Sirenen Nr 8 • 2002 - Tjugofyra7

More documents

Recommendations

Info

36 Ordet fritt Sirenen Nr 8 • 2002 Helsingborgs räddningschef får mothugg: Thorell – du sköt dig själv i S å är det dags igen med en tillrättavisning gällande räddningspersonalens framförda krav. Den som uttalar sig är Helsingborgs räddningschef Claes Thorell (Sirenen nr 7/02, Debatt sidan 3). Artikeln kan sammanfattas med konstaterandet: Thorell, du sköt dig själv i foten! Född med silversked i munnen, med en månadslön på 43 600 kr och tillhörande ett skrå som genom åren ofta hänvisat till den privata marknaden för att tillskansa sig löner, fallskärmar och andra förmåner, förvägrar du Sveriges räddningspersonal att kräva en relevant lön i förhållande till andra hantverks-, tekniska yrkesgrupper i samhället. Har ett massivt stöd Du påstår felaktigt att det är utbrytargrupper som framför krav på förbättringar. De framförda kraven har ett massivt stöd bland räddningspersonalen. Med objektiv källforskning hade du fått reda på varför den turbulenta situationen uppstått. Möjligen hade då utvecklande synpunkter kunnat tillföras debatten. Av debattinlägget framgår att sådana som du placerat heltidsbrandmannen ”långt ner på skalan”. I stället borde du och andra räddningschefer kraftfullt argumenterat det motsatta. I kraft av formell makt uppmanar du till sittning vid för- handlingsbordet. Rysningar uppstår vid tanken på att räddningspersonal ska tvingas sitta vid samma bord som du. Din och andras nedvärderande attityder till räddningspersonalens kompetens är ju en av orsakerna till den uppkomna situationen. Du, liksom andra räddningschefer, har genom åren anställt personal med formell kompetens från hantverks-, tekniska yrken. All kunskap som förts in i räddningstjänsten på detta vis och som sedan kombinerats med utbildning, övning och erfarenhet, har framgångsrikt kunnat användas i den primära uppgiften, att utföra räddningsuppdrag. Rekryteringen har också skapat förutsättningar för flertalet kårer runt om i landet att vara närmast självförsörjande när det gäller underhåll och skötsel av räddningsmaterial, fordon, fastigheter och allt övrigt som krävs för att kunna utföra effektiva räddningsuppdrag. Brandmannayrket är således ett hantverksyrke och ett tekniskt yrke. Erfarna handledare Utrymmet medger inte att vi kan kommentera alla dina osakliga och snedvridna argument om jämförelser med andra yrkesgrupper Den nya utbildningen av räddningspersonal, som snart startar, skapar bra förutsättningar för framtidens räddningstjänst. Räddningsverket och ansvarskännande räddningschefer är medvetna om nödvändigheten av tillgång till erfarna handledare ute på kårerna när den blivande räddningspersonalen, som om ett par år kommer ut från Räddningsverkets utbild- ningar, ska göra sin praktiktid. Av denna anledning föreslås i olika yttranden utbildning av ett antal erfarna och lämpliga brandmän till handledare vid de kårer som ska ta emot praktikanter. Räddningstjänsterna kommer, oavsett det nya utbildningssystemet, inte att fungera om inte utbildad och erfaren räddningspersonal är villig att delta och ta ansvar för handledning och utveckling. Brandmän tar ansvar! Tvärt emot vad du påstår, har de uttalade missnöjesyttringarna inneburit en fokusering på bland annat ”arbete med skydd mot olyckor”. Utbildning av räddningspersonal i ämnet har redan startat. Spänning, att göra en insats för andra människor, utbild- Efterlängtade sanningar från Claes Thorell äste med intresse Claes Thorells debattinlägg i L förra numret av Sirenen. Det var efterlängtade sanningar som där sattes på pränt om heltidsbrandmännen, deras arbetstider och många förmåner. Också du kan tycka till på de här sidorna Alla är lika välkomna att delta i debatten (skriv max 40 rader eller 3 500 tecken på datorn, inklusive blanksteg). Adress: ”Ordet fritt”, Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad. Skicka gärna på e-post: stig.dahlen@srv.se Manusstopp för nummer 1/03 är 15 januari. Det som inte kom fram och som retat mig i kontakterna med heltidarna är att många av dem ser ner på oss deltidare – att vi inte skulle vara några ”riktiga brandmän”. För dem och andra vill jag berätta lite om hur vi bidrar till räddningstjänsten och under vilka villkor. Nästa dubbelt så många För det första är vi 11 000 deltidsbrandmän och befäl, alltså nästan dubbelt så många som heltidarna. Utan oss skulle definitivt inte räddningstjänstens Sverige fungera. Som deltidsbrandman har jag jour dygnet runt vara fjärde vecka, sammanlagt tre månader av året. De som har jour var tredje vecka tjänstgör i fyra månader. Under denna tid ska jag vara beredd att infinna mig på brandstationen inom fem minuter med allt vad det innebär (bilen kan inte användas av övriga familjen, jag kan inte resa bort, måste hålla mig spik nykter när andra har fest). Jag har fem veckors utbildning på räddningsskola, jag får sköta min fysträning själv och för obligatoriska övningar måste jag använda ledig tid kvällar eller helger, alltså efter mitt ordinarie arbete. Vi deltidsbrandmän har ofta yrkesskicklighet från vår dagliga syssla som vi har stor nytta av i räddningstjänsten. Våra ekonomiska villkor är dessa: Jourveckan betalas med är 2 670 kronor. Vi ska göra 50 timmar övning om året. Kvällsoch helgövningarna ersätts med 109 kronor per timme. För utryckning får vi 150 kronor för första timmen, därefter 109 kronor per timme. Många av oss får avdrag på lönen från huvudarbetsgivaren när vi är på utryckning, ibland är det rena förlusten att åka på larm. Notera också att summorna jag nämnt är inklusive semesterersättning. Inte så pjåkigt En heltidsbrandman som jobbar dygn gör cirka sju arbetspass i månaden eller cirka 80 på ett år. Med en månadslön på 15 000 kronor innebär det cirka 2 250 kronor per arbetspass (dygn) plus ob-tillägg, alltså nästan lika mycket som vi deltidare får för en veckas jour. I det perspektivet tycker jag inte att heltidslönen är så pjåkig, speciellt som det återstår 285 dygn av året att jobba med annat och det är precis vad många heltidare gör. Och som Ur Sirenen nummer 7/02 Thorell skriver – de har fastnat i en förmånsfälla som gör att de inte vill arbeta mer dagtid på stationerna. Det är därför de flesta av dem är motståndare till att i ökad grad jobba förebyggande. Med 285 dygn över för andra arbeten kan man ju fråga sig och det inte är de dygnsjobbande heltidarna som i själva verket borde kallas deltidsbrandmän. Så jag håller med Thorell när han skriver – sluta gnäll heltidsbrandmän! Jag skulle gärna underteckna med mitt fullständiga namn, men avstår med tanke på att jag från och till är ute på larm tillsammans med heltidarna. Arne i svängen Stolt brandman på deltid
Sirenen Nr 8 • 2002 foten ningen, de verklighetsbaserade övningarna och god kamratskap är huvudanledningarna till att man börjar och fortsätter som brandman, inte din så kallade förmånsfälla. Man vill verkligen vara brandman i utryckningstjänst. Utan kompetent personal De alternativ som hittills erbjudits har de flesta brandmän inte betraktat som särskilt stimulerande. Verkligt intresserade har bytt arbetsuppgifter. Det ska poängteras att det inte är brandmannen som genom åren framtvingat ett bevarande av de hierarkiska och utvecklingshämmande systemen inom räddningstjänsten. Räddningstjänster med inskränkta chefer riskerar att i framtiden bli utan kompetent räddningspersonal. Den framtida kampen för högre lön och bättre utvecklingsmöjligheter underlättas när sådana som du försvinner. Det finns räddningschefer som med förståelse och respekt driver utveckling. Förhoppningsvis blir de fler i framtiden. Kommunal Väst Sektion 7 genom Christer Janson FOTNOT: Kommunal Väst Sektion 7 organiserar personal inom Räddningstjänsten Stor- Göteborg. A lla har vi väl den senaste tiden märkt av debatten om att vi ska satsa mera resurser på det förebyggande arbetet inom räddningstjänsten. Det har även förts diskussioner om att dessa ökade resurser ska tas från utryckningsstyrkorna. Som samhällsinnevånare tycker man ju att det låter vettigt att förebygga olyckor så man slipper dem. Alla vill vi ju bo i ett samhälle utan risker. Och finns det inga olyckor så behövs det inga utryckningsstyrkor... Detta är ett resonemang som Foto: PATRICK PERSSON Vem ska utföra arbetsuppgifterna på en skadeplatsen om inte de operativa styrkorna? Den beredskapen måste få kosta, skriver Sven Johnson. Operativa beredskapen måste få kosta Ä ntligen! Tack Swen Krook för att du som första hö- gre brandbefäl påtalar vikten av att det krävs en beredskapsstyrka (Sirenen nr 6, sidan 30). Du skriver om en styrka som har en numerär och utbildning som är adekvat och att det måste få kosta. För vem ska annars utföra de arbetsuppgifter som krävs på en skadeplats? Att enbart se till statistik på hur många procent av beredskapstiden som utgörs av larm är trångsynt. Ska vi på samma sätt mäta politikernas effektiva arbetstid efter hur många timmar de sitter i fullmäktige. Hur mycket av sin arbetstid är polisens nationella insatsstyrka på larm? För att inte tala om försvaret! Hur mycket arbetstid får gå åt till förberedelser? alla politiker köper direkt och sedan så är det bara att köra igång och förebygga. Verkar ha glömt Hur går vi då till väga med detta? Som brandman inser man att det nog inte är så enkelt som det låter. För vad man verkar ha glömt är vad vi på brandförsvaren förebygger för något. Vi arbetar i första hand med bränder, brandsyner, hur folk ska bete sig för att bränder inte uppstår, hur man bygger så att inte bränder uppstår, säkerhetstänkande runt brandrisker, med mera. Övertron på teknikutveckling och tekniska hjälpmedel att lösa operativa arbetsuppgifter och därmed kunna minska beredskapsstyrkorna, det är inte verklighetsförankrat – se på sjukvården. Sjukvården har de senaste tio åren haft en enorm teknik- och metodutveckling. Tar för lång tid Det finns en oerhörd potential i teknikutveckling inom brandförsvaret med goda exempel som skärsläckaren och Krister Palmqvists framtagande av PPV-fläktar och metoder för detta. Det finns mer att göra framförallt på metodikutveckling, det vill säga att implementera de nya landvinningar som görs. Det tar alldeles för lång tid att införa dessa. Om man då går in och tittar i statistiken på vad vi på utryckningsstyrkan åker på inser man bristerna i resonemanget. Trafikolyckor, vem förebygger dem? Vägverket har ett stort ansvar där. Men deras nollvision har ju inte lyckats speciellt bra. Andra ansvariga där är polis, trafikskolor, bilförare med flera. Drunkningstillbud, vem förebygger dem? Livräddningssällskapet, skolan, försäkringsbolag, simklubbar. Där ser man att vädret spelar stor roll, fint väder ger fler tillbud. Hur förebygger man fint väder? Vi kan säkert effektivisera verksamheten i linje med vad olika förespråkare önskar, men vad är effektivisering? Är effektivisering att fylla varenda minut på ett dygn med arbetstid i någon form? Eller är effektivisering att se till att beredskapsstyrkan kan öva och fortbilda sig på ett adekvat och professionellt sätt? Beredskapsstyrkan kan inte frånta sig ansvaret att hjälpa till med det förebyggande arbetet, men på vilket sätt ska det organiseras och vilka arbetsuppgifter ska ingå? Dela ut julkort, finnas på festivaler, inspektera festlokaler på kvällstid med mera kan vara exempel på arbetsuppgifter som kan utföras med bibehållen beredskap. Men att minska beredskaps- Kriminalitet, vi har ett ökande antal med dessa larm där bomber och sprängmedel är inblandade, bilbomber, skottskador, med mera. Vem förebygger detta? Kriminalvården, polisen, socialtjänsten, samhället i stort. Terrorism, vem förebygger det? CIA, FBI, Säpo och andra. Naturkatastrofer, vem förebygger dem? Moder natur? Stormar, kraftiga snöfall, skred och ras, blixtnedslag, torrt väder med skogsbränder, översvämningar? Man inser snabbt att vi inom räddningstjänsten inte kan fö- styrkorna för andra arbetsuppgifter kan inte vara vad den hjälpsökande önskar sig. Krav från hjälpsökande Tack Swen Krook för att du lyfter frågan till ett högre plan än oss på golvet och runt kaffebordet, speciellt som en av de starkaste förespråkarna för statistik och effektivt utnyttjande finns på din egen kår. Ska beredskapsstyrkan kunna hantera det där larmet, som stör den effektiva arbetstiden, på ett professionellt sätt till förmån för den drabbade? Jag hoppas det och den hjälpsökande kräver det. Sven Johnson Farsta Brandstation ”Vi kan inte förebygga bort oss själva” Både utryckning och förebyggande behövs rebygga bort oss själva. Självklart ska det satsas på förebyggande åtgärder, men lika viktigt är att vi har en välutbildad, välutrustad och välmotiverad utryckningsstyrka. Diskussionen får inte bli vem som ska stå tillbaka för den andra. Eftersom utryckning och förebyggande båda är mycket viktiga delar av räddningstjänsten måste man också satsa på båda. Rolf Lundin Brandman Umeå
Page 1 and 2: Sirenen Räddningsverkets tidning n
Page 3 and 4: Sirenen Nr 8 • 2002 Fabeln om sna
Page 5 and 6: Sirenen Nr 8 • 2002 Nyheter Foto:
Page 7 and 8: Sirenen Nr 8 • 2002 Hallå där M
Page 9 and 10: Sirenen Nr 8 • 2002 ra sina riske
Page 11 and 12: Sirenen Nr 8 • 2002 Reportage Nya
Page 13 and 14: Sirenen Nr 8 • 2002 Högtrycksbra
Page 15 and 16: Sirenen Nr 8 • 2002 Novemberröre
Page 17 and 18: Sirenen Nr 8 • 2002 Foto: PETER L
Page 19 and 20: Sirenen Nr 8 • 2002 Säsong för
Page 21 and 22: Sirenen Nr 8 • 2002 detta” s ne
Page 23 and 24: Sirenen Nr 8 • 2002 Detta finns i
Page 25 and 26: Sirenen Nr 8 • 2002 Fler fartyg k
Page 27 and 28: Sirenen Nr 8 • 2002 Stödinsats i
Page 29 and 30: Sirenen Nr 8 • 2002 Sirenens Räd
Page 31 and 32: Lästips Vatten och andra släckmed
Page 33 and 34: Sirenen Nr 8 • 2002 Erfarenheter
Page 35: Foto: STEFAN ANDREASSON Hur blir de
Page 39 and 40: Sirenen Nr 8 • 2002 Platsannonser
Page 41 and 42: Sirenen Nr 8 • 2002 Miljöarbetet
Page 43 and 44: Sirenen Nr 8 • 2002 Och hur tar s

Sirenen Nr 8 • 2002 - Tjugofyra7

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?