pdf 2,7 MB - Skogsbruket

Skogsbruket 

OBUNDEN SPECIALTIDNING FÖR SKOGSÄGARE I FINLANDS SVENSKBYGD 

NR 5 2009. ÅRGÅNG 79 

4 

6 

8 

12 

14 

18 

22 

31 

NATURPLANTOR BRA FÖR KOMPLETTERING 

HENRY HÖGLUND VILL HELST KALLA SIG HOBBYSKOGSBRUKARE. 

VÄLJ MARKBEREDNING ENLIGT VÄXTPLATS 

MARKBEREDNINGSMASKINER OCH METODER HAR UTVECKLATS EN DEL UNDER SE- 

NARE ÅR, MEN ÄNNU FINNS DET RÅD PÅ ATT FÖRBÄTTRA. 

PURPURSKINN MOT STUBBSKOTT 

SKOGSFORSKNINGSINSTITUTETS FORSKARE FÖRSÖKER REDA UT HUR MAN KAN 

ANVÄNDA RÖTSVAMPEN FÖR TILLVERKNING AV BIOLOGISKA BEKÄMPNINGSPRE- 

PARAT. 

I SORKARNAS SPÅR 

SKADADE OCH FÖRSTÖRDA PLANTERINGAR RAPPORTERAS RUNT OM I SVENSK- 

FINLAND. 

NYTT AGGREGAT FÖR SLYRÖJNING 

UNDER EN LÅNG TID HAR VI I FINLAND UTVECKLAT OCH TESTAT AGGREGAT FÖR 

MASKINELL RÖJNING. 

VÅR I TRÄDGÅRDEN 

TIPS FÖR TRÄDGÅRDSINTRESSERADE. 

TORV – VÅRT SVARTA GULD 

TORV TILLSAMMANS MED EN DEL GYTTJOR ÄR PRAKTISKT TAGET DE ENDA GEO- 

LOGISKA MATERIAL SOM STÄNDIGT FÖRNYAS. 

VIRKESBILEN MÄTER VIRKET 

FRÅN ÅRSSKIFTET HAR MÄTNING AV STOCK OCH MASSAVED MED KRANVÅG PÅ 

VIRKESBILEN FÅTT OFFICIELL STATUS. 

PÅ OMSLAGET: RÖTSVAMPEN PURPURSKINN PÅ EN BJÖRKSTUBBE. LÄS MER PÅ S. 8. 

FOTO: HENNA VARTIAMÄKI 

2 SKOGSBRUKET 5/2009 

4 

6 

12 

14

Skogsbruket 

SKOGSBRUKET 5/2009 

www.skogsbruket.fi 

Utgivare Föreningen för 

Skogskultur rf 

Orrspelsgränden 4 

00700 HELSINGFORS 

tfn 020 772 9000 

fax 020 772 9008 

fornamn.efternamn@tapio.fi 

Redaktion 

Chefredaktör Klaus Yrjönen 

tfn 020-772 9186 

Redaktionschef Gerd Mattsson-Turku 

tfn 020-772 9059 

Redaktionssekreterare Margita Törnroth 

tfn 020-772 9088 

Redaktör Maria Lindén 

tfn 020-772 9192 

Medarbetare Bjarne Andersson 

tfn 050-591 2880 

bjarne@bjarneandersson.com 

Helena Forsgård 

tfn 018-155 50 

helena@vikhan.aland.fi 

Christian Hildén 

tfn 050-571 8115 

christian.hilden@kolumbus.fi 

Christoffer Thomasfolk 

tfn 050-353 2018 

Bertel Widjeskog 

tfn 0500-888 530 

bergine@multi.fi 

Annonsförsäljning 

Oy Adving Ab, 

Ingmar Qvist 

tfn 09-221 3246 

fax 09-221 3425 

ingmar.qvist@elisanet.fi 

Adressförändringar 

och prenumerationer Margita Törnroth 

tfn 020-772 9088 

skogsbruket@tapio.fi 

Prenumerationspriser 

Helårsprenumeration 

(11 nummer) 

38 euro i Finland 

370 SEK i Sverige 

45 euro i övriga länder 

Halvårsprenumeration 

(6 nummer) 

23 euro i Finland 

230 SEK i Sverige 

27 euro i övriga länder 

ISSN 0037-6434 

Ombrytning 

Margita Lindgren, 

Ekenäs Tryckeri Ab 

Tryckeri 

Ekenäs Tryckeri Ab, Ekenäs 

LEDAREN 13.5.2009 

Markberedningstvång 

– ett förslag 

som hör till 

gångna tider 

UNDER DE SENASTE åren har slutavverkningsarealerna varit rekordstora. Nu 

är det dags att trygga återväxten genom att åstadkomma plantskogar av 

god kvalitet. Om man använder fel markberedningsmetod eller helt låter 

bli markberedningen uppstår betydande kvalitets- och produktionsförluster. 

Det är också viktigt att beakta vattenvården genom att använda 

metoder som minimerar belastningen på våra vattendrag. 

Riksskogstaxeringen samt granskningar och kvalitetsuppföljningar visar 

entydigt att det förekommer brister i markberedningen i samband 

med skogsförnyelsen. Varför är det så? Vi har kunskap om rätta markberedningsmetoder 

för olika växplatser och det finns maskinföretagare 

i alla regioner som erbjuder sina tjänster. Tidsbrist eller slarv vid planeringen? 

Kortsiktiga kostnadsinbesparingar som förorsakar mångfalt 

större ekonomiskt bortfall i framtiden? 

Problemet har uppmärksammats på riksnivå och jord- och skogsbruksministeriet 

föreslår att markberedningstvång i samband med skogsförnyelse 

ska skrivas in i skogslagen i samband med en lagrevidering. 

Skogslagen ställer minimikrav som alla ska följa. Det är också från 

skogsägarens synpunkt positivt att myndigheternas lagtillsyn är trovärdig 

och effektiv. Skogslagstiftningen och lagtolkningen har liberaliserats under 

de senaste decennierna. Trenden har gynnat rådgivning och förebyggande 

verksamhet. Också i det tidigare så konfliktfyllda skogsskyddet 

har frivillighetprincipen introducerats med god framgång. Skogsägarna 

har ställt sig positiva till utvecklingen. 

Mot den här bakgrunden rimmar det illa med jord- och skogsbruksministeriets 

förslag om markberedningstvång som skulle resultera i ökad 

byråkrati på grund av mera granskningsverksamhet, beviljande av undantagslov 

etc. Försöket att driva igenom lagförändringen i riksdagen 

skulle också sannolikt väcka debatt som inte skulle gynna skogsnäringen. 

Förslaget är helt enkelt inte realistiskt och är inte förankrat i samhällets 

övriga utveckling. 

Förslaget kan ses som en kraftig signal från den högsta skogsmyndigheten 

att något borde göras åt saken. Nu är det dags för alla aktörer att 

ta krafttag i saken och se till att rätt markberedningsmetod används i 

samband med förnyelsen – på frivillig väg. 

KLAUS YRJÖNEN 

klaus.yrjonen@tapio.fi 

3

SKOGSVÅRD 

Naturplantor bra 

för komplettering 

HENRY HÖGLUND I JAKOBSTAD VILL HELST KALLA SIG HOB- 

BYSKOGSBRUKARE. VID ETT MINDRE SKOGSSKIFTE PÅ KÄLLBACKA 

I PURMO HAR HAN SIN PRYDLIGA SOMMARSTUGA. VISTELSEN 

DÄR KOMBINERAR HAN OFTAST MED SMÅ ARBETSINSATSER I SKO- 

GEN. 

Just nu gläds han över ett 

lyckat förnyelsekoncept 

där han själv bidragit 

med att komplettera med 

360 gran- och tallplantor i 

luckor på en förnyelseyta. 

– Det började i liten skala, 

egentligen redan 1983 när 

jag timrade upp sommarstugan. 

Hustrun Ragni ville 

komplettera växtligheten på 

tomten och flyttade ett flertal 

tallplantor med gott resultat. 

Flera av dessa tallar står kvar 

och pryder omgivningen, berättar 

Henry Höglund. 

Bra plantmaterial längs 

bäcken 

När skogsskiftet förnyades 

uppstod luckor i plantbeståndet 

och Henry fortsatte att 

flytta plantor. 

– Under årens lopp har det 

blivit flera hundra plantor, 

en del är redan borta då en 

jordbrukare ville arrendera 

mark för nyodling. Men i det 

skogsskifte som finns kvar 

planterade jag i höstas 360 

naturplantor. Jag hittade bra 

plantmaterial längs en bäck i 

närheten, och de flesta tycks 

ha klarat vintern bra, konstaterar 

Henry. 

Henry Höglund konstaterar 

att naturplantorna överlevt 

vintern bra. 360 stycken tall- 

och granplantor flyttades förra 

hösten. 

Gräfta och skottkärra som 

arbetsredskap 

Han konsulterade skogsvårdsföreningens 

fackman Henrik 

Nylund innan planteringen 

inleddes i höstas, eftersom 

han var osäker på om tidpunkten 

var lämplig. 

– Henrik ansåg hösten vara 

bra tidpunkt, så med en gammal, 

hederlig gräfta och en 

4 SKOGSBRUKET 5/2009

skottkärra genomförde jag 

plantförflyttningen. 

Henrik Nylund kunde nu i 

slutet av april också konstatera 

att de flyttade plantorna 

klarat sig bra. 

– Sen höst eller tidig vår är 

bästa tidpunkt för flyttning av 

naturplantor. Vi tycks också 

ha klarat oss undan sorkskador 

i denna del av Österbotten. 

Sorkar och snytbaggar är 

de värsta skadegörarna här då 

det gäller plantskogar. Sorkförekomsten 

verkar vara mycket 

lokal, orter i södra Österbot- 


ten har drabbats mycket hårt i 

vinter. För några år sedan var 

skadorna omfattande i nordligaste 

svenska Österbotten, 

berättar Henrik Nylund. 

– Naturplantor är ett alternativ 

när man vill komplettera 

skadade planteringar, men i 

större skala är det knappast 

möjligt. 

Henry Höglund instämmer, 

och påpekar att plantering 

med naturplantor nog också 

förutsätter att man är pensionär 

och själv intresserad av att 

jobba i skogen. 

”Vi grannar hjälper 

varandra” 

Henry Höglund (t.h.) har alltid anlitat skogsvårdsföreningens fackman 

Henrik Nylund som rådgivare när han gjort insatser i sitt skogsskifte. 

Hans skogsskifte, lägenheten 

Anttas, finns på Villbacka 

”Under årens lopp har det blivit 

flera hundra plantor.” 

gårdsnummer i Lillby, Purmo. 

För honom har skiftet också 

känslomässiga värden, eftersom 

det är arv efter far och 

farfar. Skiftet finns i närheten 

av den plats där fädernegården 

också stått en gång i tiden. 

– Närheten till odlad mark 

har gjort att sorkskador uppstått 

under årens lopp, men 

annars växer det bra här. Jag 

skattar mig också lycklig som 

får ha goda grannar, och vi 

ger varandra handtag när så 

behövs. 

Henry Höglund är pensionerad 

fabriksarbetare och bor 

i Jakobstad. ”Torpet” i Purmo 

skapade han tillsammans med 

numera bortgångna hustrun 

Ragni, och hon trivdes också 

tillsammans med honom i 

planterings- och röjningsarbete 

i skogen. 

TEXT OCH FOTO: 

BERTEL WIDJESKOG 

Måstepryl för 

skogsägare 

Ett USB-minne eller en 

minnespinne i form av en 

motorsåg finns nu att köpa 

på nätet, rapporterar Gad- 

Geeks, som är en hemsida 

för pryltokiga. Minnet är 

på två gigabit. Priset är 

omkring tjugo dollar. 

5

SKOGSVÅRD 

Välj markberedningsmetod 

enligt växtplats 

ÅREN SOM EFTERFÖLJER REKORDAVVERKNINGARNA VI SETT DE 

SENASTE ÅREN BORDE SYSSELSÄTTA DE FLESTA SKOGSÄGARE OCH 

SKOGSFACKMÄN MED FRÅGOR OM MARKBEREDNING, FÖRNYELSE 

OCH PLANTERING. MARKBEREDNINGSMASKINER OCH METODER 

HAR UTVECKLATS EN DEL UNDER SENARE ÅR MEN ÄNNU FINNS 

DET RÅD PÅ ATT FÖRBÄTTRA. EN GEMENSAM MÅLSÄTTNING 

FÖR ALLA ÄR SÄKERT ATT SÅ ENKELT OCH EKONOMISKT SOM 

MÖJLIGT FÅ UPP ETT NYTT PLANTBESTÅND PÅ DE AVVERKADE 

AREALERNA. 

En trend vi idag kan se 

är att man strävar efter 

allt mer effektiva resultat 

med mindre synliga 

spår. Också miljöaspekterna 

spelar in. Innan skogsägaren 

kommer så långt att han eller 

hon kan koncentrera sig på att 

välja markberedningsmetod 

är det en del förberedande arbeten 

som det kan löna sig att 

tänka på. Tillvaratagande av 

hyggesresterna har blivit allt 

mer allmänt i takt med att efterfrågan 

på grot till energianvändning 

ökar. För den som 

snabbt vill anlägga det nya 

plantbeståndet kan det här 

löna sig att ta en funderare. 

Forskningsresultat har visat 

att plantorna växer långsammare 

om alla hyggesrester avlägsnas 

innan barren har fallit. 

I allmänhet lämnas en del 

av hyggesresterna (ofta trettio 

procent) kvar i skogen för att 

näringsbortfallet inte ska bli 

för stort. 

Alla metoder ger god växtstart 

och mindre plantskador 

Det bästa växtunderlaget för 

skogsplantor är en blandning 

av mineraljord och humus. 

Den här typen av växtunderlag 

eftersträvas vid all markberedning. 

Forskningsresultat 

visar att markberedningen 

också minskar snytbagge- och 

sorkskador i det kommande 

beståndet. På Sydkusten och 

i Österbotten är den mest 

använda markberedningsmetoden 

harvning, men också 

fläckupptagning och högläggning 

utförs på stora arealer. 

Enligt rekommendationen 

borde 80–90 procent av slutavverkningsplatsernamarkberedas. 

Det ska alltså finnas 

något speciellt skäl till att låta 

bli att markbereda. 

Entreprenörer finns 

Vice verkställande direktör 

Simo Jaakkola från Maskinföretagarnas 

förbund berättar 

att det i Finland finns drygt 

300 entreprenörer som arbetar 

med markberedning i 

olika former. Förbundet statistikför 

medlemmarnas utbud 

och den statistiken ger vi 

handen att det i Österbotten 

finns ett femtiotal entreprenörer 

som erbjuder markberedningstjänster. 

Största delen 

har uppgett att högläggning 

och fläckupptagning ingår i 

repertoaren men femton entreprenörer 

uppger också att 

de erbjuder plogning. I södra 

och sydvästra Finland har 

förbundet ett tjugotal entreprenörer 

som erbjuder högläggning 

och fläckupptagning 

och tre entreprenörer som har 

uppgett att de utför harvning. 

Utöver dessa siffror tillkommer 

de entreprenörer som har 

valt att statistikföra sig som 

vägbyggnadsentreprenörer 

och som också tillhandahåller 

markberedningstjänster, 

berättar Jaakkola. 

Fläckupptagningen är 

skonsam 

Vid fläckupptagningen avlägsnas 

några centimeter av 

markens humusskikt. Metoden 

är skonsam och gör inga 

djupa spår i marken. Fläckupptagningsmaskinen 

kan 

vara försedd med sådd- eller 

planteringsaggregat men metoden 

kan också föregå naturlig 

förnyelse. Fläckupptagning 

kan till och med göras med en 

jordbrukstraktor försedd med 

stubbrytningsaggregat. Fläckupptagningen 

som metod var 

enligt statistiken från år 2008 

oproportionerligt mycket mer 

populär på Sydkusten än i 

Österbotten. Förklaringarna 

kan vara många men sannolikt 

har den väldigt populära 

harvningsmetoden tagit över 

på vissa marker som borde 

fläckupptas i Österbotten. 

Ekonomin kan här spela in 

eftersom harvningen som 

metod är billig, förutsatt att 

förnyelsen lyckas. Kompletteringsarbetet 

är alltid kostsamt. 

Harvning passar inte i 

alla lägen 

Harvningen är en grövre metod 

av markberedning som 

gör upp till tio centimeter 

djupa fåror i marken. Harvningen 

är oproportionerligt 

populär i Österbotten, sjuttiotvå 

procent av den totala 

markberedningen utfördes år 

2008 genom harvning. Harvningsaggregat 

som samtidigt 

utför sådden av det kommande 

beståndet är ekonomiska i 

SKOGSODLING OCH MARKBEREDNING 2008 

Sydkustens privatskogar 

Österbottens privatskogar 


37 % 

43 % 

11 % 

4 % 

22 % 

41 % 

42 % 

Fläckupptagning 

Harvning 

Högläggning 

Omarkberedd 

plantering 

I statistiken från skogsforskningsinstitutet ingår all markberedning 

i privatskogarna som anmälts av skogsbolagen och skogsvårdsföreningarna. 

På Sydkusten uppgick markberedningsarealen 

till cirka 1 600 hektar och i Österbotten cirka 2 000 hektar.

drift och fungerar bra på rätt 

marktyper. 

På utpräglade granmarker 

kan det bli problem med gräs 

efter harvning och sådd. På 

sådana marker borde man 

föredra fläckupptagning eller 

högläggning. Det kan en ivrig 

självverksam skogsägare med 

tillgång till grävskopa till och 

med utföra själv. 

Högläggning med 

variationer 

Högläggning som markberedningsmetod 

ger upphöjda 

planteringspunkter, vilket är 

bra då marken på planteringsplatsen 

är sank, gräsbevuxen, 

humusrik eller kall. Metoden 

är aningen dyrare än andra 

markberedningsmetoder eftersom 

högläggning är mer 

tidskrävande. 

Dikningshögläggning, 

fläckhögläggning och vändhögläggning 

är olika modifieringar 

av högläggning. Högläggningsmetoderna 

lämpar 

sig som markberedning speciellt 

på försumpade marker 

där man samtidigt kanske vill 

göra en grund dikning på 20– 

50 centimeter. 

Anpassad plogning 

Den anpassade plogningen 

har ett dåligt rykte på grund 

av tidigare djupplogningar 

som utfördes i skogarna under 

1970-talet. Skogsbolagen 

har mer eller mindre helt 

frångått den här metoden som 

skulle lämpa sig som en billig 

metod på norra Finlands försumpade 

marker med tjockt 

humuslager. Enligt statistiken 

utfördes ingen anpassad plogning 

inom Kustens skogscentrals 

område i fjol. 

Handarbete på små ytor 

På mycket små ytor som ligger 

olägligt till kan det bli aktuellt 

att ta upp fläckar med en 

planteringshacka i samband 

med planteringen. Den här 

metoden lämpar sig bara för 

mycket små fläckvisa figurer. 

Det kräver förstås också att 


Högläggning lämpar sig som 

markberedningsmetod på humusrika 

marker. Här har gran 

planterats i högläggningshögen 

efter en dikningshögläggning. 

skogsägaren är ivrig och villig 

att ta till planteringshackan. 

Ge plantorna en chans 

Statistiken över planteringar 

och valda markberedningsmetoder 

för år 2008 ger vid 

handen att det på sydkusten 

inte planteras på helt omarkberedd 

mark. I Österbotten är 

motsvarande areal hårresande, 

nästan 1500 hektar planterades 

utan att marken hade 

markberetts. Chansen för att 

plantorna ska överleva utan 

markberedning är dålig och 

Foto: Bracke forest 

de här planteringarna som 

gjorts utan markberedning 

är ekonomiska risktagningar. 

Planteringsarbetet är värdefullt 

och det lönar sig därför 

absolut att se till att de plantor 

som planteras har bästa 

möjliga förutsättningar för att 

överleva. Dessa förutsättningar 

kan skogsägaren avsevärt 

förbättra genom att kräva rätt 

markberedning innan planteringsarbetet 

tar vid. 

TEXT: 

MARIA LINDÉN 

Brackes harv modell T-26 gör 

ett tydligt markberedningsspår 

på planteringsplatsen. 

Foto: Maria Lindén 

7

SKOGSVÅRD 

Purpurskinn mot 

Skogsforskningsinstitutets 

forskare med 

Henna Vartiamäki i 

spetsen försöker reda 

ut hur man kunde utnyttja 

rötsvampen purpurskinn 

(Chondrostereum purpureum) 

för att tillverka biologiska 

bekämpningspreparat mot 

stubbskott. Forskningen har 

pågått i några årtionden runt 

om i världen och i Kanada 

finns redan ett kommersiellt 

preparat i bruk på marknaden. 

Hos oss finns ännu inget 

preparat till salu. 

Stubbehandling med purpurskinn 

är den metod som 

forskarna försöker utveckla. 

Ett preparat som består av mycel 

från rötsvampen sprutas på 

den färska snittytan. Härifrån 

sprids svampen in i stubben 

och hindrar på så sätt att nya 

rotskott bildas. Metoden används 

redan på flera trädslag i 

Kanada med goda resultat. 

Purpurskinnet pionjär bland 

nedbrytarna 

Rötsvampen purpurskinn är en 

allmänt förekommande svamp 

också i de finländska skogarna. 

Den förekommer på olika 

lövträdslag och är också känd 

för att orsaka silverglans på 

fruktträd och prydnadsbuskar. 

Svampen bildar en fruktkropp 

med purpurfärgad undersida, 

därav namnet. Ovansidan är 

gråaktig. Purpurskinnssvampen 

startar förruttnelseprocessen 

i trädet och lever kvar i 

stubben i 1–2 år. Därefter tar 

andra rötsvampar vid. 

Vissa individer bättre 

bekämpare än andra 

I Skogsforskningsinstitutets 

forskning har det visat sig att 

svampens bekämpningseffekt 

mot stubbskott varierar mellan 

olika svampindivider. Det 

går alltså inte att tillverka slybekämpningspreparat 

av vilken 

purpurskinnssvamp som 

helst. Vissa purpurskinn har 

egenskaper som bryter ned 

stubbens lignin effektivare 

än andra. De svampindivider 

som producerade mycket enzym 

som bryter ned lignin, 

verkar lämpa sig bäst som 

slybekämpningspreparat. 

Klokt att sprida röta? 

Att sprida rötsvampspreparat 

i skogen verkar kanske inte 

så lockande. Forskarna har 

också undersökt användningens 

miljörisker. Här har man 

konstaterat att benägenheten 

att sprida röta till det kvarva- 

stubbskott 

rande beståndets träd varierar 

med årstiden. Maj månad var 

sämst med tanke på att rötan 

då kan spridas. Spridningen 

sker ändå endast genom sårinfektion 

till det kvarvarande 

beståndet och purpurskinn 

angriper endast lövträd. 

Vartiamäki konstaterar att 

det här inte medför något 

egentligt problem. – Sporer av 

purpurskinn finns i vilket fall 

som helst i rikliga mängder 

i luften, säger hon. Om man 

däremot stamkvistar ett bestånd 

kan det vara ett hinder 

för att samtidigt använda purpurskinn 

för slybekämpning, 

menar forskaren. 

Forskningen lovar gott 

Den forskning som gjorts i 

Finland bådar ändå gott. Man 

har konstaterat att biologisk 

bekämpning med hjälp av 

purpurskinn fungerar bra åtminstone 

i bekämpningen av 

stubbskott på björk. Effekten 

på andra trädslag är också 

lovande. – Vi har konstaterat 

att åtminstone stubbskott på 

rönn och asp minskar betydligt 

efter behandling med 

preparatet. Rönnens rotskott 

däremot kan till och med öka 

om stubben infekteras. – Det 

här är ännu bara preliminära 

resultat, påminner Vartiamäki. 

Flera undersökningar behövs 

nu för att hitta en lämplig 

svampstam eller blandning. 

Lång väg till kommersiell 

produkt 

Denna vår startar Skogsforskningsinstitutet 

ett nytt treårigt 

projekt för att få fram en effektivare 

preparatblandning. 

De tre mest lovande svamparterna 

som tagits fram i forskningen 

ska nu korsas. Vartiamäki 

med kolleger hoppas 

att på så sätt få fram en ännu 

effektivare finländsk stam av 

purpurskinn för bekämpningen 

av stubbskott. 

Om korsningen visar sig 

vara lyckad tar följande steg 

inom produktutvecklingen 

vid. Företaget Verdera Ab 

som också arbetat fram preparat 

för stubbehandling mot 

rotröta är Skogsforskningsinstitutets 

samarbetspartner i de 

här frågorna. 

Företaget har erfarenhet av 

att ta fram liknande preparat, 

Purpurskinnsvampens fruktkropp 

bildas på stubbarna 

under sommaren och hösten. 

Efter ett till två år övertas stubben 

av andra nedbrytare. 


I försöken sprutades mycelet på stubbarna med hjälp av en 

duschflaska. Om purpurskinnmycelet blir en kommersiell produkt 

ska användningen automatiseras. 

så Vartiamäki tror att produktutvecklingen 

kan gå rätt 

snabbt, om man bara genom 

korsning lyckas få fram en 

bra svampstam. Ett kapitel för 

sig är sedan arbetet med att 

få preparatet registrerat och 

godkänt för användning. Det 

är en process som kan vara 

tidskrävande med tester och 

digert pappersarbete. 

Innan den enskilda skogsägaren 

kan köpa ett färdigt 

preparat i affären kan det 

alltså ännu ta flera år. – Småskalig 

användning och testanvändning 

kan vi få se redan 

tidigare i våra skogar, tror 

Vartiamäki. 

Motsvarande preparat används 

redan i Kanada 

Idén med ett svamppreparat 

för att stoppa stubbskott är 

inte ny. I Kanada finns det redan 

åtminstone två preparat 

på marknaden. Vartiamäki 

varnar ändå för att använda 

det kanadensiska preparatet 


här i Finland. Trots att det är 

fråga om samma svamp som 

den finländska, ser hon ändå 

att det kan finnas okända risker 

med att använda den i finländska 

klimatförhållanden. 

Ingen dyr råvara 

Om priset på det eventuella 

preparatet vågar Vartiamäki 

inte ännu säga någonting. 

Hon konstaterar i alla fall att 

själva råvaran, det vill säga 

purpurskinnsvampen, inte 

borde vara dyr att tillverka. 

Svampen är lätt att föröka och 

den är också rätt så snabbväxt. 

Man vet inte ännu hur 

mycket själva användningen 

kommer att kosta och vilka 

de eventuella behoven av tillläggsutrustning 

kan bli. 

TEXT: MARIA LINDÉN 

FOTO: HENNA VARTIAMÄKI 

Stubbskott kan kanske i framtiden förhindras med hjälp av ett 

preparat som automatiskt sprutas på slystubben i samband med 

röjning och gallringar. 

Ett allt mångsidigare Aktia 

till din tjänst! 

 

Välkommen till vårt kontor! 

 

www.aktia.. 

 

9

Från kämppäliv till tomthyggen – 

Skogen har inte förändrats på 50 år 

TOPI Kemppainen är skogshuggare 

vid Södra skogsreviret. 

Han har arbetat som 

skogshuggare i hela sitt liv 

och tycker att rejält med snö 

i skogen hör till på vintern, 

den är inte alls störande. De 

stora förändringarna inom 

skogsbruket är i dag genomförda, 

tycker Kemppainen. 

Nuförtiden sköter den manuella 

skogshuggaren mest 

”tomthyggen”, maskinerna 

sköter resten. Skogarna har 

däremot inte i hans ögon förändrats. 

Träden är likadana 

som de alltid varit. Metoderna 

och verktygen har utvecklats, 

men skogen är ju den samma. 

MARJA Tolonen är revirinstruktör 

med arbetsområde 

inom Karis och hon är den 

som i huvudsak sysselsätter 

Topi. Skogshuggarens arbete 

består idag av hyggesuppdrag 

vintertid. Under barmarkstiden 

är det röjningar och plantering 

som gäller. Det är inte 

alltid lätt att hitta lämpliga 

arbetsobjekt medger Tolonen, 

och problem kan uppstå speciellt 

mellan säsongerna vid 

menförestider. Läget blir inte 

lättare av att skogsägarna just 

nu verkar spara på röjningarna 

och inte anlitar Reviret för att 

utföra dem av kostnadsskäl. 

Energivedsgallringar som kan 

göras med maskin och som 

ger ett plus minus noll resultat 

för skogsägaren eller till och 

med ett litet plus i kassan, går 

lättare att motivera för de prismedvetna 

skogsägarna. 

Handarbete i närhet av 

bebyggelse 

I mars när Skogsbruket besöker 

Kemppainens arbetsplats 

är en björkskog i centrum 

av Karis under arbete. Topi 

bottenröjer med röjsåg och 

gallrar sedan bort behövlig 

mängd björkstock och massaved 

med motorsåg. Arbetet 

sker i församlingens skog som 

ligger tätt intill ett bostadsområde 

i Karis stad i Raseborg. 

På frågan om det är en ovanlig 

arbetsplats att befinna sig 

så här nära inpå bebyggelsen 

konstaterar Topi att det idag 

är mera regel än undantag för 

honom att skiftet finns nära 

inpå bebyggelsen. Kontakten 

med invånarna är han van 

med. Också på det här skiftet 

har en av det närliggande 

Topi Kemppainen har arbetat 

de senaste tjugo åren 

som skogshuggare vid Södra 

Skogsreviret. 

bostadsområdets invånare 

hört sig för om det går att få 

samla ihop brännved. I Karis 

församlings björkskog gallrar 

han bort mellanträden och 

stammar av dålig kvalitet. 

Kvar blir ett jämnt bestånd 

med raka stammar som ska få 

svälla till stockgrovlek. 

Huggare i andra led 

Kemppainen är ursprungligen 

hemma från Pihtipudas i mellersta 

Finland, men har arbetat 

vid Södra skogsreviret de 

senaste tjugo åren. Den drygt 

50 åriga skogshuggaren är på 

gott humör och vid god vigör. 

– Roligt måste det ju vara att 

jobba i skogen, inte skulle 

man annars hålla på med 

det här, konstaterar han lugnt 

och suger under pausen på 

sin välformade pipa. Skogshuggarkarriären 

började han 

som femtonåring i sällskap 

av sin far i hemtrakterna. Som 

pojkspoling fick jag min första 

lön av Kymi-bolaget som senare 

blev Tehdaspuu, minns 

Kemppainen början av sin 

arbetskarriär. På den tiden, i 

slutet av 1960-talet, var ännu 

kämppälivet traditionellt. Man 

vistades flera veckor i streck 

på skogsskiftet tillsammans 

med bolagets övriga huggare. 

För en ung man var det här ett 

spännande sätt att komma in i 

arbetslivet. Om att inleda sin 

yrkesbana tillsammans med 

sin egen far säger Kemppainen 

däremot att det nog kan ha 

medfört mera skada än nytta. 

Motorsåg och yxa de första 

verktygen 

Kemppainen minns en av de 

första ”kämppän” han vistades 


i. Den hölls av en manlig husbonde 

som höll stugan varm 

och eldade bastun åt huggarna 

till kvällen. Ahtosuon 

kämppä var en rejäl timmerstuga, 

minns Kemppainen. 

På den tiden sköttes närtransporterna 

av virket med 

häst. Virket forslades sedan vidare 

med lastbilar. Fällningen 

skedde med motorsåg, men 

stammarna kvistades med 

yxa. I mån av möjlighet flottades 

stockarna från avverkningsplatsen. 

Om det fanns 

ett lämpligt vattendrag lagrades 

stockarna invid stranden, 

så att man lätt kunde fälla ned 

dem i vattnet för flottning. 

Barrträden apterades med 

hjälp av en måttkäpp, men 

björkfanerstockarna fick huggarna 

inte kapa innan lagets 

förman hade apterat dem. 

Bland de idag bortglömda 

arbetssätten minns Kemppainen 

till exempel hur man 

syrfällde skiften. Syrfällningen 

gick ut på att man fällde 

stammarna under våren och 

sommaren huller om buller 

så att de bildade ett glest lager 

som hängde luftigt ovanför 

marken. På det här sättet 

torkade virket upp innan man 

redde upp och körde ut det 

för flottning. Också veden 

skulle randbarkas för att den 

skulle torka bättre. 


”Roligt måste det ju vara att 

jobba i skogen.” 

Under barmarkstiden är det 

mest röjningar och plantering 

som sysselsätter skogshuggaren. 

Den första motorsågen 

Kemppainen hanterade var 

amerikansk och av märket Mc 

Gullok. Nu är det Husqvarna 

som gäller både för röj- och 

motorsåg. Åt unga skogsarbetare 

som börjar karriären hälsar 

han att allt är upp till var 

och en själv. För att klara sig 

i branschen måste man vara 

du med sig själv och arbetet, 

det är inget som någon annan 

kan lära ut, hälsar Kemppainen. 

Sin utbildning har han 

fått i Jämsänkosken metsäkonekoulu 

och också genom 

arbetsledning i början av karriären. 

 


MARIA LINDÉN 

Verktygen har utvecklats betydligt 

men skogarna är sig 

lika, tycker skogshuggaren 

med livslång erfarenhet. 

11

SKOGSSKADOR 

I sorkarnas spår 

SKOGSFORSKNINGSINSTITUTET FÖRUTSPÅDDE I HÖSTAS ATT DET 

BLIR STORA SORKSKADOR I PLANTSKOGARNA DENNA VINTER 

OCH FICK RÄTT, TYVÄRR. NU RAPPORTERAS DET SKADADE OCH 

FÖRSTÖRDA PLANTERINGAR RUNT OM I SVENSKFINLAND. 

Vid förfrågan får jag 

besked om att betydande 

skador finns 

i regionerna från 

Österbotten och Åboland 

till Nyland. Då snön smälte 

blottades sorkarnas framfart 

i hela sin förskräcklighet. Lokalt 

finns stora variationer, 

men överlag är skadorna extremt 

stora. Åland verkar ha 

kommit lindrigt undan liksom 

Snappertuna, Sibbo och 

Borgå skärgård. 

Skadorna granskas 

Mats Linnsén på Skogsvårdsföreningen 

Österbotten säger 

att det är fullt upp med 

granskningar av sorkskador 

nu. En slutlig uppfattning om 

skadornas omfattning får man 

först om några veckor. De 

plantor som är ringbarkade 

dör säkert medan de som endast 

har ”avklippt topp” kommer 

att överleva. Oftast är 

tallplantorna barkade medan 

granen är avklippt så att det 

finns gröna kvistar kvar. Denna 

skada kommer inte att 

märkas av längre fram. 

– Det är svårt att säga vad 

som styr sorkarnas beteende, 

säger Mats Linnsén. Det 

är lika stora skador på nya 

markberedda ytor som i gräsbevuxna 

planteringar. Samma 

iakttagelser kommer också 

från andra håll i svenskbygderna. 

Jag tittade själv närmare på 

sorkarnas framfart i Kyrkslätt. 

Markus Korkmans planteringar 

på Medvastö hade drabbats 

hårt. Närmare fem hektar 

hade så stora skador att det 

måste bli fråga om nyplantering. 

Vissa ytor hade kvar endast 

200 plantor per hektar. 

Tillgången på sork varierar 

från år till år och i södra Finland 

verkar det som om det är 

något slags toppår vart tredje 

år. Föregående toppår inföll 

2005–2006 och nästa topp 

väntas till åren 2011–2012. 

Årets alltför stora sorkpopulation 

bedöms krascha i sommar. 

Åkersorken och... 

Då man talar om sorkproblem 

är det fråga om åkersork och 

skogssork. Ofta samarbetar 

de så att den ena förorsakar 

skador under snön och den 

andra ovanför snön. Åkersorken 

är den besvärligare arten. 

Den angriper plantorna under 

snön. Plantorna ringbarkas 

och toppar och grenar bryts 

av. Ofta återstår endast en 

barkad pinne, en liten ”flishög” 

och exkrementer efter 

angreppet. 

Skogssorken rör sig på stammen 

ovanför snön där den 

äter bark och knoppar. Totalt 

Skadan är stor då grövre plantor ringbarkas och dör. 

”Det är svårt att säga vad som styr 

sorkarnas beteende.” 

En flerårig planta med en höjd på 50–60 cm har blivit ringbarkad. 


sett är de skador den förorsakar 

av lindrigare art. 

Förebyggande åtgärder 

Efter vad jag sett i vår är det 

svårt att genom normala 

skogsvårdsmetoder gardera 

sig mot sorkskador. En möjlighet 

skulle vara att plantera då 

sorkstammen är på väg nedåt 

och plantorna skulle få växa 

i lugn och ro ett par år före 

nästa sorkinvasion. Nu ser 

man dock att den metoden 

inte är säker då även fleråriga 

plantor med en höjd på femtio 

till sextio centimeter blivit 

ringbarkade. 

Ett annat råd som man gärna 

skulle dela ut är att hålla 

gräset borta, eftersom sorken 

trivs på gräsbevuxna marker, 

men inte heller detta håller. 

I Kyrkslätt såg jag hur även 

plantorna strukit med på väl 

markberedda områden där 

det knappt fanns ett grässtrå. 

Det enda som jag kommer på 

att skulle kunna klara en sorkinvasion 

är en lyckad naturlig 

förnyelse där det finns så 

mycket plantor att tillräckligt 

många skulle överleva. 

För planteringarna återstår 

endast att placera plantskydd 

på plantorna vilket visserligen 

medför en extra kostnad, men 

som denna vår känns motiverad. 

Skadeanmälan 

Om du påträffar betydande 

sorkskador i din skog så bör 

du kontakta skogsvårdsföreningens 

eller revirets funktionär 

och be om en värdering 

av skadornas omfattning. Om 

objektet fyller kriterierna för 

Kemerastöd görs en ansökan 

till skogscentralen. 

För skador av lindrigare 

art är åtgärden komplettering 

medan färre än 600 utvecklingsdugliga 

plantor per 

hektar betyder nyplantering. 

Stödet ersätter plantor i sin 

helhet samt delvis markberedning 

och planteringsarbete. 

Kemerastöd betalas ut 

endast en gång per objekt. 

Om du har en heltäckande 


En vanlig syn då åkersorken gjort sitt och här kan man inte ens skylla på gräset. 

skogsförsäkring så ersätter den 

skadorna efter det självrisken 

och kemerastödet är avdraget. 

Det har dock visat sig att 

skogsägarna har varit dåliga 

på att försäkra sina skogar. De 

som har haft försäkringar har 

i allmänhet endast en försäkring 

mot skogsbrand. 

Sorkfeber 

Skogssorken sprider det s.k. 

Puumala viruset som förorsakar 

sorkfeber. Jag fick det 

Skogssorkens barkgnag i en tre meter hög tall. 

tvivelaktiga nöjet att genomgå 

sjukdomen under senaste 

sorktopp, vintern 2006. 

Viruset sprids genom 

”damm” från exkrementer 

som kan finnas i gräs, ris samt 

i lagerbyggnader och vedlider. 

Jag fick det troligen från 

vedförrådet. Inkubationstiden 

är två till tre veckor och symtomen 

är vanligen hög feber i 

drygt en vecka. 

Ibland kan dock symtomen 

vara lindriga och man förknippar 

den med förkylning. 

Först trodde jag också på 

förkylning men efter sex dygn 

uppsökte jag läkare och genom 

urinprov konstaterades 

att jag hade sorkfeber. Troligen 

lyckades jag genom att vila 

och dricka massor av vätska 

undvika sjukhusvistelse, men 

återhämtningen tog flera månader. 

Jag fick också veta att 

följdsjukdomarna kunde vara 

svåra infektioner så jag hade 

inga problem att ta det lugnt. 

Sjukdomen torde ge immunitet 

för framtiden. 

Sorken och viltet 

Man säger att inget är så dåligt 

att det inte har något gott med 

sig, så också i det här fallet. 

Sorken har stor betydelse för 

småviltet och skogshönsen då 

den utgör basföda för deras 

fiender. 

Under en period med riklig 

tillgång på sork så minskar 

predatorernas tryck på småviltet 

och dessa har större 

chanser att få fram nya kullar. 

God tillgång på föda för exempelvis 

räven betyder också 

att den får stora kullar och efter 

ett år finns det gott om räv 

i markerna. Då kraschar vanligen 

sorkstammen och trycket 

på skogshöns och hare blir 

onormalt stort igen. Så rullar 

”ekorrhjulet” på liv och död i 

naturen. 


BJARNE ANDERSSON 

13

TEKNIK 

Nytt aggregat för slyröjning 

UNDER EN LÄNGRE TID HAR VI I FINLAND UTVECKLAT OCH 

TESTAT AGGREGAT FÖR MASKINELL RÖJNING. ETT AGGREGAT 

SOM RYCKER UPP SLYET RUNT PLANTORNA HAR I FÖRSÖK GETT 

GODA RESULTAT. 

Det här aggregatet 

är avsett för den 

första slyröjningen, 

då det räcker 

med att slyet närmast plantorna 

röjs bort. 

Slyet kläms fast…. 

Aggregatet monteras i kranspetsen 

på en skogstraktor eller 

avverkningsmaskin. Det är 

nästan fyrkantigt till formen. 

Sidorna är 2,5 meter resp. 

2,15 meter. 

Sex tvärgående balkar delar 

in aggregatet i fem sektioner. 

När aggregatet sänks över en 

planta, blir slyet i någon av de 

fem sektionerna. I mitten finns 

en skyddshäck med måttet 42 

centimeter x 55 centimeter, 

som skyddar den planta som 

ska bli kvar. Det här kräver 

precision av föraren. 

Förarens arbete skulle underlättas 

om han på en display 

i hytten via en kamera monterad 

ovanför skyddshäcken 

kunde följa med aggregatets 

rörelser. Tekniska högskolan i 

Otnäs håller på och utvecklar 

en kamera. 

… och rycks upp 

När aggregatet är på rätt plats 

och plantan som ska bli kvar 

är i skyddshäcken, kläms slyet 

fast med hjälp av den rörliga 

ramen som har samma mått 

och samma indelning i sektioner 

som aggregatet. När 

aggregatet lyfts upp följer det 

fastklämda slyet med inkl. 

rötter. Slyet rycks upp ur marken 

på samma sätt som när vi 

rensar ogräs för hand i trädgårdslandet. 

Aggregatet rycker upp sly 

inom en radie på en meter 

runt omkring plantan. Det väger 

omkring tusen. 

Plantorna får vara högst 

2 meter 

Slyröjningen bör utföras när 

barrträdsplantorna är 1–2 meter 

höga, vilket betyder 4–7 år 

efter planteringen. Då hinner 

varken nytt lövsly, högvuxet 

gräs eller hallonris längre 

ifatt plantorna. När plantorna 

inte är högre, böjer de 

sig under maskinen och rätar 

upp sig igen. Ju längre räckvidd 

kranen har desto mindre 

behöver skogstraktorn eller 

avverkningsmaskinen köra i 

plantskogen. 

I plantskogar med tätt lövsly 

ska aggregatet orka rycka upp 

över femtio lövträdsplantor, 

både sådana som uppkommit 

av frö och från stubb- och 

rotskott. Mest kraft behövs i 

plantskogar med mycket sly 

av asp, vårtbjörk och rönn. 

Sly av rönn har tyvärr den 

egenskapen att stammen ofta 

”Eftersom det inte behövs någon 

senare röjning, bör dagsprestationen 

multipliceras med två.” 

Skyddshäcken i mitten sänks över den planta som ska bli kvar. 

Slyet blir i någon av de fem sektionerna och kläms fast. 

brister vid rothalsen, vilket 

innebär att rötterna blir kvar 

i marken och kan skjuta nya 

skott. 

Närmare två hektar per 

arbetsskift 

Kvalitetschef Kari Kuru på 

UPM Skog har uppfunnit det 

här aggregatet och Pentin Paja 

i Joensuu tillverkar det. UPM 

hade två aggregat i arbete i 

sina skogar i fjol. I år utökas 

antalet till fyra. 

Enligt Kuru klarar aggregatet 

av att slyröja 1,5–1,7 hektar 

per åtta timmar. 

– Eftersom det inte behövs 

någon senare röjning, bör 

dagsprestationen multipliceras 

med två, säger Kari Kuru. 

Ett aggregat av det här slaget 

har arbete 6–7 månader per 

år. 


Foto: Kaisa Aholaakko. 

TEXT: 

GERD MATTSSON-TURKU 

När aggregatet lyfts upp rycks 

slyet inkl. en stor del av dess 

rötter upp. 

Foto: Kaisa Aholaakko.

Avverkningsmaskin 

med sex ben 

EN SEXBENT AVVERKNINGS- 

MASKIN SOM SKA MINSKA 

MARKSKADOR OCH KLARA 

KUPERAD TERRÄNG HAR UT- 

VECKLATS AV MASKININGEN- 

JÖR CHRISTIAN KNOBLOCH 

VID TEKNISKA UNIVERSITET I 

DRESDEN, TYSKLAND. 

Avverkningsmaskinen 

väger 7,5 ton 

och kranen har en 

räckvidd på tio meter. 

Den har sex ben och kan 

ta åtta meter långa steg. Från 

en och samma plats klarar 

den av att fälla och upparbeta 

trädstammar på en yta som är 

480 kvadrameter, vilket motsvarar 

en cirkel med en radie 

på drygt tolv meter. 

Benen på avverkningsmaskinen 

är av teleskoptyp. De 

går att dra in och fällas upp i 

lodrät ställning bakom hytten. 


Här står den sexbenta avverkningsmaskinen på tre ben med tre ben uppfällda bakom hytten. 

Än så länge finns den sexbenta 

avverkningsmaskinen Silvadere 

bara på ritbodet. 

Knobloch uppger att maskinen 

ska kunna ta sig fram 

i backar med 36 graders lutning 

och korsa diken som är 

4,6 meter breda. 

Timberjack, numera John 

Deere, tog i slutet på 1990- 

talet fram en sexbent avverkningsmaskin 

som testades i 

det praktiska skogsbruket. En 

prototyp byggdes och sedan 

lades projektet på is.฀ 

Barnstol i papper 

Materialet i stolen ser ut och känns som vanligt papper. 

Ändå tål stolen vatten och kan stå utomhus i 

flera år utan att gå sönder. 

Hemligheten ligger i materialet, Durapulp. Det kan liknas 

vid det material som äggkartonger tillverkas av. Styrkan får 

cellulosan av en polymer baserad på mjölksyra från majs. 

Det gör att stolen är komposterbar. 

Stolen visades första gången på möbelmässan i Milano 

i slutet av april. Bakom stolen finns det svenska skogsbolaget 

Södra och forskningsföretaget Packforsk. Det är inte 

ännu bestämt om barnstolen ska serietillverkas och säljas i 

handeln. I första hand ska stolen visa vad man kan göra av 

pappersmassa. 

Stolen har fått namnet Parupu efter det japanska ordet för 

pappersmassa. 

Källa: Skogsland 16/2009 

Ett par millimeter tjock DuraPulp räcker för att 

bära en människas tyngd. 

15

Framgångsrik träför- 

ädling i Terjärv 

FÖRETAGET STONICWOOD I SMÅBÖNDERS, TERJÄRV, KÄNNER 

INTE AV NÅGON LÅGKONJUNKTUR. FÖRSTA HALVÅRET VISAR 

TVÄRTOM EN PRODUKTIONSÖKNING PÅ TRETTIO PROCENT OCH 

JUST NU INVESTERAS I EN NY PRODUKTIONSLINJE. FÖRETAGET 

TILLVERKAR LASTPALLAR, EMBALLAGE OCH ANDRA TRÄPRODUK- 

TER FÖR INDUSTRIN. 

Företaget tog en blygsam 

start år 1997. 

Kompanjonerna Hans 

Nikula och Karl-Johan 

Storbacka köpte en begagnad 

hyvelmaskin och den placerade 

de i ett nedlagt foderfryseri. 

– Vår tanke var att hyvla lite 

då och då, men tydligen höll 

vi för låga priser eftersom det 

genast blev ett heltidsjobb, 

funderar Hans Nikula. 

Fryseriet ligger så långt 

borta man komma i de österbottniska 

svenskbygderna, på 

språkgränsen mot Vetil. Det 

hade använts för framställning 

av pälsdjursfoder, men 

stod tomt. 

Pub och lastpallar 

De två kompanjonerna satte 

tvivlarna på skam – flera 

gånger om. I fryseriets källare 

inreddes nämligen en pub. 

Den fick namn efter den klassiska 

mjölkningsmaskinens 

vitala del – Pulsatorn. 

– Vi har vant oss vid att folk 

skrattar åt våra idéer, men det 

bjuder vi på. 

Med smart marknadsföring 

och god betjäning fick Pulsatorn 

snabbt en stabil kundkrets, 

så nu fanns det sysselsättning 

så att säga dag och 

natt. 

Men Hans Nikula insåg 

snart att det fanns mera att 

hämta inom träförädlingen, 

så efter 4–5 år stängdes puben 

Leveranser enligt minutprogram 

– Vårt sortiment innefattar 

över 200 olika produkter, 

skräddarsydda enligt kunders 

önskemål. Och vi står ofta 

också för kundens lagerhållning, 

vilket betyder att leve- 

”Vår tanke var att hyvla lite då 

och då, men tydligen höll vi för låga 

priser eftersom det genast blev ett 

heltidsjobb.” 

och fryseriet togs helt i bruk 

för en avancerad maskinpark. 

År 2000 löste han ut sin kompanjon, 

vilken hade övertagit 

hemgårdens jordbruk. 

Det mesta i produktionen sker med maskiner och robotar, men Hans Nikula konstaterar att det 

nog också krävs handarbete. Hans granne Richard Svartsjö hanterar lastpallar. 

ranserna måste skötas nästan 

enligt minutprogram. Därför 

har vi också två egna lastbilar, 

snart en till, som kör ut 

produkterna vid önskad tidpunkt. 

Produktionskapaciteten 

omräknad i antalet lastpallar 

per dag ligger nu kring 1 400, 

men en ny spiklinje ökar den 

ytterligare. 

– Spiklinjen tillverkas för 

oss enligt vår planering. Det 

gäller ju att försöka hinna före 

konkurrenterna också ifråga 

om produktionsmetoder, konstaterar 

Hans Nikula. 

Bra läge 

Hans Nikula ser inga problem 

med att verka i Småbönders, i 

synnerhet inte sedan byvägen 

förbättrats så att långtradare 

kan trafikera året runt. 

– Vi har en skrymmande varuhantering 

och behöver den 

tomt på en och en halv hektar 

som finns just här. Råvarorna 

och skrymmande färdiga produkter 

passar inte heller in i 

en tätortsmiljö. 


Stonicwood sysselsätter nu 

tolv personer och Hans Nikula 

ser ingen anledning att 

minska på styrkan. 

– Tvärtom kan det bli nödvändigt 

med någon till när 

den nya spiklinjen och pågående 

utbyggnad tas i bruk. 

Hans Nikula är själv lite förvånad 

över att han hamnade i 

träbranschen. 

– Jag körde långtradare i 

tretton år och har nog varit 

mera intresserad av metall 

och maskiner. Men som 

chaufför lärde jag mig en hel 

del om lastpallar och här i fabriken 

behövs också tekniskt 

kunnande, påpekar han. 



SKOGSBILDEN SKOGSBILDEN SKOGSBILDEN SKOGSBILDEN 


Heidi och Hans Nikula trivs med att kunna arbeta i eget företag, och för dem ger inte heller 

marknadsläget någon anledning till bekymmer. 

Den unika skogsbilden 

Har du sett ett träd 

som ser konstigt 

ut? En annorlunda 

fågelholk eller något 

annat som har fått dig att 

stanna upp under en skogsvandring. 

Ta ett foto och skicka in det 

till redaktionen med en kort 

beskrivning av vad fotot visar, 

Det här fotot är inskickat av 

Tom Engström, som är verksamhetsledare 

i Väståbolands 

skogsvårdsförening. 

”Det här tallbeståndet 

planterade jag år 1974, då 

jag extraknäckte på fritiden. 

Det är ett tallbestånd på Pyhänsuu 

gårds marker. Gården 

ägs numera av Mikael Vilppu 

var det är taget osv. Vi vill i 

första hand ha färska bilder. 

Helst tar vi digitala bilder. 

Skicka dem till skogsbruket@ 

tapio.fi. 

Vi publicerar bilderna i 

tidningen under vinjetten 

SKOGSBILDEN och även på 

Skogsbrukets webbsajt www. 

skogsbruket.fi. 

och den ligger i Väståbolands 

stad, Pargas, cirka sex kilometer 

nordväst om centrum. 

Tallbeståndet har röjts i sin 

ungdom och det ska nu gallras 

första gången. Jag har ingen 

förklaring till hur björken har 

börjat slingra sig runt tallstammen. 

Ingen människa har sitt 

finger med i spelet.” 

17

Vår i trädgården 

– tips för trädgårdsintresserade 

MED TRÄD, BUSKAR OCH ANDRA VÄXTER KAN DU SKAPA EN 

VARIATIONSRIK TOMT SOM PASSAR JUST DIG. MED DERAS HJÄLP 

SKAPAR DU OCKSÅ INSYNSSKYDD, VINDSKYDD OCH BULLER- 

SKYDD OCH MARKERAR GRÄNSEN MOT GRANNEN. 

SKOGSBRUKET HAR TRÄFFAT HORTONOM BÖRJE FRI I 

HANS TRÄDGÅRDSBUTIK I KOTTBY, HELSINGFORS, OCH HAN 

GER LÄSARNA NÅGRA TIPS OM PLANTERINGAR PÅ TOMTEN. 

Utgå alltid från platsen, 

omgivningen, 

när du planerar 

tomten. Det säger 

Börje Fri. Vad passar in 

i miljön? I en gammal miljö 

ska vi inte införa främmande 

element som marktäckningsmaterial 

i skrikiga färger som 

t.ex. färgad flis. 

– Flis hör för övrigt inte 

hemma i trädgårdsrabatter, 

säger Börje Fri. Flis och bark 

under buskar gör att marken 

värms upp mycket långsammare 

på våren. Det hindrar 

visserligen ogräs från att gro, 

samma effekt kan man uppnå 

genom att plantera tillräckligt 

tätt, så att planteringen sluter 

sig utan tomma ytor. 

Plantera i upphöjd bädd 

– Jordmånen avgör vad man 

kan odla på tomten, men 

jordmånen går att förbättra. 

Man behöver inte gräva djupa 

gropar och fylla dem med 

matjord. Det går lika bra att 

skapa en upphöjd bädd åt 

växterna. Ovanpå gräsmattan 

breder man ut matjord i ett 

20–35 centimeter tjockt lager 

och formar planteringsytan 

som man vill. Mikroklimatet i 

upphöjd bädd blir också varmare. 

Temperaturökningen är 

så stor att växtzonen förbättras 

ett steg, till exempel växtzon 

II blir växtzon I. 

Tillgången på ljus, bestämmer 

också långt vilka växter 

som passar på en plats. Vissa 

växter ska ha skugga, andra 

halvskugga och så finns det 

växter som kan bada i sol hela 

dagen utan att avdunstningen 

blir för stor. Halvskugga betyder 

att växten kan stå i gassande 

sol halva dagen, men 

vill ha eller klarar av skugga 

den andra halvan av dagen. 

De flesta växterna tycker 

om detta ljusklimat. 

Enligt Fri behöver man inte 

täcka in gamla tujor och motsvarande 

växter på våren. 

– Rhododendron av olika slag, 

som t.ex. den blå tuvalprosen, 

är vacker både sommar- och 

vintertid, framhåller Börje Fri. 

De flesta klematisar vill ha bördig 

jordmån och halvskugga, men 

det finns också arter för mager 

mark som tål solgass hela dagen. 

– Om växten har fått tillräckligt 

med vatten på hösten 

och är i god kondition, klarar 

den soltorkan på våren. 

Vi har växter som 

blommar i april 

– Skapa tillräckligt stora enhetliga 

ytor med träd, buskar 

och andra växter. Samla 

planteringarna till hela ytor, 

det ser bra ut och underlättar 

skötseln 

– En liten tomt kräver bättre 

planering än en större. Med 

större växter på en liten tomt, 

börjar tomten, trädgårdsrummet, 

se större ut. I grupper 

med träd och buskar kan man 

plantera rosor och klematis. 

Det finns rosenbågar som 

fungerar utmärkt med klematis. 

Det ger liv i trädgården 

och tillför det lodräta elementet 

på plana ytor. 

– Tänk också på växternas 

blomningstid. Det är ju 

mycket trevligare om man 

alltid har någon växt i blom, 

dvs. från april till november. 

Trollhassel ( Hamamelis ) är 

exempel på en buske som 

blommar i april på bar kvist. 

Lökväxterna blommar för fullt 

i april. 

Idegran och tuja ger 

grönska på vintern 

– Vintergröna växter passar 

bra hos oss. Idegranens 

vackra gröna färg är enastående. 

Inget annat barrträd har 


motsvarande djupgröna färg. 

Numera finns det också upprättväxande 

former av idegran. 

När färgerna i naturen 

försvinner och snön kommer 

är det barrväxterna som ger 

tomten karaktär. Det kan löna 

sig att börja planera vårens 

planteringar redan på vintern, 

då inga andra synintryck stör. 

Douglasgran och tuja är andra 

ypperliga barrväxter. 

– Thuja ´Smaragd´ har den 

fördelen att den bibehåller 

sin växtform oklippt. Klematis 

framför några tujor, som 

de kan växa upp kring, är en 

härlig kombination. 


200 olika arter och sorter. Vet 

du att vi har en lianväxt i Finland, 

frågar Börje? Nej, svarar 

jag och då berättar han att sibirisk 

klematis (Clematis sibirica) 

är en lianväxt. Det är fråga 

om samma unika fridlysta 

växt som växer på Bötombergen 

i Lappfjärd, där den kalllas 

sippranka. Bladen liknar 

mycket vitsippans blad. 

– Nu kan man köpa den 

och det är en mycket härdig 

klematis. Den klarar sig ända 

upp till Rovaniemi. Den passar 

på alla slags tomter. 

– De flesta klematis vill ha 

bördig jordmån och halvskug- 

”Jordmånen avgör vad man kan 

odla på tomten, men jordmånen går 

att förbättra.” 

– Äppelträd, körsbärsträd 

och rhododendron är vackra 

både sommar- och vintertid. 

Med olika kombinationer av 

grönt och gråa blad, som t.ex. 

malörtens blad, och rödbladiga 

växter blir det himmelskt 

vackert i trädgård under 

en`lång tid. Lyckas man ännu 

få in lite rosa och ljusblått är 

det pricken över i:et. 

Det finns klematis för både 

mager och bördig jord 

Börje Fris stora passion, förutom 

perenner, är klematisar. 

Till försäljning har han över 

ga, men det finns undantag. 

Stor styvklematis (Clematis 

mandchurica) och gullklematis 

(Clematis tangutica) är två 

arter för magra marker som 

också tål starkt solljus. Den 

första har vita blommor och 

den senare har gula. 

Det räcker med ett gödeselmedel 

Beträffande gödsling säger 

Börje Fri att det räcker med en 

gödsling per växtsäsong. 

– Med ett långtidsverkande 

gödselmedel för gräsmattan 

kan man i princip gödsla allt 

Narcisser är en av de få 

lökväxter som får stå i fred för 

rådjur, hare och kanin. 

Krukodlade plantor kan 

planteras från april till november. 

som växer på tomten. Inte 

behöver man köpa så många 

olika gödselmedel. Det viktiga 

vid spridningen på våren 

är att gödseln sprids när det är 

vått. I samband med ett regn 

är det ypperligt att sprida ut 

handelsgödseln. 

– För snabbväxande sommarblommor 

är bevattningsgödsling 

fungerande. De behöver 

mycket näring i början 

av växtsäsongen, från mitten 

av maj till slutet av juni. Då 

är det ljusast hos oss och då 

växer blommorna mest och 

behöver näringen. 

– Aska som man tar ut från 

spisen, kan bra spridas på 

tomten. Det finns nog ingen 

risk för att vi överkalkar med 

aska. Under vintern kan man 

bra sprida askan på snön i 

samband med att man tömmer 

spisen på aska. 

Höstplantering är lika säker 

som vårplantering 

Växter kan vi plantera från 

slutet av april till november. 

Men det kan vara bra att undvika 

den torraste perioden i 

juli. 

– I Finland är vi dåliga på 

att plantera under hösten, sä- 

Växter för skogstomter 

idegran (Taxus baccata) 

rhododendron 

mahonia 

järnek (Ilex aquifolium) 

bollformig tuja 

Järnek är en vintergrön buske 

som också klarar sig på mindre 

bördiga marker, t.ex. på 

tomter i skogsmiljö. 

ger Börje Fri. En stor fördel 

med höstplanteringarna är 

att det finns tillräckligt med 

fukt i marken. Planteringarna 

har blivit så mycket säkrare i 

och med de krukodlade plantorna. 

De rotar sig snabbt och 

ger fortare en planta i tillväxt. 

 

TEXT: 


Växter för tomter med 

bördig mark 

idegranar (Taxus baccata) 

schersminer 

syréner 

klematis 

midsommarros 

(Rosa pimpinellifolia) 

buskrosor 

lökväxter 

19

Värdinnan gjorde 

huggarlägret drägligt 

I VÅRT LANDS HISTORIA INTAR BERÄTTELSERNA OM SKOGSHUG- 

GARNAS HÅRDA ARBETE EN MYCKET CENTRAL PLATS. FILMER, 

ROMANER, BIOGRAFIER OCH OTALIGA DOKUMENTÄRER SKILD- 

RAR ETT HÅRT LIV, MEN BERÄTTAR SAMTIDIGT OM FRISKA, KRAF- 

TIGA OCH VÄLTRÄNADE MÄN SOM LADE GRUNDEN FÖR VÅRT 

VÄLSTÅND. DETTA GÄLLER I SYNNERHET TIDSPERIODEN EFTER 

VÅRA SENASTE KRIG. FINLANDS GRÖNA GULD VAR OCH ÄR 

FORTFARANDE GULD VÄRT! 

En nyutgåva av en anspråkslös 

bok, Kämppäemännän 

käsikirja 

(lägervärdinnans handbok 

fritt översatt) vars original 

trycktes 1948. 

Handboken lyfter fram kvinnan 

i den hårda och krävande 

miljö skogshuggarlägret utgjorde. 

Skogshuggarläger var mest 

förekommande i stora skogar 

i norr och öster, men också 

vid flottning och torvbrytning. 

Men också efterkrigstidens 

nödhjälpsarbetare bodde i 

liknande läger. 

Ett skogshuggarläger byggdes 

vid Salamajärvi, mellan 

Perho och Kinnula i början 

av 1950-talet som Finlands 

modernaste. Det rymde ett 

femtiotal bäddplatser, och 

kompletterades med ett stort 

stall. Centralvärme och rinnande 

vatten fanns redan från 

början. Området är numera 

nationalpark, och lägret fungerar 

som turistanläggning. 

I parken finns också andra, 

äldre huggarläger som är väl 

bevarade. 

Timmerbyggnad 

Huggarlägret bestod vanligen 

av en durabel timmerbyggnad 

med högsängar, kök/kökshörna 

och värdinnerum. 10–50 

huggare och körkarlar fick 

rum. 

Kökshörnan hade i bästa 

fall en gjutjärnsspis med flera 

plattor, en diskbänk och kärlskåp. 

Fanns ett särskilt kök 

serverades maten genom en 

lucka, ”Livets lucka”. I vissa 

fall måste maten tillredas på 

samma kamin som försåg huset 

med värme. 

Vattenförsörjningen löstes 

så att lägret anlades vid en 

sjö, en bäck, en älv eller källa. 

Ibland kunde också brunn 

grävas. Vattenkvaliteten och 

-tillgången var ju livsviktig 

för matlagning, disk och klädtvätt. 

Lägret anlades vanligen av 

virkesköparen, ett skogsbolag, 

men i vissa fall också av 

skogsägaren. I Lappland var 

ju skogsägaren ofta statliga 

forststyrelsen. 

Det var först på 1940-talet 

som man insåg att värdinnan 

också behövde utbildning, 

varför Metsätyöhuolto startade 

tvåveckorskurser. Dessa 

kom att ge mycket positiv effekt, 

speciellt på matkulturen 

i huggarlägren. 

I handboken betonas just 

matlagningen och matens 

näringsinnehåll. Det påpekas 

att skogarbetaren kräver mera 

näring än de flesta andra arbetare, 

och att det var viktigt att 

maten räckte till. Dessutom 

hade värdinnan en viktig uppgift 

i att hålla åt löss, loppor, 

råttor och möss. Det påpekas 

att ohyra stör nattsömnen, 

och detta försämrar huggarens 

arbetsprestation. Blåsyra, 

och mot slutet av 1940-talet, 

också DDT, användes för att 

bekämpa ohyran. 

Lutsten och lutvatten var 

viktiga medel när hygienen 

och renligheten skulle ombesörjas. 

I regel fanns också en 

bastu vid lägret, men den eldades 

i bästa fall 2–3 gånger 

per vecka. Liksom i krigen 

användes bastun oftast just 

för avlusning. 

I handboken påpekas att 

löss och annan ohyra trivs i 

damm, fukt och smuts, varför 

renlighet, klädtvätt och 

vädring var mycket viktigt. 

Luutsalo i Heinävesi, en kämppä som flyttats och moderniserats, men som i storlek och utformning 

fortfarande är autentisk. 


Foto. Bertel Widjeskog

Kämppäemännän käsikirja. 

Golvet borde skuras minst en 

gång i veckan, i köket en gång 

varje dag. 

Mot detta finns många vittnesmål 

om att huggarna ofta 

sov i sina arbetskläder... 

Potatis och fläsk 

Potatis och fläsk var de viktigaste 

ingredienserna i huggarkosten. 

Värdinnan skulle 

ha ett förråd som förslog till 

ett kilo potatis per person och 

dag. På den tiden var det också 

allmänt känt att fläskpriset 

steg till höstarna, eftersom 

skogshuggarna då drog ut till 

sina läger. 

Redan 1948 hade man en 

mycket ingående kunskap om 

födans närings- och vitamininnehåll. 

I boken finns därför 

en kaloriförteckning för olika 

födoämnen, likaså en förteckning 

över vilka vitaminer och 

andra viktiga beståndsdelar 

som behövde ingå. Maten 

skulle också ha ett tuggmotstånd, 

adent på modernt matspråk. 

Högst på kravlistan stod 

dock mängden – maten skulle 

vara tillräcklig. På kravlistan 

långt ned finns en detalj som 

många säkert skriver under 

– en kort vilostund efter maten! 

Detta sades då stimulera 

matsmältningen. Gick huggaren 

direkt till jobbet efter 

maten fick matsmältningssystemet 

inte tillräckligt med 

blodgenomströmning, eftersom 

blodet tvingades ut till 

musklerna. 


Ekonomin var naturligtvis 

viktig också i värdinnans arbete, 

och boken ger tips om 

att grötar och vällingar i det 

avseendet var fördelaktiga. 

Dyrare ingredienser som kött 

och fisk kunde spädas med 

potatis, mjöl, gryn eller rotfrukter. 

Ändå betonades att 

kött och fisk måste användas 

för vitamin- och näringsinnehållet. 

Väl tillredd 

Värdinnans roll var mycket 

viktig. Även billig och enkel 

mat kunde accepteras när 

den var väl tillredd, smakfullt 

serverad på rena fat – av en 

välvårdad och ren värdinna! 

Sålunda betonas att värdinnan 

bör ha en spegel på 

köksväggen, alltid använda 

förkläde – och bemöta samtliga 

i lägret likvärdigt! 

Värdinnan rekommenderas 

också utnyttja sommarens lediga 

stunder till att samla bär, 

svamp och örter för att dryga 

ut vinterns matsedel i lägret. 

Det förekom också att läger 

höll svin eller någon ko för 

matförsörjningen. 

Också frusen potatis 

Ett knep som våra frontsoldater 

också kände till var att 

frusen potatis kan göras fullt 

ätbar. Potatisen sätts då som 

frusen direkt i kokande vatten. 

Frusen potatis måste i så fall 

också hållas frusen så länge 

den fanns, förruttnelse inträder 

så snart den tinar upp. 

Bröd var naturligtvis också 

oumbärligt i huggarlägret, och 

värdinnan skulle också baka 

detta – liksom vetemjölslängder 

och -bullar. 

Mjölken skulle helst vara 

färsk, men redan på 1940-talet 

fanns mjölkpulver att tillgå, 

och bokens receptdel ger 

också mjölkpulverblandning 

som alternativ till färskmjölk. 

Skötte dasset 

Till värdinnan hörde för övrigt 

också att hålla utedasset 

rent och snyggt, det skulle 

Kö till ”Livets lucka” 

i kämppän. (Bild 

ur boken Kämppäemännän 

käsikirja) 

Beskivs i boken 

Kämppäemännen 

käsikirja som 

värdinnans drömkök. 

Påpekas att blomvas 

och tavla inte är nödvändiga! 

(Ur boken 

Kämppäemännän 

käsikirja) 

En förmodligen 

ovanlig syn i huggarkojan, 

tre köksor 

i färd med att tillreda 

mat i ett kök som 

verkar både ljust och 

väl inrett. (Ur boken 

Kämppäemännän 

käsikirja) 

tvättas två gånger per vecka, 

vintertid med salt i vattnet så 

att detta inte frös. Dagligen 

skulle dasset strös med torv 

eller aska. Värdinnan skulle 

också klippa pappret i färdiga 

bitar. Om dasset sades att det 

åtminstone måste ha så täta 

väggar att insikt hindrades, 

samt att pappret inte virvlade 

runt i skogen. 

Likaså måste dasset ha dörr. 

Bänken kunde bestå endast 

av planka eller av en bänk 

med hål, men den måste ha 

en framvägg. 

Handboken ger mycket tydliga 

anvisningar om värdinnans 

förhållande till lägrets 

män, alla skulle behandlas 

lika, och revirindelningen var 

mycket klar. Dock vet vi att 

ett och annat äktenskap fick 

sin början i dessa läger – vad 

vore naturligare än detta! 

Skogshuggare vittnar om 

tämligen ensidigt liv i lägret, 

d.v.s. arbete och sömn. 

En radioapparat och kortspel 

förgyllde den lilla fritid 

som fanns. Skogshuggarna 

arbetade ju från gryning till 

skymning. Arbetet pågick ju 

också sju dagar i veckan. 

I TV vittnade en skogshuggare 

om hur han som fjortonåring 

följde med sin far 

till lägret. Arbetet utfördes 

som urakka, beting, och med 

en fjortonåring i skiftet blev 

förtjänsten bättre. Mannen 

mindes inte att han skulle ha 

fått någon ersättning av sin 

far, men nog hur han själv då 

drömde om att få ett eget beting 

att avverka. 

Handboken för lägervärdinnan 

utgör numera ett dokument 

över en tid som med de 

sista kämppähuggarna också 

försvinner i gravens glömska. 

 

Utgivare: Metsätyöhuolto, författare 

hushållslärare Lea Juvonen 

TEXT: 


21

Torv – vårt svarta guld 

TORV TILLSAMMANS MED EN DEL GYTTJOR OCH LEROR ÄR 

PRAKTISKT TAGET DE ENDA GEOLOGISKA MATERIAL SOM KONTI- 

NUERLIGT FÖRNYAS. DEN SENASTE TIDEN HAR DET DEBATTERATS 

HETT OM TORVINDUSTRIN SKALL BEFRIAS FRÅN SIN KOLDIOXID- 

UTSLÄPPSBÖRDA GENOM ATT FÅ KLASSA TORVEN SOM FÖRNY- 

BAR RESURS. 

Genom landhöjning,igenväxning 

av sjöar och 

försumpning av 

låglänta skogsmarker bildas 

kontinuerligt nya torvmarker. 

Tillväxttakten på våra myrar 

varierar betydligt, men som 

ett medelvärde brukar man 

räkna med 0,5 mm per år. Det 

betyder att det i medeltal tar 

femtusen år för en meter torv 

att bildas i de klimatförhållandena 

som nu råder i Finland. 

Maximal är tillväxten vid den 

österbottniska kusten, där 

landhöjningen är störst och 

dör försumpning av stränder 

leder till en tillväxt på t.o.m. 

1 meter på hundra år. Torv 

började bildas i vårt land för 

ca 10 000 år sedan, eller efter 

att inlandsisen började dra 

sig tillbaka. Den huvudsakliga 

delen av våra torvvolymer 

har bildats de senaste tvåtusen 

åren efter den klimatförändring 

som då inträffade 

Torvtäkt är en viktig näringsgren i många kommuner. 

och vi fick ett kyligare och 

fuktigare klimat. Vår djupaste 

myr är Torronsuo i Tammela, 

som började bildas för 10 400 

år sedan och har ett mäktigt 

djup på över tio meter. 

Mångsidig användning 

Så länge den årliga tillväxten 

gott och väl överstiger det årliga 

torvuttaget, vilket det gör 

i vårt land, kan man egentligen 

inte betvivla torvens förnybarhet. 

Tillväxten är ändå 

inte helt och hållet tillgänglig 

för torvtäkt, bl.a. för att 

en stor del av tillväxten sker 

på naturskyddsområden. Finlands 

torvmarker sträcker ut 

sig på totalt 5,1 miljoner ha 

dvs. hälften av all skogsmark, 

varav 1,2 miljoner ha har torv 

som är tekniskt användbar för 

torvindustrin. Av den tekniskt 

användbara resursen ligger 

dock en stor andel på skyddsområden 

(skyddsområden för 

myrmarker är totalt 600 000 

ha). För tillfälle är 0,02 procent 

av arealen med tekniskt 

användbara torvresurser reserverat 

för industrin. Största delen 

eller 90 procent av torven 

används som bioenergi och 

sju procent till växtunderlag. 

Andra användningsformer är 

bl.a. som absorberingsmaterial 

vid bekämpning av oljeskador, 

eftersom torven har 

en mycket god uppsugningsförmåga 

samt som strömedel 

vid t.ex. kompostering. 


Foto: Vapo.

Bild: Geologiska forskningscentralen. 

Tekniskt användbara torvresurser i Finland. Ljusa vitmossor används 

till växtunderlag och miljötorv. Mörka torvsortiment används 

till energiproduktion. 

Fossilt eller förnybart? 

Idag klassas torven varken som 

förnybart eller fossilt bränsle, 

utan enligt IPCC:s (Internationella 

klimatpanelens) beslut 

som en egen mellanform, 

helt enkelt kallad ”torv”. 

Torvindustrin lobbar hårt på 

att få denna status förändrad 

och miljöfolket kämpar emot. 

Den teoretiska kunskapen om 

förnybarhet och de praktiska 

synpunkterna gällande torvtäktens 

följder skiljer sig starkt 

åt. Torvtillväxten inom ett specifikt 

täktområde börjar inte 

förnyas på länge, eftersom 

området antingen beskogas, 

läggs om till odlingsmark eller 

till fågelsjö. Men så länge 

det sker försumpning på annat 

håll förnyas ändå våra 

torvresurser. Frågan är under 

vilken tidsperiod detta sker. Vi 

kan inte garantera att omstän- 


digheterna är gynnsamma för 

torvbildning i ett längre perspektiv, 

speciellt om den istid 

det sägs att vi nu går mot, 

hinner före våra torvresurser 

hunnit förnyas. 

Källor: 

Geologiska Forskningscentralen 

www.gtk.fi 

www.geologia.fi 

www.hoitoturve.fi 

TEXT: 

JULIA LENKKERI 

Torvbehandling 

för skönhet och 

hälsa 

Torv och myrvatten var redan känt bland våra förfäder 

för deras helande verkan. Nuförtiden vet man att det 

är humussubstanserna som har en avgörande verkan 

i de behandlingar och skönhetsprodukter av torv som finns 

på marknaden. 

Fart på blodcirkulationen 

Nedbrytningen av torven, humifieringsgraden, avgör till 

stor del torvens kemiska sammansättning. En låghumifierad 

torv innehåller mest cellulosa medan en höghumifierad torv 

innehåller rikligt med olika humussubstanser. Humussubstanserna 

har en mycket komplicerad kemisk sammansättning, 

men man vet att de innehåller många biologiskt aktiva 

ämnen, bl.a. hormonet estrogen. Humussubstanserna 

sätter fart på blodcirkulationen i huden och fungerar därmed 

renande och kan t.o.m. motverka celluliter. I torv finns 

även antibakteriska ämnen. 

Varma bad och bastutorv 

Endast torv som bildats i rena vitmossekärr duger till behandlingar. 

Den har ett mycket lågt pH, omkring 4 och mest 

bioaktiva komponenter jämfört med andra torvsorter. Torvprodukterna 

används alltid som uppvärmda, t.ex. i bastun 

eller som bad, eftersom värmen förstärker humusämnenas 

uppsugning och aktivitet i huden. Med torvbehandlingar 

har man fått goda resultat i behandling av eksem och acne, 

svullnad, led- och muskelbesvär som t.ex. reumatism samt 

problem som har sitt ursprung i hormonstörningar. 

Ansiktsbehandling med torv sätter fart på blodcirkulationen 

och fungerar antibakteriskt. 

Foto: Lehtopeat 

23

VIRKESHANDEL 

Avverkningarna i skär- 

gården i full gång 

I DEN ÅBOLÄNDSKA SKÄRGÅRDEN PÅ HOLMAR UTAN BRO- ELLER 

FÄRJFÖRBINDELSE SYNS STILTJEN INOM VIRKESHANDELN KNAPPT 

ALLS. I BÖRJAN AV MAJ PÅBÖRJADE Ö-SKOG SINA AVVERK- 

NINGAR I DE VÄSTRA DELARNA AV ARKIPELAGEN OCH ARBETET 

FORTSÄTTER TILL LÅNGT IN PÅ HÖSTEN. 

Det är verkligt tyst 

på fastlandet. Det 

säger Tom Engström 

som är verksamhetsledare 

i Väståbolands 

skogsvårdsförening. I skärgården 

är det annorlunda. 

– I skärgården har virkespriserna 

inte nått lika höga toppar 

som på fastlandet, säger 

Tom Engström. Avverkningar 

på skärgårdsholmar blir dyrare 

än på fastlandet och det 

har hållit priserna nere. Avverkningssäsongen 

är också 

kortare, den börjar i maj och 

fortsätter till början av oktober. 

Vintermånaderna, då virkespriserna 

når sina toppnoteringar, 

är det ingen aktivitet 

ute på holmarna. 

Jämn prisnivå i skärgården 

Ö-Skog är den enda virkesköparen 

på skärgårdsholmar. 

Hans Öhman, som de flesta 

känner som Putte, har verkat 

i den åboländska skärgården 

sedan början av 1990-talet. 

Han började sin verksamhet 

då Rauma-Repola och UPM 

strök de väståboländska kommunerna 

från sin inköpskarta. 

– Jag har som mål att hålla 

en jämn prisnivå i skärgården, 

säger Putte Öhman. Då 

blir skogsägarna lika behandlade 

oberoende av om de bor 

längst västerut eller längst österut 

i den åboländska skärgården. 

Det är en hel annan sak 

att starta avverkningar i skärgården 

än på fastlandet. Alla 

förflyttningar av maskiner ska 

ske med pråm och det är dyrt 

och tidsödande. Därför koncentrerar 

jag avverkningarna 

till ett visst område. I sommar 

blir det västra skärgården, från 

Nagu västerut. 

”Jag har som mål att hålla en jämn 

prisnivå i skärgården.” 

Virkespriset spelar liten roll i 

förstagallringar 

Enligt Engström känner skogsägarna 

till läget inom virkeshandeln. 

– Ingen vet vad framtiden 

för med sig i fråga om virkespriser, 

säger Engström. När en 

skogsägare behöver pengar 

och frågar råd av mig, säger 

jag att han har två alternativ. 

Antingen går han till banken 

och tar ett lån eller så säljer 

han virke till dagspris. 

– Jag poängterar alltid vikten 

av att första gallringen blir 

utförd vid rätt tidpunkt. Nettoinkomsten 

från första gallringen 

är så liten, att några 

euro mindre per kubikmeter 

inte spelar någon större roll. 

Tillväxtökningen efter gallringen 

är markant och följande 

gallring, som ger lite stock, 

kan utföras tidigare. 

– Antalet förnyelseavverkningar 

och gallringar för årets 

tre första månader sjönk med 

åttio procent jämfört med år 

2008. Nu är det aktivitet i 

skärgården, men på fastlandet 

står allt stilla. De tre stora vir- 

kesköparna, Metsäliitto, Stora 

Enso och UPM har inte köpstopp, 

men de köper enbart 

stämplingsposter intill asfaltväg 

och på sandåsar och bestånd 

som har prima kvalitet 

och sådana har vi inte mycket 

av. 

Allt fraktas med pråm till 

holmar 

Putte Öhman har drygt 

20 000 kubikmeter virke att 

avverka fram till oktober. Virket 

transporterar han på pråm 

till olika fabriker. På en pråm 

kan han lasta drygt 800 kubikmeter 

virke. Pråmarna dras av 

bogserbåtar till olika fabriker 

längs kusten. Till Kotka tar en 

resa två dygn. Marschfarten 

är fyra knop. Mycket virke går 

till Åland. 

Avverkningsmaskinerna 

och skogstraktorer för han 

ut till holmarna med mindre 

transportpråmar. Skogstraktorerna 

kör virket direkt från 

skogen ut på pråmen via en 

mindre pråm, en s.k. nippula, 

som fungerar som brygga. 

– Trots att virkespråmen bara 

behöver femtio centimeter 

vatten under kölen, är det få 

platser där vi kan köra skogstraktorn 

direkt upp på virkespråmen. 

De bästa platserna 

med långsluttande klippor är 

bebyggda med sommarstugor. 

Därför ankrar vi ofta i vassvikar. 

Men det är inga större 

problem, när vi genast kör ris 

som markförstärkare i strandkanten. 

En halv meter ris ger 

bra bärighet. Riset får vi från 

På aderton timmar drar bogserbåten 

en pråm med knappt 

tusen kubikmeter virke från 

Pargas till Kotka. 


Foto: Ö-Skog.

det körstråk som avverkningsmaskinen 

hugger upp för att 

ta sig till stämplingsposten. 

Men det är viktigt att vi lägger 

ut rismattan genast. Om 

vi hinner köra sönder den 

gyttjiga markbottnen, hjälper 

ingen rismatta längre. 

Samarbete kring skogsvård 

Skärgårdsavverkningarna 

sker i nära samarbete mellan 

skogsvårdsföreningen och 

Ö-Skog. Avverkningar på en 

holme startar i regel med att 

en skogsägare tar kontakt, antingen 

med Putte Öhman eller 

med Tom Engström. 

– I och med att Putte har 

verkat så många år i området, 

frågar de flesta som ringer var 

han ska avverka nästa sommar 

eller om två år, säger 

Engström. När en virkesaffär 

är gjord, brukar djungeltelegrafen 

starta och virkesmängderna 

brukar mångdubblas. 

Jag kontaktar också skogsägare 

som har skogar som behöver 

gallras eller förnyas på 

de holmar som Ö-Skog har 

avverkningsobjekt. 

Ö-Skog och skogsvårdsföreningen 

samarbetar också 

kring skogsvårdsarbeten. 

– När det finns små area- 


ler plantskog som ska röjas, 

brukar jag åta mig också det, 

säger Putte. Jag har arbetskraft 

för bottenröjning och då kan 

röjarna samtidigt röja en liten 

figur ungskog. Det är slöseri 

att skicka röjare från fastlandet 

ut till en holme för ett arbete 

som räcker mindre än en 

dag. 

Massaved blir energived 

– leveranspriset drygt 20 

euro per kubik 

Ö-Skog sysslar inte med att ta 

tillvara skogsbränslen på holmar. 

Det blir inte ekonomiskt 

lönsamt att transportera stubbar 

och grot med pråm. 

Hantering av skogsbränslen 

och energivedsavverkningar 

har Väståbolands skogsvårdsförening 

inte tagit med i sin 

verksamhet. 

– Vi ska inte hålla på med 

sånt, säger Engström. Skogsvårdsföreningens 

uppgift är 

att se till att skogsägarna får 

bästa möjliga pris för sin energived 

och det målet når vi 

genom att konkurrensutsätta 

energivedsavverkningarna. Vi 

begär in anbud för skogsägarnas 

räkning på energiveden 

och uppmuntrar dem att sälja 

energived. 

– Det är först nästa år som skogsvårdsföreningen kommer att 

känna av lågkonjunkturen, säger Tom Engström i Väståbolands 

skogsvårdsförening. 

Foto: Ö-Skog. 

Foto: Gerd Mattsson-Turku 

Skogstraktorerna kör virket direkt från skogen ut på pråmen via 

en mindre pråm. 

– Efterfrågan på energived 

är stor och priset stiger hela 

tiden. Nu köps massaved som 

energived. Priset vid väg, leveranspriset, 

är 20–25 euro per 

kubikmeter. Och då kan massavedspartiet 

innehålla flera 

trädslag, också asp och al. 

Lågkonjunkturen drabbar 

också skogsvårdsföreningen 

– men med fördröjning 

Lågkonjunkturen och stiltjen 

inom virkeshandeln betyder 

mindre inkomster för skogsvårdsföreningen. 

– Egentligen är det först nästa 

år som vi kommer att känna 

av lågkonjunkturen, säger 

Engström. Föreningen får en 

betydande del av sina inkomster 

i form av avgifter för planering 

av stämplingsposter, 

bistånd vid virkeshandel och 

organisering och övervakning 

av planterings- och röjningsarbeten. 

Endast femton procent 

av skogsägarna planterar sina 

hyggen själva. Resten planteras 

av avlönad arbetskraft via 

skogsvårdsföreningen. Ännu 

färre röjer sina plantskogar 

själva. 

– Planteringarna och röjningarna 

är på normal nivå, 

men nästa år får vi känna av en 

kraftig nedgång. Mindre förnyelsearealer 

betyder mindre 

plantering. Röjninsgarealerna 

kommer också att minska. 

Många skogsägare låter röja 

sina plantskogar i samband 

med att de får inkomster från 

virkesförsäljningar. När de 

uteblir flyttar de röjningarna 

framåt till nästa virkesförsäljning. 

 

TEXT: 


– Avverkningssäsongen i skärgården är kortare, från maj till oktober. 

Det har en utjämnande effekt på virkespriserna, säger 

Hans Öhman på Ö-Skog. 

25 

Foto: Gerd Mattsson-Turku

ÖVERSIKT ÖVER VIRKESMARKNADEN 

Valutakursutvecklingen ger endast 

tillfälligt en konkurrensfördel 

Valutakurserna påverkar 

direkt den 

ekonomiska utvecklingen 

och konkurrenskraften 

mellan olika regioner 

och länder. Den senaste 

tidens diskussioner kring valutakursernas 

inverkan på 

till exempel skogsindustris 

konkurrensförmåga har varit 

mycket livlig. Ett bra exempel 

är Stora Ensos beslut att som 

en följd av försvagningen av 

kronans värde begränsa sin 

produktion i de finska anläggningarna 

och i stället utnyttja 

den kapacitet som finns i Sverige 

så effektivt som möjligt. 

Utöver den svenska kronan 

har Rysslands rubel, Storbritanniens 

pund och många 

östeuropeiska valutor under 

den senaste tiden utvecklats 

i en negativ riktning ur Finlands 

synvinkel sett. 

Den svenska kronan har 

devalverats med cirka fem- 

Schäfer spårar 

granbarkborrar 

ton procent sedan början av 

år 2008. Följden är att den 

svenska skogsindustrin borde 

ha en betydligt bättre konkurrensförmåga 

jämfört med den 

finska skogsindustrin. Många 

svenska skogsindustriföretag 

har ända gjort dåligt resultat 

under årets första kvartal. Det 

negativa resultatet är främst 

en effekt av en mycket svag 

marknad för skogsindustriprodukter 

med fortsatta prisnedgångar 

och volymminskningar. 

På grund av den svaga 

resultatutvecklingen är många 

svenska företag tvungna att 

lägga ned sina sågverk för att 

förbättra lönsamheten. 

På lång sikt är det klart att 

valutakursförändringarna inte 

erbjuder några permanenta 

konkurrensfördelar. Varken 

skogsindustrin eller någon 

annan industri kan grunda sin 

verksamhet på en svag valuta. 

I Finlands historia finns det 

Schäfern Meja i Småland, Sverige, har en specialitet. Hon 

kan spåra granbarkborrar. 

Maja har tidigare tävlat i spår och sök. Efter en höftoperation 

tvingades Meja och hundens ägare sluta med det. 

Då föreslog en skogsägare att Meja skulle få lära sig att leta 

efter granbarkborrar, som med sina angrepp kan döda hela 

granar. 

Målet är att hundens ägare, Anette Johansson, ska lära 

Meja att hitta nyangripna träd som kan forslas ut ur skogen 

innan insekterna svärmar och sprider sig till andra träd. 

Källa: ATL nyhetsbrev 

Erno Järvinen 

flera exempel på vad valutadopning 

har lett till. Till exempel 

Sveriges sågverksindustri 

har samma strukturförändring 

framför sig, som vi redan har 

genomgått i Finland. En dag 

är läget igen tvärtom. 

Skogsindustrin genomlever 

för tillfället kanske de kärvaste 

tiderna någonsin. Fram- 

tidsutsikterna för den virkeskonsumerande 

industrin är 

ändå goda. Det är en fördel 

för hela samhället att vi har 

en internationellt sett konkurrenskraftig 

skogsindustri. Allra 

viktigaste är det att skogsindustrin 

fortsättningsvis utvecklar 

och investerar i nya produkter 

och metoder. Staten måste för 

sin del skapa sådana förutsättningar 

för hela skogssektorn 

att Finland är en region som 

lockar skogsindustrin till att 

investera och operera i landet 

också i framtiden. Skogsägarna 

måste bära sitt ansvar 

också under en lågkonjunktur 

och se till att skogsindustrin 

i alla förhållandena har tillräckligt 

virke att förädla. 

TEXT: ERNO JÄRVINEN, 

forskningsdirektör för MTK:s 

skogsgrupp 

erno.jarvinen@mtk.fi 

Älgboom hotar efter 

Gudrun 

Både trafikolyckor och antalet observerade älgar ökar 

stort i det stormdrabbade området i södra Sverige. En 

orsak till ökningen av älgstammen tros vara att stormen 

medfört en ökad tillgång på foder. Det blåste ned en hel del 

tall och lövträd i området som älgarna kunde äta av. Men 

framför allt blir den ungskog som växer upp i de stormfällda 

områdena ett matparadis för älgarna. Om fodertillgången 

ökar går älgkorna ur vintern lite tyngre än de annars skulle 

ha gjort. Det påverkar reproduktionen uppåt, de föder i genomsnitt 

fler kalvar. 

En annan orsak är den minskade avskjutningen. Avskjutningen 

av älg har minskat markant i hela Sverige de senaste 

åren. 

Källa: Skogseko 1/2009 


VIRKESPRISER 

Virkesköparna vill ha stock 

Det finns efterfrågan på stock fastän all statistik över inköpta 

virkesmängder visar att det är stilla på virkeshandelsfronten. 

Bland annat Stora Enso och Metsäliitto uppger att stockdominerade 

stämplingsposter kommer att behövas på sensommaren 

och i början av hösten. Det finns mindre sågar som redan har 

brist på stock. 

När hösten kommer har cellulosaindustrin sannolikt tömt en 

stor del av sina massavedslager och då behövs massaved. Den 

granmassaved som sliperierna använder ska vara färsk, vilket 

betyder att det granvirke som är avverkat före semesterperioden 

inte längre duger. En hel del granmassaved finns snölagrad, 

men inte för alltför många månaders behov. 

Det finns indikationer på att inhemsk björkmassaved går att 

sälja i höst. 

I prisstatistiken anges de sex vanligaste virkessortimenten. Inga specialsortiment ingår. 

Priserna anges skilt för rotköp och leveransköp. 

Uppgifterna baserar sig på de priser som inskrivs i virkeshandelskontrakt mellan virkesköpare 

och enskilda skogsägare. T.ex. prisjusteringar som kommits överens om med avtalskunder 

ingår inte och inte heller tidighetstillägg i leveransaffärer. Priserna är utan moms. 

Prisuppgifterna baserar sig på den information som Skogsindustrin rf. varje vecka tillställer 

skogsforskningsinstitutet om inköpta virkesmängder från privatägda skogar samt virkespriser. 

Med privatägda skogar avses skogar som ägs av privatpersoner, samägda och samfällda 

skogar samt skogar som ägs av städer och kommuner. I statistiken ingår inte mängder 

och priser som berör skogsbolagens egna skogar och inte heller Forststyrelsens skogar. 

I statistiken över inköpta virkesmängder och priser ingår uppgifter från ca. 86 procent av 

alla virkesaffärer i privatägda skogar. Utanför materialet är små och medelstora sågar. 

De virkespris som anges per område och för hela landet är ett vägt medeltal av priset 

på de virkesmängder som köpts de fyra senaste veckorna. Om virkesmängden för något 

sortiment på ett område vid rotköp är under 1.000 m 3 och vid leveransköp under 500 m 3 , 

anges inget pris (..). Om mängden är 0 m 3 , anges (-) som pris. 

Förkortningar: 

ROT = rotpris; det pris som köparen betalar åt säljaren vid rotförsäljning, då köparen har 

hand om avverkningen och skogstransporten 

LEVERANS = leveranspris; det pris som köparen betalar åt säljaren vid leveransförsäljning, 

då säljaren står för avverkningen och skogstransporten 


Svenska Österbotten hör till ett 

mycket stort område och det 

försämrar prisstatistikens användbarhet. 

 

TEXT: GERD 

MATTSSON-TURKU 

KESKI- 

SUOMI 

LAPPI 

SAVO-KARJALA 

KYMI- 

SAVO 

27

Foto: ALotOfPhotos.com 

Den här gången 

bjuder jag på lite 

tips och recept 

hur man röker, 

grillar och marinerar fisk. När 

våren är här, så är det dags att 

åter förflytta matlagningen utomhus. 

Tillagningsmetoder 

Feta fiskar som laxfiskar är 

lättast att röka. Det går också 

bra att röka andra fiskarter. 

Rök helst hela fiskar med inälvorna 

borttagna, för då behöver 

du inte vara lika noga 

med tillagningstiden. Fisken 

får ju inte bli torr. 

Salta fisken dagen innan 

och salta rejält. Samtidigt kan 

du även lägga i kryddor, för 

att få smak. Några goda smaksättningar 

är timjan, rosmarin, 

krossade enbär, krossad rosépeppar 

och grönpeppar. 

Röka i grill 

Fisk i olika former 

Gasgrill: Sätt på gasgrillen 

och låt den bli varm. Vrid ner 

effekten till minimum. Bred ut 

en näve enris, torr alspån eller 

alstickor på en metallplåt eller 

i en form som har rum inne i 

grillen ovanpå stenarna. 

Kolgrill: Tänd grillkolen och 

vänta tills du har en bra glöd. 

Placera fisken på gallret. Tilllagningstiden 

är 20–30 minuter. 

Om elden är för hård, blir 

fisken bränd. Om elden är för 

svag blir fisken torr. Du måste 

pröva dig fram. 

Fisk i paket 

Gör en öppen eld och elda 

tills du får en glödbädd. Fisk 

som ska tillredas i paket rensas 

och saltas med havssalt, 

men den ska inte fjällas. Fisken 

kan smaksättas med örter, 

citron och lime. Om man 

vill kan man tillsätta en klick 

smör och andra kryddor i fiskbuken 

enligt egen smak. Den 

kryddade fisken lindas hårt i 

smörpapper och därefter i en 

genomfuktad tidning. 

Lägg fiskpaketet på glödbädden 

och skopa även glöd 

ovanpå paketet. Alternativt 

vänder du på paketet efter 

halva tiden. 

Tillagningstiden är cirka 

Tunna filéer ska grillas två minuter per sida och tjocka filéer fyra 

minuter. 

trettio minuter beroende på 

fiskens storlek. Prova dig 

fram. Lämplig fisk: abborre, 

sik, gös 

Grillad fisk 

Vid kolgrillning ska du vänta 

tills kolet är riktigt varmt och 

”grått”. Låt grillgallret vara 

cirka trettio centimeter från 

glöden. Använd helst filéer av 

fisk. Då får du en stor smakyta. 

Använd gärna ett dubbelhal- 

ster, som klämmer fast fisken 

mellan två gallerhalvor. 

Marinera: Då fisk inte behöver 

marineras för att bli mör, 

räcker det med att marinera 

cirka trettio minuter eller att 

pensla på marinad strax före 

grillning. Det är smaken som 

avgör. Man kan också pensla 

på en smakrik kryddsås när 

fisken är klar. Alternativt kan 

man först torrmarinera fisken 

genom att gnida in kryddor i 

fiskköttet för att sedan pensla 

på en kryddsås efter grillning. 

Tillagningstid: tunna filéer 

grillas två minuter per sida 

och tjocka filéer fyra minuter 

per sida. 

Gravad lax eller sik 

1/2 dl salt och 1 dl socker 

samt eventuellt andra kryddor 

eller smakämnen. Om man 

använder en större del socker 

än salt så får fisken en något 

mjukare konsistens, men hållbarheten 

blir något kortare. 

Är det två filéer som skall 

Feta fiskar, såsom öring, är 

lättast att röka. 


Till de flesta strömmingsinläggningar rekommenderas skinnfria 

strömmingsfiléer. 

gravas, strö kryddorna på köttsidan 

av filéerna, lägg köttsidorna 

mot varandra i t.ex. en 

långpanna och täck med plast 

eller lägg i dem i en stor plastpåse. 

Förvara i kyl. 

Låt fisken ligga kallt i två 

dygn. Vänd fisken och ös en 

gång per dygn med den lake 

som bildas. Gravad lax är godast 

efter 2–3 dygn. Gravad 

fisk håller sig i cirka en vecka 

i kylskåp och 1–2 månader i 

frys. 

Strömmingsinläggningar 

Det är smaken på lagen som 

ger inläggningen dess karaktär. 

Kryddor tillsätts enligt 

tycke och smak. Till de flesta 

inläggningar använder man 

skinnfria strömmingsfiléer. 

Det allra viktigaste vid inläggningar 

är att inte slarva med 

proportionerna av ättika, vatten 

och socker. 


Här är den vanligaste så kalllade 

1-2-3-lagen: 

1 del starkspritsättika 

2 delar socker 

3 delar vatten 

Låt strömmingarna ligga ett 

dygn i lagen i kylskåpet. Slå 

av lagen och gör en kryddlag 

efter fantasi och smak. 

RECEPT 

Fingalströmming 

1 kg strömmingsfiléer 

Lime hör till ingredienserna i asiatisk fiskglaze. 

Lag 1. 

2 l vatten 

0,75 dl salt 

3,5 dl starksprits ättika 

Låt strömmingen ligga i lagen 

1 dygn. 

Lag 2. 

2 st. tunt skivade gula lökar 

3 msk hel kryddpeppar 

3 msk hel nejlika 

3,5 dl socker 

3 msk salt 

Servering: 

2 krukor dill 

Häll av ättikslagen och låt 

strömmingen rinna av. Blanda 

alla ingredienser med strömmingen 

och låt stå två dygn. 

Blanda i färsk dill vid servering. 

Ansjovis- och örtglaze 

3 st. vitlöksklyftor 

1 bunt bladpersilja 

1 bunt dill 

150 g anjovis + spad 

6 dl matolja 

Förväll persilja och dill och 

mixa med resten av ingredienserna. 

Pensla glazen på fisken 

när du grillar den. 

Asiatisk fiskglaze 

2 dl soja 

0,5 dl honung 

50 g färsk ingefära (fint riven) 

4 st. vitlöksklyftor 

4 st. lime (saften + lite rivet 

skal) 

Till fingalströmming hör färsk 

dill. 

Blanda ihop ingredienserna 

och pensla på fisken när du 

grillar den eller tillreder den 

i paket. 

TEXT: 

OSSI HARJU 

KÖKSMÄSTARE OSSI HARJU SERVERAR LÄSARNA MATTIPS 

MED RÅVAROR OCH INSPIRATION FRÅN SKOGEN NÅGRA 

GÅNGER PER ÅR. 

OSSI ÄR DELÄGARE I FÖRETAGET MO-FOOD SOM HAR 

TVÅ LUNCHRESTAURANGER OCH CATERINGSERVICE I VASA. 

FÖRE DET ARBETADE HAN SOM KÖKSMÄSTARE VID SVENSKA 

YRKESINSTITUTET I VASA OCH SOM KÖKSMÄSTARE PÅ RES- 

TAURANG GUSTAV WASA. 

– REDAN I LÅGSTADIET I VÖRÅ VISSTE JAG ATT DET VAR 

KOCKYRKET SOM GÄLLDE FÖR MIG, SÄGER OSSI HARJU. 

Ossi Harju 

erbjuder läsarna läckra 

mattips. 

29

KÖP & SÄLJ 

På annonsplatsen får privatpersoner, enmans- och familjeföretag 

annonsera ut sina tjänster och varor gratis. Som villkor för 

annonsering gäller att tjänsterna och varorna ska anknyta till 

skog och skogssektorn. 

Utbud på tjänster i Österbotten: 

• Skogsavverkning utförs med gallringsskördare, även huggning av 

tomter, virkestransport med traktor, röjning mm. utförs i Vasa med omnejd, 

tfn 050 322 0567. 

• Maskinell gallring och förnyelseavverkning i Malax–Korsnäs, Kenneth 

Forsman, tfn 050 351 3197. 

• Gallring och utkörning av virke utförs med Norcar 600, 490 i Nykarleby 

med omnejd, P. Blomqvist, tfn 050 349 2888. 

• Skogsvårdsarbeten och avverkning, planering, värdering av skog och 

rådgivning i Nykarlebytrakten, Smedskog, tfn 050 466 4970. 

• Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes-Malax-Korsnäs området, 

tfn 050 344 3181, Tobias Dahlblom. 

• Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes–Korsnäs området, tfn 040 

750 7929. 

• ITA Nygård Ab utför röjningar, skogsvårdsarbeten och specialavverkningar 

i Terjärv med omnejd, tfn 050 366 0860. 

• Trädfällning på tomter samt borttransport av ris i Vasatrakten, Österbottens 

farmartjänst, tfn 0500 567 171 

• Maskinell gallring, uttag av energived, virkesutkörning med smidig 

Logset 500 i Pedersöre med omnejd, S. Backman, tfn 050 592 3043. 

• Avverkningstjänster, maskinell gallring, med gallringsskördare utförs 

i Vörå med omnejd, B. Svens, tfn 050 350 7249. 

• Maskinell gallring med Norcar 600 i Österbotten, S. Ahlback, tfn 

050 518 1054 

• Vägsladdning, slyröjning och övrigt underhåll av skogsvägar utförs 

mellan Vasa och Oravais, tfn 0500 138 414. 

• Fällning och beskärning av gårdsträd samt stubbfräsning i Vasa och 

Korsholm, Trädvård Silvitec, tfn 0400 590 999. 

• Närtransport av virke, gallringsavverkning, röjning mm. inom Norrskogs 

område, I. och A. Nynäs, Finnäs gård, Eugmo, tfn 050 598 3149 

eller 050 562 2449. 

• Maskinell gallring och slutavverkning i Korsholm-Malax, H. Skog, 

tfn 0500 160 669. 

• Björnströms Avverkning och Röj utför skogsvårdsarbeten i Vasanejden, 

tfn 050 505 7088. 

• Skogsavverkningar utförs med gallringsskördare i norra Österbotten, 

J. Slotte, tfn 0400 139 508. 

• Skogsdikning, skogsvägar och markarbeten utförs inom Vasaområdet, 

tfn 0400 86 73 73. 

Utbud på tjänster vid Sydkusten: 

• Trädfällning samt virkeskörning med häst i södra Finland, MW 

Skogstjänst, Mats Wikström, tfn 0400 887240. 

• Skogsvårdsarbeten och trädfällning i Östnyland, Skogsservice Åberg, 

tfn 040 5057 723. 

• Snöröjning, vägsladdning, röjning av vägslänter, virkestransport med 

traktor utförs i östra Nyland, tfn 0400 717 836. 

Utrymmet per annons får omfatta högst 112 tecken, dvs. bokstäver 

inkl. mellanslag mellan ord. Skriv in annonstexten i rutfältet 

nedan och skicka den till redaktionen på adressen: Skogsbrukets 

köp & sälj, Orrspelsgränden 4, 00700 Helsingfors. Ofullständigt 

ifyllda annonser beaktas inte. 

Då SKOGSBRUKET är en tidning som täcker hela Svenskfinland 

inkl. Åland är det viktigt att det ur texten framgår vilket område 

annonsören betjänar. 

– Den blomstertid nu kommer... 

Tall- och granstock 

importeras från Sverige 

STATSÄGDA SVEASKOG I SVERIGE, SOM MOTSVARAS AV FORST- 

STYRELSEN I FINLAND, HAR TECKNAT ETT AVTAL MED LUVIAN 

SAHA OY OM ATT LEVERERA 15 000 KUBIKMETER TALL- OCH 

GRANTIMMER TILL FINLAND. 

Leveransen påbörjades i 

maj och virket kommer 

med båt till Finland. 

– Det är den första finska 

exportaffären som Sveaskog 

gör från södra Norrland. Luvian 

Saha Oy är en ny kund 

och vi hoppas på en långsiktig 

affärsrelation, säger Mattias 

Forsberg, marknadsansvarig 

Sveaskog i södra Norrland. I 

och med konjunkturnedgång- 

Du kan ge respons 

per e-post till adressen 

skogsbruket@tapio.fi 

eller per post till adressen 

Skogsbruket, Orrspelsgränden 4, 

00700 Helsingfors. 

Du kan också ringa 

redaktionen direkt, 

våra kontaktuppgifter finns på 

sidan 3 i tidningen. 

en med dämpad efterfrågan 

på sågtimmer i Sverige har 

Sveaskog intensifierat kontakterna 

med utländska kunder. 

Luvian Saha Oy, som finns 

mellan Raumo och Björneborg, 

hör till en av de största 

privatägda sågarna i Finland. 

Sågverket har en egen skogsavdelning 

som på årsnivå anskaffar 

omkring 800 000 kubikmeter 

virke. 


Virkesbilen mäter virket 

FRÅN ÅRSSKIFTET HAR MÄT- 

NING AV STOCK OCH MAS- 

SAVED MED KRANVÅG PÅ 

VIRKESBILEN FÅTT OFFICIELL 

STATUS. 

Virket vägs i gripen 

antingen vid pålastningen 

eller vid avlastningen. 

Vikten 

som kranvågen ger omräknas 

till kubikmeter med omvandlingstal. 

Omvandlingstalen 

beror av virkessortiment, virkets 

färskhet och region. 

Metoden kan användas för 

mätning av virkespartier som 

är mindre än två fordonslass, 

ca 110 m 3 , ifall säljaren och 

köparen inte kommit överens 

om annat. 

Järnvägstransporterna underlättas 

Krister Bäckström på Metsäliitto 

i Vasa och Johan Eng- 


ström på Södra skogsreviret 

välkomnar vardera kranvågsmätningen. 

Enligt Bäckström har Metsäliitto 

redan tagit i bruk kranvågsmätningen 

för virke som 

körs till mellanlager eller till 

järnvägsstationer för att lastas 

på järnvägsvagnar. 

– Från Österbotten skickar 

vi virke per järnväg till bl.a. 

Gerknäs, Vilppula och Raumo. 

Det här är ingenting nytt 

i och för sig utan nyheten 

ligger i att olika skogsägares 

leveransvirke inte längre behöver 

hållas isär under fjärrtransporten. 

Alternativet har 

varit att i förväg mäta virket 

i trave vid väg, men det blir 

dyrt, säger Krister Bäckström. 

Vi kan exempelvis köra flera 

skogsägares virke i samma 

last till järnvägsstationen. På 

stationsområdet lagras virket 

sortimentsvis och vidaretransporten 

sker också sortimentsvis. 

Snabbare mätning av leveransvirke 

– Den stora fördelen för reviret 

är att vi får de s.k. svansarna 

som bli kvar av större fabriksmätningspartier 

snabbare 

bortkörda och samtidigt inmätta, 

säger Johan Engström. 

Det som vi kallar svansar är 

rester av fabriksmätningspartier 

som inte ryms med på virkesbilen. 

Oftast är det fråga 

om några kubikmeter virke. 

– Reviret mäter ännu leveransvirke 

i trave vid väg, men 

framtiden kommer att visa om 

vi går över till kranvågsmätning 

i större omfattning, säger Johan 

Engström. De flesta virkesbilar 

har redan kranvåg eftersom det 

är enda möjligheten för föraren 

att förvissa sig om att han inte 

sätter större last än vad lagen 

tillåter. Polisen utför regelbundet 

viktkontroller, inte bara på 

virkesbilar utan också andra 

transportfordon. 

Många virkesbilar har redan 

kranvåg 

Kranvågen monteras i kranspetsen, 

strax före gripen. 

Den är drygt trettio centimeter 

lång och väger lite över 

fyrtio kilo. Momsfritt pris är 

omkring 6 000 euro. 

Vägningen sker automatiskt, 

dvs. föraren som hanterar 

lastkranen behöver inte 

stanna upp kranens rörelser 

för att få mätningen utförd. 

Vågen klarar av vikter upp till 

5 000 kg. 

Virke som är mycket torrt 

eller innehåller mycket snö 

ska inte mätas med hjälp av 

kranvåg. 

TEXT: 


Järnvägstransport, 

som är billigare än 

landsvägstransport, 

ökar och då är 

mätning med 

kranvåg ypperlig. 

31

DEN REVOLUTIONÄRA E-SERIEN ÄR NU 

E-seriens alla 10 modeller med roterande och 

levellerande hytt samt med 360 graders runtomsikt 

erbjuder föraren högre komfort, kontroll och 

tillförlitlighet än någonsin tidigare också i svår terräng. 

KOM OCH BEKANTA DIG MED HELA JOHN DEERE 

E-SERIEN PÅ ELMIA WOOD 2009 –UTSTÄLLNINGEN 

ELLER KONTAKTA OSS FÖR MER INFORMATION. 

REVOLUTIONÄR E-SERIE. 

DRIVNING BLIR TOTALT FÖRÄNDRAD. 

WWW.DEERE.COM/FORESTRYREVOLUTION 

John Deere Forestry Oy 

PL 472, Tampere 

Puh. 020 584 166 

ForestryFinland@JohnDeere.com 

www.JohnDeere.

pdf 2,7 MB - Skogsbruket

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?