Sirenen Nr 8 • 2002 - Tjugofyra7

Sirenen 

Räddningsverkets tidning 

nr 8 

2002 

Tema Oljeskydd: 

Sverige klarar 

inte stort 

oljeutsläpp 

sid 20-25 

Reportage Nya Zeeland: 

Nikki – kvinna i mansvärld 

sid 8-12

2 

Inledaren 

Sirenen Nr 8 • 2002 

Större engagemang från 

förtroendevalda krävs 

Räddningsverket håller på att avsluta ett 

verksamhetsår, där våra uppdragsgivare 

på olika områden har fattat beslut, 

som kommer att få stor inverkan på vår verksamhet 

både på kort och på lång sikt. 

Målet att 2006 kunna verka som en säkerhetsmyndighet 

står fast och det förändringsarbete 

vi inlett för att nå det målet tar allt 

konkretare form. 

Vid årsskiftet förs all utbildningsverksamhet 

över till det nya Centrum för risk- och 

säkerhetsutbildning, som ingår i Räddningsverket, 

men som har en speciell ställning 

med bland annat egen styrelse. Styrelsen är 

ännu inte utsedd men ska enligt regeringen 

bestå av personer som representerar utbildningsintressenterna. 

Avsikten är att de därigenom 

ska ges ett starkare inflytande över 

utbildningens innehåll. Detta centrum ska 

svara för och utveckla den nya utbildning för 

skydd mot olyckor, som startar höstterminen 

2003. 

Måste bli attraktivt 

Vid centrumets utbildningsplatser ska erbjudas 

utbildning också för myndigheter, organisationer 

och näringsliv inom risk- och 

säkerhetsområdet. Denna uppdragsutbildning 

ska ses som ett svar på statsmakternas 

krav på att höja samhällets beredskap mot 

allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner. 

Mot denna bakgrund ska vi satsa mycket 

kraft på att göra den nya utbildningen 

attraktiv för dem som ska välja studieväg 

efter gymnasiet. Vi ska se till att den tvååriga 

studiemedelsberättigade utbildningen får en 

kvalitet och kvantitet, som både studenter 

och avnämare har rätt att kräva. 

Marknadsföringen av utbildningen är i full 

gång och 1 mars går anmälningstiden ut. 

Utbildningsreformen genomförs samtidigt 

som vi fortsätter den gamla utbildningen 

tills vidare. En viss ”parallellkörning” har 

Innehåll 

Nyheter 

Så blir nya utbildningen ………………………4-5 

Räddningsverket sätter press på FN ……………6 

Storbrand i Landskrona ……………………………7 

Sirenen på Nya Zeeland sid 8-12 

Statlig och resultatinriktad räddningstjänst …8-9 

Hård satsning på förebyggande ……………10-11 

Olika fystest för män och kvinnor ………………12 

Landskrona satsar för högtryck …………………13 

Jönköping jobbar för boendesprinkler …………14 

Slut med brandflyget i Räddningsverkets regi …15 

Revinge – holländarnas bästa övningsfält ……16 

Nytt i Sirenen: Fråga Verket ………………………17 

Uppslaget: Landets kortaste styrka? ………18-19 

Oljeskydd sid 20-25 

Svensk beredskap klarar inte stor olycka ………20 

bedömts nödvändig för att svara upp mot 

kommunernas uttalade behov. 

Lagförslaget på gång 

Utbildningen är ett av våra prioriterade 

områden under nästa år. Arbetet med att 

införa den nya lagen om skydd mot olyckor 

ger vi också stora resurser. Lagförslaget lämnas 

i dagarna till lagrådet för remiss och 

regeringen räknar med att nya lagen ska träda 

i kraft den 1 juli nästa år. 

Reformeringen av räddningstjänstlagstiftningen 

innebär att vi går över till ett 

modernt målstyrande regelverk, som ger 

möjlighet till flexibilitet, anpassad efter de 

lokala kommunala förhållandena. Med det 

kommunala självstyret som fundament får 

varje kommun möjlighet att forma sitt arbete 

med skydd mot olyckor utifrån de riskanalyser 

som ska göras. 

Det kommunala helhetsgreppet i detta 

arbete är starkt betonat. Övergripande kommunala 

handlingsprogram för det olycksförebyggande 

arbetet och för räddningstjänstverksamheten 

ska ersätta dagens 

mera detaljerade räddningstjänstplan. Ett 

framgångsrikt arbete för säkerhet och 

trygghet på den kommunala nivån 

förutsätter en bred samverkan mellan 

förvaltningarna, något som saknats 

i många kommuner. 

Större engagemang 

För att kunna leva upp till de 

nationella övergripande målen 

måste de förtroendevalda visa 

ett större engagemang för 

säkerhetsfrågorna än i dag. 

På flera områden ska vi reda 

ut olika aktörers ansvar och 

roller som en konsekvens av 

den nya lagen. Vår normgivnings- 

och rådgivningsverksamhet 

har vi gett högsta prioritet. En 

Den skyldige hittas sällan ………………………21 

Oljeskyddsförråd värdefull resurs ………………22 

Ryska stränder saneras med svenska metoder…23 

Skärpt lagstiftning ………………………………24 

Östersjön övervakas från rymden ………………25 

Kustbevakningen en resurs vid brand …………26 

Operativ revision i Lund …………………………27 

Visingsö löste deltidsproblemet ………………28 

Bättre forskning med hårdare krav ……………38 

Flest bränder tredje advent………………………39 

Revinge satsar på miljön ………………………40 

Sirenens räddningsskola 

Välj rätt strålrör ………………………………29-31 

Erfarenheter 

IR-kamera vid rökdykning……………………32-33 

särskild samordningsgrupp har bildats för 

att under första halvåret 2003 fungera som 

ett stöd för inblandade parter inför införandet 

av lagen. Tillsammans med Kommunförbundet 

ska vi i många olika sammanhang 

informera kommuner, länsstyrelser och 

andra inblandade om den nya lagstiftningen. 

Gemensam statlig linje 

Vårt arbete under 2003 kommer att kännetecknas 

av en stark vilja till samverkan. Krisberedskapsmyndigheten 

och Räddningsverket 

har kommit överens om att så långt möjligt 

företräda en gemensam linje i kontakterna 

med den regionala och lokala nivån. 

Tvärsektoriellt samarbete är nyckelordet 

också för den verksamhet vi startade i Karlskoga 

i oktober. Vid det nationella centrumet 

för erfarenhetsåterföring från olyckor, 

NCO, ska vi utveckla arbetet med att ge våra 

uppdragsgivare en samlad bedömning över 

olycksutvecklingen och säkerhetsarbetet i 

landet. 

Vi går in i 2003 med en krympt ekonomisk 

ram. Det innebär att vi redan har 

inlett ett internt arbete med att höja vår 

effektivitet och öka produktiviteten. Vi 

har beslutat om sänkta ambitioner 

i vissa verksamheter och att avsluta 

tidigare utförda uppgifter, där 

vi inte har ett tydligt uppdrag. 

Med hopp om att vi även i 

fortsättningen ska kunna verka 

med medborgarnas bästa för 

våra ögon vill jag tacka för 

gott samarbete under 2002. 

God jul och gott nytt år. 

Christina Salomonson 

Generaldirektör, 

Räddningsverket 

Ordet fritt 

Har brist på tydlighet något egenvärde? ………34 

Kan brandman bli befäl efter 2005? ……………35 

Du sköt dig själv i foten, Claes Thorell …………36 

Efterlängtade sanningar från Thorell …………36 

Operativ beredskap måste få kosta ……………37 

Omslagsbilden: 

Foto: GUNNO IVANSSON 

Det är tufft att vara brandman 

på Nya Zeeland, konstaterar 

Nikki Lendrebe. Det 

finns män som inte accepterar 

kvinnor i kåren. 

– De vägrar att tala med 

mig och jag talar heller inte 

med dem, vi undviker varandra 

helt enkelt, säger hon.


Fabeln om snabeln eller om 

konsten att banta en olyckofant 

A 

lla som är obarnsliga eller 

som tar sig själva på 

jättestort allvar bör kan- 

ske inte läsa längre. Sagor brukar 

vara barnsliga eller oallvarliga. 

Ett korn av sanning eller 

sensmoral kan dock inte uteslutas. 

Det var en gång en samling 

blinda män. Nej förresten, de 

var gravt närsynta, och det var 

inte bara män, men i alla fall. 

De kom fram till något stort, 

det var en elefant, den så kallade 

olyckofanten. 

Företagsamma som de var, 

grabbade de tag i varsin del av 

det stora djuret och bildade 

olika arbetslag. Varje lag utvecklade 

sitt eget språk, sina 

egna principer och ritualer. 

Snubbelpreventörerna i sina 

vita rockar vid benen, arbetskontrollörerna 

på ryggen som 

höll elefantföraren i tukt och 

förmaning etcetera. De som 

stod längst bak kallades utsläppsgänget 

och drev tufft 

frågan om mer förstoppning. 

Man kan förstå deras perspektiv, 

de fick ju spillning i skallen 

hela tiden. 

Närsynta 

Längst fram fanns snabelförarna. 

Det var de som bara var 

män. Snabeln användes till att 

spruta vatten om det skulle bli 

för varmt någonstans på elefanten 

och att till att därvid 

trumpeta ljudligt. När elefanten 

skulle sova låg snabeln och 

dess förare för sig själva i en 

egen hydda. 

Man kunde tro att de olika 

lagen inte arbetade på samma 

djurkropp. Närsyntheten var 

som sagt den minsta gemensamma 

nämnaren. I alla arbetslag 

ingick även djurister, 

vilka hade till uppgift att oberoende 

av varandra utfärda 

massvis med preskriptioner 

om hur de olika kroppsdelarna 

borde föra sig. 

(Den minnesgode minns den 

tid då det fanns en ytterligare 

en olyckofant. Den kallades civilofanten 

och hade en uppgift 

endast om det blev bråk. Då 

skulle den spruta vatten, rota i 

bråten med sina betar och 

trumpeta om den såg flygfän 

av okänd härkomst. Den låg 

emellertid och sov i ett skjul 

hela tiden och avled sedermera 

på grund av oträning ). 

Fabelfakta 

År 2000 omkom 2 606 personer 

i Sverige till följd av olyckor. 

Av dessa utgör transportolyckor 

cirka 25 procent, fallolyckor 

cirka 50 procent och 

”övriga” 25 procent. 

Sedan 1970-talet har drunk- 

ILLUSTRATION: MICHAEL FINSBERG 

I snablernas värld jobbar de flesta flitigt, men oftast var för sig. Thomas Gell tycker att det är hög tid att alla som arbetar med säkerhet inser 

att de ska vara en del av helheten och att samverkan krävs för att hantera framtidens problem. 

Alla arbetslagen var mer eller 

mindre viktmedvetna, 

många hade blivit så kallade 

nollviktionärer. Hela kolossen 

vägde vid detta tillfälle drygt 

2 600 kilo. Men hur bantar 

man en kropp som hanteras av 

en sådan uppsjö av arbetslag? 

Oharmoniskt utseende 

En del lag hade faktiskt på 

egen hand lyckats minska vikten 

på sin kroppsdel genom 

flitig motion av just denna del. 

Detta hade dock gett olyckofanten 

ett oharmoniskt utseende, 

där en del lemmar var 

smala och spinkiga, medan andra 

var svullna och otympliga. 

Och hur bantar man exempelvis 

en snabel? Bara den alltså? 

Snabeln vägde drygt 120 kilo 

och hade så gjort sedan urminnes 

tid, hur än snabelförarna 

ansträngde sig för att 

åstadkomma en viktminskning 

genom vattenmetoden 

eller så kallad snabelsyning. 

Egentligen är det mycket enkelt: 

ska man lyckas med en 

ningsolyckorna minskat med 

50 procent och döda i arbetsolyckor 

gått ner från 250 till 50. 

Antalet döda i bränder har legat 

i stort sett konstant, runt 

120 personer per år. 

2001 gjorde den kommunala 

räddningstjänsten 10 981 insatser 

mot brand i byggnad 

Namn: Thomas Gell 

Född: 1955 

Hemort: Fagerås, Kil 

Yrkesbakgrund: Tekn 

lic i skeppsbyggnad, 

Räddningsverket sedan 

1987 med frågor 

om farligt gods och 

risk. 

Fritidsintressen: 

Månskensbonde, 

längdskidåkning. 

bantning krävs kunskaper om 

näringslära, om hur många 

points som olika födoämnen 

(90 döda, 68 svårt skadade) 

och 10 732 insatser vid trafikolyckor 

(387 döda, 1 475 svårt 

skadade, 2 096 losstagningar). 

Används rätt metodik för att 

förebygga dödsbränder och 

har räddningstjänsten någon 

roll när det gäller att förebygga 

trafikolyckor eller fallolyckor? 

innehåller och vidare behövs 

regelbunden vägning. Och karaktärsfasthet. 

Motion och 

vägning av enskilda kroppsdelar 

i all ära, men ska vikten 

ner totalt sett så måste man 

väga hela olyckofanten och 

nogsamt bokföra vad som 

stoppas i munnen. 

Snabelförerskor behövs 

Skogens konung insåg detta 

och lät djuristerna utarbeta ett 

sinnrikt dekret som stipulerade 

såväl trivselvikt som viktminskningsplan, 

viktanalyser 

och noggranna viktförloppsutredningar. 

Snabelverket och elefantförbundet 

tyckte att snabelförarna 

härvid borde kunna vara 

särskilt behjälpliga. Nästan 

vad olyckofanten än äter, så 

nog är snabeln inblandad. Den 

används exempelvis redan i 

dag lika ofta till att ta loss sådant 

som fastnar mellan bilringarna 

som till vattenbegjutning 

för husbehov. Dessutom 

skulle det inte skada med fler 

snabelförerskor. Låt vara att de 

inte kan trumpeta lika högt 

och ljudligt som förarna, men 

för bantning kan de vara väl så 

skickade. Stora förhoppningar 

lades på den särskilda viktväktarkurs 

som inrättades i det 

nya Centrumet för olyckofants- 

och viktighetsutbildning 

samt på den Centralvåg 

som monterades upp i Karls 

del av skogen. 

Debatt 

3 

Hur slutar då denna saga? 

Kommer de olika arbetslagen 

att vilja hjälpa varandra med 

bantningen? Kommer skogens 

konung att kräva obligatorisk 

synkontroll? Blir det någon utdikning 

av preskriptionsträsket? 

Har man glömt de näringslivsmedelsupptagande 

organens roll i sammanhanget? 

Vill snabelförarna egentligen 

bli viktväktare? Hur 

många snabelförerskor blir 

det? Kommer snabelverket att 

klara sig från elefantsjuka? Är 

det sant att elefantförbundet 

bor i ett elfenbenstorn? Och 

ytterst: kommer olyckofanten 

att leva mer oviktig i alla sina 

dagar? Den som lever får se. 

Thomas Gell 

Välkommen att 

delta i ”Debatt”! 

Inläggen på denna sida måste 

vara undertecknade med 

namn. Kontakta redaktionen 

innan du skriver. 

Telefon 054 - 13 51 04. 

Textlängd: cirka 50 maskinskrivna 

rader eller omkring 

4 000 tecken (inklusive 

blanksteg). Adress: ”Debatt”, 

Sirenen, L 257, 651 80 

Karlstad. 

E-post: sirenen@srv.se

4 Nyheter Sirenen Nr 8 • 2002 

Nya tvååriga utbildningen 

Snart smäller det 

Förutsättningarna ändras 

drastiskt för den som vill bli 

brandman. 15 veckor på 

skola blir två år. 

– Räddningstjänstdelen är 

38 veckor, eller halva utbildningen. 

Vi erbjuder en 

mycket bred utbildning, säger 

Pia Holmstrand, Räddningsverket. 

Skydd mot olyckor är mycket 

mer än en brandmannautbildning. 

1 mars går ansökningstiden 

ut för den nya tvååriga utbildningen. 

Frågorna och funderingarna 

är många ute i landet. Främst 

inom kommunal räddningstjänst 

som ser den traditionella 

15 veckors utbildningen försvinna 

2004. 

Lena Brunzell och Pia Holmstrand 

jobbar med den nya utbildningen 

på Räddningsverket. 

– En av de vanligaste farhågorna 

är vad som händer med 

det praktiska kunnandet på 

räddningstjänsterna, säger Pia 

Holmstrand. 

Svaret som ges är att det den 

nuvarande utbildningen erbjuder 

under 15 veckor, ska den 

nya också ge. Och mer därtill. 

– Detta skapar möjligheter 

till både grundläggande praktiska 

inslag och fördjupade teoretiska 

kunskaper inom räddningstjänstområdet. 

Studenterna får mer grunder 

i enkel praktik med brandslangar, 

andningsskydd med 

mera eftersom de inte har någon 

tidigare erfarenhet, till 

skillnad från de som går den 

nuvarande utbildningen och 

har krav på ett års anställning 

innan utbildning. 

Se nya möjligheter 

Synpunkterna från räddningstjänsterna 

kommer utifrån da- 

Foto: PER LARSSON 

Lena Brunzell och Pia Holmstrand har bråda dagar när den nya 

utbildningen ska sjösättas. 

Somliga skålar enkom in det 

nya året. 

Stefan Lundqvist kommer 

att höja sitt glas även för 

CRS, Centrum för risk- och 

säkerhetsutbildning. 

– Med CRS ska vi nå ut bredare 

än vi gör med dagens 

utbildningar. Vi står väl rustade, 

säger han. 

Nästa år startar Räddningsverkets 

nya utbildningar. Men 

först förändras organisationen. 

– Tidigare har det fokuserats 

på fyra skolor, nu får vi ett centrum 

med fyra skolor och en 

stab i Karlstad. 

För utbildningschef Stefan 

Lundqvist är det viktigt. 

Huvudmenyn är den nya tvååriga 

utbildningen i skydd mot 

olyckor. Men CRS har för avsikt 

att växa inom fler områden och 

ser många presumtiva kunder. 

– För att lyckas är det viktigt 

att vi får med oss kunderna, att 

de får vara med och styra utbildningen. 

Vi har tidigare fått 

kritik för att vi inte lyssnar. Nu 

lyssnar vi. 

Styrelsen en garant 

Styrelsen för CRS anses blir en 

garant för extern påverkan. 

Den bildas 1 januari med Räddningsverkets 

generaldirektör 

Christina Salomonson som 

ordförande. I styrelsen kommer 

också att finns represen- 

gens verklighet. På Räddningsverket 

ser man gärna att räddningstjänsterna 

med den nya 

utbildningen också ser nya 

möjligheter. 

– Framtidens arbetsuppgifter 

inom räddningstjänst blir förmodligen 

mer nischade. 

Brandmännen kanske inte ska 

sköta all service av material. 

Det kan läggas ut på andra 

medan man själva koncentrerar 

sig mer på andra uppgifter. 

En betydande del av utbildningen 

ägnas åt säkerhetsarbete. 

Ur innehållet kan nämnas , 

värdering och uppskattning av 

risker, lagstiftning, olyckors effekter, 

riskhantering, riskhänsyn, 

strategier för ökad säkerhet. 

Med den nya lagen, som 

eventuellt träder i kraft 1 juli 

nästa år, avregleras utbildningen. 

– Det ger nya möjligheter 

som de flesta säkert inte funderat 

på, bland att driva egen utbildning. 

Tror på till 1 000 

I början av december började 

Räddningsverkets marknadsföring 

av den nya utbildningen 

på allvar. Två miljoner kronor 

satsas fram till 1 mars, inriktningen 

är främst mot de som är 

19-25 år. 

I mitten av december hade 

21 ansökningar kommit in. 

Målet är 1 000 kvalificerade sökande 

till första kursen. 

– Lågt räknat tycker jag. 

Många har hört av sig och är intresserade. 

Jag tror många som 

inte tagit sig genom nålsögat 

tidigare nu ser chansen, säger 

Pia Holmstrand. 

tanter för näringsliv, kommuner, 

länsstyrelser, universitet 

med flera. 

– Styrelsen tar viktiga beslut 

som behörighetskrav för utbildningar, 

om utbildningsplaner 

och hur medel ska fördelas. 

Under styrelsen verkar chef 

och ställföreträdande chef. De 

basar över fem enheter, de fyra 

skolorna och en stab i Karlstad. 

Hur självstyrande blir skolorna? 

– Skolorna får större ansvar. 

CRS ledning kommer att lägga 

fast inriktning, uppdrag och 

tilldelning av medel, men sedan 

är det upp till skolcheferna 

att agera inom givna ramar. 

För räddningstjänsten blir 

urvalet ett annat, yrket är också 

under förändring. Samtidigt är 

det en ny situation att konkurrera 

om arbetskraften. 

Var kan utbildningen ge 

jobb, förutom inom räddningstjänsten? 

– Vid larmcentraler, inom 

statlig räddningstjänst, bevakning, 

säkerhetsområdet. 

Under tredje terminen skickas 

studenterna ut på arbetsplatser. 

Halva tiden i kommunal 

räddningstjänst, andra halvan 

är inriktad mot systematiskt 

säkerhetsarbete. Det kallas 

lärande i arbete. 

– Det är mer utbildning i arbetslivet 

än praktik. 

Studenterna ska ha handle- 

– Stora nationella kunder är 

hela CRS ansvar. Skolorna profilerar 

sig i sin region. De blir 

också mer särpräglade, inriktade 

mot olika ämnesområden. 

Får skolorna eget resultatansvar? 

– Ja, inom ramen för CRS. Den 

skola som är duktig på att ordna 

nya kunder och intäkter får 

ta del av kakan. 

Var det bra att alla skolor 

behölls? 

– Ja. CRS ska verka i hela landet, 

och fyra skolor är vårt huvudalternativ. 

Skolorna har 

uppbyggda nätverk som vi nu 

kan utveckla. 

Kommer det att bli personalminskningar? 

dare, Räddningsverket kommer 

att erbjuda en sex dagar 

lång handledarutbildning våren 

2004 som kommunerna 

själva får betala. 

PER LARSSON 

Nedräkningen 

1 mars – sista ansökningsdag. 

Därefter granskning och urval. 

300 kallas till test. 

Maj – läkarundersökning 

och arbets-EKG för de 300. 

Därefter ett andra urval. 

Juli - beslut om antagning. 

1 september – utbildningsstart 

för de 150 första eleverna. 

CRS bildas – och får fler kunder till utbildn 

– Ja. Vi ser över detta inom ramen 

för verksamhetsplaneringen. 

Räddningsverket disponerar 

i dag cirka 400 miljoner för att 

bedriva utbildning. Anslaget 

kommer för CRS att minska till 

cirka 340 miljoner. Omsättningen 

ligger på 500 miljoner. 

Mellanskillnaden ska finansieras 

genom intäkter från kunder, 

i dag cirka 100 miljoner. 

Kommer CRS att klara ekonomin 

och därmed behålla 

skolorna? 

– Ska vi utveckla verksamheten 

behövs ökade intäkter. Vi 

behöver fyrdubbla försäljningen 

inom fyra år. Om vi bara 

skulle finansieras via anslaget,


Nyheter 

Foto: JOHAN EKLUND 

Snart smäller det för den nya tvååriga utbildningen Skydd mot olyckor. Marknadsföringen har börjat 

på allvar och 1 mars, när ansökningstiden går ut, hoppas Räddningsverket ha 1 000 kvalificerade sökande 

till 150 platser. 

Kö till nuvarande utbildningen 

Den nuvarande utbildningen 

för heltidsbrandmän kommer 

att finnas kvar under en övergångsperiod, 

sista kursen genomförs 

hösten 2004. 

– Men det finns inget generaldirektörsbeslut 

på det, så det är 

inte helt klart, säger Lena Brunzell. 

Många räddningstjänster är 

oroliga för att de inte ska klara 

att utbilda redan anställd per- 

ngen? 

då minskar förutsättningarna. 

Var finns kunderna? 

– Jag ser inga avgränsningar 

för vilka marknader vi ska finnas 

på. Fler utredare har pekat 

på möjligheten att nyttja vår 

kompetens. Men det här är 

bara i sin linda. 

Är du orolig för hur den 

nya tvååriga utbildningen 

ska tas emot? 

– Jag är inte orolig för kursstarten. 

Det viktiga är att vidmakthålla 

intresset. Mottagandet 

på arbetsmarknaden våren 

2005, när de första studenterna 

går ut, blir avgörande för 

framtiden. 

PER LARSSON 

sonal innan det är för sent. Nästa 

år är 240 elever inbokade 

och 140 står på väntelista. För 

2004 är 216 platser planerade, 

anmälan görs i januari 2003. 

Det finns två huvudskäl till att 

Räddningsverket inte tänker 

köra längre än över 2004. Det 

ena är att det inte finns pengar 

till det. 

– Dessutom sker med den nya 

lagen en avreglering av nuva- 

rande kompetenskrav, säger 

Lena Brunzell. 

Kan enskild kund köpa utbildning 

brandman heltid efter 

2004? 

– Vi kan erbjuda tjänsten, men 

kommunen får betala hela utbildningskostnaden. 

I dag kostar 

en brandmannaklass med 

24 elever cirka tre miljoner kronor, 

säger Pia Holmstrand. 

Här är namn för 

CRS-styrelse 

Regeringen väntas besluta om CRS (Centrum för risk och 

säkerhetsutbildning) styrelse 19 december. 

Sannolikt kommer stora delar av den referensgrupp som 

medverkat till bildandet av Centrum, att ombildas till styrelse. 

Så här ser referensgruppen ut: 

Christina Salomonson, Räddningsverket (ordförande), Fredrik 

Hassel, Krisberedskapsmyndigheten, Conny Jansson, Västerviks 

kommun, Anita Sundin, Kommunförbundet, Anna-Stina 

Nordmark-Nilsson, Norrbottens läns landsting, Stig Ekberg, 

Länsstyrelsen Uppsala län, Maud Östling, Örebro universitet, 

Bengt Sundelius, Försvarshögskolan, och Inge Lundström, 

Föreningen svenskt näringsliv. 

Anna-Stina Nordmark-Nilsson har tackat nej till att medverka 

i styrelsen. Landstingsförbundet ska föreslå en ny representant. 

Styrelsen tillträder 1 januari. Dess första uppgift blir att utse 

chef för CRS. Enligt vad Sirenen erfar blir det Stefan Lundqvist, 

i dag chef för Räddningsverkets utbildningsstab. 

Fakta tvååriga utbildningen 

Höstterminen 2003 startar den nya tvååriga utbildningen Skydd 

mot olyckor (80 studiepoäng). 

Intagning sker två gånger om året, 150 studenter varje gång. I utbildningen 

ingår två praktikperioder, eller lärande i arbete (LIA) 

som det heter. 

Här är en sammanfattning av utbildningen: 

Termin 1 

Introduktionskurs (4 poäng) 

Pedagogik. Individ- och grupputveckling. Informationssökning. 

Brandmannens roll. Brand i hemmet. Första hjälpen. 

Säkerhet och samhälle (8 poäng) 

Säkerhet i samhället. Risker och olyckors effekter. 

Stor vikt vid lagstiftning, samt hur risker uppfattas, värderas och 

hanteras. 

Räddning 1 (8 poäng) 

Kemiska och fysikaliska faktorer som styr olycks- och brandförlopp. 

Olyckors effekter på miljön. Byggnadstekniskt brandskydd. 

Introduktion i förberedande och genomförande av räddningsinsatser, 

bland annat risker vid insats, prehospitalt omhändertagande, 

egen hälsa och livsstil. 

Termin 2 

Systematiskt säkerhetsarbete 1 (10 poäng) 

Systematisering, metoder och verktyg för att hantera risker i kommunal 

samhällsplanering. 

Kommunikation, utvärdering, rapportskrivning. 


Metod och teknik vid räddningsinsatser. 

Åtgärder vid bränder, olyckor med farliga ämnen och vattenlivräddning. 

Samverkan och organisation vid insats. 

Byggnadstekniskt brandskydd. Hälsa och livsstil. 

Termin 3 

LIA - Räddning 3 (10 poäng) 

Lärande i arbetet (LIA) genomförs hos kommunal räddningstjänst 

med handledare. 

Räddningstjänstens verksamhet, organisation och kommunens säkerhetsarbete. 

Genomföra arbete om brandskydd. Reflektera över dagens och 

framtidens räddningstjänst. 

LIA - Systematiskt säkerhetsarbete 2 (10 poäng) 

Genomförs i kommunal, statlig eller privat verksamhet. Inriktat mot 

säkerhet och skydd mot olyckor. 

Del 1: Insikt i ämnet. Metoder för olycksförebyggande arbete. 

Del 2: Individuellt arbete inom valt ämnesområde. Redovisas med 

rapport och seminarium. 

Termin 4 


Efterföljande åtgärder vid räddningsinsatser. 

Hur erfarenheter används i förebyggande arbete. Ledning av räddningsinsatser. 

Åtgärder vid insatser i komplexa miljöer. 

Psykosocialt omhändertagande vid olyckor. 

Samhällets sårbarhet (10 poäng) 

Hur samhället förebygger och förbereder sig för extraordinära händelser, 

svåra påfrestningar. 

Samverkan. Internationellt arbete. 

Examination 

Varje kurs eller kursavsnitt avslutas med examination. 

Bedömning kan genomföras skriftligt, muntligt eller genom praktisk 

tillämpning, enskilt eller i grupp. 

Betygssättning 

På samtliga kurser ges antingen betygen godkänd eller icke godkänd. 

Möjlighet att tenta om två gånger. 

Behörighet 

För att söka utbildningen krävs: 

■ Grundläggande högskolebehörighet. Därutöver krävs engelska A, 

Matematik A, Samhällskunskap A, Svenska B. Lägst godkänd i dessa 

ämnen. 

■ B-körkort. 

■ Simkunnig, 200 meter. 

■ Godkänt konditionstest enligt Arbetsmiljöverkets krav för rökdykning. 

■ Fullt frisk enligt Arbetsmiljöverkets krav. 

Avgörande för antagning är betyg och eventuell arbetslivserfarenhet. 

Mer information finns på www.brandman.srv.se 

En informationscentral finns på telefon 020-250 250. 

5


Palestina-styrka halverad 

Räddningsverket sätter press på FN 

Räddningsverket har halverat 

antalet lastbilar i hjälpinsatsen 

i Palestina, med avsikt 

att tvinga fram ett lokalt 

övertagande. 

– Det är dags att FN sätter 

press på parterna, säger 

Kjell Larsson, chef för internationella 

avdelningen. 

Det finns en allmän strävan 

från Räddningsverket att inte 

vara på plats för länge vid 

hjälpinsatser. Ett lokalt övertagande 

är ambitionen. 

Hjälpsändningar med palestinska 

förare har stoppats, 

främst in till Västbanken, trots 

att förarna haft FN-legitimation. 

FN bad Räddningsverket att 

ta över med egen personal, för 

35 000 ska utbildas 

Brandmän, poliser och ambulans- 

och akutsjukvårdare 

i Sverige ska bli bättre på att 

möta NBC-hot. 

Målet är att 35 000 så kallade 

”first responders” ska 

gå en heldagsutbildning under 

2003 och 2004. 

NBC står för Nuclear, Biological 

och Chemical. Även om hoten 

funnits i många år blev de 

mycket mer påtagliga efter 11 

september förra året. 

Sverige hakar på den internationella 

trenden och höjer kunskapen 

och beredskapen hos de 

organ i samhället som i första 

skedet kommer att konfronteras 

med NBC-hot och verkliga 

händelser. 

För den kommunala räddningstjänsten 

innebär det att 

alla brandmän och befäl ska erbjudas 

en endags grundläggande 

NBC-utbildning. 

Samverkansprojekt 

Det rör sig om ett samverkansprojekt 

mellan Socialstyrelsen, 

Rikspolisstyrelsen och Räddningsverket. 

Ett gemensamt åtgärdspaket 

har utarbetats för 

att ge grundläggande kunskaper 

om ansvarsfördelning, samverkan, 

personligt skydd samt 

skydd och undsättning för att 

begränsa skadeverkningarna 

för allmänheten. 

Det handlar inte bara om terrorrisker. 

Projektledningens 

definition av NBC-händelse 

omfattar även utsläpp av kemikalier 

eller radioaktivitet vid 

olyckor på anläggningar eller 

under transport. 

att säkra leveransen av mat till 

behövande. 

– Vårt övertagande kan motiveras 

i det första skedet, men 

det kan inte fortgå för länge, 

säger Kjell Larsson. 

Legitimerar tillståndet 

Han ser det som att Räddningsverket 

på ett sätt indirekt stöder 

nuvarande läge om man 

bara slentrianmässigt fortsätter 

transporterna. 

– Vi legitimerar ju ett tillstånd 

som Sverige går emot. 

Parterna behöver inte ta konsekvenserna 

av sitt handlande, 

risken att folk börjar svälta, när 

vi går in och kör i stället. 

Det kan ses som ett politiskt 

ställningstagande. 

– Jo, och det kan innebära 

– Brandmän och brandbefäl 

har redan god beredskap för 

sådana händelser. Däremot behöver 

de lära sig mer om avsiktlig 

spridning av dessa ämnen 

samt där sjukdomsalstrande 

mikroorganismer utgör en fara. 

Dessutom blir det ett avsnitt om 

explosiva ämnen, säger Räddningsverkets 

Ove Brunnström, 

som ingår i de tre myndigheternas 

gemensamma styrgrupp. 

500-600 handledare 

Initiativet till utbildningssatsningen 

togs av Socialstyrelsen 

verbal skottväxling. 

Men 

vi har FN:s gillande 

för vårt 

agerande. 

Därför har 


sedan Kjell Larsson 

slutet av oktober, 

då nya avtal skrevs med 

WFP (FN:s livsmedelsorgan), 

halverat antalet lastbilar från 

åtta till fyra, personalen från 20 

till tio personer. Avsikten är att 

tvinga fram att lokal personal 

tar över den del Räddningsverket 

reducerat. 

– Vi är överens med FN-organen. 

Med fyra lastbilar klarar vi 

inte full service. Det sätter press 

på FN som i sin tur får sätta 

press på parterna. Det är dags 

på ett möte på försvarsdepartementet 

i november. 

Projektledarna Sven E Lodén 

och Torbjörn Jansson, båda 

med förflutet i Räddningsverket, 

jobbar nu för högtryck med 

att förbereda första steget, 

handledarutbildningen. 

– Mellan 500 och 600 handledare 

från räddningstjänsten, 

polisen och ambulanssjukvården 

får en tvådagarsinformation 

och ett utbildningspaket 

första halvåret 2003. Det blir sedan 

handledarna som genomför 

endagsutbildningen lokalt, 

att man inser att det finns en 

befolkning i landet att ta hänsyn 

till. Sida har tagit beslut om 

att köpa nya lastbilar som ersätter 

de vi tagit bort. Bilar som 

palestinier ska köra. 

Blir det här ett generellt tillvägagångssätt? 

– Nej, det gäller här och nu. 

Men vi har gjort liknande i Bosnien. 

Då var det efter önskemål 

från FN. Nu är det vi som knuffar 

FN framför oss. Vi tycker 

inte FN varit tillräckligt aktivt. 

Vill inte förlänga 

Det nya avtalet med WFP ingår 

också i Räddningsverkets strategi 

för att avsluta insatsen 1 februari. 

Kjell Larsson vill inte att 

insatsen förlängs ytterligare. 

– Vi är inte byggda för att vara 

Höjd beredskap mot NBC-hot 

Foto: JOHAN EKLUND 

”Blåljuspersonal” ska bli bättre på att möta NBC-hot och -händelser. Sverige hakar på den internationella 

trenden, höjer både kunskap och beredskap. 

berättar Torbjörn Jansson. 

Efter en försökskurs i Falun 

veckan före jul drar handledarutbildningen 

igång. Först i Luleå 

i februari, därefter körs regionala 

utbildningar på Räddningsverkets 

samtliga skolor. 

– Vi har varit ute på en informationsrunda 

och har mötts av 

stort intresse för de här frågorna 

och utbildningen. Alla tycks 

också gilla att det tas ett samordnat 

grepp mellan olika 

myndigheter, säger Torbjörn 

Jansson. 

Han skickar den här pass- 

på plats för länge. Samtidigt 

tycker jag att det är bra att vi är 

på plats, att det finns svenska 

ögon där. 

Kan Räddningsverkets policy 

förändra säkerheten för 

egna personalen? 

– Det blir en annan situation 

för personalen, men vi bedömer 

inte att det förändrar säkerheten. 

Räddningsverket har för övrigt 

en polis ur nationella säkerhetsstyrkan 

med i insatsstyrkan. 

Dennes uppgift är att 

ha koll på det allmänna säkerhetsläget 

och därmed den egna 

styrkans säkerhet. 

– Det har fungerat mycket bra 

och det är ett samarbete vi väldigt 

gärna vill fortsätta med. 

PER LARSSON 

ningen till den kommunala 

räddningstjänsten: 

– Hotbilden finns redan i 

samhället och nya hot dyker 

hela tiden upp. Det är viktigt att 

inte räddningstjänsten blundar 

för dessa frågor. Det handlar 

helt enkelt om att bli mer riskmedveten. 

En del av riskbilden 

Räddningsverkets Ove Brunnström 

instämmer. Han säger: 

– Oavsett hur sannolikheten 

bedöms för en avsiktlig spridning 

av dessa farliga ämnen i 

Sverige har NBC-frågorna kommit 

för att stanna som en del av 

kommunens riskbild. Om det 

osannolika inträffar, då är det 

räddningstjänsten som får ta 

första stöten. 

När handledarutbildningen 

är klar före sommaren är målet 

är att utbilda 35 000 ”first responders” 

på ett och ett halvt ett 

år. Är det verkligen realistiskt? 

– Vi kommer kanske inte att 

nå alla, det handlar både om tid 

och ekonomi. Men jag tror att 

de flesta inom dessa yrkeskategorier 

tycker att ämnet är intressant 

och att de under en utbildningsdag 

vill lära mer, säger 

Ove Brunnström. 

STIG DAHLÉN 

FOTNOT: Polis, räddningstjänst 

och ambulanssjukvård är huvudmålgrupperna 

för utbildningen, 

men även andra kategorier 

kommer att inbjudas, exempelvis 

SOS Alarm och personal 

på vårdcentraler.


Hallå där 

Martin Willford, 30, 

svensk brandman i England 

som strejkar 

Blir det någon lösning på 

konflikten? 

– Vi står långt ifrån varandra. 

16 december börjar vi nästa 

strejkperiod över åtta dagar. 

Ni begärde en lönehöjning 

på 40 procent, vad har ni erbjudits? 

– Det fanns ett bud på 16 procent 

från kommunerna i somras. 

Regeringen stoppade det. 

Vilket är deras motbud? 

– Vi har erbjudits fyra procent 

i år och eventuellt sju procent 

nästa år under förutsättning att 

vi moderniserar. 

Vilka moderniseringar? 

– Vi ska jobba mer med sjukvård, 

hur är inte preciserat. 

Dessutom ska 11 000 av totalt 

52 000 brandmän bort. Det kallar 

inte jag modernisering utan 

rationalisering. Men regeringen 

försöker i opinionen få det till 

att vi är emot modernisering. 

Frostiga förhållanden alltså? 

– Räddninstjänstministern 

Nick Raynsford visar oss bara 

förakt. Han gör allt för att reta 

upp och misskreditera oss. 

Hur har effekten av strejken 

varit? 

– Regeringen har satt in militären 

och säger att den skött 

sig utmärkt. Men vid livshotande 

bränder har brandmän ryckt 

ut på eget bevåg. Lågvattenmärket 

var när rökdykare räddade 

liv vid en brand och regeringen 

gav militären beröm. 

Ni rycker alltså ut även när ni 

strejkar? 

– Vid fara för liv så åker man, 

det stöds av facket. 

Hur är allmänhetens reaktion? 

– Fifty-fifty enligt min uppfattning. 

När jag stått strejkvakt har 

folk kommit med både mat och 

pengar. Men samtidigt har en 

brandman fått sitt hus nedbränt. 

Jag har tagit bort alla 

klistermärken från bilen, av säkerhetsskäl. 

Har ni ingen strejkkassa? 

– Nej, och det vänder jag mig 

mot. Vi betalar 20 pund i månaden 

till facket. Det gör 1 miljon 

pund i månaden från alla 

brandmän. Jag undrar vart de 

pengarna tar vägen. När vi 

strejkar har vi inga pengar alls, 

vilket gör att vi lever på halv 

lön. 

Du ser ingen ljusning? 

– Nej, jag bara hoppas strejken 

tar slut. Är trött på situationen 

och tycker inte om den. 

Hur hamnade du i England? 

– Var räddningsman på Revinge, 

därefter sökte jag EU-stipendium 

för jobb utomlands 

och hamnade i England. Har nu 

en provanställning över två år. 

Fotnot: 1 pund motsvarar 

drygt 14 kronor. Slutlön för en 

brandman, efter 15 år, är i dagsläget 

297 000 kronor. Kostnadsläget 

är högre i Storbritannien. 

Foto: PATRICK PERSSON 

Branden fick ett explosionsartat förlopp. Alla hann utrymma, men det uppstod skador för uppemot 150 miljoner kronor. Landskronas 

räddningschef Tore Lundmark tycker att byggreglerna borde ändras så att det blir krav på sprinkler i varuhus. 

Tore Lundmark vill att varuhus sprinklas: 

– Dags att ändra reglerna 

Branden i kombivaruhuset 

Åhléns och Hemköp i Landskrona 

fick ett explosionsartat 

förlopp. 

– Jag blir mer och mer 

övertygad om att sådana 

här byggnader borde sprinklas, 

säger Tore Lundmark, 

räddningschef i Landskrona. 

Ingen människa omkom, men 

värden för 125-150 miljoner 

kronor förstördes. 

– Utrymningen sköttes exemplariskt. 

Det blev räddningen, 

säger Tore Lundmark. 

En 13-årig flicka, efterlyst enligt 

LVU, lagen om vård av unga, 

har erkänt att det var hon som 

tände på. 

Tredje gången gillt… 

Söndagen 1 december larmades 

räddningstjänsten till Åhléns-varuhuset. 

Ett tillbud med 

brand i kläder som en kund 

lyckades släcka. Två dagar senare 

var det dags igen, brand på 

herrklädesavdelningen. Denna 

gång kunde personalen släcka. 

45 minuter senare, klockan 

18.29, kom nästa larm, nu till 

Hemköp och där hade branden 

fått rejält fäste. 

”Otroligt viktigt att personal i varuhus utbildas” 

Det som hände vid varuhusbranden 

i Landskrona kommer 

att utvärderas, men redan dagarna 

efter den förödande 

branden redovisar räddningschefen 

Tore Lundmark de här 

erfarenheterna: 

■ Utrymningen fungerade bra, 

men det är inget man kan improvisera. 

Det krävs både en seriös 

planläggning och övningar. 

– Styrkan var på plats efter 

mindre än fem minuter. Då 

hade personalen utrymt varuhuset, 

men det fanns en uppgift 

att en kassörska saknades. 

– Det brann redan så häftigt 

att insatta rökdykare fick retirera 

efter bara några minuter, säger 

Lundmark. 

Kassörskan hade tagit sig ut 

och kunde en halvtimme senare 

anmäla att hon var oskadd. 

– Ulf Bergh, en av mina mest 

erfarna brandförmän, har berättat 

att han aldrig upplevt ett 

så snabbt brandförlopp. 

Tore Lundmark och hans personal 

överraskades alltså av hur 

snabbt allt gick. Samtidigt säger 

Lundmark : 

– De så kallade Loddby-försöken 

visade hur snabbt en brand 

i miljöer som dessa utvecklas. 

Det började bland papper och 

blöjor, sedan dröjde det inte 

förrän branden spritt sig till 

den stora mängden plaster. 

Sprinkler räddade Pub 

Två dagar före julafton 1999 

kom en man in på Pub-varuhuset 

i Stockholm med en plastsäck 

på ryggen. Den innehöll 27 

liter bensin. Han hällde ut ben- 

■ Otroligt viktigt att räddningstjänsten 

utbildar personal 

i varuhus och andra publika 

lokaler hur man snabbt 

släcker, respektive hur man utrymmer. 

■ Ansvariga för varuhus och 

andra affärer måste se till att 

utrymningsvägarna inte är 

blockerade. 

■ Kalla tidigt på förstärkning! 

Vi lyckades inte rädda Åhléns 

sinen strax innanför entrén och 

tände på. I varuhusets många 

våningsplan trängdes flera tusen 

julhandlande människor. 

Varuhuset var sprinklat och det 

släckte branden i entrén. Utan 

sprinkler kunde Sverige ha fått 

ett Estonia på land. 

– Pub-branden tydliggjorde 

vilken effekt sprinkler kan ha. 

Det finns ingen räddningstjänst 

i världen som kan släcka 

lika snabbt som en sprinkleranläggning 

och som alla vet är det 

i en initialskedet en brand är 

hanterbar. 

Totalskadan på Åhléns/Hemköp 

i Landskrona sätter även 

den fokus på problematiken. 

Varuhuset saknade sprinkler, 

Åhléns enda osprinklade i syd- 

Sverige. 

Läge att ändra reglerna 

Tore Lundmark är en av initiativtagarna 

till sammanslutningen 

Novemberrörelsen, 

som arbetar för ett bättre 

brandskydd i Sverige. Sprinklerbranschen 

finns med, men 

det är inte bara därför som rörelsen 

väckt krav på ökad installation 

av sprinkler. 

– I samband med nyproduk- 

och Hemköp, men vi hindrade 

spridning till angränsande 

byggnader tack vare ett stort 

pådrag. Insatsen bestod av: 60 

man från Landskrona, Helsingborg, 

Höganäs, Bjuv och Kävlinge. 

Vi upprättade bakre ledning, 

hade åtta släckbilar på 

plats, liksom två höjdfordon, 

en ledningsbuss och en depåcontainer. 

■ Posom-gruppen (kommu- 

tion av varuhus och andra 

byggnader där många personer 

ska vistas borde det vara lag 

på sprinkler. Att lagstifta i redan 

befintlig bebyggelse är 

svårare. Det kostar mer och retroaktiv 

lagstiftning har vi inte 

i Sverige, säger Lundmark och 

tillägger: 

Ägarens ansvar 

– Ytterst är det objektsägarens 

ansvar. Åhléns och Hemköp i 

Landskrona hade säkert, med 

facit i hand, satsat de tusenlappar 

det kostat att sprinkla. Du 

får rätt många sprinklerhuvuden 

för 125 miljoner kronor. 

– Det är bara att konstatera 

att byggreglerna inte är anpassade 

till de snabba förloppen. 

Boverket och Räddningsverket 

borde studera detta, det känns 

som om det är läge för att ändra 

på reglerna. 

Den totalförstörda byggnaden 

i Landskrona var försäkrad 

till 95 miljoner kronor, varuvärdet 

på Åhléns till 25 miljoner. 

Till det kommer Hemköps 

varuvärde. 

STIG DAHLÉN 

nens krisgrupp) kallades in, 

informerade och tog hand om 

150 personer, både anställda i 

varuhusen och framför allt boende 

i de hyreshus polisen lät 

utrymma. 

■ Snabb information till media 

och allmänhet. Redan i första 

skedet tillsattes en informationchef. 

Tre presskonferenser 

arrangerades, den första 

klockan 21.15.

8 Reportage Nya Zeeland 


Den enskilde ska ta större ansvar 

”Vi ska hjälpa folk att hante 

Nya Zeelands räddningstjänst är 

statlig, målstyrd och resultatinriktad. 

Den statliga räddningstjänskommissionen 

har tagit en strategisk 

femårsplan med tuffa mål. Bland annat 

ska omkomna i bränder minskas 

med minst 75 procent, från 40 om 

året till tio eller färre. 

Räddningstjänsten på Nya Zeeland har, 

liksom Räddningsverket, tagit sikte på 

2006. De fem nationella mål som ska 

vara uppnådda till 30 juni 2006 är: 

• Minska antalet bränder med 20 procent 

• Reducera antalet omkomna i bostadsbränder 

till 10 eller färre 

• Reducera antalet skadade i bränder 

med 50 procent 

• Andelen byggnadsbränder där minst 

80 procent av värdet räddas ska öka 

med 5 procent 

• 95 procent av skogsbränderna ska vara 

under kontroll inom två timmar 

Ligger före målen 

Tuffa mål, men fullt möjliga att uppnå 

tror Steve Barclay, räddningschef i 

Christchurch: 

– Vi ligger före målen vi själva satt upp 

för att leva upp till planen. Skälen till att 

jag tror vi lyckas är två. För det första 

samverkan. Eftersom många dödsbränder 

är relaterade till socioekonomisk 

status och hur byggnader är konstruerade, 

samarbetar vi med andra sociala 

myndigheter. För det andra tror vi 

mycket på vår riskhanteringsmodell. Vi 

hoppas att den ska bli ett verktyg för 

brandmännen att i nära samarbete med 

samhället åstadkomma förändringar 

som i slutändan ger de resultat vi önskar. 

Samverkan och samarbete 

Han betonar att det är genom samverkan 

och samarbete som riskerna ska 

minskas. Människor måste i större utsträckning 

ta ansvar för sin egen säkerhet. 

Alltså samma tankar som i Sverige. 

– Vi har insett att det inte är vi som ska 

ta ansvar för människors säkerhet utan 

att vi ska ge dem förutsättningar att 

hantera sina risker. Det ska ske mer genom 

utbildning och råd på lokal nivå än 

genom lagstiftning, säger Steve Barclay. 

Målen är satta av en ny organisation, 

född ur en smärtsam omstrukturering 

som pågått hela 1990-talet och som kulminerade 

med att brandmännen drog 

regeringen inför rätta 1998. 

Bakgrunden är det nyliberala systemskifte 

som inleddes i Nya Zeeland i mitten 

av 1980-talet. Systemskiftet innebar 

bland annat kraftiga nedskärningar 

inom den offentliga sektorn. 

Erbjöds avgångsvederlag 

Nedskärningarna drabbade räddningstjänsten 

och 1993 beordrade regeringen 

en översyn av verksamheten. Det ledde 

året efter till att 330 brandmän förlorade 

jobbet. 

Brandmannafacket kämpade emot 

med olika aktioner men regeringen vägrade 

vika sig. 1996 nappade 300 brandmän 

på ett erbjudande om avgångsvederlag 

och för att fylla upp tomrummet 

införde regeringen så kallade Community 

safety teams. Teamen rekryterades 

bland frivilligbrandmän och de anställdes 

på individuella kontrakt med lägre 

lön och sämre arbetsvillkor än heltidsbrandmän. 

Efter en sexveckorsutbildning 

sattes de in på stationerna där de 

fick ett kyligt mottagande. 

– De var så oerfarna och dåligt utbildade 

att de var farliga. Vi brydde oss helt 

enkelt inte om dem, berättar stationsbefälet 

Mike Bowden. 

Gick till domstol 

Det som tog saken till sin spets var när 

regeringen 1998 ville skära bort ytterligare 

300 tjänster genom att minska bemanningen 

på brandbilarna från fyra 

till tre. Samtliga 

brandmän skulle 

sägas upp för att sedan 

få återsöka 300 

färre jobb. Samtidigt 

ville man öka 

arbetstiden från 42till56-timmars- 

Steve Warner 

vecka.Heltidsbrandmännensfackför- 

bund valde att gå till domstol. För att 

klara rättegångskostnaderna på motsvarande 

drygt två miljoner kronor 

tvingades alla brandmän betala omkring 

900 kronor ur egen ficka. 

– Det fanns inget att välja på. Det var 

det eller inget jobb, säger Steve Warner, 

fackordförande för brandmännen i södra 

Nya Zeeland. 

Under 1990-talet genomgick Nya Zeelands räddningstjänst en smärtsam omorganisation. 

Regeringen ville modernisera räddningstjänsten och efter en utdragen strid 

med brandmännens fack om arbetsvillkor har landet nu en räddningstjänst med än- 

Kampen blev dyr för brandmännen, 

inte bara på grund av kampanjer och 

rättegångar. Redan 1991 när striden 

med regeringen inleddes frös brandmännens 

löner och uteblivna lönehöjningar 

fram till 2001 innebar i praktiken 

en sänkning av reallönen med över 

30 procent. 

Facket vann striden om arbetsvillkoren 

men regeringens förslag om ett ändrat 

arbetssätt med effektiviseringar, 

fokus på förebyggande, riskhantering 

med mera, överlevde. 

Bara elva av 126 chefer stannade 

Omorganisationen innebar stora förändringar. 

Brandmännen lyckades rädda 

kollektivavtalet men för ledningen gäller 

nya villkor. 

– Alla chefer har individuella kontrakt. 

Av de 126 räddningscheferna i 

den gamla organisationen var det bara 

elva som stannade över omorganisatio- 

nen, så det innebar en stor förändring. 

Men jag skulle inte vilja gå tillbaka. Organisationen 

var gammaldags och skulle 

inte överlevt, säger Steve Barclay. 

New Zealand Fire Service har gett ut en 

mängd informationsmaterial och handledningar 

för att underlätta övergången. 

I den strategiska planen har man pekat 

ut ett antal strategier för att nå femårsmålen: 

fokus på förebyggande, bättre 

resursutnyttjande, personalutveckling, 

bli mer företagsanpassad och bättre 

samarbete mellan räddningstjänsterna 

som har ansvaret för räddningstjänsten 

på landsbygden. 

Arbetar självständigt 

I den nya organisationen arbetar brandmännen 

mer självständigt. Målen i den 

strategiska planen ska brytas ner till lokala 

förhållanden. Varje skift tilldelas 

ett ansvarsområde inom det geografiska 

område som tillhör stationen. Enligt


ra sina risker” 

drat arbetssätt och fokus på förebyggande. Steve Barclay, räddningschef i Christchurch, 

hör till dem som tror på förändringen. – Jag skulle inte vilja gå tillbaka. Organisationen 

var gammaldags och skulle inte överlevt. 

en riskhanteringsmodell identifieras 

och analyseras riskerna i området. Tillsammans 

med ledningen bestäms vilka 

åtgärder som ska vidtas för att reducera 

riskerna. Åtgärdsplanen förs in i ett nytt 

datasystem, Station Management System 

(SMS), som hanterar stationens alla 

dataregister och aktiviteter. Varje dag 

rapporteras in till Wellington och genom 

SMS kan resultaten följas upp i 

hela landet. 

Gör brandmännen vuxna 

Steve Barclay tror på den nya sättet att 

arbeta. 

– Produktiviteten ökar och det är en 

modernare organisation som gör 

brandmännen vuxna. Det ger dem mer 

ansvar och delaktighet och möjlighet 

till kompetensutveckling. 

Även räddningschefens uppgifter förändras. 

– Tanken är att stationerna ska sköta 

Reportage Nya Zeeland 

sig själva, att jag sakta ska kunna ta 

mina händer från den dagliga ledningen. 

Nu träffar jag befälen en gång i månaden 

och de rapporterar från månaden 

som gått samtidigt som de lämnar 

en rapport för vad som ska göras nästa 

månad. Min förhoppning är att ska kunna 

ägna mer tid åt personalutveckling. 

Friare och mindre styrda 

Brandmännen håller i stort med även 

om de tycker att det är lite kungens nya 

kläder över förändringen. 

– Vi har alltid gjort de här sakerna, det 

är bara det att nu bokförs allt vi gör i ett 

datasystem, säger brandmannen Murray 

Selwyn. 

– Det har ökat intresset för jobbet. Vi 

är friare och mycket mindre styrda. Nu 

kan vi sätta oss ner och titta på TV utan 

dåligt samvete om vi gjort jobbet. Men 

det innebär mindre övning och mer förebyggande, 

säger Steve Warner. 

NYA ZEELAND 

Statsskick: monarki 

Yta: 268 680 km2 (Sverige 

449 964 km2) 

Huvudstad: Wellington 

(347000 inv 1999), världens 

sydligaste huvudstad 

Högsta berg: Mount 

Cook (3 764 m ö h) 

Invånarantal: drygt 3,9 

milj 

Invånare/km2: 14 

Folkgrupper: av europeiskt 

ursprung 74,5 %, maorier 

10 %, polynesier 4 %, 

asiater och övriga 10,5 % 

(1999) 

Språk: engelska; maorispråk talas av en minoritet, men är sedan 

1987 också officiellt språk 

Religion: protestanter 39,5 % (varav anglikaner utgör 17,5 %), 

katoliker 13 %, övriga religioner 14,5 % (folkräkningen 1996) 

Naturtillgångar: stenkol, naturgas, järnsand, timmer, vattenkraft, 

fosfat 

Viktigaste exportvaror: kött- och mejeriprodukter, ull, frukt, 

vin, trä- och pappersprodukter, fisk, maskiner 

Valuta: 1 NZ dollar = 100 cents = 4,60 SEK (augusti 2001) 

Källa: Utrikespolitiska institutet och CIA World Factbook 

Text och bild på Nya Zeeland: 

GUNNO IVANSSON 

Nya Zeelands räddningstjänst 

i korthet 

Högsta ansvariga politiska organ 

är Räddningstjänstkommissionen, 

New Zealand Fire Service Commission. 

Den består av fem ledamöter 

och lyder direkt under inrikesminsteriet. 

Under kommissionen finns det som 

närmast är Räddningsverkets motsvarighet, 

New Zealand Fire Service. Kommissionen 

bildades 1975 och året efter 

förstatligades räddningstjänsten. 

”Generaldirektören” för Nya Zeelands 

motsvarighet till Räddningsverket, 

New Zealand Fire Service (NZFS) i 

huvudstaden Wellington, är både VD 

och national commander. Det innebär 

ansvar både för ekonomin och att 

räddningstjänsterna fungerar och sköter 

sin uppgift. 

New Zealand Fire Service är tudelad 

genom att en egen gren har ansvar för 

bränder på landsbygden. 

NZFS har en serviceavdelning vars 

uppgift är att ge räddningstjänsten administrativt 

stöd när det gäller ekonomi, 

uniformer, fordon, kontrakt och IT 

med mera. I kontoret i Wellington 

finns omkring 160 personer. 

Driften av räddningstjänsten 

kostar motsvarande drygt 980 miljoner 

kronor och kapitalbudgeten är på 

cirka 110 miljoner. Trots att räddningstjänsten 

är statlig betalas den inte via 

skattsedeln. Finansieringen sker ge- 

9 

nom en räddningstjänstavgift på alla 

bil-, byggnads- och egendomsförsäkringar. 

Av byggnads- och egendomsförsäkringarna 

går cirka 1 krona per 

1 300 kronor försäkrat värde till räddningstjänst. 

På bilförsäkringarna är det 

en fast avgift på drygt 25 kronor. 

Förra året omkom 40 människor 

i bränder på Nya Zeeland. En ökning 

med tio jämfört med året innan 

men en minskning sett till några års 

sikt. År 1997 omkom 52 personer och 

1998 46. 

2001 omkom 17 personer i bränder i 

bil,tåg och flybränder, medan 15 omkom 

i bostadsbränder. Tidigare år har 

de flesta dödsfallen skett i bostadsbränder. 

Räddningstjänsten bygger till 

stor del på frivilliga. Heltidarna är 

1 690 medan det finns 8 000 frivilligbrandmän. 

Dessutom tillkommer 3 

000 frivilliga och deltidare inom den 

del av myndigheten som har ansvar för 

bränder på landsbygden. 

Hela städer och många förorter skulle 

stå utan räddningstjänst om det inte 

vore för frivilligbrandmännen. 

De täcker in 80 procent av landets 

yta och åker på 55 procent av alla larm 

till trafikolyckor. Totalt åker de på 32 

procent av räddningstjänstens larm.

10 Reportage Nya Zeeland Sirenen Nr 8 • 2002 

Förebyggande 

I samhällets tjänst – 

med hjälp av samhället 

Förebyggande har blivit en integrerad 

och accepterad del av räddningstjänsten 

i Nya Zeeland. 

Ett uttalat mål är att förebyggandearbetet 

ska ske i samverkan med 

samhället. Liksom i Sverige satsar 

räddningstjänsten på att installera 

brandvarnare. 

Åtta befolkningsgrupper har identifierats 

som mest utsatta för risk att skadas 

i bränder: 

• etniska grupper, maorier och polynesier 

• låginkomsttagare 

• lägenhetsinnehavare 

• barn 

• åldringar, särskilt de som bor isolerat 

• rörelsehindrade 

• boende i glesbygd 

• industri- och affärsinnehavare 

Ursprungsbefolkningen maorierna 

tillhör de sämst ställda och är kraftigt 

överrepresenterade i statistiken över 

dödsbränder. 

– Vi satsar särskilt i fattiga områden 

med bland annat dörrknackningskampanjer 

där vi informerar om brandsäkerhet 

och frågar om de vill ha en 

brandvarnare uppsatt. Samtidigt som 

de hämtar sin matkupong får de också 

en blankett där de kan fylla i om de vill 

ha brandvarnare, berättar brandbefälet 

Nigel Brook. 

Levande ljus stort problem 

Bränder orsakade av levande ljus är ett 

stort problem i Nya Zeeland. Landet har 

större sociala skillnader än Sverige och 

när pengarna inte räcker sparar människor 

in på el och uppvärmning genom 

att använda levande ljus. Det har lett till 

en mängd bostadsbränder och i ett försök 

att komma åt problemet har New 

Zealand Fire Service (NZFS) bland annat 

tagit fram en särskild säkerhetsljusstake 

som delas ut. 

Strategin att satsa på utsatta områden 

bygger delvis på en rapport från ett 

forskningsprojekt vid universitetet i 

Otago som NZFS finansierade. Projektet 

kunde visa att det finns ett direkt samband 

mellan dödsbränder och ett områdes 

sociala status. Landets delades in i 

tio nivåer av levnadsstandard där de 

sämst ställda har index 10 och de rikaste 

index 1. 

Störst risk för fattiga 

Det visade sig att boende i områdena 

med den lägsta levnadsstandarden löper 

sex gånger högre risk att omkomma 

Nick Burke, brandman i Christchurch, är ansvarig för brandsäkerhetskampanjen FireWise 

i sitt område. Barn anses vara den bästa målgruppen för brandsäkerhet eftersom 

man samtidigt når föräldrarna. 

i en brand jämfört med 

de i de rikaste. 

Sambandet gällde 

för bränder överhuvudtaget. 

Risken för att 

drabbas av brand är 2,5 

gånger större i de fattigaste 

områdena jämfört 

med de rikaste. 

En stor satsning är 

brandsäkerhetskampanjen 

FireWise. Den 

introducerades för två 

år sedan och riktar sig till skolbarn i åldern 

5-8 år. Barn anses vara den bästa 

målgruppen för brandsäkerhet och TVmediet 

effektivaste sättet att nå dem. 

Ändå är grunden i FireWise ett paket för 

skolor. Det är upplagt för 19 lektioner 

och innehåller bland annat tändare, stearinljus, 

brandvarnare, block för att rita 

utrymningsplaner och material om 

larmnumret 111. Läraren kan använda 

det själv men tanken är att en brandman 

ska ge sitt stöd, vilket visat sig behövas. 

Effektivt sätt nå vuxna 

– Vi upptäckte att i låginkomstområden 

användes inte paketet. Det måste marknadsföras 

annars tycker läraren att det 

är för omfattande, säger brandmannen 

Nick Burke, ansvarig för FireWise i St Albans-distriktet 

i Christchurch. 

Barnen får rita en utrymningsplan 

med återsamlingsplats för sitt eget hus 

och ta med sig hem. Ett effektivt sätt att 

samtidigt nå föräldrarna. 

– Barn är duktiga på att utbilda sina 

föräldrar och vi har haft fall där barn 

”Vi har haft fall 

där barnen 

räddat familjen 

när föräldrarna 

hamnat i panik” 

räddat familjen när föräldrarna 

hamnat i panik, 

säger Nick Burke. 

Kampanjerna initieras 

ofta centralt, men finansieringen 

sker lokalt. För 

brandmännen innebär 

det att de först måste ge 

sig ut på sponsorjakt. 

– Här i Christchurch 

har vi bland annat lyckats 

ordna så att en del av 

vinsten från pubarnas 

spelautomater går till brandvarnarkampanjer, 

säger Nigel Brook. 

Uppmuntrar sprinklersystem 

Räddningstjänsten uppmuntrar också 

installation av sprinklersystem, i första 

hand i äldreboenden och andra inrättningar, 

men även i privatbostäder. 

Ett forskningsprojekt utfört av Byggnadsforskningsrådet 

och finansierat av 

NZFS tog fram ett sprinklersystem för 

bostäder som kostar bara lite drygt 

motsvarande 4 000 kronor vid nybyggnation. 

Det låga priset beror på att systemet 

bygger på husets vanliga vattenledningssystem. 

Det behöver inte testas, 

rinner bara vattnet i kökskranen fungeras 

också sprinklern. 

Forskarna kom fram till att med det 

här billiga sprinklersystemet i alla hem 

skulle antalet brännskador minska med 

55 procent och dödsfallen med mer än 

70 procent. I kombination med en 

brandvarnare skulle skador och dödsfall 

reduceras med mer än 80 procent.


Reportage Nya Zeeland 

Idésprutan Wayne Hamilton har flera gånger vunnit förebyggandeutmärkelsen Pride in Prevention Award. Senast för en trailer 

som demonstrerar brandriskerna i hemmet. Men det räckte inte med att ha idén. För att den stilfullt motivlackade vagnen skulle bli 

verklighet tvingades han själv ragga sponsorer för att klara finansieringen. 

”Kom igen hör ni, 

skaffa er brandvett” 

Räddningstjänsten i Nya Zeeland satsar 

hårt på förebyggande. Egna initiativ 

uppmuntras och ett pris för lyckade 

förbyggandeprojekt, Pride in prevention 

award, har instiftats. 

Priset delas ut av det som närmast är Nya 

Zeelands motsvarighet till Räddningsverket, 

New Zealands Fire Service. En som 

fått det priset flera gånger är brandmannen 

och idésprutan Wayne Hamilton i 

Christchurch. 

Första priset fick han för idén om att förse 

ena sidan av de samlarkort som följer 

med frukostflingorna med ett brandskyddsmeddelande. 

Ett effektivt sätt att 

nå rakt in i tusentals hem. 

Stora sociala skillnader 

Hans nästa snilleblixt krävde betydligt 

mer jobb. I Nya Zeeland är främsta brandorsaken 

matlagning och nummer två är 

levande ljus. Landet har stora sociala 

skillnader och när pengarna inte räcker 

sparas in på el genom att använda levande 

ljus. 

– Jag ville visa folk vad elden kan göra i 

ett hem. De flesta vet inte hur farlig den 

är och hur snabbt det går, berättar Wayne 

Hamilton. 

Broschyrer läses inte av många och 

Wayne Hamilton ville på ett konkret sätt 

demonstrera konsekvenserna av en 

brand. I England och Australien hade 

han sett demonstrationsvagnar men 

tyckte att de var för begränsade. Han beslöt 

sig för att satsa på en egen, mer utvecklad 

variant. 

Telefonföretag sponsrade 

Räddningstjänstens egen budget lämnar 

inte utrymme för den här sortens projekt. 

Wayne Hamilton presenterade sin 

idé för New Zealands Fire Service och fick 

motsvarande 90 000 kronor. Resten fick 

han försöka hämta in själv och lyckades. 

– Ett telefonföretag sponsrade med 

70 000 kronor och spisen fick jag av ett 

företag som säljer hushållsmaskiner. 

Resultatet blev en motivlackerad demonstrationsvagn. 

När långsidans dörrar 

öppnas är vagnen uppdelad i två rum, 

ett ”kök” och ett ”vardagsrum” med 

sprinkler. I köket värmer han matolja tills 

det börjar brinna och visar vad som hän- 

11 

der om man försöker släcka med vatten. I 

stället visar han att det är med hjälp av en 

blöt handduk som branden ska kvävas. 

I vardagsrummet får publiken se två 

olika bränder, dels ett levande ljus som 

antänder en gardin och dels brand i en 

soptunna. Bränderna släcks med både 

handbrandsläckare och taksprinkler. 

Han har ytterligare fyra-fem projekt på 

gång, men vill inte avslöja vad de handlar 

om. Priset har fått status och det finns de 

som vill ta genvägar. 

– Jag vågar inte berätta det eftersom det 

finns de som försöker sno mina idéer.

12 Reportage Nya Zeeland Sirenen Nr 8 • 2002 

Situationen den samma på andra sidan jordklotet 

Tufft vara kvinna och brandman 

Nya Zeeland anställde sin 

första kvinnliga brandman 

redan för 21 år sedan. 

Men det stora genombrottet 

för kvinnor i räddningstjänsten 

har uteblivit. Av 

landets1 690 heltidsbrandmän 

är bara 27 kvinnor. 

Ändå är det ingen tvekan om 

att kvinnor kan. Förra året blev 

för första gången en kvinna, 

Melanie Horne, ”top recruit of 

the year”, vilket alltså innebär 

att hon klarade antagningstesten 

bättre än alla män. Nu är 

antagligen Melanie Horne lite 

tuffare än genomsnittet, hon är 

tre gånger Nya Zeeländsk mästarinna 

i boxning och har också 

ett VM-brons. 

I Christchurch finns fem kvinnliga 

brandmän. Sirenen träffade 

två av dem, Nikki Lendrebe, 

29 år och Sarah Cook, 27. Båda 

är fysiska, ”Jag har aldrig varit 

rädd för att ta i och göra skitjobbet” 

säger Nikki Lendrebe 

och Sarah är elitspelare i squash. 

En av de första kvinnorna 

Nikki Lendrebe var en av de första 

kvinnliga brandmännen i 

Christchurch och har jobbat i 

nästan sju år. 18 år gammal 

började hon som frivillig, fyra 

år senare såg hon det som en 

utmaning att bli heltidare. 

Hon tror att kvinnor har 

mycket att tillföra, bland annat 

är kvinnor bättre på att ta folk 

anser Nikki. 

– När det hänt olyckor och vi 

måste tala med kvinnor eller 

barn får jag ofta sköta det. 

Sarah Cook har alltid tyckt 

om att arbeta med och hjälpa 

människor. För Sarah stod valet 

Nya Zeeland har central rekrytering 

av brandmän. Den 

genomförs två gånger per 

år. 

Antagningstesten är omfattande 

och delar av fystesten 

har anpassats för kvinnliga 

sökanden. 

Efter att ha fyllt i en ansökan 

blir man kallad till antagningsprov 

som genomförs i de tre 

största städerna, Auckland, 

Christchurch och Wellington. 

Provet innehåller fyra delar: 

språk-matte, fystest, praktiskt 

test och sist en intervju. Den sökande 

måste klara varje test för 

att få gå vidare till nästa. 

Fystestet ändrades radikalt förra 

året, vissa moment togs bort 

och andra gjordes mer yrkesrelaterade. 

Sarah Cook, en av fem kvinnliga brandmän i Christchurch, tycker inte om att fystestet gjorts olika för kvinnor och män. – Vi ska göra 

samma jobb och jag måste ändå bevisa för kollegorna att jag klarar uppgiften. 

mellan polis eller brandman. 

Ett besök på en brandstation 

avgjorde saken. 

Sarah var enda kvinna i sin 

omgång som klarade fystestet. 

Hon skulle inte haft några problem 

att klara samma test som 

männen och tycker inte om att 

det gjorts annorlunda (se artikel 

nedanför) för kvinnor. 

– Vi ska göra samma jobb och 

jag måste ändå bevisa för kolle- 

Styrke- och uthållighetsdelen 

har utarbetats i samarbete med 

ett universitet. Med hänsyn till 

att kvinnorna har en annan 

kroppsbyggnad än männen 

modifierades vissa moment. I 

stående skivstångspress har 

kvinnor en lättare stång, 15 

kilo mot männens 25 kilo. 

Män gör fulla armhävningar 

medan kvinnor gör 3/4 med 

knäna i golvet. 

Ingen större kritik 

Symon Mitchell, nationell rekryteringsansvarig, 

säger att 

det inte varit någon större kritik 

mot att vissa moment gjorts 

olika för män och kvinnor. 

– Viktigast är att de jobbrelaterade 

testen är lika. Kvinnor 

som passerat testen kommer 

inte att ha några problem att 

gorna att jag klarar uppgiften. 

Nikki Lendrebe gjorde det 

gamla, tuffare testet och håller 

med. 

– Det gör mig arg. Om jag klarade 

det kan det inte vara 

omöjligt. Ska vi vinna respekt 

hos männen måste vi göra samma 

test. 

Sarah Cook har nu jobbat 

som brandman i ett år och 

tycker det är ett fantastiskt 

klara jobbet som brandman. 

Hela fystestet genomförs 

med hjälm, andningsutrustning 

(16 kilo), stövlar och 

handskar. Den yrkesrelaterade 

delen innehåller följande moment: 

• 40 meter slangdragning 

• ta sig uppför en tio meter hög 

trappa med 18 kilo på axlarna 

jobb. Hon känner sig accepterad 

av sina manliga kollegor, 

men det är ständiga glirningar. 

Trots det trivs hon. 

Måste vara hårdhudad 

– Jag försöker sköta mitt jobb. 

Det är tufft, man måste vara 

hårdhudad och ge igen. 

Nikki Lendrebe har samma erfarenheter. 

Hon har aldrig blivit 

illa behandlad men det finns 

• bära en 20 kilos vattendunk 

50 meter 

• fira en 16 kilos vikt i ett rep 10 

meter upp 

• dra en 80 kilosdocka 30 meter 

Allmänt styrke- och uthållighetstest: 

• 5 sekunders maximalt benoch 

ryggdrag i en maskin 

män som inte accepterar kvinnor 

i kåren. 

– De vägrar att tala med mig 

och jag talar heller inte med 

dem, vi undviker varandra helt 

enkelt. 

Fotnot: Totalt finns 440 kvinnliga 

brandmän. 413 är deltidare. 

Fystestet olika för kvinnor och män 

Två moment i fystestet har gjorts annorlunda för kvinnor. Det ena 

är att kvinnor gör armhävningarna med knäna i golvet. 

• stående press med skivstång, 

män 25 kilo, kvinnor 15 kilo 

• greppstyrka 

• armhävningar, kvinnor 3/4 

med knäna i golvet 

Efter fystestet följer ett praktiskt 

test på en brandstation 

med 18 olika moment. 

Elva veckors utbildning 

Sista delen är en intervju där 

den sökande ska övertyga panelen 

om att han/hon har rätt 

egenkaper och personlighet 

för brandmannayrket. 

Efter att ha blivit godkänd erbjuds 

den sökande jobb och får 

börja den elva veckor långa 

grundutbildningen. De som 

inte får anställning direkt hamnar 

i en rekryteringspool i väntan 

på ett ledigt jobb.


Högtrycksbrandsläckning är 

på väg tillbaka. Landskrona 

är en av de första att satsa 

på tekniken, men flera kommuner 

i södra Sverige är på 

gång. 

Fördelarna är bland annat 

snabbare insatser och färre 

vattenskador. 

Brandförman Ulf Bergh i 

Landskrona är i hög grad mannen 

bakom högtryckets renässans 

i södra Sverige. Han är lyrisk 

över metodens förtjänster 

och har fått brandmännen i 

Landskrona med sig. 

– Killarna säger att det här 

skulle kommit för 20 år sedan. 

Alla 40 är positiva och det har 

aldrig hänt förut, säger Ulf 

Bergh. 

Förhöjt lågtryck 

Egentligen kallar han det för 

förhöjt lågtryck eftersom det 

jämfört med till exempel skärsläckarens 

300 bar handlar om 

relativt måttliga tryck. 

– Pumpen klarar 60 bar men 

så högt tryck finns det ingen 

anledning att använda. 

Ulf Bergh har studerat högtryck 

i Köpenhamn där metoden 

använts i många år. Han 

blev imponerad. 

– Alla bilar har högtryck och 

jag tyckte det såg smidigt ut, 

lätt att dra ut slangen utan att 

den fastnar. Metoden minskar 

risken för vattenskador. Jag såg 

dem släcka en stor vindsbrand 

med hjälp av högtryck och efteråt 

fanns det inte en vattendroppe 

på vinden. 

Kostar 70 000 

När Landskrona i våras skulle 

köpa en ny släckbil beslöt man 

sig för att satsa på högtryck. 

– Utrustningen gick på 

100 000 kronor men eftersom 

det inte fanns några erfarenheter 

att bygga på tog vi till lite 

extra. Det behöver inte kosta 

mer än 70 000 kronor. 

Ulf Bergh ser nästan bara fördelar 

med högtryck. 

– Insatstiden kortas och man 

känner sig säkrare. Det finns 

inga slangkopplingar som 

hänger upp sig och strålröret 

behöver aldrig luftas. Man är 

alltid säker på att ha vatten. 

80 meter slang 

Högtryckspaketet bygger på en 

vanlig Rubergspump med en 

högtrycksdel. Slangrullen rymmer 

80 meter 19 millimeters 

slang med ett Leader Quadra 

Fog strålrör som klarar 40 bar. 

Det har fyra flödeslägen från 20 

till 150 liter. Utrustningen sitter 

baktill på bilen. 

Från början fanns en osäkerhet 

om systemet skulle ge tillräckligt 

med vatten men en 

mängd tester skingrade orosmolnen. 

Metoden är vattensnål 

och som mest går det att ta ut 

216 liter i minuten vid maxtrycket 

60 bar. 

– Ska vi högt upp i en fastighet 

använder vi max 40 bars 

tryck annars är 20-30 bar och 

40-läget på munstycket vad vi 

behöver. Det är fullt tillräckligt 

för en lägenhetsbrand. 

Fin vattendimma 

Vid 40 bars pumptryck ger systemet 

cirka 140 liter i minuten i 

40-läget och vid 20 bar 86 liter i 

minuten. Trycket vid munstycket 

är då 12 bar. Bara dubbelt så 

mycket som det traditionella 

lågtrycket men tillräckligt för 

att slå sönder vattendropparna 

och skapa ”magin”. 

– Vi får en jättefin vattendimma 

som släcker betydligt bättre 

än det traditionella systemet. 

Man behöver bara dutta lite och 

märker effekten direkt. Det går 

åt 30-50 liter för en lägenhetsbrand 

och det är helt torrt när 

Nyheter 

Snabbare insatser i Landskrona 

Renässans för högtryck 

Foto: GUNNO IVANSSON 

Ulf Bergh, brandförman i Landskrona, är en hängiven anhängare av högtryck som släckmetod. Han ser nästan bara fördelar: 

– Insatstiden kortas och man känner sig säkrare. Det finns inga slangkopplingar som hänger upp sig och strålröret behöver aldrig luftas. 

Man är alltid säker på att ha vatten. 

branden är släckt, det blir inget 

vatten som du kryper runt i. 

Sparar slangtvätt 

I Landskronas fall sparar högtrycket 

35 000 - 40 000 kronor 

per år i slangtvätt eftersom 

slangen rengörs på plats. 

– Slangen tvättar vi med hjälp 

av en luddig handske. Den doppad 

i en hink med schampo 

och hålls sedan runt slangen 

medan den dras in. 

Han ser egentligen bara en 

nackdel med högtryck. 

– Man blir fort bekväm. Det är 

så smidigt, slangen är lätt att ta 

ut, rulla in och sköta. 

Ersätter inte lågtryck 

Samtidigt vill han understryka 

att det ersätter inte lågtrycket 

utan är ett komplement för 

snabba insatser i slutna utrymmen. 

– Vid stora brandgasvolymer 

kommer den aldrig fram utan 

då är det traditionell släckning 

som gäller, säger Ulf Bergh. 

Fotnot: SRV-Aktuellt nummer 

3 2000 redovisar resultaten 

från testen av högtrycksbrandsläckning. 

Det kan laddas hem 

som ett PDF-dokument på 

Räddningsverkets webbplats 

www.srv.se. Gå till Publika- 

Högtryckbrandsläckning rekommenderas 

av Räddningsverket. 

– Det är en bra metod och 

erfarenheter från Island och 

Danmark är positiva. Där 

används högtryck alltid vid 

förstainsatsen, säger Sören 

Lundström, Räddningsverket. 

Redan 1995 började Stefan 

Svensson och Sören Lundström 

testa högtrycksbrandsläckning, 

vilket egentligen är en 

nygammal teknik. 

– Vi lärde oss mycket och redan 

vid de första försöken kunde 

vi se att man får mindre 

vattendroppar som förångas 

13 

tionsservice och välj SRV-Aktuellt 

i menyn till vänster. 

GUNNO IVANSSON 

Räddningsverket positivt 

till högtryckssläckning 

snabbare och tar upp energin 

från branden bättre. 

Generellt sett gäller ju högre 

tryck i munstycket, ju mindre 

droppar. 25-30 bar ger droppar 

som är 0,2-0,5 millimeter i 

medeltal och det är då man ser 

effekten av mindre droppar. 

Stefan Svensson ser flera vinster 

med högtryck. 

–Bättre släckeffekt, mindre 

vattenskador och kortare angreppstid 

eftersom man inte 

behöver koppla och lufta 

slangen. Släcktekniken blir lite 

annorlunda. Är man nära 

branden måste man jobba mer 

uppåt för att få ångmolnet från 

sig. Kul att det här anammas av 

räddningstjänsten.


Novemberrörelsen tar samlat grepp om brandskyddet 

– En helt ny öppenhet 

Flytta fokus från tekniken 

och börja prata med folk i 

stället. 

Det är en av Novemberrörelsens 

stora utmaningar. 

Det är så nätverket ska öka 

brandskyddet i Sverige. 

Den så kallade Novemberrörelsens 

höll sitt årliga seminarium 

på Räddningsverkets skola i Rosersberg 

– givetvis i november. 

Konkreta resultat – som exempelvis 

en minskning av antalet 

bränder eller onödiga larm – 

låter vänta på sig. Men Räddningsverkets 

representant, 

Mette Lindahl-Olsson, anser att 

Novemberrörelsen är ett slagkraftigt 

nätverk: 

Efter år av envetet tjat har 

Räddningstjänsten i Jönköping 

skapat ett intresse 

kring boendesprinkler. 

– Det är okunskap och 

rädsla för nymodigheter 

som bromsar utvecklingen, 

säger brandingenjör Samuel 

Nyström, numera van att 

prata för sin sak. 

Samuel Nyström gjorde sitt uttalande 

på Novemberrörelsens 

seminarium i Rosersberg 

– Vi försöker, i vårt olycksförebyggande 

arbete, på olika 

sätt verka för ett bra och optimalt 

brandskydd. Boendesprinkler 

är i vissa 

fall det optimala 

alternativet, anser vi. 

En strategi som under 

flera år varit trög 

att få gehör för. 

– Var vi än förde boendesprinkler 

på tal 

fick vi höra att det var 

för dyrt, orsakade 

vattenskador, var 

krångligt att installera och 

dessutom fult. Vi tyckte inte att 

det stämde. 

Gick till handling 

Till slut tröttnade Samuel Nyström 

och hans kollegor på diffusa 

och felaktiga uppfattningar 

kring boendesprinkler. De 

gick till handling. 

Traktens fastighetsägare, arkitekter, 

byggherrar och byg- 

– Vi har fått en helt ny öppenhet 

mellan de olika aktörerna i 

branschen. Tidigare kunde 

knappt vissa företrädare vistas i 

samma rum. Det kan de i dag eftersom 

alla behövs i det här arbetet 

och vi är beroende av varandras 

kunskap och kanaler 

för att nå ut. 

Förändrad attityd 

Ett viktigt arbete för parterna i 

Novemberrörelsen är att få ut 

budskapen om hur enskilda, företag 

och verksamheter kan ta 

ett ökat ansvar för brandskyddet. 

Kjell Thille representerar 

Svenska Brandskyddsföretag, 

med 300 000 kunder i sina register: 

gentreprenörer bjöds in till ett 

försök på räddningstjänstens 

övningsfält. Två containrar 

bredvid varandra laddades 

med likadana soffor som antändes 

samtidigt. I ena ”rummet” 

fanns en sprinkler installerad. 

Efter tre minuter löste 

den ut och några sekunder senare 

var branden i soffan 

släckt. På andra sidan väggen 

stod grannsoffan efter drygt 

fem minuter i full brand. 

Talande scenario 

– Vi behövde inte säga så mycket, 

scenariot var talande. Särskilt 

som de flesta aldrig 

sett en brand i 

verkligheten. Effekten 

blev att vi plötsligt har 

130 personer i kommunen 

som pratar 

boendesprinklers. 

Inte bara vi på räddningstjänsten. 

I Jönköpingsområdet 

finns boendesprinkler 

i ett 20-tal 

fastigheter. I äldre- och studentbostäder,vårdanläggningar, 

hotell, kriminalvård 

och i vanliga bostäder. 

– Det här är en bra början och 

vi tror att fler kommer att följa 

efter. 

KATARINA SELLIUS 

– Vi måste ändra människors 

attityd till brand. Här är våra 

servicetekniker viktiga budbärare 

när de är ute och servar 

brandsläckare hos kunderna. Vi 

måste få folk att tänka själva – 

hur vill jag att mitt brandskydd 

ska se ut? Hur kan jag arbeta 

systematiskt med mitt brandskydd? 

Sådant pratade vi inte 

om tidigare. 

Tanken är att i den dagliga 

gärningen föra kunskaper om 

brandskydd vidare. Oavsett om 

man jobbar med förebyggande 

räddningstjänst eller säljer 

brandlarm. Men det krävs att 

alla aktörer drar sitt strå till 

stacken. Hittills har Försäkringsförbundet 

inte bidragit 

särskilt aktivt i detta sammanhang, 

menar Mette Lindahl- 

Olsson: 

– Inom försäkringsbranschen 

finns mycket kunskap och erfarenhet 

kring brandskydd och 

skadestatistik. Men de har varit 

dåliga på att dela med sig. De 

borde ta ett större ansvar. Varför 

inte skicka med en informativ 

broschyr om brandskydd 

tillsammans med försäkringsfakturan. 

Dialog med Boverket 

När det gäller målet att minska 

antalet dödsbränder, har Räddningsverket 

startat en dialog 

med Boverket. 

– Krav på boendesprinkler 

Jönköping jobbar för boendesprinkler: 

– Okunskap och rädsla 

bromsar utvecklingen 

Samuel Nyström 

Foto: RÄDDNINGSTJÄNSTEN JÖNKÖPING 

Räddningstjänsten i Jönköping testade på sitt övningsområde 

brand i rum – med respektive utan sprinkler. Där satte man eld på 

två likvärdiga soffor från Ikea. 

Branden i rummet 

med sprinkler släcktes 

snabbt och effektivt. 

I det här rummet 

saknades sprinkler. 

Rummet och soffan 

drabbades av totalskada. 

borde finnas i byggreglerna för 

service- och äldreboende. 

Räddningsverket har skrivit ett 

brev till Boverket och framhåller 

där att det för vissa boendekategorier 

är skäligt att ställa 

krav på ett säkrare brandskydd. 

– Äldre människor är en överrepresenterad 

grupp i dödsbrandstatistiken. 

Vi har försett 

Boverket med underlag och vår 

förhoppning är att byggreglerna 

på sikt revideras. 


...och så här 

bemöter 

Nyström 

fördomarna 

Samuel Nyströms argument 

för boendesprinkler när vanliga 

fördomar dyker upp: 

Orsakar vattenskador. 

– Helt fel. Försäkringsbolagens 

statistik visar entydigt att 

den totala skadekostnaden är 

betydligt mindre vid en brand 

släckt eller kontrollerad av 

sprinkler, jämfört med en 

osprinklad brand. Onödiga 

sprinklerlarm är oerhört sällsynta, 

uppstår i så fall vid åverkan 

eller fabrikationsfel. Det 

krävs en utvecklad brand för 

att lösa ut en sprinkler. 

Dyrt. 

– En optimal lösning är ett effektivt 

brandskydd till acceptabel 

kostnad. Det får inte bli 

mycket dyrare än en konventionell 

lösning. Vi har kommit 

fram till en kostnad på 190- 

270 kronor per kvadratmeter. 

6 000-8 000 kronor för en lägenhet 

i ett äldreboende. Oavsett 

hur effektivt ett brandskydd 

är, så är ytterst ändå 

pengarna som styr. 

Krångligt. 

– Ett sprinklersystem är ett 

enkelt tekniskt system jämfört 

med de flesta andra som byggs 

i hus i dag. Det gäller både installation, 

drift- och underhåll. 

Merparten av installationerna 

har gjorts av vanliga rörentreprenörer. 

Fult. 

– Det finns både dolda och 

smäckra sprinklerhuvuden på 

marknaden i dag. Tänker man 

till i projekteringen behöver 

större delen av installationen 

inte bli synlig.


Novemberrörelsen 

...är ett nationellt nätverk som 

arbetar förebyggande för ett 

bättre brandskydd i Sverige. 

Novemberrörelsen startade i 

november 1999, i samband 

med ett seminarium anordnat 

av Kommunförbundet, 

Räddningstjänsten Storgöteborg 

och Swelarm. Därav 

namnet. Det första temat var 

samverkan om säker och tidig 

upptäckt av brand i kombination 

med rätt åtgärd. 

I nätverket ingår Brandförsvarsföreningen, 

Föreningen 

säkerhet genom nödbelysning, 

Försäkringsförbundet, 

Kommunförbundet, Räddningsverket, 

SABO-företagen, 

SOS-Alarm, Sprinklerfrämjandet, 

Swelarm, Svenska Brandskyddsföretag. 

Novemberrörelsens mål för 2002-2005 

Novemberrörelsens mål för perioden 2002-2005 är att... 

...minska antalet dödsbränder 

...minska antalet storskador 

...minska totala antalet bränder 

...antalet räddningsinsatser vid onödiga automatiska brandlarm 

ska minska 

...systematiskt brandskyddsarbete införs på arbetsplatser 

...brandvarnare installeras och underhålls i alla bostäder 

...fungerande brandsläckningsutrustning finns i alla bostäder 

...alla grundskolebarn får tillgång till brandskyddsutbildning 

...utbildning om brand, relaterad till utbildningens innehåll, ingår 

som en naturlig del i all gymnasial och eftergymnasial utbildning 

...byggnader med kulturellt värde får ökad brandsäkerhet. 

Automatlarmen 

blev 

inte färre 

– Teknik och människor fladdrar 

lite på var sitt håll. Vi måste 

föra ihop dem, säger Henrik 

Persson, brandingenjör, Södertörns 

brandförsvarsförbund, 

där automatlarm inte längre 

anses vara räddningstjänst. 

Sirenen har tidigare berättat 

om Södertörns radikala grepp 

för att lösa problemet med 

onödiga automatlarm. Automatlarm 

betraktas som teknisk 

service och räddningstjänsten 

skriver avtal med de 

kunder som vill ha överföring. 

Erfarenheter efter två år: 

– Försäkringsbolagen har varit 

största motståndet. De har 

använt oss som slagträ för att 

kunna höja premierna gentemot 

kunderna. 

– Vi har färre blåljuskörningar 

i dag men däremot har antalet 

onödiga larm inte minskat. 

Men vi ser det som ett långsiktigt 

arbetet. Det handlar om att 

få kunden att tänka efter före, 

sa Henrik Persson. 

Brandskydd 

självklarhet 

på sjukhuset 

Riskhanteringspärmen är vältummad 

på Universitetssjukhuset 

Linköping. Här är systematiskt 

brandskydd en självklarhet 

bland personalen. 

Universitetssjukhuset Linköping 

är föregångare när det 

gäller systematiskt brandskyddsarbete. 

– Ett koncept man började 

arbeta fram redan 1993. Det 

handlar om utbildning, rutiner 

och utrymning. En viktig 

stomme är de 180 brandombuden 

som utses, en på varje 

enhet, säger Fredrik Lundholm, 

säkerhetsansvarig. 

De är experter på brandplaner, 

utrymningsplaner och katastrofplaner. 

Varje år utbildas dessutom 

500 ur personalen i brandskydd. 

De får lära sig hantera 

släckutrustning, utrymning 

och hur man forslar ut patienter 

från rökfyllda rum. 

Happy fires spar pengar 

6 maj 2001 brann det på Bläseboskolan 

i Göteborg. Någon 

hade staplat telefonkataloger 

och tänt på. En person råkade 

passera och larmade, samtidigt 

gick automatlarmet. 

– Vi sparade sju miljoner på 

det, en typisk Happy fire, konstaterar 

vd KG Berglund, Försäkrings 

AB Göta Lejon. 

Happy fires är bränder som 

släcks tidigt, innan de tar fart. 

Genom att branden kunde 

släckas snabbt stannade kostnaderna 

vid 385 000 kronor. 

Om skolan brunnit ned, hade 

det kostat 7,4 miljoner. 

Göta Lejon försäkrar Göteborgs 

stads fastigheter. I det skadeförebyggande 

följs alla bränder 

i skolor, daghem, sjukhem 

och idrottsanläggningar upp. 

2001 inträffade 77 Happy fires 

och den verkliga skadekostnaden 

för dessa bränder uppgick 

till 6 miljoner. 73 miljoner 

kronor i skadekostnader sparades 

därmed tack vare tidig upptäckt. 

– Vi gör en vinst genom att 

inte få några bränder. Då kan vi 

motivera kostnader för larminstallationer 

för några miljoner. 

Nyheter 

Foto: KJELL NILSSON 

Leni Björklund begåvades med ett antal säkerhetsprylar av generaldirektör Christina Salomonson. 

”Men vad har man en sådan här till”, undrade ministern glatt. Något kristallklart svar fick hon inte. 

Kopian av karbinkroken kan Leni Björklund använda som nyckelknippa på försvarsdepartementet. 

Nya ministern på besök 

– Ni betyder mycket 

för allas vår trygghet 

Försvarsminister Leni Björklund 

har presenterat sig för 

Räddningsverkets personal. 

– Ni betyder mycket för allas 

vår trygghet, sa hon. 

Några besked i sakfrågor lämnade 

inte landets högste företrädare 

för räddningstjänsten 

och skyddet mot olyckor. 

– Jag måste läsa på mer, men 

jag vet sedan tidigare att det är 

ett utomordentligt viktigt område 

i samhället som Räddningsverket 

företräder. 

Leni Björklund har säkert 

ännu mer att lära om de militära 

delarna av försvaret. De civila 

har hon från och till kommit 

i kontakt med i egenskap av generalsekreterare 

i Svenska Kyrkan. 

– Jag har sysslat en hel del 

med beredskapsplanering och 

Inget mer brandflyg i 

Räddningsverkets regi 

Många protesterade i remissvaren, 

riksdagspolitiker 

har ställt interpellationer. 

Men skogsbrandbevakningen 

kommer att upphöra 

i Räddningsverkets regi. 

– Det är beklagligt att vi inte kan 

fortsätta, säger överdirektör 

Lars Hedström, Räddningsverket. 

Han nämner tre huvudskäl till 

att verket inte längre anser sig 

kunna engagera sig i verksamheten: 

• Utökade uppgifter inom 

den befintliga anslagsramen. 

De pengar som finns måste därför 

i första hand gå till uppgifter 

som Räddningsverket har ett 

uttalat uppdrag att utföra. 

• Något uppdrag för skogsbrandbevakningen 

finns inte 

och därför heller inga medel 

från staten. 

• Den nya lagen, som väntas 

träda i kraft under nästa år, betonar 

den enskildes ansvar när 

det gäller olyckor och räddningstjänst. 


anser att skogsägarna bör ta ett 

större ansvar för att förhindra 

bränder. 

Remissvaren gav gensvar för 

alternativ finansiering av skogsbrandflyget. 

De flesta anser att 

Räddningsverket ska tilldelas 

pengar och ansvara för uppgiften. 

Reaktionerna runtom i landet 

är många. En norrländsk tidning 

hade rubriken: 

”En svart dag i flygets historia” 

Riksdagsman Krister Örnfjäder 

(s) har ställt en interpellation 

till försvarsminister Leni 

Björklund och vill ha besked 

om vad hon tänker göra för att 

skogsbrandflyget ska kunna 

leva vidare. 

Flera länsstyrelser har skrivit 

till regeringen med uppmaningen 

att skogsbrandflyget får 

fortsätta som hittills. Återstår 

att se om regeringen anslår nya 

friska pengar. 

15 

på så sätt kommit i kontakt 

med Räddningsverkets frågor. 

Ministern fick sedan en genomgång 

av aktuella frågor i 

direktionsrummet. 

– Ett viktigt besök. Det händer 

mycket på det här området 

för tillfället, inte minst kommer 

den nya lagen att ställa nya 

krav på aktörerna. 

Högprioriterat 

hos Wallström 

1 januari i år inrättades en ny 

funktion för räddningstjänstinsatser 

i EU. Den tillhör kommissionären 

Margot Wallströms 

område (miljö). Räddningstjänstfrågor 

är ett av Wallströms 

tio högst prioriterade 

områden och innebär att medlemsländerna 

genom den nya 

EU-funktionen kan räkna med 

hjälp när en katastrof inträffar. 

För att ge EU:s medlemsstater 

och aktörer som verkar inom 

detta område möjlighet att diskutera 

dessa frågor arrangerade 

Wallström ett forum 28-29 

november i Bryssel med titeln – 

From terrorist Risks to Natural 

and technological Hazards. 

550 personer deltog, därav 

ett 30-tal svenskar. I slutsatserna 

från forumet identifierades 

förebyggande, information till 

allmänheten, utbildning och 

mer tvärsektoriellt arbete som 

speciellt viktiga områden. 

– EU är en katalysator, vi kan 

inte göra allt själva utan vi är 

beroende av att ni aktivt deltar i 

arbetet med räddningstjänstfrågorna 

på EU-nivå, sa Catherine 

Day, i generaldirektorat Miljö.


Revinge-rutten 

80 mil för att öva 

Holländska befäl och brandmän 

tar sina släckbilar och 

kör till Revinge för att öva 

och vidareutbilda sig. Låter 

som ett unikt projekt, men 

det har redan hänt sju gånger 

i år och för 2003 är redan 

13 turer inbokade. 

En del svenska kårer drar sig för 

att åka tio mil till någon av 

Räddningsverkets fyra skolor 

för specialträning. För långt, för 

dyrt, för krångligt hör man 

ibland. De borde kika på sina 

holländska kollegor i Twente 

och Eindhoven. De 80 milen till 

Räddningsverkets skola i Revinge 

utanför Lund tar tio timmar. 

Avresa tidigt söndag morgon, 

framme sen eftermiddag, 

sedan full fart måndag-fredag. 

– Holländarna är oerhört ambitiösa, 

varje kväll har de två-tre 

timmars uppföljning med genomgångar 

av dagens övningar, 

berättar Jan Tapani, lärare på 

Revinge och skolans koordinator 

för utbytet med Holland. 

Det började med en pilotkurs 

för befäl och brandmän från 

Twente strax före jul förra året. 

30 elever som hade med sig fyra 

släckbilar till Sverige. Revingetestet 

föll så väl ut att Twentes 

räddningstjänst ganska omgående 

bokade in tre kursveckor i 

följd i nu höstas, 30 elever per 

vecka. Allt inriktat på insatser 

mot brand. 

Femårskontrakt på gång 

Ryktet om den svenska övningsoch 

utbildningsanläggningen 

spred sig snabbt i Holland. I 

mitten av oktober skickade 

räddningstjänsten i Eindhoven 

30 befäl till Revinge för övningar 

i brand, kem och trafikolycka. 

Nibra, den holländska 

befälsskolan, har hakat på. Tidigare 

har Nibra köpt in sig på 28 

kursveckor på engelska Moreton-in-Marsh. 

– De vill lägga delar av sin utbildning 

i Revinge i stället. Två 

veckokurser är redan inbokade 

för nästa år och vi diskuterar en 

rad specialkurser med Nibra. 

Dessutom har Nibra visat in- 

tresse av att teckna femårskontrakt 

för ett antal kursveckor 

varje år, berättar Jan Tapani. 

Skräddarsyr kurser 

Holländarna övar med egna instruktörer, 

men skolan i Revinge 

skräddarsyr också specialkurser 

efter önskemål. Intresset 

är stort för att ta till sig svenskt 

kunnande, exempelvis inom 

brandförlopp, brandventilation, 

släckteknik, brandorsaksutredning 

och kemutbildning. 

I Holland finns cirka 30 000 

brandmän på hel- och deltid. 

Räddningstjänsten är indelad i 

28 distrikt och på centrala träffar 

redovisas erfarenheterna 

från Revinge. Det har lett till att 

alltfler räddningstjänster hör 

av sig till skolan. Groningen har 

beställt en pilotkurs och med 

räddningstjänsten i storstaden 

Rotterdam diskuteras befälsutbildning. 

– Holländarna har svårt att 

öva fullt ut på hemmaplan. Övningsfälten 

är små och de ligger 

i tätbebyggda områden. 

Foto: HENRIK KARLSSON 

385 000 kronor Volvo 

släpps från 30 meter 

höjd – allt för att öka 

räddningstjänstens förmåga 

att snabbt och effektivt 

ta ut människor 

ur fordon som krockat. 

Detta är andra släppet 

– det föregående skedde 

från 20 meter. 

I det nya centrum för utbildning 

som bildas i Sverige vid 

årsskiftet får de fyra skolorna 

ökade krav på sig att öka intäkterna. 

Det stora intresset från 

Holland höjer omsättningen 

rejält. 

– Vi har även inlett samarbete 

med danska Beredskapsstyrelsen 

om insatsledarutbildning, 

Öresundsbron och närheten till 

kontinenten öppnar nya marknader. 

Tyvärr har vi en bromskloss,förläggningsmöjligheterna 

på skolan räcker inte till 

och Räddningsverket har investeringsstopp 

för nybyggnation, 

säger Jan Tapani. 

Lär av varandra 

Holländare och danskar har 

egna instruktörer med sig till 

Revinge. Efter varje övningsmoment 

diskuterar dessa tillsammans 

med svenska instruktörer 

hur kursdeltagarna genomfört 

sina uppgifter. 

– Mycket givande för båda 

parter. Vi har redan lärt oss 

mycket av holländarna. Inte 

minst har de ett brett kunnande 

i ledning av stora olyckor. 

STIG DAHLÉN 

Fritt Volvo-fa 

höjd – för säk 

Den splitter nya Volvo-jeepen 

hissas upp drygt 30 meter 

i luften, släpps och kraschar 

med ett brak. 

– Vi gör det för att brandmän 

ska lära sig klippa rätt i 

moderna bilar, säger Robert 

Badics, lärare på Räddningsverkets 

skola i Revinge. 

Volvos nya lyxmodell XC90, en 

så kallad stadsjeep, kostar runt 

385 000 kronor. Innan jeeparna 

ens började rulla på de svenska 

vägarna har Räddningsverkets 

skola i Revinge utsatt modellen 

för skador som motsvarar frontalkrockar 

i 50 kilometer i timmen 

(släpp från 9,83 meters 

höjd), 70 kilometer i timmen 

(19,27 meter) och 90 kilometer 

i timmen (31,86 meter). 

Nej, det är inte Räddningsverket 

som gör slut på sina sista 

pengar för året. Volvo ställer 

upp gratis med bilarna, totalt 

har verkets fyra skolor fått ett 

30-tal nya S70, S80 och nu jeepen 

de senaste åren. 

– Volvo har alltid profilerat 

sig på säkerhet, att förare och 

passagerare ska klara en krock 

med så små skador som möjligt. 

Tidigare har biltillverkare 

visat ett litet intresse för räddningstjänstens 

möjligheter till 

bra omhändertagande i samband 

med trafikolyckor. Men 

här går nu Volvo före och samarbetar 

med oss i syfte att underlätta 

losstagningen av de 

som finns kvar i bilen efter 

krocken, berättar Robert Badics, 

lärare med losstagning 

som specialitet. 

Borstål ger extra styrka 

Redan förra hösten besökte Badics 

och hans kollega Kalle Josefsson 

Volvos testlabb i Göteborg 

för att diskutera klippmöjligheter 

i den nya modellen. 

Sidokrockskydden är en säkerhetsdetalj 

som Volvo satsat 

särskilt på i jeepen. Den så kallade 

B-stolpen, mellan framoch 

bakdörr, har gjorts extra 

stark med hjälp av legeringen 

borstål. 

– Testerna vi gjort visar att Bstolparna 

ska klippas så högt 

upp som möjligt. Klipp längre 

ner försvårar det fortsatta arbetet 

avsevärt, säger Badics.


Foto: PETER LUNDGREN 

Holländska brandmän och befäl drar sig inte för att ta sina räddningsfordon och köra 80 mil till Räddningsverkets 

skola i Revinge för övning och utbildning. Räddningstjänsten i Twente var först ut, men många 

fler har bokat in sig 2003. I Twente-gänget fanns tre kvinnliga brandmän, här Annemiek Bloemendaal. 

ll från 30 meters 

erhets skull 

Räddningsverket har en 

grupp med representanter från 

alla fyra skolor och verket centralt 

som arbetar med losstagning. 

Gruppen har bland annat 

producerat en instruktionsvideo 

för losstagning i olika typer 

av fordon, ”Räddning trafikolycka 

– personbil och tunga 

fordon”. Videon uppdateras 

kontinuerligt och i nästa utgåva 

kommer även den nya Volvojeepen 

med. Till våren är det 

dags för minibussar. 

Två typer behövs 

Losstagningsgruppen arbetar 

också med klippteknik och testar 

verktyg från olika tillverkare. 

Robert Badics och Kalle Josefsson 

aktar sig för att rekommendera 

något fabrikat före 

det andra. Men de har en generell 

uppmaning till räddningstjänsterna: 

– Se till att ni har två typer av 

saxar, en med mindre skär och 

en med större. De med små skär 

är oerhört starka, men är svåra 

att klippa breda stolpar med. 

Det är också möjligt att göra 

Foto: ROBERT BADICS 

Klipp så högt som möjligt i B-stolpen! Det är rådet vid losstagning 

i Volvos nya stadsjeep. 

om en redan befintlig sax för 

att möta behovet av att ha både 

mindre och större skär. 

Hur gångbara är de klippverktyg 

räddningstjänsterna 

fått från Räddningsverket för 

krigsräddningstjänsten? 

– Det är bra grejer, men om 

detta är enda klippverktygen 

på en kår behövs det ett komplement, 

exempelvis en modern 

sax med stora skär, säger 

Kalle Josefsson. 

Hur välutrustade är i regel 

räddningstjänsterna? 

– Väldigt olika. En del har inget 

alls, särskilt på landsbygden 

och det är ju där som hastigheterna 

på våra vägar är som 

högst och krockskadorna blir 

värst. Samtidigt finns det småkårer 

som är mycket välutrustade. 

Mycket tycks hänga på den 

lokale räddningschefen, säger 

Robert Badics. 

STIG DAHLÉN 

Fråga Verket 

Vad tycker Räddningsverket? 

Sirenen öppnar här en ny spalt där 

alla läsare ges möjligheter att ställa 

frågor till Räddningsverket. 

I varje nummer kommer verkets 

överdirektör Lars Hedström att besvara 

en eller flera frågor. 

Välkomna att ”Fråga Verket”! 

Idén till denna frågespalt fick vi på redaktionen när en brandmästare 

med ansvar för teknikoch materielfrågor på sin kår 

skickade denna insändare: 

”Jag har läst och hört om 

hur Räddningsverket måste 

spara pengar och hur detta 

kommer att påverka den fortsatta 

utvecklingen på teknikoch 

materielområdet. Verket 

har gjort mycket bra genom 

åren och därför vore det trist 

om utvecklingsfrågorna på 

Vad händer 

när SRV 

ska spara? 

materielområdet (materiel och teknik/taktik) prioriteras ner. 

Hur illa är det? Kommer Räddningsverket och dess skolor 

inte alls att jobba med utveckling av Bas-bilar, strålrör, losstagningsfrågor, 

IR-hjälmar, larmställ och annat? Och hur blir 

det med satsningen på regionala resurser i framtiden, typ oljeskyddsförråd, 

översvämningsdepåer, Rits-styrkor och kemresurser?” 

Förebyggande i fokus 

Tack för dina frågor! Det är 

bra att vi även har en debatt 

externt om Räddningsverkets 

utveckling. Just nu, som du 

mycket riktigt har hört, sker 

diskussioner om verkets 

framtida inriktning och vilket 

stöd vi ska ge till kommunerna. 

Vi har fått en mängd nya 

uppgifter, men inga ökade anslag. 

Det är innebär en stor 

omställning för oss, men också 

en inspirerande utmaning. 

Räddningsverket har svarat 

för en mycket bra utveckling 

inom teknikoch materielområdet. 

En del av den utvecklingen 

har skett inom ramen 

för krigsanslaget och 

räddningstjänst under höjd 

beredskap. Genom en förändrad 

hotbild och därmed en 

förändrad satsning av de statliga 

resurserna har den delen 

redan minskat. 

Skadeförebyggande 

Vad ska vi fortsätta med, vad 

är fokus? Vi vill bland annat 

bidra till att utveckla nya 

kostnadseffektiva arbetsmetoder 

som kan hanteras av 

mindre enheter och ge möjligheter 

till flexibla organisationslösningar. 

Du kommer 

att se mindre av utvecklingen 

av materiel som strålrör, 

räddningsutrustning och 

larmställ. Vi vill stödja kommunernas 

arbete inom hela 

området skydd mot olyckor, 

bland annat genom att utveckla 

ett skadeförebyggande 

program. 

Vi ska fortsätta att ha det förebyggande 

arbetet i fokus. 

Lars Hedström 

Den uppföljande delen måste 

också bli bättre. Utvecklingen 

inom brandutredningarna 

har varit mycket positiv, nu 

ska enligt förslaget till den 

nya lagstiftningen olycksförloppsutredningargenomföras. 

Centrumet i Karlskoga för 

att utveckla erfarenhetsuppföljningar 

av olyckor är en 

medveten satsning att utveckla 

återkoppling, uppföljning 

och utvärdering. 

SKICKA DINA FRÅGOR HIT: 

e-post: sirenen@srv.se 

eller ”Fråga Verket”, Sirenen, L 257, Räddningsverket, 651 80 Karlstad 

Du kan även ringa in frågor: 054-13 51 02, 13 51 04, 13 51 06. 

17 

Ny forskningsstrategi 

Vi är en expertmyndighet och 

har därmed ett ansvar för en 

långsiktig forskning och utveckling. 

Vi har en ny forskningsstrategi 

där vi har valt 

strategiska områden som vi 

fokuserar på och utvecklingsprojekten 

kommer hanteras 

på liknande sätt i framtiden. 

När det gäller de resurser 

som staten stödjer kommunerna 

med som skogsbrandsflyg, 

helikopterberedskap och 

olika förstärkningsdepåer för 

oljebekämpning, keminsatser, 

översvämningar och skogsbrand 

kommer också förändringar 

att ske. 

Räddningsverkets del i 

skogsbrandflyg och helikopterberedskap 

kommer att avslutas. 

Materieldepåerna och 

förstärkningsresurserna utreds 

just nu. En inriktning är 

att det som finns för nationellt 

bruk ska också kunna 

användas internationellt och 

vice versa. Materielhanteringen 

behöver effektiviseras och 

behoven måste utvärderas. 

Lars Hedström

18 Uppslaget 


I kortaste laget 

Utmaningen 

Det här blir ingen lång historia. 

Grabbarna som sträcker upp sig 

på bilden har aldrig haft problem 

med takhöjden. 

Kortaste skiftlaget i landet? 

– Om det kan vara någon fördel att vara 

lång? Vet inte, jag har aldrig varit det, 

säger 169 Leif Karlsson. 

169 är inte hans anställningsnummer, 

det är Karlsson från tå till topp 

Medellängden för svenska män i åldern 

16-84 år är enligt Statistiska centralbyrån 

(SCB) 179,0 centimeter. 

Så långa är inte Lars Eriksson, Bengt 

Lidemalm och Sven Lord. De är 177 

centimeter över vagnhallsgolvet. 

Men de är längst i skiftlaget på 

brandstationen i Södertälje. 

Flertalet av de tio i skiftlaget har 

hängt ihop i över 20 år, men ingen har 

reflekterat över att de är korta. Kanske 

Foto: ROLF ÅKERSTEDT 

Kortast i landet? Grupp C i Södertälje radar upp sig, Från vänster: Christer Boda 163 centimeter, Per-Åke Rickman 164, Leif 

Karlsson 169, Roland Holmberg 173, Mats Åkerlund 173, Lars Eriksson 177, Bengt Lidemalm 177 och Sven Lord 177. Saknas på 

bilden gör Roger Ivebrandt 176 och Ronny Dahl 175 centimeter. 

Vilken styrka är kortast i larmrocken? 

har ingen känt sig sådan eftersom alla 

är det. 

– Men när vi skulle testa en ny kamera 

tog vi en gruppbild i vagnhallen. Och 

han som plåtade sa ”Fan, va korta ni är”. 

Längderna rabblades upp, styrkan 

kom fram till snittlängden 173,6 centimeter. 

För säkerhets skull gjordes en kontrollmätning. 

Och styrkan krympte. 

Per-Åke Rickman och Christer Boda 

tappade fyra centimeter vardera. 

– De måste ha stått på tå när de skaffade 

sig pass, säger Leif Karlsson. 

Men de var inte ensamma om att tro 

sig vara längre än de var, det gjorde de 

flesta. 

– Den växande muskelmassan kanske 

har gjort att vi blivit kortare… 

Ny snittlängd blev 172,4 centimeter. 

Det behövdes ingen långbänk för att 

göra något roligt av detta faktum: 

Grupp C i Södertälje utmanar landets 

alla skiftstyrkor – är någon kortare? 

Och utmanarna är: 

Christer Boda, 163. 

Per-Åke Rickman, 164. 

Leif Karlsson, 169. 

Roland Holmberg, 173. 

Mats Åkerlund, 173. 

Ronny Dahl, 175. 

Roger Ivebrandt, 176. 

Lars Eriksson, 177 

Bengt Lidemalm, 177. 

Sven Lord, 177. 

Dessa herrar har inte allt för långa 

tentakler att veckla in, och för brandmän 

som ibland jobbar i trånga utrymmen 

kan man tänka sig fördelar med 

det. 

Men finns det nackdelar? Når de utrustningen 

på bilen? 

– Det är nätt och jämnt att vi når jalusiluckorna. 

Men när vi ska krypa är det 

ofta en fördel att vara kort. Totalt sett 

tror jag inte det är någon nackdel att 

vara kort. 

När brandmännen i Södertälje byggde 

en utegrill hade ett av de andra skiftlagen 

vänligheten att bygga en pall 

märkt ”skift C”, så att herrarna skulle nå 

upp. 

Räddningstjänsten har inga minimikrav 

för en brandmans längd. 

– Vi har aldrig drabbats av problemet. 

Ofta kan det vara en fördel att vara lite 

kortare än att vara lång. En brandman 

ska ju vara smidig, säger räddningschefen, 

193 centimeter Arne Jonsson. 

Grupp C i Södertälje har konstaterat 

att den är klart kortast av de 20 skiftlagen 

inom Södertörns räddningstjänstförbund. 

Men är den kortast i hela landet? 

PER LARSSON, 191 

Korta brandmän går nog bra. Det är 

värre med kort skorsten. Den här var 

alldeles för kort. 

Det hade paret som hyrde huset ing- 

Skorstenen var 

alldeles för kort 

Det visade sig att skorstenen slutade 

inne i en och en halvplansvillan, vid en 

golvbjälke mellan våningarna . 

– Han som byggde huset hade nog inte 

en aning om. De tände en trivsam brasa 

haft råd att bygga färdigt skorstenen, 

i öppna spisen på nedre våningen. 

Och det började brinna i trossbotten mellan våningarna. 

funderar Peter Wallin vid räddningstjänsten i Falkenberg. Skorstenen slutade 

inne i huset.


Säsong för 

kalenderpojkar 

et är brandmän och katter, 

brandmän med bringor, Brand- Dsta 

City Släckers och säkert mycket 

mer. 

December är almanackstid. 

Klassikern är Brandmännens skadefonds 

kalender, eller almanacka för 

2003, som funnits sedan 1994. 

Och brandmän på bild säljer. De håller 

hela året, från Mattias Karlsson i januari 

till Roger Ågren i december. 

– Kalendern går jättebra, främst i Göteborg 

och Stockholm. Göteborgarna är 

grymma på att sälja, säger Peter Karlsson 

i skadefondens styrelse. 

Upplagan på 8 000 exemplar är 

snabbt bokad. Priset 50 kronor är ren 

vinst, vilket maximalt ger 400 000 kronor 

till skadefonden. 

– Men något svinn på vägen blir det, 

kalendrar som trots allt inte blir sålda. 

Det goda syftet har genom året bidragit 

med 225 000 kronor till 25-30 

brandmän som skadats i tjänsten. Dessutom 

finns 1,5 miljoner på fondens 

konto. 

Kalendern för 2003 visar färre bringor 

– fast de finns – och fler brandmän i yrkessituationer. 

Eivor Rasehorns kalender med katter 

och brandmän är också populär. Fem 

kronor från varje såld kalender går till 

Bris (Barnens rätt i samhället) och lika 

mycket till ”Rasehorns stipendiestiftelse 

för katter”. 

Eivor Rasehorn har också engagerats 

som fotograf av Brandsta City Släckers 

som ger ut en egen almanacka. 

Fotnot: Den som vill få tag i ett exemplar 

av skadefondens kalender kan kontakta 

Peter Karlsson, Kista brandstation, 

fax: 08-752 60 60. 

Brandstationen i dalsländska 

Ed ska locka turister till 

kommunen. Inte för att stationen 

i sig har dragningskraft. 

– En del ser inte ens att det är 

en brandstation, de tror det är 

en lastbilsverkstad, säger 

räddningschef Lars-Erik Svensson. 

Däremot ser alla det konstverk 

som pryder ena gaveln sedan 

i somras. Och det är det 

som är vitsen. 

Brandstationen ligger precis 

vid infarten till Ed, där far 

många förbi på väg mot 

Strömstad och Halden. Dals Ed 

vill få bilisterna att haja till, 

och stanna till. I kommunen 

finns flera museer och rikligt 

med fornlämningar som gör 

att hela Eds samhälle klassas 

som ett område av riksintresse 

för kulturminnesvården. 

– Brandstationen är det första 

folk ser, vi tycker det är 

trevligt med konstverket, säger 

Svensson. 

Det invigdes officiellt 8 december. 

Men det var under några 

veckor i somras som konstnären 

Anna-Karin Welin måla- 

Uppslaget 

Foto: PETER KARLSSON 

Novembers omslagspojke i Brandmannakalendern är 

Claes-Åke Hedenskog, brandmästare i Göteborg, tillsammans 

med lilla Emilia. 

En konst att locka turister i Dals Ed 

Foto: RÄDDNINGSTJÄNSTEN 

Ingen konst att hitta in till Ed längre, bara att svänga av vid målningen 

som pryder brandstationen. 

de på vägen. Motivet föreställer 

utsikten över sjön Lilla Le, 

sedd från campingplatsen 

nära brandstationen. 

Bakom satsningen på konstverket 

ligger både kommunen 

och lokala företag. 

Visst har du något 

roligt att berätta. 

Hör av dig till 

uppslaget: 

054-13 51 02. 

NY 

NY 

NY 

NY 

NY 

Veteran- 

LISTAN 

19 

Veteranlistan är tillbaka. 

Med tävlingen om Sveriges meste 

brandman? 

Sirenen efterlyser brandmannen 

med flest tjänsteår inom kommunal 

räddningstjänst. 

Kan någon slå Nils Larssons 51 år 

för räddningstjänsten i Bestorp, 

Linköpings kommun? 

Har du många tjänsteår? Skicka 

uppgifterna till oss. Du kanske platsar 

på topplistan. 

Så här ser veteranlistan ut i dagsläget: 

1 Nils Larsson 51 år 

Linköping 

2 Torsten Sonesson 50 år 11 mån 

Malmös frivilliga brandkår 

3 Åke Johansson 49 år 6 mån 

Vansbro, 

4 Kurt-Eric Carlsson 48 år 8 mån 

Eksjö 

5 Lars-Erik Palm 48 år 6 mån 

Uppvidinge 

6 Sten Persson 48 år 3 mån 

Markaryd 

7 Sven Pettersson 48 år 

Period: 1954-2002. 

Räddningstjänst: Jönköpings räddningstjänst, 

Ryd 

Befattningar: Brandman, förman, 

platschef (deltid). 

8 Rudolf Johansson 47 år 3 mån 

Överum 

9 Holger Göransson 47 år 

Henån 

10 Bernt Johansson 46 år 10 mån 

Period: 1 jan 1956-31 okt 2002. 

Räddningstjänst Ölands räddningstjänst, 

Degerhamn. 

Befattningar: Brandman, förman, 

platschef (deltid). 

11 Axel Andersson 46 år 

Lycksele/Strömsund 

12 Werner Jirnell 46 år 

Period: 16 okt 1942-31 okt 1988. 

Räddningstjänst: Falkenberg. 

Befattningar. Brandman deltid, förman, 

brandmästare heltid, räddningschef 

23 år. 

13 Hans Lundgren 45 år 7 mån 

Götene 

14 Finn Kristiansen 45 år 5 mån 

Ekerö 

15 Leif Alfredsson 45 år 

Forserum 

16 Nils Nicander 44 år 3 mån 

Vimmerby. 

17 ROLF Johansson 44 år 1 mån 

Period: 1 april 1956-31 maj 2000. 

Räddningstjänst: Vikbolandet, 

Norrköping. 

Befattning: deltidsbrandman. 

18 Rune Bergsten 43 år 5 mån 

Skara/Alingsås 

19 Yngve Engkvist 43 år 5 mån 

Period: 1 feb 1939-30 juni 1982. 

Räddningstjänster: Helsingborg, 

Trollhättan. 

Befattningar: Brandman, stf räddningschef, 

räddningschef i 35 år. 

20 Uno Karlsson 42 år 9 mån 

Donsö 

Platsar du på listan? 

Hör av dig på: 

tel: 054-13 51 02 

fax: 054-13 56 40 

e-post: sirenen@.srv.se

20 Tema Oljeskydd 


”Vi har inte beredskap för 

Årligen transporteras 20 miljoner 

ton brännolja, bensin och diesel 

på våra svenska landsvägar. 

Samtidigt fraktas miljoner ton olja till 

och från svenska hamnar. 

Oljan är nödvändig för vårt samhälle. 

Men när något går snett blir oljan ett 

elände. Oljeutsläpp orsakar fågeldöd, 

förvandlar badstränder till svarta, kleti- 

Sverige har inte beredskap 

att klara ett oljeutsläpp liknande 

det som hände utanför 

Spaniens kust. 

Det säger Margaretha Ericsson, 

oljeskyddsansvarig 

på Räddningsverket och observatör 

på plats vid det stora 

oljeutsläppet i Galicien. 

Räddningsverkets internationella 

oljeskyddsarbete har 

ökat på senare år. En viktig del 

är att bistå andra länder med 

expertkunskap och att samla 

erfarenheter från oljeutsläpp. 

– Vi lär av andras misstag och 

framsteg. Det är enda sättet att 

se hur oljeskyddsutrustningen 

fungerar i skarpa lägen, säger 

Margaretha Ericsson, som under 

tre dagar följt arbetet med 

bekämpningen av den olja som 

läckt ut från tankern Prestige. 

50 mil kust nedsmutsad 

50 mil av den spanska kusten 

har hittills smutsats ned med 

kletig olja. Det har varit hink 

och spade som använts för att 

få upp den. 

– Det är den enda metoden 

Ryska oljetransporter utgör 

ett stort hot mot Östersjön 

och de svenska kusterna. 

– I takt med att hotbilden 

ökar, måste vi ställa ökade 

krav på kommunerna. Vi anser 

att alla kommuner ska 

ha en oljeskyddsplan, säger 

Karl-Erik Kulander, chef vid 

Räddningsverkets enhet för 

miljö- och kärnenergi. 

Räddningsverket arbetar just 

nu – tillsammans Kustbevakningen, 

Kommunförbundet, 

Sjöfartsverket, Naturvårdsverket 

och IVL, Svenska Miljöinstitutet 

– med att dra upp målen 

för det framtida svenska marina 

oljeskadeskyddet. Det innebär 

en översyn och uppstramning 

av det nu gällande inriktningsdokumentet. 

när oljan väl hamnat på land. 

700 personer var igång och arbetade 

med strandsaneringen. 

Vi studerade mest vad som sker 

med oljan i nästa led i saneringsarbetet. 

Den sandblandade 

oljan förbränns medan den 

olja som plockas upp från vattnet, 

separeras och återanvänds 

i traktens värmekraftverk. Det 

är ofta den hanteringen som 

kan bli en flaskhals vid saneringsarbetet. 

Oljelänsor från Sverige 

2 400 meter oljelänsor från 

Räddningsverkets förråd har 

transporterats till den spanska 

Atlantkusten i ett försök att styra 

undan olja från känsliga 

musselbankar och fiskeodlingar. 

– Även om det just nu är en 

katastrof för sjöfåglar, fiskenäring 

och stränder, så kommer 

kusten att hämta sig efter ett 

omfattande och dyrt saneringsarbete. 

Utanför spanska kusten byts 

vattnet ut två gånger per dygn 

med tidvattnet. I Östersjön tar 

det däremot flera år för vattnet 

Räddningsverket vill höja beredskapen 

Alla kommuner ska ha oljeskyddsplan 

Framför allt är det hotbilden 

som ökat – oljetransporterna 

på Östersjön slår alla rekord. I 

år fraktas mer än 80 miljoner 

ton olja längs Östersjöns känsliga 

farleder och Ryssland bygger 

snabbt ut sina oljehamnar. 

Jättehamn i Primorsk 

Störst är Primorsk utanför S:t 

Petersburg som invigdes för ett 

år sedan. En jättehamn med kapacitet 

att skeppa ut 40 miljoner 

ton olja per år. Ytterligare 

två är under uppbyggnad, norr 

och söder om Primorsk. 

– Problemet är att många av 

fartygen är i uselt skick. Även 

om Östersjön är ett lugnare 

hav, kan fartyg haverera. Vi kan 

inte utesluta en större oljeolycka 

i svenska vatten, säger 

Karl-Erik Kulander. 

ga områden och förgiftar vårt dricksvatten. 

Oljeutsläpp som sker ute till havs, tas 

om hand av Kustbevakningen. I hamnar 

och längs stränderna ansvarar den 

kommunala räddningstjänsten. Till stöd 

för kommunerna har Räddningsverket 

byggt upp fem regionala oljeskyddsförråd. 

att bytas ut på grund av den 

mycket låga vattenomsättningen. 

– Ett liknande utsläpp skulle 

få förödande konsekvenser för 

miljön i och kring Östersjön. Vi 

har inte beredskap för en sådan 

situation, utan måste förlita 

oss på utländsk hjälp. 

EU-samarbetet har ökat 

Inom eu har samarbetet kring 

oljeskyddet ökat. 

– Vi har ett brett kunskapsutbyte 

och på eu:s hemsida listas 

numera respektive lands resurser 

för oljeutsläpp och saneringsarbete. 

Det finns möjlighet 

att snabbt kartlägga länders 

beredskap och ta reda på 

vilken oljeskyddmateriel som 

finns att tillgå i respektive land. 

Syftet är att snabbt kunna be 

varandra om hjälp, förklarar 

Margaretha Ericsson. 

Räddningsverket samarbetar 

också med de nordiska länderna 

i Köpenhamnsavtalet, med 

östersjöstaterna i Helcom, Helsingforskonventionen, 

samt 

länderna i det Arktiska rådet, 

eppr. Femtio mil av Galiciens kust i det nordvästra hörnet av Spanien har smetat 

I början av 

november 

lämnade fartygetPrestige 

hamnen i 

Ventspils i 

Lettland. 

Med 70 000 

ton olja i lastenpasserade 

den Östersjön 

och 

Karl-Erik 

Kulander 

skånska sydkusten. En vecka senare 

hamnade oljetankern i 

sjönöd utanför spanska Atlantkusten, 

klövs och gick till botten 

med 60 000 ton olja i lasten. 

– Prestige hade endast enkelskrov 

och Östersjön trafikeras 

av fartyg som är lika risiga som 

Prestige. Det är slumpen som 

avgör, olyckan hade lika gärna 

kunnat inträffa här. Konsekvenserna 

skulle bli ödesdigra 

om våra kuster skulle bli nedkletade 

med olja. Vår beredskap 

är för dålig för att hantera 

en liknande olycka. Därför 

måste kommuner och länsstyrelser 

öka beredskapen för oljeskadeskyddet 

och vara klara 

över sina roller. 

Press på kommunerna 

Räddningsverket vill sätta 

press på kommunerna vad gäller 

upprättandet av oljeskyddsplaner: 

– I dag kan vi inte tvinga kommunerna 

att ha beredskapsplaner 

för oljeutsläpp. Det finns 

många kommuner som inte 

har någon oljeskyddsplan alls. 

Och det finns de som har gamla, 

inaktuella planer. Men det 

är mycket viktigt att varje kommun 

har en plan för hur man 

ska arbeta när man drabbas av 

oljeutsläpp. Därför anser vi att 

varje kommun ska upprätta en 

oljeskyddsplan. Vi har uppvaktat 

Kommunförbundet i denna 

fråga. 

Inte bara kustnära 

Karl-Erik Kulander fortsätter: 

– Vi är duktiga på att ta hand 

om det akuta skedet. Men vad 

händer sen? Hur sköts sanering 

och ledning? Det krävs att 

kommunerna ser över sina risker 

och planerar för dem. Och 

det handlar inte enbart om sjöoch 

kustnära kommuner. 

Transporter av miljöfarliga ämnen 

sker dagligen på våra vägar 

över hela landet.


detta” 

s ner av kletig olja. Bara i det här lilla området i Fisterra uppskattades oljemängden till 200 ton. 

Räddningsverket ersätter 

kommunerna för räddningstjänstinsatser 

och sanering 

av olja på stränder. 

– Det är sällsynt att vi får 

tillbaka pengarna. Oftast 

hittar vi inte den skyldige, 

säger Margaretha Ericsson, 

oljeskyddsansvarig på 

Räddningsverket. 

– Därför hoppas vi mycket på 

de utökade befogenheterna 

som Kustbevakningen fått i 

jakten på oljesyndare. 

Hittills har Räddningsverket, 

sedan 1986, betalat ut 157 

miljoner kronor vid 127 tillfällen. 

I regel genomförs 5-6 

oljesaneringar varje år. 

I år beräknas 

summan 

hamna på 

cirka en 

miljon kronor 

för saneringar 

som skett i 

Trelleborg, 

Norrtälje, 

Gotland, Simrishamn och Lysekil. 

Förra året betalades fem 

miljoner ut till ett tiotal kommuner 

sedan det läckande 

fartyget Alambra spillt olja i 

Stockholms skärgård och 

utanför Gotland. Det pågår 

en rättslig process mot rede- 

Tema Oljeskydd 

Hittar sällan den skyldige 

Margaretha 

Ericsson 

Texter oljeskyddstemat: 


riet. Men efter de allra flesta 

oljeutsläpp som driver i land, 

står det orsak ”okänd” i rapporterna. 

Fick tillbaka kostnader 

I några få fall har Räddningsverket 

lyckats få tillbaka utlagda 

kostnader från försäkringsbolag 

och internationella 

oljeskadefonden. 

Senast förra året då Räddningsverket 

fick ut två miljoner 

kronor från ett försäkringsbolag, 

sedan en norsk 

oljetanker för fyra år sedan 

orsakat ett oljeutsläpp i Öckerö 

kommun vid en misslyckad 

överbunkring. 

Foto: RÄDDNINGSVERKET 

En livbåt från den havererade oljetankern Prestige spolades 

upp på land. 

EU svartlistar 

farliga fartyg 

21 

Sextiosex farliga handelsfartyg ska svartlistas från europeiska 

vatten, enligt förslag från EU-kommissionen som 

lades fram i början av december. 

Oljekatastrofen i Spanien har drivit fram åtgärden. EU-kommissionen 

vill sätta press på vissa länder och skeppsägare. 26 av de 

66 fartygen seglar under turkisk flagg. 

Enligt krav som bland annat Sverige och EU drivit igenom i 

FN:s sjöfartsorganisation IMO, International Maritime Organization, 

ska alla oljefartyg ha dubbelskrov senast 2015. 

Inom Helcom, Helsingforskonventionen, driver Östersjöstaterna 

frågan hårt för att försöka påskynda kravet på säkrare fartyg 

och tidigarelägga utfasningen av enkelskroviga tankers. Och det 

ser ut som om frågan nu fått förnyad fart. Rekommendationer 

väntas om att alla enkelskroviga tankfartyg med olja i lasten ska 

förbjudas i Europas vatten. Sjösäkerhet ska diskuteras vid EUtoppmötet 

i Köpenhamn 12-13 december. 

– Vi arbetar även för att strandsanering ska inbegripas i det gemensamma 

oljeskyddsarbetet kring Östersjön, säger Karl-Erik 

Kulander, Räddningsverkets representant i Helcom. 

Helcom ser helst att IMO klassar Östersjön som ett särskilt 

känsligt havsområde, PSSA (Particularly Sensitive Sea Area). Då 

måste fartyg som forslar miljöfarligt gods ha dubbelskrov. De 

måste också ta ombord miljölots som både inspekterar fartyget 

och vet var de allra miljökänsligaste områdena finns. 

Stora Barriärrevet utanför Australiens kust är klassat enligt 

dessa kriterier. 

Olja på Gotländska stränder 

I början av december spolades cirka ett ton tjock olja i land på 

Gotlands östkust. En mil sandstränder och raukar kletades ner 

av knytnävstora oljeklumpar. 

Oljemängden är den största sedan år 2000 då fartyget Alambra 

smutsade ner Gotska Sandön. Oljan kan komma från ett fartyg, 

men även från havsbottnen, och kan ha rörts upp av kraftiga 

vindar. 

Saneringen sker för hand och med bark som strös över oljan. 

Barken innehåller en bakterie som bryter ner oljan. 

Svåra oljekatastrofer 

12 december 1999 Frankrike – Erika släppte ut 13 000 ton 

tung dieselolja mellan England och Frankrike 

15 februari 1996 – Sea Empress, 65 000 ton råolja nära kusten 

av Wales 

5 januari 1993 Storbritannien – Braer, 84 500 ton i närheten 

av Shetlandsöarna 

3 december 1992 Spanien – Grekiska tankern Aegean Sea 

bröts itu nära La Coruna och släppte ut 80 000 ton olja 

19 september 1992 Indonesien – Liberiaregistrerade tankern 

Nagasaki Spirit kolliderade och läckte ut 12 000 ton råolja 

28 maj 1991 Angola/Liberia – den Liberiargistrerade supertankern 

ABT Summer exploderade och spillde ut 260 000 ton olja 

utanför Angola 

7 februari 1990 USA – American Trader läckte ut 1 200 000 liter 

utanför Californien 

19 december 1989 Marocko – Iranska tankern Kharg-5 övergavs 

och läckte ut 70 000 ton råolja 

24 mars 1989 – Exxon Valdez släppte ut 38 800 ton råolja utanför 

Alaskas kust 

Källa: WWF

22 Tema Oljeskydd Sirenen Nr 8 • 2002 

I oljeskyddsförråden finns sex 

arbetsbåtar som klarar strandnära 

arbete. Peter Börjesson 

och Micael Hajas är oljeskyddsansvariga 

från Botkyrka räddningskår. 

Deras kunskaper har 

kommit till användning i uppbyggandet 

av oljeskyddsberedskapen 

i S:t Petersburg. Här tar 

de en tur med det ryska räddningsteamet 

på studiebesök i 

Karlskrona. 

Ibland kan det vara bättre 

att låta oljan ligga kvar 

Det står fem röda containrar, 

märkta Räddningsverket, 

i Karlskrona örlogshamn. 

De innehåller bland 

annat snabbgående aluminiumbåtar, 

oljepumpar, flera 

hundra meter oljelänsor, 

krattor och säckar med 

bark. 

Inom tio timmar ska oljeskyddsförrådet 

kunna vara 

på en skadeplats 25 mil 

bort. Förrådet kan larmas ut 

av 61 kommuner i södra 

Sverige. 

Räddningsverket har fem mobila 

oljeskyddsförråd utplacerade 

i Sverige. De sköts av räddningstjänsterna 

i Karlskrona, 

Botkyrka, Visby, Umeå och Vänersborg. 

Totalt har dessa 

räddningstjänster mellan tio 

och femton man specialutbildade 

i oljeskydd. 

– Gäller det en snabb insats 

kan vi nå olycksplatsen med de 

viktigaste delarna av förrådet 

inom fyra timmar, säger Anders 

Svensson, brandförman i 

Karlskrona och en av de ansvariga 

för oljeskyddsförrådet. 

Oavsett om det är en tankbilsolycka 

i inlandet, ett oljeläckande 

fartyg i hamn eller ett 

oljeutsläpp i kustzonen som 

flyter mot land, är det den 

kommunala räddningstjänsten 

som ansvarar för rädd- 

ningsarbetet. Då gäller det 

främst att förhindra och begränsa 

spridningen av oljan. 

– Meningen är att den drabbade 

kommunen kan använda 

sig av oljeskyddsförrådet när 

det sker ett utsläpp. Därför är 

det viktigt att alla kommuner 

också känner till att förråden 

finns. 

Fraktas med helikopter 

Om det behövs, fraktas materielen 

med hjälp av helikopter 

till platsen. Inom tio timmar 

ska hela oljeskyddsförrådet 

kunna vara på plats. 

Hamnar oljan på land är det 

kommunens miljö- och hälsoskyddschef 

som beslutar om en 

eventuell sanering. Det är kommunen 

som står för arbetet 

med att rengöra nedsmutsade 

stränder och forsla bort oljan. I 

bästa fall har kommunen en oljeskyddsplan 

för att snabbt 

veta hur ett oljeutsläpp ska 

hanteras. 

Personal följer med 

När ett oljeutsläpp inträffat är 

det räddningsledaren som bestämmer 

om och när förråden 

ska användas. Räddningsledaren 

kontaktar närmaste soscentral 

eller tar direktkontakt 

med den räddningstjänst som 

sköter närmaste oljeskyddsförråd. 

De ser till att oljeskyddsut- 

rustningtransporteras 

till skadeområdet. 

I Botkyrka 

finns en likadanuppsättning 

av oljeskyddsmateriel 

som i 

Karlskrona. 

Peter 

Börjesson 

Brandman Peter Börjesson på 

räddningstjänsten i Botkyrka, 

är en av de som specialutbildats 

i oljeskydd: 

Skickar med två man 

– Vi skickar alltid med två man 

för att utbilda personalen i den 

drabbade kommunen. Starten 

är viktig och det gäller att komma 

igång med saneringen så 

fort som möjligt. 

– Det är viktigt att kunna hantera 

utrustningen och veta vad 

som är lämpligt att använda 

vid det aktuella påslaget. Dessutom 

behöver de ofta hjälp 

med taktikråd för hur utsläppet 

bäst ska bekämpas. 

Det kan vara enkla, men nog 

så viktiga råd: 

– Att alltid gå samma väg ut 

till den plats som ska saneras. 

Och lägga ut fibermatta för att 

undvika att trampa runt med 

oljan som kletar av sig i skog 

och mark. Annars är risken att 

skadan blir ännu värre. 

Utrustningen får kommunen 

låna gratis mot att förrådet 

återställs i ursprungligt skick. 

Inte använts i år 

Hittills i år har varken Botkyrkas 

eller Karlskronas oljeskyddsförråd 

kommit till användning. 

Förra året användes 

Karlskronaförrådet av Trelleborgs 

kommun som drabbades 

av att ett omfattande oljeutsläpp 

drev iland. 

Den senaste, riktigt stora oljesaneringen, 

inträffade för 

fyra år sedan. Öckerö kommun 

drabbades av ett stort utsläpp 

då ett norskt oljefartyg misslyckades 

med en överbunkring. 

Istället för att pumpa in olja i 

lastrummet, hamnade åtskilliga 

ton olja i havet. Grötö drabbades 

svårt av den kletiga oljan 

som drev iland på ön. Vid det 

tillfället användes förråden i 

Vänersborg och Karlskrona. 

Chefer dåligt insatta 

När fartyget Alambra för två år 

sedan spillde ut olja utanför 

Gotland och i Stockholms skärgård, 

upplevde Peter Börjesson 

att berörda miljöchefer var dåligt 

insatta i saneringsarbetet. 

Både Haninge och Värmdö 

kommuner använde sig då av 

oljeskyddsförrådet i Botkyrka. 

Som ett led i att förbättra oljeskyddsberedskapenytterli- 

gare, utbildar Räddningsverket 

i år ett 10-tal oljesaneringsledare. 

Peter Börjesson är en av dessa: 

– Syftet är att vi ska bli bättre 

på att bistå miljö- och hälsovårdscheferna 

när det skett ett 

utsläpp. Med våra erfarenheter 

och kunskaper kan vi hjälpa till 

att bedöma hur utsläppet ska 

hanteras. 

– Så fort olja flyter iland, ser 

de flesta kommuner det som 

självklart att sanera. Men man 

måste inte ta upp oljan i alla lägen. 

Ibland kan det vara bättre 

att låta oljan ligga kvar. Högtryckstvättar 

man stranden 

med hett vatten, dödas garanterat 

allt växtliv och miljön får 

svårt att återhämta sig. 

Strö bark över oljan 

Ett sätt att skona miljön kan 

vara att strö bark över oljan, vilket 

hindrar fåglar från att drabbas. 

Sedan kan man välja att 

suga upp sörjan eller låta den 

ligga kvar och brytas ned. 

– Får oljan ligga tillräckligt 

länge försvinner den av sig 

själv genom nedbrytning. Men 

man måste förstås göra en bedömning 

av varje påslag. Var 

har det skett och hur omfattande 

det är. Är det värt att sanera 

eller ej?


Detta finns 

i förråden 

En arbetsbåt av större modell 

och sex mindre arbetsbåtar av 

aluminium. 

Salapump för maskinell oljeupptagning, 

två oilmop, två 

oljeupptagare (Vikoma ”Mini 

vac system” och Lamor ”Bogcollector”), 

en Alfa Laval pump, en 

miniskimmer. 

Cirkus-oljeupptagare, som 

tar upp olja i strömmande 

vatten. Ett terrängfordon, 4och 

6-hjulsdrivna, tio 1,5 meters 

aluminiumcontainrar. 

I Vänersborg och Umeå finns 

numera även så kallade strömroder 

för utsättning av länsor i 

strömmande vatten. 

Ett högtrycksaggregat och en 

hetvattenstvätt. 

Utbildningsmateriel, informationsvideo, 

cd-rom, två vhfradioapparater, 

en gps, en sats 

dokumentationsmateriel och 

bärbar pc. 

100 meter sorptionslänsor, 

600 meter oljeläns, 150 meter 

brandläns i två av förråden. 

50 säckar sorptionsmedel typ 

torv, 50 säckar bark och en 

barkspridare. 

För styrning och inneslutning 

av olja finns gummibåt, 2 000 

meter uppblåsbar luftlänsa, ankringssystem,luftfyllningssystem, 

anordning för helikopterlyft 

och överlevnadsdräkter. 

Fem strandskyddssystem 

som vardera täcker 1 800 kvadratmeter: 

40 dukar till 100 

meter strand, vadarbyxor och 

flytvästar. 

Säckhållare med sex storsäckar. 

Tjugo satser handmateriel 

som består av diverse borstar, 

spadar, skopor, spackelspadar, 

säckar och skyddskläder. 

I Sankt Petersburg finns ingen 

beredskap för oljeut 

släpp. 

– Floden Nevas stränder är 

kladdiga av olja på sina håll. 

Och i hamnarna flyter tjock 

olja i vattnet. Ingen bryr sig, 

säger förman Andrei Bagotski. 

Tillsammans med sitt ryska 

räddningsteam har han 

besökt räddningstjänsten i 

Karlskrona för att lära allt 

om oljesanering. 

Under en höstvecka övade tio 

ryska räddningsarbetare på att 

lägga ut och förankra oljelänsor, 

sköta oljepumpar, arbetsbåtar 

och annan oljeskyddsmateriel. 

När Sirenen besöker Karlskrona 

är det ett nyutvecklat 

styrroder som upptar intresset. 

Ett finurligt roder som man använder 

från stranden för att 

lägga ut länsor i strömmande 

vatten. 

– Det här skulle passa bra i 

Neva eftersom vattnet är 

strömt. Vitsen är att man inte 

behöver spärra av farleden 

med länsorna och stoppa trafiken, 

utan kan vika undan och 

stänga in oljan med hjälp av 

styrrodret, säger Andrei Bagotski. 

Samma styrroder finns på två 

av oljeskyddsförråden i Sverige 

– i Vänersborg och Umeå – för 

användning i exempelvis Göta 

kanal eller älvarna. 

Räddar liv 

Det ryska teamet hör till räddningsorganisationenEmercom, 

som är en civil räddningsstyrka 

i Ryssland. 

Syftet med den svenska oljeskyddsutbildningen 

är att 

Emercom-styrkorna i S:t Petersburg 

ska påbörja arbetet med 

att sanera stadens stränder och 

hamnar från olja. 

– Det har vi aldrig gjort tidi- 


Ryska stränder saneras 

med svenska metoder 

gare. Det har varken funnits 

pengar eller intresse att värna 

om miljön i vattnet, säger Bagotski. 

Han basar över ett team på 31 

man på sin räddningsstation 

som i dag främst sysslar med 

livräddande uppgifter. De gör 

insatser vid drunkningstillbud, 

trafikolyckor, järnvägsolyckor 

och självmord. 

– För det mesta är vi en resurs 

till ambulanspersonalen. Vi 

gör allt utom att släcka bränder, 

men på sikt kommer vi att 

slås ihop med brandkåren. Meningen 

är att hela räddningsorganisationen 

ska finnas under 

ett paraply. 

I dag finns totalt 150 anställda 

som arbetar med räddning 

och brandsläckning i S:t Petersburg. 

– Det är naturligtvis löjligt i 

en stad med över fem miljoner 

Nyutbildade i oljesanering. Alexander Zhiltsov och Ivan Vasehin 

har båda ett års erfarenhet av räddningsarbete i S:t Petersburg. 

– Oljeskyddsarbetet ser jag som en ny och mycket viktig uppgift, säger 

Ivan Vasehin. 

Barkspridaren är en nyhet i förrådet. Anders Svensson visar Andrei Jegorov från Sankt Petersburg 

hur den fungerar. Att blanda oljan med bark har flera fördelar. Dels hindras fåglar att fastna i den kletiga 

oljan, dels är det lättare att suga upp den. 

invånare. Men tanken är att vi 

ska bli fler i den nya organisationen. 

Förhoppningsvis ett 

par hundra till. 

Svensk metod efterfrågad 

Visserligen står de svenska oljeskyddsförråden 

för det mesta 

orörda. Men den svenska beredskapen 

är hög och kunnandet 

likaså. 

Det har fört med sig att 

svensk räddningstjänst fått en 

nyckelroll i uppbyggandet av 

oljeskyddsberedskap även i andra 

länder, bland annat i Vietnam, 

Tyskland, Polen och de 

baltiska staterna. 

Räddningstjänsterna i Botkyrka 

och Karlskrona håller gemensamt 

i utbildningen av det 

ryska teamet. 

Under en sjuårsperiod har 

Räddningsverkets bidragit till 

att bygga upp en oljeskyddsberedskap 

i de baltiska länderna. 

Tidigare har Lettland, Estland, 

23 

Litauen samt Kaliningrad fått 

utbildning och utrustning. 

Nu har turen kommit till S:t 

Petersburg. 

– Det är viktigt att vi får den 

här hjälpen. På så vis kan även 

vi påverka att Östersjön blir renare, 

säger Andrei Bagotski. 

Fotnot: 

Utbildningsveckan ledde till 

att räddningsstyrkan Emercom 

i S:t Petersburg via sida-bidrag 

får ett ”paket” med oljeskyddsutrustning. 

En arbetsbåt med 

trailer, ett styrroder, 210 meter 

oljeläns, aluminiumfat för förvaring 

av oljespill, pump för 

tjockolja, skyddsdräkter, handredskap 

samt motorsåg för håltagning 

i is för att klara oljebekämpning 

vintertid. 

Utrustningen levererades under 

hösten av oljeskyddsansvariga 

från Botkyrka och Karlskrona 


Snabba oljeskyddsinsatser kan bli 

verklighet i Estland och Lettland 

De räddningstjänstavtal Sverige i år tecknat med Estland och 

Lettland, innebär att det svenska kunnandet inom oljeskydd också 

kan komma till användning operativt. 

– Vid händelse av ett större oljeutsläpp i dessa länder kommer 

vi att sända observatörer och experter på oljeskyddsarbete. Det 

kan bli aktuellt att även sända en snabb insatsstyrka från oljeskyddsförråden 

i Botkyrka och Karlskrona, säger Margaretha Ericsson, 

oljeskyddsansvarig vid Räddningsverket. 

Avtalet omfattar utbildning av räddningstjänstpersonal, forskning 

och utveckling samt operativt arbete vid svåra olyckor, som 

till exempel skogsbränder, översvämningar, oljeutsläpp och kemikalieolyckor.

24 Tema Oljeskydd Sirenen Nr 8 • 2002 

Foto: KUSTBEVAKNINGEN 

Upptagning av olja med Lamor Advancing System. Påkopplad länsa samlar in oljan och en oljeupptagare med slingor med grov borst som roterar mellan två valsar tar upp 

den. Den ena valsen doppar ner i utsläppet, för upp och pressar av oljan till en tank på upptagningsfartyget. Den tömda delen av borstslingan roterar sedan ner och hämtar 

mer olja. 

Skärpt lagstiftning vändpunkten för Kustbevakningen 

Oljeutsläpp bötfälldes rekordsnabbt 

Tre dagar från utsläpp till 

böter. För första gången har 

den nya tuffare lagen mot 

oljeutsläpp till havs lett till 

fällande dom. 

– Det här är en vändpunkt 

för oss. Med en skärpt lagstiftning 

kan vi äntligen göra 

något åt oljesyndarna, säger 

Thomas Fagö, chef för Kustbevakningensräddningstjänst. 

Den kapten som släppte ut olja i 

Östersjön under 90-talet löpte 

ingen större risk att åka dit. Kustbevakningen 

har många maktlösa 

år bakom sig i jakten på miljöbovar. 

– Det hände inget med de vi tog. 

När ärendet dök upp på åklagarens 

bord sågs det som ett udda 

ärende och brottslingen var redan 

långt borta, säger Thomas 

Fagö. 

Men nu har Kustbevakningen 

fått en stärkt roll. Utländska fartyg 

som släpper ut olja i Sveriges 

ekonomiska zon kan ställas till 

svars vid svensk domstol. Det är 

också möjligt att gå ombord på 

utländska fartyg i den ekonomiska 

zonen, och lättare att göra 

husrannsakan på utländska fartyg 

på svenskt vatten och i 

svensk hamn. Dessutom har 

vattenföroreningsavgiften höjts 

kraftigt och kaptenens ansvar är 

tydligare. 

Befogenheter som polisen 

För att klara dessa nya uppgifter 

utbildas för närvarande etthundra 

anställda inom Kustbevakningen 

i brottsutredning. 

– Vi kan nu inleda och bedriva 

förundersökningar, vilket innebär 

att vi här har samma befogenheter 

som polisen. På så vis 

vinner vi viktig tid. Så snart det 

finns ett misstänkt fartyg, finns 

en jourhavande miljöåklagare 

som är beredd att fatta beslut 

och som sedan kan överta ansvaret 

för utredningen. Vid ett förnekande 

från kaptenen, finns 

det möjlighet att tvinga fartyget 

till kaj. 

Snabbhet avskräcker 

När ”Lily” ertappades med att 

släppa ut olja i Östersjön, var det 

alltså första gången man nådde 

ända fram med den nya lagen. 

Fartyget var på väg från Ventspils 

i Lettland till Göteborg för att 

bunkra. I Göteborg stod Kustbevakningens 

nyutbilade brottsutredare 

på kajen och väntade. 

Maskinchefen erkände utsläppet 

och fick böta 7 000 kronor. 

Dessutom drabbades rederiet av 

en vattenföroreningsavgift på 

74 000 kronor som säkrades på 

plats. 

Förutom böter, kostar det tid, 

rykte och högre försäkringspremier. 

– Den snabba handläggningen 

avskräcker. Befälhavare som 

inte bryr sig om miljön, vet att 

det finns en risk att åka fast. Sådant 

sprider sig snabbt i de här 

kretsarna. Det finns en risk att 

de då väljer att göra sina utsläpp 

någon annanstans. Därför 

är internationellt samarbete 

viktigt. 

Utsläppen är onödiga 

Sverige har ett nära samarbete 

med baltstaterna och andra 

länder i Östersjön och genomför 

gemensamma övervakningsoperationer, 

exempelvis 

med flyg. Dessutom pågår ett 

liknande samarbete på åklagarsidan. 

Utsläpp av spillolja är egentligen 

helt onödigt. Sedan två år 

tillbaka finns det mottagningsstationer 

i flertalet hamnar i 

Östersjön, inom ramen för den 

så kallade Baltic Strategy. 

Syftet är att fartygen, utan extra 

kostnad, ska kunna lämna 

oljerester i hamnarna samt att 

kontroller utförs att så sker. 

Kanske slentrian 

Så frågan är varför oljeutsläppen 

ändå fortsätter? 

– Det kanske beror på slentrian, 

det kan bero på okunskap. 

Fartyg från andra världsdelar 

känner inte till våra regler. Det 

kan också bero på praktiska 

hinder i hamnen. Det kanske 

inte fanns någon slambil tillgänglig 

när de behövde och de 

hann helt enkelt inte vänta. Dagens 

sjöfart är oerhört tidsbunden. 

Vi gör vad vi kan för att informera 

om att mottagningsanläggningar 

finns.


Fler fartyg 

krävs för att 

garantera 

beredskapen 

Dygnet runt finns Kustbevakningen 

till sjöss eller i 

luften. 

Målet är att redan efter 

fyra timmar kunna begränsa 

utsläpp och att vara på 

plats med bekämpningsfartyg 

senast åtta timmar 

efter larmet. 

Målen är satta för att ett 

olycksförlopp kräver detta. 

– Är du inte där inom fyra 

timmar tappar du förutsättningarna 

att begränsa olyckan. 

Efter åtta timmar har oljan 

spridit sig över ett så stort område 

så att det blir svårt att hinna 

ifatt den. En lyckad insats 

kräver att vi är där så snabbt 

som möjligt och tar befälet 

över olyckan, förklarar Thomas 

Fagö. 

Hur klarar Kustbevakningen 

beredskapen idag? 

– Egentligen har vi inte tillräckliga 

fysiska förutsättningar 

för att klara beredskapen. 

Men med tur och genom att vi 

ser till att ligga på rätt plats 

med våra fartyg, har vi hittills 

klarat beredskapen till 90 procent. 

Men 

risken finns 

alltid att en 

fartygsolycka 

sker 

långt upp 

vid Norrlandskusten 

och då får vi 

svårt att hinna 

fram i tid. 

Thomas Fagö 

– Vi är medvetna om problemet. 

Vi har framfört till miljödepartementet 

att vi behöver 

fler fartyg för att klara beredskapen 

fullt ut. Regeringen har 

beslutat att satsa 50 miljoner 

extra på Kustbevakningen från 

år 2004 för att vi ska få de illegala 

utsläppen att upphöra. 

Bland annat ska vi utöka antalet 

flygtimmar från 3 000 till 

5000 per år samt satsa mer på 

satellitspaning. 

Hur fungerar tillsynen av 

Kustbevakningens arbete? 

– Eftersom vi är en statlig 

myndighet är det bland andra 

jo, jk, Riksrevisionsverket och 

Riksdagens revisorer som kontrollerar 

att det går rätt till. 

Och att vi sköter vårt uppdrag, 

att jobba för ett renare hav, är 

det snarare verkligheten, eller 

medborgarna, som ser till. 

Skulle det börja flyta iland en 

massa olja längs våra ständer, 

skulle allmänheten reagera. 

De illegala oljeutsläppen på 

svenskt vatten minskar. 

Flygspaning och tuffare tag 

mot miljöbovarna, tros vara 

orsaken. 

Nu har även övervakning 

från rymden satts in i jakten 

på skeppare som avsiktligt 

pumpar ut fartygens spillolja 

i Östersjön. 

– Men oljeproblemet finns 

kvar. Det är i stort sett oförändrat 

hos våra baltiska 

grannar. Vi är inte nöjda förrän 

utsläppen upphör, säger 

Thomas Fagö. 

Förra året registrerade Kustbevakningen 

176 oljeutsläpp i 

svenska vatten. I mitten av 90talet 

var de som mest uppe i 

482. Sedan dess har antalet 

upptäckta utsläpp stadigt minskat. 

– Mycket tack vare flygspaning. 

De områden där utsläppen 

minskat, sammanfaller 

med områden där vi haft mycket 

övervakning med flyg. Men 

mörkertalet är stort. Utsläppen 

är troligen dubbelt så många. 

Att avslöja oljeutsläpp i Östersjön 

är som att leta efter en nål 

i en höstack, säger Thomas 

Fagö. 

Ofta blandas fartygens oljerester 

med rengörings- eller 

lösningsmedel, vilket innebär 

att oljan löses upp innan ut- 



De senaste åren har de illegala oljeutsläppen i Östersjön minskat kraftigt. Främst beroende på flygspaning, tror Kustbevakningen. Från och 

med i år sker också övervakningen med satellit i samarbete med Finland. På bilden tar Kustbevkningen upp olja med hjälp av länsor. 

Nya metoder ger färre oljeutsläpp 

Östersjön övervakas – 

från luften och rymden 

släppet ens hunnit upptäckas 

av Kustbevakningen. 

De stora havsområden som 

ska bevakas kräver samarbete 

med andra länder i Östersjöområdet. 

Samarbetet bygger 

på Helsingforskonventionen, 

Helcom, där Thomas Fagö är 

ordförande i bekämpningskommitten. 

Helcom varnar för 

kraftigt ökade risker i framtiden 

då oljetransporterna beräknas 

öka med 40 procent 

fram till 2015. 

– Mängden dumpad olja är 

avsevärt mycket större än de 

utsläpp som normalt sker vid 

olyckshändelser. Det finns all 

anledning att upprätthålla ett 

internationellt samarbete och 

jobba på att öka medvetenheten 

om att oljeutsläppen är ett 

stort hot mot miljön. 

Bäst ta upp oljan till sjöss 

Förra året hade det största illegala 

utsläppet en volym på 70 

kubikmeter och kunde tas om 

hand av Kustbevakningen innan 

det nådde kustzonen. Det 

är avsevärt mycket dyrare att 

sanera en strand än att ta upp 

oljan till sjöss. Hittills i år har 

Kustbevakningen plockat upp 

olja vid ett trettiotal tillfällen. 

– Ambitionen är att ta upp 

allt. Men ofta hinner vi inte 

fram innan oljan lösts upp, i 

och med att det ofta handlar 

om ganska små mängder. 

Från och med i år har satellitövervakning 

– som ett komplement 

till flygspaningarna – 

satts in i jakten på oljesyndarna 

i Östersjön. 

Dyr satellittid 

– Problemet är att det är dyrt. 

Nu är det Sverige och Finland 

som utnyttjar satelliten och än 

så länge är det på försök. Satellitoperationerna 

är noggrant 

planerade i förväg. Vi beställer 

bilder på havsområden som vi 

anser särskilt intressanta. Då 

har vi även flygplan eller båtar i 

beredskap som snabbt kan ta 

sig ut till platsen. 

Om en bild visar att ett oljeutsläpp 

sker, larmas Kustbevakningens 


– Snabba ingripanden är aoch-o 

om vi ska kunna bevisa 

att ett utsläpp gjorts från fartyget. 

Förhoppningen är att övriga 

Östersjöstater hakar på och 

köper satellittid. 

I våras tog finska kustbevakningen, 

efter larm från satellitstationen 

i Tromsö, ett fartyg 

som släppte ut olja inne i Finska 

viken. 

– Än så länge har inte satellitbilderna 

lett till något ingripande 

på svenskt vatten, men 

det kommer att ske förr eller 

senare. 

25 

Kustbevakningen 

Kustbevakningen har ansvar för 

miljöräddningstjänst till sjöss. 

Oljeutsläpp är det vanligaste 

problemet. 

Kustbevakningen övervakar 

EU:s längsta yttre gräns och är 

alltid närvarande i Bottniska viken, 

i Östersjön liksom i Kattegatt 

och Västerhavet. 

Dessutom patrulleras Vänern 

och Mälaren. 

Det finns 26 kuststationer. 

Den centrala ledningen finns i 

Karlskrona. 

Kustbevakningen har 600 anställda, 

varav tre fjärdedelar arbetar 

till sjöss. 

Till sjöss är Kustbevakningen 

även polis, tullare och delvis 


Kustbevakningens fartyg är 

utrustade med vattenkanoner 

för att klara brinnande olja till 

sjöss. 

Resurser 

14 miljöskyddsfartyg 

3 Casa spaningsflygplan 

30-tal övervakningsfartyg 

50-tal arbetsbåtar (racerbåtar, 

svävare och gummibåtar) för 

bevakning i skärgårdsområden


Storbrand på Bergshamra. Då kallade räddningsledaren på Kustbevakningen, som ryckte ut och i hög 

grad bidrog till att inte branden spred sig till bryggor och båtar. 

Vill larmas oftare 

Kustbevakningen en 

resurs även vid brand 

Här en ofta outnyttjad 

brandsläckningsresurs som 

gärna vill bli larmad – Kustbevakningen. 

– Vi har ett 40-tal fartyg 

och de flesta är utrustade 

med vattenkanoner och 

skum, säger Thomas Fagö. 

Han är räddningstjänstchef vid 

Kustbevakningen (KBV) och vill 

slå ett slag för sina fartyg i ett 

för KBV något udda sammanhang 

– som släckresurs. 

– Många blir förvånade när de 

får se våra släckningsmöjligheter. 

Många kommunala räddningstjänster 

har inte en tanke 

på att ta hjälp från oss. Inte heller 

SOS Alarm tänker på Kustbevakningen 

när det kommer in 

ett brandlarm, säger Fagö. 

Viktigt med tidigt larm 

De flesta av Kustbevakningens 

fartyg har vattenkanoner med 

kapacitet på 1 000-5 000 minutliter. 

Dessutom har fartygen 

100-1 000 liter skumvätska 

i dunk eller tank. 

– Vid bränder i strandnära 

miljöer, som varv, fiskelägen 

och liknande samt på öar bör 

den kommunala räddningstjänsten 

överväga denna resurs 

för insats från sjösidan. Det är 

viktigt att vi larmas tidigt via 

SOS Alarm och att direktkontakt 

upprättas mellan räddningsledaren 

och deltagande 

enheter från Kustbevakningen, 

säger Thomas Fagö. 

Kustbevakningens kapacitet 

för brandsläckning är framtagen 

för bränder i fartyg till 

sjöss. Räddningsdykarna är 

även utbildade rök-, kem- och 

vattendykare och alla besättningsmän 

har dessutom 

brandsläckningsutbildning för 

att kunna släcka bränder på 

eget fartyg. 

I somras fick vi några exempel 

på Kustbevakningen som 

släckningsresurs vid bränder i 

kustnära miljöer. Kustbevakningsenheter 

sattes in vid den 

stora varvsbranden i Bergshamra 

och vid en brand på 

Grisselön utanför Örnsköldsvik. 

– På Grisselön brann flera sjöbodar 

och vårt fartyg KBV 308 

gjorde en betydande insats, 

både vid brandbekämpningen 

och i transporterna av räddningspersonal, 

berättar Thomas 

Fagö. 

På väg efter tio minuter 

KBV 311 låg vid Vaxholm när 

larmet om brand i Bergshamravarvet 

kom. Räddningstjänsten 

begärde assistans från 

sjön. KBV 310, Furusund, fanns 

inte i beredskap vid larmtillfället. 

Dagpasset var slut, men 

kustbevakarna befann sig fortfarande 

ombord. Tio minuter 

senare var KBV 310 också på 

väg mot Bergshamra. 

Under resan hade KBV 310 

radiokontakt med räddningsledaren 

och besättningen förberedde 

för släckarbete på distans, 

vattenkanon på fördäck 

samt fogfighter. Förberedelser 

gjordes även för att kunna bogsera 

undan brinnande båtar. 

Förstauppgiften på plats för 

KBV 310 blev vattenbegjutning 

av kajer och bryggor, där flera 

större båtar låg förtöjda. Senare 

anlände brandbåten Eldora- 

do från Blidö och KBV 311 som 

ytterligare resurser för räddningsledaren. 

Varvet brann ner fullständigt, 

men kringliggande hus 

samt båtar, fartyg och skog 

kunde räddas. KBV 311 avslutade 

insatsen genom att lägga ut 

en absorberingslänsa sedan 

olja eller oljehaltiga produkter 

kommit ut i vattnet med släckvattnet. 

Gratis för kommunerna 

Insatserna i somras visade att 

Kustbevakningen kan vara en 

värdefull resurs vid Sveriges 

kuster inklusive de stora insjöarna 

– det gäller bara att komma 

ihåg att larma ut den. 

Ekonomin brukar spela en 

viss roll för räddningstjänsten 

och kommunerna. För räddningsledaren 

kan det vara viktigt 

att veta svaret på följande 

fråga: 

Vad kostar det att anlita Kustbevakningen 

för släckningsinsatser 

i kustnära miljöer? 

Thomas Fagö: 

– Inget alls. Räddningstjänstlagens 

paragraf 43 anger att en 

statlig räddningstjänst ska delta 

i en räddningsinsats på anmodan 

av räddningsledaren, 

om myndigheten har lämpliga 

resurser och att deltagande 

inte allvarligt hindrar den ordinarie 

verksamheten. Den statliga 

myndigheten kan inte fakturera 

den kommunala räddningstjänsten 

för en sådan insats. 

STIG DAHLÉN 

– Utmattning vanligare 

bland brandmän 


– Utmattning, och efterföljande sjukskrivningar, har blivit vanligare 

bland brandmän. Det existerade knappt för 15-20 år sedan. 

Det sa Curt Malmsten, Räddningshälsan, en av föreläsarna 

årets Fys-konferens som hölls i Malmö. 

Malmsten framhöll också att maxtest kan vara etiskt försvarbart 

vid fystester eftersom vissa förändringar i hjärtat kan upptäckas 

tidigare om man anstränger hjärtat kraftigt vid EKG-test. 

Han påpekade också att maxtester inte ska göras på tidigare 

obekanta personer. 

Bland föreläsarna fanns också Malmö FF:s fotbollstränare Tom 

Prahl som ansåg att tränarrollen till hälften är att vara ledare, 35 

procent instruktör och 15 procent administratör. 

Årets fyskonferens lockade cirka 150 deltagare. FYS-2003 

kommer att hållas i Borås med Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund 

som arrangör. 

Slåss för fysträning 

i nya utbildningen 

– Eleverna bör under utbildningstiden få klart för sig vilka fysiska 

krav som ställs vid antagning till brandman och i arbetet som 

brandman. 

Det anser Rit, Räddningstjänstens idrotts- och testledare, som 

vid årsmötet i Malmö beslutade uppvakta Räddningsverket 

med en skrivelse apropå den nya utbildningen inom räddningstjänsten. 

Rit anser också att det är viktigt att eleverna får en gedigen fysisk 

träning under utbildningstiden 

– Så att de får goda träningsvanor och lär sig förstå hur kroppen 

fungerar ur fysiologisk synpunkt. 

Från Rit:s årsmöte kan för övrigt noteras att Lars Bohlund, Solna/Sundyberg 

omvaldes som ordförande. Omval blev det också 

för ledamöterna Gunnar Örneborg, Botkyrka, och Mats Pettersson, 

Jönköping. Övriga i styrelsen är Jan-Erik Andersson, Trollhättan, 

och Peter Larsson, Kalmar. 

Överklagade självrisk 

När staten ersatte Sundsvall-Timrå räddningstjänstförbund för 

översvämningarna 2001 drog Räddningsverket självrisk för 

både Sundsvalls och Timrå kommuner. 

Men förbundet ska inte betala självrisk för Timrå kommun. 

Det slår länsrätten i Värmland fast och ger därmed förbundet 

rätt i dess överklagan mot Räddningsverket. 

Eftersom endast Sundsvalls kommun drabbades av kostnader, 

är det också bara från Sundsvall självrisk ska dras från ersättningen, 

anser länsrätten. 

Räddningstjänstförbundet ersätts nu med 412 155 kronor, vilket 

är Timrås självrisk. 

Sundsvall-Timrå har dessutom lämnat in en kompletterande 

faktura på 109 854 för hyra av översvämningsskydd. 

Den totala statliga ersättningen för insatsen blir 3 007 367 

kronor. 

Nu får vi ta med ”fem 

liter brandbomber”… 

Från årsskiftet får flygresenärer vid resor mellan två EU-länder ta 

med sig fem liter sprit i handbagaget, mot tidigare två. Detta 

upprör Svensk pilotförening, som anser att spritflaskorna kan 

användas som potentiella brandbomber. En pilot sa i en intervju 

i Sveriges Radio: 

– Man får längre inte ens ta med sig en nagelfil ombord, däremot 

fem liter brandfarlig vätska. Ingen kontrollerar heller vilken 

vätska som finns i flaskorna, det kan röra sig om rena molotovcocktails. 

Problemet borde gå att lösa genom att förbjuda att spritflaskor 

får tas ombord på flygplan samtidigt som det blir tillåtet att 

köpa taxfree när man lämnat planet vid ankomst. Det borde till 

och med – i dessa terroristtider – vara lätt att få igenom ett sådant 

internationellt beslut. 

Ingenjörer väljer oftast kommun 

Majoriteten brandingenjörer som utbildas vid Lunds tekniska 

högskola (LTH) hamnar i kommunal räddningstjänst. Enligt siffror 

från Robert Jönsson vid LTH har 330 elever som påbörjat studierna 

1986-96 tagit examen. De har hamnat i följande miljöer: 

Kommunal räddningstjänst 52 procent, konsultföretag 25, 

statlig verksamhet 13, försäkringsbolag 5, industri 2,5, övrigt 2,5 

procent.


Stödinsats 

i Indonesien 

Räddningsverket stödjer fredsövervakning 

i Indonesien. 

I början av december reste 13 

personer på Räddningsverkets 

uppdrag till Banda Aceh för att 

etablera ett huvudkontor och 

tolv distriktskontor åt Center 

for Humanitarian Dialogue 

(CDH), som ansvarar för fredsövervakningen. 

9 december skrevs ett fredsavtal 

mellan organisationen 

GAM (Det fria Aceh) och indonesiska 

regeringen. Med undertecknandet 

finns en förhoppning 

att den konflikt som pågått 

under mer än 25 år i Acehprovinsen 

på Norra Sumatra är 

avslutad. 

CDHs övervakningskommission 

påbörjade övervakningsarbetet 

direkt efter att avtalet 

skrevs på. 

Uppdraget för Räddningsverkets 

stödstyrka är att hjälpa till 

med förläggning, arbetsplatser, 

tekniskt stöd, inköp, fordon, 

samband, sjukvård med mera. 

Den första tiden leds styrkan 

av Stefan Johansson, Räddningsverket 

i Karlstad. Han ersätts 

efter nyår av Fredrik Zethelius 

från Sandö. 

Den första styrkan stannar i 

två månader. Därefter kommer 

antalet personer att minska 

stegvis. 

Sida finansierar uppdraget 

med totalt 20 miljoner kronor. 

23 oktober drabbades Lund 

av en orkan. 

Förödelsen blev enorm. 

En brandman omkom och 

fjärrvärmenätet slogs ut. 

Fast inte på riktigt. 

Politikernas årliga revision 

av räddningstjänsten i 

Lund var dramatisk. 

Revisionsdagen är den dag då 

politikerna i Lunds Räddningsoch 

beredskapsnämnd reviderar 

förvaltningens totala verksamhet 

under det gångna året. I 

Lund anser man att det inte 

räcker med att granska fakturor, 

siffror och formalia. 

– Det kändes meningslöst. 

Vårt jobb handlar ju främst om 

operativ och förebyggande 

räddningstjänst. Hur kan politikerna 

veta att vi verkligen gör 

vårt jobb, säger Mats Paulsson, 

ställföreträdande chef vid räddningstjänsten 

i Lund. 

Hemlighetsmakeri 

Därför är den årliga revisionsdagen 

numera en nervkittlande 

tillställning. Den föregås av 

hemlighetsmakeri – ett scenario 

målas upp där alla förvaltningens 

avdelningar blir inblandade. 

Politikerna i nämnden bjuds 

in att delta i denna fejkade dra- 

Nyheter 

Nervkittlande revision i Lund: 

Räddningstjänst sätts på prov 

Foto: KATARINA SELLIUS 

För tredje året i rad kör man en annorlunda revision i Lund. 

– Revisionsdagen är ett politiskt styrmedel. Då är det viktigt att 

politikerna förstår hur vår verksamhet fungerar i verkligheten, säger 

Mats Paulsson, ställföreträdande räddningschef i Lund. 

matik. Ingen, förutom den som 

satt ihop spelet, vet vad som ska 

hända. Avdelningschefer, vakthavande 

brandingenjörer, 

räddningschef i beredskap, insatschefer 

och styrkechefer får 

alltså lösa sina ”normala” arbetsuppgifter 

inför öppen ridå. 

– Meningen är att förbättra 

den politiska insynen och förståelsen 

för verksamheten. Det 

här är ett utmärkt sätt för politikerna 

att få grepp om vår 

verksamhet. 

Räddningstjänstens ageran- 

de bedöms av inhyrda experter. 

Denna gång var det Ken Henningson, 

blivande räddningschef 

i Malmö, som utvärderade 

hur personalen skötte sitt jobb. 

Stärker självförtroendet 

I år var det alltså orkanen som 

drog fram. Redan på fredag eftermiddag 

fick räddningstjänsten 

i Lund en vädervarning 

från SMHI. Ett dygn senare blåste 

tak av hus, det grävdes hål på 

huvudledningen till fjärrvärmenätet, 

kommunens äldrebo- 

27 

enden blev obeboeliga i det 

nollgradiga vädret och en 

brandman omkom i tjänsten. 

Larmvägar testades och man 

insåg att räddningstjänsten 

saknade resurser att flytta äldre 

och sjuka människor då styrkorna 

redan var hårt ansträngda 

med räddningsarbetet. 

Stödgrupp upprättades och improvisationsförmågan 

testades. 

– Det är spännande när verksamheten 

sätts på prov. Självförtroendet 

växer hos alla inblandade 

när vi klarar att lösa 

uppgifterna. 

– Vi hade lärt av den senaste, 

riktiga, orkanen som drabbade 

Lund 1999. Den gången stannade 

nämligen orkanvarningen 

här hos oss. Och alla andra blev 

överraskade. Ansvaret ligger på 

oss att varna övriga kommunala 

förvaltningar i en sådan här 

situation. 


FOTNOT: Vill du veta mer om 

hur Lund lägger upp revisionsdagen, 

går det bra att kontakta 

Mats Paulsson på telefon 046- 

35 80 12. 

Räddningsverket lånar ut bandvagnar 

– och ställer krav på rätt utbildning 

Köra bandvagn kräver i 

grunden B-körkort. Men det 

räcker inte – tycker Räddningsverket, 

och kräver specialutbildning 

för att låna ut 

vagnar till räddningstjänsterna. 

Cirka 120 räddningstjänster 

har tillgång till 180 bandvagnar. 

De kommer ursprungligen 

från militära försvaret och meningen 

från början var att försvaret 

skulle skänka bandvagnarna 

till kommunerna. Detta 

var inte juridiskt möjligt, däremot 

kunde statliga Räddningsverket 

ta över bandvagnarna 

och låna ut dem till kommunerna. 

Skälet till att verket ställer 

krav på specialutbildning är 

Köra bandvagn i oländig terräng ställer höga krav på föraren. Därför kräver Räddningsverket att räddningstjänsterna 

har specialutbildade förare för de bandvagnar som verket lånar ut till kommunerna. 

enligt Lennart Danielsson på 

räddningstjänstavdelningen 

detta: 

– Det är ett arbetsgivaransvar 

att brandmännen har rätt utbildning. 

Dels finns det personrisker 

med att köra bandvagn 

utan specialutbildning, 

dels finns risken att man förstör 

vagnen. Utbildning lär 

också brandmännen att nyttja 

bandvagnen fullt ut. 

Självkostnadspris 

Räddningsverket samarbetar 

sedan en tid med Svenska 

Kraftnät och Svensk Energi om 

bandvagnsutbildning. Grundutbildningar 

har i höst genomförts 

i Karlsborg och Åsbro 

utanför Hallsberg. 

– Få räddningstjänster har 

hittills skickat folk till dessa 

kurser. En del tycker att kursavgiften 

på 8 900 kronor är för 

dyr, men det handlar om rena 

självkostnadspriset. Enbart i 

bensinkostnader kör varje elev 

upp ett par tusen kronor under 

de fyra dagarna, säger Lennart 

Danielsson. 

På kursen samsas två man om 

en bandvagn, så det blir tillfälle 

till mycket praktik. 

– Kommuner kan formellt 

lösa utbildningen på hemmaplan 

med hjälp av en godkänd 

instruktör, men det blir inte 

alls samma möjligheter till 

praktiskt handhavande. 

Svenska Kraftnät och Svensk 

Energi erbjuder även särskilda 

utbildningar i vinter respektive 

mörkerkörning. 

– Det är viktig påbyggnadsutbildning 

för de som räknar 

med att använda bandvagnar 

under svåra förhållanden. Men 

det första steget och det vi kräver 

för fortsatt utlåning av 

bandvagnarna är att alla som 

kör har grundutbildningen, säger 

Lennart Danielsson. 

STIG DAHLÉN 

FOTNOT: Den som vill veta mer 

om kraven på bandvagnsförare 

och utbildningen kan ringa 

Lennart Danielsson, telefon 

054-13 50 00.


Liv-räddning... 

Pucken sitter oftast där den ska 

– i plockhandsken. 

Förhoppningsvis sitter även 

brandvarnaren där den ska – 

monterad där hemma. 

“Din Liv-räddning” slår Brandförsvarsföreningen 

i Jönköpings 

län fast, och använder HVs och 

Tre Kronors hockeymålvakt Stefan 

Liv i marknadsföringen. 

– Det ser ganska bra ut i vår 

kommun, 87,5 procent har 

brandvarnare. Men vi har upptäckt 

att statistiken ser sämre ut 

bland de yngre. Därför den här 

satsningen, säger brandingenjör 

Fredric Jonsson. 

Stefan Liv dyker upp i TV-reklamen, 

filmen körs även i Kinnarps 

Arena, Jönköpings hockeytempel. 

Det satsas även på reklam i radion 

för att nå målgruppen. 

Räddningskåren på Visingsö 

i Vättern är en av många 

deltidsstyrkor som fått problem 

med rekryteringen. De 

två-tre senaste åren har 

man förgäves sökt folk. 

Kåren går runt på tre styrkor, 

1+4. Men det har länge fattats 

två personer. 

Slutbilden i reklamfilmen i 

Jönköping – brandvarnaren en 

Liv-räddning. Och det håller sä- 

Rekryteringsproblem på Visingsö 

Då dammsög 

deltidarna hela ön 

Brandmännen Kenneth Fristedt 

och Peter Andresen tog 

kontakt med platschefen Staffan 

Krantz och Göran Melin, 

ställföreträdande räddningschef 

i Jönköping, och föreslog: 

– Vi måste göra något, varför 

inte dammsuga ön på alla 

tänkbara brandmän och bjuda 

in dem till en provapå-dag. 

Foto: RÄDDNINGSTJÄNSTEN VISINGSÖ 

Nio intresserade Visingsö-bor kom till prova-på-dagen på brandstationen. 

En av dem var Lotta Dandenel. Ett av momenten som 

hon och de andra fick testa var att klippa i en bil. 

kert hockeymålvakten Stefan 

Liv med om. 

Så blev det. De flesta Visingsös 

800 invånare känner eller 

känner till varandra. Det var 

inga större problem att kartalägga 

målgruppen, sedan var 

det ”bara” att ringa runt. Nio 

personer anmälde sig till informationsträffen 

på brandstationen 

en lördag. 

– De fick pröva på att klättra i 

stege, de fick klippa sönder en 

bil, känna på enkel rökdykning 

och använda brandslangen. 

Dagen avslutades med att kåren 

bjöd på middag och som 

tack för visat intresse delades 

det ut resebrandvarnare och 

reflex. 

– Efteråt anmälde sig fem 

man att gå vidare för att göra 

rullbandstestet, berättar Kenneth 

Fristedt. 

Han räknar inte med att alla 

blir brandmän, men blir utfallet 

två-tre nyrekryteringar är 

det ändå bingo. 

– Det skulle trygga verksamheten 

framöver.Alla här på ön 

är angelägna om att deltidskåren 

ska finnas kvar. 

Förra året ryckte deltidsstyrkan 

på Visingsö ut 77 gånger. 

63 av utryckningarna var sjukvårdslarm, 

4 automatlarm och 

3 brand i byggnad. 

STIG DAHLÉN 

FOTNOT: Vill någon veta mer 

om Visingsös provapå-dag svarar 

Kenneth Fristedt gärna på 

frågor, tel 0390-406 06 

Krav på brandvarnare gäller 

hela landet 

Många kommuner har tagit beslut om att brandvarnare ska införas 

i samtliga bostäder. Enskilda kommuner har dock ingen 

laglig möjlighet att besluta om generellt krav på brandvarnare i 

alla bostäder i den egna kommunen, vilket skapat en del osäkerhet 

i räddningstjänsten. 

På Räddningsverkets hemsida (www.srv.se) finns följande färsk 

information om brandvarnarkravet: 

”Det finns endast en bestämmelse som gäller brandskyddet i 

befintliga bostäder och det är 41 § räddningstjänstlagen. Genom 

bestämmelsen ställs krav på att det ska finnas ett skäligt 

brandskydd i bland annat hyreslägenheter och enskilda villor. 

För att förtydliga vilken brandskyddsnivå som är skälig i en 

bostad beslutade Räddningsverket för ett år sedan om allmänna 

råd om brandvarnare i bostäder. 

Som framgår av det allmänna rådet anser Räddningsverket att 

det är skäligt att det finns minst en brandvarnare i varje bostad. 

Det är den kommunala räddningstjänsten som genom sin tillsyn 

ska se till att räddningstjänstlagens 41§ efterlevs. 

Till de kommunala uppgifterna hör också att sprida information 

om kravet på brandvarnare i bostäder. Kraven på brandskydd 

enligt räddningstjänstlagen gäller generellt i hela landet 

och kan inte påverkas av den enskilda kommunen.” 

Malmö drog igång lavinen 

Det började i Malmö för några år sedan – satsningen på brandvarnare 

i alla bostäder. Dödsbränderna har därefter närmast helt 

upphört i kommunen. Numera finns det fungerande brandvarnare 

i 90 procent av alla bostäder i Malmö. Fler kommuner har efter 

hand hakat på Malmös goda exempel. Den snöboll som Malmö 

rullade igång har senaste halvåret – med hjälp av mycket publicitet 

och Räddningsverkets allmänna råd – växt till en lavin. 

Stockholms brandoch räddningsnämnd har bestämt att det 

ska finnas brandvarnare i alla bostäder från årsskiftet Detta har 

skapat en stor efterfrågan och grossister rapporterar att de 

knappt hinner leverera till butikerna. Och bostadsbolagen hinner 

inte sätta upp brandvarnarna före 1 januari. Men 1 juli 2003 

ska det vara klart. 

Tioårsbatteri blir billigast 

Minst en fungerande brandvarnare per våningsplan. Det är 

Räddningsverkets råd till allmänheten. För den riktigt säkerhetsmedvetne 

rekommenderar Ulf Erlandsson, brandingenjör vid 

Räddningsverket, också en brandvarnare i varje sovrum. Ett annat 

påtagligt råd från Ulf Erlandsson är: 

– Byt ut brandvarnare som är äldre än tio år! Numera säljs 

brandvarnare med tioårsbatterier. De kostar drygt 200 kronor, 

men utslaget per år blir det billigare än att köpa nytt batteri varje 

år. Dessutom undanröjs risken att man ska glömma bort batteribytet. 

Reklamradion sänder 

VMA automatiskt 

Från 1 december är de kommersiella radiostationerna en kanal 

att räkna med på allvar när allmänheten ska varnas och informeras 

vid allvarliga olyckor. 

I samband med kvartalstestet första måndagen i december testades 

också de så kallade VMA-boxar, som satts upp på de kommersiella 

stationernas sändarmaster. Boxarna innehåller utrustning, 

som gör att VMA-meddelanden, som sänds i Sveriges Radio, 

med automatik också sänds i de kommersiella stationerna. 

– Den kommersiella radion är den mest avlyssnade radiokanalen 

i åldrarna upp till 35 år. Genom denna tekniska lösning har 

ett effektivt sätt att varna folk blivit ännu bättre, säger presschef 

Mats Oscarsson, Räddningsverket. 

-89 års klass träffas fortfarande 

Goda traditioner är viktiga att slå vakt om. Brandmästarkursen 

från Revinge 1989 har tagit fasta på detta och fortsätter att träffas 

en gång vartannat år. 

– Vi brukar vara 20-21 gubbar av hela kursen på 25 elever. De 

flesta brandmästarklasser uttalar vid kursslut en ambition att 

fortsätta träffas, men det är få som klarar det. Därför känns det extra 

roligt att vi kan upprätthålla den här traditionen, säger Staffan 

Persson, elev på Revinge 1989 och senare lärare på skolan. 

– Redan första kursdagen förstod vi att detta var en samling 

individer som skulle trivas bra tillsammans. Under 14-veckorsutbildningen 

lyckades vi samla ihop 116 000 kronor och för 

dem åkte vi på klassresa till Frankfurt. 

Årets träff hölls i Helsingborg och nästa gång blir i Mjölby.


Sirenens Räddningsskola 

Rätt strålrör till rätt insats 

Vatten är det i särklass vanligaste släckmedlet 

och strålröret det verktyg som 

gör det möjligt att variera släckmetoderna. 

Men på samma sätt som det inte 

Vatten vid tre typer av brandsläckning 

atten används vid manuell brandsläckning 

på tre olika sätt: för 

V brandgaskylning, ytkylning och 

som gasformigt släckmedel. 

För brandgaskylning krävs ett strålrör 

som ger en spridd stråle med små droppar. 

Ytkylning kräver också en spridd stråle, 

men dropparna bör vara större. 

För att vatten ska fungera som gasformigt 

släckmedel krävs stora vattendroppar 

och en ganska samlad stråle. 

Brandgaskylning 

Vattendropparna kan kyla heta brandgaser 

för att minska deras brännbarhet 

och volym. 

Då minskar risken för övertändning. 

Dessutom strömmar kall luft till och arbetsmiljön 

förbättras. 

Släckning av lågande brandgaser – 

flammor – är också en form av brandgaskylning. 

Genom att tillräckligt mycket vatten 

förångas i flammorna kyls dessa så 

mycket att förbränningen upphör. 

Ibland kallas metoden för offensiv 

släckning, men den är inte mer offensiv 

än många andra metoder. 

För brandgaskylning 

måste vattendropparna 

vara mycket små, mindre 

än en halv millimeter 

i diameter. Det klarar 

många dimstrålrör, 

dimspik och applikatormunstycken. 

Det gör däremot inte 

enhetsstrålrören. Men 

det är inte bara droppstorleken som avgör 

effektiviteten för släckning/kylning 

av gaser, även konvinkeln och kastlängden 

påverkar. 

För bästa effekt ska sprayen täcka in 

en så stor del av gasvolymen som möjligt. 

Effektivast blir brandgaskylningen 

med ett enda svep som täcker in den 

gasvolym som ska kylas. Det ger mindre 

slitage på utrustningen, men framför 

allt bättre kyleffekt än pulsationer. 

Ytkylning 

finns något bra verktyg som både sågar, 

spikar och skruvar finns det ingen 

universell släckmetod som passar alla 

bränder. 

För att välja rätt strålrör måste man 

Foto: ARNE FORSELL/BILDBYRÅN 

Det finns inga strålrör som passar för alla situationer. För att välja rätt strålrör måste man ha klart för sig i vilken insatssituation som gäller. Bilden är hämtad från en sågverksbrand 

i Hässleholm. 

Vid kylning av ytor spelar inte dropparnas 

storlek så stor roll. Det är ofta en fördel 

med lite större droppar, som kan 

passera genom flammor och heta gaser 

utan att förångas. 

Ett par millimeters diameter räcker 

för att droppen ska klara tiotals meter 

genom brandgaserna utan att förångas 

nämnvärt. 

Tre ställen för ytkylning kan särskiljas: 

■ Direkt på de brinnande ytorna. Det 

är vanligast vid mindre bränder och ger 

den snabbaste släckningen. 

■ Fuktning av de bränsleytor som börjat 

pyrolysera men ännu inte brinner. 

■ Kylning av icke brännbara konstruktioner 

i syfte att hindra brandspridning. 

Vatten som gasformigt 

släckmedel 

Att använda vattnet som gasformigt 

släckmedel var länge det enda sättet att 

hantera större bränder inomhus, innan 

lämplig skyddsklädsel utvecklats. 

ha klart för sig i vilken insatssituation 

det ska användas. 

Och släckeffekten beror i alla händelser 

mer på vad du gör med vattnet, än 

på vilken utrustning som används. 

29 

Med en ganska liten mängd vatten 

fuktas heta ytor i brandrummet, framför 

allt taket och brandhärden. Är rummet 

slutet bildas så mycket ånga att det 

kan fungera som ett gasformigt släckmedel. 

Vattenångan fyller rummet och gör 

att flammorna inte orkar hålla temperaturen 

uppe utan slocknar. 

För att kunna använda vatten på detta 

sätt krävs ett strålrör som ger stora 

vattendroppar. Vattnet får ju inte förångas 

på vägen, då motverkar det sitt 

syfte. Strålen bör också kunna täcka in 

de heta ytorna. 

Observera att tekniken endast används 

för att slå ned en brand. Då befinner 

sig all personal utanför brandrummet. 

Först när branden slagits ned, går 

rökdykare in och slutför insatsen genom 

kylning av de inblandade 

bränsleytorna. 

STEFAN SÄRDQVIST 

i samarbete med 

Eva-Lena Lindbäck

30 

Så väljer du 

rätt strålrör 

U 

töver prestanda, ergonomi 

och hanterbarhet 

är sådant som vikt, slit- 

styrka, servicebehov och pris 

aspekter som är viktiga vid valet 

av strålrör. 

Det måste också vara anpassat 

till systemet med pump och 

slang, för att alltid få rätt tryck 

och flöde. 

Det finns tyvärr inga strålrör 

som kan rekommenderas för 

alla situationer. 

Ett dimstrålrör anpassat för 

en normal lägenhetsbrand 

kanske ger för lite vatten eller 

för kort kastlängd för att vara 

lämpligt vid en lagerbrand. Å 

andra sidan är det kanske onödigt 

stort och klumpigt för en 

skogsbrand. 

Strålröret måste alltså vara 

anpassat för insatsmiljön 

Oavsett hur strålröret är utformat 

är det viktigt att man 

med begränsad träning kan 

lära sig att hantera det på ett 

bra sätt. 

Samtidigt måste även så 

grundläggande moment som 

strålförarteknik övas. 

Hög- eller lågtryck? 

Jag skulle inte bli förvånad om 

nästa generation av svensk 

standardbrandbil är utrustad 

med högtryckspump, med ett 

utgående tryck om 2-4 MPa 

(mega pascal) i stället för cirka 

1MPa som i ett vanligt lågtryckssystem. 

Skillnaden mellan ett högoch 

lågtryckssystem märks 

främst på slangen. Med ett lågtryckssystem 

används gummibelagd 

vävslang som inte är 

formstabil. Med högtryck krävs 

formstabil slang som förvaras 

på centrumrulle. 

Det förhöjda trycket används 

på två sätt. 

Det ena, som används i till ex- 

Slätborrade 

munstycken 

De första strålrören utvecklades 

tillsammans med de första 

brandpumparna. 

Då fanns ännu inga smidiga 

brandslangar, strålrören monterades 

direkt på pumpen. Det 

gällde både de små handsprutorna 

av ”cykelpumpsmodell” 

och de större, som krävde uppemot 

åtta man som pumpade. 

Strålrören gjorde skäl för 

namnet: ett avsmalnande rör 

empel Danmark och Storbritannien, 

är att utnyttja det 

höga trycket till strömningsförluster. 

Då kan man ha en 

lång, smal, lätt och smidig 

slang som ger ett snabbt angrepp. 

Framför allt slipper man 

uppkopplingstiden för systemet, 

som ju alltid är vattenfyllt 

och klart att använda. I detta 

system blir munstyckstrycket 

ungefär samma som för lågtryckssystem. 

Förhöjt tryck på Island 

Det andra sättet är att låta 

munstyckstrycket vara förhöjt. 

Det används exempelvis på Island. 

Då får man antingen högre 

kastlängd eller en spray 

med betydligt mindre droppar, 

som är bättre för brandgaskylning. 

Det finns även system med 

mycket höga tryck. Skärsläckaren 

har exempelvis ett arbetstryck 

på uppemot 30 MPa. En 

del av detta tryck används för 

att kunna ha en tunn slang och 

en del av trycket ger en vattenstråle 

som kan tränga igenom 

fasta material. 

Samtidigt är vattnet så finfördelat 

att ytkylningen blir liten, 

vilket är skärsläckarens främsta 

nackdel. 

Ett dimstrålrör anpassat för 

en normal lägenhetsbrand 

kanske ger för lite vatten eller 

för kort kastlängd för att fungera 

vid en lagerbrand, och är 

kanske onödigt klumpigt för en 

skogsbrand. Strålröret måste 

vara anpassat för insatsmiljön. 

Och som framgår av bilden kan 

även insatsmiljön förändras vid 

en lägenhetsbrand. 

Tre generationer manuella strålrör 

som störde strömningen så lite 

som möjligt. Detta gav en samlad, 

ganska smal stråle med 

god kastlängd, eftersom det 

går att få ganska bra tryck även 

om flödet blir lågt i en handdriven 

pump. 

Enhetsstrålrör 

Så småningom utvecklades 

brandslangen och strålföraren 

kunde komma närmare branden. 

Då dög inte längre de slätborrade 

strålrören, eftersom 

vattnets träffyta blir så liten 

med sluten stråle. 

Enhetsstrålröret liknar ett 

slätborrat strålrör, men har en 

fast propeller monterad i avstängningsventilen. 

Propellern 

sätter vattnet i rotation, vilket 

ger en spray med ganska stora 

droppar - utmärkt för att blöta 

ned bränsleytor. 

Dimstrålrör 

Nackdelen med enhetsstrålrör 

är att strålbilden inte går att re- 

glera, mer än mellan sluten och 

spridd stråle. 

För att vara effektiva vid 

brandsläckning inomhus måste 

vattendropparna vara mycket 

mindre än vad enhetsstrålröret 

kan åstadkomma. Dessutom 

måste sprayens konvinkel 

gå att variera så att utrymmet 

täcks in på bästa sätt. 

Nästa utvecklingssteg var 

dimstrålröret. Oftast är det 

konstruerat som ett tallriksstrålrör. 

Det får sin strålbild av 

att en samlad vattenström träf- 


far en tallrik eller spridarplatta. 

Vattnet finfördelas vanligen 

genom en krans av tänder. Det 

ger ett stort antal fina strålar i 

en ring. 

Roterande tandkrans gör 

vattentätheten jämnare, vilket 

dock medför att vattnet slungas 

åt sidorna och att vattentätheten 

i mitten minskar.

Lästips 

Vatten och andra släckmedel 

Av Stefan Särdqvist, 

2002. 

Publikationsnummer: 

U30-617/02. Pris: 335 

kronor. 

Högtrycksbrandsläckning 

SRV Aktuellt 3/2000. 

Beställningsadress: 

Räddningsverkets publikationsservice, 

L124, 651 

80 Karlstad. 

Fax: 054-13 56 04. 

E-post: publikationsservice@srv.se 

Systemkurva 

och pumpkurva 

För varje brandvattenpump 

finns ett förhållande mellan 

hur mycket vatten pumpen levererar 

och det utgående trycket. 

Detta brukar kallas för 

pumpkurvan. 

Samtidigt finns ett annat 

samband, en systemkurva. Den 

består av två delar: tryckförluster 

i slangen och munstyckstryck. 

Både tryckförluster och 

munstyckstryck varierar med 

flödet. (Se illustration) 

Brandvattenhydraulik handlar 

om hur dessa kurvor kan påverkas. 

Pumpens prestanda 

styr pumpkurvan. Slangsystemet 

styr en del av systemkurvan, 

munstyckets utformning 

en annan. 

Oreglerade strålrör 

Med fullt öppen ventil hos ett 

enhetsstrålrör styrs flödet av 

storleken på munstyckets hål. 

Ett litet hål ger stort flödesmotstånd 

och flödet blir litet. 

Ett stort hål ger mindre förluster 

– en större mängd vatten 

kan passera. 

Eftersom tryck och flöde alltid 

ställer in sig vid skärningen 

mellan pumpoch systemkurvorna 

kommer övergången till 

ett större munstycke att innebära 

att flödet ökar, men att 

munstyckstrycket sjunker. 

För att kompensera detta 

måste pumptrycket öka om 

munstyckstrycket ska hållas. 

Vid samma tryck men med en 

Sirenens Räddningsskola 

Tryckförlust varierar med flödet 

Sluten stråle 

Den slutna strålen används i 

stort sett endast när det är räckvidd 

som behövs. Det är bra att 

känna till räckvidden hos de 

strålrör som används. 

Även dimstrålrör ska kunna 

klara av att ge en sluten stråle 

med någorlunda bra kastlängd, 

20-25 meter, enligt 

strålrörsnormen SS3500. 

Spridd stråle 

Den spridda strålen används 

dubblering av munstycksdiametern 

ökar flödet fyra gånger. 

Flödet beror av munstycksdiametern 

i kvadrat. Med samma 

munstyckstryck ger alltså fyra 

7 millimeters strålar samma 

flöde som en 14 millimeters 

stråle. 

Oreglerade dimstrålrör beter 

sig på samma sätt som enhetsstrålrören, 

även om det inte 

finns ett runt munstyckshål. 

För dessa kan en likvärdig 

munstycksdiameter beräknas. 

Flödesreglering 

Vissa dimstrålrör har inbyggd 

flödesreglering. En del har olika 

lägen på avstängningsventilen, 

andra har en separat ring 

att vrida på. 

I båda fallen fungerar regleringen 

ungefär som trapporna 

på ett enhetsstrålrör. 

Skillnaden är att avtrappningen 

kan ske under drift. Flödesmarkeringarna 

på strålröret 

anger flödet vid ett givet referenstryck, 

ofta 0,5 eller 0,6 

MPa (mega pascal). Vid andra 

tryck blir flödet annorlunda. 

Med flödesreglering ökar 

strålrörets användbarhet, så att 

ett vattenflöde kan väljas som 

är lagom för den brand som 

ska mötas. 

Tryckreglering 

Oreglerade strålrör har egenheten 

att med minskande 

munstyckstryck minskar bland 

annat strålens kastlängd. Vissa 

strålrör har därför automatisk 

mest. Det beror på att med 

ökad konvinkel ökar också 

vattnets träffyta. 

Ju större träffyta desto snabbare 

släckning – i alla fall så 

länge vattnet når fram. 

Begreppet spridd stråle är 

egentligen missvisande. En 

stråle som är spridd är ju inte 

längre någon stråle; ordet 

spraya är mer rättvisande. 

Med ett bra strålrör kan man 

med ett svep täcka in det som 

ska kylas, oavsett om det rör sig 

om en gasvolym vid brandgaskylning, 

bränsleytor vid ytkyl- 

tryckreglering. Den består av 

ett fjäderbelastat motstånd. 

Vid höga munstyckstryck går 

fjädern i botten, då blir tryck 

och flöde samma som för ett 

oreglerat strålrör. Om det ingående 

trycket sjunker, kommer 

fjädern att dra ihop sig och 

minska flödesöppningen. 

Effekten blir ungefär den 

samma som att flödet sänks i 

ett flödesreglerat strålrör. Vid 

låga tryck stänger det tryckreglerade 

strålröret helt. 

Tryckförluster 

i praktiken 

Om en flödesmätare monteras 

på pumpen är det lätt att reglera 

trycket. Vet man hur stort 

flöde ett strålrör ger vid rekommenderat 

munstyckstryck, är 

Strålbild – sluten eller spridd 

Vattentätheten i liter per kvadratmeter och minut för två olika dimstrålrör, 

ett med fast och ett med roterande tandkrans. 

Tryck och flöde ställer alltid in sig vid skärningen mellan pumpoch 

systemkurvan. Systemkurvan byggs upp av slangförluster och 

munstyckstryck. 

ning eller heta ytor i allmänhet 

vid användning av vatten som 

gasformigt släckmedel. 

Vid tester där strålrör jämförs 

med varandra är det viktigt 

att veta vad man testar. 

Antingen är det strålröret i 

sig. Då måste strålrörens munstyckstryck 

och därmed flöde 

vara i enlighet med tillverkarens 

rekommendationer – och 

då blir det svårt för att inte säga 

omöjligt att rättvist jämföra 

olika strålrör. 

Eller också testar man strålrören 

i ett helt system: vatten- 

Läraren 

31 

det bara att ställa in trycket på 

pumpen så att flödet blir det 

rätta. 

Skillnaden mellan utgående 

tryck och munstyckstrycket ger 

ett mått på tryckförlusterna i 

systemet. 

Vid övningar kan man bygga 

upp olika slangsystem och själv 

se hur flödet varierar beroende 

på vilka komponenter som används. 

Det går även att använda 

tryckmätare för att mäta tryckförlusterna 

i olika system. Det 

är bra om man vill lära sig begränsningarna 

i olika brandvattensystem. 

En fast monterad 

flödesmätare kan dock användas 

även i skarpa lägen. 

källa, pump, slang, strålrör, 

brandgaser och brandhärd. Då 

kan man jämföra exempelvis 

tiden det tar att kyla brandgaser 

eller slå ned en brand. Om 

den senare testmetoden används 

kommer man att upptäcka 

att de allra flesta strålrör 

fungerar utmärkt, och att olikheter 

i hur angreppet utförs 

ger avsevärt större skillnader 

än olikheter som strålrören 

ger. 

Namn: Stefan Särdqvist 

Ålder: 34 år 

Bostadsort: Lund 

Bakgrund: Brandingenjör 1991, teknologie 

doktor vid Lunds tekniska högskola 2000 

med avhandlingen ”Demand for extinguishing 

media in manual firefighting”. Räddningsverkets skola i 

Revinge sedan 2000, lärare och forskare. 

Aktuell med boken ”Vatten och andra släckmedel” som kom 

ut under hösten 2002.

32 Erfarenheter 


A 

ll material ger ifrån sig 

infraröda värmestrålar 

på våglängder som inte 

kan uppfattas av ögat. 

I en IR-kamera omvandlas 

dessa till synligt ljus. Tekniken 

är inte ny men har länge varit 

förbehållen militära ändamål. 

Möjligheten att se i mörker, 

lokalisera ytor och föremål 

med förhöjd temperatur är naturligtvis 

ett fantastiskt hjälpmedel 

också på räddningstjänstens 

område: 

■ Förebygga bränder genom 

att se var det utvecklas värme i 

till exempel en elektrisk installation. 

■ I samband med aktiv räddningstjänst 

snabbt och säkert 

kunna genomsöka stora lokaler 

efter människor och före- 

Undersökning av misstänkt 

röklukt i en byggnad är ett 

rutinuppdrag för de flesta 

räddningskårer. 

Normalt föranleder det 

bara utryckning med en 

mindre styrka. 

Oftast är det lätt att avslöja orsaken. 

En glimtändare eller lysrörsdrossel 

som blivit överhettad 

på grund av ett blinkande 

lysrör är klassiska exempel. 

Andra gånger är det svårare 

att hitta varifrån röken kommer. 

Källan kanske inte ens 

finns kvar. 

Alla kårer borde 

ha IR-kamera 

mål. 

■ När en brand är under kontroll 

kunna lokalisera kvarvarande 

glödbränder i väggar 

och bjälklag. 

I Sverige finns numera flera 

typer av värmekameror. Den 

mest avancerade är en brandhjälm 

med integrerad IR-ka- 

Dödsbränder som kunde undvikits? 

En pyrande brand i en askkopp 

kan självslockna utan att 

vålla någon skada. 

Röklukten kan till och med 

komma utifrån från en bil som 

kört förbi. 

Att avbryta sökandet och åka 

tillbaka till brandstationen 

utan att ha hittat orsaken innebär 

ett stort ansvar för räddningsledaren. 

Fann inte orsaken 

I Sirenen nummer 4/01 berättade 

vi om två dödsbränder 

som båda föregicks av undersökningslarm 

där räddnings- 

mera och tryckluftsmask. Användaren 

får en svart/vit bild 

som är förbluffande tydlig oavsett 

hur tät röken är i rummet. 

Tyvärr är priset ganska högt, 

omkring 200 000 kronor. 

Andra typer av värmekameror 

är bärbara och används 

som en större kikare. En modell 

tjänsten var på plats utan att 

finna orsaken. 

I Södertörn kallades räddningstjänsten 

en kväll till ett 

flerfamiljshus där några av de 

boende känt röklukt i trapphuset. 

Brandpersonalen gjorde en 

grundlig genomsökning av 

källaren och vinden samt ringde 

på dörrklockan till varje lägenhet. 

Där ingen öppnade 

luktade man i dörrinkasten 

och kontrollerade om dörrspeglarna 

var varma. 

Till slut avbröts sökandet. 

Tre dagar senare upptäckte 

en besökare att det varit en 

ger bilder i färg där föremålens 

temperatur registreras i en skala 

av svala och varma färger. 

Priset är lägre än för IR-hjälmen, 

men fortfarande högt. 

Under 2003 väntas nya modeller 

med inbyggda finesser 

komma ut på marknaden. 

Ett tjugotal räddningskårer i 

brand i en av lägenheterna och 

att en man i femtioårsåldern 

omkommit. 

Två dog efter brand 

I Eskilstuna påträffades två 

ungdomar döda efter en brand 

som självslocknat i en lägenhet 

i ett flerfamiljshus. Två gånger 

tidigare samma dag hade räddningstjänsten 

varit på undersökningslarm 

i samma hus 

utan att upptäcka något. 

Båda dessa fall väckte naturligtvis 

uppmärksamhet i medierna. 

I allmänhetens ögon 

hade räddningsorganen miss- 

Sverige har skaffat en eller flera 

IR-kameror. Tillsammans med 

Räddningsverket driver de ett 

projekt om hur värmekamera 

ska användas vid rökdykning. 

Projektledare är Lennart Andersson 

vid räddningstjänsten 

i Västerås, kontaktman vid 

Räddningsverket är Sören 

Lundström, tel. 054-13 53 36. 

Erfarenheterna av värmekamerorna 

är redan så goda att vi 

vågar oss på en rekommendation: 

Alla räddningstjänster i Sverige 

bör ha tillgång till en IRkamera. 

De som inte har egen 

bör ha planlagt var de snabbt 

kan få tillgång till en. 

ULF ERLANDSSON 

Branden syns 

– men känns inte 

Vid en övning i ett rivningshus i 

Västerås borrades ett hål utifrån 

och glödande kolbitar stoppades 

in så det blev en pyrande brand i 

väggen. Därefter rökfylldes 

rummet. Rökdykaren på bilden 

kände inifrån ingen värme på 

väggen, branden var för honom 

omöjligt att lokalisera. Men IRkameran 

avslöjar omgående 

värmeförändringen, och därmed 

brandhärden. 

lyckats med sin uppgift. 

Vid räddningstjänsterna i Södertörn 

och Eskilstuna har 

man tagit vara på erfarenheterna. 

Båda kårerna har nu skaffat 

IR-utrustning för att indikera 

förhöjda temperaturer. Rutinerna 

för åtgärder vid undersökningslarm 

är också uppgraderade. 

Men hur gör ni vid din räddningskår? 

Hur mycket tid lägger 

ni på ett larm om röklukt i 

trappan i ett hyreshus? 

ULF ERLANDSSON


Erfarenheter 

Foto: GUNNAR KARLSSON/NERIKES BRANDKÅR 

Räddningstjänsten i Örebro har i flera år testat olika typer av värmekameror. Här är brandman Stefan Larsson i aktion under en övning. 

Brandman gick in själv 

– Det gällde en människas liv 

Vid en lägenhetsbrand i ett 

servicehus i Örebro gjorde 

en brandman iförd tryckluftsapparat 

med IR-hjälm 

en insats som sannolikt räddade 

livet på en medvetslös 

kvinna. 

Larmet gällde rökutveckling 

från en lägenhet på ett av de lägre 

planen av ett sjuvåningshus 

i centrala stan. Grannar 

kände röklukt och såg att ett 

par fönster var sotiga på insidan. 

Räddningstjänsten larmades. 

Brandman Robin Muskos berättar 

själv vad han upplevde: 

– Redan under framkörningen 

misstänkte vi att det kunde 

finnas människor kvar i lägenheten. 

Jag tog på mig en tryck- 

Erfarenheter 

■ En IR-kamera är ett utmärkt 

hjälpmedel som alla räddningstjänster 

bör ha tillgång till. 

■ IR-tekniken ger en revolutionerande 

förmåga att se i 

mörker och att utläsa variationer 

i temperatur. 

■ Det vanligaste användningsområdet 

är att lokalisera 

glödbränder. Då är en handburen 

enhet smidigare än hjälm. 

luftsapparat vars mask har en 

integrerad hjälm med IR-kamera 

och var insatsklar när vi 

kom fram. Medan kollegorna 

förberedde vattenförsörjning 

och rökdykarinsats gick jag in i 

trapphuset och kände på dörren 

till den brinnande lägenheten. 

– Dörren var olåst så jag öppnade 

och kikade in. Röklagret 

nådde ända ner till golvet men 

tack vare IR-utrustningen kunde 

jag lätt orientera mig i hallen. 

Brandrummet låg till vänster. 

Värmen registrerades av 

kameran som ett vitt lysande 

sken. Rakt fram fanns toaletten 

och några andra utrymmen. 

Men genast till höger låg köket. 

Jag behövde bara ta ett steg in i 

hallen för att överblicka hela 

■ Vid genomsökning av stora 

rökfyllda lokaler ger IR-utrustningen 

mycket stora tidsvinster. 

Den traditionella sökningen i 

blindo längs väggarna kan ersättas 

med att leta som vid fri 

sikt. 

■ I en rökfylld korridor kan en 

människa enkelt upptäckas på 

60 meters avstånd. 

■ Vid rökdykning i samband 

med sökning och släckning ger 

IR-hjälmen båda händerna fria 

till annat arbete. 

utrymmet. På golvet syntes tydligt 

konturerna av en människa. 

I strid med reglerna 

– Kameran ger en negativ 

svart/vit bild och jag minns att 

jag fick associationer till en 

amerikansk TV-film där polisen 

hade ritat offrets konturer 

på ett golv, fortsätter Robin. 

– Jag vet att det är riskfyllt att 

gå in i röken ensam. Men här 

gällde det en människas liv. 

Rökdykargruppen var ännu 

inte framme, så jag gick själv in 

i köket och drog ut offret. Det 

var en äldre kvinna. Hon var 

medvetslös men vid liv. Ambulanspersonalen 

gav första hjälpen 

och förde henne till sjukhus. 

Hon är nu helt återställd. 

■ Försök visar att rökdykare 

med IR-hjälm utför vissa standardiserade 

uppdrag på halva 

tiden jämfört med ”vanliga” 

rökdykare. Men utrustningen är 

tung (cirka 4 kilo) och kräver 

mycket av sin bärare. 

■ En handburen IR-kamera i 

kombination med en vanlig 

tryckluftsmask ger rök mellan 

kameran och masken vilket försämrar 

sikten. 

■ Rökdykare med IR-stöd har 

möjlighet att se värmeansam- 

Med en traditionell rökdykarinsats 

utan IR-stöd hade rökdykarna 

varit helt blinda i den 

täta röken. Sannolikt hade deras 

första åtgärd blivit att slå 

ner branden i rummet till vänster 

från hallen. Genomsökningen 

av de andra utrymmena 

hade förmodligen fått vänta 

ytterligare några minuter. Frågan 

är om den medvetslösa 

kvinnan hade klarat det? 

Nerikes Brandkår, med huvudstation 

i Örebro, har sedan 

flera år testat värmekameror av 

olika slag. 

Artikeln bygger på en rapport 

från Nerikes Brandkår. 

lingar ovanför rökgaslagret och 

upptäcka en hotande övertändning 

i ett tidigt skede. 

■ Rökdykargruppens sammansättning 

och andra arbetarskyddsregler 

vid rökdykning 

med IR-utrustning bör ses över 

och anpassas till den nya tekniken. 

■ IR-hjälmen upplevs för 

tung. 

Rökdykning 

50 meter 

– klart på 

tio minuter 

33 

Vid en brand i ett stort underjordiskt 

parkeringshus i 

Eskilstuna hade brandpersonalen 

till en början svårt 

att hitta brandplatsen. 

Avståndet från ingången till 

den brinnande bilen visade sig 

efteråt vara nästan 50 meter. 

Lokalen var helt rökfylld och 

golvet lutade från inträngningsdörren 

ner mot garaget. 

Trots att alla befintliga rökluckor 

var öppna och en stor 

motordriven fläkt tryckte in 

frisk luft vällde tjock, svart rök 

tillbaka mot rökdykarna. Det 

var hopplöst att lokalisera var 

brandobjektet fanns. 

Först när en av kårens nya 

värmekameror kom till platsen 

löstes problemet. 

En tredje rökdykare spände 

på sig kameran framför ansiktsmasken 

och tjänstgjorde 

som vägvisare för sina kamrater. 

Med IR-teknik redovisas 

temperaturdifferenserna med 

olika färger samtidigt som lokalen 

och alla föremål framträder 

som om utrymmet var fritt 

från rök. 

Längst in i garaget stod en 

helt övertänd Nissan Micra. 

Andra bilar intill hade just fattat 

eld. Tio minuter senare var 

branden helt under kontroll. 

I Eskilstuna har man, till 

skillnad från i Örebro, lösa IRkameror 

som inte är integrerade 

med brandhjälmen och 

andningsskyddet. En sådan 

kamera hålls som en kikare 

framför ögonen eller spänns 

fast med remmar framför en 

vanlig tryckluftsmask. 

Artikeln bygger på en rapport 

av Rolf Forsell, räddningstjänsten 

i Eskilstuna. 

Foto: RÄDDNINGSTJÄNSTEN 

Med hjälp av IR-kameran upptäckte 

den tredje rökdykaren 

den brinnande bilen redan efter 

tio minuter. 

Ulf Erlandsson är anställd 

vid Räddningsverket 

med uppgift 

att bland annat leda 

ett stort brandutredningsprojekt. 

Erlandsson medverkar 

i Sirenen med sammanfattningar 

av rapporter. Han tar 

med glädje emot synpunkter och 

tips på tel 054-13 50 39, fax 

0470-208 04, e-post: 

ulf.erlandsson@srv.se

34 Ordet fritt 

Har brist på 

tydlighet något 

egenvärde? 

I 

Kalmar län har samtliga 

räddningstjänster (i likhet 

med ett stort antal andra 

räddningstjänster/kommuner 

runt om i landet) tagit det förnuftiga 

beslutet att kräva 

brandvarnare i bostäder. Behöver 

vi då gå ut och kräva brandvarnare, 

har inte Räddningsverket 

redan sagt att det är krav på 

brandvarnare? 

På Räddningsverkets hemsida 

kan man läsa att ”Kravet på 

brandvarnare gäller i hela landet”. 

”Kraven på brandskydd 

enligt räddningstjänstlagen 

gäller generellt i hela landet 

och kan inte påverkas av den 

enskilda kommunen”. 

Hur kommer det då sig att så 

många kommuner(cirka 60) har 

ansett sig behöva ”ta ställning” i 

brandvarnarefrågan? 

Har en oerhörd betydelse 

Räddningsverket kom i slutet 

på förra året ut med ett allmänt 

råd om brandvarnare i bostäder. 

I rådet, som enligt uppgift 

ska ses som en direkttolkning 

av lagen (föreskrifter finns ju 

som bekant inte), anges att det 

bör finnas brandvarnare i varje 

bostad. Hade ”brandvarnarkravet” 

uttryckts i en föreskrift så 

hade det stått ”skall” där det 

står ”bör” i rådet. 

Skriv en insändare 

– och få en T-shirt 

Härnedan inbjuder vi dig läsare 

att tycka till. För att stimulera 

ännu fler att skriva belönar vi er 

som skickar en insändare – och 

får den publicerad i nummer 

1/03 – med Sirenens eftertraktade 

T-shirt. Är du intresserad, 

kom ihåg att uppge adress och 

önskad storlek (S, M, L, XL, XXL) 

Också du kan tycka 

till på de här sidorna 

Alla är lika välkomna att delta 

i debatten (skriv max 40 

rader eller 3 500 tecken på 

datorn, inklusive blanksteg). 

Adress: ”Ordet fritt”, Sirenen, 

L 257, 651 80 

Karlstad. 

Skicka gärna på e-post: 

stig.dahlen@srv.se 

Manusstopp för nummer 

1/03 är 15 januari. 

Har detta någon betydelse? 

Jag vill påstå att det har en oerhörd 

betydelse. I alla fall om vi 

är intresserade av hur effekterna 

ska bli av det ställda ”kravet”. 

I och med att kravet på brandvarnare 

nu har ställts i rådsform 

så har många räddningstjänster 

(med rätta) känt ett behov 

av att förtydliga 

att ”bör” är lika med 

”skall” i detta fallet. 

Därför har, bland 

andra vi i Kalmar län, 

bestämt oss för att gå 

ut och informera om 

att brandvarnare ska 

finnas i bostäder. Vi 

får ju, i likhet med, 

Räddningsverket inte 

heller skriva föreskrifter. 

Det vi menar med ”skall”, 

betyder endast att vi för kommuninnevånarna 

klargör att 

saknad brandvarnare är något 

som föranleder föreläggande 

(vilket i och för sig är ett väldigt 

klumpigt sätt att hantera denna 

typ av brandskyddsfrågor). 

Har ni arbetat för detta? 

Kanske vore det på tiden att 

Räddningsverket gavs föreskriftsrätt? 

Då slipper ni ställa 

”krav” i bör-form, som vi på 

räddningstjänsterna skriver om 

till ”skall” för att få kommunin- 

nevånarna att förstå att ”kravet” 

är ett krav? 

Finns det något egenvärde av 

att inte ha föreskriftsrätt för 

Räddningsverket? Har ni arbetat 

för att få detta? 

Nu när ägare/innehavare själva 

ska ta ansvar för brandskyddet 

i och med ”kravet” på systematisktbrandskyddsarbete, 

så kommer behovet 

av tydlighet att 

öka dramatiskt. Tro 

mig, det som efterfrågas 

av ägare/innehavare 

ute i ”verkligheten” 

är klara direktiv! Finns 

det något skäl till att vi 

inte ska ge dem detta? 

Om Räddningsverket 

inte ger kommunerna 

klara direktiv, kommer 

kommunerna själva att få ta 

fram dessa. Vi vill nämligen ge 

ägare/innehavare möjlighet att, 

redan innan vi kommer ut på 

tillsynsbesök, själva åtgärda 

brandskyddsbrister. 

Jag har ibland undrat hur vi 

skulle reagerat om vi på bilprovningen 

fick anmärkningar 

på exempelvis däcksmönsterdjupet 

med motiveringen att 

”skäligt däcksmönsterdjup saknas, 

detta bör åtgärdas”. Om vi 

som bilägare inte hade klart för 

oss vilka gränser (exempelvis 

mönsterdjup) som gällde så 

skulle vi heller inte haft så goda 

möjligheter till en praktiskt 

fungerande internkontroll som 

vi faktiskt har i dag. Direktiven 

är klara. 

Brandvarnare sådant fall 

Jag är fullt medveten om att 

brandskyddsproblemen ofta är 

komplexa och inte alltid endast 

kan hanteras med en föreskrift. 

Ibland är dock problematiken 

klart lämpad för att hanteras 

med detta medium. Brandvarnare 

i bostäder är ett sådant 

fall, det finns många andra. Vi 

myndigheter representerar ju 

inte oss själva, om samhället 

(ägare/innehavare, innevånare, 

besökare) vill ha klarlagt vad 

som är krav, så är det min åsikt 

att vi är skyldiga att ge dem detta. 

Att kravet på exempelvis 

brandvarnare praktiskt ser olika 

ut i landet i dagsläget är en 

konsekvens av att ”kravet” inte 

formulerats i en föreskrift. Givetvis 

ska kraven i denna typ av 

brandskyddsfrågor inte se olika 

ut i olika delar av Sverige! 

Mitt råd till Räddningsverket 

är därför att först arbeta för att 

få föreskriftsrätt inom brandskyddsområdet. 

Analysera därefter 

vilka områden som kan 

vara lämpliga att reglera med 

föreskrifter. Först när viktiga 

områden täckts in i föreskriftsform 

tror jag nämligen att förutsättningar 

skapats för den 

praktiskt fungerande internkontroll 

som vi alla eftersträvar. 

Anders Sporrong 

ställföreträdande 

räddningschef, Öland 

SVAR DIREKT: Räddningsverkets 

överdirektör Lars Hedström 

kommenterar här nedan 

Anders Sporrongs insändare. 

Kommentar från Lars Hedström: 

– Du har startat en bra diskussion 

Anders, vi får ofta den här typen 

av frågor och synpunkter om föreskriftsrätten 

och hur den bör 

och kan användas. När det gäller 

frågan om brandvarnare har 

den informationen funnits i 

bland annat Sirenen. Vi har också 

nyligen skickat ut ett brev till 

kommunerna i frågan och ett 

aktuelltblad finns att läsa på vår 

hemsida (www.srv.se). Där finns 

även annan aktuell information 

om brandvarnare. 

Försiktighetsprincip 

Så till din fråga om tydlighet 

samt föreskrift eller inte: Först 

något om föreskriftsmöjligheten. 

Formellt sätt kan regeringen 

eller den myndighet regeringen 

utser (Räddningsverket) utfärda 

Anders Sporrong 

detaljregler om brandskydd. Så 

föreskriftsmöjligheten finns redan. 

Räddningsverkets inställning 

har dock varit att i första 

hand inte styra med föreskrifter. 

Inför en ny lagstiftning, med 

mindre detaljstyrning, är din 

fråga dock aktuell. Vi har till exempel 

i samband med utredningen 

om den nya lagstiftningen 

föreslagit föreskriftsrätt avseendebrandskyddsdokumentation, 

vilket blir nytt. 

Generellt finns dock en försiktighetsprincip 

hur mycket staten 

ska styra med föreskrifter. 

Jag vill i det här sammanhanget 

hänvisa till Räddningsverkets 

jurist Torkel Schlegel, som i 

nummer 2 i år av Sirenen svarade 

på en insändare om vilken 

status allmänna råd har. 

Ett intressant inlägg i frågan 

gjordes i Sirenen nr 7/02 av 

brandingenjör Magnus Mattsson, 

som är verksam i Köpenhamn. 

Han pekade på användandet 

av föreskrifter som en 

skillnad mellan Sverige och 

Danmark och exemplifierade 

med effekterna av Göteborgsbranden 

och regler för samlingslokaler. 

Rimligt att fortsätta 

När det gäller föreskriftsfrågan 

är det en bra diskussion du har 

startat, Anders, och det är 

mycket rimligt att den fortsätter 

föras inför och efter en ny 

lagstiftning. I fråga om brandvarnare 

måste givetvis Räddningsverket 

följa upp hur det 

allmänna rådet påverkar brand- 

skyddet. Generellt måste vi också 

bedöma och ta ställning när 

vi ska föreslå föreskrifter inom 

ett område. För brandvarnare 

har vi hittills bedömt att ett allmänt 

råd är lämpligast. 

När du talar om tydlighet så är 

det Räddningsverkets ambition 

att vara tydliga i budskapen. 

Även utan föreskrifter tycker 

jag att verket ska vara klart och 

tydligt och ta ställning i principiella 

frågor. 

Jag tycker att vi är tydliga och 

tar ställning, men vi kan bli 

bättre att förmedla budskapen 

och jag tror att det är än viktigare 

framöver. 

Lars Hedström

Foto: STEFAN ANDREASSON 

Hur blir det med utbildningen för de i räddningstjänsten som vill gå 

vidare i karriären? – Är vi förbrukade nu, frågar Sven Johnson i insändaren 

till höger och får svar från Räddningsverkets utbildningsstab. 

Djupare 

grävande 

behövs 

Ola Mårtensson har gjort en 

studie om ”Räddningsstyrkans 

inre liv” och uttryckt önskemål 

om reaktioner. 

Initiativet är lovvärt, då detta 

har varit ett försummat område. 

I exempelvis räddningstjänsternas 

årsberättelser har sällan 

information lämnats om 

organisationens inre liv, men 

desto mer om ekonomin såsom 

anläggningstillgångar, avskrivningar, 

etcetera. Aldrig om 

goodwill-åtgärder. 

Endast i samband med extrema 

förhållanden talas om behovet 

av krishantering, debriefing 

och så vidare. Vid upptäckt 

av alkholholmissbrukare talas 

om rehabilitering, Minnesotamodellen 

och så vidare. En redovisning, 

vid sidan av de ekonomiskasammanställningarna, 

om sociala förhållanden 

vore önskvärd. 

Sättet på vilket räddningstjänsten 

rekryterar personal får 

inte bara inriktas på fysisk styrka, 

C-körkort och liknande, 

utan hänsyn måste också tas till 

den sökandes sociala kompetens. 

Ola Mårtensson har som 

grund för sin studie nöjt sig 

med att intervjua tio personer. 

Han har styrt innehållet i samtalen 

till det som händer på 

brandstationerna på veckosluten. 

Att räddningstjänstens 

inre liv omfattar mycket mer än 

som redovisas är sannolikt. Det 

hade varit bättre om intervjuerna 

riktats till personer som av 

olika anledningar lämnat räddningstjänsten. 

Då hade de kunnat 

uttala sig mer frispråkigt. 

Tyvärr orkar nog inte många 

läsare av rapporten fram till 

slutet på grund av det rikliga 

inslaget av främmande ord. 

Varför exempelvis skriva att situationen 

för brandbefäl på 

gruppnivå är ”komplex” när vi 

har ett bra svenskt ord, nämligen 

”svår”. 

Förhoppningsvis kommer 

någon annan att gräva lite djupare 

så att vi kan få en tydligare 

bild av företagskulturen inom 

räddningstjänsten. 

Nils Friman 

V 

Ordet fritt 

Hur blir det efter 2005? 

Är brandmän som 

vill bli befäl ”rökta”? 

ad gäller efter 2005? Jag 

har några frågor om det 

nya utbildningssystemet 

och skulle önska en del förtydliganden: 

1) Kommer 15-veckorskurserna 

att helt försvinna efter 

2005? Stockholms brandförsvar 

har ett årligt behov om cirka 

40-50 man för att klara pensioneringar. 

Vi kan inte sluta rekrytera 

då det innebär att vi 

inte kommer att ha folk till beredskap. 

Hur ska dessa utbildas? 

2) Kommer brandförmansoch 

brandmästareklasserna att 

försvinna 2005? Hur ska vi fylla 

behovet av befäl tills de nya kullarna 

är mogna att bli befäl. El- 

Här några svar och kommentarer 

till Sven Johnsons frågor: 

Fråga 1: 

Räddningsverket planerar för 

att 15-veckorsutbildningen för 

brandman med heltidsanställning 

ska bedrivas parallellt med 

den nya utbildningen i skydd 

mot olyckor till utgången av 

2004. Denna planering har vi 

baserat på en enkät till samtliga 

räddningstjänster under våren 

2002, där vi frågade om utbildningsbehovet 

de kommande 

åren. En viktig faktor är också 

ekonomin. Vi har i våra redovisningar 

till regeringen beräknat 

kostnader utifrån denna planering. 

Från och med våren 2005 

utexamineras eleverna från den 

tvååriga utbildningen i en omfattning 

som vi hoppas ska 

täcka nyrekryteringsbehoven. 

Den nya lagen om skydd mot 

olyckor som kan föranleda 

räddningsinsats bedöms kunna 

träda ikraft den 1 juli 2003. Regleringen 

av kompetens inom 

kommunal räddningstjänst ser i 

ler ska de kliva in och gå förbi 

andra medarbetare som väntat 

på sin tur. Hur ska man lösa frågan 

med brandmän som fått 

vänta på att det ska bli en befälsplats 

ledig för att kunna 

söka? Är dessa ”rökta” nu? 

MInst tio år till 

3) Jag anser att den gamla befälsrekryteringen/utbildningen 

måste gå parallellt i minst tio år 

för att suga upp de som ännu 

inte fått möjlighet att söka och 

utbilda sig. Eller är vi alla nu förbrukade 

och det är det nya som 

gäller? Eller kommer det en 

brandmanna- och befälsutbildning 

under övergångstiden för 

oss redan anställda? 

betänkandet till lag helt annorlunda 

ut än i nuvarande räddningstjänstlag 

och förordningen 

till denna. Detta kommer 

sannolikt att påverka det framtida 

utbildningsbehovet. 

Ersätts av vidareutbildning 

Frågorna 2 och 3: 

Den nuvarande befälsutbildningen 

planeras avslutas vid 

halvårsskiftet 2004. Den ersätts 

av vidareutbildning inom tre 

områden: verksamhetsutveckling, 

räddningstjänst och förebyggande/tillsyn. 

Under våren 

2003 kommer arbetet med såväl 

innehåll som förkunskapskrav 

och övergångsbestämmelser 

till vidareutbildningen att 

slutföras. 

Tanken med det nya vidareutbildningssystemet 

är att kommuner 

kan anmäla anställda 

(på samma sätt som till dagens 

befälsutbildning) men att även 

alla brandmän som är intresserade 

och behöriga ska kunna gå 

utbildningarna, som avses bli 

35 

Är det så att skolorna stänger 

sin utbildning för oss redan anställda 

gäller det ju att se sig om 

efter ett annat jobb när man 

fortfarande kan och inte är för 

gammal? 

Hoppas på klargörande svar 

på mina tre frågeställningar. 

Sven Johnson 

SVAR DIREKT: Sirenen bollade 

Sven Johnsons frågor vidare 

till Räddningsverkets utbildningsstab. 

Svaren finns här 

nedan. 

Studiemedelsberättigad vidareutbildning 

för dagens brandmän 

studiemedelsberättigande. Detta 

innebär att studerande med 

dagens utbildning kommer att 

gå vidareutbildning tillsammans 

med de som gått den nya 

tvåårsutbildningen. 

Det finns inte laglig eller annan 

grund för att fortsätta nuvarandevidareutbildningssystem 

på det sätt som du föreslagit. 

Vi har under arbetet med det 

nya utbildningssystemet fått 

klara signaler om vikten av att 

den personal som redan finns i 

yrket inte blir eftersatt för fortsatt 

utbildning. 

Vi kommer nu, när vi fortsätter 

arbetet med att utveckla vidareutbildningssystemet,beakta 

detta när vi i samråd med 

våra avnämare utformar behörighetsregler 

till vidareutbildningarna. 

Utbildningsstaben 

Lena Brunzell 

Pia Holmstrand 

Gör om heltid till deltid och deltid till heltid... 

Här två dilemman man ofta 

hör talas om inom räddningstjänsten. 

För det första att 

det behöver arbetas mera förebyggande, 

men att det saknas 

personella resurser för detta. 

För det andra svårigheterna på 

många mindre orter att rekrytera 

deltidsbrandmän. 

Jag har inga patentlösningar, 

men har heller aldrig sett någon 

föreslå att heltidskårer görs om 

till deltid på natten (möjligen 

med undantag för de större städerna, 

som har en hel del larm 

nattetid). Läste i något Sirenennummer 

om hur man i en medelstor 

stad i Wales upprätthöll 

beredskap dygnet runt, året 

runt med 16 brandmän och befäl. 

Det låter lite extremt, men 

kanske finns det anledning för 

räddningstjänsten i Sverige att 

lyfta blicken utomlands och studera 

smarta lösningar där. 

Kombinationstjänster 

För kommuner som av olika 

skäl har svårt att hitta deltidsbrandmän 

tror jag vid framtida 

rekryteringar på något som kan 

liknas vid motsatsen till ovanstående 

resonemang – nämli- 

gen att göra om deltidstjänsterna 

till kommunala heltidstjänster. 

En kombination av exempelvis 

vaktmästare, informatör, 

lärare och förebyggare/utryckare 

inom räddningstjänsten. 

Jag tror att någon kommun i 

Norrland har börjat med sådana 

lösningar där personal inom 

socialtjänsten samtidigt är 

brandmän. 

Sammantaget, höj blicken 

över den så kallade borggården, 

sök lokala lösningar som 

passar både arbetsmarknad, 

riskbild och andra faktorer 

bäst. Flexibilitet i stället för 

konservatism borde känneteckna 

en modern räddningstjänst. 

Bosse Svensson 

F d räddningsnämndledamot

36 Ordet fritt 


Helsingborgs räddningschef får mothugg: 

Thorell – du sköt dig själv i 

S 

å är det dags igen med en 

tillrättavisning gällande 

räddningspersonalens 

framförda krav. Den som uttalar 

sig är Helsingborgs räddningschef 

Claes Thorell (Sirenen 

nr 7/02, Debatt sidan 3). 

Artikeln kan sammanfattas 

med konstaterandet: Thorell, 

du sköt dig själv i foten! 

Född med silversked i munnen, 

med en månadslön på 

43 600 kr och tillhörande ett 

skrå som genom åren ofta hänvisat 

till den privata marknaden 

för att tillskansa sig löner, 

fallskärmar och andra förmåner, 

förvägrar du Sveriges räddningspersonal 

att kräva en relevant 

lön i förhållande till andra 

hantverks-, tekniska yrkesgrupper 

i samhället. 

Har ett massivt stöd 

Du påstår felaktigt att det är utbrytargrupper 

som framför 

krav på förbättringar. De framförda 

kraven har ett massivt 

stöd bland räddningspersonalen. 

Med objektiv källforskning 

hade du fått reda på varför den 

turbulenta situationen uppstått. 

Möjligen hade då utvecklande 

synpunkter kunnat tillföras 

debatten. 

Av debattinlägget framgår att 

sådana som du placerat heltidsbrandmannen 

”långt ner på 

skalan”. I stället borde du och 

andra räddningschefer kraftfullt 

argumenterat det motsatta. 

I kraft av formell makt uppmanar 

du till sittning vid för- 

handlingsbordet. Rysningar 

uppstår vid tanken på att 

räddningspersonal ska 

tvingas sitta vid samma 

bord som du. Din och andras 

nedvärderande attityder 

till räddningspersonalens 

kompetens är ju en av 

orsakerna till den uppkomna 

situationen. 

Du, liksom andra räddningschefer, 

har genom 

åren anställt personal med 

formell kompetens från 

hantverks-, tekniska yrken. 

All kunskap som förts in i 

räddningstjänsten på detta 

vis och som sedan kombinerats 

med utbildning, övning 

och erfarenhet, har framgångsrikt 

kunnat användas i 

den primära uppgiften, att 

utföra räddningsuppdrag. 

Rekryteringen har också 

skapat förutsättningar för 

flertalet kårer runt om i landet 

att vara närmast självförsörjande 

när det gäller underhåll 

och skötsel av räddningsmaterial, 

fordon, fastigheter 

och allt övrigt som 

krävs för att kunna utföra effektiva 

räddningsuppdrag. 

Brandmannayrket är således ett 

hantverksyrke och ett tekniskt 

yrke. 

Erfarna handledare 

Utrymmet medger inte att vi 

kan kommentera alla dina 

osakliga och snedvridna argument 

om jämförelser med andra 

yrkesgrupper 

Den nya utbildningen av 

räddningspersonal, som snart 

startar, skapar bra förutsättningar 

för framtidens räddningstjänst. 

Räddningsverket och ansvarskännande 

räddningschefer är 

medvetna om nödvändigheten 

av tillgång till erfarna handledare 

ute på kårerna när den blivande 

räddningspersonalen, 

som om ett par år kommer ut 

från Räddningsverkets utbild- 

ningar, ska göra sin praktiktid. 

Av denna anledning föreslås i 

olika yttranden utbildning av 

ett antal erfarna och lämpliga 

brandmän till handledare vid 

de kårer som ska ta emot praktikanter. 

Räddningstjänsterna kommer, 

oavsett det nya utbildningssystemet, 

inte att fungera 

om inte utbildad och erfaren 

räddningspersonal är villig att 

delta och ta ansvar för handledning 

och utveckling. Brandmän 

tar ansvar! 

Tvärt emot vad du påstår, har 

de uttalade missnöjesyttringarna 

inneburit en fokusering på 

bland annat ”arbete med skydd 

mot olyckor”. 

Utbildning av räddningspersonal 

i ämnet har redan startat. 

Spänning, att göra en insats 

för andra människor, utbild- 

Efterlängtade sanningar från Claes Thorell 

äste med intresse Claes 

Thorells debattinlägg i L förra numret av Sirenen. 

Det var efterlängtade sanningar 

som där sattes på pränt om 

heltidsbrandmännen, deras arbetstider 

och många förmåner. 

Också du kan tycka 

till på de här sidorna 

Alla är lika välkomna att delta 

i debatten (skriv max 40 

rader eller 3 500 tecken på 

datorn, inklusive blanksteg). 

Adress: ”Ordet fritt”, Sirenen, 

L 257, 651 80 

Karlstad. 

Skicka gärna på e-post: 


Manusstopp för nummer 

1/03 är 15 januari. 

Det som inte kom fram och 

som retat mig i kontakterna 

med heltidarna är att många av 

dem ser ner på oss deltidare – 

att vi inte skulle vara några 

”riktiga brandmän”. 

För dem och andra vill jag berätta 

lite om hur vi bidrar till 

räddningstjänsten och under 

vilka villkor. 

Nästa dubbelt så många 

För det första är vi 11 000 deltidsbrandmän 

och befäl, alltså 

nästan dubbelt så många som 

heltidarna. Utan oss skulle definitivt 

inte räddningstjänstens 

Sverige fungera. 

Som deltidsbrandman har 

jag jour dygnet runt vara fjärde 

vecka, sammanlagt tre månader 

av året. De som har jour var 

tredje vecka tjänstgör i fyra månader. 

Under denna tid ska jag 

vara beredd att infinna mig på 

brandstationen inom fem minuter 

med allt vad det innebär 

(bilen kan inte användas av övriga 

familjen, jag kan inte resa 

bort, måste hålla mig spik nykter 

när andra har fest). 

Jag har fem veckors utbildning 

på räddningsskola, jag får 

sköta min fysträning själv och 

för obligatoriska övningar 

måste jag använda ledig tid 

kvällar eller helger, alltså efter 

mitt ordinarie arbete. Vi deltidsbrandmän 

har ofta yrkesskicklighet 

från vår dagliga 

syssla som vi har stor nytta av i 

räddningstjänsten. 

Våra ekonomiska villkor är 

dessa: Jourveckan betalas med 

är 2 670 kronor. Vi ska göra 50 

timmar övning om året. Kvällsoch 

helgövningarna ersätts 

med 109 kronor per timme. För 

utryckning får vi 150 kronor 

för första timmen, därefter 109 

kronor per timme. Många av 

oss får avdrag på lönen från huvudarbetsgivaren 

när vi är på 

utryckning, ibland är det rena 

förlusten att åka på larm. Notera 

också att summorna jag 

nämnt är inklusive semesterersättning. 

Inte så pjåkigt 

En heltidsbrandman som jobbar 

dygn gör cirka sju arbetspass 

i månaden eller cirka 80 

på ett år. Med en månadslön på 

15 000 kronor innebär det cirka 

2 250 kronor per arbetspass 

(dygn) plus ob-tillägg, alltså 

nästan lika mycket som vi deltidare 

får för en veckas jour. 

I det perspektivet tycker jag 

inte att heltidslönen är så pjåkig, 

speciellt som det återstår 

285 dygn av året att jobba med 

annat och det är precis vad 

många heltidare gör. Och som 

Ur Sirenen nummer 7/02 

Thorell skriver – de har fastnat i 

en förmånsfälla som gör att de 

inte vill arbeta mer dagtid på 

stationerna. Det är därför de 

flesta av dem är motståndare 

till att i ökad grad jobba förebyggande. 

Med 285 dygn över för andra 

arbeten kan man ju fråga sig 

och det inte är de dygnsjobbande 

heltidarna som i själva 

verket borde kallas deltidsbrandmän. 

Så jag håller med Thorell när 

han skriver – sluta gnäll heltidsbrandmän! 

Jag skulle gärna underteckna 

med mitt fullständiga namn, 

men avstår med tanke på att 

jag från och till är ute på larm 

tillsammans med heltidarna. 

Arne i svängen 

Stolt brandman på deltid


foten 

ningen, de verklighetsbaserade 

övningarna och god kamratskap 

är huvudanledningarna 

till att man börjar och fortsätter 

som brandman, inte din 

så kallade förmånsfälla. Man 

vill verkligen vara brandman i 

utryckningstjänst. 

Utan kompetent personal 

De alternativ som hittills erbjudits 

har de flesta brandmän 

inte betraktat som särskilt stimulerande. 

Verkligt intresserade 

har bytt arbetsuppgifter. 

Det ska poängteras att det 

inte är brandmannen som genom 

åren framtvingat ett bevarande 

av de hierarkiska och utvecklingshämmande 

systemen 

inom räddningstjänsten. 

Räddningstjänster med inskränkta 

chefer riskerar att i 

framtiden bli utan kompetent 

räddningspersonal. 

Den framtida kampen för högre 

lön och bättre utvecklingsmöjligheter 

underlättas när sådana 

som du försvinner. 

Det finns räddningschefer 

som med förståelse och respekt 

driver utveckling. Förhoppningsvis 

blir de fler i framtiden. 

Kommunal Väst Sektion 7 

genom Christer Janson 

FOTNOT: Kommunal Väst Sektion 

7 organiserar personal 

inom Räddningstjänsten Stor- 

Göteborg. 

A 

lla har vi väl den senaste 

tiden märkt av debatten 

om att vi ska satsa mera 

resurser på det förebyggande 

arbetet inom räddningstjänsten. 

Det har även förts diskussioner 

om att dessa ökade resurser 

ska tas från utryckningsstyrkorna. 

Som samhällsinnevånare 

tycker man ju att det låter vettigt 

att förebygga olyckor så 

man slipper dem. Alla vill vi ju 

bo i ett samhälle utan risker. 

Och finns det inga olyckor så 

behövs det inga utryckningsstyrkor... 

Detta är ett resonemang som 


Vem ska utföra arbetsuppgifterna på en skadeplatsen om inte de operativa styrkorna? Den beredskapen måste få kosta, skriver Sven Johnson. 

Operativa beredskapen 

måste få kosta 

Ä 

ntligen! Tack Swen Krook 

för att du som första hö- 

gre brandbefäl påtalar 

vikten av att det krävs en beredskapsstyrka 

(Sirenen nr 6, sidan 

30). Du skriver om en styrka 

som har en numerär och utbildning 

som är adekvat och att det 

måste få kosta. För vem ska annars 

utföra de arbetsuppgifter 

som krävs på en skadeplats? 

Att enbart se till statistik på 

hur många procent av beredskapstiden 

som utgörs av larm 

är trångsynt. Ska vi på samma 

sätt mäta politikernas effektiva 

arbetstid efter hur många timmar 

de sitter i fullmäktige. 

Hur mycket av sin arbetstid är 

polisens nationella insatsstyrka 

på larm? För att inte tala om 

försvaret! Hur mycket arbetstid 

får gå åt till förberedelser? 

alla politiker köper direkt och 

sedan så är det bara att köra 

igång och förebygga. 

Verkar ha glömt 

Hur går vi då till väga med detta? 

Som brandman inser man 

att det nog inte är så enkelt 

som det låter. För vad man verkar 

ha glömt är vad vi på 

brandförsvaren förebygger för 

något. Vi arbetar i första hand 

med bränder, brandsyner, hur 

folk ska bete sig för att bränder 

inte uppstår, hur man bygger 

så att inte bränder uppstår, säkerhetstänkande 

runt brandrisker, 

med mera. 

Övertron på teknikutveckling 

och tekniska hjälpmedel att 

lösa operativa arbetsuppgifter 

och därmed kunna minska beredskapsstyrkorna, 

det är inte 

verklighetsförankrat – se på 

sjukvården. Sjukvården har de 

senaste tio åren haft en enorm 

teknikoch metodutveckling. 

Tar för lång tid 

Det finns en oerhörd potential i 

teknikutveckling inom brandförsvaret 

med goda exempel 

som skärsläckaren och Krister 

Palmqvists framtagande av 

PPV-fläktar och metoder för 

detta. Det finns mer att göra 

framförallt på metodikutveckling, 

det vill säga att implementera 

de nya landvinningar som 

görs. Det tar alldeles för lång tid 

att införa dessa. 

Om man då går in och tittar i 

statistiken på vad vi på utryckningsstyrkan 

åker på inser man 

bristerna i resonemanget. 

Trafikolyckor, vem förebygger 

dem? Vägverket har ett 

stort ansvar där. Men deras 

nollvision har ju inte lyckats 

speciellt bra. Andra ansvariga 

där är polis, trafikskolor, bilförare 

med flera. 

Drunkningstillbud, vem förebygger 

dem? Livräddningssällskapet, 

skolan, försäkringsbolag, 

simklubbar. Där ser man 

att vädret spelar stor roll, fint 

väder ger fler tillbud. Hur förebygger 

man fint väder? 

Vi kan säkert effektivisera 

verksamheten i linje med vad 

olika förespråkare önskar, men 

vad är effektivisering? Är effektivisering 

att fylla varenda minut 

på ett dygn med arbetstid i 

någon form? Eller är effektivisering 

att se till att beredskapsstyrkan 

kan öva och fortbilda 

sig på ett adekvat och professionellt 

sätt? 

Beredskapsstyrkan kan inte 

frånta sig ansvaret att hjälpa till 

med det förebyggande arbetet, 

men på vilket sätt ska det organiseras 

och vilka arbetsuppgifter 

ska ingå? Dela ut julkort, 

finnas på festivaler, inspektera 

festlokaler på kvällstid med 

mera kan vara exempel på arbetsuppgifter 

som kan utföras 

med bibehållen beredskap. 

Men att minska beredskaps- 

Kriminalitet, vi har ett ökande 

antal med dessa larm där 

bomber och sprängmedel är 

inblandade, bilbomber, skottskador, 

med mera. Vem förebygger 

detta? Kriminalvården, 

polisen, socialtjänsten, samhället 

i stort. 

Terrorism, vem förebygger 

det? CIA, FBI, Säpo och andra. 

Naturkatastrofer, vem förebygger 

dem? Moder natur? 

Stormar, kraftiga snöfall, skred 

och ras, blixtnedslag, torrt väder 

med skogsbränder, översvämningar? 

Man inser snabbt att vi inom 

räddningstjänsten inte kan fö- 

styrkorna för andra arbetsuppgifter 

kan inte vara vad den 

hjälpsökande önskar sig. 

Krav från hjälpsökande 

Tack Swen Krook för att du lyfter 

frågan till ett högre plan än 

oss på golvet och runt kaffebordet, 

speciellt som en av de starkaste 

förespråkarna för statistik 

och effektivt utnyttjande finns 

på din egen kår. 

Ska beredskapsstyrkan kunna 

hantera det där larmet, som 

stör den effektiva arbetstiden, 

på ett professionellt sätt till förmån 

för den drabbade? Jag 

hoppas det och den hjälpsökande 

kräver det. 

Sven Johnson 

Farsta Brandstation 

”Vi kan inte förebygga bort oss själva” 

Både utryckning och förebyggande behövs 

rebygga bort oss själva. Självklart 

ska det satsas på förebyggande 

åtgärder, men lika viktigt 

är att vi har en välutbildad, 

välutrustad och välmotiverad 

utryckningsstyrka. 

Diskussionen får inte bli vem 

som ska stå tillbaka för den andra. 

Eftersom utryckning och 

förebyggande båda är mycket 

viktiga delar av räddningstjänsten 

måste man också satsa på 

båda. 

Rolf Lundin 

Brandman Umeå

38 Sirenen Nr 8 • 2002 

Foto: PER LARSSON 

Ett nytt dokument visar inriktningen för Räddningsverkets forskning. Bakom dokumentet står, både bildligt och bokstavligt Charlotte 

Larsgården, Agne Sandberg, Hans-Olov Byquist och Jenny Selrot 

Bättre forskning 

med hårdare krav 

Räddningsverket ökar satsningen 

på forskning, men 

stramar samtidigt till ramarna 

för vilken forskning som 

ska bedrivas. 

– Tidigare spretade det 

lite åt olika håll, det fanns 

ingen strategi, säger Hans- 

Olov Byquist, på FoU-funktionen 

vid Räddningsverkets 

stab. 

För att bli tydligare och bättre i 

forskningsarbetet har Räddningsverket 

tagit fram dokumentet 

”Forskning för ett säkrare 

samhälle”. 

Det beskriver i en första del 

Räddningsverkets policy i 

forskningsfrågor. I den andra 

delen presenteras forskningsprogrammet 

för 2003-2005. 

– Den forskning vi ska finansiera 

ska bedrivas inom våra 

fyra forskningsområden som 

presenteras i programmet. Programområdena 

kan ses som en 

inspirationskälla för forskare, 

säger Byquist. 

Räddningsverket större sats- 

Sirenen är perfekt för dig 

som ska rekrytera personal 

inom sektorn befolkningsskydd 

och räddningstjänst. 

Ingen tidning inom branschen 

har sådan täckning 

som Sirenen. 

Nästa nummer trycks den 

ning på forskning innebär i 

pengar att åtta miljoner kronor 

utlyses för forskningsprojekt 

varje år. Detta sker genom att 

forskarna bjuds in att söka 

pengar till forskningsprojekt. 

Forskningen initieras alltså av 

forskarna själva, inte av Räddningsverket. 

Når fler forskare 

– Med en bred inbjudan hoppas 

vi få kontakt med fler forskare. 

Det ser vi som viktigt, 

inte minst med tanke på Räddningsverkets 

breddade ansvarsområden. 

Vilken typ av nya forskaransikten 

hoppas Räddningsverket 

nå? 

– Det kan exempelvis vara 

samhällsplanerare och beteendevetare. 

Hur många forskningsuppdrag 

kan åtta miljoner kronor 

ge? 

– 10-15 stycken ungefär. Vår 

ambition är färre men större 

projekt jämfört med tidigare. 

Från att forskningsfrågorna 

6 februari. För att vi ska hinna 

få med din annons vill vi 

att du förhandsbokar utrymme 

senast den 20 januari 

samt lämnar färdig annons 

senast den 25 januari. 

Våra spaltbredder är: 

1 spalt 41 millimeter 

drivits direkt av avdelningarna 

samlas de nu gemensamt i verket. 

Där granskas ansökningarna 

av en forskningsberedningsgrupp 

och ett vetenskapligt 

råd. Beslut tas av generaldirektör 

Christina Salomonson. 

– Det har inte gjorts någon 

verksövergripande bedömning 

tidigare. Det vetenskapliga rådet 

blir en kvalitetssäkring. När 

forskningsarbetet kommer 

igång tar sakavdelningarna 

över ansvaret. 

Högre krav ställs 

Bättre kontroll och samordning 

är två skäl till förändringen. 

– Det kommer att ställas höga 

krav på projektbeskrivning och 

genomförandet, säger Agne 

Sandberg, handläggare på staben. 

Räddningsverket får ibland 

kritik för att vräka ut forsknings- 

och utvecklingsrapporter, 

de så kallade lila rapporterna, 

utan urskiljning. Den kritiken 

har man tagit till sig. 

2 spalter 87 millimeter 




Priset är 15 kronor per 

spaltmillimeter (plus 

moms). 

Vad annonsen kostar räk- 

– Många rapporter är mycket 

bra, men alla ska inte skickas 

till alla. Vi har också fått kritik 

för att vi är dåliga på att nå målgrupperna. 

Nu ska forskningsrapporterna 

särskiljas, säger 

Hans-Olov Byquist. 

Därav anses också viktigt att 

skilja också på forskning och 

utveckling. 

– Vi ska ha olika förväntningar 

på forskning och utveckling. 

Forskning ska generera ny kunskap 

och är i viss mening att betrakta 

som riskpengar. Av utvecklingsarbete 

kan man förvänta 

sig resultat som omedelbart 

kan omsättas i praktiken. 

Forskning kan ge upphov till 

fortsatt utvecklingsarbete. 

Kopplingen mellan utveckling 

och forskning är viktig, så på 

sikt är det naturligtvis inte bra 

om satsningar på utvecklingssidan 

tillåts minska för mycket, 

säger Hans-Olov Byquist. 

PER LARSSON 

Annonsera i Sirenen – boka senast 20 januari 

nar du ut enligt följande 

exempel: En annons som är 

134 millimeter bred (3 spalter) 

och 150 millimeter hög 

kostar 6 750 kronor (3 x 150 

x 15). 

För färgannonser pristillägg 

på 1 000 kronor. 

Nya 

bestämmelser 

för petroluemprodukter 

Regeringen har ändrat i förordningen 

om miljöfarlig verksamhet 

och hälsoskydd samt i sevesolagstiftningen. 

Anledningen är att ändringar i 

Kemikalieinspektionens föreskrifter 

(KIFS 2001:3) annars 

skulle göra att uppskattningsvis 

ytterligare 500-700 verksamheter 

i landet omfattades av sevesolagstiftningen. 

– Det var aldrig sevesodirektivets 

syfte att dessa verksamheter 

skulle åläggas så rigorösa 

säkerhetsbestämmelser, säger 

Peter Albertsson, Räddningsverket. 

Kemikalieinspektionens ändringar 

innebär att flygfotogen, 

eldningsolja1 och diesel för första 

gången klassificeras efter 

hur miljöfarliga de är och ändras 

till riskfraserna R51/53. 

Konsekvensen blir att man vid 

innehav av 200 ton av dessa petroleumprodukter, 

som tidigare 

inte räknats som farliga ämnen, 

skulle omfattas av sevesolagstiftningens 

lägre kravnivå. 

Därför ändrar regeringen i 

förordningarna. Det innebär i 

stora drag att: 

■ Anläggningar med mindre 

än 2 500 ton petroleumprodukter 

omfattas inte av vare sig 

sevesoreglerna eller tillståndsplikt 

enligt miljöbalken. 

■ Anläggningar med mer än 

2 500 ton omfattas av sevesolagstiftningens 

lägre kravnivå. 

Anmälan ska lämnas in före årsskiftet. 

■ Anläggningar med mer än 

25 000 ton omfattas av miljöbalkens 

tillståndsplikt och sevesolagstiftningens 

högre kravnivå. 

Före halvårsskiftet 2004 

ska ägare till anläggningar ha 

gjort ansökan om tillstånd enligt 

miljöbalken, lämnat in säkerhetsrapport 

och intern plan 

för räddningsinsatser. 

– På det här sättet bevaras sevesodirektivets 

intentioner i de 

svenska reglerna – det är tänkt i 

första hand för kemisk processindustri, 

inte för små lager av 

bränsle. 

Sirenen på nätet: 

http://sirenen.srv.se 

Ring eller e-posta om du 

har några frågor. Kontaktperson 

för annonser är i första 

hand Per Larsson, tel 054-13 

51 02. Är han inte inne kan 

du tala med Gunno Ivansson 

(13 51 06) eller Stig Dahlén 

(13 51 02).

Sirenen Nr 8 • 2002 Platsannonser 

Flest bränder tredje advent 

December och januari är de 

klart värsta månaderna då 

det gäller dödsbränder och 

andra bränder i byggnader i 

Sverige. 

Orsakerna är många: vårt mörka 

och kyliga klimat med stort 

behov av värme och belysning, 

våra traditioner med levande 

ljus, tomtebloss och fyrverkerier 

samt, inte minst, vårt sätt att 

fira de stora helgerna med stora 

mängder alkohol. 

Statistiskt vet vi att antalet 

bränder på grund av glömda 

ljus är störst runt den tredje 

helgen i advent. De första adventsljusen 

har då brunnit ner 

en bit samtidigt som den största 

vaksamheten har släppt. 

Det krävs bara en kort stund 

av ouppmärksamhet för att 

olyckan ska vara ett faktum. 

Den som tänder ett ljus har 

också ansvaret för att det blir 

släckt. Det är ett bra talesätt. 

Men tyvärr fungerar det inte 

alltid. 

Frekvensen brandtillbud på 

grund av glömda ljus är särskilt 

stor på företag, kontor 

och andra arbetsplatser. Någon 

tänder ett ljus för att ge lite 

stämning åt kafferasten. När 

han eller hon sedan går därifrån 

sitter några av kamraterna 

kvar. Ansvaret för ljuset blir 

oklart och det är lätt att det förblir 

tänt när sista personen 

lämnar rummet. 

Lämna inte lågan 

Ett värmeljus på ett fat eller i en 

ljuskopp bedöms av många 

som ofarligt. Så är det inte alltid. 

Ljusmassan i värmeljuset 

kan ha skiftande kvalitet. 

Det finns billiga varianter 

med ljusmassa av oren paraffin. 

Ett sådant värmeljus blir 

lätt överhettat så att hela ytan 

flammar upp. Faran är extra 

stor om det står flera ljus tätt 

intill varandra eller om ljuset 

står i en hållare som hindrar 

värmeavgivningen. 

Annorlunda julminne 

Dagarna före jul för ett par år 

sedan var jag hemma hos en 

dam som bodde i en lägenhet i 

min hemstad. Hon höll på att 

städa. Men det var inte den 

vanliga julstädningen. 

Inne i lägenheten luktade det 

starkt av rök. På golv, mattor, 

möbler, kläder och allt julpynt 

låg ett lager av sot. I köket var 

det allra värst. Där fanns 

brännskador till och med i putsen 

i taket. För visst hade det 

varit en brand. 

På eftermiddagen föregående 

dag hade kvinnan haft besök 

av sina två vuxna döttrar. 

En adventsljusstake hade varit 

tänd. 

När först mamman och sedan 

döttrarna lämnade lägenheten 

blev det en miss med ljusen. 

Ingen kom ihåg att släcka 

dem. 

Full fyr på bordet 

När det kortaste ljuset brann 

ner till vitmossan som fanns i 

botten av adventsljusstaken 

tog det eld. Värmen smälte de 

andra ljusen och snart var det 

full fyr på köksbordet. Brinnande 

stearin rann ner på dynan 

till en av köksstolarna och 

branden fick ytterligare fart. 

Lyckligtvis upptäckte en 

granne eldslågorna innanför 

fönstret och larmade. Skadorna 

blev trots allt begränsade. 

Det var tur för kvinnan saknade 

hemförsäkring. Om branden 

inte hade upptäckts så tidigt 

hade hon förlorat allt. 

Men det blev nog en rätt jobbig 

jul i alla fall. 

Ulf Erlandsson 

Länsstyrelsen i Norrbottens 

län är en spännande arbetsplats. 

Få arbetsplatser har så stor 

bredd i sin verksamhet. I vår roll som regeringens 

regionala företrädare ingår att offensivt 

arbeta med tillsyn och utveckling av viktiga 

samhällsområden som socialtjänst, regionalpoitik, 

näringsliv, miljö- och naturvård, kulturmiljövård, 

kommunikationer, bygg- och planfrågor, areella näringar, 

jämställdhet m m. Detta innebär att de flesta akademiska 

yrken finns representerade på myndigheten. Vår verksamhet 

sträcker sig från länsutveckling till myndighetsutövning - 

från Norrbotten till Europa. 

Projektledare 

Räddningssamarbete i Barentsregionen 

Ref. nr 052-24174-02 

Läs mer om länsstyrelsen och 

arbetsuppgifterna på 

www.bd.lst.se 

www.bd.lst.se 

Foto: ULF ERLANDSSON 

Värmeljus på ett fat eller i en ljuskopp är inte ofarligt. Ljusmassan kan ha skiftande kvalité och billiga 

varianter av oren paraffin blir lätt överhettade så att hela ytan flammar upp. 

Vi behöver en ingenjör 

som ställer krav. 

SITAC är Sveriges ledande företag för värdering av 

kompetens och kvalitet inom byggsektorn. Med ett 

certifikat från oss öppnas dörren mot den svenska 

och europeiska marknaden. 

Är du brandingenjör eller byggare med spetskompetens 

inom brandteknik? Hör av dig! 

Ring eller skriv till Peter Bengtsson, tel: 0455-33 63 01, 

e-post: peter.bengtsson@sitac.se, postadress: SITAC, 

Box 553, 371 23 Karlskrona. www.sitac.se 

Dokumenterad kvalitet 

39

40 Platsannonser 


Räddningsskolan i Revinge 

Satsar på miljön 

– för att överleva 

– Vi måste investera i övningsanordningar 

som klarar 

miljökraven. Annars 

överlever inte skolan, anser 

Jan Skoog, teknisk direktör 

på Räddningsverkets skola i 

Revinge. 

Han vill att räddningsskolan 

ska bli ett utbildningscenter 

som lockar till sig räddningskårer 

både från Sverige och andra 

länder. 

– Men då måste vi ligga steget 

före och erbjuda kunderna realistiska 

övningar i en verksamhet 

som tar ansvar för miljön. 

Miljöbalken ställer krav på 

den praktiska utbildningen - 

det håller inte att släppa ut förorenat 

släckvatten och rökgaser 

i längden. 

Av dessa anledningar är miljösatsningen 

prioriterad i Revinge, 

liksom på landets övriga 

räddningsskolor. 

– Ett måste är att skaffa eget 

reningsverk där vi kan rena vårt 

eget spillvatten. Här i Revinge 

samlar vi upp allt släckvatten 

och låter transportera bort det. 

Det kostar oss en halv miljon 

kronor per år. 

Minskade utsläpp 

Räddningsskolan har slutat 

köpa bensindrivna bilar. Fordonsparken, 

som består av 75 

bilar, byts successivt ut till fordon 

drivna med alternativa 

bränslen. Hittills har man skaffat 

23 gas- och elbilar. 

– Koldioxidutsläppen är ett 

av de största miljöproblemen 

idag. Elbilarna ger inga utsläpp 

alls och med gasdrift minskas 

utsläppen med 20 procent. I 

bonus får vi också billigare 

drivmedelskostnader. 

Elbilarna används huvudsak- 

Uppsala brandförsvars räddningscentral utför den strategiska 

ledningen av de kommunala räddningstjänsterna 

i Rädd-Sam-C: Uppsala, Enköping, Håbo, Östhammar, 

Älvkarleby och Tierp. 

Räddningscentralen är samlokaliserad med SOS Alarm 

AB och bemannas av minst ett inre befäl. Vid behov 

förstärks den inre ledningen med Rädd-Sam-C:s 

gemensamma brandchef i beredskap. Ytterligare ett 

inre befäl har beredskap att förstärka räddningscentralen 

eller bemanna stab/ledningsfordon. I Uppsala utövas 

den operativa ledningen av jourhavande brandingenjör 

och yttre befäl svarar för samordning av enskilda 

räddningsenheter. 

Räddningscentralen har ett väl utbyggt och fungerande 

arbete rörande automatlarm. Genom de avtal som vi 

ingått med automatlarmsinnehavarna har vi gemensamt 

lyckats minska andelen falsklarm markant men 

har höga ambitioner att gå vidare i det arbetet. 

Räddningscentralen handhar också IT-frågor samt fast 

och mobil kommunikation. Räddningscentralen ansvarar 

även för en rad uppgifter rörande de samarbeten 

som finns inom Uppsala län. 

ligen inom skolans närområde 

eftersom räckvidden är begränsad. 

Gasbilarna däremot 

är av Bi-Fuel-typ, vilket innebär 

att det finns både gastank och 

bensintank. Bilarna klarar 24 

mil med gas och ytterligare 60 

mil med bensin, vilket används 

om man inte hittar någon gasmack. 

En gasdriven Bas-bil ligger 

långt upp på önskelistan. 

Genom att delvis elda med 

naturgas i utbildningsanordningarna, 

har utsläppen av 

rökgaser minskat. 

– Slutmålet för skolan när det 

gäller all gasanvändning är att 

övergå från naturgas, som är 

ett fossilt bränsle, till biogas 

som bildas vid ”rötning” av avfall 

och är en förnyelsebar energikälla. 

Det fina med ett sådant 

gasbyte är att vi kan använda 

gjorda investeringar utan att 

ARBETSUPPGIFTER 

Chefen för räddningscentralen leder och 

samordnar arbetet inom räddningscentralens 

olika ansvarsområden. Vidare har 

chef RC funktionsansvar för rollerna jourhavande 

brandingenjör och yttre befäl. 

KVALIFIKATIONER 

Vi söker dig som är 

brandingenjör/brandbefäl och har erfarenhet 

från operativ räddningstjänst. Du 

ska vara intresserad av ledning och stabsarbete 

och hur dessa verksamheter kan 

utvecklas. Vi ser gärna att du har erfarenhet 

av att leda och utveckla verksamhet. 

Arbetet innebär många kontakter såväl 

internt som externt. Vi söker därför dig 

som är utåtriktad och duktig på att samarbeta. 

Skulle du inneha en annan kompetens 

än den vi beskriver som du tror är 

bra i den roll vi beskrivit är du naturligtvis 

välkommen att kontakta oss. 

tekniskt förändra dem. 

Lunds energi AB planerar en 

rötanläggning för avfall några 

mil från skolan. 

Förebyggandehus 

Nästa år planeras en storsatsning 

– ett så kallat förebyggandehus. 

En avancerad byggnad 

där man kan förevisa brand i 

särskilda brandrum inför publik. 

Här ska man även kunna 

ta hand om och rena 90 procent 

av rökgaserna. 

Huset, som beräknas kosta 

8,5 miljoner att bygga, är redan 

projekterat. I princip är man 

redo att sätta spaden i jorden – 

om det inte vore för investeringsstoppet 

inom Räddningsverket. 

Går det att skapa en helt 

ren, miljövänlig övningsanläggning 

i framtiden? 

– Ja, nästan, men det kostar 

pengar. Med ett eget reningsverk 

skulle vi kunna rena allt 

vårt släckvatten på sikt. När det 

gäller rökgaser, har vi en förhoppning 

om att i framtiden 

kunna rena 90 procent av det vi 

släpper ut. 


Uppsala brandförsvar ansvarar för räddningstjänst, förebyggande brandskydd, restvärdesskydd, kommunal beredskap, civilt försvar, 

kris- och beredskapsplanering, intern och extern brandutbildning och övning samt information och upplysning till allmänheten. 

Brandförsvaret har från årsskiftet, då Knivsta blir egen kommun, ca 280 anställda fördelade på tre heltids- och sex deltidsstationer 

samt en stor utbildnings- och övningsanläggning. Årsskiftet 2001/2002 genomfördes det första steget i en större organisationsförändring 

där ansvaret för kärnverksamheten fördelades på tre geografiska distrikt istället för två centrala avdelningar. Vi 

är nu mitt uppe i det andra steget av vår omorganisation. 

Uppsala brandförsvar söker en 

Chef för Räddningscentralen ref nr 13/02 

Vill du veta mer om jobbet som chef för 

räddningscentralen är du välkommen att 

kontakta: 

brandchef Tommy Ekstrand 

(018-7273004, 0708-609503 

tommy.ekstrand@uppsala.se) 

Handläggare av tjänsten Laila Berglund 

(018-7273002, 

laila.berglund@uppsala.se). 

Fackliga företrädare 

SACO-CF Elisabeth Öqvist 

(018-7273130) 

SKTF Sune Lundin 

(018-7273167) 

Kommunal Kenth Gustavsson 

(0705-525268). 

Välkommen med din ansökan. 

Märk ansökan 13/02 och skicka den till: 

Uppsala Brandförsvar, att: Laila 

Berglund, Box 385, 751 06 Uppsala. 

Senaste ansökningsdag är den 15 januari 

2003. 

Förhandsboka din annons – senast 20 januari


Miljöarbetet på Revinge 

■ Tio gjutna betongplattor 

med uppsamling av 

spillvatten från övningar 

■ Naturgasledning till 

övningsfältet 

■ Elbilar och naturgasbilar 

■ Tankstation för naturgas 

■ System för omhändertagande 

av farligt avfall 

■ Etanolinblandning 

(fem procent) i bensinen 

■ Pappersåtervinning 

Platsannonser 

Länsförsäkringar Göteborg och Bohuslän är ett självständigt försäkringsbolag, som ägs av sina privatoch 

företagskunder. Tillsammans betalar de 1 660 Mkr i sak- och livförsäkringspremier. 

Bolaget ingår i Länsförsäkringsgruppen, som är störst i landet på sakförsäkring. De senaste åren har 

bolaget expanderat starkt inom livförsäkrings- och sparandeområdet. Länsförsäkringar Bank erbjuder 

en av marknadens förmånligaste låneräntor och internettjänsterna är avgiftsfria. Totalt är vi 260 personer 

som arbetar på kontoren i Göteborg, Kungälv och Uddevalla. 

Länsförsäkringar är det försäkringsbolag som har de mest nöjda sak- och livförsäkringskunderna enligt 

Svenskt Kvalitetsindex. 

Riskingenjör 

FOTO: KATARINA SELLIUS 

Gas- och elbilar i långa rader. Enligt Dan 

Holmqvist, miljösamordnare på Räddningsverkets 

skola i Revinge och Jan 

Skoog, teknisk direktör, är miljösatsningen 

nödvändig för räddningsskolans framtid. 

När elbilarna gått 6-8 mil är det dags 

att plugga i kontakten och ladda batterierna. 

Efter 20 minuter kan man åka igen. 

Länsförsäkringars framgångar på företagsmarknaden fortsätter. Vi söker därför till vår 

riskhanteringsgrupp i Göteborg en riskingenjör. Vi söker dig som: 

• har arbetat med liknande uppgifter i annat försäkringsbolag eller har arbetat som brandingenjör 

inom Räddningstjänsten. 

• har högskoleutbildning inom byggnads-/maskinteknik eller brandingenjörsutbildning 

• är van PC-användare 

• är serviceinriktad och har lätt för att samarbeta 

Du kommer huvudsakligen att arbeta med skadeförebyggande arbete, villkors- och premiefrågor. 

Arbetet innebär många kontakter med kunder och medarbetare. Du måste vara utåtriktad, 

ha vilja och förmåga att arbeta självständigt och i grupp samt ha lätt för att fatta beslut. 

Vi ser gärna kvinnliga sökande till tjänsten. 

Vill du veta mer om tjänsten är du välkommen att ringa vår chef för riskhantering Jan 

Nimstedt, 031-63 80 46. Fackliga representanter är Kalle Gustafsson (FTF), 0705- 

591162 och Henrik Berg (SACO), 031- 63 81 66. 

Välkommen med din ansökan senast den 27 december 2002 till Länsförsäkringar 

Göteborg och Bohuslän, Bette Mellgren, Box 758, 451 26 Uddevalla, eller per e-post till 

bette.mellgren@gbg.lansforsakringar.se 


är Räddningsverkets tidning. I den kan du följa utvecklingen 

inom räddningstjänsten och befolkningskyddet. Är du inte redan 

prenumerant – bli det! Du får åtta nummer om året, Gratis! 

Skicka kupongen till: ”Prenumeration”, Sirenen, L 257, 

651 80 Karlstad eller faxas till: 054-13 56 40 

❐ 

Ja tack, jag vill ha en gratis prenumeration på Sirenen 

❐ Adressändring 

❐ 

Avsluta prenumerationen 

Namn ……………………………………………………………………… 

Gatuadress ……………………………………………………………… 

Postadress ………………………………………………………………… 

Vid adressändring/avslut 

Abonnemangsnr (står på adresseringen) ………………………… 

Vid adressändring 

Gamla gatuadressen……………………………………………………… 

Gamla postadressen……………………………………………………… 

Stenungsunds Kommun är en västkustkommun 

belägen 45 km norr om Göteborg. Kommunen har 

20 000 invånare, en ung och välutbildad befolkning, 

boendemiljöer nära havet och goda möjligheter 

till friluftsliv och rekreation. Näringslivet präglas 

av den petrokemiska industrin. Stenungsunds 

Räddningstjänst består av en deltidsanställd räddningsstyrka på 

60 man och 8 heltidsanställda på dagtid. 

Räddningstjänsterna 

i Stenungsund och Lilla Edet söker en 

Räddningschef 

Din uppgift är att vara en kunnig och målinriktad ledare 

med ansvar för ledning, planering och samordning av räddningstjänstens 

verksamhet, ekonomi och personal. Du 

ingår i kommunens chefsgrupp. Kommunens stöd- och serviceenhet 

fungerar som ett stöd i ekonomi- och personalfrågor. 

Räddningstjänsten har ett omfattande samarbete med den 

petrokemiska industrin som regleras via ett industribrandavtal. 

Genom avtal ansvarar Stenungsund även för Lilla Edets 


Vi söker dig med brandingenjörsexamen och Räddningsverkets 

påbyggnadsutbildning eller annan likvärdig utbildning. 

Vi vill att du som person är en förtroendeingivande, 

prestigelös och modig ledare. Du skall ha lätt för att samarbeta 

och en stark vilja att utveckla såväl verksamheten 

som medarbetarna. Du skall ha intresse för ekonomi, administration 

och personalfrågor. Vi ser gärna kvinnliga sökande. 

Upplysningar lämnas av teknisk chef Bo Falkevi, tfn 

0303-681 57 och stf räddningschef Esa Haapamäki, tfn 

0303-681 02 

Personalrepresentanter: 

BRF Eddie Persson tfn 0303-72 88 87, övriga nås via 

kommunens växel tfn 0303-68 000 

Välkommen med din ansökan senast 2003-01-31 till 

Stenungsunds kommun, Bo Falkevi, 444 82 Stenungsund 

41

42 Krypto Sirenen Nr 8 • 2002 

7 18 19 7 23 2 2 13 4 29 2 29 2 5 17 13 29 3 2 23 19 2 28 12 7 23 9 7 

11 13 23 17 2 2 25 19 2 27 2 21 29 13 2 2 22 2 3 13 6 2 6 2 26 4 2 8 

11 2 6 2 6 1 6 13 2 2 18 16 2 3 7 5 17 2 2 28 23 4 10 10 3 7 2 29 

13 2 25 22 17 7 2 23 2 26 27 2 11 13 3 3 2 9 2 2 16 2 10 2 7 2 14 13 

10 29 2 17 2 14 2 2 23 2 23 14 7 2 2 8 17 6 25 2 6 26 7 3 2 29 2 8 

17 27 2 17 2 6 21 29 2 23 19 2 1 7 24 17 2 6 1 6 3 2 29 13 26 13 29 5 

2 16 5 2 2 11 28 29 7 26 2 2 

13 2 7 26 13 11 3 2 15 2 8 16 

28 28 2 22 29 6 2 23 2 17 29 6 

12 7 17 17 2 2 10 4 7 5 2 1 

13 17 2 13 2 5 10 2 16 4 2 29 

3 6 26 2 21 25 23 1 2 7 10 7 

13 16 7 2 19 27 2 2 28 6 3 2 

2 2 5 28 7 25 23 2 6 2 27 29 

19 21 28 2 2 4 19 2 29 13 19 2 

29 2 7 25 13 23 2 2 5 10 7 28 

6 14 2 21 2 17 8 17 2 2 2 5 

5 2 24 2 18 2 26 7 3 2 13 16 

9 3 6 17 4 2 1 2 3 2 7 

4 2 2 13 29 7 1 8 29 2 21 3 

2 2 5 14 2 2 8 2 13 14 2 13 

16 6 10 10 13 3 17 24 7 3 13 29 2 5 28 2 3 14 13 25 4 23 17 2 2 7 2 29 

6 2 27 2 16 27 2 4 3 2 29 2 2 18 8 3 2 22 23 2 13 2 2 17 8 2 16 2 

1 7 29 7 2 16 13 17 2 2 23 17 13 2 1 3 2 29 2 13 23 2 28 7 3 28 6 23 

29 2 2 2 2 7 25 17 2 5 27 5 2 3 2 13 2 26 2 2 2 22 2 28 26 2 19 27 

7 1 6 29 17 2 2 7 29 25 2 2 5 2 28 29 2 2 5 11 7 29 18 2 2 5 2 19 

2 3 2 2 8 10 10 2 4 2 21 25 28 7 2 2 2 16 13 2 19 2 7 25 6 28 2 6 

18 4 29 7 2 2 24 12 7 23 2 11 13 23 17 7 5 2 16 2 23 7 29 2 25 4 23 17 

Toppvinsten till Sandhem 

Den här gången kom den först öppnade rätta 

lösningen från Sandhem. Vi på Sirenen säger 

grattis till Tord Bromander och övriga vinnare. 

Rätt lösning av krypto nr 7/02 gav följande 

mening i de tonade rutorna: 

En flott livräddningsenhet 

1:a pris (pulversläckare, typ ABE III, för hemmet, kontoret 

etc): Tord Bromander, Sandhem. 

2:a pris (pulversläckare, typ ABE klass I, för bilen, husvagnen, 

båten): Sven Pettersson, Skövde. 

3–6:e pris (cykelhjälm): Helena Trofast, Växjö, Ulla- 

Britt Ekelöf, Kumla, Kerstin Österberg, Åkersberga, Eva 

Lundell, Uppsala. 

7–10:e pris (resebrandvarnare): Andreas Granath, 

Järfälla, Alf Altnäs, Falkenberg, Sven-Arne Johansson, 

HissingKärra, Lars-Eric Söderberg, Borlänge. 

B O R G L I N D R K N Ö P P E L R S W A R T Z R L Y T H 

Y R R U R S Ä R A R R M L R J E T R A N A R R O R R R J 

S M Å L E R V R V Ä N R I L R R R I T S R O M S R B I O 

T R R L R C E N T R U M K Ä R N A R T E G R Å T A L R R 

R R A B R A R R O R R R T R Å R K O R R E O N R S I S T 

Ö R K Y L B E R G R Q V A R N S T R Ö M R D E S P R E Z 

M Y T R E R N B 

R R A S L P R E 

E M R T I R H R 

R Å R R N R O G 

I L R Å R U T R 

X A R Å K V A L 

S R U T A R R I 

O R F R M J Ö L 

N R R N 15 R R J 

R G R E E R D E 

S E R R R K U F 

I N O M K Ö R O 

E R J A E L R R 

G R A N M R A S 

Å R R R S C H W A B R T Ö R N E M A N R G R E P P R R 

R R B L Y R O R R U S E L R R P R G A L Ä R R G E M R O 

D R A R R S N A S K A R R A R R Ö R R R G I N R R R S A 

R E N R F L O T T R L I V R Ä D D N I N G S E N H E T R 

N R A B R U M G Å S R R Ä L D R E R D Y R R K O J R U D 

Y N N E S T R R L E G A L A R R R A U R D Å R T O M M A 

R R R C R A S R R L O V R R R H Ä G N R Ä R M R R Ö R M 

H Ö C K E R T R W E D E L R Z O R N R P R E C H T R R M 

Lösningen till kryptot 7/02 

L 

Kryptokonstruktör: Hans-Eric Finsberg 

Samma tal – samma bokstav 

Lösningstips: I kryptot har du en hjälpbokstav vid pilarna. 

Ordet vid pilarna motsvaras av inslag på bilden. 

Regeln är att samma siffror motsvaras av samma bokstav 

hela kryptot igenom. 

Lyckas du kan du inom de tonade rutorna läsa en 

mening som har koppling till bilden. 

1:a pris: pulversläckare, typ ABE lll (6 kg, för hemmet, 

kontoret, etc), 2:a pris: pulversläckare, typ ABE I (2 kg, 

för bilen, husvagnen, båten), 3–6:e pris: cykelhjälm, 

7–10:e pris: resebrandvarnare. 

Skicka lösningen senast den 14 januari till: ”Kryptot”, 

Sirenen, L 257, Räddningsverket, 651 80 Karlstad. 

Namn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

Adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

Postadress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .


Och hur tar sig 

kunderna ut? 

Sirenen började med att visa en 

bild på en igenspikad utrymningsdörr. 

Och sedan dess har bilderna 

strömmat in. ”Dolda utrymningsvägar” 

har närmast blivit 

till en serie. 

Brandinspektörer runt om i 

landet kan visa det ena avskräckande 

exemplet efter det 

andra. 

Bristen på tankeverksamhet 

hos de som använder lokalerna 

upphör inte att förvåna. 

Denna gång är det Rolf Jogerheim, 

Farsta brandstation, som 

bidrar med en bild från en 

sportbutik i centrala Stockholm. 

Exponeringen av varor är viktigare 

än att kunder och anställda 

kan ta sig ut vid en 

brand. 

Vi undrar hur butiksägaren 

tänker sig stå till svars när branden 

inträffar, och denne får frågan: 

– Varför hade ni blockerat utrymningsvägen? 

Räddningsverkets Tore Eriksson 

har valts till ny ordförande för 

fyra år i CTIF Hazmat Commission 

efter Aachens brandchef. 

Förutom Sverige finns 19 länder 

representerade i Kommissionen. 

Den har en egen hemsida 

(www.ctif-hazmat.net), med fakta 

om såväl taktik, 

NBC-terrorism, 

som regelverk för 

transport av farligt 

gods. CTIF innebärInternationellaTeknikerkommitten 

för Brandsläckning 

och Förebyggande, www.ctif.org 

Civilpliktsrådet har fått sin första 

kvinnliga ledamot, Anja 

Blomqvist, från Högboda i Värmland. 

22-åriga Anja gjorde civilplikt 

som räddningsman. 

Räddningshundföraren Maria 

Ingvarsson från Hallen i Jämtland 

har tilldelats Fältstipendiet. 

Stipendiet på 15 000 kronor gick 

i grunden till föreningen Sveriges 

fjällräddare, men enligt stadgarna 

ska det utdelas till en person. 

Bland dessa valdes Maria ut. 

Strömstads räddningschef Hå- 

Redaktion 

Stig Dahlén 

Chefredaktör 

och ansvarig utgivare 

054–13 51 04, e-post: 


Per Larsson 

Reporter 

054–13 51 02 

e-post: 

per.larsson@srv.se 

Gunno Ivansson 

Layoutare, reporter 

054–13 51 06 

e-post: 

gunno.ivansson@srv.se 

Näst sista 

Foto: ROLF JOGERHEIM 

Utrymningsväg i en sportaffär i Stockholm. Och hur tar man sig ut 

vid brand? 

kan Hagström börjar efter årsskiftet 

som Söderköpings brandoch 

säkerhetschef. Han efterträder 

Håkan Jansson som blir 

räddningschef i Mjölby. 

Anders Larsson, 43, har lämnat 

tjänsten som räddningschef i 

Stenungsund för gott. Han är nu 

ställföreträdande 

räddningschef i 

Nerikes brandkår. 

Kjell Ragnestam, 

60, har tagit 

steget upp och 

blivit räddningschef i Gällivare. 

Han efterträdde Anders Dahlström 

som nu är ställföreträdande 

chef i Kiruna. 

Anders Olsson, 49, har också 

tagit ett kliv upp och blivit räddningschef 

i Bengtsfors. Han ersatte 

Mats Tengvall som flyttat till 

Knivsta. 

■ ■ ■ HÖR AV DIG 

när personer på ledande poster 

i din organisation byter 

jobb eller någon nyanställs. 

Adresser finns här nedan. 

Sirenens uppgift är att beskriva 

utvecklingen inom Räddningsverkets 

ansvarsområden och stimulera 

till debatt i dessa frågor. 

Enbart Inledaren på sidan 2 är 

att betrakta som Räddningsverkets 

officiella linje. 

Ansvarig utgivare: Stig Dahlén. 

Adress: Sirenen, L 257, 

651 80 Karlstad. 

Telefax: 054–13 56 40 

e-post: sirenen@srv.se 

Prenumeration är gratis. Beställes 

skriftligt genom att skicka in 

prenumerationstalongen som 



Hallå där 

Mats Ottosson, deltidare i 

Lund, som bröt armen under 

VM för brandmän på 

Nya Zeeland. Hur mår du i 

dag? 

– Jo tack, det 

går sakta framåt, 

men det 

dröjer flera 

månader innan 

jag kan återgå 

till jobbet igen. 

Du tog ingen 

medalj, men 

blev den mest 

uppmärksam- 

Mats 

Ottosson 

made svensken under VM? 

– Ja, det var otroligt. Efter artikeln 

i Sirenen ringde först Aftonbladet, 

sen Expressen och 

därefter blev det intervju i radioprogrammet 

Efter tre. Alla 

känner igen mig: 

Någon mer armbrytning 

blir det väl inte? 

– Jo, om det inte blir något fel 

på armen räknar jag med att 

ställa upp i nästa VM. 

finns i slutet av varje nummer. 

Upplaga: 38 000 exemplar. 

Adressändring görs genom att 

fylla i talongen som finns i slutet 

av varje nummer. Talongen faxas, 

054-13 56 40 eller skickas 

till: Prenumeration, Sirenen, 

L 257, 651 80 Karlstad. 

Kom ihåg att uppge gamla 

adressen vid adressändring! 

Tryck: VLT Press, Västerås. 

Tryckt på miljövänligt papper. 

Nästa nummer, 1/03, utkommer 

den 10 februari. 

43 

Det har gått fyra år sedan katastrofbranden i Göteborg 

och ännu ett år utan att något har hänt på central nivå 

som konkret förbättrat säkerheten i samlingslokaler. 

Pinsamt politiker, lagstiftare, Boverket och Räddningsverket! 

Några andra noteringar från 2002: 

■ NBC och terrorhot blev plötsligt det enda stora scenariot 

det ska planläggas för. Har alla glömt att stora översvämningar 

i klimatförändringarnas spår är ett mer påtagligt hot? 

Ingen förbereder sig 

hur som helst för 

syndafloder. 

■ Björn von Sydow 

pekade med stora 

handen och krävde 

att svensk räddningstjänst 

måste 

anställa fler kvinnor 

som brandmän. Annars… 

Lätt att kasta 

ur sig när man ska till att avgå. Tar efterträdaren som rädd- 

ningstjänstens högsta företrädare, Leni Björklund, upp tråden? 

■ En annan som tuppade till sig när det snart var dags att lämna 

ämbetet var Helsingborgs räddningschef Claes Thorell. I ett 

debattinlägg i Sirenen nr 7/02 skrev han vad många av hans 

kollegor tycker om brandmän – men som de inte vågar säga. 

■ Regeringen satte för första gången sparkrav på Räddningsverket 

– nu tvingas verket prioritera. Nyttigt! 

Året som kommer: 

■ Räddningstjänstlagen ersätts av en ny lag och den blir en 

väckarklocka inte bara för räddningstjänsterna utan även för 

kommunpolitiker att jobba förebyggande och över förvaltningsgränserna. 

Vad lagen ska heta? Förslaget är orimligt 

krångliga ”Lagen om skydd mot olyckor som kan föranleda 

räddningsinsatser”. Döp den i stället till ”Skydds- och räddningslagen” 

– då begriper folk åtminstone vad som menas! 

■ Den nya lagen ger räddningstjänsten en unik chans att bli 

motorn i framtidens kommunala säkerhetsarbete – de räddningstjänster 

som inte fattar det blir akterseglade. 

■ Högtryckssläckning, skärsläckaren och sprinkler får genombrott 

på bred front. 

■ Sprinkler är en självklarhet i äldreboende, men även i varuhus 

och liknande lokaler med folksamlingar. Måste det först 

inträffa en brand med 100 döda innan någon ställer lagkrav? 

■ Bluffen att räddningstjänsterna klarar insatstiden 10 minuter 

fortsätter. Sirenen har pekat på skandalen i mer än ett 

decennium – ingen reagerar. 

■ Poliser i glesbygd är snart en turistattraktion. Samtidigt 

ökar otryggheten – 2003 blir året då polisen tvingas lära av 

räddningstjänsten och börja med deltidspoliser. 

Jönköping toppar den här elitserien 

På allmän begäran avslutar jag årets sista spalt med räddningstjänstens 

elitserie: 

1. Jönköping – genomtänkt och framåtsträvande 

2. Härjedalen/Sveg – visar vägen i glesbygden 

3. Storgöteborg – brandmännen har börjat fatta galoppen 

4. Vilhelmina – satsning på ny informationsteknik 

5. Södertörn – tänker nytt och håller stilen 

6. Öckerö – ö-kommun med visioner 

7. Sörmlandskusten – utmanar traditioner 

8. Lilla Edet – egna smarta lösningar 

9. Karlstad – bra förebyggande grepp 

10. Malmö – för mycket internt strul har 

sänkt tidigare ”serieledarna”. 

På kvalplats: Gästrike Räddningstjänstförbund 

och Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund. 

Är det nå´n som inte finns med? Visste 

väl det – skriv och berätta varför 

just din räddningstjänst platsar 

på ”listan”! 

Ett säkert julklappstips i sista 

stund – köp en brandvarnare 

till någon du tycker om! 

Tack alla läsare för i år! Hör av 

er med tips, liksom ros och ris! 

Sirenen-redaktionen önskar 

ett gott slut på 2002 och på 

återseende 2003. 

Ändra 

namnet på 

nya lagen! 

Sista ordet 

från Stig Dahlén 


Stig Dahlén är chefredaktör för Sirenen. De åsikter som framförs 

i denna kolumn är hans personliga och har inget med 

Räddningsverkets ståndpunkter att göra.



Nr 8 2002 

God Jul och Gott Nytt År 

önskar Räddningsverket alla som vi samarbetat med under 

2002. Vi hoppas på goda relationer också under 2003. 

I stället för att köpa julkort och porto sätter vi in 35 000 kronor 

på organisationen Läkare utan gränsers postgirokonto. 

Christina Salomonson 

Generaldirektör 


Foto: PETER LUNDGREN 

Posttidning B 

Returadress: L 257 

651 80 Karlstad

Sirenen Nr 8 • 2002 - Tjugofyra7

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?