Toronto Canada - SWEA International

SWEA 

Toronto Canada Nr. 2 Årgång 30—November 2012

SWEA TORONTOS STYRELSE 2012 

Post Namn / epost 

Ordförande Marianne Mannerheim 

president@sweatoronto.org 

Vice ordförande Marie Larsson 

vicechair@sweatoronto.org 

Skattmästare Linda Karlgren 

skattmastare@sweatoronto.org 

Sekreterare Maria Dahlman 

sekreterare@sweatoronto.org 

Webmaster Ida Jansson 

webmaster@sweatoronto.org 

Program & Anna Tvinnereim 

Medlemskap medlemskap@sweatoronto.org 

MEDLEMSKAP 

Medlemsavgift: $50 / år + HST;

INNEHÅLL 

Orföranden har ordet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .2 

SWEA Tipsar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .2 

Medlemskapet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .3 

Bästa artikel i SWEA Bladet . . . . . . . . . . . . . . . . 3 

Östergötland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 

Västergötland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .6 

Ångermanland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 

Ishotellet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 

Grattis SWEA Toronto . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 

Ett annorlunda Toronto . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 

TorRo30 & Regionmöte . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 

Tulipmania i Ottawa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 

New York Resa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 

SWEA Stipendiat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 

SWEA Central “Stick & Drick” . . . . . . . . . . . . . 19 

Magnesium och recept . . . . . . . . . . . . . . . . . . .20 

SWEA Toronto Hälsa och fitness . . . . . . . . . . . . . . . . . .21 

Halvmaraton . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .23 

Jag tror på SWEA Toronto—Gör Du? . . . . . . . . . . . . . . .25 

Julmarknaden 2012 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .26 

Organisationsschema . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .28 

4 6 

TÄNK PÅ ATT GYNNA VÅRA 

ANNONSÖRER 

Advokat Barbro E. Stålbecker-Poutney . . . . .27 

Air Canada . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . baksidan 

Beaches Bakeshop and Café . . . . . . . . . . . . . 27 

--- 

BLU Ristorante and Lounge . . . . . . . . . . . . .22 

Bed & Breakfast—Collingwood . . . . . . . . . . .27 

Collacutt Travel—Milka Cook . . . . . . . . . . . . .27 

Fastighetsmäklare—Marie Agay . . . . . . . . . . .22 

Financial Planner—Mary D’Aversa . . . . . . . . . . .27 

Grennaskolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .24 

Mannermex International . . . . . . . . . . . . . . . 18 

Massage Therapist—Shirley Cameron . . . . . . .22 

Optiker Olsson Optical . . . . . . . . . . . . . . . . .16 

SVT World . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .25 

Tandläkare Elias `Lou` Tsilkas . . . . . . . . . . . .24 

Tandläkare Susanne Niwong . . . . . . . . . . . . .22 

The Westin Harbour Castle Toronto . . . . . . . .12 

TORON Investment Management . . . . . . . . . . .5 

Wild Wing . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .27 

Yorkville Design Centre . . . . . . . . . . . sista sidan 

Hej Sweor! 

Tänk att vi redan är inne i november! 

Julmarknaden närmar sig med stormsteg och 

även den “riktiga julen” med massvis av packning 

och flygresor över Atlanten. I år firar jag med 

hela familjen uppe i Norrland. Längtar redan nu 

efter att åka upp till Älvsbyn med renar 

springandes framför bilen och farmors köttbullar 

gjorda på älgfärs! Två saker som följer 

med i väskorna hem: SWEAs kokbok samt det 

här numret av SWEA-Bladet. Det har nämligen 

visat sig att min pappa finner vår tidning 

väldigt underhållande, så stort tack till alla er som skickat in bidrag! 

Så, vad bjuder vi pappa på den här gången? Först av allt, det här är ju 

vårt landskapsnummer, så vi får stifta närmare bekantskap med både 

Ångermanland, Östergötland och Västergötland. I artikeln om Östergötland 

beskrivs det vackra landskapet i detalj, med oändliga rapsfält och glittret 

från Bråviken, och i artikeln från grannlandskapet får vi veta mer om hur 

livet levdes förr. Vidare får vi besöka ishotellet i Jukkasjärvi som åtminstone 

gjorde mig sugen på att åka dit för att dricka en iskall drink i deras isbar! 

Något som jag tror kommer att intressera pappa extra mycket är Louise 

Lettström-Hannants artikel om magnesium. Pappa är ju läkare och arbetar 

intensivt på att förbättra sin egen hälsa, så jag är övertygad om att 

Louises receptförslag kommer att bli en verklig fullträff! Jag har faktiskt 

lagat hennes grönkåls- och quinoa-sallad i samband med arbetet för kokboken 

och den är jättegod! Jag serverade den tillsammans med en bit 

ugnsbakad lax och det blev en helt fantastisk middag! Prova i mellandagarna 

när byxorna spänner lite extra! 

Sen får pappa också höra mig ryta till. Jag står nämligen bakom vår allra 

första insändare här i SWEA-Bladet. Den berör ett ämne som har diskuterats 

många gånger förr - hur svårt det är att hålla igång en sån stor organisation 

som SWEA Toronto med bara en handfull individer som gör allt jobb. Vi 

tjatar ju om det här hela tiden, så mitt förslag är att DU går med i 

styrelsen för 2013 så att vi kan ägna nästa år att tänka på vårt nya fitnessinitiativ, 

inte paniskt försöka komma på vem som ska hålla i kalendern 

(tack Marie för att du räddar oss under de kommande månaderna!) eller 

någon av de andra vakanta posterna. Vi ses på julmarknaden! 

Ida Jansson 

Tillfällig redaktör för SWEA-Bladet 

8 10 13 

14 

21 

23

2 SWEA Bladet Toronto Nr 2 — 2012 

Marianne Mannerheim 

Avdelningsordförande 

SWEA Toronto 

International 

Kära Sweor, 

Höstrusket börjar göra sig gällande hos oss, det är ett 

som är säkert. Nu har det regnat, varit grått och molnigt 

över en vecka. Våra tankar och hjärtan går ut till 

alla Sweor och New York bor som har upplevt en av 

det värsta stormarna genom tiderna. ``Megastormen`` 

Sandys förödelse av denna härliga metropol är helt 

enkelt otrolig. En skadegörelse av oerhörda mått. Om 

det finns något som vi i SWEA Toronto kan göra för 

våra Swea-systrar, så låt oss veta. 

Vi närmar oss firandet av vårt andra 30 års jubileum 

efter ToRo30 i år. Vår 30 åriga julmarknad på 

Harbourfront går av stapeln den 24-25 november, 

2012. Julmarknaden är vår största fundraiser. 

Förberedelserna har redan pågått sedan ett par 

månader tillbaka. Många nya och festliga idéer har 

kommit up. Tack alla ni Sweor och volontärer som 

stödjer, engagerar och är så positiva till att göra vår 

organisation så livlig och levande! Julmarknaden 

kommer att bli en oerhörd succé! 

SWEA Tipsar 

ORDFÖRANDEN HAR ORDET 

Marianne Mannerheim president@sweatoronto.org 

Höstens SWEA Blad har temat ``Landskap``. Vi har fått 

in många trevliga artiklar där ni kan läsa om olika 

delar av vårt land. Det har varit riktigt roligt och 

lärorikt att gå igenom alla artiklarna. Vi har verkligen 

många bra skribenter ibland oss! 

Vi har nu 189 medlemmar plus 4 portomedlemmar. Vi 

är nästan uppe i 200 som var vårt mål! Tack för att ni 

gör ett så bra jobb att värva svensktalande kvinnor. 

Detta SWEA år är på väg mot sitt slut. SWEA Toronto 

behöver nya kandidater till styrelsen till nästa år 

2013. Jag hoppas att det finns mycket intresse bland 

er alla. För er som är intresserade, kontakta någon i 

valberedningen Birgitta Sigfridsson-Harquail, Anna 

Tvinnereim eller Ylva Dahl-Dimitrieff. En styrelsepost 

är intressant och kul och behöver inte alls vara särskilt 

betungande. 

Kokboken som iordningställs av Ida Jansson är i det 

närmaste färdig. Ni kommer att bli helt förtjusta i den. 

Ida har gjort ett fantastiskt jobb. Ett stort tack går 

också till alla er Sweor som har lånat ut svenskt 

porslin för bilderna. Kokboken som heter ``Kokbok—A 

Swedish Food Journey``, kommer att säljas på årets 

julmarknad. 

Vi ses på julmarknaden! 


Julen närmar sig och därmed stressen över att hitta alla de där julklapparna som måste 

köpas in. Ett tips är att åka ut till Vaughan Mills. Ett gigantiskt shopping center som har allt 

från en friluftsaffär som är så stor att det hänger flygplan i taket till outlet affärer där man 

kan göra helt otroliga fynd! Vaughan Mills hittar du på 1 Bass Pro Mills Drive, Vaughan, ON. 

Ytterligare ett tips, försök shoppa på en vardagskväll då kommersen på helgerna ofta är 

väldigt intensiv. Har du ett bra Toronto-tips? Maila till redaktorsb@sweatoronto.org!

MEDLEMSSKAPET - Anna Tvinnereim & Barbro Westin 

Minne av Ingrid Taylor 

Född 23 april 1924 och 

gick bort 8 maj 2012 

Ingrid Taylor växte upp i Östersund, 

Jämtland och studerade sen på 

Konstfack i Stockholm. Ingrid kom 

till Toronto 1950 med man och son. 

Hon födde ytterligare tre söner och 

under deras uppväxttid, startade hon 

en hemindustri av textilprodukter som 

växte under åren. 

Många sammanknippar Ingrid med 

de röda dukarna på borden på 

Julmarknaden. Ingrid införskaffade 

det röda tyget när hon arbetade på 

Lizanne och klippte till dem i rätt 

längder till borden. Alla var väl 

märkta med längd på duken så att 

det skulle bli lätt att ta fram varje år. 

Ingrid lärde ut hur man hänger en 

duk på bordet så att det ser snyggt 

ut. Den tekniken används fortfarande. 

På senare tid hjälpte Ingrid till att 

sälja de trearmade ljusen på julmarknaden. 

På bilden syns Ingrid i sin folkdräkt. 

BÄSTA ARTIKEL I SWEA BLADET 

Favoritartikel från förra SWEA 

Bladet Vi skickar ett stort grattis till 

Rebecka Högdahl som i förra numret 

guidade oss genom dejtingens 

snårskog. 

En artikel som både fick oss att dra på smilbanden 

och nicka eftertänksamt. Nu väntar vi 

alla med spänning på uppföljningen som 

utlovats. Tills dess får du njuta av en fika för 

två hos Anna på Beaches Bakeshop—varför inte 

förlägga nästa dejt dit? 

Grattis Rebecka! 

SWEA Torontos Styrelse genom Maria 

Födelseannons— 

Chloé Alice Lions 

Den 28e maj blev Linnea 

Ericson och Vincent Lions 

föräldrar till en liten flicka 

på 53 cm och 3238 gram. 

Chloé föddes hemma med 

hjälp av två barnmorskor 

och hennes föräldrar är så 

glada att det finns möjlighet 

till hemförlossning här i 

Toronto. Chloé är nu 4 

månader och växer så det 

knakar. Bilden är tagen i 

somras när hon var 2 

månader gammal och fick 

uppleva cottage life i 

underbara Muskoka. 

SWEA Bladet Toronto Nr 2— 2012 3

Östergötland 

Motala Ström—Rådhustornet 

Östergötland—Länet med den fula 

dialekten. Östergötland—där de 

tråkiga industri städerna 

Norrköping och den något mindre 

tråkiga Linköping är de största. 

Östergötland—med de tunga 

utdragna Ä-na och Ö-na. Där folk 

pratar som de låter lite allmänt 

lätt enkla och intelligensbefriade. 

Så får man ofta höra andra icke Östgötar 

beskriva vårt län. Visst, de har kanske rätt, 

visst låter det "bondigt" och kanske t.o.m. 

töntigt när vi pratar. Visst, det går inte att 

jämföra våra städer med Stockholm, 

Göteborg eller Malmö, men OJ så fel de 

har när de beskriver det som tråkigt! 

Östergötland är ett fantastiskt vackert 

landskap med mängder av fält och åkrar 

mellan stora djupa granskogar. På somrarna 

när man är ute och kör bil på de slingrande 

småvägarna, ser man kanariegula 

rapsfält så långt ögat når. Lupiner, hundkex, 

prästkragar, gullvivor och blåklockor 

växer vilt utmed vägrenen. Bråviken 

smyger sig långt in i Östergötland och 

därmed har vi en helt otrolig lekplats för 

alla sommarsugna, badälskande människor. 

I skärgården kan man inte bara segla (som 

min familj gjorde) utan även med den minsta 

lilla eka lätt ro ut till kobbar och skär. 

Öarna ligger så tätt och det fullkomligt 


vimlar av dom! 

Jag minns alla sköna sommardagar vid 

Moon där vi badade, rodde ut med ekan 

och flöt omkring på en blå-röd luftmadrass. 

En gång när min pappa tog med 

mig ut för att fiska abborre fick en av de 

gamla gubbarna upp en ål! Jisses, som vi 

skrek när den slingrade sig över bergsklipporna 

och försökte smita ner i vattnet igen. 

I Östergötland finns otroligt många små 

sjöar. Vi badade i fem stycken, alla med 

närhet till stan. En del cyklade vi till och 

andra körde vi till. Det tog högst 10 minuter. 

Norrköping är staden som jag växte upp i. 

En ganska vanlig stad med svenska mått 

sett. Ingen stad som skryter med att vara 

varken speciell eller märkvärdig. Ingen 

stad dit folk reser för att uppleva någonting. 

Det är synd, för om de gjorde det skulle de 

upptäcka att det faktiskt är en mycket 

vacker stad. Gamla fina putsfasader på de 

anrika husen med Motala ström som 

ringlar sig igenom staden. Bråviken tar sig 

ända in till hamnen och därefter tar Motala 

ström vid. Det finns gångvägar på båda 

sidorna där man kan vandra runt och njuta 

av inte bara den virvlande strömmen och 

de vackra husen utan även många vackra 

blommor och planteringar. Blommor och 

planteringar är något av Norrköpings specialitet. 

Där finns bl.a. den fina kaktus 

planteringen. Intill Folkparken ligger en 

glasskiosk där man kan njuta av den allra 

godaste grädd-mjuk-glass som finns. Vill 

man ha citykänsla är det bara att man går 

upp till Drottninggatan. Det är numera en 

gågata där endast spårvagnarna får köra. 

Butikerna och de stora affärskedjorna 

trängs med varann och tävlar om kunderna 

med fint skyltade fönster. Sveriges absolut 

godaste tårtor och andra bakverk hittar 

man på Lindahls Konditori som funnits så 

länge man minns. 

Tjugo minuter från Norrköping ligger 

Söderköping. Där flyter Göta Kanal fram. 

Med det stora Ramunder berget på ena 

sidan och kanalen i mitten blir Söderköping 

en riktig liten pärla till stad. Små trånga 

kullerstensgator med 100-åriga hus. Vid 

slussen finns ett glasscafé där folk äter 

glass och tittar på när nervösa och svettiga 

sommarseglare ifrån hela landet febrilt 

försöker slussa och se ut som om de visste 

vad det gjorde. Jag har många roliga minnen 

därifrån. 

I Vadstena ligger Heliga Birgittas kloster. 

Det känns verkligen som att kliva tillbaka 

flera hundra år när man befinner sig där. 

En charmig, mysig och idyllisk liten stad. 

Lägger man en hand på den metertjocka 

klostermuren och är alldeles tyst kan man 

nästan höra viskande röster ifrån nunnorna 

som en gång i tiden levde där. 

Detta var bara ett ytterst litet smakprov på 

ställen som Östergötland har att bjuda på. 

Nu när Prinsessan Estelle har blivit 

Hertiginna av Östergötland, kommer 

kanske fler turister att hitta hit. Alla är 

välkomna så länge de inte retar sig på vår 

dialekt! —Carin Porporo

Norrköping—ett helt vanligt hus i Jugenstil 

Norrköpings äldsta hus 

Det gamla industrihusen vid Bergbroni Motala Ström Söderköping—Göta Kanal

Västergötland 

Den bördiga Västgötaslätten har varit mycket 

betydande i Sveriges historia. Den rika jorden har 

bidragit mycket till Sveriges välstånd och kultur. 

Jag tänker här reflektera på vad denna landskapsbygd 

har betytt för mig och hur den har förändrats 

under min tid. 

Min far Karl Carlsson föddes 1912, äldsta sonen till gods-ägaren 

Oscar Carlsson på godegården Djupedal utanför Stora Leverne. 

Mitt på Västgötaslätten alltså. Två år senare fick han en bror och i 

samband med det fick han flytta in till sina två ogifta fastrar Mina 

och Selma, som bodde i ”lilla huset” på gården. Mamma hade för 

mycket att ta hand om som husmor på gården och nybliven 

mamma. Det blev två syskon till men min far fortsatte att vara sina 

fastrars ögonsten och blev kvar i lilla huset. När han skulle börja 

fjärde klass tyckte Mina och Selma att Kalle skulle få högre 

utbildning än folkskolan och därför skaffade de sig en lägenhet i 

Lidköping och såg till att min far fick fortsätta i bättre skola där. 

Under helger tog de tåget hem till gården och laddade upp med 

proviant, ägg, mjölk, smör, ost etc. för kommande veckor. Hans 

tre syskon fick bara gå ut folkskolan och stannade kvar på gården. 

Min far var duktig i skolan och fortsatte sin utbildning i Allmänna 

Läroverket i Skara. Pappa var vad man kallade en Skaradjäkne 

(flickor fick först börja att gå där 1927). Efter studentexamen 

blev han antagen vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i 


Stockholm. Under sina år där mötte han min mamma som 

genomgick apotekareutbildning vid Stockholms Universitet. 

Jag är mittenbarnet med en 3 år äldre bror och en 4 år yngre syster. 

Vi växte upp i Danderyd. Pappa jobbade inne i stan. När vi var 

små minns jag att även mamma jobbade och vi hade aupairflickor 

från Österrike som bodde ett eller två år i taget och tog hand om 

oss. Men somrarna tillbringade vi i Västergötland på gården 

Djupedal. Dessa somrar var underbara och även efter det att 

mamma slutat sin heltidstjänst fortsatte vi att tillbringa somrarna 

på landet då det var lättare för mamma att få vikariat under den 

tiden och vår faster tog hand om oss syskon. 

Gården sköttes av pappas två bröder och en dräng som hette 

Lagfort. Han hade varit på gården så länge som någon mindes. 

Min faster Berta var enda kvinnan kvar på gården och hon tog 

hand om alla hushållsbestyr. Jag minns henne som väldigt varm 

och generös. ”Minst lika mjuk som mamma.” 

Under dessa tidiga barndomssomrar var jordbruklivet fullt av 

aktiviteter. Det fanns kor och grisar, många höns för ägg och tupp 

till söndagsmiddagar. Kvar fanns även två arbetshästar fram till 

mitten på 50-talet. Men även traktor. 

Hästarna blev kvar av sentimentala skäl och användes sällan som 

arbets-djur annat än vid höskörden. Hö var en stor del av odlingen 

på markerna. Det skulle räcka under den långa vintern till alla 

djur. När höet skördades så samlades det först i hässjor som 

sedan alltid en vacker dag forslades in till ladan. Att åka hölass 

efter häst och hoppa i hö—finns det något roligare? Det tyckte jag

i alla fall då. Och 

kanske har jag haft 

mer nytta av dessa 

otaliga dagar på 

höloftet då det nu 

visar sig hjälpa i förebyggandet 

av allergier. 

Allt på landet var så 

naturnära. Grönsaker 

och frukter skördades 

och inlades. Frysboxen 

kom senare in i 

bilden. Innan dess 

konserverades allt. 

Kött saltades och 

hängdes, ibland rökte 

man det också. 

Mjölken från korna 

förvarades i kylrum 

och hämtades regelbundet. 

Mjölken för 

gårdens eget bruk 

sänktes ner i stor hink 

i brunnen och fick 

sitta där några dagar. 

Sen skummades grädden 

av som samlat sig 

överst. Min faster var 

flink som bara den 

och gjorde allt. Min 

näsa och mina ögon hängde med och 

ibland fick jag även hjälpa till med något. 

Oh, lycka! Även om det var trivialt njöt jag 

över att få delta. Att plocka ägg när 

många fortfarande var varma eller fylla på 

hönsmat i trålarna. 

Varje sommar längtade jag till att smultronen 

skulle mogna. Det blev min specialitet att 

kunna känna så många smultron-ställen 

som möjligt. I början blev det timotej 

strån med uppradade smultron. Senare i 

säsongen halvliter mått och t.o.m. 1-liter 

korgar fulla. Bigarråer och körsbär, ut i 

skogen och plocka blåbär tills Lars 

kissade på bären. Det vill säga efter hans 

namnsdag den 10 augusti börjar bären bli 

för gamla. Då kommer lingonen till 

krösamos istället. Plommon, päron och 

äpplen också förstås men ofta måste vi nu 

åka tillbaks till Stockholm. 

Ja, jag växte upp med somrar i 

Västergötland men blev van vid vad en 

storstad kan erbjuda och ser mig som 

Stockholmsflicka. Att jag skulle få utbilda 

mig var självklart. Jag blev läkare och reste 

nyfiken gärna utomlands. Mötte så min 

amerikanska man och emigrerade. Att jag 

sen bott på fyra olika kontinenter och i 

många olika länder är en annan sak. Jag 

blev SWEA när möjligheten därtill kom 

under tidigt 90 tal i Seoul, Korea. 

Så vad har ändrat sig sen min barndom 

och uppväxttid? Västgötaslätten är ju fortfarande 

platt som en pannkaka. Jo, mycket 

har förändrat sig och detta blev jag verkligen 

Varje sommar längtade jag 

till att smultronen skulle 

mogna. Det blev min 

specialitet att kunna känna 

så många smultron-ställen 

som möjligt. 

medveten om när jag de sista åren varit 

tillbaka flera gånger för att tillsammans 

med mina syskon och två kusiner dela upp 

och rensa gårdens innehåll efter det vår 

farbror gått bort, fortfarande ungkarl vid 

96 års ålder. 

Nu finns inga hässjor längre utan bara vita 

korvar efterlämnade av moderna maskiner 

eller kanske uppradade vid fältkanten. 

Överallt ses höga vindkvarnar som surrar 

konstant. Vyn över landskapet visar långt 

flera vindkvarnar än kyrkspiror! Åkerfälten 

är större och homogenare. Rapsen blommar i 

juni lika praktfullt som förr men de nya 

bränsle planeringarna 

av salix, en sorts 

videbuske, är för mig 

främmande. 

Mycket på gården är 

förfallet. På tavlan 

av Djupedal målad 

1911 (hundra år 

sedan!) kan man se 

hur imponerande den 

en gång varit. Mycket 

är nu överväxt, 

syrenhäcken nästan 

magnifik i sin 

dominans, och 

härligt doftande. 

Flera av uthusen är 

rivna. Dammen är 

nästan hopväxt men 

gamla magasineringshuset 

är fortfarande 

i gott skick. Inga 

djur har funnits här 

på gården de sista 

40 åren. Den gamla 

ko, stall och 

höladan av trä är 

helt riven p.g.a. eldfaran. 

Inget finns 

kvar som påminner 

om den. Dynghögarna är nu prydda med 

många vilda blommor. Äldre redskap är rostiga 

och endast minnande om svunna tider. 

Inga smultronställen finns kvar och 

lärkan slår inte ofta sin drill längre. 

Varför? Jo först var det täckdikningen 

som infördes under 50 talet och alla 

diken som var perfekta för smultronplantorna 

i kanten är borta. Sen kom 

nya gödsel-medel och dessa inte bara 

gödde säden utan även förstörde 

”ogräs”. Tyvärr utrotades härigenom 

många vilda blommor och även smultronen 

som ”ogräs”. Så att floran helt förändrades. 

Insekter i sin tur påverkades 

av detta och fågellivet. Många fåglar 

har nästan helt försvunnit. När jag 

reflekterar på skillnaden, hur det var 

när min pappa växte upp, hur det var 

när jag växte upp och hur det är nu så är 

det otroligt vad mycket som är helt 

annorlunda. 

Som utlandssvenska är det ofta svårt att 

känna sig helt hemma när man är tillbaks i 

Sverige. Nya byggnader, nya vägar gör att 

det ser annorlunda ut. Men vad jag berättat 

om här, hur landskapet i Västergötland har 

ändrat sig är samma för mina syskon som 

bott kvar i Sverige. Det är inte bara jag 

som ändrat mig utan Sverige också. 

—Ulla Dagert 

SWEA Bladet Toronto Nr 2 — 2012 7

Ångermanland 

Solnedgång 

Ångermanland, Sveriges vackraste 

landskap! Det ligger söder om 

Lappland och polarcirkeln ute 

vid kusten till Bottenviken. Jag 

växte upp i en liten by, Banafjäl, 

strax norr om Örnsköldsvik med 

86 invånare. Min far var folkskollärare 

i en B-skola och skolan låg 

alldeles bredvid vårt hus. Nära 

och bra till skolan! 

Jag googlade Höga Kusten för att få med 

det senaste och hittade följande: ”Upplev 

Ångermanland på ditt egna sätt, perfekt för 

företagets årliga konferens, svensexan eller 

den stora födelsedagen. Ni skräddarsyr er 

upplevelse utöver vad ni vill göra och sen 

tar Westin Adventure över resten så att ni 

får ut så mycket som möjligt av er vistelse. 

Njut till fullo av älven på en bastuflotte 

som erbjuder er allt från att bada i det 

vedeldade vildmarksbadet, basta och dricka 

gott, till att äta en trerätters god middag. 

Åk ut på en bäversafari där ni en lugn 


sommarkväll flyter nedför älven spanandes 

in mot strandkanten för att sedan försiktigt 

paddla närmare så vi kan ta oss i land och 

se Ångermanlands landskapsdjur i sitt egna 

hem.” 

Bäversafari har jag inte hört talas om men 

det verkar spännande. Jag skulle gärna 

säga att vi äger Westin Adventure, men det 

gör vi inte. 

En resa genom Höga Kusten är en av 

Sveriges största turistattraktioner. Genom 

slingrande vägar ser man skogar, berg, dalgångar 

och den branta kusten ner mot 

havet. Förutom en fantastisk utsikt finns 

ett rikt växt och djurliv, spännande geologiska 

fenomen, och sevärda kultur- och 

fornminnen med hällristningar. 

Skuleberget, som ligger längs E4 mellan 

Härnösand och Örnsköldsvik, är en del av 

Höga Kusten. I berget finns en grotta där 

det sägs att rövare hade sitt tillhåll förr i 

världen. Kerstin Ekman har skrivit en bok 

om dessa rövare. Väl värd läsning! 

Ulvön ligger i Örnsköldsviks skärgård och är 

kanske mest känd för surströmming, som 

tillverkats på ön i över hundra år. Om man 

bortser från lukten har sur-strömming en 

intressant smak, men är inte riktigt min 

favorit. Jag minns när man hade 

’Surströmmingsnatta’ mitt i stan, i en stor 

park. Det var en tävling om vem som kunde 

äta mest sur 

strömming och lockade tusentals åskådare. 

Kända artister som t.ex. Björn Skifs uppträdde 

vi ett tillfälle och han minns att folk 

åt och kräktes och att det luktade pyton, och 

det gör det ju. 

Pappersmasseindustrierna gör numera nästan 

uteslutande fina kemikalier, men vem 

minns inte lukten från dessa fabriker! Bra 

ursäkt när man släppte en, ni vet vad…. 

Örnsköldsvik är en stor hockeystad som 

genererar NHL hockeyspelare som Anders 

Hedberg under slutet av 70-talet och början 

på 80-talet. Markus Näslund, tvillingarna 

Daniel och Henrik Sedin och Peter, Foppa, 

Forsberg, på senare tid. Ungdomshockeyprogrammet 

är starkt, där ungdomar skriver 

kontrakt med organisationen om att vara 

lagspelare, inte röka, inte dricka och vara 

en positiv influens på laget och bra förebild 

för andra kompisar. Min svägerskas 

båda barnbarn är med i programmet. De är 

båda gulliga pojkar med otrolig ledarskaps-

Titta Finland! 

förmåga för sin ålder, mycket tack 

vare hockeyn. 

Fjällräven och deras välkända 

frilufts-kläder och ryggsäckar icke att 

förglömma. Ryggsäcken Kånken 

finns till och med att köpa i 

Toronto. Ett besök på Fjällrävens 

fabrikslager strax utanför Örnsköldsvik 

är ett 

måste och sist 

köpte jag den 

klassiska 

Fjällräven jackan. 

Den är härligt 

vindtät. 

En resa genom 

Höga Kusten är en av 

Sveriges största 

turistattraktioner 

Mitt eget 

smultronställe, 

Långroudden, 

ligger utanför 

Örnsköldsvik 

och vid kusten nära Skeppsmalen 

och Skagsudde, som är kända för 

sin fyr och väderobservationer 

längs Bottenviken. Vår stuga ligger 

ute vid kusten och om jorden inte 

var rund, kunde man se Finland på 

andra sidan, fast långt borta. 

Dagarna på sommaren är långa och 

det börjar inte mörkna förrän vid 

midnatt. Solnedgången (se bild) är 

alltid vacker, eller hur? 

Längs skogsvägen till stugan kunde 

man i år se travar av fällda träd. 

Skogsröjning är stor i Sverige och 

vid röjning lägger man grunden för 

hur skogen ska se ut i framtiden. 

Sommarblommorna 

längs vägrenen gör 

en alltid glad. Ett 

år hittade vi faktiskt 

kantareller 

längs vägen. 

Ovanligt kantarellställe, 

men deras 

gula färg lyste oss 

rakt i ansiktet och 

bara bad att få bli 

plockade. 

Smörstekta kantareller är väl 

underbart. 

—Barbro Westin 


Ishotellet 

Vem överger Florida i februari 

för att ta sig över Atlanten och 

hela vägen upp till ishotellet, 

200 km norr om polcirkeln? Jo, 

en SWEA med ett barnbarn i 

Holland, som skulle fylla 2 och som 

ville kombinera ett besök där med 

ett löfte till en väninna att följa 

med henne till ishotellet under 

den kallaste månaden där uppe. 

Sagt och gjort—färden gick från Holland 

via tåg upp till Kiruna, en drygt 3.000 km 

lång resa. Därifrån buss ytterligare 17 km 

till Jukkasjärvi, en tur som bjöd på otroliga 

snömassor längs vägarna, ett bländande 

solsken och snötäckta vidder, helt orörda 

av djur och snöskotrar. 

Visserligen hade jag sett foton på nätet, 

tittat i kataloger och hört min väninna, 

som skulle dit upp för 8 (ja, åttonde) gången, 

berätta, men ingenting kunde ha förberett 

mig för det som väntade: Var det ljuset, 


den klara luften eller helt enkelt spänningen 

inför allt detta som jag trodde mig veta så 

mycket om? Det var nog allt detta och litet till. 

Vi möttes redan vi incheckningen av goda 

nyheter: Vi hade blivit uppgraderad till en 

svit, nämligen 'Kraken's lair'. Kraken är ett 

mytiskt sjöodjur, som ser ut som en bläckfisk 

med långa armar, som används till att dra 

ner farkoster i djupet, där djuret har sitt 

bo. Där sov vi alltså i en bädd som hade 

formen av en glasskål från Nybro glasbruk, 

en sådan där bytta, som folk brukar ha sill 

och räkor i och tittade upp mot snötaket 

och Krakens armar, som gick i en blå ton. 

Minst sagt häftigt. 

För att få ut det mesta möjliga av vår natt i 

-5C fick vi rådet att delta i ett informationsmöte, 

vilket visade sig väl värt den kvart 

det tog. Tyvärr var vi 2 de enda som deltog 

och många gäster kylde säkert ner sig i 

onödan, innan de kom i sovsäcken. 

Nyckeln till en god natts sömn i en varm 

sovsäck är att vara väl förberedd, när man 

kommer in i sin konstsvit eller sitt enklare 

isrum: Iklädd nattdräkt vilket i mitt fall var 

tunn pyjamas i thermasilke, långa yllebyxor 

med tillhörande tröja, stickad mössa, 2 par 

lovikkavantar och 2 par sockor sov jag som 

en stock i drygt 6 timmar, innan nöden kallade. 

Detta efter en innehållsrik dag, som bjudit 

på härlig frukost, som man stod sig på till 

långt inpå eftermiddagen, vinkande inför 

webbkameran kl 11 lokal tid till familjen i 

Sverige, Holland och Florida, vandring runt 

ishotellet både ute och inne, färd med 

hundspann, turen att se ett brudpar gå in i 

iskyrkan for sin vigsel, en drink, absolut, i 

isbaren, ett svepande norrsken, som under 

den dryga timme vi stod ute, fick oss att 

glömma minusgraderna. De fantastiska 

isskulpturerna fick mig att baxna. De fanns 

överallt, ute längs vandringslederna, framför 

stugorna, på räcken och verandor. Inne 

som reliefer, i baren som glas, utsmyckning 

på bardisken och som konstverk i olika 

hörn som den stora jordgloben eller grodan 

på den stora iskuben och i iskyrkan som 

dopfunt och altare. 

Visst tycker man att det är synd att de 

skall smälta ner till våren och återgå till 

Torne älv for att nästa år bli till nya 

skapelser av andra konstnärer. Bara den 

enorma iskristallkronan vid ingången till 

isavdelningen ser likadan ut år efter år. 

Som bevis for att jag varit där fick jag vid 

utcheckningen ett diplom. 

Helena Dolk Tucker–SWEA South Florida Medlem

GRATTIS SWEA TORONTO -Maria Dahlman 

Skriv en krönika om SWEA 

Torontos 30-åriga historia bad 

ToRo30 kommittén. Javisst, 

självklart vill jag dra mitt strå 

till stacken. Men 30 år på en 

sida oj, oj—Håll i er, för nu går 

det undan! 

Låt oss ställa frågan: Vad är SWEA 

Toronto? Att SWEAs syfte är att främja det 

svenska språket samt sprida svensk kultur 

och tradition vet vi ju, men detta kan göras 

på många olika sätt. 

Så vad är SWEA Toronto egentligen? Som 

en frivilligorganisation blir den helt enkelt 

vad vi medlemmar gör den till. Vi har alla 

lika stort ansvar för att hålla organisationen 

levande, vital och intresseväckande. Och 

jag blir fantastiskt imponerad, och även 

lite stolt, när jag läser om allt som har 

hunnits med, anordnats och upplevts av 

Toronto-Sweor de senaste 30 åren. 

1982, samma år som jag föds i 

Stockholmstrakten i Sverige, så bildas i 

sydöstra Kanada SWEA Toronto. Under de 

följande åren när jag lär mig krypa, går 

genom trotsåldern, och börjar uppfatta 

världen omkring mig, så går den unga 

SWEA Toronto organisationen genom 

motsvarande stadier av växtvärk och 

utmaningar. Jag har kärleksfulla föräldrar 

som tar hand om mig, och på likande sätt 

gör de omsorgsfulla tidiga SWEA ordförandena, 

och övriga Sweor, stora personliga 

uppoffringar i form av tid, pengar och 

praktiskt arbete. 

Louise Enhörning har i en skildring liknat 

SWEA Toronto vid en vävnad. Jag tycker 

detta är en förträfflig liknelse. SWEA som 

en unikt komponerad vävnad där man 

fascineras av den kreativitet, och de strukturer 

och färgkombinationer väven uppvisar. 

Ibland uppstår ett virrvarr av garnändar 

som man trasslar in sig i och slutligen 

kanske lirkar fram till rätsidan för att låta 

utgöra del i mönstret. Väven är, precis som 

SWEA Toronto, ett pågående arbete. 

De första Swea-åren har av de dåvarande 

ordförandena beskrivits som spännande, 

roliga, jobbiga, intressanta och lärorika. 

Fokus ligger då mycket på nätverkande, 

trevlig samvaro och att försöka finna de 

som delar Sweornas intressen. Redan tidigt 

läggs grunden för flera av de evenemang 

som än i dag är årets höjdpunkter för 

SWEA Toronto. 

Det främsta av dessa evenemang måste ju 

anses vara julmarknaden. Denna dras 

igång som ett sätt att sprida svensk kultur 

och tradition, och blir en omedelbar succé. 

Flera kontinuerligt pågående och ickeårstidsbundna 

aktiviteter kommer också 

tidigt igång. Syjuntor tråcklas ihop, 

bokklubbar skrivs in i kalendrar och 

Go’matklubb (senare gourmetklubb och 

smaklökar) kokas ihop. Medan dessa fortfarande 

lever och frodas har några 

aktiviteter från de tidigare åren fallit i 

glömska, och andra evenemang tagit deras 

plats. 

Ett axplock av aktiviteter från de tidiga 

åren är SWEA-lopp på skidor, modevisning, 

kulturskutt och kafferep. När jag nu skriver 

om detta är det inte utan att jag blir lite 

avundsjuk—kan vi inte återuppliva några 

av dessa inför kommande år? 

Grunden för SWEA Bladet läggs i en tid 

mycket olik den informationstekniks-era 

som vi numera befinner oss i. Med hjälp av 

skrivmaskiner, tejp, sax och en hel del 

skratt och trevlig samvaro sätts de tidiga 

Bladen samman. Än idag är det en rolig 

och tillfredsställande process att sätta 

samman ett SWEA Blad, men tekniken har 

förenklat och förändrat arbetet mycket. 

Layouten görs numera digitalt och Bladet 

trycks i flerfärg på glansigt papper. 

Effektiv kommunikation är en essentiell 

beståndsdel för att hålla samman en 

organisation som SWEA Toronto. Flera 

tidigare ordförande har prioriterat detta och 

satte kommunikation, nätverk och gemenskap 

högst upp på sina listor men även om 

att ha roligt tillsammans och njuta av våra 

så viktiga svenska traditioner självklart 

också kom i främsta rummet. 

Fokus på medlemskommunikation ses bl.a. 

i den månatliga kalender som började ges 

ut för ungefär 20 år sedan, och nu på 

senare år har också stora tidsinvesteringar 

gjorts för att skapa en intressant och 

levande hemsida. 

Under de gångna åren har SWEA Toronto 

haft besök av bland annat 

Cullbergsbaletten, Håkan Hagegård och 

Lill Lindfors, så väl som hjälpt till att 

anordna en mottagning för det svenska 

kungaparet under deras stadsbesök i 

Toronto. Flera jubileer har hunnits med att 

firas, och nog kan man säga att Toronto— 

Sweor inte säger nej till en trevlig fest! 

Men roar oss är ju inte allt vi gör. SWEA 

Toronto har även instiftat stipendier som 

givit många kanadensiska studenter en 

möjlighet att genom studier vid ett svenskt 

universitet eller högskola fördjupa sina 

kunskaper inom vitt skilda ämnen. 

Donationer till stöd för andra svenska 

föreningar i Toronto görs också löpande för 

att stärka den svenska gemenskapen här. 

Från de första 30 åren kan vi även dra 

betydelsefulla lärdomar. Vi ser framförallt 

vikten av att hålla ihop organisationen. Att 

konstruktivt samarbeta för att lösa problem 

som uppstår. Att välkomna nya medlemmar 

och idéer och samarbeta över generationsgränser, 

geografiska skiljelinjer och mellan 

olika socioekonomiska grupper. Finkultur 

och vardagliga aktiviteter kan existera sida 

vid sida, det ena behöver inte utesluta det 

andra. Fokusera på att ha roligt tillsammans! 

Innan det blir dags att runda av gör jag ett 

sista försök att sammanfatta ytterligare 

några av de uppskattade aktiviter och 

begivenheter som kommit och gått under 

årens lopp. Vi har börjat året med påskfest 

med hattparad, inlett maj-månad med 

Valborgsfirande, välkomnat sommaren med 

midsommarfirande, börjat förbereda oss för 

hösten med kräftskiva och Mårten Gås, och 

så under den allra mörkaste tiden på året 

haft värmande glöggparty. Vi har även haft 

åtskilliga Jenny Lind konserter i St 

Lawrence Hall, västkustfester med utsökta 

räkor, tennisturneringar, plantbytardagar, 

och ett antal utställningar som t.ex. 

Orrefors 100 år av nyskapande, för att bara 

nämna några. 

Så, var är vi om ytterligare 30 år? Jag är 

säker på att organisationen då är en spänstig 

och vital 60-åring, och jag hoppas att jag 

får ta del av många roliga evenemang 

innan dess! Slutligen vill jag rikta ett 

enormt stort tack till alla er som genom 

åren varit verksamma i SWEA Toronto. Ert 

engagemang betyder så otroligt mycket! 

Utan er hade jag t.ex. inte haft SWEA att 

luta mig mot när jag först kom till Toronto, 

inte heller hade jag fått njuta av Jenny 

Lind konserter, svensk mat på julmarknaden 

eller trevliga stick-träffar. TACK!! 


ToRo30 & REGIONMÖTE 


1 

4 

2 

7

3 

1 & 2—Barbro Westin & 


3—ToRo30 Festkomitté 

4—1982 SWEA medlemmar 

6—Dansande SWEOR 

5—Agnetas present 

6—Jubileumsmiddagsgäster 

8—Fjäderbordet 

5 6 

8 


ETT ANNORLUNDA TORONTO -Helena Dolk Tucker 

Under regionmötet i Toronto i våras bodde jag hos 

min väninna Gunilla, som jag känt sedan 

Uppsalatiden 1966. I två hela dagar visade hon 

mig ett Toronto som många turister inte har en 

aning om att det existerar. 

Trädgårdar insprängda i de mest otroliga små skrymslen, skulpturer 

mitt på trottoaren och så stora att de måste ses på avstånd för att 

till fullo uppskattas, samt mindre kända museer. Jodå, visst åkte 

jag upp i CN tornet och beundrade utsikten, gick vilse i Casa 

Loma och önskade att åtskilliga par skor på BATA skomuseum 

fanns i min garderob. Men det är om det litet annorlunda, för 

många okända, Toronto som jag vill berätta. 

När det på vår första dag tillsammans var dags att äta lunch 

slank vi in på Royal Conservatory of Music, där modern arkitektur 

blandats med äldre byggnadsstilar. Kafeterian har korridorform 

utan att verka trång och smal. På väggen finns små balkonger, 

där musikstuderande underhåller lunchgästerna samtidigt som de 

övar på sina instrument. Vad fiffigt! 

Man kan kalla Toronto trädgårdarnas stad. Parker/trädgårdar finns 

anlagda på de mest finurliga och otroliga ställen. Ta t.ex. den lilla 

parken vid ultramoderna Kristallen, en del av ROM (Royal Ontario 

Museum) eller Yorkville Park i ett område med chica boutiquer, 

eleganta gallerior och exklusiva matställen. Där finns en park som 

bl.a. består av en granitklippa, ditfraktad bit för bit samt en fruktträdgård, 

ett prärielandskap och en dunge med aspar, för att visa 

mångfalden i det kanadensiska landskapet. Allt detta tack vare 

att invånarna i området protesterade mot anläggningen av en 

parkeringsplats ovanpå tunnelbanan. Vad de ville ha var en park 

och det tog dem 3 decennier innan myndigheterna gav med sig. 

Gallerian, Brookfield Place 

Man får heller inte glömma den lilla undangömda, förtjusande 

parken mellan de två byggnaderna 'på kullen', Casa Loma och 

Spadina House. Där i skuggan av stora träd kan man ströva fritt, 

ta en vilopaus eller förtära sin medhavda matsäck. Sedan är det 

bara att gå vidare till den överdådiga trädgården, som hör till 

Spadina House och njuta av blomsterprakten. Därefter är museet 

med privat guidning väl värt ett besök. 

Men den i mitt tycke allra mest imponerande trädgården är den 

som ligger nere vid hamnen, vid Queen's Quay—Toronto Music 

Garden, anlagd efter en ide av cellisten Yo-Yo Ma och några landskapsarkitekter. 

De ville skapa en trädgård som skulle passa till 

J. S. Bachs 'Första svit för solo cello'. Det är i stort omöjligt att 

beskriva parkens förhållande till musiken, hur musikens olika 

sektioner med danser representeras av olika trädgårdsarrangemang: 

slingrande stigar, böljande kullar och sprakande blomster och 

träd. Det måste helt enkelt upplevas. 

När det var dags för middag tog vi oss till gallerian Brookfield 

Place, en enorm skapelse i stål och glas, där äldre byggnader 

bevarats och är en del av arkitekturen. I ett hörn finns en 'food 

court' där man kan plocka till sig sallad vid en disk, huvudrätt vid 

en annan och sedan dessert, om man orkar förstås. 

I väntan på jubileumsmiddagen strosade Gunilla och jag omkring 

i ett område, där flera byggnader har väggmålningar som inte bara 

verkar förlänga byggnaderna utan också gör dem mera inbjudande, 

där trottoaren tas upp av enorma skulpturer, som de förväntansfulla 

hockeyspelarna eller den litet timida immigrantfamiljen, 

strategiskt placerad nära hamnen och centralstationen, platser dit 

de flesta immigranter kom, när de skulle in i landet. 

St Lawrencehallen bjuder på en uppsjö av kött, fisk, grönsaker 

och frukt, som man kan gå runt och smaka på. En trappa upp ligger 

ett galleri med stadsarkiv, som berättar stadens historia, både i 

text och bilder. Ja, det råder ingen tvekan om att det finns mycket 

i Toronto som bara en torontobo känner till. 

Hockey Hall of Fame 


TULIPMANIA I OTTAWA -Helena Dolk Tucker 

SWEA-besöket i Ottawa efter regionmötet i 

Toronto i maj sammanföll med den årligen 

återkommande tulpanfestivalen, som alltid äger 

rum under drygt 2 veckor i maj och var den 60:e 

i ordningen. 

Ett evenemang och en tradition som går tillbaka till andra världskriget, 

när Kanada hjälpte till att befria Holland och gav den 

holländska kungafamiljen en fristad. Som tack skänker Holland 

varje år 20.000 tulpanlökar till den kanadensiska huvudstaden 

medan staden står för hundratusentals tulpaner planterade runt 

om i huvudstaden, de allra flesta i Commissioners Park. 

Med familjeanknytning till Holland har jag besökt många blomsterevenemang 

i det landet, men jag måste säga att Kanada bjöd 

på något alldeles speciellt. Titta bara på de enorma tulpaner i tidigare 

aldrig beskådad storlek som jag först stötte på i hotellfoajen och 

även utanför byggnaden. 


Ett par kvarter från hotellet ligger mysiga Byward Market där dessa 

tulpanjättar stod i minst sagt varje hörn, vid varje parkbänk och 

framför de flesta ingångar. Så populära är de att man sett sig 

tvungen att låsa in dem på natten! Man kunde också se tulpaner 

målade på butiksfönster och i trappentréer. Nere vid parken som 

sträcker sig ända fram till Dows Lake bländades man av fält efter 

fält med tulpaner i de mest fantastiska färgkombinationer. 

Längs Confederation Boulevard vajade under festivalen färgglada 

och symboliska baner som hedrade Kanadas provinser och territorier. 

I år hade stilen inspirerats av fönster i en regeringsbyggnad 

(House of Commons). Varje blomma har sitt ursprung i den 

provins/det territorium, som den representerar. Huvudstaden 

representerades av—tulpanen! 

Tilläggas bör att vädret inte kunde ha varit bättre. Nästa års festival 

går av stapeln den 3 maj och de Otttawabor som jag pratade med 

var av den åsikten att festivalen bara blir bättre och bättre för 

varje år. Har Du några speciella planer för maj 2013? Varför inte 

'tiptoe through the tulips...up north! 

KLAS OLSSON 

1407 Yonge Street, Toronto, Ontario, M4T 1Y7 416-924-0900

NEW YORK RESA -Christina Alm 

Det är tisdag morgon, klockan är 

7.30 och jag befinner mig på 

Union Station. Jag har bestämt 

mig för att prova på att åka tåg 

från Toronto till New York. Inte 

bara för att slippa flygplatsprocedurer, 

trånga flyg och krångel 

med handbagage, utan även för 

att biljettpriset är oerhört 

fördelaktigt. 

Ytterligare en bakgrund till min 

förkärlek för tågresor är äventyr. 

Tidigare har jag gjort flera tågresor 

hit och dit i Sverige och i 

Europa, och nästan varje resa 

har bjudit på intressanta möten. 

Nu är alltså frågan vad en tågresa 

mellan Toronto och New York har 

att erbjuda. Utrustad med penna 

och papper har jag för avsikt att 

noggrant dokumentera varje händelse. 

För intresserade Sweor har 

jag sammanställt de mest 

bestående intryck och händelser. 

Tidigt på morgonen står resenärerna 

i kö. Biljetterna kontrolleras tre 

gånger men flera passagerare blir 

ändå anvisade till fel vagn. Efter 

en halvtimmes köande och tjugo 

minuters väntande tuffar tåget 

äntligen iväg. Ingen informerar 

om att det finns en restaurangvagn, 

men med en tillräckligt kaffekänslig 

näsa kan man lukta sig dit. Sätena är 

bekväma och det finns gott om utrymme 

för skandinaviska armar och ben. Sakta, 

sakta rullar vi västerut. 

Första anhalt är Oakville. Där blir vi kvar i 

tio minuter ungefär. Det är annat än på 

X2000, där välmenande familjemedlemmar 

blir tvungna att resa från Hässleholm till 

Nässjö om de inte hinner ut i tid efter att 

ha hjälpt någon att bära ombord tunga 

väskor. Efter Oakville börjar förberedelserna 

inför gränsövergången till USA. Papper ska 

fyllas i och väskor måste märkas med 

ägarens namn och medborgarskap. Inget 

inkognito resande här inte. Efter 15 minuters 

försening i St Catherines och ett stopp i 

Niagara Falls rullar vi så över Niagara floden 

längs taggtrådskantade broar. Vi passerar 

över en gränsstation där poliser vänder ut 

och in på en bil. Även tåget ska det vändas 

ut och in på. 

Vi har ett planerat två timmars stopp på en 

gigantisk men ödslig bangård för passkontroll, 

visering och tull. Under dessa 

procedurer uppmanas vi att inte lämna våra 

platser. De av oss som måste ta fingeravtryck 

blir dock eskorterade till ett kontor 

på perrongen. Jag undrar i mitt stilla sinne 

hur de amerikanska medborgarna känner 

inför oss utlänningar som är orsaken till 

detta långa uppehåll. Ingen beklagar sig 

dock, och klockan halv två tuffar vi glatt 

vidare med ny tågpersonal och under lokomotivets 

uppmuntrande tjut. 

Vi stannar vid två stationer i Buffalo och 

sedan bär det av mot Rochester. Här kommer 

gränspatruller ombord och kontrollerar 

passen igen. I Syracuse kommer ytterligare 

två gränspoliser ombord. I Syracuse finns 

inte ens någon gräns, så jag börjar undra 

om jag åkt in i ett parallellt universum, förflyttats 

till en annan tidsålder eller om jag 

druckit för mycket kaffe och börjat hallucinera. 

Jag kan tillägga att kaffet smakar bättre på 

den amerikanska sidan. 

När restaurangvagnen öppnade igen efter 

tullblockaden så var det i amerikansk regi 

med ett större utbud av mat och dryck. Vid 

det här laget har andelen collegestudenter i 

tåget ökat. Killen i sätet bredvid mig berättar 

att han spelar football på sin skola. En 

kamrat kommer ombord och de hälsar 

varandra med ”dude” och ”wtf”. Ungefär 

som på TV. Det börjar regna. Jag sysselsätter 

mig med läsning. Vi passerar USAs baksida. 

Igenbommade hus med flagnade flaggor 

kantar vår väg. Vi når Utica. På väg mot 

Albany är det dags för ytterligare ett besök 

till restaurangvagnen. 

Här träffar jag Graciella från Argentina. När 

jag berättar att jag har biljetter till Evita på 

Broadway får jag en ordentlig genomgång 

av Eva Perons insatser för Argentina. 

Mycket givande. Vid denna tidpunkt får jag 

ett sms från min väninna som redan 

befinner sig i NY. ”Se upp för 

tornadon”. Regnet öser ner 

och jag är än en gång tacksam 

att jag varken är 

beroende av flyg-väder eller 

sikt på motorvägen. 

En ny student har nu slagit 

sig ner bredvid mig. En pratglad 

ung kvinna som berättar 

att hon studerar molekylärbiologi 

och som ber om studietips 

när jag talar om att jag är 

luttrad molekylärbiolog. Tyvärr 

stiger mitt nyfunna sällskap 

av i Albany. Trots att vi redan 

är en timme sena så står vi 

still i tjugo minuter. 

I avsaknad av molekylärbiologen 

börjar jag prata med en 

annan ung kvinna i min vagn. 

Carol visar sig vara en sångerska 

från Brasilien. Hon visar 

gladeligen videoklipp från sina shower som 

inkluderar Hair, Cats och Sound of Music. 

Vi får reda på att tåget inte kan köra i mer 

än 40 mph på grund av regn. 

Det är becksvart ute. Vi stannar vid några 

stationer som jag inte ser namnet på. Det 

går långsamt och vi gör flera oförklarliga 

uppehåll. Enligt tidtabellen ska vi anlända 

till Penn Station på Manhattan klockan 

21.35, men klockan är nu redan elva och 

jag ser fortfarande inte röken av någon 

civilisation. Till slut börjar jag se upplysta 

broar över Hudsonfloden, men det är allt. 

Skam den som ger sig. Exakt när klockan 

slår tolv rullar vi in på stationen i NY. Jag 

är lycklig, jag är lugn. Jag är framme! 


SWEA STIPENDIAT 

Hi, my name is Keith Brown. I am currently a 

student at the University of Windsor Ontario. I 

am completing a double major in Dramatic Art & 

Communications. 

Last August I embarked on the most fun, terrifying, exhilarating, 

scary, gratifying and greatest journey of my life. I went to 

Jönköping, Sweden on exchange for ten months with the help of 

a scholarship from SWEA Toronto. Sweden is the furthest away 

from home I have ever been and the longest amount of time away 

from school, friends and family. It is the first time in my life that I 

really felt on my own. 

My trip to Sweden made me a more well rounded person and 

strengthened my independence. I was responsible for my 

exchange experience and myself. I was exposed to other cultures, 

religions, ethnicities, languages, food and so much more that 

enriched my global perspective. 

Spending 10 months abroad is the most challenging and rewarding 

thing I have ever done in my 20 years. I was the only person I 

knew going to Sweden. I met people from all around the world; 

from Mexico to Singapore, from Switzerland to Japan. The diversity 

was unbelievable. But we all had something in common: we were 

exchange students. 

I made friends from cultures vastly different from mine. We went 

to school together, we hung out together and we travelled together. 

The world became our playground. I made friends that I will 

have for the rest of my life, whom I shared a unique experience 

with. Going on exchange is a wonderful networking opportunity, 

not just professionally or school-wise, to meet great people who I 


am proud to call friends. 

While on exchange I met two people from my own university. We 

didn’t know each other before going but now we hang out back 

in Canada. Going on exchange has opened so many doors in my 

life that I never thought were possible. I now have places to stay 

all around the world and people to welcome me with open arms 

wherever I decide to go and vice versa. In fact, this Christmas my 

friend Vince from Australia will be staying with my family and 

me for the holidays. I can return to Sweden and work whenever I 

want because of the connections I made during my exchange. I 

was able to study things that interested me that counted towards 

my degree. 

Exchange is a chance to try new things: new culture, lifestyle, 

language, school, and friends. The opportunities available to you 

on exchange are endless. You just have to be willing to take 

them and not look back. The first step is taking the risk and 

applying for exchange. I am very fortunate to have received a 

scholarship from SWEA Toronto. Without it I would have had to 

get a second job during the summer to afford my trip. Your decision 

to go on exchange shouldn’t be affected by money. The money is 

out there in bursaries, scholarships, grants and you working a job 

for it. If you want to take the opportunity of a lifetime, go for it. 

Do everything you can to make it happen. It will pay off ten fold, 

I promise. All you have to do is take that leap of faith. 

However, no matter how much I tell you about my experience I 

cannot fully describe it. There’s a piece missing that is beyond 

explaining because participating in an exchange program is an 

experience, an experience of a lifetime. The only way is to experience 

for yourself. So what are you waiting for? I dare you to travel 

abroad.

SWEA CENTRAL STICK & DRICK -Carin Porporo 

Det hela började blygsamt för 

något år sedan. En stickintresserad 

Swea medlem 

pratade med en annan likasinnad 

Swea. Vi borde starta en syjunta! 

Den första träffen var hemma hos Ylva. Det 

stickades, pratades, skrattades och dracks 

en del rödvin. Kvällen var ett faktum och 

resten är historia som man brukar säga. 

Snart tyckte vi att vi skulle ha ett namn. 

My Poncho pattern 

The poncho is knitted back and forth on circular 5mm 

needles. The bind off is crochet with a 5mm hook. 

1 ball (it's an oversized ball, 930m) or 8 regular Bernat 

Handicraft Cotton, Medium 4 yarn. Make two pieces. 

Sow shoulder seams together. 

Abbreviations 

RS= Right Side 

WS= Wrong Side 

K= Knit 

P= Purl 

YO= Yarn Over 

St= Stitch 

SlM= Slip Marker 

M= Marker 

Stitch & Bitch var redan taget och vi tycker 

inte att vi "bitchade" så där väldigt mycket. 

Vi hade ju mera kul och drack gärna lite 

vin också. Någon nämnde Stick & Drick 

som fastnade direkt. Vi hade startat något 

som kom att bli riktigt populärt! 

En gång i månaden träffas vi hemma hos 

någon. Vi äter gott, dricker lite, och så 

stickar vi så att nålarna ryker! En del virkar 

eller broderar lite också. Vi har nu ökat i 

antal rejält! Det har ryktats om hur kul vi 

har och fler och fler vill vara med. 

Tänk att det har blivit riktigt trendigt att 

Front piece—Loosely cast on 53 stitches. 

sticka igen! Några har mycket erfarenhet 

och är enormt duktiga (Cia är mer eller 

mindre en Stick Guru!). Andra har hållit på 

med samma halsduk i en evighet! (Ja lilla 

vän, du vet vem du är, haha). Det spelar 

ingen roll, vi har enbart roligt. Vi stöttar, 

uppmuntrar, blir inspirerade, hjälper 

varann när det krånglar och känner medlidande 

då någon ibland utropar—Åh NEJ!!! 

Det blev fel!!!—Då får man "frog". Vet du 

inte vad frogga betyder? Man repar upp... 

rip it, rip it, rippit rippit.... Sen gapskrattar 

man. Framför allt har vi roligt. Jag längtar 

redan tills nästa gång! 

Row 1—(RS) - K26 in back of loop, place marker, K1in 

back of loop, place marker, K26 in back of loop (Only 

the first row is knitted in back of loop) 

Row 2—(WS) - K1, Purl to last St, K1 

Row 3—Knit to marker, YO, SlM, K1, SlM, YO, Knit to 

end of row. 

Row 4—K1, Purl to last St, K1 

Row 5—Knit to 1 St before M, YO, K1, SlM, K1, SlM, 

K1, YO, Knit to end of row. 

Row 6—Like Row 4 






Row 12—Knit Repeat Rows 3-12, 9 more times. Do 

NOT cut yarn. 

To bind off use a 5mm Crochet hook. (Insert the hook 

in the first 3 Stitches. Pull off needle, yarn over and 

pull through all stitches. Chain 5) Repeat to the last 3 

stitches. Insert hook in the remaining stitches. Pull off 

needle, yarn over and pull through all stitches. Cut yarn 

and pull through loop to fasten. 

Make back piece the same as front. 

Sew the front piece and the back piece together (shoulder 

seams). Crochet a 52 inch long chain and weave 

through the neckline. Tie in a bow at front. (optional 

but this helps to prevent stretching of neckline) 


MAGNESIUM -Louise Lettström-Hannant 

Supermineralet Magnesium (Mg) är förmodligen 

ett av kroppens viktigaste mineraler. Vartenda 

organ i kroppen—speciellt hjärta, njurar och 

muskler—behöver magnesium. Det är ett 

väsentligt mineral för benstommen, tänder, och 

nerver. 

Magnesium aktiverar flertalet av våra enzymer samt över 300 olika 

biokemiska reaktioner, såsom matsmältning, energiproduktion och 

metabolismen av protein, fett och kolhydrater. Med tanke på hur 

viktigt magnesium är så är det ganska skrämmande att största 

delen av befolkningen har magnesiumbrist, inklusive många av de 

som redan tar ett magnesiumtillägg. 

Brist på magnesium leder till sömnsvårigheter, stress, utmattning, 

muskelkramp, hjärtbesvär, depression, nervositet m.m. Utan 

magnesium upphör så gott som alla våra enzymreaktioner. 

Magnesium är viktigt för hjärtat. Hjärtat är nämligen en muskel; 

dess pumpverksamhet är beroende av att 

kalcium drar ihop hjärtat och att magnesium 

får det att slappna av; för lite magnesium kan 

leda till kärlkramp. 

Magnesium behövs även för att kroppen skall 

kunna absorbera kalcium. Utan magnesium 

avlagras kalcium i vävnaderna (ej skelettet) 

oanvänt. Det förbättrar även motståndskraften 

och skyddar cellerna mot många sjukdomar. 

Ett “multitasking” mineral 

Magnesium har kallats naturens lugnande 

medel. En av dess viktigare funktioner är nämligen 

att få musklerna att slappna av. Det är 

väsentligt för att nerver och muskler skall 

fungera effektivt. Ryggskott kan orsakas av 

att spända muskler förskjuter diskarna i ryggraden. Magnesiumbrist 

framkallar muskeltrötthet. Låga magnesium-nivåer är kopplade till 

astma, typ-2 diabetes, högt blodtryck, benskörhet, fibromyalgi, 

epilepsi, hjärt-kärlsjukdom, kolesterol, migrän och njursten. Vissa 

medicinska tillstånd kan störa kroppens magnesium balans. Till 

exempel kan ett virus som orsakar kräkningar eller diarré orsaka 

tillfälliga magnesium brister. Vissa sjukdomar såsom ulcerös kolit, 

diabetes, pankreatit, hypertyreoidism samt njursjukdomar kan leda 

till brister. För mycket kaffe, läsk, salt eller alkohol, kraftiga menstruationer, 

överdriven svettning och långvarig stress kan också 

sänka magnesiumnivåerna. Post Menopausal Syndrom (PMS) är ett 

problem som kanske kan avhjälpas med magnesium. Många 

kvinnor känner en omedelbar lättnad när de tar magnesiumtillägg. 

Ökat behov av magnesium nu? 

Samtidigt som stressen ökar i vårt dagliga liv så ökar behovet av 

magnesium. Detta viktiga mineral försvinner från vår moderna kost. 

Kemiska gödningsmedel hindrar växterna från att ta upp magnesium 

ur jorden. Industriellt jordbruk och den ökade livsmedelsförädlingen 

utarmar magnesium och andra värdefulla mineraler. Det innebär 


att även med en hälsosam diet är det svårt att få tillräckligt av 

mineralet. Nuförtiden finns det nästan inga mineraler kvar i dricksvattnet 

i våra städer. Destillation och omvänd osmos eliminerar alla 

mineraler från vattnet. Vi är ett starkt medicinerat samhälle. 

Många receptbelagda mediciner bryter ner magnesium. Några av 

de värsta syndarna är blodtrycksläkemedel, diuretika, statiner, 

steroider, antibiotika, astma och ångestdämpande läkemedel. Är 

det inte ironiskt att både högt blodtryck och högt kolesterol är kopplat 

till magnesiumbrist? All stress, fysisk, psykisk eller social berövar 

oss på magnesium. Dessutom leder stress lätt till depression. 

Glutamat och aspartat är livsmedelstillsatser (MSG och aspartame) 

som finns i allt större utbud, och de kan förvärra depressioner. 

Kanske magnesiumbrist och överskott av dessa tillsatser ligger bakom 

den stora majoriteten av behandlingsresistenta depressioner (TRD) vi 

ser i vårt samhälle idag. Bristsymtom som dessutom lätt kan 

avhjälpas. 

Hur mycket magnesium behöver man 

Ett blodprov ger inte en korrekt bedömning av magnesium nivåer. 

Bara 1 % av vårt magnesium finns i vårt blod. Resten, 99% av 

mineralen, finns i våra celler. Magnesium supplementering är 

knepigt eftersom magnesiumnivåer så lätt 

utarmas av stress. Health Canada rekommenderar 

350 mg per dag för en vuxen. 

Det finns ingen övre gräns, men en 

terapeutisk dos kan vara upp till ca 600 

mg. En för hög dos magnesium ger lös 

mage och diarré. Magnesium kan tas i 

många former t.ex. piller, kapslar, drycker 

och nu även i gel form. Preparaten kan 

tas i en form som är bunden med en 

aminosyra (kelaterad) t.ex. magnesium 

aspartat. En annan mycket bra form är 

magnesium-citrat som tas upp snabbt 

och effektivt med lite vatten. 

För en person som lever med ångest eller 

depression kan ett magnesium supplement 

på morgonen vara förbrukat vid middagstiden. Det kan vara 

nödvändigt att ta ännu en dos på kvällen eller ta till magnesium i 

form av gel på armar eller ben för god sömn. Magnesium tillägget 

kan vara allt som behövs för att lösa ett sömnproblem. 

Quinoa, tofu, fullkorn, vetegroddar, bönor, baljväxter, råris, avocado, 

spenat, frön och nötter är utmärkta källor till magnesium. 

Havregryn, bananer, choklad och kakaopulver är också magnesiumrika 

produkter. Många örter, kryddor och havstång, innehåller 

magnesium såsom, kelp, dill, selleri, salvia, basilika, fänkålsfrön, 

kyndel, spiskummin frö, dragon, mejram, vallmofrö. 

Louise Lettstrom-Hannant 

Certified personal trainer and fitness specialist 

Director Environmental Health Association –Ontario EHA-O 

813 Eastbourne Avenue 

Ottawa, ON K1K 0H8 

613-747-1514 

golouise@rogers.com 

Linus Pauling Institute 

http://lpi.oregonstate.edu/infocenter/minerals/magnesium/ 

Quinoa, tofu, fullkorn, 

vetegroddar, bönor, 

baljväxter, råris, avocado, 

spenat, frön och nötter 

är utmärkta källor till 

magnesium.

Grönkålssallad med quinoa 

Christmas dinner in southern Sweden will most likely include kale. This leafy green is quite hardy, and 

can be harvested even after the first frost. It’s full of iron and vitamins; here it’s paired with quinoa, 

which is an excellent source of magnesium. 

SWEA TORONTO HÄLSA & FITNESS -Maria Dahlman 

2013 drar SWEA Toronto igång en 

satsning på Hälsa & Fitness. Med vår 

satsning hoppas vi bidra med tips, råd 

och inspiration till ett 

hälsosammare 2013! 

Under året kommer vi även anordna en rad SWEA 

aktiviteter med detta tema. 

Vi tjuvstartar redan i detta nummer av SWEA 

Bladet och bjuder på en inspirerande ’kom-igångoch-spring’ 

artikel av Camilla, och en tankeväckande 

artikel om mineralet magnesiums inverkan på 

kroppen av Louise. 

Serves 4-6 

3 kale leaves 

250 ml quinoa 

1 red onion 

0.5 diced cucumber 

1 diced red pepper 

100 ml chopped dill 

Dressing 

25 ml olive oil, 

3 tbsp flaxseed oil 

1 garlic clove, 

minced Juice from one lemon 

1 pinch of pepper 1 tsp sea salt 

Boil the quinoa for 15 minutes or according to 

the instructions on the package. Cut the kale 

leaves into thin strips and combine with the 

other vegetables. 

Mix the dressing and pour it over the salad. Let 

it rest before serving. Tip! Mixed with sliced 

ham or chicken for some extra protein; this 

salad is great to bring along in your lunchbox! 

Har du också en inspirerande historia eller goda 

råd som du vill dela med dig av? Hör av dig till 

redaktorsb@sweatoronto.org 

Namntävling—SWEA Toronto Hälsa & Fitness 

2013. 

Vi utlyser härmed en namntävling för SWEA 

Torontos satsning på Hälsa & Fitness 2013. 

Första pris är ett presentkort på $50 på 

Running Room! Nya träningsskor? Stegräknare? 

Eller kanske en färgglad sporttop för att göra 

träningen roligare? Skicka era namnförslag 

senast den 15:e januari 2013 till Maria— 

sekreterare@sweatoronto.org. 2013–SWEA 

Toronto Hälsa & Fitness! 


VILL NI TALA SVENSKA MED ER 

TANDREGLERINGSSPECIALIST? 

JAG ÄR SVENSKA OCH UTBILDAD I 

BÅDE SVERIGE OCH KANADA. 

MIN PRAKTIK ÄR LITEN OCH VÄLKOMNANDE MED 

INRIKTNING PÅ PERSONLIG BEHANDLING 

DR. SUSANNE NIWONG 

ORTHODONTIST 

235 ST. CLAIR AVE. WEST 

SUITE 109 

TORONTO ON M4V 1R4 

TEL. 416-968-3649 

Funderar du på att köpa eller 

sälja ditt hem i Toronto? 

Min erfarenhet och kunnighet gör 

transaktionen enkel och smidig. 

Med över 14 års erfarenhet i 

branschen och med en 

20-årig bakgrund av köp, 

försäljning och bygge för 

egen räkning, vet jag hur 

köpare och säljare fungerar. 

Därför kan jag erbjuda dig 

bästa tänkbara stöd, med 

fokus på “the best deal possible”. 

Ring mig eller besök min hemsida! 

Marie Agay 

Sales Person 

416-590-0033 

www.marieagay.com 

HomeLife/Victory Realty Inc., Brokerage 

250 Sheppard Ave. E. Ste. 300 Toronto ON M2N 6M9

HALVMARATON -Camilla Forsberg-Samelko 

Tårarna bränner bakom 

ögonlocken, nu rinner dom över 

lite granna. Jag är så trött, jag 

orkar inte ett steg till, inte ett 

enda… men jag knatar på. Jag 

vill inte, jag bryr mig inte om 

hur liten bit jag har kvar och 

hur många kilometer jag har 

avverkat. Jag vill sätta mig ner, 

jag vill bli hämtad, det är bra 

nu! NU VILL JAG INTE MER!!! 

Men jag fortsätter. Jag slutar inte. Och på 

något sätt lyckas jag hitta ork och styrka 

inom mig själv. Jag tar mig igenom de 

sista två, jo det var allt som var kvar, kilometrarna 

av mitt första halva marathon. 

Jag gick över mållinjen med armarna högt 

och ett leende från öra till öra, jag trodde 

knappt det var sant. Det som började som 

lite löst snack en kväll hade blivit verklighet! 

Det var september 2009, och sedan dess 

har jag gjort om det, utan tårar och 

drama. Jag fortsatte att gå, tränade ett 

par gånger i veckan och deltog i 5K och 

10K lopp. Och när jag deltog i mitt andra 

halva marathon, som för er som inte vet 

är 21 km långt, lyckades jag dessutom 

förbättra min tid med 20 minuter, och då 

hände det, jag blev fast. 

Hösten 2011 kände jag att jag behövde 

utmana mig själv lite mer och bestämde 

mig för att inte gå utan springa nästa 

’halva’. Och detta från tjejen som skolkade 

från nästan alla gympalektioner på 

högstadiet! Sagt och gjort, men var börjar 

man? Jag hade varit på The Running Room 

förut men aldrig tagit en av deras kurser, 

nu gjorde jag slag i saken och anmälde 

mig. Learn to Run hette den, spännande. 

Vadå lära sig att springa, tänkte jag, det 

kan väl alla redan? Extra kul var att Chad, 

min 22-årige son kom med och skrev in 

sig. Som college student kände han att 

han satt för mycket på baken och behövde 

röra lite på sig han med. 

Tillsammans började vi från början med att 

tre gånger i veckan springa en minut och 

gå två minuter, allt repeterat fem gånger. 

Och sedan drog det iväg, tekniken var att 

bara öka 20% i veckan tills man kan 

springa tio minuter oavbrutet. I våras 

sprang jag så ett 10 km lopp, och detta 

efter bara sex månaders träning! Men 

innan jag gjorde det hann jag med både 5k 

och 10k kursen på The Running Room också. 

Att jag skulle gilla att springa så mycket 

som jag gör var totalt oväntat. Jo vissa 

dagar gillar jag det lite mindre, framförallt 

om det är riktigt klibbigt väder ute. Och att 

jag skulle gilla att springa i grupp var 

också oväntat. Men man sporrar varandra, 

stöder och uppmuntrar. Jag är fast! 

När jag haft en lång dag på jobbet, eller 

har en del att tänka på, så blir allt bättre 

efter en runda runt kvarteret. Man tänker 

så mycket klarare när man springer. Och 

nu när jag kör förbi någon som springer 

känner jag suget, jag vill hem, byta om och 

John Stanton och jag 

springa jag med! Det känns så skönt när 

man är klar och stretchar. Man har gjort 

något bra för kroppen och hjärtat. Men 

också mentalt är man mera avstressad, och 

mår bra av att veta att man är på rätt spår. 

Och sen har jag fått höra att jag har blivit 

så mycket “nicer” att bo och leva med sen 

jag började springa! Man tackar! 

Jag tävlar inte med någon. Jag springer för 

min egen skull. Jag blir snabbare och mera 

uthållig hela tiden och jag njuter av processen. 

Att springa på vintern är inte så annorlunda 

mot att springa på sommaren. Ett par 

lager kläder till, en mössa, ett par vantar 

och sedan går det också. 

Idag, mitt under högsommaren, springer 

jag fyra eller fem gånger i veckan med Half 

Marathon kursen, och de flesta dagarna 

svär jag över luftfuktigheten. Men jag ger 

mig inte. Ambitiöst, jo men målet är satt, 

den 14:e oktober går starten till nästa 

lopp, 21km… 

P.S. (dagen efter) 

Dagen “D” närmade sig fast det hela tiden 

kändes som om jag hade hur gott om tid 

som helst. Sommaren gick och man kunde 

njuta av en del svalare träningslopp. Sedan 

en måndags-morgon för ett par veckor sen 

gick allt fel… När jag skulle kliva ur 

duschen hände det som inte skulle och 

som bara inte får hända, jag halkade, trillade, 

slog i skallen. Det blev akuten, stygn och 

hjärnskakning. Och jag som tränat i nästan 

ett år för att kunna springa ”halvan”. Men 

skam den som ger sig, och med min doktors 

råd gav jag mig iväg. “Spring om det känns 

ok, annars gå. Och skulle det inte heller 

kännas bra—bryt och gå hem!” Det regnade 

igår morse, som bara den, men det 

kanske ger sig till starten tänkte jag. 

Sedan såg jag eliten komma, etiopier och 

keyaner… små, smala fartmonster. Och jag 

visste varför jag inte kan springa fort, vindmotstånd, 

för jag tar ju lite mer plats 

sidledes! 

Precis som jag hoppats avtog regnet och 

slutade precis efter starten. Så jag och 

24,000 till gav oss av. Och jag sprang, 

och jag gick, och sprang lite till innan jag 

gick igen och sprang lite mer. Räknade 

steg, lyktstolpar, streck i gatan, stackare i 

kön till ”port-a-pottan”. Njöt av flytet och 

svor en del också, för när man börjar bli 

trött ser man inte slutet. Uppför Bay St 

kämpade jag. Gatan var full med folk som 

hejjade och skyltar som talade om att det 

var 500 m, 400 m, 300 m kvar… Då 

spelar det ingen roll hur döda dina ben är 

—du kan inte gå, du måste springa för de 

skriker ditt namn, de hejjar på dig och du 

måste framåt! Så jag sprang. Kämpade och 

sprang, och helt plötsligt var den där 

—den oranga mattan som var mållinjen 

och det var över. Det blev medalj, värmefilt 

och mat. Jo, man får mat efter loppet och 

tur är väl det för denna gången var jag hur 

hungrig som helst. Bagel, banan, äpple, 

Liberté yoghurt… mums! Sen stretchade 

jag mina ömma och trötta ben. Väl hemma 

blev det epsom salt bad, dusch och en 

tupplur, efter jag stretchat lite till. 

Såhär dagen efter känns det i hela kroppen, 

och sitter jag stilla en stund är det jobbigt 

att ta sig upp och jobbigt att gå. Jag har 

ont i tårna??! Var det värt det är frågan nu? 

Mitt svar är att jag redan funderar på nästa 

lopp, dock tidigast om ett par veckor när 

det inte gör ont att gå längre! Men fler 

lopp ska det bli. 


24 SWEA Bladet Toronto Nr 2 — 2012

JAG TROR PÅ SWEA TORONTO—GÖR DU? -Ida Jansson 

Två gånger, 2009 & i år, har jag 

deltagit i Princess Margarets 

satsning för att samla in pengar 

till bröstcancerforskningen. 

Sammanlagt har jag bidragit 

med närmare $2800, vilket jag 

samlat in genom att tillverka 

och sälja virkade babyskor och 

cupcakes. Belöningen för mina 

mödor…två 30 kilometers 

promenader på Toronto-betong. 

I det senare fallet under helt bedrövliga 

förhållanden med spöregn av bibliska mått. 

Medan jag vadade fram där under The 

Gardiner så var det ju inte utan att jag 

ifrågasatte mig själv—för hur sunt är det 

egentligen att slita som en tok i närmare 

ett år för att samla ihop till en väldigt blöt 

och lång promenad? Svaret blev “väldigt 

sunt”—för anledningen till allt det här jobbet 

är ju att jag tror på vad jag gör. För mig är 

det enormt viktigt att bröstcancerforskningen 

tillförs pengar och om jag kan bidra på 

något sätt så tycker jag att det i det närmaste 

är min skyldighet. Att sitta och 

prata om att något är angeläget är vitt 

skiljt från att faktiskt också göra något för 

det man nu tycker är så viktigt! 

Mina känslor för SWEA är lite liknande det 

jag känner för bröstcancerforskningen. Vi 

gör ett fantastiskt jobb som organisation— 

sträcker oss över hela planeten och gång 

på gång häpnar jag över allt vi faktiskt 

klarar av! Projekt som vi slutför eftersom vi 

vill sprida svensk kultur utanför vårt lands 

gränser. Idéer som vi förverkligar för att vi 

vill kunna hjälpa andra organisationer och 

Jag vill helt enkelt 

bara belysa det 

faktum att SWEA 

Torontos 

fortlevnad är 

beroende av att vi 

alla faktiskt tar oss 

tid, även om vi kanske 

inte alltid vill 

individer. Vi är faktiskt helt otroliga när 

man tänker efter och jag är väldigt stolt 

över att vara del av SWEA Toronto. Det är 

därför jag skriver den här artikeln—för i 

dagsläget befinner vi oss i en situation då 

vår styrelse består av sex medlemmar. 

Under den tid jag suttit i styrelsen har vi 

aldrig varit så här få och det är ett all- 

varligt problem. Dels så blir vi väldigt sårbara, 

för om två ledamöter får förhinder 

kan vi inte ha ett giltigt möte. Ett inställt 

möte är ju inte hela världen, men eftersom 

vi enligt stadgarna måste ses nio gånger 

per år så får vi genast problem om det blir 

fler än så. 

Förutom det så blir arbetsbördan per person 

väldigt tung. I mitt fall är jag webbmaster, 

tillfällig redaktör (på obestämd 

tid/tid och evighet verkar det som) för 

SWEA Bladet och så arbetar jag på att 

sätta ihop en hel SWEA kokbok. Det är i 

ärlighetens namn lite väl mycket jobb och 

det är inte utan att jag blir lite desperat 

när jag hör att vi är närmare 200 medlemmar 

i SWEA-Toronto… men bara sex som 

faktiskt sitter på styrelseposter. Lite krasst 

så gör alltså cirka 3 % av medlemskapet 

allt jobb… 

Nu kan jag ju se hur folk sättet kaffet i 

vrångstrupen där hemma och bara “Nej 

nu… Oförskämda slyna, jag har tre barn 

och driver ett eget företag, jag har inte 

tid!”. All respekt till er, livet är ju tack och 

lov inte en tävling i vem som har mest att 

göra och jag skriver inte de här raderna för 

att göra någon arg. Jag vill helt enkelt bara 

belysa det faktum att SWEA Torontos 

fortlevnad är beroende av att vi alla faktiskt 

tar oss tid, även om vi kanske inte 

alltid vill. 

Jag tror på SWEA Toronto, jag tror på vad 

vi gör och jag hoppas att fler av er känner 

samma sak och kan tänka er att mer aktivt 

ta del av det arbete som ligger bakom vår 

organisation. 


BARBRO E. STÅLBECKER-POUNTNEY b.a.,ll.b., 

Barrister & Solicitor 

GENERAL PRACTICE OF LAW 

Wills, Estates, Business Law and 

Charity Law, Real Estate, & 

uncontested Family Matters. 

Please see my website: www.bsplaw.ca 

for information including “Marriage Rights and 

Responsibilities in Ontario” and an 

“Estate Checklist”. 

MY PLEDGE 

Communication — 

keeping my clients informed of all aspects of their matters. 

Teamwork—working with other professionals in the best 

interest of my clients. 

VÄLKOMMEN ATT KONTAKTA MIG! 

700 - Two Bloor St. W., Toronto ON M4W 3R1 

416-323-6890 lawyer@bsplaw.ca 


ORGANISATIONSSCHEMA 2012 

SWEA ToRo 30 Kommittén 

(30th Anniversary + 

Regional Meeting 2012) 

Barbro Westin & Marianne Mannerheim 

SWEA Julmarknadskommittén 

Barbro Westin 

Ulrica Jobe 

Jenny Lind Kommittén 

Marie Larsson 

Stipendiekommittén 

Mia Ekström 

Programkommittén 

Anna Tvinnereim 

SWEA Bladsredaktör 

Ida Jansson–tillförordnad 

Medlemskommittén 


Barbro Westin 

Medlemskommunikation 

Web-ansvarig 

Ida Jansson 

Kalenderredaktör 

Marie Larsson 

“Social Media” 

—Facebook 


KOMMITTÉR STYRELSEMEDLEMMAR 

INTRESSEGRUPPER 

PR Kommittén 

Board liason—Marie Larssson 



Ordförande 

Marie Larsson 

Vice ordförande 

Maria Dahlman 

Sekreterare 

Linda Karlgren 

Kassör 

Ida Jansson 

Ledamot 


Ledamot 

NOMINERINGSKOMMITTÉN 

Ylva Dahl 


Birgitta Sigfridsson-Harquail 

RÄKENSKAPSKOMMITTÉN 

Mona Horvath 

Anette Larsson 


INVESTERINGSKOMMITTÉN 


Gunilla Sjölin 


SWEA Central 

Cia Leander 

SWEA Norr 

Margaretha Ferguson 

SWEA Syd 

Lise-Lotte Abramowitz 

SWEA Väst 

Erika Johansson 

SWEA Öst 

Ulla Robinson 

SWEA Buffalo 

Anna-Lena Green 

Smaklökarna 

Cia Leander 

BOKKLUBBAR 

SWEA Central Bokklubb 

Barbro Biringer 

SWEA Öst Bokklubb 

Ulla Robinson 

SWEA Väst Bokklubb 

Erika Johansson/Margareta Jakobsson 

Birgitta Westin 

SATELLIT OTTAWA

Toronto Canada - SWEA International

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?