Groop, Gösta Bernt Börje. Gift 1956 i Övermark med Anderson ...
Groop, Gösta Bernt Börje. Gift 1956 i Övermark med Anderson ...
Groop, Gösta Bernt Börje. Gift 1956 i Övermark med Anderson ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Gösta</strong> <strong>Groop</strong>’s anor<br />
Sanningsenligheten av denna i och för sig ganska trovärdiga berättelse kan relativt<br />
lätt kontrolleras <strong>med</strong> tillhjälp av mantalslängder och domböcker. Härvid visar<br />
det sig, att den Ehrströmska släktgårdens historia går betydligt längre tillbaka<br />
i tiden, än vad traditionen vet att förtälja. Gårdsnamnet Ers anträffas för<br />
första gången i 1701 års jordebok som namn på ett 1/2 mantals<br />
skattehemman. Detta hemman hade uppstått under senare hälften av 1690talet<br />
genom delning av ett 1 1/4 mantals hemman i två parter, av vilka den<br />
ena sedermera i jordeboken får namnet Ers och den andra Åbonde. Vilketdera<br />
av namnen är äldre framgår icke av källorna. Den ursprungliga stamgården,<br />
som <strong>med</strong> sina 1 1/4 mantal var den största i byn, hade sedan 1500-talets<br />
mitt gått i arv i en husbondesläkt, inom vilket förnamnet Herman var mycket<br />
karakteristiskt. Den siste husbonden av »Hermanssönernas» släkt Jakob<br />
Hansson dog barnlös omkr. 1679. Hans unga änka Valborg Mickelsdotter<br />
försökte nu förestå hemmanet, men den som faktiskt styrde och ställde på<br />
gården var väl drängen Matts Påhlsson, den avlidne husbondens morbror,<br />
efter allt att döma en synnerligen energisk och företagsam person. Denne<br />
Matts Påhlsson, som fr.o.m. 1677 är införd i mantalslängderna som dräng hos<br />
sin svåger Hans Hermansson är nu släkten Ehrströms äldsta hittills kända<br />
stamfader, släkttraditionens »Erik», som ju också var känd för drift och<br />
idoghet. Snart lyckades det honom att få sin ställning som husbonde på<br />
gården rättsligt erkänd och helt undantränga änkan Valborg, som härefter var<br />
bosatt som inhysing på gårdens mark. Efter några år var Matts Påhlsson, som<br />
det synes, den rikaste bonden i byn <strong>med</strong> egna pigor och drängar.<br />
Men de svåra tiderna läto icke länge vänta på sig. Hungersåren 1696-97 bragte<br />
Matts Påhlsson i en så svår situation, att han nödgades avstå 3/4 mantal av<br />
sitt hemman åt en Henrik Mårtensson (Åbonde), då gården annars skulle ha<br />
förklarats för ödeshemman. Enligt landshövdingens resolution av den 16 mars<br />
1699 skulle hemmanet i skatteuppbörden alltjämt anses för en rök på grund<br />
av att de båda husbönderna bodde på samma tomt och icke hade uppfört<br />
egna boningsrum. Endast till matlaget voro de åtskilda.<br />
Stora ofreden <strong>med</strong>förde inga andra förändringar i Ers-gårdens rättsförhållanden, än<br />
att sambandet mellan de båda gårdarna även i anseende till kronoutskylderna<br />
nu definitivt upphör. Matts Påhlsson synes ha avlidit senast under stora<br />
ofreden, möjl. redan omkr. 1712, och gården ärvdes av hans son Hans<br />
Mattsson, kapellanen Anders Ehrströms farfader. Men traditionen har sedan<br />
sammanblandat Matts Påhlsson och Henrik Mårtensson och flyttat<br />
händelserna närmare i tiden - drag, som för övrigt äro typiska för<br />
traditionsbildningen i allmänhet.<br />
XI:2017 mm mm mm ff ff f<br />
Jönsson, Grels.<br />
Född 1573 i Pedersöre.<br />
(Barn X:1009)<br />
<strong>Gift</strong><br />
Barn:<br />
Stooröön, Matz Grelson.<br />
Född 1617 i Kronoby.<br />
Brukar åren 1647-1674 7/8 mantal å Stor. (Se X:1009).<br />
XII:1 ff ff ff ff ff ff<br />
Perjus, Jakob Jakobsson.<br />
Bonde 1546-1569 på Perjus i <strong>Övermark</strong>.<br />
Generation XII<br />
Henrik Mangs Vasanejdens Släktforskare r. f.<br />
83
Change language