Sirenen Nr 8 • 2002 - Tjugofyra7

More documents

Recommendations

Info

34 Ordet fritt Har brist på tydlighet något egenvärde? I Kalmar län har samtliga räddningstjänster (i likhet med ett stort antal andra räddningstjänster/kommuner runt om i landet) tagit det förnuftiga beslutet att kräva brandvarnare i bostäder. Behöver vi då gå ut och kräva brandvarnare, har inte Räddningsverket redan sagt att det är krav på brandvarnare? På Räddningsverkets hemsida kan man läsa att ”Kravet på brandvarnare gäller i hela landet”. ”Kraven på brandskydd enligt räddningstjänstlagen gäller generellt i hela landet och kan inte påverkas av den enskilda kommunen”. Hur kommer det då sig att så många kommuner(cirka 60) har ansett sig behöva ”ta ställning” i brandvarnarefrågan? Har en oerhörd betydelse Räddningsverket kom i slutet på förra året ut med ett allmänt råd om brandvarnare i bostäder. I rådet, som enligt uppgift ska ses som en direkttolkning av lagen (föreskrifter finns ju som bekant inte), anges att det bör finnas brandvarnare i varje bostad. Hade ”brandvarnarkravet” uttryckts i en föreskrift så hade det stått ”skall” där det står ”bör” i rådet. Skriv en insändare – och få en T-shirt Härnedan inbjuder vi dig läsare att tycka till. För att stimulera ännu fler att skriva belönar vi er som skickar en insändare – och får den publicerad i nummer 1/03 – med Sirenens eftertraktade T-shirt. Är du intresserad, kom ihåg att uppge adress och önskad storlek (S, M, L, XL, XXL) Också du kan tycka till på de här sidorna Alla är lika välkomna att delta i debatten (skriv max 40 rader eller 3 500 tecken på datorn, inklusive blanksteg). Adress: ”Ordet fritt”, Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad. Skicka gärna på e-post: stig.dahlen@srv.se Manusstopp för nummer 1/03 är 15 januari. Har detta någon betydelse? Jag vill påstå att det har en oerhörd betydelse. I alla fall om vi är intresserade av hur effekterna ska bli av det ställda ”kravet”. I och med att kravet på brandvarnare nu har ställts i rådsform så har många räddningstjänster (med rätta) känt ett behov av att förtydliga att ”bör” är lika med ”skall” i detta fallet. Därför har, bland andra vi i Kalmar län, bestämt oss för att gå ut och informera om att brandvarnare ska finnas i bostäder. Vi får ju, i likhet med, Räddningsverket inte heller skriva föreskrifter. Det vi menar med ”skall”, betyder endast att vi för kommuninnevånarna klargör att saknad brandvarnare är något som föranleder föreläggande (vilket i och för sig är ett väldigt klumpigt sätt att hantera denna typ av brandskyddsfrågor). Har ni arbetat för detta? Kanske vore det på tiden att Räddningsverket gavs föreskriftsrätt? Då slipper ni ställa ”krav” i bör-form, som vi på räddningstjänsterna skriver om till ”skall” för att få kommunin- nevånarna att förstå att ”kravet” är ett krav? Finns det något egenvärde av att inte ha föreskriftsrätt för Räddningsverket? Har ni arbetat för att få detta? Nu när ägare/innehavare själva ska ta ansvar för brandskyddet i och med ”kravet” på systematisktbrandskyddsarbete, så kommer behovet av tydlighet att öka dramatiskt. Tro mig, det som efterfrågas av ägare/innehavare ute i ”verkligheten” är klara direktiv! Finns det något skäl till att vi inte ska ge dem detta? Om Räddningsverket inte ger kommunerna klara direktiv, kommer kommunerna själva att få ta fram dessa. Vi vill nämligen ge ägare/innehavare möjlighet att, redan innan vi kommer ut på tillsynsbesök, själva åtgärda brandskyddsbrister. Jag har ibland undrat hur vi skulle reagerat om vi på bilprovningen fick anmärkningar på exempelvis däcksmönsterdjupet med motiveringen att ”skäligt däcksmönsterdjup saknas, detta bör åtgärdas”. Om vi som bilägare inte hade klart för oss vilka gränser (exempelvis mönsterdjup) som gällde så skulle vi heller inte haft så goda möjligheter till en praktiskt fungerande internkontroll som vi faktiskt har i dag. Direktiven är klara. Brandvarnare sådant fall Jag är fullt medveten om att brandskyddsproblemen ofta är komplexa och inte alltid endast kan hanteras med en föreskrift. Ibland är dock problematiken klart lämpad för att hanteras med detta medium. Brandvarnare i bostäder är ett sådant fall, det finns många andra. Vi myndigheter representerar ju inte oss själva, om samhället (ägare/innehavare, innevånare, besökare) vill ha klarlagt vad som är krav, så är det min åsikt att vi är skyldiga att ge dem detta. Att kravet på exempelvis brandvarnare praktiskt ser olika ut i landet i dagsläget är en konsekvens av att ”kravet” inte formulerats i en föreskrift. Givetvis ska kraven i denna typ av brandskyddsfrågor inte se olika ut i olika delar av Sverige! Mitt råd till Räddningsverket är därför att först arbeta för att få föreskriftsrätt inom brandskyddsområdet. Analysera därefter vilka områden som kan vara lämpliga att reglera med föreskrifter. Först när viktiga områden täckts in i föreskriftsform tror jag nämligen att förutsättningar skapats för den praktiskt fungerande internkontroll som vi alla eftersträvar. Anders Sporrong ställföreträdande räddningschef, Öland SVAR DIREKT: Räddningsverkets överdirektör Lars Hedström kommenterar här nedan Anders Sporrongs insändare. Kommentar från Lars Hedström: – Du har startat en bra diskussion Anders, vi får ofta den här typen av frågor och synpunkter om föreskriftsrätten och hur den bör och kan användas. När det gäller frågan om brandvarnare har den informationen funnits i bland annat Sirenen. Vi har också nyligen skickat ut ett brev till kommunerna i frågan och ett aktuelltblad finns att läsa på vår hemsida (www.srv.se). Där finns även annan aktuell information om brandvarnare. Försiktighetsprincip Så till din fråga om tydlighet samt föreskrift eller inte: Först något om föreskriftsmöjligheten. Formellt sätt kan regeringen eller den myndighet regeringen utser (Räddningsverket) utfärda Anders Sporrong detaljregler om brandskydd. Så föreskriftsmöjligheten finns redan. Räddningsverkets inställning har dock varit att i första hand inte styra med föreskrifter. Inför en ny lagstiftning, med mindre detaljstyrning, är din fråga dock aktuell. Vi har till exempel i samband med utredningen om den nya lagstiftningen föreslagit föreskriftsrätt avseendebrandskyddsdokumentation, vilket blir nytt. Generellt finns dock en försiktighetsprincip hur mycket staten ska styra med föreskrifter. Jag vill i det här sammanhanget hänvisa till Räddningsverkets jurist Torkel Schlegel, som i nummer 2 i år av Sirenen svarade på en insändare om vilken status allmänna råd har. Ett intressant inlägg i frågan gjordes i Sirenen nr 7/02 av brandingenjör Magnus Mattsson, som är verksam i Köpenhamn. Han pekade på användandet av föreskrifter som en skillnad mellan Sverige och Danmark och exemplifierade med effekterna av Göteborgsbranden och regler för samlingslokaler. Rimligt att fortsätta När det gäller föreskriftsfrågan är det en bra diskussion du har startat, Anders, och det är mycket rimligt att den fortsätter föras inför och efter en ny lagstiftning. I fråga om brandvarnare måste givetvis Räddningsverket följa upp hur det allmänna rådet påverkar brandskyddet. Generellt måste vi också bedöma och ta ställning när vi ska föreslå föreskrifter inom ett område. För brandvarnare har vi hittills bedömt att ett allmänt råd är lämpligast. När du talar om tydlighet så är det Räddningsverkets ambition att vara tydliga i budskapen. Även utan föreskrifter tycker jag att verket ska vara klart och tydligt och ta ställning i principiella frågor. Jag tycker att vi är tydliga och tar ställning, men vi kan bli bättre att förmedla budskapen och jag tror att det är än viktigare framöver. Lars Hedström
Foto: STEFAN ANDREASSON Hur blir det med utbildningen för de i räddningstjänsten som vill gå vidare i karriären? – Är vi förbrukade nu, frågar Sven Johnson i insändaren till höger och får svar från Räddningsverkets utbildningsstab. Djupare grävande behövs Ola Mårtensson har gjort en studie om ”Räddningsstyrkans inre liv” och uttryckt önskemål om reaktioner. Initiativet är lovvärt, då detta har varit ett försummat område. I exempelvis räddningstjänsternas årsberättelser har sällan information lämnats om organisationens inre liv, men desto mer om ekonomin såsom anläggningstillgångar, avskrivningar, etcetera. Aldrig om goodwill-åtgärder. Endast i samband med extrema förhållanden talas om behovet av krishantering, debriefing och så vidare. Vid upptäckt av alkholholmissbrukare talas om rehabilitering, Minnesotamodellen och så vidare. En redovisning, vid sidan av de ekonomiskasammanställningarna, om sociala förhållanden vore önskvärd. Sättet på vilket räddningstjänsten rekryterar personal får inte bara inriktas på fysisk styrka, C-körkort och liknande, utan hänsyn måste också tas till den sökandes sociala kompetens. Ola Mårtensson har som grund för sin studie nöjt sig med att intervjua tio personer. Han har styrt innehållet i samtalen till det som händer på brandstationerna på veckosluten. Att räddningstjänstens inre liv omfattar mycket mer än som redovisas är sannolikt. Det hade varit bättre om intervjuerna riktats till personer som av olika anledningar lämnat räddningstjänsten. Då hade de kunnat uttala sig mer frispråkigt. Tyvärr orkar nog inte många läsare av rapporten fram till slutet på grund av det rikliga inslaget av främmande ord. Varför exempelvis skriva att situationen för brandbefäl på gruppnivå är ”komplex” när vi har ett bra svenskt ord, nämligen ”svår”. Förhoppningsvis kommer någon annan att gräva lite djupare så att vi kan få en tydligare bild av företagskulturen inom räddningstjänsten. Nils Friman V Ordet fritt Hur blir det efter 2005? Är brandmän som vill bli befäl ”rökta”? ad gäller efter 2005? Jag har några frågor om det nya utbildningssystemet och skulle önska en del förtydliganden: 1) Kommer 15-veckorskurserna att helt försvinna efter 2005? Stockholms brandförsvar har ett årligt behov om cirka 40-50 man för att klara pensioneringar. Vi kan inte sluta rekrytera då det innebär att vi inte kommer att ha folk till beredskap. Hur ska dessa utbildas? 2) Kommer brandförmansoch brandmästareklasserna att försvinna 2005? Hur ska vi fylla behovet av befäl tills de nya kullarna är mogna att bli befäl. El- Här några svar och kommentarer till Sven Johnsons frågor: Fråga 1: Räddningsverket planerar för att 15-veckorsutbildningen för brandman med heltidsanställning ska bedrivas parallellt med den nya utbildningen i skydd mot olyckor till utgången av 2004. Denna planering har vi baserat på en enkät till samtliga räddningstjänster under våren 2002, där vi frågade om utbildningsbehovet de kommande åren. En viktig faktor är också ekonomin. Vi har i våra redovisningar till regeringen beräknat kostnader utifrån denna planering. Från och med våren 2005 utexamineras eleverna från den tvååriga utbildningen i en omfattning som vi hoppas ska täcka nyrekryteringsbehoven. Den nya lagen om skydd mot olyckor som kan föranleda räddningsinsats bedöms kunna träda ikraft den 1 juli 2003. Regleringen av kompetens inom kommunal räddningstjänst ser i ler ska de kliva in och gå förbi andra medarbetare som väntat på sin tur. Hur ska man lösa frågan med brandmän som fått vänta på att det ska bli en befälsplats ledig för att kunna söka? Är dessa ”rökta” nu? MInst tio år till 3) Jag anser att den gamla befälsrekryteringen/utbildningen måste gå parallellt i minst tio år för att suga upp de som ännu inte fått möjlighet att söka och utbilda sig. Eller är vi alla nu förbrukade och det är det nya som gäller? Eller kommer det en brandmanna- och befälsutbildning under övergångstiden för oss redan anställda? betänkandet till lag helt annorlunda ut än i nuvarande räddningstjänstlag och förordningen till denna. Detta kommer sannolikt att påverka det framtida utbildningsbehovet. Ersätts av vidareutbildning Frågorna 2 och 3: Den nuvarande befälsutbildningen planeras avslutas vid halvårsskiftet 2004. Den ersätts av vidareutbildning inom tre områden: verksamhetsutveckling, räddningstjänst och förebyggande/tillsyn. Under våren 2003 kommer arbetet med såväl innehåll som förkunskapskrav och övergångsbestämmelser till vidareutbildningen att slutföras. Tanken med det nya vidareutbildningssystemet är att kommuner kan anmäla anställda (på samma sätt som till dagens befälsutbildning) men att även alla brandmän som är intresserade och behöriga ska kunna gå utbildningarna, som avses bli 35 Är det så att skolorna stänger sin utbildning för oss redan anställda gäller det ju att se sig om efter ett annat jobb när man fortfarande kan och inte är för gammal? Hoppas på klargörande svar på mina tre frågeställningar. Sven Johnson SVAR DIREKT: Sirenen bollade Sven Johnsons frågor vidare till Räddningsverkets utbildningsstab. Svaren finns här nedan. Studiemedelsberättigad vidareutbildning för dagens brandmän studiemedelsberättigande. Detta innebär att studerande med dagens utbildning kommer att gå vidareutbildning tillsammans med de som gått den nya tvåårsutbildningen. Det finns inte laglig eller annan grund för att fortsätta nuvarandevidareutbildningssystem på det sätt som du föreslagit. Vi har under arbetet med det nya utbildningssystemet fått klara signaler om vikten av att den personal som redan finns i yrket inte blir eftersatt för fortsatt utbildning. Vi kommer nu, när vi fortsätter arbetet med att utveckla vidareutbildningssystemet,beakta detta när vi i samråd med våra avnämare utformar behörighetsregler till vidareutbildningarna. Utbildningsstaben Lena Brunzell Pia Holmstrand Gör om heltid till deltid och deltid till heltid... Här två dilemman man ofta hör talas om inom räddningstjänsten. För det första att det behöver arbetas mera förebyggande, men att det saknas personella resurser för detta. För det andra svårigheterna på många mindre orter att rekrytera deltidsbrandmän. Jag har inga patentlösningar, men har heller aldrig sett någon föreslå att heltidskårer görs om till deltid på natten (möjligen med undantag för de större städerna, som har en hel del larm nattetid). Läste i något Sirenennummer om hur man i en medelstor stad i Wales upprätthöll beredskap dygnet runt, året runt med 16 brandmän och befäl. Det låter lite extremt, men kanske finns det anledning för räddningstjänsten i Sverige att lyfta blicken utomlands och studera smarta lösningar där. Kombinationstjänster För kommuner som av olika skäl har svårt att hitta deltidsbrandmän tror jag vid framtida rekryteringar på något som kan liknas vid motsatsen till ovanstående resonemang – nämli- gen att göra om deltidstjänsterna till kommunala heltidstjänster. En kombination av exempelvis vaktmästare, informatör, lärare och förebyggare/utryckare inom räddningstjänsten. Jag tror att någon kommun i Norrland har börjat med sådana lösningar där personal inom socialtjänsten samtidigt är brandmän. Sammantaget, höj blicken över den så kallade borggården, sök lokala lösningar som passar både arbetsmarknad, riskbild och andra faktorer bäst. Flexibilitet i stället för konservatism borde känneteckna en modern räddningstjänst. Bosse Svensson F d räddningsnämndledamot
Page 1 and 2: Sirenen Räddningsverkets tidning n
Page 3 and 4: Sirenen Nr 8 • 2002 Fabeln om sna
Page 5 and 6: Sirenen Nr 8 • 2002 Nyheter Foto:
Page 7 and 8: Sirenen Nr 8 • 2002 Hallå där M
Page 9 and 10: Sirenen Nr 8 • 2002 ra sina riske
Page 11 and 12: Sirenen Nr 8 • 2002 Reportage Nya
Page 13 and 14: Sirenen Nr 8 • 2002 Högtrycksbra
Page 15 and 16: Sirenen Nr 8 • 2002 Novemberröre
Page 17 and 18: Sirenen Nr 8 • 2002 Foto: PETER L
Page 19 and 20: Sirenen Nr 8 • 2002 Säsong för
Page 21 and 22: Sirenen Nr 8 • 2002 detta” s ne
Page 23 and 24: Sirenen Nr 8 • 2002 Detta finns i
Page 25 and 26: Sirenen Nr 8 • 2002 Fler fartyg k
Page 27 and 28: Sirenen Nr 8 • 2002 Stödinsats i
Page 29 and 30: Sirenen Nr 8 • 2002 Sirenens Räd
Page 31 and 32: Lästips Vatten och andra släckmed
Page 33: Sirenen Nr 8 • 2002 Erfarenheter
Page 37 and 38: Sirenen Nr 8 • 2002 foten ningen,
Page 39 and 40: Sirenen Nr 8 • 2002 Platsannonser
Page 41 and 42: Sirenen Nr 8 • 2002 Miljöarbetet
Page 43 and 44: Sirenen Nr 8 • 2002 Och hur tar s

Sirenen Nr 8 • 2002 - Tjugofyra7

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?