20 MARS. 1925.

N:r 6. ÄRG. 30. 20 MARS. 1925. PREN.-PRIS 2: 25: '·
REDAKTÖR: NATH. HÖGMAN.
SynodeliS allmänna möte i Hona nftt den 20-25 sept. 192 4,.

66. S l N Ul'l S L A N D. 20 m.ars Hl25.
dig, Guds lamm, som
frälst mlll själ !«
Pris dig, Guds lamm, som världens synd borttager,
tack att av nåd du frälst min arma själ!
r den mig skänkta skrud jag Gud behagar
nel, säger glatt till synd och värld farväl.
Farväl då, värld, med all din gunst och ära,
din usla vänskap gÖl' min själ ej nöjd.
Vik bort ifrån mig, jag vill ditt ok ej bära,
se'n av Guds nåd jag fåtCen bättr

68 S I N I il'I S
I dag vi åter en vård få resa
och vittna om, att Gud hulpit har,
Oss Satan sökt bringa skam och nesa,
men vi i Herren haft starkt försvar.
Sen Erik Folke kom ut till Kina,
nu svunnit ha 38 år.
Men ej en dag Herren glömt de sina,
de tjänare, som hans ord utsår.
Om än de ofta få tt så med tårar,
de ock med jubel ba skörda fått.
Från skilda häll vi ha sport om drar,
och nåden flödar i härligt mått.
Om kassan tidvis rält skral har varit,
och stundom nöden för dörren stått,
Guds Fadersomsorg vi dock erfarit,
då vi med bön ha till Herren gålt.
Visst har med sjukdom och nöd han prö \'a l,
Er, kära vänner, i Kommillen,
Doek uti nöden Er Iro Ni övat
och hell Er kastat på Gud allen.
Ja, den som säller sitt hopp till Herren,
förvisso ej skall besviken bli,
Om ä n vi tycka, att hjälp är fjärran,
med tro och hopp dock förbida vi.
Välsigne Herren då Kinas vänner,
när vi nu möt's på vår bönedag.
Oc h Herren, som det fördolda känner,
oss give nåd fatta nya tag.
Gud vare tack för var själ i Kina,
som byggt sitt bopp uppå klippans grund'
Må .Jesus, solen, allt fort där skina,
och många ingå med Gud förbund!
C. A.
Bedjen för missionärerna!
Skriven till missionärerna!
L A N D. .20 mars. 1925.
En dikt av drottning Sofia.
Vi h a i delta nummer förmånen att på
tidningens andra sida kunna införa verser
behandlande passionstidens ämne och förfallade
av vår numera avlidna men ännu
älskade och vördade änkedrottning Sofia.
Det är oss en särskild glädje att införa
dessa verser enär S. M. K. i drottning Sofia
hade en trofast vän, som vi med särskild
glädje och tacksamhet erinra oss.
Nyheter angående general Feng.
Bl and senare nyheter från Kina har del
glatt oss aL t rå mottaga underrättelser som
framställa general Feug i en annan dager'
ä n tidigare i tidningspressen synliga tele·
gram och meddelanden. Framstående per·
soner förklara sig nu vara överlygade om
a lt hans handlingssätt var fulltberälligal,
och även sådana. som ännu anse all ban
handlat ovist, förklara det vara höjt över
alla tvivel att han letts a v ädla bevekelsegrunder.
Vi hoppas alt i näs ta nummer
kunna införa en utförligare redogörelse
rör dessa underrättelser.
Missionsresor och möten.
i\Iissionä r E. O. Beinhoff har nyligen besökt
Uppsala och Gävle och har i dagarua
just hemkommit från en resa till Norrköping,
Linköping In. fl. platser. Kand.
Glist. iL österberg har nu börja t en ny
resa till ö stergötland och Småland. Missionsföresta
ndare E. Folke står just färdig
a ll resa till Jämtland och kommer all på
di tresan även besöka örebro. Missionär
och fru Blom befi nna sig ännu på resa i
Norrland.
Resor h ålla just nu på a lt planeras iiven
till Skåne oeh Västergötland.
Det finns blott en världsfraga : att kun­
Ila föra Jesu Kristi evangelium in i folk
ens hjärtan.
W. GLADSTONE.

70
Bönhörelser.
S l N l M S
>Elias var en människa, med samma natur
som vi . Han bad en bon - - -, och det
regnade icke, - - - åter bad lJao, oclJ (Et
gav himmelen regn. ' Jak. o: 17.
En kirlesisk familj.
Hur ofta kommer ej dct ordet i CllS
tankar härule! Vi se och böra kineser
',av samma natur som yj", långt ifrån fullkomliga,
många gånger så olärda alt de
ej ens kunna läsa silt nya testamente en
gång, men när d et gäller bönen så långt
komna, att man bara häpnar och tackar
Gud. ,Dc ropade till Herren i sin nöd,
och han räddade dem ur deras trångmål>.
Enkelt och naturligt taga våra kinesiska
vänner dessa bÖnbörelser. Gud har ju
lovat alt höra bön, alltså är det ej någol
märkvärdigt alt han gör det. Men ibland
vid samtal kan det komma fram något om
dessa bönhörelser, och jag dll därför berälta
om några, som kineserna talat om
för mig.
En kvinna berättade, att hon i början
ej förstod, h ur hon skulle bedja. Hennes
man var svårt sjuk. Hon förstod, aU hon
ej borde gå till templet och bedja avgu-
L A N D. 20 mars 1925.
darna 0111 medicin, men medicin behövde
ju mannen för att bli frisk. Så tog hon
Iilet vatten i en skål, gicJ{ ut under bar
himmel, knäböjde och bad Herren Jesus
hälla litet medicin i skålen, så att hennes
man skulle bli bra. Efter bönen tog hon
skålen med sig och ga v mannen att dricka,
utan alt säga honom vad det var. Han
blev rrisk, trots det att sjukdomen varit
mycket svår. Nu förstod
hon, alt del var bönen,
och ej valtnet, som gjorl
bonom frisk.
En kristen hade ett enda
husdjur: en ko. Så blev
kon så sjuk, att de som
stodo omkring ansågo allt
hopp ute. Kon kunde
knappast andas. Den krisl·
ne mannen bad: Herre,
\'ill du förbarma dig! Du
vet, atl jag har ingenting
annat. Jag behöver denna
ko. Gör henne frisk. Amen.
Till grannarnas s tora för·
undran blev kon frisk,
och mannen tackade Gud
En kvinna, som av Gud
mycket välsignats i förbönens
ämbete var ute på landet hos sin
dottcr och måg. Så får hon utai1 yttre
anledning en stark maning alt gå hem
tiU staden, där hon får klart [ör sig anledningen
till det plötsliga uppbrottet
från dotterns bem. Evangelisten ligger
svårt sjuk, missmodig över sin oduglighel
och utan någon hjälp. Såsom gammal
gumma kan hon nu få hjälpa bonom, och
genom en dröm, som hon just haft om
honom, får hon också lrösta och uppmun
lra hans sin ne.
Samma kvinna drömde en natt, alt hon
skulle gå till en ung fru, som lidit förföljelsc
för evangelie skull, och bedja för
hennes ham, SoUl var sjukt. Hon hade
ej hört om barnets sjukdom, men gick i
lydnad [ör drömmen, utan alt rräga efter
"ad människor skulle länka eller säga om
henne. Framkomruen fick hon veta, aU
den lille gossen .verkligen var svårt sjuk,.

När vi i dag måste sätta det betydelsefulla
korsets tecken över K a r l
G u s t a f M a g n u s s o n s namn sker
det under den djupaste smärta och
saknad. Helt nyss stod han mitt
ibland oss full av verksamhetskraft
och hälsa. Det är, som om tanken icke
kunde fatta, att han i dag på morgonen
(den 30 mars) lämnade oss, att
vi aldrig mer här i främlingsskapets
värld skola få se in i hans vänliga,
goda ögon eller höra hans stämma
tala till oss.
Endast omkring 10 dygn långvarigt
blev det sjukläger, som blev vår väns
sista: Torsdagen den 19 mars återkom
han från en resa; fredagen var
han i verksamhet på 'kontoret. Men
på lördagen hade den halsfluss, av
vilken han börjat bli besvärad, så utvecklat
sig, att han måste intagas på
Sabbatsbergs sjukhus. Ytterligare komplikationer
tillstötte emellertid, och
till sist var den flämtande livslågan
så svag att den slocknade ut stilla
och lugnt.
Genom K. G. Magnussons frånfälle
gör S. M. K. en förlust så stor, att
den ej kan beskrivas. I S. M . . K:s styrelse
har Magnusson oavbrutet stått
som ordinarie ledamot alltsedan år
1897, därav 25 år som kassaförvaltare
och sedan 1922 som vice ordförande.
Det är ett högst betydande arbete,
som Magnusson för missionens räkning
under alla dessa år på det mest
uppoffrande sätt utfört. Han icke
S I N I M S L A N D. ;) april 1925.
Överingenjör K. G. Magnusson.
blott deltog i sammanträdena utan det
blev ofta hans lott att verkställa alla
mera betydande utredningar, särskilt
allt som rörde missionens ekonomiska.
förhållanden och praktiska problem.
I Arbetsutskottet, som Magnusson
alltid tillhörde, fick han lära känna
missionen riktigt från dess insida.
Här fick han glädjas med och lida
med så som endast de få, vilka Gud
kallat till en ledareställning i sitt rike.
Det är en oskattbar rikedom och erfarenhet
rörande vårt arbete, som vår
vän tagit med sig, då han nu gått
ifrån oss. Nu om någonsin tyckte vi
oss behöva detta stöd i vårt arbete.
Att Magnussons eminenta förmåga
redan tidigt uppmärksammades och
togs i anspråk förvånar icke. En
mångfald hedrande förtroendeuppdrag
lades på hans axlar. Vid årsskiftet
stod han ännu med i 23 styrelser och
kommitteer. Han var vice ordf. i
Stockholms K. F. U. M. och medlem
av K. F. U. M:s Förbundsstyrelse; i
Stockholms Stadsmission var han
mångårig styrelseledamot och kassaförvaltare.
I Brommå, där han var en
av den nyanlagda trädgårdsstadens
första bebyggare, var han samhällets
»grand old man», som hedrades med
ordförandeposten i ett flertal föreningar,
med kyrkovärdskap etc.
Bland ungdomen i Bromma fann
M. ett fält, som han med förkärlek
besådde och vattnade. Den kyrkliga
ungdomsföreningen i Bromma hade i

;'j apri l 1920. S I N l M S
honom en ledare som älskade dess
medlemmar med en andlig faders kärlek.
Lördagskvällarne var det sällan
lönt att kalla Magnusson till något
sammanträde. Då var han alltid troget
med bland sina kära unga. En
av de sista gärningar Magnusson
gjorde, sedan halsåkomman gjort det
omöjligt för honom att tala, var att
skriva ett brev till ungdomsföreningen.
För de unga stod Magnussons
gästfria hem alltid öppet. Den vänsällhet
och äkta kristliga glädje de
här mötte skola de nog aldrig
glömma.
En sällsynt harmoni och inre samling
var utmärkande för Magnusson.
Denne verksamme man, som förutom
det här ovan relaterade, utövade som
sin egentliga jordiska kallelse chefskapet
vid ett av Stockholms större
industriföretag, sågs aldrig nervös
eller jäktad. Denna inre harmoni behärskade
honom och spred sig genom
honom även till andra. Hemligheten
härtill var nog den, att Magnusson
hade fått sin blick högt riktad; hans
livssyn var alltigenom ideell och
sant kristlig. Och han tillämpade
den på de praktiska problemen.
Alltmer blev detta utmärkande för
Magnusson. Han gick på sistone
ibland oss och delade, utan att kanske
själv märka det, ut oförgängliga
gåvor varhelst han gick fram. Man
blev andligen rikare i hans umgänge.
Han var en gren i vinträdet, som bar
ädel frukt. Helt visst skall hans sällsynt
sköna minne länge leva i välsignelse
och han skall saknas när hans
plats nu står tom.
Närmast sörjande vid båren stå nu
L A N D.
75
änkan, fru O l g a M a g n u s s o n,
f. Carlholm, och barnen Y n g v e och
I n g r i d. Dem vilja vi nu särskilt
anbefalla i missionsvännernas förböner.
Oerhörd måste framför allt för
dem saknaden vara.
Dock, här behöva vi icke sörja så
som de där intet hopp hava. V år älskade
vän har blott gått före. Hans
tro har blivit förbytt i åskådning.
Hans älsklingspsalm, som här nedan
citeras, låter oss ana vad som djupast
var vår hänsovne väns hjärtelängtan
och hopp.
»Ej mer med blicken skum och svag
Jag leta skall Guds anletsdrag
I världens dunkla spegel
Men Herrens klarhet ohöljd se
Bland dem som äro tecknade
Med Herren Guds insegel.
Salig, Salig skall jag röna
Allt det sköna, Sanna höga,
Som här doldes för mitt öga.
Min sällhetsdag, jag väntar dig,
Jag redo är, jag kläder mig
I vita högtidsdräkten.
Kom, Jesu! 'Ja, jag kommer snart',
Du svarar mig, jag hörer klart
Din röst i morgonväkten.
Ära, Ära V are Herren!
Viken fjärran, Sorger alla!
Gudi vill jag mig befalla.»
Han är trof as t! Arma, trötta hjärta,
Du som tr yckes utav mången smärta,
Tynges ned av vardagslivets strid.
Han är tro fas t, fas t i mörker höljes
Herrens härlighet, h on endast döljes
Av din Fader nu en liten tid.