Sirenen Nr 8 • 2002 - Tjugofyra7

More documents

Recommendations

Info

8 Reportage Nya Zeeland Sirenen Nr 8 • 2002 Den enskilde ska ta större ansvar ”Vi ska hjälpa folk att hante Nya Zeelands räddningstjänst är statlig, målstyrd och resultatinriktad. Den statliga räddningstjänskommissionen har tagit en strategisk femårsplan med tuffa mål. Bland annat ska omkomna i bränder minskas med minst 75 procent, från 40 om året till tio eller färre. Räddningstjänsten på Nya Zeeland har, liksom Räddningsverket, tagit sikte på 2006. De fem nationella mål som ska vara uppnådda till 30 juni 2006 är: • Minska antalet bränder med 20 procent • Reducera antalet omkomna i bostadsbränder till 10 eller färre • Reducera antalet skadade i bränder med 50 procent • Andelen byggnadsbränder där minst 80 procent av värdet räddas ska öka med 5 procent • 95 procent av skogsbränderna ska vara under kontroll inom två timmar Ligger före målen Tuffa mål, men fullt möjliga att uppnå tror Steve Barclay, räddningschef i Christchurch: – Vi ligger före målen vi själva satt upp för att leva upp till planen. Skälen till att jag tror vi lyckas är två. För det första samverkan. Eftersom många dödsbränder är relaterade till socioekonomisk status och hur byggnader är konstruerade, samarbetar vi med andra sociala myndigheter. För det andra tror vi mycket på vår riskhanteringsmodell. Vi hoppas att den ska bli ett verktyg för brandmännen att i nära samarbete med samhället åstadkomma förändringar som i slutändan ger de resultat vi önskar. Samverkan och samarbete Han betonar att det är genom samverkan och samarbete som riskerna ska minskas. Människor måste i större utsträckning ta ansvar för sin egen säkerhet. Alltså samma tankar som i Sverige. – Vi har insett att det inte är vi som ska ta ansvar för människors säkerhet utan att vi ska ge dem förutsättningar att hantera sina risker. Det ska ske mer genom utbildning och råd på lokal nivå än genom lagstiftning, säger Steve Barclay. Målen är satta av en ny organisation, född ur en smärtsam omstrukturering som pågått hela 1990-talet och som kulminerade med att brandmännen drog regeringen inför rätta 1998. Bakgrunden är det nyliberala systemskifte som inleddes i Nya Zeeland i mitten av 1980-talet. Systemskiftet innebar bland annat kraftiga nedskärningar inom den offentliga sektorn. Erbjöds avgångsvederlag Nedskärningarna drabbade räddningstjänsten och 1993 beordrade regeringen en översyn av verksamheten. Det ledde året efter till att 330 brandmän förlorade jobbet. Brandmannafacket kämpade emot med olika aktioner men regeringen vägrade vika sig. 1996 nappade 300 brandmän på ett erbjudande om avgångsvederlag och för att fylla upp tomrummet införde regeringen så kallade Community safety teams. Teamen rekryterades bland frivilligbrandmän och de anställdes på individuella kontrakt med lägre lön och sämre arbetsvillkor än heltidsbrandmän. Efter en sexveckorsutbildning sattes de in på stationerna där de fick ett kyligt mottagande. – De var så oerfarna och dåligt utbildade att de var farliga. Vi brydde oss helt enkelt inte om dem, berättar stationsbefälet Mike Bowden. Gick till domstol Det som tog saken till sin spets var när regeringen 1998 ville skära bort ytterligare 300 tjänster genom att minska bemanningen på brandbilarna från fyra till tre. Samtliga brandmän skulle sägas upp för att sedan få återsöka 300 färre jobb. Samtidigt ville man öka arbetstiden från 42till56-timmars- Steve Warner vecka.Heltidsbrandmännensfackför- bund valde att gå till domstol. För att klara rättegångskostnaderna på motsvarande drygt två miljoner kronor tvingades alla brandmän betala omkring 900 kronor ur egen ficka. – Det fanns inget att välja på. Det var det eller inget jobb, säger Steve Warner, fackordförande för brandmännen i södra Nya Zeeland. Under 1990-talet genomgick Nya Zeelands räddningstjänst en smärtsam omorganisation. Regeringen ville modernisera räddningstjänsten och efter en utdragen strid med brandmännens fack om arbetsvillkor har landet nu en räddningstjänst med än- Kampen blev dyr för brandmännen, inte bara på grund av kampanjer och rättegångar. Redan 1991 när striden med regeringen inleddes frös brandmännens löner och uteblivna lönehöjningar fram till 2001 innebar i praktiken en sänkning av reallönen med över 30 procent. Facket vann striden om arbetsvillkoren men regeringens förslag om ett ändrat arbetssätt med effektiviseringar, fokus på förebyggande, riskhantering med mera, överlevde. Bara elva av 126 chefer stannade Omorganisationen innebar stora förändringar. Brandmännen lyckades rädda kollektivavtalet men för ledningen gäller nya villkor. – Alla chefer har individuella kontrakt. Av de 126 räddningscheferna i den gamla organisationen var det bara elva som stannade över omorganisationen, så det innebar en stor förändring. Men jag skulle inte vilja gå tillbaka. Organisationen var gammaldags och skulle inte överlevt, säger Steve Barclay. New Zealand Fire Service har gett ut en mängd informationsmaterial och handledningar för att underlätta övergången. I den strategiska planen har man pekat ut ett antal strategier för att nå femårsmålen: fokus på förebyggande, bättre resursutnyttjande, personalutveckling, bli mer företagsanpassad och bättre samarbete mellan räddningstjänsterna som har ansvaret för räddningstjänsten på landsbygden. Arbetar självständigt I den nya organisationen arbetar brandmännen mer självständigt. Målen i den strategiska planen ska brytas ner till lokala förhållanden. Varje skift tilldelas ett ansvarsområde inom det geografiska område som tillhör stationen. Enligt
Sirenen Nr 8 • 2002 ra sina risker” drat arbetssätt och fokus på förebyggande. Steve Barclay, räddningschef i Christchurch, hör till dem som tror på förändringen. – Jag skulle inte vilja gå tillbaka. Organisationen var gammaldags och skulle inte överlevt. en riskhanteringsmodell identifieras och analyseras riskerna i området. Tillsammans med ledningen bestäms vilka åtgärder som ska vidtas för att reducera riskerna. Åtgärdsplanen förs in i ett nytt datasystem, Station Management System (SMS), som hanterar stationens alla dataregister och aktiviteter. Varje dag rapporteras in till Wellington och genom SMS kan resultaten följas upp i hela landet. Gör brandmännen vuxna Steve Barclay tror på den nya sättet att arbeta. – Produktiviteten ökar och det är en modernare organisation som gör brandmännen vuxna. Det ger dem mer ansvar och delaktighet och möjlighet till kompetensutveckling. Även räddningschefens uppgifter förändras. – Tanken är att stationerna ska sköta Reportage Nya Zeeland sig själva, att jag sakta ska kunna ta mina händer från den dagliga ledningen. Nu träffar jag befälen en gång i månaden och de rapporterar från månaden som gått samtidigt som de lämnar en rapport för vad som ska göras nästa månad. Min förhoppning är att ska kunna ägna mer tid åt personalutveckling. Friare och mindre styrda Brandmännen håller i stort med även om de tycker att det är lite kungens nya kläder över förändringen. – Vi har alltid gjort de här sakerna, det är bara det att nu bokförs allt vi gör i ett datasystem, säger brandmannen Murray Selwyn. – Det har ökat intresset för jobbet. Vi är friare och mycket mindre styrda. Nu kan vi sätta oss ner och titta på TV utan dåligt samvete om vi gjort jobbet. Men det innebär mindre övning och mer förebyggande, säger Steve Warner. NYA ZEELAND Statsskick: monarki Yta: 268 680 km2 (Sverige 449 964 km2) Huvudstad: Wellington (347000 inv 1999), världens sydligaste huvudstad Högsta berg: Mount Cook (3 764 m ö h) Invånarantal: drygt 3,9 milj Invånare/km2: 14 Folkgrupper: av europeiskt ursprung 74,5 %, maorier 10 %, polynesier 4 %, asiater och övriga 10,5 % (1999) Språk: engelska; maorispråk talas av en minoritet, men är sedan 1987 också officiellt språk Religion: protestanter 39,5 % (varav anglikaner utgör 17,5 %), katoliker 13 %, övriga religioner 14,5 % (folkräkningen 1996) Naturtillgångar: stenkol, naturgas, järnsand, timmer, vattenkraft, fosfat Viktigaste exportvaror: kött- och mejeriprodukter, ull, frukt, vin, trä- och pappersprodukter, fisk, maskiner Valuta: 1 NZ dollar = 100 cents = 4,60 SEK (augusti 2001) Källa: Utrikespolitiska institutet och CIA World Factbook Text och bild på Nya Zeeland: GUNNO IVANSSON Nya Zeelands räddningstjänst i korthet Högsta ansvariga politiska organ är Räddningstjänstkommissionen, New Zealand Fire Service Commission. Den består av fem ledamöter och lyder direkt under inrikesminsteriet. Under kommissionen finns det som närmast är Räddningsverkets motsvarighet, New Zealand Fire Service. Kommissionen bildades 1975 och året efter förstatligades räddningstjänsten. ”Generaldirektören” för Nya Zeelands motsvarighet till Räddningsverket, New Zealand Fire Service (NZFS) i huvudstaden Wellington, är både VD och national commander. Det innebär ansvar både för ekonomin och att räddningstjänsterna fungerar och sköter sin uppgift. New Zealand Fire Service är tudelad genom att en egen gren har ansvar för bränder på landsbygden. NZFS har en serviceavdelning vars uppgift är att ge räddningstjänsten administrativt stöd när det gäller ekonomi, uniformer, fordon, kontrakt och IT med mera. I kontoret i Wellington finns omkring 160 personer. Driften av räddningstjänsten kostar motsvarande drygt 980 miljoner kronor och kapitalbudgeten är på cirka 110 miljoner. Trots att räddningstjänsten är statlig betalas den inte via skattsedeln. Finansieringen sker ge- 9 nom en räddningstjänstavgift på alla bil-, byggnads- och egendomsförsäkringar. Av byggnads- och egendomsförsäkringarna går cirka 1 krona per 1 300 kronor försäkrat värde till räddningstjänst. På bilförsäkringarna är det en fast avgift på drygt 25 kronor. Förra året omkom 40 människor i bränder på Nya Zeeland. En ökning med tio jämfört med året innan men en minskning sett till några års sikt. År 1997 omkom 52 personer och 1998 46. 2001 omkom 17 personer i bränder i bil,tåg och flybränder, medan 15 omkom i bostadsbränder. Tidigare år har de flesta dödsfallen skett i bostadsbränder. Räddningstjänsten bygger till stor del på frivilliga. Heltidarna är 1 690 medan det finns 8 000 frivilligbrandmän. Dessutom tillkommer 3 000 frivilliga och deltidare inom den del av myndigheten som har ansvar för bränder på landsbygden. Hela städer och många förorter skulle stå utan räddningstjänst om det inte vore för frivilligbrandmännen. De täcker in 80 procent av landets yta och åker på 55 procent av alla larm till trafikolyckor. Totalt åker de på 32 procent av räddningstjänstens larm.
Page 1 and 2: Sirenen Räddningsverkets tidning n
Page 3 and 4: Sirenen Nr 8 • 2002 Fabeln om sna
Page 5 and 6: Sirenen Nr 8 • 2002 Nyheter Foto:
Page 7: Sirenen Nr 8 • 2002 Hallå där M
Page 11 and 12: Sirenen Nr 8 • 2002 Reportage Nya
Page 13 and 14: Sirenen Nr 8 • 2002 Högtrycksbra
Page 15 and 16: Sirenen Nr 8 • 2002 Novemberröre
Page 17 and 18: Sirenen Nr 8 • 2002 Foto: PETER L
Page 19 and 20: Sirenen Nr 8 • 2002 Säsong för
Page 21 and 22: Sirenen Nr 8 • 2002 detta” s ne
Page 23 and 24: Sirenen Nr 8 • 2002 Detta finns i
Page 25 and 26: Sirenen Nr 8 • 2002 Fler fartyg k
Page 27 and 28: Sirenen Nr 8 • 2002 Stödinsats i
Page 29 and 30: Sirenen Nr 8 • 2002 Sirenens Räd
Page 31 and 32: Lästips Vatten och andra släckmed
Page 33 and 34: Sirenen Nr 8 • 2002 Erfarenheter
Page 35 and 36: Foto: STEFAN ANDREASSON Hur blir de
Page 37 and 38: Sirenen Nr 8 • 2002 foten ningen,
Page 39 and 40: Sirenen Nr 8 • 2002 Platsannonser
Page 41 and 42: Sirenen Nr 8 • 2002 Miljöarbetet
Page 43 and 44: Sirenen Nr 8 • 2002 Och hur tar s

Sirenen Nr 8 • 2002 - Tjugofyra7

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?