MKG-Nytt
MKG-Nytt
MKG-Nytt
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
4 , <strong>MKG</strong>-NYTT<br />
ning. Andelen kommer successivt<br />
att öka under de närmaste<br />
åren. I slutet av 1990-talet<br />
beräknas andelen att uppgå<br />
till 40 %.<br />
Förbandens materiella kvalitet<br />
måste nå en sådan nivå att<br />
personalen ges företroende för<br />
möjligheterna att lösa sina uppgifter.<br />
Utgallringen av föråldrad<br />
materiel ges hög prioritet<br />
och är en viktig förutsättning<br />
för nyanskaffning ("operation<br />
islossning ").<br />
Materielanskaffningen följer<br />
nedanstående prioritetsordning:<br />
1. Förnyelse av personlig ut~<br />
rustning (Ak: 5, fåltuniform 90<br />
och skyddsutrustning).<br />
2. Nödvändig förnyelse av<br />
enklare materiel på bredden i<br />
organisationen t ex mörkersikte<br />
för pansarvärnsvapen, nya<br />
handgranater och ny sambandsmateriel.<br />
3. Anskaffning av materiel<br />
för upprätthållande av tekniskt<br />
kunnande och utbildning, t ex<br />
Robotsystem 90, Stridsfordon<br />
90, ny stridsvagn, hårdmålsammunition<br />
och artillerilokaliseringsradar<br />
.<br />
4. Anskaffning av materiel<br />
som ökar uthålligheten.<br />
CInfo<br />
Till salu<br />
2 rum och kök med matplats,<br />
57,5 kvadratmeter, i<br />
Bostadsrättföreningen Bofinken<br />
i Visby.<br />
Säljes omgående.<br />
Låg insats, låg hyra, attraktivt<br />
område.<br />
(Ev uthyrning i 2:a hand t v).<br />
För dödsbos räkning.<br />
Generaler som<br />
jag tjänat<br />
(Forts från <strong>MKG</strong>-<strong>Nytt</strong> 6/92)<br />
Generalmajoren K-G Brandberg<br />
efterträdde Fale Burman<br />
som militärbefälhavare 1 oktober<br />
1963. Han var en mera anspråkslös<br />
natur än Fale Burman<br />
och känd som skicklig förhandlare.<br />
Han lyssnade noga<br />
och seglade, som han själv uttryckte<br />
det, gärna med lösa skot<br />
till dess läget klarnat. Jag kom<br />
inte i närmare kontakt med honom<br />
förrän på våren 1965,<br />
sedan jag avslutat en kommendering<br />
till Korea. Då tillträdde<br />
jag som chef för utbildningsavdelningen<br />
vid militärbefälsstaben.<br />
Det blev en mycket stimulerande<br />
uppgift. Brandberg var<br />
nämligen intresserad av utbildning<br />
och lät mig få stora uppgifter.<br />
Ofta fick jag följa med<br />
honom på inspektioner, rekognosceringar<br />
o dyl under vilka<br />
det också blev tillfälle till vanliga<br />
samtal. Han var en klok<br />
och mänsklig herre, som jag<br />
satte stort värde på.<br />
Han var inte någon vän av det<br />
nya värnpliktsutbildningssystemet,<br />
som infördes 1966 och<br />
gick under namnet VU 60. Jag<br />
fick skriva ett långt yttrande<br />
över detta. Det var, som Brandberg<br />
själv sade efteråt, bortkastat<br />
arbete. Allt var bestämt i<br />
förväg i Stockholm! Mera<br />
framgångsrik var han med att<br />
uppskjuta den omorganisation<br />
till storregemente, som generallöjtnanten<br />
Carl-Erik Almgren<br />
ville genomföra i Visby (i<br />
rationaliseringssyfte). Det var<br />
efter 1 oktober 1966, då Gotland<br />
reducerats till militärkom -<br />
mando inom det nya Östra militärområdet,<br />
där Almgren bestämde.<br />
Brandberg visste att<br />
aB och försvarsstaben höll<br />
styvt på Gotlands beredskap<br />
och därför inte delade Almgrens<br />
åsikt. Det var en motsättning<br />
som även hans efterträdare<br />
skulle spela på.<br />
Generalmajoren Fredrik<br />
Löwenhielm kom till Gotland<br />
1 oktober 1968. Då var jag<br />
sedan ett halvår major på fastlandet<br />
och kom inte åter förrän<br />
1 april 1972. Då hade Löwenhielm<br />
redan lämnat Gotland.<br />
Honom träffade jag bara några<br />
veckor, då jag tillfälligt åtagit<br />
mig att delta i brigadens fältövning.<br />
Att det var en man som<br />
hade mycket lätt för sig, märktes<br />
genast. Han var, enligt sin<br />
chef sektion 3, en "24-timmarsman"<br />
. Det sade en hel del,<br />
ty denne sektionschef (överstelöjtnanten<br />
Sten Göthe) var<br />
själv en mycket flitig person.<br />
Löwenhielm höll mycket väl<br />
reda på vad folk hette och gjorde<br />
sig känd som en ytterst älskvärd<br />
människa. Han kunde tala<br />
lika okonstlat med en gotländsk<br />
bonde som med en<br />
kunglig person. Att detta var<br />
riktiga iakttagelser kunde jag<br />
konstatera i efterhand, då jag<br />
lärde känna honom på annat<br />
sätt. Han kom t ex att besöka ön<br />
flera gånger som rikshemvärnschef.<br />
När jag återkom till P 18 efter<br />
fyra år på fastlandet var generalmajoren<br />
Kjell Nordström<br />
militärkommandochef sedan 1<br />
oktober 1971. Det var en<br />
mycket noggrann man och<br />
minst lika flitig som Löwenhielmo<br />
Han var mera stabsmänniska<br />
än denne. Han arbetade<br />
tydligen in på kvällarna, ty på<br />
morgnarna kom det ofta handskrivna<br />
lappar med anvisningar<br />
till både förbandschefer och<br />
stabsmedlemmar. Metoden var<br />
inte populär. Annars hade han<br />
som princip att till regementscheferna<br />
överlämna det mesta<br />
som gällde utbildningen. Inte<br />
förrän under krigsförbandens<br />
slutövningar blandade han sig<br />
direkt i hanteringen. Det erfor<br />
jag personligen då jag gjorde<br />
krigsförbandsövning som brigadstabschef.<br />
I slutgenomgången<br />
var Nordström noga<br />
med att uppmärksamma även<br />
stabschefens roll, som annars
Change language