Ålakråkan - Kalmar Ornitologiska Förening

Ålakråkan 

En tidning från Kalmars Ornitologiska Förening * Nr 1 - 2010 

- Vindkraftspolicy 

- Våra Sylvia-arter 

- Exkursioner 

- Rariteter i kommunen

2* Kontakt 

Kontakt 

Styrelsen 

Jan Ottosson - Ordförande - 0702 479 511 * 479511 

Svante Forsberg - Vice Ordförande - 0736 240 038 

Tore Hagberg - Sekreterare - 86169 

Arne Kvarmo - Kassör - 462818 

Åke Jonnson - 25226 

Hans-Gunnar Svensson - 30820 

Henric Jennersjö - 473054 

Gun Ohlsson - 493118 

Henrik Hansson - 15548 

Bertil Sanner - 87854 

Göran Karlsson - Suppleant - 14857 

Ulla Ericsson - Suppleant - 490338 

Kontaktpersoner 

Åke Jonsson - Programkomitté 

Jan Ottosson - Kalmar Dämme 

Hans-Gunnar Svensson - Våtmarksgruppen 

Redaktionen 

Jan Ottosson - Redaktör - janottosson@tele2.se 

Rasmus Madsen - Layout - rasmus.madsen@mail.kalmar.se 

Inte medlem i föreningen? 

Sätt in 50 :- på: 

Bankgiro nr. 5035 8829 

10 :- för familjemedlem 

Glöm inte att uppge 

namn och adress 

Omslagsfoto: Tärnmås 

Fotograf: Bo Lundström

Ledare 

Som ni märker är det ett helt nytt utseende på Ålakråkan vilket beror på att Rasmus Madsen 

numera ingår i redaktionen. En ung lovande skådare men också med nya friska idéer 

på hur tidningen ska se ut. Hoppas att resultat blir till belåtenhet, vilket visar sig när ni 

har tidningen i handen och hur tryckningen lyckas. 

Att vi haft en rejäl vinter kan vi alla skriva under på. Hela sundet isbelagt och i princip 

inget öppet vatten längs vår kust. Isläget har gjort att många havsörnar kunnat ses sittande 

på isen både norr och söder om bron. Nästan varje dag i vinter har jag fått rapport 

om hur många örnar folk sett, mest från ickeskådare, och antalet har varierat från några 

få till upp mot ett femtontal. Trevligt med denna uppmärksamhet från allmänheten. 

Vi har lämnat vår synpunkt på en stor vindkraftspark strax söder om Värnanäs och som 

även berör de boende i Halltorp. Där har man planer på att bygga flera höga vindkraftverk 

i skogspartiet efter Värnanäs upp mot Halltorp och tanken är också att placera 

några öster om gamla E22:an. På den sidan om vägen har vi tidigare definitivt sagt nej till 

etablering. Läs mer om vår policy vad gäller vindkraft längre fram i tidningen. 

I skrivande stund har vi tillsammans med de boende i Sandvik protesterat mot att en 

kraftledning ska dras därifrån över Hagbyslätten till Nybro. Det är Nordbalt som vill dra 

en ny el-förbindelse mellan Sverige och Litauen och där sjökabeln ska övergå i luftledning 

strax söder om Sandvik. En hög kraftledning tvärs över Hagbyslätterna kan få negativa 

konsekvenser för rovfåglar, gäss och svanar som ofta är i rörelse där. Vi får nog anledning 

att följa upp vidare utveckling av dessa etableringar. 

Till sist hoppas jag att den stundande våren blir vinterns 

motsats med värme och stort inflöde av fågel. 

Jan Ottosson 

Ordförande 

Ledare *3

Exkursioner 

4* Exkursioner 

ÖSOF-Dagen 

Skäggmes 

Fotograf: Christer Brostam 

Den 20 september stod Kalmar värd för årets ÖSOF-dag. Platsen vi valt blev Bottorp och Hagbyhamn som är 

våra absolut bästa vadarlokaler. 11 deltagare slöt upp och där samtliga var medlemmar i Kalmarföreningen, 

ett par även i NEF, varav Ulf Edberg var en, men ingen från övriga klubbar inom ÖSOF. 

Morronen bjöd på sol med en lätt dimma som låg ut över sundet vilket upplöste konturerna mot havet och 

Öland. Ett magiskt varmt ljus skapades, som jag tror att Skagens besökande konstnärer hade approberat och 

fångat ömt med sina sensibla penseldrag. 

Vi utgick från Bottorpshamn där passagen förbi stora vassområdet alltid är spännande. Från vassens lägre 

nivå hördes vattenrall flitigt frekventerad med flera varianter på sina läten. Skäggmes hördes och sågs en 

nivå högre upp bland vassvipporna. Över vassen i det dovgråa dimslöjet drog en stenfalk förbi. 

Pölen innan Sandskär var välfylld med bläsänder minst 85 ex hade valt denna lilla lagun som rastplats, tillsammans 

med några stjärtänder och en smådopping. 

På väg ut till Sandskär lättade 2 rödstrupiga piplärkor som både hördes och sågs. Ängspiplärka fanns det 

också gott om liksom flera rastande kärr- och gluttsnäppor. 

Förstafikat intogs ute på Sandskär med fin uppsikt på passerande fåglar, i ett mycket behagligt väder lika 

behagligt som fikat smakade. 

Dimman över sundet lättade och tempen steg efterhand från startpunkten 10 grader mot ännu angenämare

20 allteftersom solen steg mot högre position på himlen. 

Nu stod vi vid Hagbyhamn och spanade 

ut över de fina strandzoonerna där. Ett 

40-tal kärror rastade i strandkanten, några 

större strandpipare, myrspov och 

gluttsnäppa likaså. Gulärlor lyste 

senapsgult mot det grönt kortsnaggade 

strandgräset och en mindre hackspett 

drog en strof uppe från stugorna. 

Röd glada hängde, inte helt oväntat, i 

luften mot Bottorpshållet. 

Väl tillbaka till parkeringen i Bottorp 

ökade lärkfalk och blå kärrhök på artlistan. 

75 arter fick jag totalt i mitt artkort, men 

troligen fanns det nån som hade både 

färre och fler arter med sig hem. 

Kärrsnäppa i Hagbyhamn 

Fotograf: Rasmus Madsen 

Mindre hackspett 

Fotograf: Henrik Hallqvist 

Exkursioner *5

Skåneturen 

Skåneturen började inte bra vid ankomsten på fredagskvällen till Branteviks vandrarhem. När vi, 7 deltagare, 

plockade ut våra utrustningar ur bussen fanns det bara 6 tubkikare med. Den olycklige som glömt sin tub 

var Åke. Ett tungsint konstaterande speciellt när man är 30 mil hemifrån. Tyvärr fortsatte det lika illa på 

lördagen, men då var det vädret som stod för tungsintheten. Hård blåst och regn gjorde att vi fick bilskåda 

nästan hela dagen. 

Vid Brantehamn satt vi i ca en timme i bussen och försökte hitta några sträckande fåglar, genom bussrutorna, 

regnet och över det upproriska havet. Med hjälp av torkarbladen som vispade bort regnet på vindrutan 

kunde vi med handkikarna hjälpligt urskilja lite förbisträckande fågel. Småflockar av ejder och prutgås 

dominerade sträcket men även kentor plus vitfågel och simänder kunde artas. 

Vi lämnade Brantevik och i sakta mak drog vi oss söderut längs kusten i jakt på bättre väder. Och visst, de 

första gladorna dök upp och en och annan vingförsedd art som trotsade regnet sågs då och då. Ett försök 

att se nåt intressant vid Kåseberga resulterade bara i att ett rytande hav attackerade den lilla idylliska fiskehamnen 

så att lämna bussens skydd var otänkbart. 

Fyledalen som kan bjuda på så mycken trevlig skådning såg grå och trist ut. Inte alls så underbart som vi 

upplevt tidigare. Den hårda vinden bestod men regnet lättade till och från. Även vi behövde lätta på trycket 

och sträcka på benen så en kort visit utanför bussen gav lite finkar, mesar, rödhake och gärdsmyg. 

På väg ut ur Fyledalens lummiga grönska och bokskog vimlade det helt plötsligt av bofinkar och bergfinkar i 

rörelse på vägen och kring vägen. Minst ett 1000-tal bo och något 100-tal berg. Fantastisk syn. 

Vid pölen jämte Ållskog fann vi lä bakom buskagen för fika. Däremot läckte fågeltornet som ett såll så där 

räckte den torra ytan bara till Åke & Svante att fika på. 

Eftermiddagen bjöd på något bättre väder, vinden bestod men regndropparna blev glesare. Eftersom kvällens 

mål var Falsterbo och Ljungens camping gjordes en sväng mot Ystad och kustvägen vidare mot Falsterbo. 

Den omvägen gav dock inte något nytt. 

Framme vid Skanör-Falsterbo körde vi ut mot Skanörs hamn och fick vitkindad gås, skedand, svartsnäppa, 

kricka, gravand, stjärtand och sothöna. Tillfälligt uppehållsväder trots tunga lågt hängande mörka moln gav 

tillfälle att skåda i omgivningen runt Skanörs kyrka. Mot Skanörs revlar visserligen på långt kunde vi arta... 


Ejderflock 


storspov och glutt. En trädlärka födosökte i gräsmattorna vid kyrkan en angenäm obs i det dystra vädret. 

Vi brukar åka ut till soptippen som numera har blivit ett veritabelt hästcentrum. Därifrån över viken mot 

Foteviken späddes artlistan på med tordmule, skäggdopping och gransångare. Nu hade det blivit uppehåll 

och för första gången under hela dagen kunde vi använda tubkikarna. Så att Åkes tub stod hemma i Kalmar, 

utan att göra nytta, kändes som ödets ironi för vi andra hade inte nyttjat våra tuber på hela dagen. 

Installerade i stugorna på Ljungens camping och dags för mathämtning i Höllviken, då kom larmet. Stationär 

tärnmås vid Kämpingeviken. Magarnas krav på tillfredsställelse fick vänta ett tag. Bara någon kilometers 

extra omsväng innan matinköpet var värt att satsa på. När vi kom fram sågs inte fågeln just då, men några 

skådare fanns på plats och en med skärpa i kikaren hittade måsen strax utanför stranden. En lång stund låg 

tärnmåsen på vattnet och kämpade mot dom crawlande vågorna i den hårda vinden. Jag och Bent var kvar 

och stod i lä av bussen och såg den fint i min tub. Tyvärr hade de öviga gått söderut utom syn och hörhåll, så 

Bent drog iväg som ett X-2000 tåg, lokförare som han är, för att upplysa om att vi såg måsen. Dessvärre han 

inte alla att se den innan den lyfte och försvann med vinden. Tärnmåsen var säkert kvar i området men vi 

lyckades inte se den mer. 

Storlabb 

Återstod inte mycket mer 

Fotograf: Bo Lundström 

än att inhandla kvällens 

kulinariska gåva till 

magen och sammanställa 

dagens artlista. 69 arter i 

ett skitväder som Skåne 

bjöd oss på denna dag 

får anses som en 

framgång. 

När vi gnuggade 

nattsömnen ur ögonen 

på söndagsmorgonen 

kunde vi lakoniskt 

konstatera att den hårda 

vinden inte bedarrat. 

Regnet däremot hade 

stängt sina sprinkler. Vad 

göra? Havsfågeln var nog 

ordentligt på gång vid 

Västkusten. Men av 

någon anledning gav vi 

oss ut till Falsterbos 

fyrträdgård och spanade en stund på läsidan. Gå ut till Nabben var det ingen tanke på. Sparvhök, pille och 

myrspov hann vi med innan vi bestämde os för att dra till Båstadsbadet. Men ett besök på Annas kafé, som 

är ett måste, unnades vi oss innan vi drog den snabba motorvägen upp till Båstad. 

Larmen ökade i intensitet om ett grymt drag av havsfågel (se Vår Fågelvärld nr 7/2009) längs Hallandskusten 

och ner förbi Båstad och Hovs Hallar. Svårt val att pricka rätt lokal men vi valde Båstadsbadet. Där finns ju 

skydd mot anfallande regn och förhoppningsvis lä. Och utdelning fick vi. Tretåiga måsar svepte förbi hela 

tiden och kunde nog räknas in till minst ett 40-tal. Juvenila såväl som adulta liksom havssulor i olika dräkter. 

Grålira flera ex lång ut men närmare strax utanför stranden sågs fint. 1 ex stormfågel och en alkekung förbisträckande. 

Utsökt obs på storlabb men också arter som storlom, fisktärna och gråhakedopping stod på 

menyn. Mycket folk på plats minst 50 pers och det sågs även passerande fjällabb, tärnmås, men allt hinner 

man tyvärr inte få korn på. Kanske skulle vi valt Gummelövsstrand längre in i viken, där klyka och mindre lira 

larmades men dom passerade inte oss. Men det är lätt att vara klok i efterhand. 

Tyvärr var vi tvungna att lämna lokalen alldeles för tidigt då flera mils hemfärd låg som ett tungt måste över 

oss för att komma hem i rimlig tid. 

Med denna givande lilla omväg till Båstad räddade vi slutsumman på arter med 22 nya res-x och hamnade 

med ett slutresultat på 91 arter. Bottenrekordet blev förra året 2008 med 90 arter. Topprekordet fick vi 2007 

med 116 arter. 

Exkursioner *7

Ottenby 

Det hade varit bra inflöde av fågel på Öland under veckan och det passade ju bra när vi skulle dit lördagen 

den 24 okt. Rödhalsad gås, i sällskap med vitkindade, fanns stationär på åkrarna NO Sibyllas. Lämpligt att 

starta upp med, när vi anlände till Ottenby. I första flocken vi synade fanns ingen rödhals men vi fick info 

om att den fanns i en mindre flock intill Ås kyrka. Fin obs på den vackert tecknade gåsen blev resultatet som 

kunde läggas i artpåsens toppskikt. 

Udden, Västrevet och fyrträdgården gav inget inte så mycket fågel. Däremot var det ganska mycket rörelse i 

luften av trastar och duvor, framförallt skogsduvor. Därför valde vi att inta förstafikat vid södra lundparkeringen. 

När det var avklarat valde halva styrkan att åka upp till Kalle tias mur där stäppörnen, som funnits på 

södra Öland en längre tid sågs. Vi andra, som sett örnen tidigare, gick ut till södra lundspetsen mot Schäferi 

utan nån större framgång av fågelobsar. Mycket nöjda återkom dom då stäppörnen hade avnjutits fint sittande 

i en talltopp. Lasse tyckte det skulle vara trevligt att se örnen som han visserligen sett tidigare så han 

begav sig dit men ringde efter 5 min och kunde bara konstatera att han bara hittat en havsörn. Dom som 

sett stäppörnen innan hävdade bestämt att de sett rätt örn. Kanske hade en havsörn bytt plats med stäppen, 

eller? 

Norr om Sebybadet hade det siktats berglärkor. Naturligtvis åkte vi dit och efter en knapp kilometers konditionshöjande 

terrängpromenad fick vi trängas med ganska många skådare. Svårt att få bra position med 

tuben. Den var inte särskilt tillmötesgående då den hela tiden envisades med att födosöka bakom stenar 

och en tångbank. Ibland sträckte den upp sig bakom tångbanken och exponerade sig några korta ögonblick. 

Men dessa få stunder räckte tyvärr inte till så att alla ur vår skara hann se lärkan. 

Bergstaigasångaren syd Skärlöv vid en poppeldunge längs vägen var däremot mycket samarbetsvillig. Först 

hördes den och sågs korta stunder men sen visade taigan upp sig på nära håll fullt synlig utan kikarhjälp. 

Med andra ord en kanonobs. 

Många nya X och års-kryss delades ut denna tur. Slutresultatet i artlistan hamnade på 83 arter. 

8* Exkursioner

Revsudden 

Glöggturen till Revis den 5 dec blev inte den final på årets sista exkursion som vi tänkt oss. Varierande styrka 

på regnet innan och vid mötestiden kl 0800 gjorde det bara var jag, Rasmus och Åke som mötte upp. Lite 

tråkigt eftersom en elev från journalistlinjen på högskolan ville följa med och göra ett reportage. Synd i sånt 

väder, men vi 4 åkte dock upp till Revis. Där anslöt efter en stund en tapper medlem till, Claes Wollentz. Inte 

lätt för vår medresenär från högskolan att göra nåt större skolarbete i rådande väder. Med en dyr videokamera 

som var skolans fick han begränsa filmandet och intervjuerna under tak. Så det blev några filmsnuttar 

och intervjuer i vindskyddet ved Revis, i bilen och 

under taket vid Rafshagens reception. Tyvärr var det 

för regnigt och grått för att filma naturen och 

omgivningarna från lokalerna vi besökte. Men han var 

ändå nöjd med resultatet under rådande 

omständigheter som han lyckades fånga med sin 

kamera. 

Om vi såg någon fågel? Nej det låg under anorexisk 

nivå. 2 smålom och 3 obestämda var det enda som vi 

såg sträcka förbi i den dåliga sikten som rådde. Bara 

några lokala gräsänder, ejder, skäggdopping, knipa 

och havsörn bokfördes. 

Vägen hem togs snabbt via Stävlö och Rafshagen 

som inte gav någonting, så artlistan enligt Åkes 

noteringar slutade på 29 arter. Ett veritabelt bottennapp, för så dåligt har vi inte haft på denna tur tidigare. 

Östra Öland 

Vigg 

Fotograf: Bent Hansen 

10 dagar in på det nya året var det som sedvanligt Bläsinge på östersidan av Öland som gällde. Ett nytt år 

som startat med en rejäl vinter. Kallt i hela Sverige med temp mellan 30 och 40 minusgrader i mellersta och 

norra landet. Hos oss något lindrigare men omkring – 10 och ibland lägre var mer regel än undantag. Även 

ett snötäcke på ca 2 dm hade skapat riktig vinterstämning. Endast 4 tappra vågade sig ut, jag, Åke, Lennart 

och Rasmus, trots att termometern denna söndag rusat upp till nollan men en grym hård nordost pinade 

östra sidans kust. 

Ett kort stopp vid Bastubäcken renderade med dagens obs av överraskningar, en morkulla som flög upp 

nedanför bron och drog iväg lägre ner längs bäcken. 

Sista biten ner till hamnen från Bläsinge blev nästan vådlig. Snödrevet placerade all snön från ängarna på 

vägen och tur var att den var nyplogad. Med risk för att inte ta oss tillbaka innan den var helt igenyrd gjorde 

att vi stannade en kort stund vid fiskelägret. Lagom för att hinna se en havsörn som skrämde upp de lokala 

änderna som kämpade i det rasande inrullande havet. 

Vad hitta på i detta prekära läge. Tänkbar skådning på östra sidan var inte att tänka på. Så det fick bli mot 

västra sidan och Mörbylånga för att hitta lä i hamnen så fikat kunde exekveras. Fikat smakade bra men det 

kostade genomfrusna händer. Inte fanns det mycket att spana efter då det var ganska långt ut till öppet vatten. 

Några skrakar även sal- blev resultatet. 

Vi avslutade vid Beijershamns parkering där vinden inte attackerade oss så hårt med två nötväckor som födosökte 

på marken. En bofink, trädkrypare och gärdsmyg gjorde samma sak i den skyddande vegetationen. 

Trots dessa vidriga väderbetingelser lyckades vi se 32 arter där många sågs inifrån bilens värme. 

Exkursioner *9

Innekvällar 

Hösten och vinterns första innekväll den 18 nov blev en nostalgisk tripp tillbaka i tiden. Lasse inledde med 

en ordentlig resa tillbaka i tidsåldern. Han hade hittat en artikel från Fauna och Flora 1932, häfte 3, sid 127- 

131. Den hette Våra Sylvia-arters sång och läten. Skriven av Elving Benjamin Hilarius Welander (1888-1974) 

Se hela artikeln längre fram i tidningen. 

För bildvisningen stod Åke Jonsson som plockat fram ett knippe bilder från en resa till Abisko i 

månadsskiftet juni/juli 1965. 

Med tanke på att det var diabilder med många år på nacken var dom av mycket hög kvallite. Lite av antikrundan 

jämfört med dagens digitala värld. En angenäm komposition av flora, natur och fågelbilder exponerades 

och att han kom ihåg historien bakom varje bild var beundransvärt. 

Slutbilden stod i ett kapitel för sig. 6 resenärer på Abiskos perrong stod uppklädda i finkläder och med 

dåtidens handkikare runt halsen. Verkligen en kontrast till dagens fältutrustning. Men så var ju kvällen en 

härlig nostalgisk resa tillbaka i tiden. 

Bo Lundström har anlitats med flera uppskattade bildvisningar tidigare. Han stod även för kvällens program 

den 20 januari. Det var från en resa han och hustrun kallat: Goa Indien, charterskådning februari 2004. Med 

sin kamera hade han fångat många exotiska fåglar, men även arter som är vanliga hos oss, vilket blev till en 

fint mixad bildsvit. 

Bosse och hans hustru är varma förespråkare av att åka på skådarresor med charter. Billigt och att man 

skådar helt på egen hand. I Goa, ett favoritområde, var det lättskådat, vänliga människor, bra boende, billig 

och mycket god mat och inga svårigheter att hitta lokaler. Med taxi till överkomligt pris kom dom till de 

önskvärda lokalerna de ville. I sanning en intressant resa som Bosse bildligt och verbalt stod för denna kväll 

när vintern med snö och kyla utanför kontrades med deras resa i 30 till 40 graders värma. 

Två excellenta innekvällar som föll i publikens smak. 


De tropiska bulbylerna var representerade i bildvisningen. 

Levantbulbyl 

Fotograf: Rasmus Madsen

Upprop! 

Brun kärrhök - Riksinventeringsart 2010 

SOFs Forskningskommitè har bestämt att 2010 års riksinventeringsart är brun 

kärrhök. Brunhöken har tidigare inventerats 1969, 1979 och 1995. I Östra Smålands 

Ornitologiska Förenings regi inventerades brunhöken 1991 och resultatet 

den gången gav 16-19 par i vårt verksamhetsområde. Brun kärrhök anländer i 

månadsskiftet mars/april till våra vassområden, där den häckar, och ungfåglarna 

bör ses när dom börjar pröva vingarna från slutet av juni. Arten är ju ganska lättinventerad 

så förhoppningsvis kan vi få en bra bild av dess status i kommunen. 

Så ut och spana i våra många vassområden vi har i kommunen. Rapportera era 

obsar till Jan Ottosson 070-247 95 11 eller mejla janottosson@tele2.se 

Brun kärrhökshane 


Exkursioner *11

Notiser och Artiklar 

Kalmar Ornitologiska Förening och vindkraft 

Av Svante Forsberg 

Inom Kalmar kommun har ett förslag utarbetats under hösten 2009 där det föreslås att år 2015 skall 33 

procent av elkonsumtionen i Kalmar kommun komma från vindkraft. År 2020 är förslaget att minst hälften 

av all elkonsumtion skall komma från vindkraft och år 2030 skall kommunen vara nettoexportör av elkraft. 

Enskilda markägare har också intressen i etablerandet av vindkraftverk. Detta gör sammantaget att en rad 

olika vindkraftsparker inom kommunen är projekterade. KOF har på grund av dessa förslag om inrättande 

av vindkraftsparker i vårt verksamhetsområde känt det nödvändigt att formulera ett ställningstagande om 

föreningen skall se positivt eller negativt på uppförande av vindkraftverk. Denna artikel är en översiktlig 

presentation av vilken inställning förening i nuläget har. 

Världen står nu, som alltid, inför stora utmaningar. Dagens utmaningar gäller hur hantera globala ekonomiska-, 

sociala- och miljömässigt relaterade problem. Frågan om vindkraft handlar konkret om en lösning bort 

från icke förnybara miljönegativa energikällor som olja och kol till långsiktigt hållbara förnybara energikällor. 

I föreningen är vi medvetna om den problematik som finns i miljö- och energipolitiken om att kombinera 

två eftersträvansvärda miljömål vilka stundtals kan konkurera med varandra; att nå mål om mer miljövänlig 

energiproduktion samtidigt som den biologiska mångfalden måste värnas, försvaras och upprätthållas. För 

även om det är miljövänligt, och nödvändigt, att ta tillvara förnybara energikällor som exempelvis vind så innebär 

det inte med automatik att målet om biologisk mångfald nås. Olja och kol inverkar menligt på naturen 

men vindkraftverk kan även de påverka fågellivet i negativ riktning. I förstone kan vindkraftens negativa 

12*Notiser och Artiklar

påverkan på fågellivet betraktas som en lokal fråga men när fåglar de facto rör sig över stora delar av jorden 

blir den samlade negativa påverkan inte bara lokal eller ens regional utan global. Ett synligt problem med 

vindkraftverk är att rotorbladen fungerar som bödelsyxor vilka med kraft skadar eller slår ihjäl fåglar. Speciell 

uppmärksamhet har döden bland havsörnar fått (Se exempelvis Vår Fågelvärld 2009 nr 3 sid 28). 

KOF är generellt positiv till att förnybar energiproduktion kommer till stånd för att få bort de miljöskadliga 

olje- och kolbaserade energislagen. Men de nya alternativa energislagen måste alltså även de granskas gentemot 

hur de påverkar den biologiska mångfalden, i vilken fåglarna är en del. Vindkraft som ersättare för icke 

förnybara energislag för att nå mål om långsiktigt hållbar energiproduktion ser KOF som i dagsläget rimlig. 

Men ont skall inte med ont fördrivas. De miljöproblem som vindkraften i sig förorsakar får inte negligeras. 

Både nationellt och internationellt har vindkraft visat sig vara problematisk för fågellivet. Vindkraftsverk 

förorsakar olika slags problem för olika slags fåglar beroende på var och hur kraftverken placeras. En viss typ 

av problem uppstår vid etablering i hav, andra i jordbrukslandskapet och ytterligare andra i skog. Generellt 

påverkas fåglarna av vindkraftverk genom att vindkraftverken kan utgöra barriärer vid förflyttning längre 

eller kortare sträckor. Vindkraftverk kan förändra biotopen på sådant sätt att ex födotillgång och i förlängningen 

reproduktion påverkas negativt. Och vindkraftverken har i sig visat sig vara dödlig genom den kollisionsrisk 

som föreligger. För vindkraftsverk placerade i skog verkar arter som Röd glada, Havsörn och Kungsörn 

vara speciellt utsatta. Överlag är dock forskning om hur vindkraftsverk påverkar fågellivet svagt utvecklad. 

KOF menar att mer forskning om hur vindkraftverk påverkar fågellivet i olika typer av biotoper krävs. 

Det KOF kräver vid etablering av vindkraftverk inom kommunen är att inventering av fågelbeståndet görs 

före ett eventuellt uppförande. Om vindkraftverk byggs skall inventering av fågelfaunan fortsätta. Skulle 

fågelbestånden negativt påverkas skall vindkraftverken införa driftsstopp under kortare eller längre tid, eller 

stängas och flyttas till mer lämpliga lokaler. Generellt kan dock konstateras att etablering av vindkraft närmare 

än tre km från kusten är oförsvarlig då exempelvis rovfåglar som havsörn och fiskgjuse hotas. 

Notiser och Artiklar *13

Steglits 

Fotograf: Christer Brostam 

SM-Rallyt 

Tyvärr lyckades vi inte återta tronen vid 2009 års Smålandsrally den 31 okt-1 nov. Jönköpings Fågelklubb 

blev för svåra även denna gång. Men det felade bara 3 arter för att vi skulle ha segrat. 114 arter lyckades vi 

vaska fram mot deras116. Men dom lyckades mobilisera 35 deltagare mot våra 15. Dom vann ju förra året 

också efter att vi parkerat förstaplatsen fyra år på raken innan. Tävlingen är fortfarande populär och lockar ut 

mängder av Smålandsklubbarnas skådare under dessa två dagar. Totalt sågs 147 arter av 220 skådare från 17 

lokalklubbar av totalt 22. 

Många trevliga och udda arter obsades 

under Allhelgonahelgen, då racet alltid 

genomförs. Svartnäbbad islom vid Furö 

(Oskarshamn), som vi några skådare stod 

och väntade på vid Revis utan framgång. 

Vitnäbbad islom vid Händelöp (Tjust), 

två sena vaktlar vid Lidhemssjön (Växjö), 

ägretthäger vid Bottorp (Kalmar), 

berglärka på Visingsö, större piplärka och 

bändelkorsnäbb i Gränna och en sen 

rödstjärt vid Landsjön (Jönköping). 


Svartmes 


Rapport från ett fågelbord 

Av Elsbet Lundström 

Denna vinter hittade gräsänderna hit. Tillsammans med ett gäng skrattmåsar och en havstrut satt de vid vår 

fågelmatning en morgon då snövintern var mer än vanligt bister och isen lagt sig nere i viken. Vi har i många 

år haft fågelmatning som ett kärt nöje, i Växjö kunde vi en del vintrar studera vinterhämplingar på nära håll 

och vi var oroliga då vi flyttade till Kalmar för 6 år sedan att förlora denna närhet till fågelarter. Men som det 

har visat sig är vår ”fågelmatningslista” en av de 10 bästa varje vinter (om vi nu ser till enbart Svalans listor). 

Totalt har vi nu 39 arter som har mumsat på solrosfrön, nötter, talgbollar, fett, äpplen och margarin. 

Första vintern i Kalmar hade vi en trogen svarthättehona utanför fönstret tidiga morgnar. Hon pickade försiktigt 

i solrosfröna, men när dagen blivit klarljus syntes hon sällan till. 

I år har svartmesparet blivit nästan tama. Nu klänger de helt öppet på grenarna då vi fyller på i behållarna 

och kommer fram på dygnets alla tider. 

Vi spanar ivrigt efter den stora stenknäckflock på 17-20 stycken som varit trogna matgäster, men i år är det 

endast en ensam individ vad vi sett i alla fall. 

Annat är det med bergfinkarna. Som överallt i södra Sverige finns de i år i stora mängder även här, totalt har 

vi räknat till 50 stycken. 

Det är en ständig sysselsättning att vandra mellan köket och rumsfönstren, varje gång man tittar ut har scenariot 

ändrats. Förra vintern satt en sparvhök alldeles utanför sovrummet som hade järnkoll på en ringduva 

i en gren strax nedanför, som tydligen inte observerat höken. Storleksskillnaden var försumbar och ändå 

tyckte sparvhöken att det var idé att försöka ta en duva till frukost. Det gick inget vidare med hökens attack, 

duvan var ett svårfångat byte, den kom undan hökens klor i sista rappet, men sparvhöken var inte den som 

var den, i nästa sekund satte den kurs mot en annan duva en bit bort, men utan resultat. 

Av de mer spektakulära matgäster vi sett är en fasanhona utan stjärt, en skabbräv och en råka som inte ses i 

norra Kalmar så ofta. I år har det varit 2 tamduvor bland de 20 ringduvor som troget gästar oss. Alla samsas 

mycket bra. Pilfink, bofink, grönfink och gulsparvar kan sitta hur fredligt som helst på samma kant, men så 

kommer de tjafsiga koltrastarna. En flock på 10 koltrastar måste tjabba med varandra, hålla koll på sina äpplen, 

nafsa grannen i baken, putta undan och bråka, mer energi går åt till att vakta sin mat än att äta den. 

Ja, våra matgäster känns mer och mer som individer än arter. Varje dag är det spännande att titta ut. Och 

denna vinter lär ju hålla i sig så det blir väl förhoppningsvis fler nya bekantskaper att lära känna. 


Höksångare 

Fotograf: Kristian Ståhl 

Våra Sylvia-arters sång och läten 

Av Elving Welander 

Djupt i arkivet av gamla tidsskrifter får man leta, om man ska komma så långt tillbaka som för 78 år sedan. Före 

Vår Fågelvärld och före Ornis Sveccia och till och med före SOF. På den tiden fanns det inte många tidsskrifter om 

våra djur och växter. En tidning, Fauna och Flora, som fortfarande existerar, publicerade 1932 en artikel av Elving 

Benjamin Hilarius Welander, fågelskådare, folkskollärare och konservator från Kalmar. Det var häfte 3, på sidorna 

127 – 131. Och så här skriver han: 

Att studera fåglarna i naturen är inte alltid så lätt, om man inte är fullt förtrogen med deras läten. Men för 

var och en med en smula musiköra går det tämligen lätt att även på rösten lära sig känna igen dem. Om 

det rätt skulle kosta litet möda och tid, ger studiet fullgod valuta i den glädje och vederkvickelse det skänker 

naturvännen. Sen ett 20-tal år har jag ägnat fåglarnas sång och läten ett omfattande intresse, och det 

bereder mig nu ingen svårighet att på stående fot snabbt inventera fågelbeståndet i en park eller skog t. ex 

en försommarmorgon. Jag har även sen flera år försökt att uppteckna fågelsången. 

Jag skulle här behandle Sylvia-arterna, som beträffande sången dela sig i två grupper: Sittsångare och flygsångare. 

Sittsångare, d. v. s. sådana som i regel sjunga från en trädgren, äro trädgårdssångaren, svarthättan och 

ärtsångaren. (Den sistnämnda synes stå på gränsen mellan de båda grupperna) 

Flygsångare, som huvudsakligen sjunga under flykten, äro törnsångaren och hökfärgade sångaren. 

Trädgårdssångaren (Sylvia borin L.) kan uppställas som typ för båda grupperna (släkttypen). Hos denne sångare 

har jag funnit sångtemat för hela släktet i sin renaste form. Temat, som är en löpande följd av till tidsvärdet 

lika toner i olika höjdlägen i vivacetempo, söker jag återge med följande tecken, som egentligen inte 

är några noter utan blott tjänar som stöd för minnet hur tonerna ungefär röra sig. Tonomfånget synes ligga 

mellan d i 1-strukna och d i 2-strukna oktaven. 

Att på t. ex. piano återge temat är omöjligt, mer kanske det skulle lyckas på en fiol. Sången kan bäst liknas 

vid en rännils hastiga porlande mellan stenarna. 

Mycket karakteristiskt för trädgårdssångaren och ägnat att förvåna är hans fenomenala uthållighet. Kommer 


han riktigt i extas, rulla tonerna ur strupen hela minuter i följd, och han unnar sig bara en liten paus då och 

då. Sången stiger då vanligen upp i högre tonläge och blir svagare, nästan väsande, emedan tonerna utdragas 

mera. Varningslätet låter lyi-gäck-gäck, stundom hör man blott lyi ängsligt upprepas, ofta låter han dock 

höra sitt gäck, som är mycket likt törnskatans fast svagare. Då fågeln orolig smyger i buskarna höres ibland 

ett svagt hörbart terr, terr. 

Svarthättans (Sylvia atricapilla L.) sång närmar sig trädgårdssångarens. För den oinvigde är deras sång tämligen 

lika, åtminstone då arterna hörs var för sig. Men har man en gång tagit fasta på skillnaden, misstar man 

sig inte. 

Sången börjar med ett svagt kvitter i piano, ökar så småningon i styrka och får karaktär av vissling, emedan 

den utföres i högre tonläge (2–3-str. okt.) än trädgårdssångarens. Tonerna utdragas något mot slutet av 

strofen (tenuto). Då ett bestämt rytmiskt motiv vanligen avslutar sången, blir denna tydligt avdelad i strofer. 

Detta slutmotiv varierar på olika sätt hos samma individ. Här nedan har jag sökt beteckna det med ett slags 

noter, enär de inte gärna kunna spelas på musikinstrument. Det enda som i så fall passade bra torde vara 

flöjten. 

Men man återger motivet med variationerna allra bäst genom att vissla. De tre sista tonerna i motivet (16del. 

och 8-delen) bilda en slags drill. Samma toner i slutet av var. 4 kan saknas eller kan som i var. 1 drillen 

förvandlas till tre nedågående toner. För övrigt hänvisar jag till mit bredvidstående försök till uppteckning. 

Det är just detta varierande slutmotiv med drillen, som är karaktäristiskt för hennes sång och som gör, att 

den blir mer omväxlande än trädgårdssångarens. Svarthättan har vidareutbildat trädgårdssångarens enahanda 

tema och blivit en visselkonstnär av rang, 1:a tenoren i Sylvia-kören. Själv njuter jag mer av svarthättan 

än av trädgårdssångaren. Svarthättan är också en mycket flitig sångare, ehuru hon som sina släktingar mest 

sjunger under morgontimmarna. ₁ Med i regel blott 4 – 5 sekunders mellanrum följa stroferna på varandra, 

och deras tidslängd brukar variera mellan 5 – 7 sekunder. Den muntra sången ljuder i trädgården och parken 

ända till långt in i juli, då de flesta fågelstämmorna tystnat. 

Ärtsångaren (Sylvia curruca L) börjar sin sång med ett pianissimo, ej hörbart på längre avstånd. Denna svaga 

sats på trädgårdssångarmanér övergår omedelbart i en kraftig fortedrill: dil-dil-dil-dil-dil, som tyska ornitologer 

återge med didlidlidlidlidl. Drillen kan rätt bra imiteras genom att låta tungspetsen hastigt oscillera mot 

gommen. Sven Nilsson återgav den med klapp-klapp-klapp, som är mindre lyckat. 

Drillen, som avslutar strofen – förresten inte olik trädpiplärkans sipp-sipp-sipp – ljuder till omväxling diel-diel-diel, 

men går då ungefär hälften så fort. Ibland varierar den dil-dil-dil-tia-tia-tia eller blott tia-tia-tia. Någon 

gång kan drillen helt uteslutas, men pianissimot är då i regel längre. Fågeln sitter vangligen högt i träden, 

ofta i toppen, och sålunda lätt synlig under sitt föredrag. 

Ärtsångaren är någon gång flygsångare, vilket jag själv sett. Jag satt just i en skogsbacke och gjorde anteckningar 

över hans sång, då fågeln vid ett tillfälle sjöng försatsen i flykten, innan han satte sig och sjöng drillar. 

Men han flög därvid rakt fram och ej i bågar som törnsångaren. 

Så ett par ord om ett sammanträffande med en ärtsångarefamilj med nyss utflugna ungar. Det åskådliggör 

kanske bäst vad jag i övrigt har antecknat om fågelns läten, då de ju komma i sitt rätta sammanhang. 

En av föräldrarna kom helt nära mig smackade som svarthättan men något svagare och skärrade hastigt 

kekekekeke – inte olikt talgoxens nästan skrattlika läte – som omväxlande med smackning. Från en buske 

dök han sen ner till marken och fortsatte sitt ängsliga skärrande, som då blev mer väsande och utdraget: 

keee-keee-keee. Hoppande ikring med utbredda vingar simulerade han skadskjuten. En annan dag, då jag 

iakttog samma kull, hörde inifrån buskarna ett svagt terr, terr, alldeles lika trädgårdssångarens. 

Törnsångaren (Sylvia sylvia L.) röjer sitt släktskap med de förra genom samma sångmotiv, som dock är karakteristiskt 

utbildat för arten. Som allmänt omdöme gäller, att sången inte äger den renhet, som utmärker de 

föregående. Han synes vara mer vårdslös med sin sång, som verkar något skränig och ”oskolad”. Han låter endast 

i flykt höra sin riktiga sång. Då han höjer sig snett uppåt i luften, ljuder strofen både starkt och omväxlande, 

ehuru pressad och ansträngd. Men då han efter några oregelbundna flygkurvor återvänt till buskarna 

eller lika gärna till något träd eller en telefontråd, föredrar han där sången i kortare strofer, ivrigt upprepade. 

Huvudmotivet kan återges med titú-tiritú-tiritú, som varierar olika. Ibland låter det titú-tirirú-tiririrú. I flykt 

hör man också denna strof omväxlande med den övriga sången. Längre fram på sommaren reduceras 


sången till blott denna entoniga visa. Likt ärtsångaren exponerar sig törnsångaren fritt för åskådaren under 

sången. 

Varningslätet är ett kort väsljud på a eller å, som ofta stegras till ett hastigare ói-ói-ói eller oâ-oâ-oâ (ibland 

även under flykt). Stundom hör man ett långdraget, melodiskt gåy, gåy, då fågeln sitter, kanske även uttryck 

för orolig sinnesstämning. 

Hökfärgade sångaren (Sylvia nisoria L.) liknar både i sång och uppträdande mycket törnsångaren, men i 

sången ingår ett karakteristiskt skärrande, ej olikt ett av gråsparvens läten. Det brukar vanligen återges 

med terrrr. En egendomlighet, som jag inte sett hos någon annan Sylvia, är att hanen under sing sångflykt 

klatschar med vingarna, då han sänker sig ned. 

– Jag har tyvärr allt för litet varit i tillfälle att studera arten föratt kunna yttra mig om hans övriga läten. 

Elving Benjamin Hilarius Welander föddes i Rumskulla den 11 februari 1888 och dog i Rinkabyholm den 13 november 

1974. 

Han var verksam som folkskollärare i Fliseryds socken under många år innan han i slutet av femtiotalet flyttade 

till Kalmar och Rinkabyholm. Elving var utöver sitt yrke en duktig konservator och som sådan byggde han upp en 

fin samling av vår svenska fågelfauna. Tyvärr rökskadades denna samling vid en brand, vilket medförde att det 

mesta gick förlorat. 

Några av oss som varit med i föreningen under många år minns Elving från våra innekvällar på Kalmar teater, då 

han kom med sin lilla teaterkikare för att beskåda de ljusbilder som visades på den tiden. 

Elving hade med åren blivit lite tunnhårig, men det problemet löste han med en egen tillverkad, rödhårig postisch. 

Den hängde men ända in i de sista åren av Elvings levnad, men det roliga var att det äkta håret då hade fått en 

grå kulör som avvek från det röda, vilket gladde oss andra mötesdeltagare. 

Året innan lokalavdelningen av Sveriges Ornitologiska Förening bildades utgav Kalmar Naturvetenskapliga Sällskap 

en liten skrift med titeln ”Fåglar kring Kalmar”. 

I denna utgåva medverkade Elving med två artiklar, ”Kulturens följeslagare” samt ”När rovfågeln går på jakt”. 

Tanken är att vi kan återkomma till dessa i framtida nummer av Ålakråkan eller Fåglar i Östra Småland 

Lars G Petersson 

18*Notiser och Artiklar 

Ärtsångare, törnsångare och trädgårdssångare 


Fågelskådningens dag 

Söndag den 9:e Maj 

Föreningen kommer att genomföra årets fågelskådningsdag vid samma plats 

som förra året, Kalmarsundsparken vid Olsan. Där kommer vi att finnas från kl 

07:00 till 13:00. Området passar bra då det är ett populärt vandringsstråk. Vår 

ambition blir att visa hur trivsam skådning är, svara på allt om fåglar, visa och 

tala om vilka fåglar som finns, hörs och syns i närheten. Samtidigt kan vi göra 

reklam för vår förening. Vi ska försöka annonsera i lämpliga media om den här 

dagen. Väl mött då!

Rariteter 

I Kalmar Kommun 

1/9-09 – 28/2-10 

Svartnäbbad islom Gavia immer 

Islommar är ganska sparsamma med sin passage genom sundet. Den 5/9 hade dock en svartnäsa bestämt 

sig för att ta vägarna förbi Revsudden med sin förflyttning söderut. 

Tärnmås Larus sabini 

Sen eftermiddag den 29/9 sträckte en tärnmås söderut vid Revsudden. Med larmets hjälp hann även några 

skådare ut till Tjärhovet och Stensö och lyckades se måsen. 

Alkekung Alle alle 

Höstens tyngsta art i kommunen blev alkekungen som några lyckliga skådare fick vid Revsudden den 9/10. 

En i sanning stor raritet i våra farvatten. Den hör ju hemma på Västkusten. Man kan fråga sig hur den hamnat 

här. Verkade som om den lilla näpna alkan var kvar ett tag i sundet då A Törnberg såg den ytterligare en 

gång nämligen den 2/12. 

Vittrut Larus hyperboreus 

Den 1/1-10 rapporterades en vittrut på svalan, 

upptäckt i Slottsfjärden vid middagstid som 

tyvärr drog ut mot sundet. Observatören 

lyckades dock få tre dokumenterade bilder 

av vittruten som finns på svalan. 

Tretåig mås Rissa tridactyla 

Från oktober och till årets slut rapporterades 

ett dussintal sträckande tretåiga måsar vid 

Revsudden. 

20*Rariteter 

Tretåig mås 


Bändelkorsnäbb Loxia leucoptera 

Enda X-näbben av valören bändel under perioden hittade LGP vid Norrbro 2, 5 m S Halltorp den 5/10. 

Dvärgbeckasin Lymnocryptes minimus 

Under oktober obsades den lille beckasinen vid några tillfällen i området runt Bottorps hamn. 

Ägretthäger Egretta alba 

Sent på eftermiddagen den 31/10 sträckte en ägrett norr ut vid Bottorps hamn. 

Skärsnäppa Calidris maritima 

Varför ska skärsnäppan vara så svårsedd i kommunen? Tittar man på rapporterna som kommer från Västervik 

och framför allt från Oskarshamn blir man förvånad. Förra årets toppnotering från Furö i Oskarshamn med 

imponerande 80 ex hade Åke Nilsson den 30/11. Obsar på 20 till 50 ex fanns många runt Oskarshamns kustlokaler 

2009. Kanske var det någon av dessa skärsnäppor som förirrat sig ner till Revsudden den 17/10 när 

Jennersjö hade 1 ex den 17/10 sträckande förbi där. Från svalan de senaste 20 åren hittade jag 5 obstillfällen, 

alla vid Revsudden, mellan år 2001-2003. 

Skärsnäppa 

Fotograf: Christer Håkansson 

Rariteter *21

Program 

Vår och sommar 

Vi samlas på Lars Kagg skolans (före detta Sjöbefälsskolan) parkering före avfärd om inget annat angivits. 

Alla är naturligtvis välkomna att följa med, men vill du vara säker på bilplats måste du anmäla dig i god tid. 

På våra exkursioner samåker vi i så stor utsträckning som möjligt. Ersättning till bilförare är 20 kr pr mil. Reseledare 

är Jan Ottosson och Åke Jonsson om inget annat anges. 

Anmäl dig till Åke 25226 eller Jan 479 511 mob 0702 479 511. 

Onsdag 31 mars kl. 19:00 Årsmöte KOF, Funkabotorget 3D 

Se kallelse. Efter årsmötet visar Henrik Karlsson/Naturfotograferna bilder från Falklandsöarna – öarna vid 

världens ände. Föreningen bjuder på fika och smörgårdstårta. 

Söndag 11 april kl. 07:00 Kapelludden – St. Rör 

Förhoppningsvis har våren knackat på med nyanlända vadare och änder på denna mycket spännande lokal. 

Vid St Rör hoppas vi på ejdersträck och kanske någon ”apelsinnäbb” i flockarna som drar norrut. Hemkomst 

ca 13-14. Anmälan senast 9 april. 

Onsdag 12 april kl. 19:30 (18:00) Årsmöte ÖSOF, Skälby 

Medlemmarna i Östra Smålands Ornitologiska Förening (ÖSOF) kallas härmed till ordinarie årsmöte onsdagen 

den 14 april i Skälby (intill Ölandsleden – Naturens hus), Kalmar kl. 19.30. Vi börjar med en gemensam 

exkursion vid Kalmar Dämme kl. 18.00. Mötesplats är dämmets parkeringsplats (polisens kontrollplats). 

För info och anmälan kontakta Jan Ottosson 0702 479 511 eller janottosson@tele2.se 

Lördag 24 april ÖSOF-Dagen 

Oskarshamnsbygdens Fågelklubb står som värd för årets ÖSOF:dag. Vi får se vad kulturlandskapet i Bråbo 

och Målsjön, strax utanför Kristdala kan bjuda på av vårens fåglar. I Målsjön finns i alla fall rördrommen på 

plats och brun kärrhök. Mötesplatsen är vid skolan i Bråbo kl. 08:00 

Ansvariga från Oskarshamn är Åke Nilsson tfn 0491/177 27 och Tommy Larsson tfn 0491/187 53 

Vi åker från Kalmar kl. 06:00. Anmälan senast 22 april. 

Lördag 1 maj kl. 06:00 Beijershamn 

Många av tropikflyttarna har nu anlänt. Svalor, sångare och göken. Hemkomst ca 14-15. Anmälan senast 29 

april. 

Söndag 16 maj kl. 05:30 Vattenriket Kristianstad 

Tur till de fågelrika områdena kring Hammarsjön, Hårslövs ängar och Åhustrakten. Hemkomst ca 20-21. 

Anmälan senast 14 maj 

Söndag 6 juni kl. 19:30 Nattsångartur till Bottorpslätten 

Vi hoppas på vaktel, kornknarr, gräshopp-kärrsångare m.m. Hemkomst ca 23. Anmäl senast 4 juni. 

22*Program

Måndag 19 juli kl. 17:00 Stenåsabadet 

Vi vandrar längs stranden söderut från badet och hoppas på bra sträck och mycket rastande vadare i fint 

medljus. De arktiska vadarna har kvar sina vackra häckdräkter, så det kan bli fina upplevelser. Medtag fika!! 

Hemkomst ca 21-22. Anmälan senast 17 juli. 

Lördag 7 augusti kl. 05:30 Vadartur Södra Öland 

Vi besöker några säkra vadarlokaler som Eckelsbadet, Sebybadet eller där det dyker upp (larmas) nåt spännande. 

Hemkomst ca 13-15. Anmälan senast 5 augusti 

Söndag 5 september kl. 06:00 Ottenby och Schäferiängarna 

Den traditionella turen till Södra Udden då det är som mest arter i rörelse. Förutom mycket småfåglar även 

de flesta rovfåglar. De första tranorna börjar röra på sig. Läge också för någon spännande överraskning. 

Hemkomst 14-15. Anmälan senast 3 september. 

Lördag 18 september kl. 06:00 Torhamns udde och Östra Blekinge 

Vi besöker åter denna spännande sträcklokal som brukar bjuda på mycket änder och gäss vid denna årstid. 

Även bra med rovfågel och en del intressanta småfågel hoppas vi oxå på. Kanske har ringmärkarna fångat 

nåt trevligt som vi kan få titta på. Hemkomst kl 14-15. Anmälan senast 16 september. 

Skrattmås 


Program*23

Årsmöte 

Medlemmar i Kalmar Ornitologiska Förening kallas härmed till årsmöte onsdagen den 31 mars kl. 19:00. 

Lokal: Funkabotorget 3D (HSB:s lokaler) 

Dagordning 

1. Val av mötesordförande och sekreterare. 

2. Val av justeringsman att jämte ordf. justera protokollet. 

3. Fråga om mötet utlysts i behörig ordning. 

4. Styrelsens årsberättelse och redovisning av räkenskaper. 

5. Revisionsberättelse. 

6. Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen 

7. Val av ordförande och övriga ledamöter i styrelsen, samt två styrelse- 

Suppleanter. 

8. Val av revisor och revisorssuppleanter. 

9. Val av valberedning. 

10. Fastställande av utgifts- och inkomststat. 

11. Bestämmelse av årsavgift för 2010. 

12. Ärenden som styrelsen förelägger årsmötet. 

13. Av medlem framställt, skriftlig motiverat förslag, som kommit styrelsen 

tillhanda före den 1 februari 2009. 

14. Övrigt av medlem framställt förslag som styrelsen tagit ställning till. 

24*Årsmöte

Hornborgasjön Dagsresa 

Avresa 27 mars & 10 april 2010 

Dacke Resor AB planerar 2 resor till Hornborgasjön 

våren 2010 den 27 mars och 10 april. I resans 

pris 635 kr ingår förmiddagskaffe med fralla. 

Lunch inkl bröd, sallad, måltidsdryck, kaffe och 

kaka. Guidning Hornborgasjön. 

För mer info kontakta Dackeresor på tel. 0480-36 

36 86 eller www.dackebuss.se när det gäller avresetider, 

färdrutt och dagsprogram. Vi i föreningen 

erbjuds 10 % rabatt vid minst 10 bokade/betalande 

resenärer och vid minst 15 delt erhåller vi 

dessutom en fri resa till ledare/rep för föreningen. 

OBS! Ingen anmälan görs till vår förening utan 

sker direkt till Dackeresor och slutbetalning 

måste göras inom 14 dagar före avresa. 

Tranor vid Hornborgasjön 

Fotograf: Rasmus Madsen

Bakgrund: 

Bottorpshamn i vinterskrud 


Bildgalleri 

26*Bildgalleri 

Vinterskådning 


Skrattmås och knölsvan 


I bister vintertid kan det vara skönt för en skrattmås att landa på en 

mjuk och varm knölsvansrygg. Häftig bild fångad av Bo Lundström i 

Slottsfjärden vid bron ut till Tjärhovet. Ett av få 

öppna vatten runt Kalmar denna ampra vinter. 

Med så här mycket snö 

blir skådningen bara 

svårare och svårare...

Så länge det gäller mat, kan lite kyla om näbben inte stoppa änderna. 

Leif Tägtström 

Fotograf: Bent Hansen 

Gräsand 


Modet når ut 

även till oss 

fågelskådare... 

Bildgalleri*27

I samarbete med:

Ålakråkan - Kalmar Ornitologiska Förening

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?