Sirenen Nr 8 • 2002 - Tjugofyra7

Sirenen Nr 8 • 2002
Fler fartyg
krävs för att
garantera
beredskapen
Dygnet runt finns Kustbevakningen
till sjöss eller i
luften.
Målet är att redan efter
fyra timmar kunna begränsa
utsläpp och att vara på
plats med bekämpningsfartyg
senast åtta timmar
efter larmet.
Målen är satta för att ett
olycksförlopp kräver detta.
– Är du inte där inom fyra
timmar tappar du förutsättningarna
att begränsa olyckan.
Efter åtta timmar har oljan
spridit sig över ett så stort område
så att det blir svårt att hinna
ifatt den. En lyckad insats
kräver att vi är där så snabbt
som möjligt och tar befälet
över olyckan, förklarar Thomas
Fagö.
Hur klarar Kustbevakningen
beredskapen idag?
– Egentligen har vi inte tillräckliga
fysiska förutsättningar
för att klara beredskapen.
Men med tur och genom att vi
ser till att ligga på rätt plats
med våra fartyg, har vi hittills
klarat beredskapen till 90 procent.
Men
risken finns
alltid att en
fartygsolycka
sker
långt upp
vid Norrlandskusten
och då får vi
svårt att hinna
fram i tid.
Thomas Fagö
– Vi är medvetna om problemet.
Vi har framfört till miljödepartementet
att vi behöver
fler fartyg för att klara beredskapen
fullt ut. Regeringen har
beslutat att satsa 50 miljoner
extra på Kustbevakningen från
år 2004 för att vi ska få de illegala
utsläppen att upphöra.
Bland annat ska vi utöka antalet
flygtimmar från 3 000 till
5000 per år samt satsa mer på
satellitspaning.
Hur fungerar tillsynen av
Kustbevakningens arbete?
– Eftersom vi är en statlig
myndighet är det bland andra
jo, jk, Riksrevisionsverket och
Riksdagens revisorer som kontrollerar
att det går rätt till.
Och att vi sköter vårt uppdrag,
att jobba för ett renare hav, är
det snarare verkligheten, eller
medborgarna, som ser till.
Skulle det börja flyta iland en
massa olja längs våra ständer,
skulle allmänheten reagera.
De illegala oljeutsläppen på
svenskt vatten minskar.
Flygspaning och tuffare tag
mot miljöbovarna, tros vara
orsaken.
Nu har även övervakning
från rymden satts in i jakten
på skeppare som avsiktligt
pumpar ut fartygens spillolja
i Östersjön.
– Men oljeproblemet finns
kvar. Det är i stort sett oförändrat
hos våra baltiska
grannar. Vi är inte nöjda förrän
utsläppen upphör, säger
Thomas Fagö.
Förra året registrerade Kustbevakningen
176 oljeutsläpp i
svenska vatten. I mitten av 90talet
var de som mest uppe i
482. Sedan dess har antalet
upptäckta utsläpp stadigt minskat.
– Mycket tack vare flygspaning.
De områden där utsläppen
minskat, sammanfaller
med områden där vi haft mycket
övervakning med flyg. Men
mörkertalet är stort. Utsläppen
är troligen dubbelt så många.
Att avslöja oljeutsläpp i Östersjön
är som att leta efter en nål
i en höstack, säger Thomas
Fagö.
Ofta blandas fartygens oljerester
med rengörings- eller
lösningsmedel, vilket innebär
att oljan löses upp innan ut-
Tema Oljeskydd
Foto: KUSTBEVAKNINGEN
De senaste åren har de illegala oljeutsläppen i Östersjön minskat kraftigt. Främst beroende på flygspaning, tror Kustbevakningen. Från och
med i år sker också övervakningen med satellit i samarbete med Finland. På bilden tar Kustbevkningen upp olja med hjälp av länsor.
Nya metoder ger färre oljeutsläpp
Östersjön övervakas –
från luften och rymden
släppet ens hunnit upptäckas
av Kustbevakningen.
De stora havsområden som
ska bevakas kräver samarbete
med andra länder i Östersjöområdet.
Samarbetet bygger
på Helsingforskonventionen,
Helcom, där Thomas Fagö är
ordförande i bekämpningskommitten.
Helcom varnar för
kraftigt ökade risker i framtiden
då oljetransporterna beräknas
öka med 40 procent
fram till 2015.
– Mängden dumpad olja är
avsevärt mycket större än de
utsläpp som normalt sker vid
olyckshändelser. Det finns all
anledning att upprätthålla ett
internationellt samarbete och
jobba på att öka medvetenheten
om att oljeutsläppen är ett
stort hot mot miljön.
Bäst ta upp oljan till sjöss
Förra året hade det största illegala
utsläppet en volym på 70
kubikmeter och kunde tas om
hand av Kustbevakningen innan
det nådde kustzonen. Det
är avsevärt mycket dyrare att
sanera en strand än att ta upp
oljan till sjöss. Hittills i år har
Kustbevakningen plockat upp
olja vid ett trettiotal tillfällen.
– Ambitionen är att ta upp
allt. Men ofta hinner vi inte
fram innan oljan lösts upp, i
och med att det ofta handlar
om ganska små mängder.
Från och med i år har satellitövervakning
– som ett komplement
till flygspaningarna –
satts in i jakten på oljesyndarna
i Östersjön.
Dyr satellittid
– Problemet är att det är dyrt.
Nu är det Sverige och Finland
som utnyttjar satelliten och än
så länge är det på försök. Satellitoperationerna
är noggrant
planerade i förväg. Vi beställer
bilder på havsområden som vi
anser särskilt intressanta. Då
har vi även flygplan eller båtar i
beredskap som snabbt kan ta
sig ut till platsen.
Om en bild visar att ett oljeutsläpp
sker, larmas Kustbevakningens
räddningstjänst.
– Snabba ingripanden är aoch-o
om vi ska kunna bevisa
att ett utsläpp gjorts från fartyget.
Förhoppningen är att övriga
Östersjöstater hakar på och
köper satellittid.
I våras tog finska kustbevakningen,
efter larm från satellitstationen
i Tromsö, ett fartyg
som släppte ut olja inne i Finska
viken.
– Än så länge har inte satellitbilderna
lett till något ingripande
på svenskt vatten, men
det kommer att ske förr eller
senare.
25
Kustbevakningen
Kustbevakningen har ansvar för
miljöräddningstjänst till sjöss.
Oljeutsläpp är det vanligaste
problemet.
Kustbevakningen övervakar
EU:s längsta yttre gräns och är
alltid närvarande i Bottniska viken,
i Östersjön liksom i Kattegatt
och Västerhavet.
Dessutom patrulleras Vänern
och Mälaren.
Det finns 26 kuststationer.
Den centrala ledningen finns i
Karlskrona.
Kustbevakningen har 600 anställda,
varav tre fjärdedelar arbetar
till sjöss.
Till sjöss är Kustbevakningen
även polis, tullare och delvis
räddningstjänst.
Kustbevakningens fartyg är
utrustade med vattenkanoner
för att klara brinnande olja till
sjöss.
Resurser
14 miljöskyddsfartyg
3 Casa spaningsflygplan
30-tal övervakningsfartyg
50-tal arbetsbåtar (racerbåtar,
svävare och gummibåtar) för
bevakning i skärgårdsområden