och glada (och förhoppningsvis bruna) i höst igen! board of the ULS Postgraduate student council. 

Alejandro Ruete 

Fifth member of the 

Board of the ULS Postgraduate student council 

Jenny Karlsson 

Kårordförande ULS 2008 

6 DOKTORANDRÅDET

Alumnikväll med husdjursrådet 

Torsdagen den 24 april anordnade husdjursrådet en alumnikväll för husdjursagronomerna 

och -kandidaterna. Ett 40-tal åhörare hade samlats för att lyssna till tre 

yrkesverksamma husdjursagronomers väg ut i arbetslivet. 

Kvällen inleddes med ett lättare kvällsmål 

och efter det började den senast 

utexaminerade föreläsaren, Emelie 

Tufvesson från Svensk Mjölk, att berätta 

om sin passion för kor och om hur 

hon fick det arbete som hon har idag. 

Emelie berättade att viktiga erfarenheter 

som hon har med sig i bagaget är att 

hon pluggade ett år utomlands, att hon 

mjölkade på Kungsängen och att hon 

var kåraktiv under studietiden. Emelie är 

nöjd med sitt jobb på Svensk Mjölk men 

ser sig själv i framtiden som en rådgivare 

med ett arbete närmare bönderna. 

Hushållningssällskapet 

Den andra föreläsaren för kvällen, Maria 

Alarik från Hushållningssällskapet, tog 

vid efter Emelie för att berätta om sin 

karriär. Maria läste till agronom på 70talet 

och blev sedan kvar på SLU i fem 

år för att arbeta som universitetsadjunkt. 

Hon tyckte dock att det var för mycket 

forskning, att det blev för instängt, och 

ville därför ut i ”verkligheten”. Under 

åren som gått har Maria bl.a. bedrivit 

grisproduktion tillsammans med sin 

man, haft en egen rådgivarfirma och 

idag arbetar hon som husdjursrådgivare 

på Hushållningssällskapet. Maria 

framförde till husdjursstudenterna att 

det är bra med mycket grundkurser, att 

ekonomi är viktigt och att man som 

yrkesverksam måste ha förståelse för de 

villkor som råder i verklighetens företag. 

Marias framtidsplaner är att nya duktiga 

husdjursagronomer ska ersätta henne så 

att hon kan ta det lugnare efter 60. 

Östersjöenheten på SIDA 

Efter en kaffepaus var det så dags för den 

sista föreläsaren, Thomas Johansson, som 

idag arbetar som chef för Östersjöenheten 

på SIDA. Thomas tog examen -79 

och han har skrapat ihop en gedigen meritlista 

sedan dess. Han har bl a bedrivit 

egen köttproduktion, varit foderkonsulent, 

arbetat som lärare, haft styrelseuppdrag 

i LRF, arbetat med konsultverksamhet 

i Södra Balkan och sedan 2005 har 

han haft sitt chefsjobb på SIDA. Thomas 

tips till studenterna var att det är bra att 

vara allmänt kunnig och att ha en väl 

utvecklad förmåga att skriva, tala och 

informera. Han poängterade även att 

man ska komma ihåg att man har hela 

livet på sig att lära. Angående att få jobb 

efter examen sade Thomas: ”Vad är det 

egentligen som styr? Är det tillfälligheter, 

Emelie Tufvesson från Svensk Mjölk 

Fikadags! Maria Alarik från Hushållningssällskapet 

intresse, utbildning eller examen?” 

Efter att ha givit oss i publiken lite 

betänketid svarade han: ”Det spelar 

ingen roll, det blir som det blir!”. Jag 

tycker att de orden var en bra avslutning 

på kvällen, för oavsett hur mycket man 

än förbereder sig och planerar inför 

det framtida arbetslivet kommer det 

säkerligen inte bli som man har tänkt sig 

ändå! 

text Marie Sjölin 

foto Anna Samuelsson 

7

Ultunesaren genom 70 årgångar 

I sin anmälan av tidningen skriver han 

bl.a. följande: ”Det fi nns väl knappast 

någon högskola i vårt land med en mera 

sammansvetsad studentkår än vår, och 

det är naturligtvis önskvärt att det goda 

kamratskapet och den betydelsefulla 

sammanhållningen skall bliva bestående 

även efter det vi lämnat kåren. De som 

bära ansvaret för Kåren ha varit väl 

medvetna om denna önskvärdhet, och vi 

hoppas, att detta ”blad” skall bidragande 

verka i detta syfte.” 

Från LT:s förlag erhölls värdefullt stöd 

för utgivningen, bl.a. beroende på att 

förlagets VD Enok Bjelle, agronom och 

senare hedersledamot, ställde sig mycket 

positiv till utgivandet av en kårtidning. 

8 

birger URAN 

svensson 

Birger URAN Svensson, född 1926, tillhör årskurs 1952. Han avlade agronomexamen 

1956, blev agr. lic. 1963 och disputerade 1966. Var sekreterare 

och ordförande i studentkårens styrelse och senare dess 5:e ledamot under 

sex år. År 1970 blev han kårens hedersledamot. Är sedan 1998 medlem av 

Studentkårens råd. Han har representerat LHS IF i en mängd idrottsaktiviteter 

med två AM i fotboll för Uppsala som främsta meriter. Birgers yrkesverksamhet 

har huvudsakligen varit förlagd till institutionen för växtodling åren 

1956-1992 och då som forskare och lärare. 

På kårmöte med Lantbrukshögskolans Studentkår (LHS) i mars 1939 beslöts att en kårtidning 

skulle ges ut och i maj utkom första numret med Sten MASKEN Zachrison som redaktör. 

Tidningen hade startats på initiativ av dåvarande ordföranden för LHS, Carl Gustaf 

PILTEN von Hoff sten. Urultunesare, eldsjäl, ledare för kämpalekarna under många år och 

senare hedersledamot. 

Ofredsår 

När Ultunesaren började utges var 

situationen i Europa mycket allvarlig 

och 1 september började andra världskriget 

med död, förstörelse och lidande 

som följd. För Lantbrukshögskolan och 

ultunesarna blev återverkningarna svåra. 

I boken Ultuna 100 år skriver Bengt 

SLINGER Rättzèn om besvärligheterna: 

”Så kom ofredsåren. Ultuna blev mobiliseringsdepå. 

Onödan, museibyggnaden 

och en del av kårlokalerna rekvirerades 

och nyttjades av männen i fältgrått, och 

blågula anslag i Depris portal kallade de 

fl esta kårmedlemmarna till krigstjänst. 

Kåren blev ödslig och tom. Styrelsen 

fi ck fullmakt att tillfälligt komplettera 

styrelser och nämnder, vilka decimerats 

genom inkallelserna, kåravgifterna sänktes 

för studenter i beredskap och höjdes 

för dem som av en eller annan anledning 

stannade kvar på Ultuna. Kårlivet blev 

naturligtvis lidande av detta och det blev 

svårt att hålla det löpande kårarbetet 

igång.” 

En familjär kårtidning 

De 70 årgångarna av Ultunesaren har 

alla innehållit inslag, som betraktats som 

viktiga för läsarna oavsett tidsåldern. 

Från Studentkårens styrelse liksom 

från utskott och nämnder, har informationen 

alltid varit omfattande och 

seriös och verksamt bidragit till ökad

70 år DET VAR DÅ DET BÖRJADE... 

kännedom om studentkåren och dess 

viktiga verksamhet. Olika krönikörer, 

ibland fria, ibland tillhörande redaktionen, 

har genom åren också bidragit till 

information om kårverksamheten, inte 

sällan med en lite humoristisk vinkling. 

Ultunesaren var ända fram till 1970-talet 

familjär såtillvida att förlovningar, vigslar 

och födda meddelades läsarna. När 

det gäller avlagda examina publiceras 

fortfarande namnen på de som därmed 

får mottaga kamratringen vid Lucia- och 

Vårbal, men tyvärr benämns den ibland 

examensring, vilket den inte är. 

Idrottsskolan 

Den ultunesiska idrotten har sedan 

slutet av 1930-talet spelat en betydande 

roll för studentidrotten i Uppsala. Efter 

förhandlingar fi ck Lantbrukshögskolan 

delta i denna på samma villkor som 

nationerna och betraktades i tävlingar 

som en nation. Ultunesarna hemförde 

under 40-och 50-talet två utomordentligt 

värdefulla priser. I tävlingen mellan 

nationerna om den bästa idrottsnationen 

vann LHS denna trofé genom tio raka 

segrar! I masstävlingarna om Skandinaviska 

Bankens vandringspris över 15 år 

segrade också LHS överlägset. Till de 

stora idrottshändelserna räknas också 

det nordiska idrottsutbytet, som började 

1947 och fortfarande pågår i form av 

en Nordisk landskamp. Ultunesiska 

segrar och framgångar har Ultunesaren 

fortlöpande rapporterat om genom de 

70 åren. 

Inspektorer och rektorer 

Högsta rang inom studentkåren har Inspektor 

och innehavarna av denna post 

har alltid presenterats och intervjuats av 

Ultunesarens redaktioner genom åren. 

De har också själva bidragit till Ultunesarens 

innehåll. 

I Ultunesarens arbete att informera om 

forskning och utbildning har LHS och 

Sveriges Lantbruksuniversitets rektorer 

medverkat förtjänstfullt dels genom att 

själva skriva, dels genom att medverka 

i intervjuer där frågor ställts om många 

skilda ting och alltid blivit besvarade 

vänligt och korrekt. 

Småttingar 

Småttingveckan är en tradition med rötter 

i Ultuna elevkår. Mottagandet av den 

nya årskullen förbereds noga och mycket 

händer före dopet. Sedan kårnamn till 

alla studenter togs bort 1969 har dopceremonin 

förändrats, men Småttingskivans 

status som en viktig kårfest består. 

Genom de 70 årgångarna har Ultunesaren 

alltid noga bevakat upptagningen av 

de nya ultunesarna i kamratkretsen. 

Traditionsenlig valborg 

En annan viktig del i Ultunesarnas 

festmeny är vårfi randet på Valborgsmässoaftonen. 

Detta börjar inne i Uppsala 

med mösspåtagning, numera först med 

forsränning, på kvällen samling vid 

Slottet för vårsång, vårtal och sedan med 

fest på Ultuna. Den 1 maj utkämpas de 

traditionella kämpalekarna mellan nykterister 

och phyllerister under kamratligt 

allvar. I många nummer av Ultunesaren 

kan intressanta uppgifter om vårfi randets 

glädje läsas, en glädje som någon 

gång dämpats av otrevliga händelser. 

Sedan länge har också Vårbalen och 

Luciabalen betraktats som fester med 

hög dignitet, vilket också kan sägas om 

Kamratmiddagen. 

Batteriet 

Skjutning med salutkanon tillhör också 

de ultunesiska traditionerna. Under 

elevkårens tid svarade hamnkaptenen, 

som tillhörde styrelsen, för att kanonerna 

hanterades på rätt sätt vid rätt 

tidpunkt. Traditionen överfördes till 

LHS och vidmakthölls på hög nivå. I 

slutet av 50-talet inrättades hedersuppdraget: 

”Batterichef tillika chef för thet 

Kungliga Ultunesiska Fästningsartilleriet 

och Statens Inomhusskjutningsförsök”. 

Traditionen att skjuta salutkanon torde 

vara den mest omhuldade i studentkårens 

historia. 

Spexhistoria 

En aktivitet med rötter i trettiotalet är 

Ultunaspexet. Från början inte tillkommet 

genom någon stor organisation 

utan skapat med små resurser. Under en 

period tillkom det småttingarna att roa 

”de gamle”. Sedan övergick ansvaret till 

andra årskursen, som på Småttingskivan 

skulle framföra spexet. Detta skedde då 

småttingarna nattvandrade samt förhördes 

på ”Vem är det?” 

Så föddes tanken på att alla förmågor, 

som fanns i årskurserna, skulle samarbeta, 

en modell som avsevärt höjde 

kvaliteten. Från 1960-talet har sedan 

spexen nått oanade höjder, inte minst 

beroende på de musikaliska inslagen. 

Antalet studenter, som på ett eller annat 

sätt medverkar, är numera mycket stort 

i jämförelse med vad som gällde på 

50-och 60-talen. Ultunesarens korrespondenter 

har inte försummat att noga 

recensera uppsättningarna. 

Carl Gustaf 

PILTEN von 

Hoff sten 

Kämpaleksledare 

Carl Gustaf 

PILTEN von 

Hoff sten 

9

1940-talet 

OFREDSÅR, FRED OCH BÖRJAN TILL ÅTERHÄMTNING 

Museibyggnaden som lämnade plats för nya kårhuset 

Under de första åren av 40-talet 

skrevs det ganska mycket om 

krigets verkningar på studierna. 

Många blev inkallade till beredskapstjänstgöring 

och studierna blev lidande. 

Statistik publicerades redan 1941 och 

en ganska omfattande analys gjordes av 

kombinationen studier och militärtjänstgöring. 

En påminnelse om krigets fasor fi ck 

ultunesarna genom att 20 fi nska 

studenter, som sårats under kriget, vårdades 

på Akademiska sjukhuset. Två av 

dessa var agronomstudenter och hade om 

de så velat kunnat fortsätta sina studier 

på Lantbrukshögskolan. Det blev dock 

inte så, men kontakterna som knöts var 

viktiga för de sonderingar om ett stipendiatutbyte, 

som senare kom till stånd. 

Stark även i krigstid 

Trots alla besvärligheter utkom Ultunesaren 

under krigsåren. Redaktionerna 

arbetade väl och tidningen gick t.o.m. 

med vinst, varför två stipendier om 100 

kr kunde utdelas 1941 till studerande, 

som fått studierna allvarligt fördröjda på 

grund av beredskapstjänstgöring. Kåravgiften 

anpassades också efter militärtjänstgöringen, 

den sänktes för inkallade 

och höjdes för ”hemmavarande”. 

Under hela 1940-talet pågår i Ultune- 

10 

saren en debatt om agronomutbildningen. 

Det är uppenbart att utbildningen 

på Lantbrukshögskolan jämförs med 

utbildningen på Instituten, som ju var 

heltäckande, men trots detta bara omfattade 

2 år. Bristen på ”bredd” hos högskoleagronomen 

påtalades därför. Samtidigt 

framhölls att kunskaperna numera var så 

omfattande att det var omöjligt att läsa in 

allt på den tid som stod till förfogande. 

Specialisering, d.v.s. uppdelning på linjer, 

var nödvändig ansåg nog de fl esta. Ett 

problem var att många tjänster vid lantmannaskolor 

och hushållningssällskap 

etc. förutsatte en mycket bred kompetens. 

Rektor Ragnar Nilsson påpekade 

att agronomerna nog skulle passa in på 

andra områden än jordbrukets, t.ex i 

livsmedelsindustrien! Docent Ewert 

Åberg hävdade att specialiseringen ännu 

inte var tillräcklig och att möjligheter till 

vidareutbildning efter agronomexamen 

måste förstärkas. 

En framstående professor hävdade i 

Ultunesaren att Lantbrukshögskolan inte 

skulle utbilda forskare! Med så många 

uppfattningar är det naturligt att utformandet 

av en ny studieordning skulle 

ta lång tid. I Ultunesarens höstnummer 

1949 anmäler Jakob STÄMPELN Ekman 

att en ny studieordning skall börja gälla 

från och med hösten 1949. Det blev 

t.v: Buddha på cykel utanför Depris 

nedan:Tidningsläsning på Kåren 

1949 enligt PALETT 

obligatoriskt att ha gått lantmannaskola, 

agronomexamen grundades på uppnådda 

betyg. Antalet ämnen som krävdes för 

examen reducerades och antalet undervisningstimmar 

minskade från ca 2900 till 

1500-1600 samtidigt som fordringarna 

skärptes. Antalet linjer att välja mellan 

var nu fyra; jordbruk, husdjur, ekonomi 

och allmän. Något senare tillkom maskintekniska 

linjen. 

100-åring! 

År 1849 började den högre lantbrukundervisningen 

på Ultuna genom att 

Ultuna Lantbruksinstitut startar utbildningen 

av agronomer. Firandet av 100årsjubileet 

förgicks enligt Ultunesarens 

fylliga reportage av en hel del svårigheter 

beroende på att pengar saknades. Allt 

tycks dock ha ordnat upp sig, men ytterligare 

svårigheter uppstod då ca 1000 

personer anmälde sig. I Universitetsaulan 

fi ck dock alla plats för att delta i Högtidssammankomsten 

medan deltagarna i den 

avslutande middagen måste delas upp 

på tre platser; Rikssalen, Galleriet samt 

Flustret. Arrangörerna noterade en missräkning 

genom att H.K.H. Kronprinsen 

inte hade möjlighet att delta.

1949 Aron BUDDHA Westerlund 

som 1933 efterträdde Christian 

Barthel som kårens inspektor avgår. 

1942 Kåren fyller 10 år och får 

gratulationer. 

1943 Nils Hylanders Fansång publiceras 

och framförs första gången 

vid 10-årsjubileet. 

Idrottsplatsen blir färdig tack vare 

entusiastiska insatser av professor 

Gunnar PEHÅ Torstensson och 

arbetsvilliga ultunesare samt med 

hjälp från Ultuna egendom. 

Rektor Herman Flodqvist lämnar 

rektorsposten, som övertas av professor 

Ragnar Nilsson. 

1944 Ett reningsverk byggs, till 

följd av tidig miljödebatt om Fyris. 

1945 Carl-Olof TYPEN Janér 

inträder som redaktör och ger tidningen 

nytt typografi skt utseende. 

1946 Boken Traditionens ande talar 

av Saemund&Lagerstedt anmäls 

(fi nns att beskåda på kåren). 

Gamla Museibyggnaden rivs för att 

lämna plats åt nya kårhuset. 

1949 Nya kårhuset står färdigt och 

invigs på Vårbalen 1950. 

Kungsängens lilja, Fritillaria meleagris L 

Nils HYLLAN Hylander skriver 

1946 om Kungsängens lilja och ger 

Ultunesarens läsare följande dikt: 

Gå ner i skymningen mot Förets vikar, 

där vipan ängsligt sina lovar slår, 

och se hur genomlyst av solens strålar 

ett hav av liljor purpurskummigt står 

Och sök att så, när dagen hastigt svalkas, 

en gnista i ditt sinne hålla kvar, 

likt liljans kalk, som än, när natten nalkas 

solgenomstrålad skimrar underbar 

Framsida hösten 1945 

Ultunas framtida utseende 

11

1950-talet 

12 

LUGNT MEN MED VIKTIGA HÄNDELSER 

Som framgått tidigare var diskussionen 

om undervisningen omfattande 

och livlig under 1940-talet. Bredd 

eller specialisering stod mot varandra. 

Kunskaperna inom olika områden var så 

omfattande att det var omöjligt att inom 

en normal studietid läsa in allt. Lediga 

tjänster krävde ibland en annan ämneskombination 

än agronomernas o.s.v. 

Frågeställningarna var många och det tog 

tid för de ansvariga att väga samman alla 

fakta och synpunkter i en ny studieordning, 

som infördes först 1949. Praktiktiden 

minskades till två år och krav på 

genomgången lantmannaskola utöver 

studentexamen infördes. Antalet linjer att 

välja mellan var fem st. Första årskursen 

att studera enligt 49-års studieordning 

blev årskurs -49. Det är då inte förvånande 

att diskussionerna om studieordning 

m.m. inte blev så omfattande i Ultunesarens 

50-talsårgångar. Den nya studieordningen 

måste först prövas innan den 

bedömdes. Ultunesarens arbete inriktades 

därför mot andra kårangelägenheter och 

då inte minst på viktiga händelser för 

studentkåren och dess medlemmar. 

Kårhusbygge 

Redan i slutet av 40-talet informerades 

om det nya kårhuset, som var synnerligen 

efterlängtat. Ultunesaren kan våren 1950 

rapportera att Kårhuset är färdigt och i 

höstnumret ger krönikören en skildring 

av invigningsfestligheterna som skedde 

vid vårbalen. 

Säg adjö till spårvagnen 

Höstterminen 1953 upphörde spårvagnarna 

att gå på linjen Svandammen-Ultuna-Graneberg. 

Detta sorgliga faktum 

initierade en avskedsfest, som började 

med tal och salut på stora torget varefter 

följde fest på Ultuna. Två ultunesare fi ck 

genom lottens försorg köra spårvagnarna 

till deras uppställningsplats i Uppsala 

varefter de skrotades. Ultunesaren 

publicerade en historik skriven av Kjell 

ORMEN Svensson samt naturligtvis 

också en detaljerad skildring av festligheterna. 

Ultunesaren rapporterar 1954 att 

den modell av spårvagnen, som anskaff ats 

med hjälp av de pengar som samlades 

in vid avskedsfesten, nu färdigställts och 

avtäckts av Inspektor K.F. Svärdström 

vid en högtidlig trickavtäckningsfest på 

Kåren. 

Idrottsföreningen 20 år! 

Första numret 1955 ägnas åt LHS IF 

som fyller 20 år och som kan glädja sig åt 

att dess medlemmar, ultunesarna, på ett 

synnerligen framgångsrikt sätt medverkat 

i praktiskt taget alla grenar inom studentidrotten 

i Uppsala och hemfört många 

segrar. Dessutom har ultunesare verkat 

administrativt inom studentidrotten i 

Uppsala. 

Rallyprins? 

År 1956 besökte Finlands President Kekkonen 

Lantbrukshögskolan och hälsades 

välkommen av LHS med fana, sång och 

tal av kårordförande Ulf BRÖLLON 

Wünsche. Besöket på Lantbrukshögskolan 

blev dock mera uppmärksammat av 

att Prins Bertil körde ifrån poliserna på 

vägen från Stockholm. 

Ett kvartssekel 

År 1957 fi rar studentkåren sitt 25- 

årsjubileum. Ultunesaren saluterar Kåren 

genom att ha ett färgomslag, ett kollage 

med Ultuna-LHS-anknytning, utformat 

av Josefi n TINA Lärn. Till jubiléet 

anordnades en utställning av historiska 

ting som Phyllekon, AB Stora Dass, 

Phyllefanan och historiska foton. Högtidssammankomsten 

hölls i Pelarsalen 

under ordförandeskap av Sigurd SKRAJ 

Eriksson, Kårens förste ordförande, kören 

sjöng, gluntar sjöngs och tal hölls. Sedan 

följde festmåltid på Syltan, groggbänk på 

Kåren samt senare på natten en avslutande 

sexa. Många prominenta gäster deltog 

under festligheterna. 

Sjöslag i Kvarndammen 1958 

1950 skriver Carl-Olov TYPEN 

Janér, redaktör 1945, om ”Ultunesiskt 

40-tal”. I samma nummer fi nns 

utmärkta foton från kungliga besök. 

Karl Fredrik JUNKERN Svärdström 

väljs till kårens inspektor och 

innehar sitt ämbete till 1964. 

1952 års Ultunesaren innehåller 

en artikel av kårens Inspektor K.F. 

Svärdström om prins Gustaf, sångarprinsen, 

som inte bara åkte kälke på 

Ultuna, utan också skrev Kälkbackssång 

tillägnad kälkbacksåkande på 

Ultuna. 

1957 upprepas en gammal tradition, 

nämligen att vårbalsgästerna 

bjuds på båttur från Uppsala hamn 

till Ultuna brygga. Kårordförande 

Ulf BRÖLLON Wünsche hade också 

ordnat färd i veteranbil från bryggan 

till Kårhuset där festligheterna ägde 

rum. 

Förslag väcks om att anordna 

journalistkurser för agronomer, vilket 

möts med stor entusiasm. 

1958 äger en historisk fotbollsmatch 

mellan Profeter-Mostrar 

med Åke SKÄGGET Ekstrand som 

enväldig domare. 

1959 översvämmas området inom 

invallningarna. Lite senare samma år 

publiceras ritningarna till de planerade 

studentbostäderna på Kronåsen. 

Arkitekt är Viking Göransson. 

t.v: Prins Bertil, 

President Kekkonen 

och rektor Ragnar 

MAGGI Nilsson 

Tricken på väg mot Ultuna från Ulleråker

1960-talet 

FÖRÄNDRINGENS VINDAR BÖRJAR BLÅSA 

Ultunas interplanetariska sällskap skjuter 

upp rymdraketen Trötte Olle 

I 

väntan på att Riksdagen 1961 skulle 

fatta beslut om hur utbildningen 

i framtiden skall vara organiserad 

kunde Ultunesaren ägna sig åt mer 

kårnära händelser. I 60-talets första 

nummer rapporteras om hur Ultuna 

Interplanetariska Sällskap avfyrar en 

rymdraket ”Trötte Olle” bemannad med 

bananfl ugan ”Happy Max”. Evenemanget 

följdes av många intresserade från Syltans 

balkong. Tyvärr bröt raketen ihop 

på rampen och bananfl ugan förgiftades 

av punchångorna, men underhållningsvärdet 

var högt! 

Busigt värre! 

På kvarndammen mitt i Uppsala möttes 

Uppsala studenters ”Torgny Segersäll” 

och LHS´ ”Gunnar Phasa” i ett sjöslag 

”Operation Knallsup”. Utgången blev en 

förkrossande seger för ultunesarna, som 

med hjälp av potatismjöl, som med en 

Swingfog blåstes över fi enden, granatkastare 

med syltpåsar som ammunition 

och en solid konstruktion av ”Gunnar 

Phasa” sänkte motståndarfartyget. 

I september genomfördes ”Operation 

Dagsverke”, ett skämt med Uppsala studentkårs 

tåg till Rimbo. Tåget stoppades 

med en sandhög, spadar ställdes dit och 

fortsatt resande krävde att sanden östes 

bort av tågets passagerare (dagsverket), 

vilket skedde. (Tågföraren var noga 

underrättad om vad som väntade.) 

Proppen 

Genom Riksdagens beslut 1961 förändrades 

studieordningen, kraven på två års 

praktik slopades och ersattes med ett så 

kallat propedeutiskt år, ”Proppår”. För 

agronomstudenter förlades denna undervisning 

till fem lantmannaskolor, som 

utöver teoretisk undervisning också hade 

att fi nna praktikvärdar. För hortonomerna 

placerades proppkursen på Alnarp. År 

1961 antogs sålunda två årskurser, en till 

Ultuna, enligt gamla studieordningen, 

samt en årskurs till proppskolorna. I 

Ultunesaren 1962 lämnar Birger Svensson, 

sekreterare i undervisningsnämnden, 

en detaljerad beskrivning av den 

nya studieordningen. Våren 1967 har 

erfarenheter samlats genom en enkät om 

proppkursernas praktikskede. Några förslag 

till förbättringar framförs. Samtidigt 

framhålls att mycket fungerar bra. 

Imponerande utbyggnad 

I höstnumret 1963 besvaras ett antal frågor 

av den nytillträdde Rektorn Lennart 

Hjelm, han talar om vikten av vertikal 

integration samt tycker att insatserna 

för forskning hittills varit för små för att 

tillräckligt öka rationaliseringstakten i 

jordbruket. Rektorn kunde 1965 informera 

om ett imponerande utbyggnadsprogram 

för Lantbrukshögskolan. 

Studentkårens ordförande Sven-Ove GE- 

NERAL Dahlsson att gamla häststallet 

kan bli motionshall och således ersätta 

gamla Pelarsalen, som blivit ny matsal 

för att minska trängseln på Syltan. 

Ultunesaren, en välbyggd 25-åring! 

År 1964 fi rar Ultunesaren 25-årsjubileum 

med specialomslag och intervju 

med Sten Zachrison, som minns den 

första Ultunesaren. Han tycker att ”telningen” 

utvecklats väl! 

Våren 1966 utges ett historiskt 

nummer, eftersom u-landsfrågor och ulandsbistånd 

för första gången behandlas 

i ganska omfattande artiklar. Ultunesarens 

redaktion med Göran Grönwall som 

redaktör är uppenbarligen väl medveten 

om vartåt utvecklingen pekar. 

Höstnumret 1967 börjar med en 

kraftfull ledare skriven av Peter VIMSE 

Sylwan, och handlar om arbetslöshet. 

Sven KULTUR Holmström betonar 

kulturens betydelse som en del av studiemiljön. 

Inga böter 

Enligt kårmötesbeslut 1968 skall Ultunesaren 

utkomma med 5-6 nummer per år 

med minskad omfattning i antal sidor. 

Första ”nya” numret har en omslagsbild, 

som upprör några, men det är bara en 

axel och arm som fotograferats. Närmare 

än så har Ultunesaren inte kommit de 

s.k. utvikningstidningarna. 

Glädjande besked kommer också i 

och med att nya motionshallen invigts 

samt att kårmötesböterna avskaff ats. 

Alnarpsavdelningen har fått nya kårlokaler 

och på Ultuna diskuteras nu nya 

studentbostäder på Gälbo. 

På ett kårmöte 1969 avskaff as 

kårnamnen, en tradition som började 

i slutet på 1800-talet. Kårnamnen 

infördes för att visa att alla ultunesare är 

lika, ett påpekande som behövdes i slutet 

på 1800-talet då klassamhället var väl 

etablerat. Tankarna om ett nytt kårhus 

börjar ta form, en idé var att bygga om 

ladugården. 

En stämplad rumpa - nej, en axel 

och en arm

1970-talet 

OMVÄRLDEN GÖR SIG PÅMIND 

Under 1970-talet ökade Ultunesaren 

sitt omfång både då det 

gäller antal nummer per år och 

sidantal. En strukturering av innehållet 

under decenniet visar att det fi nns information 

och meningsutbyten, som pågår 

under ganska långa perioder och som 

ibland också går in i efterföljande decennier. 

Samtidigt innehåller Ultunesaren 

mycket intern information från och om 

studentkåren och fortfarande publiceras 

många ”familjära” nyheter. 1970-talets 

årgångar av Ultunesaren skiljer sig något 

från de föregående genom att det ibland 

blåser lite politiska vindar i spalterna. 

Debattglädje 

I debattartikeln, Forskare sover du?, skriven 

1970 av Birger Svensson, tas frågan 

om forskarens ansvar upp. Forskarna 

uppmanas att med sina kunskaper delta 

i samhällsdebatten och därmed berika 

denna. Artikeln väckte stor uppmärksamhet 

och kommentarer kom från 

några av Lantbrukshögskolans professorer 

och artikeln observerades också av 

UNT. En annan fråga väcktes av Björn 

O. Gillberg, kampglad debattör, som 

blev känd genom att tvätta sin skjorta i 

mjölkpulver. Hans bok, Miljö Ekonomi 

Politik Vem bestämmer egentligen?, hade 

just utkommit och i Ultunesaren stormar 

han mot att bisulfi t användes av industrier 

som skalade potatis. 

Miljödebatten fortsätter, med utgångspunkt 

från Rachel Carsons bok 

Tyst vår skriver Karin Larsson artikeln 

Drag upp rullgardinen, som berör aktuella 

frågeställningar gällande kemisk 

ogräsbekämpning. Hon hävdar att kontrollen 

måste vara fullständig och inte 

som nu, skenbar. Det går inte att ersätta 

de biologiska villkoren med ekonomiska, 

kontamination av jord och vatten får 

inte ske. 

En annan miljöfråga som ställdes vid 

en presskonferens med Lantbrukshögskolans 

experter 1971 var: Är konstgödseln 

farlig? Frågan fördes vidare i 

Ultunesaren och ett svar var följande: ”Ja 

14 

vid fel mängd och fel plats, nej vid rätt 

mängd och rätt plats!”. Problemet var att 

det 1971 inte var helt klart vad som var 

rätt eller fel, miljövårdsdebatten fortsatte 

decenniet ut och även med full fart in i 

80-talet. 

Ekologiskt tänkande 

I nära anslutning till miljöfrågorna ligger 

jordbrukets produktionsmetoder och 

odlingssystem, som kom att diskuteras 

intensivt. Jordbruket var hårt reglerat 

och kraven på eff ektivitet stora. De använda 

metoderna var för många diskutabla 

och de första protesterna mot den 

konventionella odlingen kom från 

biodynamikerna. Deras företrädare, 

Kjell Arman, Bo Sturén och Lennart 

Salomonsson, skriver informativt men 

bemöts av Lantbrukshögskolans forskare. 

Främst är det inslagen av mysticism, 

t.ex. sådd efter månens ställning, 

växtextrakt som används i låga doser och 

preparat som framställs på synbarligen 

konstigt sätt, som inte accepteras. Om 

de övergripande målen för odlingen; 

goda skördar, hög produktkvalitet, inga 

störningar av miljön och bibehållen 

produktivitet, råder i stort sett enighet, 

men skillnaderna ifråga om metoder för 

att nå målen är mycket stora. 

MVG? 

I början av 70-talet justeras den studieordning, 

som började gälla 1962, en del 

nya kurser kommer till och andra modifi 

eras. Det gamla systemet med användande 

av betyg som mått på kursernas 

omfattning tas bort och ersätts med ett 

poängsystem om vilket professor Ingvar 

Lindqvist informerar. Omvandlingen 

betyder i korthet att två betyg i stort 

motsvarar 20 poäng, vilket i beräknad 

studietid är ca 20 veckor. 

Mycket utrymme får diskussionen 

om proppkurserna. Större insatser 

från lärarnas sida då det gäller praktiktiden 

efterlyses, det påpekas att 

praktikantvärdarna också bör verka 

som lärare. Ersättningsfrågor till 

både praktikanterna och praktikvärdarna 

ventileras också. Några större förändringar 

i systemet sker dock inte. 

Kårhus i fårhus och SLU 

I början av 70-talet hade studentkåren 

genom den ökade intagningen vuxit ur 

de fi na kårlokalerna från 1950. Även 

Syltan var för liten och trängseln var 

stor trots att Pelarsalen gjorts om till 

restaurang. Efter utredningar och uppvaktningar 

kom så glädjebeskedet 1974 

från jordbruksminister Svante Lundqvist; 

ladugården skall bli restaurang och 

fl ygeln kårhus. Drömmen ”Kårhus i fårhus” 

kunde förverkligas! Runt årsskiftet 

75/76 fl yttade LHS in för att i slutet av 

året få sällskap av Veterinärmedicinska 

Föreningen. 

År 1977 kunde det som förberetts 

länge ske, Sveriges Lantbruksuniversitet 

bildades, en sammanföring skedde av det 

som kallades jordbrukets högskolor och 

som byggts upp under många år. Slutresultatet 

blev ett universitet, som ibland 

kallades ”Sveriges längsta” och som 2007 

kunde fi ra sitt 30-årsjubileum. 

Omslag 1975

1980-talet 

FÖRÄNDRINGENS VINDAR BÖRJAR BLÅSA 

Redan i Ultunesarens andra nummer 

på 80-talet ställs frågan, Vad 

är utbildningskvalitet? Många 

svar skulle komma att ges i den debatt 

som följde. Det propedeutiska året fi ck 

också fortsättningsvis både ris och ros. 

Man kritiserade att praktiktiden inte 

följdes upp av lärarna samt att undervisningen 

under teoriskedet var gymnasial. 

Eftersom antalet intagna en period ökade 

var det också besvärligt att fi nna lämpliga 

praktikgårdar. Det fanns dock mycket 

positivt i ”proppåret”, som också fi ck 

mycket beröm. En proppvärd, Lennart 

Heurén, belönades av Kungliga Skogs- 

och lantbruksakademien för 15 års 

värdskap. 

Saknas: Nya studenter! 

Högskoledelen av utbildningen diskuterades 

intensivt och utbildningsdagar 

anordnades vid fl era tillfällen. Den gamla 

frågeställningen, bredd eller specialisering, 

levde fortfarande kvar. Specialiseringen 

bedömdes ha gått för sakta och på 

grund av det svarade inte utbildningen 

upp mot samhällets behov. Behovet av 

att öka antalet studerande var uttalat, 

men samtidigt signaleras från regeringen 

att besparingar måste genomföras och 

uppvaktningar från LHS hjälpte föga. Ett 

annat problem för SLU var svårigheten 

att rekrytera till forskarutbildningen och 

för att öka antalet forskarstuderande uppdrogs 

åt Karl-Inge Aldén att arbeta med 

rekrytering. Orsakerna till att antalet sökande 

minskade diskuteras mycket, man 

ifrågasatte studietidens längd och förslag 

om minskning av kraven framfördes men 

tillbakavisades kategoriskt. 

Nedgången i antalet sökande till agronom- 

och hortonominriktningarna ledde 

fram till många viktiga överväganden. 

Det gamla problemet att SLU inte var så 

välkänt ute i landet togs upp igen. Studentkårens 

ordförande Johan Rockström 

skriver i 1989 års sista nummer. ”Årets 

stora paradox är varför SLU, Sveriges 

framtida natur-, lantbruks- och miljöuniversitet 

inte förmår att attrahera landets 

gymnasister till våra långa, gedigna naturvetenskapliga 

utbildningar?”. Åtgärder 

planerades för att öka kunskaperna om 

universitetet, bl.a. genom deltagande i 

olika mässor och utgivande av informativa 

trycksaker. Studentkåren hjälpte till 

genom att anordna en företagsdag, senare 

omdöpt till näringslivsdag, en aktivitet 

som fortfarande anordnas. 

Alternativa odlingsformer 

När det gäller jordbrukets produktionssystem 

kvarstår intresset för alternativa 

odlingsformer och så småningom anordnas 

en kurs vid institutionen för växtodling. 

Beteckningen ekologiskt lantbruk 

börjar användas. Intresset för bioteknik är 

också stort, men det skulle dröja ett tag 

innan ämnet fanns i kursutbudet. Livsmedelsfrågor 

ligger inom SLU:s ansvarsområde 

eftersom universitetet har ansvar 

för forskningen om primärproduktionen. 

I slutet av 80-talet startar Institutionen 

för Växtodling kursen Livsmedelskunskap, 

som samlade ganska många deltagare. 

Andra önskemål som framfördes 

var kurser i datakunskap, etik, etologi, 

u-landsjordbruk, och tropiskt lantbruk. 

Trots medelsbrist framförs önskemål om 

att inrätta en livsmedelsteknisk linje för 

agronomer. 

Het debatt 

Ultunesaren bevakar Försöksledarmötet, 

där en stor skara samlades, med anknyt- 

Johan B analyserar ultunesarnas fester: drink - middag 

- grogg - grogg - grogg - grogg - eventuell dans 

ning till försöksverksamhet och forskning. 

Aktuella ämnen diskuterades och 

mängder med föredrag hölls. Kritiken 

i Ultunesaren var ibland ganska frän, 

främst beroende på tidsöverdrag och bristande 

diskussionsteknik hos deltagarna. 

För studentkåren var det mycket positivt 

att försöksledarmötet/lantbrukskonferensen 

var förlagd till Ultuna. Många 

yrkesverksamma agronomer kom tillbaka 

och deltagandet i Kamratmiddagen och 

Agronomdagen var mycket högt under 

dessa år. 

Vid ett par tillfällen hettade den 

interna debatten till ordentligt. Det var 

då förslaget att ta avstånd från några multinationella 

företag antogs av kårmötet. 

Protester riktades också fortsättningsvis 

mot Sydafrika, som ansågs bryta mot 

mänskliga rättigheter. 

Bland enskilda nummer i 80-talets 

årgångar framstår nr 3 1982, som det 

förnämsta. Det behandlar studentkårens 

50 år. Här ges en fyllig historik av händelser, 

utveckling, studentikosa aktiviteter 

och mycket annat. Nils Almgården, som 

tillhörde första årskursen 1932, berättar 

ingående om hur studentlivet var på Ultuna 

under de allra första högskoleåren. 

Lantbrukshögskolans 50-årsjubileum, 

som fi ras av Lantbruksvetenskapliga 

fakulteten uppmärksammas också av 

Ultunesaren. 

Jubileumstårta

1990-talet 

NY STUDIEORDNING, DELNING OCH NAMNBYTE 

Det är naturligt att 90-talets 

första årgångar av Ultunesaren 

präglas av att nya utredningar 

om studieordning och organisation 

off entliggörs. Nu introduceras också 

ERASMUS, systemet som öppnar för 

studier i andra EU-länder. Tyvärr kommer 

under denna period, då stora förändringar 

planeras, nedslående besked 

om minskning av de statliga anslagen till 

verksamheten vid SLU. 

Skilsmässa 

De utredningar, som off entliggörs gäller 

studieordningen samt mark/miljö. 

Resultatet då det gäller studieordningen 

blev att proppåret försvinner. I stället 

läggs in ett krav på fem månaders 

praktik, som kan genomföras när som 

helst under studietiden. Parallellt med 

utbildningen av agronomer, hortonomer 

och veterinärer införs också s.k. 

magisterutbildningar, bl.a. i bioteknik, 

naturresurser och skogsvetenskap. Det 

är värt att notera att den studieordning, 

som började gälla 1961, således höll i 

mer än 30 år utan att några genomgripande 

förändringar behövde göras. Även 

lantbruksvetenskapliga fakultetens ansvarsområde 

förändrades. Det är sålunda 

naturligt att diskussionen om ett namnbyte 

för LHS initieras och att samtidigt 

tanken väcks om att dela kåren mellan 

Ultuna och Alnarp. Det tar några år av 

diskussioner och överväganden, men 1 

januari 1997 blir LHS Ultuna Studentkår 

(ULS), och Alnarps studentkår bildas. 

Av LHS samlade tillgångar erhåller 

Alnarp 25 procent samtidigt som dess 

medlemmar får samma nyttjanderätt till 

Arons Hus som ultunesarna. 

Fortsatt studiebevakning 

I Ultunesarens nummer från 1996 och 

framåt berörs utvecklingen efter införandet 

av den nya studieordningen och då 

främst i artiklar som studentkårens ordförande 

skrivit genom åren efter 1996. 

En sammanfattning av dessa tyder på att 

studentkåren lyckats väl med mottagan- 

16 

Sjöslag i Kvarndammen 1999 

det av småttingarna, vars antal varje år 

legat mellan 400 och 500. Det påpekas 

dock att bara hembjudningarna kräver 

en stor arbetsinsats. 

Det som skrivits från studentkårens 

håll, då det gäller SLU och universitetets 

organisation, tyder på att det fi nns 

många brister då det gäller organisation 

och samarbete. En orsak är att kraven 

på besparingar är synnerligen stora. Ett 

stort problem som påtalas i Ultunesaren 

är bristen på lokaler för kurser med stort 

deltagarantal. Aulan kan visserligen 

användas, men anses inte lämplig för undervisning 

enligt de metoder som brukas 

i baskursen. 

Ett till synes evigt problem är betygsfrågan; 

studentkåren säger nej till 

graderade betyg. Även kårobligatoriet 

diskuteras. Per Ängqvist framför ett 

radikalt förslag om nedläggande av institutionerna 

för att därmed spara pengar. 

Förslaget möts av protester från rektorn, 

som i stället utbringar ett leve för institutionerna. 

Studentkårens ordförande 

Gabriella Hammarskjöld uppmanar 

i Ultunesaren SLU:s institutioner att 

samarbeta bättre. 

Tid för jubileum 

Under 90-talet kunde LHS fi ra sitt 60årsjubileum 

bl.a. genom att i ett sjöslag i 

hamnbassängen besegra 

Uppsala Studentkårs fl ytfarkost å 

det gruvligaste. LHS idrottsförening fi - 

rade 1994 sitt 60-årsjubileum och kunde 

stolt minnas alla framgångar genom 

åren. I ett jubileum uppmärksammades 

att det var 150 år sedan som den högre 

lantbruksutbildningen startade på Ultuna 

genom att Ultuna lantbruksinstitut 

började sin verksamhet. Denna fortgick 

sedan fram till 1932 då Lantbrukshögskolan 

startade högskoleutbildning av 

agronomer. 

En ny vår för vår kår 

Kårhuset hade genom åren slitits ned 

ganska kraftigt och genomgick därför en 

omfattande renovering i början av 90talet. 

Ett alldeles nytt inslag i studentkårens 

verksamhet är radiosändningar 

och Radio Ultunae sänder mellan kl 22 

och 23. 

Ultunesarens nummer under 90-talet 

innehåller välskrivna presentationer 

av institutioner och dess prefekter, 

liksom av andra framstående personer. 

Viktiga är också redaktörernas ledare, 

som speglar den aktuella situationen 

på ett utmärkt sätt. Några gånger görs 

tillbakablickar på Kultivatorn, Ultuna 

Elevkårs märkliga tidning, som utkom 

1908-1922.

2000-talet 

NYTT SEKEL MEN PROBLEMEN KVARSTÅR 

Ultunesarens näst sista nummer 

på 1900-talet får ett nytt format 

samt förändrad typografi sk 

utformning, som kvarstår när kårtidningen 

går in i det nya seklet, 2000talet. 

Detta bidrar till att Ultunesaren 

utnämns till Uppsalas bästa studenttidning! 

Glädjande är också att ekonomutbildningen 

vid SLU bedöms som en av 

landets bästa. SLU får också beröm för 

sitt miljöarbete. Dessa positiva händelser 

tar dock inte bort de problem som fi nns 

och vilka Ultunesaren rapporterar om. 

SLU:s ekonomi är fortfarande sådan att 

besparingar krävs. 

Nya rektorer 

Det råder en hård kamp mellan universiteten 

om studenter och eftersom 

SLU har utbildningsinriktningar där 

platser står tomma fi nns problem. Till 

veterinär-, husdjurs- och landskapsarkitektsutbildningarna 

fi nns ett stort 

antal sökande medan de övriga tappar 

sökande. Dessutom sjunker antagningsbetygen, 

vilket är ett bekymmer. Frågan 

ställs om SLU förlorar mark. SLU får 

en ny rektor då Ann-Christine Bylund 

tillträder befattningen. Hon tycker i en 

intervju att SLU fortfarande är anonymt 

och måste profi lera sig. 

Den efterlängtade kårrenoveringen sätter igång 

År 2006 fi ck SLU åter en ny rektor då 

Lisa Sennerby Forsse tillträdde. Hon har 

ett förfl utet som forskare vid SLU, vilket 

naturligtvis är en fördel. Hon gynnar 

svenskproducerad mat samt tycker att 

hållbar odling är viktig. Studenterna 

upplever hon som ambitiösa, duktiga 

och intresserade. De är också viktiga att 

ha med i studiebevakningen. 

Bolognaprocessen drar igång 

På undervisningens område pågår ständig 

utveckling och 2004-2005 kommer 

diskussionerna om Bolognaprocessen 

igång på allvar. År 1999 möttes utbildningsministrar 

i Bologna och träff ade en 

överenskommelse, som undertecknades 

av 30 europeiska länder. Eftersom det 

gått fyra år sedan naturresursprogrammet 

startades kommer de första magistrarna 

ut på marknaden. Ultunesaren 

gör en tillbakablick och konstaterar att 

kvaliteten på undervisningen är hög och 

att de mål som sattes upp vid starten har 

nåtts. 

En del av lokalfrågorna har nu lösts 

genom att en konferenslokal iordningställts 

på Syltans vind, den ”gamla 

höskullen”. Nya bostäder planeras på 

Gälboområdet och första spadtaget tas 

5 oktober 2001. 

SLU:s nya rektor Lisa Sennerby 

Renoveringen 

För studentkårens del kom de första åren 

på nya seklet att upptas av mycket arbete 

med att förbereda och planera renoveringen 

av kårhuset. Arbetet började 

2002 och arkitekterna Åsa Flarup-Källmark 

och Agnieszka Svensson lade fram 

en plan om hur främst bottenplanet 

skulle utnyttjas. Behoven av att förbättra 

el och ventilation, liksom att öka 

tillgängligheten, var stora och akuta. Två 

grupper tillsattes, dels Renoveringsgruppen 

med Erik STABIL Wildt-Persson 

som ordförande och dels Sponsorgruppen 

med Olle ROCKAN Hakelius som 

ordförande. Ultunesarens nummer 

4/2005 är ett speciellt renoveringsnummer 

där, utöver mycket annan information, 

de mycket välvilliga sponsorerna 

presenteras. 

Ombyggnaden kunde börja 1 juli 

2006 och blev mycket omfattande. 

Under tiden som renoveringen pågick 

återvände styrelse och utskott till Kåken, 

alltså till klassisk mark. Den 25 augusti 

2007 återinvigdes kårhuset. 

17

Slutord 

GENOM 70 ÅRGÅNGAR 

De 70 årgångar som Ultunesaren 

omfattar då 2008 gått till ända 

behandlar händelser och skeenden, 

som i hög grad påverkat både studentkåren 

och dess medlemmar. Dessutom har många 

kulturartiklar av icke facklig art publicerats. 

Ultunesarens artiklar och notiser har skrivits 

av många och resultatet av arbetet med de 70 

årgångarna är lika stort som berömvärt. Ultunesaren 

har informerat, väckt debatt och roat 

men ibland också retat sina läsare. Utöver allt 

detta är Ultunesarens årgångar viktiga historiska 

källdokument, vilka tillsammans med 

skrivelser, brev och protokoll gör det möjligt 

att skriva en detaljerad historik över Ultuna 

studentkårs historia. För den som avser att 

18 

Studenternas utveckling 

forska om studiemiljö, studievillkor m.m. är 

Ultunesarens årgångar också betydelsefulla. 

Kårtidningen har genom åren väl uppfyllt 

de önskemål, som framfördes av grundarna, 

samtidigt som den medverkat i det vällovliga 

arbetet att sprida kännedom om de 

utbildningar, som bedrivits och bedrivs inom 

tidningens ansvarsområde. Ultunesarens 

redaktörer, redaktionsmedlemmar och alla 

andra, som på olika sätt medverkat i de 70 

årgångarna, är värda många uppskattande 

ord och mycket beröm för allt som skapats 

från att det första numret av Ultunesaren 

började planläggas fram till att den sjuttionde 

årgången fullbordats! 

text & foto Birger URAN Svensson 

& Arkivet 

Ultunesaren 25 år, år 1964 Ultunesarens redaktion är som en gammal 

traktor 

Segrare i 1953 års tävling i ”de vilsegångnas 

sport”, d.v.s. orientering 

1954 avtäcker inspektorsparet Svärdström 

modellen av Tricken, som avtackas 

Omslag 1983 

Bengt GETING Eriksson i kämpalekar 1952

Studenterbjudande! 

Erbjudandet är till för dig som är över 18 år, studerar på 

eftergymnasial nivå och får CSN-insättning på konto i 

Swedbank. Du får följande tjänster utan årsavgift: 

• Bankkort Visa 

• Betal- & Kreditkort MasterCard * 

med e-kort för dessa 

• e-legitimation 

• Internetbetalning och telefonbanken med 

personlig service. 

I internetbanken kan du till exempel öppna 

e-sparkonto med bra ränta. 

• Värdepapperstjänst Bas 

• Ladda kontantkort - mobil 

Kom in till oss på banken så fixar vi det du behöver eller 

läs mer på swedbank.se/student 

* Årsränta 15,19% (2007-10-08). Effektiv ränta vid utnyttjad kredit på 10 000 kr är 18%. Kontantuttagsavgift 3% dock lägst 35 kr. 

Kreditgivare är EnterCard Sverige AB, ett företag i Swedbankkoncernen.

Fråga Jyns 

Fråga Jyns är Ultunesarens frågespalt. 

Det är här du frågar sådant som du 

alltid undrat över; Rektorns telefonnummer 

eller varför kossor får mastit i 

sina spenar. Jynsen har - som Ultunae 

ängders obetvivlade nemesis - svar 

på allt mellan sol och gyttja. Maila 

honom på fraga_jyns@hotmail.com. 

Första mailet kommer från en upprörd 

ekonom. 

Var hälsad O stora vikingahövding! 

Min fråga till ers excellen lyder som 

följer. Vad skall man göra med de personer 

som verkar ha tagit som sin livsuppgift 

att göra livet trist och grått för 

alla oss andra som kan fi nna nöje i att 

ta oss en rejäl bläcka någon gång emellanåt? 

Deras främsta kännetecken är att 

de tycks fi nna en morbid njutning i att 

försöka förhindra gamla fi na traditioner 

och galet roliga fester. Vissa menar 

att det går att omvända dem från partypopers 

till party-animals bara genom 

en ordentlig omgång i bingen. Andra 

påstår att enda lösningen är att sätta 

dem alla på en rymdfärja mot solen. 

O store Jyns, kan ni med er oändliga 

hvishet berätta för oss undrande vilka 

mått och steg som bör tagas för att lösa 

detta problem. /Big fan of ekonomfesten 

Jyns Ultunae svarar: 

Vi vet alla vad som krävs för att göra 

småtting till Ultunesare. Om ni läser 

mellan raderna i en del historiska texter i 

detta nummer så märker ni att inga är så 

duktiga på att ställa till med rejäl fest som 

Ultunesare, så var det i forna tider och 

så är det än idag. Även vi, den store Jyns, 

tycker om att svänga våra lurviga. Vi är 

säkra på att ingen fi nner någon som helst 

tillfredsställelse i att förstöra feststämning 

i onödan. I just det här fallet, som vi 

med säkerhet vet att du syftade på, så är 

vi eniga om att en omgång på höskullen 

inte skulle ha någon som helst eff ekt för 

att omvända vanliga vettiga människor 

till djur. En rymdfärja mot solen, om du 

läser på sid 13, provades på 60-talet och 

gick åt skogen redan då. Det är vår och er 

Ultunesares (ja, ni också ekonomer!) uppgift 

att ansvara för Ultunas goda rykte 

och vi ska naturligtvis behålla gamla fi na 

traditioner men vi förstår inte varför en 

degradering till simplare livsformer skulle 

höja feststämningen. Är ett förbud det 

enda sättet att inte få Ultunas anseende 

släpat i gyttjan, må så vara. 

Jag har en mycket svår men ändå nödvändig 

fråga. Jag undrar, om ett träd 

faller i skogen och ingen är där, låter 

det då? /Skogsstuderande 


Vad är du för skogsstuderande som inte 

är i skogen när dina träd faller? Om du 

inte fäller dem själv i tid får du ju inga 

pengar! Om du försöker få ett fi losofi skt 

svar så kan vi så klart svara, men vi hänvisar 

dig till Filosofi ska fakulteten inne på 

Uppsala Universitet, där kan du slå upp 

någon trist gammal gubbes verklighetsfrånvända 

ord i någon dammig gammal 

bok så får du säkert svar. Här på Ultuna 

är vi minnsann i skogen när träden faller! 

Fråga kolon: Ska pungen med in? 

/Cassius d.y. 


Vi känner igen denna fråga och mycket 

riktigt, Dr Who fi ck denna fråga i nr 

4/98 från en annan Cassius och vi kan 

inte mer än hålla med doktorn i hans visa 

svar: ”Det beror på vad du håller på med, 

om du ska betala med din pengapung 

på Konsum bör du ta med den in. Å 

andra sidan, om vi snackar brudar bör du 

försöka hålla den utanför, annars kan det 

göra ont!” Vi vill bara tillägga att resten 

som stoppas in bör beklädas med cis-1,4polyisopren, 

som fi nns för alla möjliga 

former och smaker. 

KulU recenserar 

Kalla det vad fan du vill 

av Marjaneh Bakhtiari 

Är din invandrarskånska lite knagglig? 

Nu får du chansen att öva i tysthet. Om 

du vill förkovra dig i det svenska samhällets 

moralproblem med ett leende på 

läpparna så är detta en bok för dig. 

Bahar är en ung invandrartjej med 

fötterna djup ner i den svenska myllan. 

Kalla det vad fan du vill är en historia 

om starka välutbildade invandrare som 

får kämpa mot språksvårigheter och 

fördomar i sitt nya land, sin nya framtid. 

Denna bok är en mångfärgad och uppriktig 

berättelse som lämnar efter sig starka 

intryck om kontrasterna som uppstår när 

kultur och människor möts. 

KulU:s bokklubb ger därför boken: 

Våld, en historia om kärlek 

av Joyce Carol Oates 

Det är 4 juli och Teena Magiure tar tillsammans 

med sin tolvåriga dotter vägen 

genom parken hem efter gårdsfesten. 

Den korta promenaden blir något som 

Teena får ångra resten av sitt liv. Hon blir 

brutalt gruppvåldtagen och lämnas att dö 

söndertrasad och medvetslös på golvet. 

Dottern blir vittne till övergreppet och 

kan identifi era männen. I en kamp mot 

sina egna minnen och det amerikanska 

rättssystemet får Teena hjälp av en man 

som brinner för rättvisa och som inte 

tvekar att ta lagen i egna händer. 

Våld, en historia om kärlek är en 

intensiv kortroman som utan omsvep får 

läsaren in i människors mörka och ibland 

förvirrade inre. 

KulU:s bokklubb ger därför boken:

Med LRF på 

Stenhammars 

Gods 

I mitten av april samlas ett 40-tal studenter utanför Ultunabutiken för att åka buss 

till Stenhammars Gods utanför Flen. LRF Ultuna med ordförande Emma Johansson i 

spetsen har ordnat studiebesöket på Kungens egen gård. Detta för att ge studenterna 

en chans att se hur ett kostall, som byggts med den allra senaste tekniken, ser ut. Det 

är förvisso mest blivande husdjursagronomer som sätter sig i bussen men även en och 

annan markväxt- och ekonomstuderande. 

En dag ringde det i Sven-Olle Janssons telefon. Det var vid 

lunchtid och han hade precis satt sig ner för att äta. Det var 

Hans Kungliga Höghet Carl XVI Gustaf som ringde. Kungen 

gjorde regelbundna besök på godset och den här speciella 

dagen hade han även Hennes Majestät Drottningen med sig. 

Sven-Olle funderade på vad detta kunde gälla. Något stressad 

förklarade Kungen att en ko höll på att kalva och att han 

måste komma. Sven-Olle lovade att dyka upp så fort han bara 

kunde, han skulle bara äta upp sin mat i lugn och ro först. 

Leonardos födelse 

En stund senare kom Sven-Olle tillbaka till kostallet. Kungen 

och Drottningen var kvar och bredvid den förut så högdräktiga 

kon låg nu en nyfödd tjurkalv. Det hade varit en svår förlossning, 

förklarade Kungen. Drottningen hade varit tvungen 

att slå ett rep runt kalvens klövar och dra ut den på eget bevåg. 

Men allt hade slutat väl. Sen var det dags för dop, Drottningen 

bestämde sig för att döpa den lycklige lille till Leonardo. 

Detta är historien om hur det kommer sig att Simmentalkalven 

Leonardo aldrig kommer att lämna Stenhammars 

Gods. Varje gång Drottningen kommer på besök går hon först 

ner och hälsar på sin, av henne själv egenhändigt förlöste, lille 

vän. 

Godsets historia 

Runt förra sekelskiftet testamenterades Stenhammars Gods till 

Svenska staten med kravet att det på livstid skulle arrenderas 

ut till en prins i det svenska kungahuset. 1965 tillfrågades den 

dåvarande kronprinsen, Carl Gustaf, om han ville arrendera 

egendomen; vilket han tackade ja till. Från början bedrevs 

mjölkkoproduktion, men 2005 togs det beslut om att man 

Vy över den ena fl ygeln i kostallet Drottningens ”kalv” Leonardo 

I bakgrunden en av de nyaste kalvarna 

skulle satsa på en betesbaserad dikoproduktion. I samband 

med att godset testamenterades i början av 1900-talet avsattes 

30 000 kr i en fond för att fi nnas vid behov. Nu undersöktes 

om det var så att man kunde använda pengar från fonden för 

att bygga nytt. Kostnaden för projektet beräknades till lite 

drygt 15 miljoner kronor. 10 miljoner togs ur fonden, som 

hade vuxit väsentligt under åren. 

Djuren 

Efter ett studiebesök på SLU-gården Krusenberg, som då 

hade ett åttiotal Simmentalkor (d.v.s. köttdjur) som skulle 

säljas av, bestämde man sig för att upprätta ett kontrakt med 

SLU. Kontraktet gick ut på att man skulle få använda och avla 

på djuren samtidigt som forskningen på dem kunde fortgå. 

Förutom Simmentalkorna så fi nns det för närvarande ett antal 

Röd Angus och korsningar dem emellan. 

Studiebesöket 

Godsförvaltningen har fem anställda. Sven-Olle Jansson, 

som tar emot studenterna på plats, har ansvar för djuren och 

deras skötsel och vård. Han är mycket kunnig inom området 

och berättar om allt från ligghallarnas konstruktion till de tre 

stamtjurarnas ”arbete”. Senare kommer Jonas Kullgren, som 

är ansvarig för driften på egendomen, och berättar om historia 

och arbetet runt omkring själva djuren. Godset har, förutom 

slottet, 150 ”tak” (byggnader) som måste underhållas, 1400 ha 

produktiv skogsmark och 450 ha åker och betesmark. 

Efter fi kat förevisas de årsgamla tjurkalvarna med Leonardo 

i spetsen. Det är imponerande djur på mer än ½ ton. Sedan 

är det dags att åka hemåt, många är nog de husdjursstudenter 

som drömmer om en praktikplats på Stenhammars Gods. 

text & foto Julia Fransson 

21

Från idé 

till tidning 

Någon gång har du förmodligen undrat över 

hur arbetet på en tidningsredaktion fungerar. 

Vem bestämmer vad skribenten ska 

skriva om? Hur går det till från det att en fotograf 

får en idé till dess att bilden är tryckt? 

Varifrån kommer de tecknade bilderna? 

Som ni säkert redan vet, har vi nu i ett par år haft ett tema till 

varje nummer. Efter att vi har enats om detta, samlas vi för att 

dela med oss av idéer och tankar. Vilken fotograf ska föreviga 

de oförglömliga ögonblicken på vårbalen? Vilka personer ska 

göra reportaget om Småttingveckorna? Och vem får det ärofyllda 

uppdraget att träffa Jyns för en frågestund? Alla har ett 

eller flera uppdrag att arbeta med under några veckor. 

Många olika uppgifter 

Skribenten har flera uppgifter att ta i tu med, såsom hur artikeln 

ska läggas upp och vilken infallsvinkel det ska vara. Inför 

en intervju måste frågorna förberedas och möte bokas. 

Med hjälp av innovativa fotovinklar och idéer, gör fotografen 

sitt bästa för att förhöja läsglädjen för er läsare. Tävlingsansvarige 

funderar ut nya klurigheter som ska täcka sista 

sidan. Illustratören skissar och förgyller Ultunesarens sidor med 

mönster och bilder. Under arbetets gång tillkommer nya idéer 

medan andra tas bort. Artiklarna ska skrivas och korrläsas 

(d.v.s. rättas) och fotografierna redigeras för att fungera i tryck. 

Deadline, det välkända begrepp som gäller på alla tidningsredaktioner, 

måste hållas för att ni läsare ska få er kårtidning 

i tid. Layoutaren sätter sedan ihop redaktionsmedlemmarnas 

arbete med övriga bidrag. Redaktören, tillika ansvarig utgivare, 

skriver ledaren och har det övergripande ansvaret. 

Fotografen fångar dagen på bild Illustratören har skapat 

Skribenten Elisabet spånar på nytt material 

Dags för tryckning 

I digitalt format skickas sedan Ultunesaren till tryck. Någon 

vecka senare har ni kårtidningen i brevlådan, och kan så här 

års passa på att njuta av läsningen utomhus i solskenet! 

Att göra en tidning kräver ansvar, idérikedom, en noggrann 

planering och ett bra samarbete. Men det är ett kreativt, roligt 

och utvecklande arbete och ni är mer än välkomna att vara 

med!

Så här glad blir Sofie Karlsson när Ultunesaren 

dimper ner i brevlådan 

text Anna Samuelsson 

foto Anna Samuelsson 

& Tobias Neselius 

En tryckpress på Exakta tryckeri (foto Exakta media) 

Postbilen kör hem tidningen till din brevlåda!

24 

Studielån och grispriser 

70 år! Det är en längre tidsperiod än vad någon student lyckats klamra sig fast 

vid skolbänken (universitetsbänken) på Ultuna. Traditioner har kommit och gått, 

öl har druckits, kårhuset har byggts om och fl yttats ett antal gånger. För 70 år 

sedan var en arbetsvecka 48 timmar lång för lantarbetarna. Hur lång den var för 

studenterna har tyvärr fallit i glömska, ett rimligt antagande är att arbetstiden 

inte har förändrats nämnvärt under de gångna 70 åren. 

1938 började arbetsmarknaden se bättre 

ut för agronomer och detta år antogs 

därför 26 studenter till agronomutbildningen, 

vilket var en höjning med sex 

studenter jämfört med de senaste två 

åren. Höstens första fest var Småttingskivan 

där det åts gås. 1938 låg lönen för 

en lågutbildad på 1,30 kr/timme och en 

öl kostade 24 öre på Bolaget. Priset på 

ultunadricka varierade efter tillgång och 

efterfrågan. Att ringa hem till Skåne kostade 

30 öre/minut. Valet kunde då stå 

mellan att köpa en till öl eller ringa hem 

och tala om hur det gick på senaste tentan. 

Snabbnudlar och pasta hade ännu 

inte nått denna kalla del av världen. 

Studentmaten bestod istället av potatis 

och löksoppa, gröt, spenat, ärtor och 

ville man festa till det kunde man köpa 

en gås för 10 kr. Det är jämförbart med 

att man fi ck en hel oxe för 332 kr. Det 

totala studielånet var på 1500 kr och det 

var därför mer befogat att inhandla ett 

får för 24,75 kr när det började dra mot 

grillningstider. Byggnaden som idag är 

känd som Ultunabutiken var sprillans 

ny och inhyste ett kaninstall och en demonstrationshall. 

Ultunas kör hade det 

tidsenliga namnet ”Sing-Sing” och uppträdde 

under middagarna. Kårens första 

sångbok kom ut detta år och kostade 

1 kr. Årets spex hette Musketörkärlek eller 

Qui est la femme. 

Dyra hönor åt Cleopatra 

Orostiderna som drabbade Europa några 

år senare gjorde även avtryck på Ultunas 

annars skyddade värld. Beredskapsövningar 

och inkallelseordrar störde 

studenternas studier och det var inte 

ovanligt att det tog längre tid än vanligt 

att utbilda sig till agronom. Ett fenomen 

som även fi nns på senare tid utan att 

det behöver vara krig i grannländerna. 

Var inte oroliga, Ultunesaren kom ut i 

tid! Priserna gick upp och som tur var 

1968 kunde du köpa 1334 smågrisar för agronomlönen 

även lönerna. Nu kostade en höna 1,74 

kr. Ultunesaren vittnar om att studentstressen 

och ångesten var ett begrepp på 

Ultuna. Uppmaningen till studenterna 

var att stressa ner och begrunda vad man 

just lärt sig och att knyta kontakter med 

vänner (festa) och gå långa promenader 

om söndagarna för att studera markerna. 

Traktorn Ferguson fi nns med bland 

annonserna och de annonserar ut sin 

nya traktor som är lite bättre än alla 

andra eftersom den skyddar automatisk 

mot jordfasta hinder och håller traktorns 

framända nere. Dessutom har den 

hydraulisk fi ngertoppskontroll! Ölen 

var nu uppe i 31 öre på Bolaget. 50 studenter 

antogs på agronomutbildningen 

och hur många hektar de hade hemma 

eller om de möjligtvis hade någon annan 

härkomst noterades noggrant i tabeller. 

Årets spex heter Cleopatra.

Brännvin för studiemedlet 

Ytterligare några år senare, mer exakt 

1957, införs det första studiemedlet 

på 34 kr/månad. För 34 kr får man 75 

cl brännvin eller 34 kg vetemjöl. Inte 

konstigt att kåren har en egen hembränningsapparat 

och att dessutom lantmästarna 

jobbade hårt för att sno den. 

Många smågrisar 

1968 tjänade en agronom runt 

60 000 kr/år och kunde då köpa sig 

1334 smågrisar. Det nya biblioteket, 

byggnaden sydväst om kemihuset 

(Depris), slår upp portarna och idrottshallen, 

som var ett dyrt projekt, står 

också färdig. Ultunesaren jobbar hårt 

på att avveckla både småttingveckorna 

och Vietnamkriget. Svenska mejeriernas 

riksförening introducerar smör i ett nytt 

rött paket. 

Claas-tröska utan hytt 

1978 kunde agronomen anställa en 

lantarbetare (eventuellt lantmästare) för 

31,35 kr/timme vilket motsvarar 5,3 kg 

smältost. Lönerna och arbetsvillkoren 

var dåliga för lantarbetare vilket uppmärksammas 

i 1978 års Ultunesaren, vars 

framsida pryds av en splitter ny nio fots 

Claas-tröska, definitivt utan hytt. Längre 

in i tidningen finns en bild på en Volvo 

BM 600 traktor och en Tive såmaskin 

med släpbillar. 

Årets landskamp gick av stapeln 

i Finland. Samma 

Claas-tröska som skördar småttingar 

på omslaget till nr 4/98 

land som två år tidigare hade haft med 

sig en kille som ganska alkoholpåverkad 

fick för sig att hoppa stavhopp när 

tävlingarna var avslutade. Innan någon 

hunnit stoppa honom hoppade han 

lätt som en plätt över vinnarhöjden och 

fortsatte sedan att springa vidare runt 

idrottsplanen som om ingenting hade 

hänt. 

Ultuna hade varit en stor byggplats 

under en tid och byggnader som HVC, 

Markvetenskap och Växtekologi fick 

se dagens ljus. Ny undervisnings och 

forskningsyta mättes givetvis enligt jordbrukets 

mått och HVC har därför en yta 

på 2,2 hektar. Agronomutbildningen var 

indelad i två olika inriktningar: husdjur 

och växtodling. 

Hortonomer på Ultuna 

1988 kostade en öl 6,20 kr på Bolaget 

och årets spex hette Theseus eller Bättre 

fäkta än illa flyga eller Smålänningen 

som kunde skånska. Kungen av Athen 

skickade sin son till Kreta för att ta reda 

på vad kung Minos gjorde med hans 

athenare. Ett välkänt tema för spex - en 

kung som klantar till det. 

Ultunas och Skånes heder försvarades 

av en mängd flottar i Fyris kalla vatten 

under Valborg. En traktor av märket 

Massey-Ferguson, en Beda och Skåne 

Grepen m.fl. tog sig an de virvlande 

strömmarna i Kvarnfallet. 

Nya utbildningsprogram som bioteknik, 

markresurs och landskapsplane- 

ring diskuteras i de högre kretsarna på 

herrgården. Hortonomerna var tvungna 

att läsa minst två år på Ultuna, vilket 

de inte var nöjda med eftersom undervisningen 

allt för sällan handlade om 

trädgård. 

Skördade småttingar 

1998 var brännvinspriset uppe i 198 

kr/liter. Framsidan på Ultunesaren trycks 

i färg! Årets spex Två hål i halsen är 

blodigt och finns dessutom på VHSband 

någonstans i spexförrådet. Att hyra 

Arons hus under en sommarvecka kostade 

2500 kr. Claas-tröskan på Ultunesarens 

framsida har nu fått hytt och körs 

av Jynsen själv. Det är småttingar i keps 

med böjd skärm som skördas. Förutom 

Jynsen är det generalen med sina trogna 

följeslagare Björnligan som tar hand om 

årets småttingar. 

En ny kår för 10 miljoner 

2008 började koldioxidmannen på Ultuna. 

Fyra vita isbjörnar samt fyra spenar 

på kon Doris försvarade Ultunas heder i 

Forsränningen på Valborg. Flottavgiften 

var 700 kr vilket motsvarade 28 små öl 

på kåren. För 10 miljoner får man en ny 

kår med betonggolv, plywoodväggar och 

JD-gröna stolar. För 15 miljoner får man 

ett nytt lösdriftskostall för 300 kor. Årets 

spex hette Arvet efter Ernst eller hovmåstarsåsen 

som rann över. 

text, foto & diagram 

Camilla GAFFA Persson 

Prisjämförelser mellan diverse typexempel under Ultunesarens utgivningstid 

25

”Mot bondens kall, går intet 

opp, jag ägna skall, med tro 

och hopp, mitt liv min lust, i 

livslång dust”. Småttingmottagning 

1923. Då 

Dagens småttingar 

& 

NU 

Nostalgi 

på 

Ultunas 

ängder 

DET ÄR INTE BARA Ultunesarens utveckling 

som har gått framåt. Även på SLU 

har det skett förändringar. Ni kan här 

beskåda ett urval av halvsekelgamla 

fotografier, och låta er förundras över de 

skillnader som har skett fram till våra 

dagar. 

Pappersstrutar, bad i Fyrisån och The 

Muffin Man var under den senaste småttingmottagningen 

viktiga inslag. Länge 

var det sedan den unge studenten lovade 

att han skulle ägna sitt liv, i livslång dust, 

till bondens kall. 

text Anna Samuelsson 

foto Anna Samuelsson, 

Niclas Olsson & Arkiv 

Syltan med tillhörande bro 

1988 fanns det ingen bro till Loftet, det 

fanns inte ens ett loft, bara en höskulle

HVC för 20 år sedan utan trappa upp 

Kåren på 80-talet med en 

Saab framför dörren 

HVC i dag med trappa upp 

Depris för 50 år sedan 

Minnesstenen har flyttats närmare Depris 

Dagens välkända nyrenoverade 

kårhus

Jag träff ar Birger URAN Svensson på Kåren där vi sätter oss 

ned inne på redaktionen. Kort därefter börjar Birger att diskutera 

SLU och den aktuella frågan kårobligatoriet. Det märks 

att han fortfarande har ett starkt engagemang för studentfrågor 

och är väl insatt i debatten. 

– Är man hedersledamot så krävs det att man är insatt i studentfrågor, 

menar Birger. Kort därefter avbryter han samtalet 

och säger: Men det var väl inte det här du ville fråga mig om, 

eller? 

– Njaä, svarar jag något försynt och ställer genast en fråga om 

hur middagarna och festligheterna såg ut på Ultuna en gång i 

tiden. 

– Många av de middagar och ritualer, som ULS genomför 

idag, har sina rötter i Ultuna Elevkår och dess verksamhet åren 

1868-1932 i Kåken, d.v.s. nuvarande Ekonomiska institutionen, 

förklarar Birger. Byggnaden, som inrymde såväl internat 

som kårlokaler, kallades också för Slottet. 

Småttingmiddag 

Den så kallade Småttingskivan skapades för att ta upp de nya 

studenterna i kåren, vilket alltid skett via en dopceremoni, 

men vars utformning varierat genom åren. En viktig aktivitet, 

som även dagens ultunesare kan relatera till, var den så kallade 

spexföreläsningen. Då utsågs en av de äldre ultunesarna att ge- 

28 

Liksom i forna tider 

fester på Kåren genom åren 

Gideon Saemund och fl ickorna som fått pris för årets prestation genom att hemföra segrar i rodd 

Få universitet och studentkårer i Sverige har en sådan innehållsrik historia som Ultuna. 

Dagens studenter på Ultuna är väl förtrogna med vad en Luciabal eller en Sångboksmiddag 

och dess ritualer innebär. Men vilken skepnad hade dessa båda och övriga middagar 

en gång i tiden? För att få klarhet i den här frågan tog Ultunesaren därför kontakt med en 

person som är väl förtrogen med Ultuna och dess studentikosa historia… 

nomföra en falsk föreläsning för de nya studenterna. Samtidigt 

sändes föreläsningen ut via högtalare till övriga ultunesare i ett 

annat rum, vilka kunde skratta gott åt det hela. 

En annan stor begivenhet var den årliga Luciabalen. 

– Oftast låg det snö och var vackert väder vilket gjorde att vi 

ibland kunde hämta tjejerna från staden med släde. Luciabalen 

ansågs nog vara den fi naste högtiden, förklarar Birger. Ultuna 

Elevkår fi rade också Lucia, men då med öppet hus på Ultuna, 

d.v.s. alla på Ultuna blev inbjudna till supé med dans därefter. 

Valborg och Kamratmiddag 

När så våren kom började vårfi randet. Ultuna Elevkår var på 

den tiden inte studentkår och deltog inte i Uppsala studenters 

valborgsfi rande. Det var först långt senare, när Lantbrukshögskolans 

studentkår bildats, som ultunesare var med på fi randet 

inne i Uppsala. 

– Då deltog vi vid mösspåtagningen samt vid kvällens vårfi - 

rande på Slottsbacken för att sedan samlas ute på Ultuna för 

vårsupé med efterföljande dans, infl ikar Birger. Efter kämpalekarna 

var det ibland vårsupé på Flustret. Vårterminen avslutades 

med vårbal, som följde sedvanligt program; högtidstal, 

ringutdelning, sång, middag och dans. 

Kamratmiddagen är en annan viktig tilldragelse i kårlivet. 

Ultuna Elevkår anordnade tidigare en Agronommiddag, som

ovan: Luciabal 1970, inspektor 

Ewert FATTY Åberg har just 

installerat Birger URAN Svensson 

som kårens hedersledamot 

kan sägas vara föregångaren till dagens kamratmiddag. Högskoleepoken 

hade i sin början en Agronomdag, som avslutades 

med en enkel måltid, förklarar Birger. I slutet av 1960-talet 

fl yttades Försöksledarmötet (senare Lantbrukskonferensen) 

till Uppsala, vilket betydde att några hundra yrkesverksamma 

agronomer kom till staden. Då upplevde Kamratmiddagen sin 

guldålder som avbröts då Lantbrukskonferensen fl yttades till 

Stockholm i mitten på 1990-talet. Efter denna nedgång har 

sedan Kamratmiddagen återtagit sin ställning som viktig fest, 

bl.a. beroende på att Agronomförbundet brukar förlägga sitt 

årsmöte så att deltagarna kan vara med på Kamratmiddagen, 

påpekar Birger. Detta brukar vara mycket uppskattat då deltagarna 

får träff a andra agronomer, både äldre och nyutexaminerade, 

från hela Sverige. 

Starka drycker 

Många är ni säkert som har undrat hur det kommer sig att 

ULS äger en hembränningsapparat. Birger berättar att denna 

kom i kårens ägo under 1960-talet. Björn LAXEN Åbjörnsson, 

chef för Alfa Laval i Österrike, där hembränningsapparater 

inte var olagliga, donerade apparaten till en årskurs på 

studiebesök. Efter en tid hamnade apparaten i tullen i Uppsala 

med åtföljande svårigheter. Olle ROCKAN Hakelius, som var 

kårordförande under den här tiden, hade problem med att 

ovan: På Vårbalen 1954 talar 

Harry Martinsson 

t.v: En veteranbil 1957 

hitta ett lämpligt sätt att få loss apparaten, förklarar Birger. 

Det slutade med att ROCKAN ringde till tullchefen och löste 

situationen så här: 

– Nu får ni se till att apparaten kommer ut till Ultuna, potatisen 

ligger här och ruttnar! 

Tullchefen replikerade med: 

– Va, ska ni använda den?! 

Apparaten fraktades till slut ut till Ultuna och under överinseende 

av Uppsalas polischef och andra högt uppsatta ämbetsmän 

testades den. Professor Nils Hellström på Institutionen 

för kemi fi ck förtroendet att provköra den. Han lyckades 

framställa några droppar renat, infl ikar Birger, och mäsken fi ck 

Kåren från Sveriges Bränneriintressenter i Skåne. Efter försöket 

plomberades apparaten inför ämbetsmännen och polischefen. 

Så kunde det gå till på Ultuna förr i tiden. 

Fest, fest, fest 

Ultunesarnas förmåga att fi nna anledningar till att anordna 

fest har alltid varit högt utvecklad. Festlistan har därför också 

omfattat jubiléer för kår och årskurser, invigningar av kårhus, 

motionshallar, fotbollsplan, TV-apparater, speglar och lampor. 

Avskedsfest för spårvagnen, maskerader och idrottsutbytesfester. 

Till detta också fester, som aldrig glöms, fast minnet 

försämrats! 

text Niclas Olsson 

foto Birger URAN Svensson & stock.xchng

Skeppsholms församling, Stockholm, 

står som födelseort i mitt pass. Anledningen 

är att min far fått sin utbildning 

och tjänstgjort inom fl ottan, senast 

under första världskriget. Som nummer 

fyra i en syskonskara på fem kom jag till 

världen 1 juni 1921. Föräldrarna fl yttade 

snart från sin våning på Odengatan till 

en rymlig men hyrd villa i Djursholm, 

där jag också kom att gå mina tolv år i 

skola. Från småskola, via realskola till 

gymnasium och studentexamen. Trots 

att lärarna var utmärkta och pedagogiken 

modern var inte skoltiden någon 

höjdare för mig. 

Det var sommarlovet på Öland, som 

var min lyckliga tid. Där fi ck jag mina 

första kontakter med lantbruk och med 

riktiga bönder. Jag fi ck köra hästräfsa, 

rida i vall och ”stå i golvet” vid tröskningen 

fram på sensommaren. Det 

var tolv timmars arbetsdag sex dagar 

i veckan och man var härligt trött när 

man tog sig hem på kvällen. 

Den första.... 

”Skall Rudberg tala franska med korna?” 

löd rektorns något ironiska fråga, när jag 

envisades med att vilja läsa franska som 

andra språk i gymnasiet. Han visste väl 

att jag redan då bestämt mig för att bli 

agronom. Utbildningen på Ultuna hade 

1932 gjorts om till högskolestatus. Tidigare 

hade både Alnarp och Ultuna ut- 

30 

bildat agronomer vid sina s.k. lantbruksinstitut 

med två-årig kurs. Utomlands är 

agronomtiteln ofta tillägnad den som i 

största allmänhet är lantbrukskunnig eller 

verksam vid större jordbruk. Det fi ck 

jag lära mig, när jag blev omnämnd i en 

bok som ”f.d. agronom”. 

Världskrig och utbildning 

När skolgången för min del äntligen var 

avslutad 1939 stod världskrig för dörren. 

I min familj var det naturligt att ungdomarna 

skaff ade sig bästa tillgängliga utbildning 

i sitt yrkesval. Flickor behövde 

inte nödvändigtvis lära sig hem och 

hushåll, det fanns andra som klarade av 

det. För att komma in på Lantbrukshögskolan 

krävdes tre års praktik. Om man 

gick ett år på lantbruksskola kunde man 

få dispens för det tredje året. I Björkvik i 

Sörmland fanns en bra elevgård, Hagbyberga, 

och därefter blev det en årskurs på 

Ultuna Lantbruksskola . Dessa erfarenheter 

har varit värdefulla för mig under 

hela livet, och jag kan bara beklaga att 

dagens ultunesare ofta inte har någon 

som helst praktisk erfarenhet. 

Ultuna nästa 

Hösten 1941 kunde jag börja på Lantbrukshögskolan. 

Det blev en hektisk 

Småttingvecka, där många ville hjälpa 

till att plåga de nyanlända studenterna. 

Det hade det goda med sig att man 

Annekas självporträtt omkring 1938 

Anneka 

PRIMAnderson 

Då Ultunesaren fi rar jubileum tyckte vi att det passade bra att prata med Anneka Anderson, 

född Rudberg, som var den första kvinnliga agronomstudenten som studerade vid 

Ultuna sedan Ultuna blivit högskola 1932. Vi ringde upp Anneka och gjorde en intervju, 

här följer hennes egen berättelse. 

snabbt lärde sig skilja agnarna från 

vetet. Den rikliga tillgången på alkohol 

avslöjade snart vilka äldrekursare 

man borde undvika. Samtidigt lärde vi 

nybörjare känna varandra väl under de 

hårda prövningar vi fi ck utstå. Till slut 

blev den nya årskursen ändå accepterad 

i samband med Småttingmiddagen. Professor 

Svante Mattson höll ett glödande 

försvarstal och vi fi ck våra kårnamn. 

Själv döptes jag till PRIMA. 

Mestadels gentlemän 

Min studietid präglades mycket av det 

pågående världskriget. Kurskamraterna 

blev ofta inkallade till militärtjänst och 

vi fi ck gäststudenter från grannländerna 

Danmark och Finland. Tyskvänligheten 

var ganska stor, både i kåren och bland 

lärarna. Särskilt utmärkte sig professor 

Gunnar Torstensson, som inte dolde 

sina nazistiska sympatier. Han var också 

den ende, som verkligen visade, att han 

ogillade att en fl icka börjat läsa på högskolan. 

Vid enskilt samtal förklarade han 

för mig, att min ankomst skulle förstöra 

den goda andan på kåren. Sådant är inte 

roligt att höra! 

Samma attityd mötte jag senare, när 

jag tjänstgjorde som extra lärare på en 

lantmannaskola i Småland. Där hade en 

av skolans styrelsemedlemmar sin son 

i skolan. Det blev ett väldigt rabalder 

med styrelsemöten, inspektioner och

Anneka på Allvaret 

Barrö, i vinterskrud 

omröstning bland eleverna, som jag 

undervisade. Pappan, som tillika var 

riksdagsman, gick till Lantbruksstyrelsen 

och krävde att jag skulle avskedas. Hans 

son skulle inte undervisas av en kvinnlig 

agronomie studerande. Eleverna stödde 

mig och Lantbruksstyrelsen vägrade 

ingripa. Lösningen blev att pappan tog 

sin son ur skolan. 

Mina egna kurskamrater hade en 

betydligt modernare kvinnosyn. De 

var genomgående goda gentlemän och 

bussiga kamrater. Genom att jag bildade 

familj redan första året och ägnade ganska 

mycket tid åt den, kom jag att dela 

föreläsningsserier med fl era årskurser. 

Genom militärtjänst blev också gossarna 

fördröjda. Själv tog jag inte ut min 

examen förrän 1948. 

Den stora kärleken 

På frågan om jag har några speciella 

minnen av festmiddagar och andra 

tillställningar på Ultuna, har jag inte 

några särskilda svar. Möjligen Luciabalen 

1941, då jag första gången dansade 

med Carl-Vilhelm Anderson, blivande 

husdjursagrom, och min stora kärlek i 

livet. Han dansade jättebra, var lång och 

ståtlig och fanbärare på kåren. Där kalllades 

han för KÅLLE, eftersom han var 

göteborgare. KÅLLE var amanuens på 

kemikum, där han ledde laborationerna 

för min årskurs. Det blev mycket övertid 

på labbet för min del. 

KÅLLE hade en härlig sångröst, sjöng 

andrabas både i Ultunas sångkör och i 

Allmänna Sången inne i centrala Uppsala, 

där vi så småningom skaff ade oss en 

lägenhet på Luthagsesplanaden. 

Hedersdoktor 

En annan festmiddag, som jag har 

glada och ganska färska minnen av är 

doktorsmiddagen 2001 i Rikssalen 

på Uppsala slott, när jag promoverats 

till hedersdoktor. Då fi ck jag äran att 

utbringa en skål för LantbruksuniversiteLantbruksuniversitetets 

studentkår efter att ha hållit ett fem 

minuter långt anförande. I Rikssalen! Jag 

kände mig nästan som Gustav Vasa. 

Ett rikt liv 

Mellan de här båda festtillfällena ligger 

dock ett helt liv, 60 år hade gått sedan 

Luciabalen 1941. Jag hade fått ägna 

mig åt jordbruk, både i teori och genom 

praktiskt arbete. Med teori syftar jag då 

på politiken, som var ett stort intresse 

alltsedan kriget, både för mig själv och 

för min man. 

Den svenska regeringen satsade stort 

på en storleksrationalisering. Socialdemokraternas 

efterkrigsprogram innehöll 

en radikal omläggning, där miljonsatsningarna 

krävde nya statliga länsorgan 

i stället för de 150-åriga Hushållningssällskapen. 

Lantbruksnämnderna 

började sin verksamhet 1948, om jag 

minns rätt. Det var en framsynt politik, 

nu när en allmän mekanisering var på 

gång. Så småningom kom jag själv att 

ingå i nämnden och delta i de känsliga 

besluten. Det gällde som regel ev. statlig 

förköpsrätt, när fastigheter var till salu. 

På fritiden 

Andra uppdrag, som blev följden av mitt 

politiska intresse, var som gruppledare i 

kommunfullmäktige, ledamot av kom- 

Anneka Anneka döptes döptes till till PRIMA PRIMA 

På Barrö med sina får 

munstyrelsen och dess arbetsutskott, 

skolstyrelsens ordförande och en suppleantplats 

i riksdagen. 

Mitt eget intresse för jordbrukspolitiken 

resulterade i att jag var initiativtagare 

till en särskild jordbrukskommitté 

inom mitt parti. Där hade vi också en 

internationell kvinnogrupp, som arbetade 

inom Europa för att förbereda för 

EU. Vi var uppdelade i olika sektioner, 

och själv blev jag ordförande i den 

grupp som behandlade jordbruksfrågor. 

Vi hade möten i olika europeiska länder 

varje år med studiebesök, föredrag, 

diskussioner och även kulturella höjdare 

som operabesök, besök av konstmuseer, 

historiska platser och liknande. Man får 

komma ihåg att alla Europas innevånare 

var svältfödda på internationella 

kontakter efter att ha legat i krig med 

grannarna så helt nyligen. 

Stort hästintresse 

Det praktiska jordbruket fi ck jag 

god kontakt med, när jag fi ck överta 

fastigheten Barrö i Mellösa socken i 

Sörmland. Detta var år 1944, och på 

Barrö drev man hela gården med hjälp 

av varmblodshästar. Det skulle dröja 

åtskilliga år innan traktoriseringen var 

genomförd. Även försvaret fi ck lita till 

levande hästkrafter för sina transporter, 

svenska varmblodshästar var grundstommen. 

På Barrö fanns två ston, som vid 

sidan av jordbruksarbetet producerade 

föl, som vid tre års ålder såldes som 

så kallade remonter till armén. Det 

betydde ganska många hästar på Barrös 

hagmarksbeten, och ladugården fylldes 

Doktorspromovering 2001

med hästar i stället för mjölkkor. 

Vi skaff ade också några gotlandsruss 

som lekkamrater åt våra barn. Efter 

kriget fanns inte många ponnyhästar 

över huvud taget i vårt land. Den lilla 

russtammen tillvaratogs dock väl av 

sekreteraren Bengt Ljunggren i Gotlands 

läns Hushållningssällskap. Efterfrågan 

var stor, och snart började också 

importen komma igång. Det bildades 

en intresseförening, Svenska Ponnyföreningen, 

där jag så småningom blev 

sekreterare. Man kom igång med utställningar 

och tävlingar, startade en egen 

tidning och förmedlade aff ärer. Vårt 

första SM arrangerades på Skansen. Där 

vann en av de första avkommorna till 

våra russ, Isidor, med min systerdotter i 

sadeln! Isidor gjorde om bravaden ett par 

år senare, då han vann SM i Skåne med 

uppfödaren, min egen dotter Anneka 

som ryttare. 

Vi ponnyuppfödare i Sverige gjorde 

vårt bästa för att få behålla den goda 

marknaden för oss själva. Detta var 

möjligt genom den protektionistiska 

lagstiftningen. Snart skulle gränserna 

öppnas i och med EU:s frihandelsvänliga 

politik, och ponnyhästar av olika raser 

och kvalitet strömmade in i Sverige. Det 

kan vara roligt att påminna om att 500 

år tidigare hade Gustav Vasa lagstiftat 

mot hållande av ponnyhingst. Detta för 

att hindra avel av allt för små hästar för 

militära ändamål. 

32 

Källheden 

Annekas barn tillsammans med vänners och släktingars barn med ponnier 

Säby gård – paradiset för en agronom 

Den växande barnaskaran på Barrö 

behövde skolgång. Närmaste realskola 

och gymnasium fanns i Strängnäs. Där 

fanns också en lantmannaskola, där 

min man Carl-Vilhelm undervisade. Vi 

provade på inackordering i staden för 

vår äldsta dotter, men när vi genom goda 

vänners förmedling fi ck möjlighet att 

arrendera Säby gård på Aspö, så blev det 

en mycket lyckad lösning. 

I 25 år bodde vi på detta underbara 

ställe på Mälarön, strax söder om 

Upplandsgränsen. Huvudgården var 

på 150 hektar och utgården, som vi så 

småningom också fi ck arrendera, var på 

100 hektar. Det blev ganska nära idealstorlek 

på en brukningsenhet med alla 

möjligheter till rationell drift. Dessutom 

var åkerjorden mycket godartad, kalkrik 

och lättbrukad och det viktigaste av allt, 

jordägaren var en charmig och renhårig 

person, som var lätt att samarbeta med. 

Under åren på Säby kunde alla våra 

fem barn ta studenten vid Strängnäs 

gymnasium. 

På ålderns höst 

Trots allt var det jordbruket och växtodlingen, 

som var mitt huvudintresse. 

Mitt examensarbete på Ultuna handlade 

om odling av köksväxtfröer på Öland 

under kriget. Det milda klimatet på 

ön och den goda jorden gav speciella 

förutsättningar, som jag själv försökte ta 

Mormor Mormor Anneka Anneka 

tillvara genom försöksodling av konstiga 

grödor på familjens lilla ölandsgård, 

Källheden. När den fastigheten behövde 

extra omvårdnad efter arvsskifte föll det 

sig naturligt att jag tog ansvar. Det blev 

att skaff a får och hindra igenväxningen 

genom avverkning och röjning, allt en 

lämplig uppgift för en gammal agronom, 

när den egna fastigheten övergått till en 

ny generation. 

Om jag skulle sammanfatta min snart 

90-åriga levnad i några få ord: Roligt 

har det varit, och agronomexamen har 

gett mig viktig yrkeskunskap och väckt 

respekt hos mina medmänniskor! 

PRIMA 

text & foto Anneka PRIMA Anderson 

intervju & 

bearbetning Lillemor Torstensdotter

BLOMQUIST ANNONSBYRÅ 

Bor dina största konkurrenter 

i Almería eller Wellington? 

Lastbilar med tomater som kör kors och tvärs över 

hela Europa, lastfartyg som lossar lammkotletter 

från Nya Zeeland. Samtidigt som världen krymper 

blir svenskarnas matvanor allt mer internationella. 

Inom LRF arbetar vi med åtgärder för de gröna 

näringarnas fortsatta framgång. För om ditt företag 

ska kunna utvecklas och lönsamheten öka måste 

svenskarna fortsätta att föredra svenska råvaror 

och produkter samt förstå böndernas roll i näringskedjan. 

Det handlar exempelvis om opinionsbildning 

i samarbetsprojekt som Min Mat och kvalitetsmärket 

Svenskt Sigill eller om ursprungsmärkning. 

Vissa insatser väcker stor uppmärksamhet, annat 

ger resultat i det tysta. Du som redan är medlem 

i LRF vet vad vi talar om. Till dig som inte är 

det – hjärtligt välkommen du också! 

Ring 020 - 44 44 33 

eller läs mer på www.lrf.se 

och på Medlemsnätet.

Jubileumskryss av 

Dags att börja fira! När man väl 

knutit banden kan man fira det med 

jämna mellanrum. I krysset hittar du 

traditionella och mer udda material 

för dessa tillfällen. 

I ett ultunesiskt ”bandknyteri” 

har en part aldrig bytt namn. Vilken 

part? Svaret finner du i kryssets gula 

rutor. Skicka det till Ultunesaren, 

Box 7074, 750 07 Uppsala (eller 

ultunesaren@stud.slu.se) och du 

kan vinna den senaste volymen 

från Nationalnyckeln (Skalbaggar: 

Långhorningar). Vi behöver ditt svar 

senast 1 september 2008. Lycka till! 

Time to start celebrating! Once the knot is tied, you can honour the 

occasion regu larly with traditional and more unusual materials. At Ultuna, 

one “knot-tier” is particularly famous. Which one? Scramble the 

yellow squares and send the solution to ultunesaren@stud.slu.se, and 

you may win a book from Nationalnyckeln (Coleoptera: Cerambycidae). 

Dubbelgrubbel 

Gillar du anagram? Tag då bokstäverna i ordet ULTUNESAREN (två 

gånger om!) och möblera in dem som ord på strecken här nedan. För 

att tävla, skicka in de ord som du bildar till samma adress som för 

korsordet ovan. Bland de korrekta lösningarna drar vi en vinnare som 

får ett litet pris från Nationalnyckeln. Den senaste vinnaren i denna 

tävling blev Frida Fröberg, Lund som hittade de rätta orden LENA, SU- 

NET, URUSEL och TUNNARE. Grattis, Frida! Priset kommer med posten! 

DL 

LODRÄTT 

1 timmerkoja till exempel 

2 do _ mi 

3 har hus på Skansen 

4 “lodrätt 11, vågrätt 4” för 53 år 

5 True Crime: Streets _ (dataspel) 

6 Nalle Puh-vän 

7 pendeltåget i Chicago 

8 sångerskan Dietrich 

9 bör presenten vara efter 44 år 

12 

en av två huvudstäder i Bolivia 

14 Finnair-flygande 

farao? 

17 

Alabama och Minnesota kort 

19 signatur 

på Beyoncés Irreplacable 

23 

är vissa virus 

24 

skall stöveln vara av efter 19 år 

25 visste 

_? 

28 Four _ and a funeral 

29 dryck 

dryck på jäst mörkt bröd 

31 

någonstans mellan 20 och 90 

33 

prästinna på planeten Vulcan 

35 

“Er _ es ernst!” (vid tysk affär) 

36 smällkaramell 

smällkaramell efter 68 år? 

2+ 

37 jon med formeln UO2 38 är Umeå IK:s bästa trupp ett 

42 ponera 

43 tidning (nedlagd 1981) 

47 kör i Uppsala 

48 inte 

50 utan 

utan assistans i ishockeyprotokoll 

VÅGRÄTT 

1 Zetor eller Ferguson TE20 

7 ses ofta med Telstar 

10 

_ Man (film från 1984) 

11 “Vatten, stan är _ vatten” 

13 amorft material efter 67 år 

16 sydamerikansk 

sydamerikansk fågel 

18 finskt 

finskt spel som kan blir fågel av … 

20 armbågsben 

21 jediriddaren Guiness 

22 grön sten och “lodrätt 12, vågrätt 

4” för 55 respektive 48 år 

26 annat namn på färgreseda 

27 född (fr.) 

29 Lettlands minsta landskap 

30 Estlands EBU-medlem 

32 “This suit is _ black!” (Borat) 

34 vit sten och “lodrätt 11, vågrätt 

6” för 60 respektive 50 år 

39 album av Gov’t Mule 

40 Railroad Advertising Agency kort 

41 _ bitsi petit bikini (Dalida) 

42 satt på Oden (vänster och höger) 

44 koksaltmetall i kortform 

45 soldatämne efter 10 år? 

46 består bland annat av gliadin 

49 Zanthoxylum _ (asiatisk planta) 

51 förk. för Secure Socket Layer 

52 tilldelas en årlig kvot 

bonnia 

S-ort (i dubbel bemärkelse!) 

verkliga 

förse (med) 

DOWN 

1 half a gallon 

2 Stratford-_-Avon 

3 “I mean, if _’s the _ …” (Matrix) 

4 “11 down, 4 across” for 53 years 

5 Nordic capital 

6 South Carolina postal code 

7 chlorine in the periodic table 

8 the singer Dietrich 

9 should the gift be after 44 years 

12 knows the Qur’an by heart 

14 news agency, briefly 

17 Quark’s brother and PC memory 

19 authors Bagnold and Blyton 

23 Finnish architect/designer Alvar 

24 cloth given after 9 years 

25 Celtic healer 

28 Four _ and a funeral 

29 large cetacean 

31 melts at 2750 K 

33 Russian singer Pugacheva 

35 _ 1500 (explosive) 

36 mineral to give after 68 years? 

37 Gelding is to stallion as _ bull 

38 Rule of Acquisition #16: A _ a deal 

42 “_ girl!” 

43 do re _ 

47 Love _ a loser (Erasure song) 

48 First Choice Airways IATA code 

50 ancient Mesopotamian city 

ACROSS 

1 anti-rain garments 

7 chief medical officer, abbr. 

10 number of vowels in hot 

11 German sleep command 

13 amorphous material after 67 years 

16 Allegro non _ (Italian movie) 

18 “boxed” iron and lithium 

20 _ Star 

21 statistical offices in South America 

22 green gemstone and “12 down, 

4 across” for 55 and 48 years 

26 breathable Bach piece … 

27 _ Snider, Twisted Sister lead vocal 

29 essential for a Waldorf salad 

30 Ethiopian News Headlines acronym 

32 Dragostea din _ (O-Zone song) 

34 white gemstone and “11 down, 

6 across” for 60 and 50 years 

39 canned fruit producer 

40 central shaft in wheel construction 

41 wild mountain goat 

42 Mitch Bainwol memoir title? 

44 Knights who say _ (Monty Python) 

45 grey and white ones for 10 years 

46 they existed for most occupations 

49 ornamental box 

51 text message letters 

52 shepherd (Lat.) 

_ _ _ _ 

_ _ _ _ _ 

_ _ _ _ _ _ 

_ _ _ _ _ _ _ 

U L T U N E S A R E N 

U L T U N E S A R E N

Att läsa tidningen ger en direktinblick 

i livet på Ultuna för snart 70 år sedan. 

Kårordförande hette kurator och är fotad 

i kostym med allvarlig min. Ultunabutiken 

var kaninstall och studenterna 

hade tävlingar i allmänbildning. Detta 

nummer kom ut mindre än ett halvår 

före Andra världskrigets utbrott. Världen 

var i obalans, men inte ett spår av det 

syns i tidningen. Istället avhandlas på 

ett humoristiskt sätt hur livet gick sin 

stilla gång bland agronomstudenterna på 

Ultuna. 

Fyllerister på Ultuna 

Sångintresset var stort på Ultuna våren 

39 och den efterlängtade sångboken har 

äntligen blivit färdig. För det blygsamma 

priset av en krona får man detta häfte 

med ”ett 40-tal trevliga sånger av olika 

slag”. Denna kan nyttjas vid de stora 

studenthögtiderna Småttingskivan, 

Luciabalen, valborgsmässoafton och Vårbalen. 

Valborg fi rades på denna tid först 

med agronomringutdelning, sedan tåg 

upp till slottsbacken, middag, bålbränning 

och fest på kåren. 

Slaget mellan nykterister och fyllerister 

vanns överlägset av fylleristerna, 

som var många fl er till antalet. Professor 

Osvald, som höll i prisutdelningen, föreslog 

att man skulle höja alkoholgränsen 

mellan nykterister och fyllerister till 30 

centiliter för att skapa jämnare lag. 

39 

Det första numret 

av Ultunesaren 

I maj 1939, för exakt 69 år sedan, utkom det första numret av Ultunas egen kårtidning 

Ultunesaren. Syftet var att ”stärka det goda kamratskapet” mellan tidigare studenter 

och de nuvarande. 

Framtid och utveckling 

Kåren har under året haft fullt upp. 

Bland annat instiftades en handlånekassa 

som nyttjats fl itigt av medlemmarna. En 

viktig fråga har varit att försöka minska 

antalet föreläsningstimmar till nästa 

läsår. På Syltan har ett nytt kupongsystem 

införts och köket har moderniserats 

med en ny elspis, som tronar mitt på 

golvet ”likt en jättestor hattsvamp”. Den 

dåliga radiomottagningen ute på Ultuna 

har resulterat i att kåren bestämt sig för 

att köpa en ny radio. 

Ultuna utklassar nationerna i idrott 

Idrottsprestationerna bland ultunesarna 

var lika storartade som väntat. Mannerfeldt 

har kastat 45,68 m i diskus 

och Ståhlberg slagit det gamla rekordet 

i höjdhopp med sina 1,70 m. Nationsmästerskapen 

som hölls i Uppsala varje 

år vann ultunastudenterna överlägset. 

Vid masstävlingarna i friidrott deltog 

89% av studenterna. De tävlande skolorna 

fi ck poäng inte bara efter resultat 

utan också efter hur många som deltagit. 

Ultunesarna vann med 700 000 poäng 

före Norrlands som kom tvåa. 

Språket har förstås utvecklats 

Även om språket i tidningen var mycket 

mer lättläst än väntat, fi nns det ändå 

några exempel på spännande meningar. 

PISUM har skrivit artikeln Ultuna av 

idag och tillåter sig ett ögonblicks refl ektion 

om själva skrivandet: ”Ett annat sätt 

att knåpa ihop en spalt som inledning 

lekte mig också i hågen, ehuru ett 

dylikt förfarande tidigare med blandad 

framgång tillämpats av här ej namngivna 

pennor, varför en sådan nödfallsåtgärd 

i dag knappast skulle kunna hänföras 

till något mera betydande framsteg på 

spaltfyllnadsteknikens område.” Samme 

författare berättar även om det nya kaninstallet 

som byggts för 70 000 kr. Han 

ondgör sig över de trånga kårlokalerna, 

men berättar att om man lyckas fi nna sig 

en sittplats fi nns det 54 olika tidningar 

och tidsskrifter att läsa i kårhuset. 

Vi har alla gamla nummer sparade 

Fester, bus och kårtidningar - inte 

mycket verkar ha förändrats sen farfars 

tid. Möjligtvis har vi blivit lite slöare 

i idrottssammanhang och Syltans kök 

väcker inte längre så stor uppmärksamhet. 

För den som är intresserad av att 

läsa detta, eller andra gamla nummer, är 

det bara att ta kontakt med redaktionen 

så ordnar vi en kopia. 

text Elisabet Franksson 

bild Arkivet

POSTTIDNING B03 

Avs: ULS 

Box 7074, 750 07 UPPSALA 

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING 

Vid definitiv eftersändning återsänds 

försändelsen med nya adressen på 

baksidan.

Nr 3 - Ultunesaren

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?