VISKA 2006-1.indd - Veddige nu

S A M H Ä L L S M A G A S I N F Ö R F O L K E T R U N T V I S K A N N U M M E R 2 5 • 2 0 0 6 / 1 • Å R G Å N G 7 P R I S : 1 0 K R 

SPECIELLT 

BREV FRÅN BRASILIEN 

BOSSES HISTORISKA HÖRNA 

KURHELG MED KÖRSÅNG 

Tokiga Masar 

GÄNGET I GRUSGROPEN #15 

SÅNT SOM HÄNDER ANDRA

sidan 2 | ViSKA! 2006/1 

En riktig bank 

med hemmaplan 

i Veddige! 

Tel 0340-66 60 40 www.varbergssparbank.se

Speciellt 

Detta nummer av ViSKA! är 

lite speciellt. Inte så att vi har 

ändrat något utan det hand- 

lar mer om läsekretsen. Vi 

kommer nämligen att dela 

ut detta nummer till våra 

folkvalda politiker i kom- 

munfullmäktige i Varbergs 

kommun. Vi som ligger bakom 

ViSKA! vill på vårt sätt hjälpa 

till att fästa våra politikers 

uppmärksamhet på Veddige. 

Det sägs ibland att den lokala politiska 

representationen styr hur mycket uppmärksamhet 

ett samhälle eller by får. Jag är helt 

övertygad att vår enda (?) representant från 

Veddige gör allt för Veddige, men det hade 

kanske inte skadat med fl er som kommer från 

Veddige? Hur aktiva är de politiska partierna 

här? Finns dom över huvud taget? 

VAD ÄR DET DÅ SOM FATTAS I VEDDIGE? 

Vi som bor här nu trivs uppenbarligen 

alldeles utmärkt och vi har det mesta av samhällsservice 

såsom vårdcentral, tandläkare, 

äldreboende och skola. 

Det som fattas är framtidstro och framförhållning. 

Väg 41 har legat som en bromskloss 

på utvecklingen i många år, nu när den 

äntligen verkar få en ny sträckning måste 

samhällsplaneringen ta fart. 

VI MÅSTE PLANERA för industrimark som 

skapar nya jobb, vi måste planera för bebyggelse 

både av villor och hyreshus, och det 

måste bli på platser som är attraktiva. Vi måste 

kunna ta emot utfl yttare från Göteborg och 

Borås. Då måste kommunikationerna passa, 

vi har redan pendelstation för tågtrafi k, det 

skulle gå alldeles utmärkt att bo i Veddige/ 

Derome och jobba i Mark eller Borås. Göteborg 

ligger bara 50 minuter bort och en pendelstation 

i Värö skulle också kunna komma 

Veddige till del. 

ALLA ÄR NOG MEDVETNA om att utan framtidstro 

och framförhållning tynar ett samhälle 

snart bort, föds det inga barn försvinner 

underlag för skola och fritidssysselsättningar. 

Vi har bra förutsättningar för att erbjuda ett 

rikt fritidsliv, men de fl esta anläggningar 

kom till innan kommunsammanslagningen 

och har nu stora behov av uppfräschning och 

renovering. Så behöver exempelvis idrottsplatsen 

förses med läktare, fl er planer och inhägnas. 

Idrottshallen behöver byggas ut/byggas 

nytt. Idag får inte alla intresserade tider där 

och publiken som vill se innebandy, volleyboll 

och innefotboll förbannar pelarna som 

tar bort sikten över planen. Musikintresserade 

behöver lokaler att vara i. Möjligheterna till 

ett rikt och varierat fritidsliv är också något 

som vägs in av tilltänkta nyinfl yttare. 

VEDDIGE ÄR EN ORT MED GAMLA ANOR, vi kan 

följa utvecklingen i Bosses historiska artiklar. 

Skall någon framtida ”Bo Emanuelsson” 

kunna skriva om Veddige måste alla som har 

till uppgift att utveckla vårt samhälle inse att 

det inte går att bromsa sig in i framtiden. 

För framtiden, den är redan här… 

ViSKA! TACK TILL: INNEHÅLL: 

ViSKA! ges ut av VeddigeVisionen, och distribueras gratis till 

hushåll i Veddige. Lösnummer säljes på Statoil. Pris: 10 kr. 

Ansvarig utgivare: Michael Enberg. 

Distribution: Egen. 

Redaktion: 

Arne Eriksson 0340-305 85, fax: 0340-303 09 

Bo Emanuelsson 0340-302 55, bosse@veddige.nu 

Hans Olsson 0340-302 90, hans@veddige.nu 

Michael Enberg 0340-381 44, michael@veddige.nu 

Sandor Olah 0340-649790, sandor@veddige.nu 

Adress: 

ViSKA! c/o O.L.S.A. Viskastigen 46 , 430 20 Veddige 

tel: 0340-64 97 90, fax: 0340-64 97 91, 

mobil: 0703-74 22 55, e-mail: viska@veddige.nu 

Omslag: Våren i Veddige 2006. Foto: Sandor Olah 

Tryck: Geson, upplaga: 2500 ex. Papper: Svanenmärkt. 

NÄSTA NUMMER: 19 JUNI 2006 

Manusstopp 5 juni 2006. Alla inlägg är välkomna. 

DONATION: BG 5113-7859 

Inbetalas till VeddigeVisonens bankgirokonto. 

Betalningsmottagare: VeddigeVisionen 

DEROME PIZZERIA 

EKLÖWS SUPERMARKET 

ELEKTRO EMANUEL 

HEMKÖP VEDDIGE 

J-O BYGG BOMILJÖ AB 

LISBETH HARALDSSON, MALMÖ 

MÖBELHÖRNET 

PEBE PRODUKTER AB 

STATOIL LENA OCH HANS OLSSON 

STRÄNGBETONG 

VARBERGS BOSTAD 

VARBERGS SPARBANK 

VARBERGSORTENS ELKRAFT EK.FÖR. 

VEDDIGE ÅKERI AB 

VISKADALENS FÖRSÄKRINGSBOLAG 

VÄXTBODEN VEDDIGE 

SPECIELLT 3 

BREV FRÅN BRASILIEN 4 

BOSSES HISTORISKA HÖRNA 7 

KURHELG MED KÖRSÅNG 11 

TOKIGA MASAR 12 

GÄNGET I GRUSGROPEN #15 14 

SÅNT SOM HÄNDER ANDRA 19 

VISKA! FRÅGA 20 

ViSKA! 2006/1 | sidan 3 

S P E C I E L LT 

Text : Michael Enberg

BREV FRÅN BRASILIEN 

Text & Bilder: Alva Ingegerd Salomonsson 

brev b brev b från B 

Hej! 

Ett st ort tack för den fi na artikeln om oss i förra numret av VISKA! Den var intressant 

att läsa och det var roligt att se det gamla gänget från Veddige Boule och bilden från SM. 

Vi la märke till att de har bytt tävlingsdräkt. 

I följebrevet till tidningen st od att ni gärna ville att vi skulle skriva och berätta om oss och 

vårt liv här i Brasilien. Här kommer en artikel om vårt nya liv. Vi skulle bli mycket glada 

om ni kunde spara VISKA! till i juni när vi planerar att resa till Sverige för att hälsa på. 

Vill ni att jag ska skriva i varje nummer? I så fall är det här 

lagom långt? Vad tror ni att människorna 

vill läsa om? 

NU HAR vi 

bott här i Ponta Negra 

i Natal i Brasilien i över två år och 

vi stortrivs. Många frågar vad det är som är 

så bra med Brasilien. På det brukar jag svara 

att det framför allt är tre saker: människorna, 

klimatet och prisnivån. 

MÄNNISKORNA är snälla, vänliga och hjälpsamma. 

För ett tag sedan var jag inne i Natal 

och visste inte var jag skulle ta bussen hem, 

så jag frågade en äldre herre. Han inte bara 

talade om vart jag skulle gå utan följde med 

till busshållplatsen och väntade tills rätt buss 

kom. Under väntetiden pratade vi med varandra 

och som alla brasilianare var han intresserad 

av varifrån jag kom och var jag bodde 

osv. Människorna här avskyr bråk och konfrontationer. 

De vill att alla ska vara vänner. 

Men detta för med sig att de är mycket konfl 

ikträdda. Som exempel kan jag berätta en 

episod när Erik tillsammans med en brasiliansk 

vän körde en Landrover, som vi är delägare 

i, till staden Fortaleza som ligger cirka 60 

mil härifrån. Jeepen var köpt där och en del 

fel skulle åtgärdas innan garantitiden gick ut. 

När de skulle hämta Landrovern så såg Erik 

att allt som skulle göras inte var gjort. Naturligtvis 

påpekade Erik det men på verkstaden 

tyckte man att det var klart. Erik stod på sig. 

Men vår brasilianske vän tyckte att det var så 

obehagligt att han sa att det kunde vänta till 

nästa gång! Typiskt brasilianskt att skjuta upp 

något obehagligt! Att man skulle behöva resa 

den långa resan fram och tillbaka en gång till 


tänkte han inte på 

då. Brasilianarna lever 

för dagen och många gånger 

tycker jag att det är charmen med dem och 

att vi svenskar skulle lära oss av dem och inte 

alltid vara så eff ektiva och planera så mycket. 

Men det får vara måtta på allt. 

TROTS ATT DEN SVENSKA kronan har sjunkit i 

värde gentemot de fl esta valutor och allra mest 

gentemot den brasilianska realen, så är det 

billigt att leva här. Det fi nns alltid frukt och 

grönsaker som kostar mindre än fem svenska 

kronor. Oxfi lé kostar runt 60 kronor kilot. 

Kyckling brukar kosta omkring 10 kronor 

kilot. 

EN ANNAN SAK som är billigare här är fastighetsskatten. 

För vårt hus på cirka 225 kvadratmeter 

betalar vi ungefär 1000 kr om året och 

då ingår sophämtning tre gånger i veckan. 

Hade vi delat upp den summan på åtta gånger 

så skulle vi få betala betydligt mer eftersom 

man får 30% lägre avgift om man betalar allt 

på en gång. 

KLÄDKONTOT är betydligt mindre här än i 

Sverige eftersom vi helt enkelt inte behöver så 

mycket kläder. Inte heller har vi några uppvärmningskostnader 

eftersom temperaturen 

aldrig går under 22 grader, varken på dagen 

eller natten. För det mesta är det solsken men i 

maj, juni och juli kan det regna en del. Det kan

asilien ras ra ras rasilien ssilien 

s ilien 

komma en 

regndag som följs av 

en eller fl era solskensdagar. Någon gång 

kommer det en störtskur som varar en kvart, 

sedan skiner solen igen. Havet har en temperatur 

på mellan 25 och 28 grader året runt. 

För några månader sedan skaff ade vi en 

s w i m m i n g p o o l 

och la stenar i hela 

trädgården trots 

att vi bara har 

cirka 250 meter 

till stranden. Det 

är skönt att kunna 

svalka sig i poolen 

fl era gånger om 

dagen. 

M E L L A N 

NOVEMBER och 

april kommer 

c h a r t e r t u r i s - 

ter från Sverige 

hit. Ett par dar 

i veckan går vi 

på stranden och 

delar ut reklam för Viking Tour som är en 

resebyrå som ordnar utfl ykter för skandinaver. 

Det är trevligt att träff a och prata med 

svenskar. Erik är guide på en del turer och 

på kvällarna är jag på kontoret och säljer 

utfl ykter. Där fi nns också en minigolfbana 

Jag skickar en hälsning från vår nya 

swimmingpool där vi gottar oss på dagarna. 

och faktiskt en 

boulebana som 

Erik har byggt. Det 

är hans andra boulebana 

som han har byggt här i 

Ponta Negra. 

HÄROMDAGEN var Erik med på en djuphavsfi 

sketur. Fyra deltagare och tre besättningsmän 

åkte i 

en snabbgående 

daycruiser 20 

distansminuter 

ut till djuphavet. 

Där fi nns mycket 

fi sk Tillsammans 

fi ck de över 100 

kg fi sk, tonfi sk 

och guldmakrill 

och fi skar som vi 

inte vet de svenska 

namnen på. Den 

största vägde 

mellan 25 och 30 

kg och det var Erik 

som drog upp den. 

Ett par dagar senare 

samlades de hemma hos oss tillsammans med 

sina kvinnor och åt en god fi skmiddag som ett 

par svenska fl ickor, som är utbildade kockar, 

lagade till. Jag har en känsla av att jag kommer 

att få höra berättas om denna fi sketur åtskilliga 

gånger framöver. 

ViSKA! 2006/1 | sidan 5

Bosses histo 

Mina berättelser bygger på uppgifter från 

historisk litteratur men också mycket från 

gamla tidningsartiklar och berättad muntlig 

tradition. Det är alltså inget vetenskapligt 

dokument. Jag hoppas komma sanningen så 

nära som möjligt. Om någon har bevis, för att 

jag har skrivit något som är felaktigt, är jag 

tacksam för påpekande, så att jag kan rätta 

dessa felaktigheter i kommande tidningar. Ring 

mig, Bo Emanuelsson (tel: 302 55) om Du har 

något intressant att berätta. 

GRÄNSEN MELLAN 

DANMARK OCH SVERIGE. 

HALLÄNDSKA 

GRÄNSMÄRKEN. 

De två sista numren av tidningen VISKA 

har jag tagit ett steg tillbaka till 1500-talet 

för att få lite bakgrund till våra små gränskrig. 

Jag påstod, att förhållandet mellan Sverige 

och Danmark var fredligt under ca 22 år 

framåt i tiden efter det fördrag, som antogs 

vid ett möte i Brömse-bro 1541. Gustav Vasa 

eller Gustav I och kung Kristian III i Danmark 

hade en gemensam fi ende i den avsatte 

Kristian II, Kristian Tyrann, som försökte 

komma tillbaka till makten. Detta hot fi ck 

de två kungarna att hålla sams. Trots detta 

pågick det små skärmytslingarna vid gränsen 

mellan Halland och Västergötland, ofta 

iscensatt av de två landshövdingarna Lave 

Ulfstand i Varberg och Gustav Olsson Stenbock 

i Älvsborgs län. Mest rörde det sig om 

överträdelser vid jakt. De torde inte vara de 

sista, som har bråkat om sådant. 

Vi lämnar dessa båda kombattanter. 

Innan jag helt släpper dessa gränsfrågor, vill 

jag redovisa lite om den bit av gränsen, som 

berör Veddige socken. Jag fann på ett antikvariat 

en gammal bok från 1924 HALLÄNDSK A 

GR ÄNSMÄRK EN av Joh. Kalén. Den, som 

lämnat in boken till antikvariatet, har inte 

varit något vidare historieintresserad. Inte 

någon sida var uppskuren. Boken hade som 

ny kostat 5:25. 

Det var bara att ta fram brödkniven och 

börja sprätta upp boken för att se, vad den 


kunde innehålla. Johan Kalén var en historieintresserad 

folkskollärare från Fagered, som 

levde 1865-1936. 

År 1991 kom det ut en bok Halländska 

RIKSGRÄNSEN av Bertil Karlsjö i samverkan 

med Hallands Skogskarlars Klubb. Det 

är ännu ett försök till dokumentation av den 

gamla gränsen mellan Danmark och Sverige. 

Boken bygger mycket på Kaléns iaktagelser. I 

denna artikel berörs endast den del av gränsen, 

som berör Veddige socken. I de fall, då 

Bertil Karlsjö anser, att Kalén har gjort något 

fel, anger jag detta. 

URKUNDER OCH 

ÖVRIGA KÄLLOR. 

Kalén börjar med en redogörelse över 

dem, som tidigare försökt berätta om dessa 

gränsmärken. Han är inte nöjd med någon 

tidigare publikation. Sedan anger han, vad 

han haft för källor. Dessa är följande: 

1. Den äldre VÄSTGÖTALAGEN med 

berättelsen om konungamötet på Danaholmen, 

då sex svenska och sex danska män 

nämndes att sätta ”riftir meller Sverikes ok 

Danmark”. 

Dessa tolv ombud satte sex stenar mellan 

rikena. Man tror, att denna gränsdragning 

utfördes mellan åren 1050-1056. Urkunden 

kallas Danaholmsfördraget. 

2. KONG WALDEMAR den Andens Jordebog. 

Denna märkliga urkund torde vara 

från förra hälften av 1200-talet. Den innehåller 

bland mycket annat en förteckning över 

gränsmärken mellan Halland och Sverige. 

Det är tydligt, att man i denna urkund ser 

gränsfrågan ur dansk-halländsk synpunkt. 

Den uppdragna gränslinjen avviker också på 

en del ställen från den, som svenskarna ansåg 

vara den rätta. 

3. VÄSTGÖTALAGEN. I de fl esta utgåvorna 

av Västgötalagen fi nns en förteckning 

över gränsmärken runt hela den del av Västergötland, 

där lagen gällde. 

4. URKUND nr. 4, som är biskop Brynolf 

i Skaras gränsbesiktning den 6 augusti 1481, 

hoppar jag här över, då den endast berör gränsen 

mellan Askims och Fjäre härader. 

5. SVENSK ARNAS GR ÄNSLISTA av 1554. 

På 1550-talet fördes dessa små gränskrig 

mellan Lave Ulfstand, länsherren i Varbergs 

län och Gustav Olsson Stenbock, länsherre 

i Elfsborgs län. Man försökte bilägga dessa 

tvister vid ett möte i Elfsborg. Före detta 

möte gjordes å bägge sidor noggranna undersökningar 

rörande gränsens rätta sträckning. 

Svenskarna hade sin lista färdig år 1554. 

6. DANSK ARNAS GR ÄNSLISTA av 1555. 

Danskarna gjorde sin gränsundersökning i 

början av 1555. Handlingarna förvaras nu i 

Danska Rigsarchivet. 

7. SVENSK A LISTAN av 1603. Någon 

enighet om gränsen uppnåddes aldrig på 1550talet. 

Tvisterna fortsatte. Därför kallades det 

till ett nytt möte i Elfsborg år 1603. Man hade 

även nu gjort förundersökningar med hjälp 

av edsvurna uppgiftslämnare. Kalén har här 

bara haft tillgång till den svenska listan. Han 

har inte känt till, om den danska listan har 

funnits bevarad. 

8. ÖV RIGA HANDLINGAR. Kalén har 

dessutom besökt lantmäterikontoren i Halmstad, 

Göteborg, Vänersborg och Jönköping 

och där studerat allt där befi ntligt material 

i kartor och handlingar. Det visar sig, att 

gränstvisterna fortsatte även efter 1645, då 

hallänningarna blivit svenskar. Nu var det 

inte tvister mellan två länder utan snare 

mellan direkt intresserade bönder. Kalén har 

dessutom studerat all tidigare utgiven litteratur. 

Han har varit mycket ute och diskuterat 

med åldringar i de trakter, där det rått delade 

meningar om gränsens dragning. 

Bråk om jaktmarkernas gränser tycks ha 

förekommit i alla tider. Det var dock inte 

bara jakten, som var viktig. På 1500-talet var 

inte våra berg kala, som de var i början på 

1900-talet. Vid gränserna fanns stora ek- och 

bokskogar. Skogens virke hade stor betydelse. 

Eken användes framför allt vid skeppsbyggeriet. 

Man behövde virke, när man byggde 

upp sina byggnader, och skogens produkter 

fi ck också tjäna som bränsle. En annan viktig 

orsak till kamp om ekskogen var användandet 

av ek- och bokollon som föda åt svinen. 

Det var viktigt att veta, var gränsen gick 

även, då man skulle skipa lag. Man måste veta 

inom vilket område ett brott hade begåtts.

B O S S E S H I S T O R I S K A H Ö R N A 

riska hörna 

författare: Bo Emanuelsson 

Brottet skulle dömas inför den domstol, inom 

vars område det blivit förövat. Ännu viktigare 

var det vid gränser, som utgjorde gräns mellan 

länder med olika lagar. Om det skulle utdömas 

böter, måste man veta, vilken konung, 

som skulle uppbära dessa böter. 

Dråp förekom ofta i de ganska vilda 

gränstrakterna. Ibland kunde man inte fi nna 

dråparen. Brottet blev ouppklarat. Då fi ck det 

härad, där brottet begåtts, erlägga mansbot. 

Därför gällde det också att hålla ordning på 

häradsgränserna. 

Det fi nns ett sådant rättsfall. Det hände 

under den tid Halland hörde till Danmark, att 

en man blev ihjälslagen just på ett omtvistat 

område på gränsen mellan Viske härad i Halland 

och Marks härad i Västergötland. Dråparen 

lyckades hålla sig undan, och häradet 

dömdes att ”gälda mansbot”. I vilket härad 

hade detta skett? Markborna frånkände sig 

då all rätt till det ifrågavarande området och 

lyckades verkligen få det dithän, att Viske 

härads invånare måste lämna mansboten. 

Detta anfördes också mot Markborna, 

när de senare försökte göra anspråk på det 

omtvistade området. Platsen, där dråpet 

skedde, kallades sedan Mann Varpet. 

Rörande gränsens sträckning är det i regel 

så enligt Kalén, att de svenska kraven segrat 

nästan över allt, där tvist rått. Det är rätt vanligt 

att fi nna de äldre danska gränspunkterna 

ett stycke in i Västergötland och Småland. 

GRÄNSMÄRKENA I 

VEDDIGE SOCKEN. 

Kalén har märkt ut gränsmärkena med 

nummer på en karta. Han har sedan lagt ner 

mycket arbete på att tolka de gamla namnen. 

I de olika urkunderna har gränsmärkena olika 

stavning. Jag hoppar över allt detta och använder 

bara namnen i ”modern” tid. I några få fall 

har han utelämnat nummer på kartan. Det 

är, när han inte har kunnat binda märket till 

någon säker plats. 

NR. 76 FRU ÖN. Detta är ett säkert märke. 

Det är ön i St. Horredsjön (St. Hornsjön). 

Det är ett viktigt märke. I råmärket på Fru 

ön sammanträff ar 4 socknar, de halländska 

Idala, Frillesås och Veddige samt 


Horred i Västergötland. Där möts också 3 

härader. I Västergötland är det Marks härad 

och i Halland Fjäre och Viske härader. 

NR. 77 OX ABÅS. Gränsen går sedan till 

en liten udde på St. Horredssjöns södra strand. 

Tvärs över denna udde går en liten smal dalgång. 

Denna dalgång har rätt branta väggar. 

Kalén gissar, att betande kreatur sökte skydd 

i denna dal vid oväder. Därav namnet Oxabås. 

På vintern körde man förr genom Oxabåset, 

då vägen blev kortare tvärs över udden än 

runt den. Dessutom var isen mellan Fru ön 

och fastlandet ofta osäker. 

Bertil Karlsjö:Udden heter Hästbjär. 

Oxabås är inte den smala dalgång, som Kalén 

beskriver, utan en bredare lättframkomlig 

genväg för dem, som på vintern färdades längs 

sjöstranden. 

NR. 78 SYSTERLID. Här råder lite mer 

osäkerhet. Drar man en rak linje från nr. 77 

till nr. 79, passerar man i sluttningen vid 

torpet Kulla under Isakatoft i Horred en 

tydlig råsten. Kalén skriver, att det knappast 

kan vara någon större risk att identifiera 

stenen vid Kulla med det vid 1554 och 

1603 såsom gränsmärke upptagna Systerlid. 

Bertil Karlsjö: Detta gränsmärke har 

Kalén placerat 350 meter för långt åt söder. 

Vid Laga Skifte å Struxsjö Nr. 1 år 1914- 

1916 finns följande beskrivning. ”Röse vid 

Systerlid, kringskolad flat sten.” Avståndet 

till Galnasjö ås anges till 1039 m. Den flata 

stenen är ca 60 cm hög och står på nordsluttningen 

i den skarpa gränsvinkeln 300 

m söder om Struxsjö gård. 

NR . 79 G A LNA SIÖ RÖSE. Här är Kalén 

övertygad om, att detta röse alltid legat 

på samma plats på den höga berghällen. 

Striden mellan Lave Ulfstand och Gustav 

Olsson Stenbock kan ha gällt gränsen härifrån 

ner till Jonsjö. Däremot tycks andra 

kartritare och historieskrivare ha haft 

en uppfattning om, att detta röse flyttats 

vid något tillfälle. I en beskrivning till en 

karta över ”Ierlöfwa eller Weddige Öster- 

Skog” skriver en P. Wichman 1726 följande 

passus: ”Galnasiö Röse, hvilket står på ett 

högt berg och är allenast 27 åhr sedan upsat 

till det ändamåhlet at det skall skilja Vestergötlands 

och Hallands provincier från 

hvarandra, som doch salig Söderling 1697 

åhrs Charta helt annorledes uthtyder”. 

Kalén anser, att denne Söderling ritat in 

röset på fel plats. Röset har dock renoverats 

1699. I förra VISKA-tidningen hade vi en 

bild på detta röse. 

Bertil Karlsjös komplettering: På den 

topografiska kartan finns en triangelpunkt 

160,5 m ö h. 

NR. 80 MÄRKEBÄCKEN OCH MÄRKES- 

RÖR. Märkebäck betyder gränsbäck. Bolsjön 

ligger i Horreds socken. Från denna 

rinner en bäck ner till Veselången i Viskan. 

I vår tid utgör bara en kort sträcka av denna 


bäck gräns mellan Halland och Västergötland. 

Om denna gräns har det rått delade 

meningar. 

Enligt den svenska listan av 1554 ansåg 

man att gränsen skulle följa bäcken ända ner 

till Veselången. Jonsjö säteri hamnade då i 

Sverige. På ett ställe korsas Märkebäcken 

av den urgamla landsvägen utmed Viskan. 

Vid denna punkt restes år 1699 ett råmärke, 

bestående av två stenar – allt enligt Wichmans 

karta av 1726. Detta märke kallas Märkesrör. 

Det stod kvar, när Kalén skrev sin 

bok 1924. Gränsmärket fanns på den smala 

remsan mellan landsvägen och järnvägen. 

Den här gränsen mellan Halland och Västergötland 

är av gammal hävd. Åtminstone 

år 1924 skötte Vägförvaltningen i Älvsborgs 

län landsvägen ända ner till Märkebäcken. 

Det innebar, att man passerade Jonsjö 

säteris ägor, trots att det länge räknats till 

Halland. I jordeboken av 1665 förs Jonsjö 

till Halland. Det är för övrigt om säteriet 

Jonsjö (Ionsryt 1300), som striden här rört 

sig. Det har växelvis förts till Halland eller 

Västergötland. 

Kjettel Claessons karta 1651 drar gränsen 

öster om Jonsjö, Söderling 1696 tar upp 

båda gränssträckningarna medan Wichman 

år 1726 åter förlägger Jonsjö i Västergötland. 

Hans gräns följer Märkebäcken. På Kaléns 

karta gör gränsen ett underligt hack för att 

få in Jonsjö i Halland, där det nu ligger. 

NR . 81 MEDELSNÄS. Det här märket 

kan vara svårare att hitta. Båda de äldre 

listorna nämner detta märke. I de yngre listorna 

är det bara den danska, som nämner 

detta märke. Den svenska anför Märkebäcken 

som gräns. Om gränsen från nr.79 

Galnasjö Röse till Nr. 92 Eksjö os har det 

stått strider. Sträckningen avgjordes slutligen 

genom en dom i Göta Hovrätt den 5 

juni 1702. På Söderlings karta av 1699 är 

båda parternas krav inritade. Tyvärr har 

Söderling fel placering av Galnasjö röse. 

Det blev västgötarnas krav, som segrade. 

Först längre fram i tiden lyckades hallänningarna 

få till en ändring, som återigen 

förde tillbaka Jonsjö till Halland. Det var 

då man fick det underliga hak, som gränsen 

nu har på Generalstabskartan. 

Gränsmärket NR . 81 MEDELSNÄS bör 

antingen vara vid den punkt, där Märkebäcken 

nådde ner till Veselången eller 

den punkt, där Jonsjös östgräns når ner 

till Viskan. Märket bör inte ligga i dagens 

strandlinje, då Veselångens yta vid mitten 

av 1800-talet sänktes med ca 4 m. 

Man har nämnt, att märket är en 

stenudde. Någon sådan finns inte. Tolkar 

man det som en udde, på vilken man lagt 

ett stenrös, kommer man nog sanningen 

närmare. 

På sommaren 1921 gjorde redaktör 

Albert Andersson (senare Sandklev) och 

Kalén ett besök på Jonsjö för att försöka 

reda upp frågan om Medelsnäs placering. 

De fick hjälp av dåvarande ägaren, riksdagsmannen 

Johan Larsson. Kalén anser, 

att man fann resterna av detta märke. 

Vid Märkebäcks utlopp böjer strandlinjen 

av utåt sjön, så att en udde eller ett 

näs har bildats. Det är den enda utbuktning 

på den annars raka stranden. Nere vid 

den gamla vattenlinjen fann de lämningar 

av ett röse. Platsen ligger ca 100 m frän 

landsvägen. Från detta röse kan man dra en 

raklinje över Märkesrör till Galnasjö Röse. 

Endast bottenlagret av röset finns kvar.Det 

består av ganska stora stenar, ditförda av 

människohand en gång i tiden. 

Det finns inga andra stenar i närheten. 

Röset spolierades så sent som på 1870talet, 

då dåvarande ägaren av Jonsjö företog 

en rättning av Märkebäcks förut mångkrokiga 

strömbädd, varvid den nygrävda 

bäcken kom att mynna vid röset. Där 

bäcken tidigare gått fram, skulle man nu 

odla marken. Man behövde vissa fyllnadsmassor. 

Från röset kördes lassvis med sten. 

Säteriägaren, som nyss förut inköpt Jonsiö, 

var omedveten om den vandalism han 

begick. När han av äldre grannar fick veta, 

att stenhögen var ett gammalt röse, avbröts 

arbetet. Röset blev dock aldrig återställt i 

ursprungligt skick. 

Riksdagsman Larsson berättade vid 

detta tillfälle, att det inte fanns något annat 

röse utmed Veselångens tidigare strandlinje. 

Detta gamla röse är omnämnt redan 

på 1200-talet. Medelsnäs kan tolkas som ett 

näs, beläget på mitten av den 6 km långa 

Veselången. 

N R . 82 V E SE L Å NG E N. Siffran 82 är 

inte utsatt på kartan, då det inte är en 

bestämd punkt utan en del av den långa 

Veselången. Det finn olika tolkningar av 

namnet. Kalén ansluter sig till professor 

Hellquists teori. I Västgötalagen hette 

sjön Uisulangi. Visa är ett gammalt ord 

för Viskan. Hellquist säger, att namnet 

betyder Viskans långa sjö. 

NR . 83 HUFDA BERG, Nr. 84 Vadkärrsbäcken, 

Nr. 90 Broksjö och Nr 91 Broksjöbäck 

är den danska linje, som inte godkändes, 

varför jag hoppar över dessa punkter, 

delvis av platsbrist. 

NR . 85 SWA RTEH A LL. Detta märke är 

lätt att finna. Går man över Sjögrens marker 

i Hultahage in där åkern tränger sig in som 

en kil i bergspartiet, så finner man detta 

märke uppe på bergsklinten, utsatt med en 

sten och en kulturminnesskylt. 

N R . 86. T R Å NG E K L E V. Detta märke 

är på en annan bergklint och ligger ca 1 

km söder om Svartehall på åsens motsatta 

sluttning. Namnet betyder den trånga hålvägen 

(klyftan). 

NR. 87 ORMAE. Detta nummer finns inte

utsatt på kartan, beroende på att Kalén inte 

har kunnat identifiera det. 

NR . 88 HÖG A H Ä NGEFOR S. Utmed 

Viskan finns ett par åsar i väst-östlig riktning. 

Utmed den andra åsen från Viskan 

räknat störtar sig en bäck. Bäcken rinner i 

nuvarande gränslinje, varför den är svår att 

upptäcka på kartor. Bäcken börjar i en liten 

damm, som på en karta över Drared år 1818 

kallas Slotts Dam. Bäcken faller ut i Dalabäcken 

efter knappt en halv kilometers lopp. 

Kalén påstår, att det vid dammen står höjdsiffran 

500 och vid ingången i Dalabäcken 

131, varför det skulle vara en höjdskillnad 

på 359. Detta måste vara alldeles fel. För det 

första har skolläraren räknat fel. Höjdskillnaden 

borde vara 369. Han nämner visserligen 

inte vilket längdmått han använder. 

Kanske är det en karta, där man använder 

aln eller fot. På en karta ser jag, att Eksjö 

ligger på 98,6 m och Dran på 7,1 m. Det är 

dock ganska säkert, att vi här har Veddige 

högsta vattenfall. 

På två ställen övergår bäcken till verkliga 

fall (forsen hänger). Det är den övre av 

dessa hängande forsar som fått tjänstgöra som 

gränsmärke under namnet Höga Hängefors. 

Längst upp är ett dämme. Där finns idag kulturminnesskylten. 

Längre ner i bäcken finns stenfundamenten 

efter en kvarn, som en gång fanns här. 

Bertil Karlsjös komplettering: På en 

sträcka av 450 m är det en nivåskillnad av ca 

100 m. På krönet av branten finns rester av ett 

dammfäste. Därifrån stjälps vattnet utför en 

berghäll-forsen hänger-vilket har gett upphov 

till Hängefors. 

NR. 89 EKSJÖBERG. Från Broksjö i Västergötland 

till Eksjö, som till större delen 

ligger i Halland rinner en bäck. Danskarna 

ansåg, att gränsmärket (90) var vid denna 

bäcks utflöde från Broksjö. 

Norr om denna bäck finns en hög ås. På 

södra sluttningen är en klint (bergshöjd). Det 

är svenskarna gränsmärke, som de kallar 

Eksjöberg. Märket ligger på åsens rand ca 100 

m från norra stranden av Eksjö. Här fanns 

redan 1554 en ”tiäldra”, vad det nu är för 

någonting. Kalén menar, att namnet Eksjö 

tyder på, att det visst fanns ekskog här utmed 

gränsen en gång i tiden. 

Bertil Karlsjös komplettering: Eksjöberg 

är höjden norr om St. Eksjö med högsta 

punkten 148,4 m ö h. 

NR.92 EKSJÖ OS. Det är den punkt, där 

Ekån rinner ur sjön för att sedan i en vid 

båge söka sig genom Istorps socken ner till 

Veselången. 

Tag nu fram karta och kompass och ge 

Er ut och leta upp gränsmärkena, så bjuds 

Ni både på motion och nya vyer. Nästa gång 

skall jag försöka hitta tillbaka till 1600-talet, 

då det händer en del i Veddige. 

Stig Persson vid Svartehall 


Lite nytt och lite gammalt 

Veddige Bk möter 2006 

Vid årsmötet som numera hålls på hösten fick styrelsen i Veddige 

Bk följande utseende: 

Ordf: Michael Enberg 

V.ordf: Gert Andersson 

Sekr: Alf Haraldsson 

Kassör: David Jagestrand 

Ledamot: Berith Thoren,ungdomsansv. 

Ledamot: Lena Karlsson,lotteriansv. 

Ledamot: Björn Vendelstrand 

Adjungerad: Anders Göök, samarb. Veddige/Derome dam. 

Suppleant: Jonathan Karlsson,spelarrepr. 

Suppleant: Thomas Alveflo 

DET ÄR NATURLIGTVIS styrelsen och hela Veddige Bollklubbs 

förhoppning att vi skall kunna locka veddigeborna att komma och 

titta på våra matcher.Herrseniorerna spelar även i år i div.5 norra. 

På herrsidan har vi fått två nya tränare.Dels Tobias Bengtsson som 

tar över efter Torbjörn Svensson.dels Tord Axelsson,som tar över 

utveclingslaget efter Michael Sturesson.På spelarfronten har vi 

tappat Damir Hadrovic och Jonas Elmnäs och till klubben har 

Jimmy Thoresen,Isa Luan,Tobias Carlssson och Daniel Pettersson 

kommit.Eventuellt kan någon mer bli aktuell,men det kommer i 

så fall att märkas när serien drar igång. 

PÅ DAMSIDAN är det lugnt,Per-Arne och hans tränarstab fortsätter 

även i år.Till dags dato har inga nyförvärv kommit,medan det 

är klart att Lisa Gustafsson kommer att spela för Malmö FF.Det 

skall bli mycket intressant att följa Lisa,skulle inte förvåna om hon 

får chansen i högsta serien under året. 

TJEJERNA har under vintern tränat mycket styrka,de många 

skadorna under hösten oroar,både Moa och Vanessa är fortfarande 

under behandling,oklart om dom kan vara med från start 

i serien. 

DET KOMMER ATT BLI MÅNGA matcher på idrottsplatsen även i år, 

Brottarframgång 

William Jagestrand (gul tröja vänster) 

och Marcus Ingvarsson (gul tröja 

höger) var med och tog SM-guld för lag 

med Varbergs BOIS. 


varför inte komma ner och titta? Vi erbjuder både dramatik, spänning, 

gott kaffe och varm korv. 

SPELPROGRAM för våra seniorlag kommer att delas ut ihop med 

telekatalogen,du kan också hitta spelprogrammen på vår hemsida 

veddigebk.com 

VILL DU VARA RIKTIG SÄKER på att få plats går du med i klubben som 

medlem, då får du gratis entré. Vi kan också rekommendera vår 

supporterklubb, kontakta Jonny Karlsson om du vill stödja deras 

viktiga verksamhet. 

ÄN EN GÅNG: Varmt välkomna till säsongen 2006,ett år som gjort 

för Veddige Bk. 

Michael Enberg 

William och Marcus vann samtliga 

macher och blev båda klassegrare i riksfinalen 

i Fyrstad den 25 februari i år. 

I bakgrunden – i gul tröja också – ser 

vi stolta tränaren för Viskadalens Brottarklubb: 

Ingemar Ingvarsson. Stort grattis 

til alla!

Kurhelg med körsång körs kör sång 

Veddige Kyrkokör 

har åter varit ute och 

luftat lungorna och 

denna gång andats 

in lite Västgötaluft. 

VÅR KÄRA KÖRLEDARE, Margreth 

Börjesson, lade för en tid 

sedan fram ett förslag om en 

temahelg på Lundsbrunns Konferens- 

och Kurort, som ligger 

utanför Skara. Vi blev eld och 

lågor, naturligtvis! Hela kören, så när som 4-5 

stycken i olika tonarter, kunde följa med och 

det är ju väldigt bra. Det kostar ju en del och 

det lilla anslaget kören får räcker inte långt. 

Somliga behövde ju också ta semester eller 

annan ledighet, men alla tyckte att det var 

värt både tiden och pengarna. 

FREDAG 4 MARS, KL 15.00, satte vi oss tillrätta i 

Veddige Taxis nyaste buss och lät Bengt föra 

oss till denna sköna plats i Sverige. 3 timmar 

tog det, inklusive en liten bensträckare (läs 

kissepaus) på Preem i Jungatorp. Kl 18.00 

checkade vi in och gjorde oss hemmastadda 

i ”Hotell Rosendal”. Tillsammans med en 

massa andra körer, totalt 180 personer, skulle 

vi denna helg få Lundsbrunn att vibrera av 

toner. 

PÅ’T DIREKT! Efter en utsökt middag med silloch-salladsbord 

och örtstekt laxrygg med ruccolasås 

och nudlar samlades alla i Kinnekullesalen. 

Vocal Six är en sång- och showgrupp som 

vuxit upp med barbershop. Nu påstår jag inte 

att dom vuxit upp i en frisér- och raksalong, nej 

barbershopsång betyder ”fyrstämmig manskörsång 

där melodin vanligen ligger i andrastämman”. 

Den här gruppen består av sex genommusikaliska 

killar som skulle leda oss i sångens 

Vad sysslar de med? 

I VeddigeVisionen? 

Vi gamla visionärer ligger inte på latsidan direkt. En av de 

mest populära arrangemangen genom åren var kaféverksamheten 

– och så ligger det närmast hjärtat för arrangörer. I år ska vi ha 

kafé för olika intressegrupper. Vi träff as på VisionsMagasinet – för 

närmare information kolla vår hemsida: www.veddige.nu 

MOTORKAFÉ. Vi planerar att ha ett motorkafé. Är det månne 

bensin i dina ådrar eller låter du som en moped när du sover så får 

du ansluta dig till oss. Härmed inbjuder vi dig till första mötet den 

29 mars 18:00 i VisionsMagasinet. 

Lisbeth Holt-Busk, Anita Arvidsson och Dagmar 

Gisladóttir förenade i en härlig skrattst und. 

och musikens underbara värld. Nu fi ck vi öva 

i 2 timmar på att ”sjunga fult”. Vocal Six fi ck 

oss alla att ge järnet i ”Rövarsången” ur Ronja 

Rövardotter. I fyra stämmor! Att det kan låta så 

mäktigt av ett enkelt ”Wä ä i jä”, det hade vi inte 

en aning om. 

HELA LÖRDAGEN klappade vi takten och 

gungade i rytmiska rörelser. Dom lärde oss 

om röstvård och rytmik och uppmanade oss 

att våga. Det är ju först när man vågar sjunga 

som man får kraft i rösten. Det är också bra 

att kunna läsa noter men man kan faktiskt 

sjunga på gehör också och… ja ni skulle hört 

oss, det var ganska imponerande hur vi på en 

liten stund lärde oss en ny sång. Taken har 

knappt lagt sig tillrätta ännu, där utanför 

Skara. 

På lördagskvällen gav Vocal Six en konsert 

i den vackra kyrkan. Helt suveräna är dom! 

Man sitter där och undrar var musiken kommer 

ifrån, dom har ju inga instrument! Och vilka 

röster dom har! Man blir bara så imponerad 

och avundsjuk. Tänk att ha all denna sång och 

musik i kroppen och kunna förmedla den till 

andra. Kom hem till oss och lyssna förresten, 

för de fl esta av oss beställde deras nya cd som 

kommer ut om några veckor. 

K U R H E L G M E D K Ö R S Å N G 

text och bild: Inger Eklöv 

På spa kan man ju också 

njuta av diverse kurer såsom 

kroppsmassage och olika örtbad. 

Jag valde en kroppsinpackning, 

så på lördagsförmiddagen låg jag 

på en värmebädd och hudvårdsterapeuten, 

Michelle, täckte 

hela min lekamen med varm 

svart UNGERSK lera som är rik på 

mineraler och väldigt nyttig. Jag 

såg väl inte ut som en ungerska 

direkt, mera som en negress, om 

man för säga så. Hon packade 

in mig i handdukar och värmefi 

ltar och medan jag låg där och 

gosade i värmen gav hon mig 

ansiktsrengöring med massage och bredde 

svart lera även där. Jag tänkte då att ”det är 

ju väldigt behändigt att håret ligger kvar i 

skåpet i omklädningsrummet”. Man lär sig 

att ta tillvara på alla glädjeämnen här i livet! 

Och när jag gick därifrån var jag ungdomligt 

len i huden från topp till tå. 

VI TOG UPPFRISKANDE PROMENADER i vacker 

vintrig omgivning, simmade i 33-gradig pool 

eller deltog i Qigong-grupper. Dom av oss 

som hade missat kunde sent på lördagskvällen 

få en lektion i ”Qigong med sång” (Här 

är gudagott att vara) med Eva, Dagmar och 

Håkan. 

Efter en härlig söndagsfrukost kom vår 

chauff ör, Bussige Bengt, och hämtade oss och 

medan vi färdades över den vintervita Västgötaslätten 

satt vi och lyssnade på radions referat 

från Vasaloppet. Kul att det var en svensk som 

hann först till Mora! Vi borde förstås ha stämt 

upp i nationalsången i bussen då, men vi är 

tyvärr dåliga på att sjunga utan textblad! 

Nu är vi hemma igen och övar intensivt 

inför vår ”I Guds vind-konsert” i Träslövs 

kyrka och ”Ted Gärdestad-afton” i 

Veddige kyrka. Hoppas ni kommer och 

lyssnar på oss då. 

FORMEL 1 KAFÉ. Har du däremot en v12:a under huven då är det 

Formel-1 kafé som gäller. Vi ses första gången den 23 april 13:00 i 

VisionsMagasinet som vanligt. Storbildsteve och surroundljud. 

HANDARBETSKAFÉ. Som arrangörerna vill gärna kalla stickcafé. 

Ta med ditt handarbete samt din lust att tjata. Öppet på tisdagar 

i maj och juni, med start den 2 maj 18.00 i VisionsMagasinet. 

Kom ner drick kaff e ta en kaka och planerar vi tillsammans vårens 

aktiviteter. 

MOPEDUTFLYKT. Likt förra året. Den 4 juni är det mopedutfl ykt 

på teknikens dag till Grimmeton. Vi ses vid VisionsMagasinet kl 

09:00. 

Välkommen på alla våra arrangemang! 


T O K I G A M A S A R 

Tokiga 

Text & bilder: Michael Edberg 

I snö och mörker st artar vår 

resa med säkra chauff örer. 


Han heter Lennart och st eg på 

i Karlsborg. 

Nu är vi framme vid målet 

”SÖDRA STÅ” 

Stämningen st iger så 

småningom i bussen 

Ett oarrangerat möte med 

supporterklubben för Brynäs.

Masar Mas Masar sar 

i vår lilla by?! 

Tänk er en tidig lördagmor- 

gon, klockan har precis pas- 

serat halv fem. Dom enda 

som rör sig ute är dom som 

inte borde röra sig ute. 

PLÖTSLIGT blir det liv och rörelse på parkeringen 

bakom kiosken. In dundrar en stor 

buss från Veddige Buss, några personbilar 

parkerar och folk fl yttar över till bussen. Snön 

yr och det är 8 minusgrader. 

NÅGRA ÄR KLÄDDA I BLÅVITA TRÖJOR, en har 

en bakochfram vänd keps, lådor och väskor 

lastas på bussen. 

HEMVÄRNSÖVNING? Körövning för nybakade 

busschauff örer? Nej, nej. 

Det är bara några supporters till Leksands 

Stars som skall ”hem” och titta på hockey. 

Det är Tokiga Masar som skall till hemmamatch 

60 mil bort. 

TOKIGA MASAR? Ja i 

det här fallet är dom 

varken tokiga eller 

masar, men dom 

har ett brinnande 

intresse för hockey 

i allmänhet och för 

Leksands Stars i synnerhet. 

Dom är nämligen 

medlemmar i supporterklubben Tokiga 

Masar och mycket av deras fritid kretsar kring 

hockeyn i Leksand 

Av någon anledning har supporterklubben 

fått sitt fäste här i Veddige, främst genom 

Sven-Arne Andersson och Tina Johansson, 

dessa två är också arrangörer för bussresorna 

till matcherna. 

DENNA RESA SOM VISKA! fi ck följa med på 

började alltså halv fem på morgonen, den här 

resan består bara av en buss, det fi nns resor 

För dom finns 

överallt, dess de dessa a 

Tokiga Masar 

som nyttjar både tre och fyra bussar för att 

alla skall få plats. 

NATURLIGTVIS fylls inte bussarna till sista 

plats direkt från start, den här resan går över 

Gislaved, Jönköping, Askersund, Motala, 

Örebro, Ludvika och fram till målet i Leksand 

och över allt dessa Tokiga Masar. 

VÄDRET UTANFÖR BUSSEN blir inte bättre, 

snön yr fortfarande, men med Ulf och Ricky 

bakom ratten (inte samtidigt naturligtvis) 

känns färden ändå både trygg och säker. 

Sakta men säkert höjs även stämningen 

ombord, lotterier cirkulerar, man diskuterar 

hur stor vinsten skall bli för laget, man 

träff ar bekanta från tidigare resor. Eftersom 

resultaten tidigare i vinter inte direkt gått 

Leksands väg är man något försiktig i sin 

optimism, men alla tippar med hjärtat och 

tror på seger för idolerna. Ja det vill säga Ulf 

och Ricky, som båda håller på Frölunda, går 

emot och tippar på seger för Brynäs som är 

dagens gäster i Ejendahls Arena, som ishallen 

i Leksand numera heter. 

I ÖREBRO är det fi kapaus och där stöter man 

på supporters från Gävle, men inga av supportrarna 

är några 

hulliganer och mötet 

avlöper lugnt och 

stilla. Man kommer 

ssa ss 

inte ens överens om 

att träff as efter matchen 

för att slåss… 

Väl framme i 

Leksand smakar det 

bra med pytt i panna inne i ishallen och en öl 

slinker också ner. 

DET MÄRKS att det närmar sig nedsläpp, alla 

har nu sina Leksandströjor på sig och Tina 

har delat ut fl aggor, de som önskar kan också 

få Leksandsstjärnor i ansiktet. Inne i ishallen 

samlas man på ”Södra Stå” och tillsammans 

med andra supporters gör man allt för att höja 

stämningen i den fullsatta ishallen, och man 

lyckas verkligen. Det är precis så här man vill 

att supporters skall vara, man lyfter fram sitt 

lag och hjälper till så gott man 

kan, ordningen är perfekt, det 

har man sett till bland annat 

genom att utbilda egna matchvärdar 

som med små och 

enkla medel styr klacken. 

TILL OCH MED styrelsen för 

Leksand Stars är imponerade 

och jag tror att idag vet alla i 

Leksand var Veddige ligger. Kanske till och 

med dags för ett besök från Leksand till vår 

ishall i Veddige? 

TYVÄRR RÄCKER INTE ens Tokiga Masars 

insats till för att rädda denna match, Brynäs 

vinner med 3-0 och hemfärden startar i moll. 

Det blir inga extra varv i rondellen i Borlänge 

utan bara ett snabbt besök på Mc Donalds. 

De fl esta försöker sova och efterhand 

töms bussen på passagerare igen. Men är 

man supporter så är man. De fl esta som 

stiger av har redan börjat se fram mot nästa 

match, då minsann, skall vi visa dom. För 

det är ju faktiskt så att nästa lördag är det 

dags för en ny färd genom Dalaporten, en 

ny pytt i panna i ishallen och framför allt 

en ny match. 

KLOCKAN TRE på natten svänger bussen åter 

in på parkeringen i Veddige. Tinas banderoll 

plockas ner och yrvakna går vi mot våra bilar. 

22 timmar på resande fot för att se på hockey 

i två timmar… ja lite tokiga är dom allt, dom 

Tokiga Masarna. 

VILL DU VETA MER om Tokiga Masar, så fi nns 

det en hemsida på internet www.TokigaMasar.com. 

Du kan säkert också ringa till Tina 

eller Sven-Arne om du vill följa med på en 

resa. 

MAN ANORDNAR också s k superweekend. Då 

tittar man på två matcher, övernattar i campingstugor, 

spelar egen match mot andra supporters, 

äter middag med spelare och ledare 

från Leksand Stars och framför allt umgås 

med likasinnade. 

För dom fi nns överallt, dessa Tokiga 

Masar. 

Sven-Arne och Tina 

kopplar av i Borlänge. 


G Ä N G E T I G R U S G R O P E N # 15 

författare: Bo Emanuelsson 

gänget i 

GRUSGROPEN 

Minnen från 1940-talet av Bo Emanuelsson. 

GRUSGROPEN GÅR MOT SITT SLUT. 

Allting har en ände utan korven, som har 

två. Livet i grusgropen började ebba ut. Gubbarna 

med sina skyffl ar och de böjda ryggarna 

försvann. Varberg-Borås Järnvägsaktiebolag 

hade börjat få ekonomiska problem. Snart 

tvingades man sälja bolaget till Statens Järnvägar. 

Det nya bolaget rationaliserade och 

moderniserade. Man elektrifi erade banan. 

Gamla signalsystem ersattes med modern 

teknik. Plötsligt kom det hit ett helt gäng riktiga 

söderkisar, vilket inte minst gladde de få 

fl ickorna i byn. Gänget i grusgropen lyssnade 

gärna på dessa kisar, som hade ett eget språk, 

vilket imponerade på oss. 

När de krokiga gubbarna hade lämnat 

grusgropen, lastades det sista gruset upp med 

grävmaskin, en nymodighet, som snart skulle 

ta arbetet ifrån alla dessa grovarbetare med 

sina skyffl ar och spadar. Den nu på arbetare 

tomma grusgropen förvandlades snabbt till en 

djungel, full av träd och buskar. Tidvis fanns 


Veddige samhälle 1924. I förgrunden Sandal med Grusgropen bakom husen. 

det också ett par små sjöar där. För oss ungar 

hade detta område varit ett paradis. 

Gänget i grusgropen hade nu börjat 

komma upp i en ålder, då man måste börja 

arbeta och bidra till försörjningen där hemma. 

Veckopengen var knappast uppfunnen i våra 

kretsar. För oss var det nu hög tid att ta farväl 

av den kära grusgropen. Det var dags att sluta 

med alla hyss och i stället börja göra lite nytta. 

Vi skulle nu börja bygga upp det svenska samhället. 

När vi hade försvunnit från grusgropen, 

kom det andra invånare till denna djungel, 

som några år tidigare mer påmint om öknen 

Sahara. Man kunde ibland se ett rådjur eller 

en hare skutta iväg. Snart började människorna 

i byn vandra ner på kvällarna för att 

höra den sällsynta näktergalen sjunga. 

Längre fram i tiden, jag tror att det var 

på 1960-talet, började man prata om att fl ytta 

fotbollsplanen, då man behövde marken för 

byggandet av hyreshus. Byggmästare David 

Gustafsson kom med förslaget, att man skulle 

15 

förvandla grusgropen till ett stort idrottsplatsområde 

med fl era planer och ett idrottshus 

med omklädningsrum och samlingslokaler. 

Så blev det också. Nu återstår bara att 

få ordning på den resterande remsan mellan 

Viskan och den nya genomfarten. Vi har en 

välordnad sopstation, varför det är ganska 

onödigt att använda denna remsa som soptipp 

för importerade ölburkar, matrester, gamla 

cyklar m.m. 

GRUSHÅLAN. 

Innan jag helt släpper Gänget i grusgropen, 

skulle jag vilja berätta lite om den andra 

grushålan, som låg mitt uppe i samhället. 

Det fi nns ett kvarter, som idag ryms inom 

gatorna Viska-stigen, Sandalsvägen, Nygatan 

och Björkholmsvägen. Mitt i detta kvarter 

låg en stor grusgrop. Det är lite svårt att 

idag uppskatta djupet. Nivåskillnaden mellan 

botten av grusgropen och väg 41 (Viskastigen) 

uppskattar jag till 4-5 meter. Byggnaderna 

utmed Nygatan hade rejäla tomter med ett

stort avstånd till kanten av grusgropen. Den 

stora byggnaden Ramslätt i sydöstra hörnet 

hade också en stor tomt med flera byggnader. 

Utefter Viskastigen fanns egentligen inga 

hus. Här gick grusgropen nästan ända fram 

till vägkanten. Det fanns bara en smal remsa 

mellan vägen och den brant sluttande väggen 

i grushålan. Byggnaderna i västra delen var en 

handfull hus, som hängde på kanten av grusgropen. 

Det fanns ingen byggnadsplan. Dessa 

hus verkade utslängda lite huller om buller. 

Området kallades Sandal. Det var Veddiges 

getto. Hit flyttade folk en tid, försvann och 

ersattes med nya hyresgäster. Dessa små hus 

tjänade som någon sorts genomgångslägenheter. 

Väldigt många människor har bott på 

detta område. 

Marken i detta kvarter hörde ursprungligen 

till Porsma gård, som låg längst uppe 

vid berget. Denna ensamgård var en barriär 

mellan Veddige by och Vabränna by. 

Gården ägde en rektangulär yta, som 

i väster begränsades av gärdesgården 

vid Sandalsvägen. I öster gick gränsen i 

Gränsvägen. Fastigheterna, som ägdes 

av Ivar Andersson, ”Hag-Anna”, Edvin 

Johansson och Svalan, låg på Porsmas 

mark. De utgjorde gräns mot öster. Viskan 

var gräns i söder. I norr ägde Porsma en 

del av den bakomliggande skogen. Man 

hade skog och mossmarker även på längre 

bort liggande utmarker. 

Det berättas, att grushålan uppstod, 

när man omkring 1866 byggde den nya 

kyrkan. Sedan användes säkert en del 

grus till andra ändamål. Bland annat stod 

Algot Gudmundsson och Karl Molin här 

en tid i ett skjul och tillverkade taktegel. 

Denna tillverkning flyttades senare till 

Jerlöf, som det tidigare stavades. 

SANDAL. 

En del av husen i Sandal har flyttats 

hit från någon plats i skogen. När de unga 

försvann till Amerika, blev det så småningom 

en del tomma hus. Jag skall försöka lämna en 

kort historiskredogörelse för dessa hus. 

Hus nr 1. Detta hus flyttades hit av 

August Berntsson, som varit i Amerika en 

tid och arbetat som reservpolis i Jamestown. 

Han hade polisbricka nr. 52. Första tiden stod 

huset på pelare alldeles i kanten av grusgropen. 

Huset rullades sedan till en plats, belägen 

i hörnet av Viska-stigen/Sandalsvägen. 

Det var vanligt, att man byggde på ofri grund. 

Tomtpriset var nog annars inte så högt på 

detta område. År 1895 köper August Berntsson 

loss från Porsma en tomt, som får beteckningen 

Porsma 1:9. Det är lite svårt att utröna 

gränserna för detta område, om man inte har 

lantmäteriets kartor. 

Bland dem, som bott i huset, kan jag 

nämna Inger Kristina Henriksson, född 1888. 

Här bodde en tid toffelmakaren ”Eka-Karl” 

och hans hustru Emelie. Karl hade verkstad i 

ett litet hus intill. De, som sist bodde i huse, 

var Nils och Ingrid Wahlund. Fru Wahlund 

hade en liten butik här för barnkläder och 

damunderkläder. 

Hus nr. 2. Detta hus låg i 90 graders vinkel 

mot hus nr. 1. Mellan hus nr. 2 och nr. 3 var en 

mycket trång passage, där besökare till den på 

gården liggande smedjan (hus nr. 4) ofta hade 

det besvärligt, när de kom med hästskjuts. 

August Berntsson och hans hustru Carolina 

byggde även detta hus och bodde här 

en tid. Dessa byggnader tillkom på 1890talet. 

Alfred Johansson från Ramstorp hade 

sin första affär i detta hus under åren 1901- 

1904. Han skulle först ha startat i hus nr. 1, 

men det ändrades. Det var i detta hus, som 

”Kaffe-Hanna” senare hade sitt café. Hennes 

släktingar, ”Stenli-folket”, hyrde på andra 

Just nu var stenblocken 

täckta med mycket snö. Här 

lurade vi Jokka att åka utför 

slänten. Finnen tvekade inte 

en sekund. Han hade nog ett 

visst behov att kompensera 

sina dåliga språkkunskaper 

med djärvhet. Jokka gav sig 

iväg utför… 

våningen. Byggmästaren A.J. Johansson från 

Istorp, som hade snickeriverkstad, hyrde ett 

rum här. Här bodde också en tid evangelisterna 

Elin Akvilia Eriksson och Sigrid Axelina 

Elisabet Johnsson. ”Låk-Anna” bodde 

också här en tid, innan hon köpte smedjan, 

byggnad nr. 4, och ändrade om den till två 

bostadslägenheter. År 1932 bodde Filip och 

Linnea Molin här. 

År 1944 köptes huset av August Johansson 

från gården Lortabäck i Vallby. Som hyresgäst 

hade han bland annat familjen Gunnar Sandkvist. 

Hus Nr. 3. Även detta hus byggdes av 

August Berntsson. Huset låg efter Sandalsvägen, 

när denna så småningom blev byggd. 

Huset lär ha flyttats från Sällstorp. Här bodde 

en tid Johan och Amanda Sandsten. De hade 

ladugård med ko och höns. Ladugården hade 

flyttats dit från Istorp. I detta hus har många 

bott. Algot Gudmundsson bodde en tid 

på andra våningen. När Dala Svensson och 

hennes barn flyttade ut, övertogs lägenheten 

av skrothandlare Elmgren och hans hushållerska, 

Alma Josefina Rask. En Ivar från Råryd 

var nog den siste, som bodde i huset. 

Hus nr. 4. ”Låk-Annas” hus byggdes 

senare. Under åren 1917-1918 uppförde smeden 

Johan Bernt Abrahamsson från Vallby detta 

hus, som från början var en smedja med intilliggande 

bostad. Denne Johan Bernt var född 

den 5/1 1877 i Vallby. Huset byggdes senare 

om. Det kom att innehålla två lägenheter. 

Här bodde Anna Britta från Låke i många 

år. Hon var född den 26/8 1869. I samhället 

hette hon inte ”Låk-Anna”. Det är ett försvenskat 

uttryck. Oftast gick hon under namnet 

”Löege-Däga”. 

Smeden Johan Bernt Abrahamsson köpte 

år 1936 en tomt i Kullagård, där han 

byggde sig ett bostadshus och en smedja. 

Bernt Hallin är idag ägare till detta. 

Hyresgäster i hus nr 4 var en tid Anna 

och Viktor i Backahagen. 

På en avsats längre ner i grushålan 

bodde plåtslagaren Anders Peter Sandersson 

och hans hustru Ida. Sandersson hade 

köpt Kullmanstorpet i Kvarnome för 150 

kronor, och flyttat det till denna plats. 

Sin verkstad hade han i en intilliggande 

liten byggnad. Sandersson kallade Sandal 

för ”Fattigkvarteret”. Vägen, som slingrade 

sig fram mellan husen, kallade han 

”Kvinnolundsgatan”. 

Kopparslagaren Anders Peter Sandersson 

skrevs in i Veddige först 1926. 

Han kom från Haga i Göteborg. Samma 

år anlände hans ”hustru”, jordbruksarbeterskan 

Ida Karolina Liljegren från 

Madesjö i Kalmar län. Hur de hade träffats 

är en gåta. Jag vet inte, om de någonsin 

var gifta. 

Det gick en särskild väg ner till Sanderssons 

hus. Öster om denna väg byggde 

år 1932 Karl Karlsson från Istorp sin snickeriverkstad. 

Mitt emot på andra sidan Boråsvägen 

eller nu Viskastigen låg AJ:s snickeriverkstad. 

Även han var från Istorp. 

ÖVRIGA BYGGNADER. 

August Berntsson skapade Sandal. Bröderna 

Johansson från Ramstorp satte sin prägel 

på resten av kvarteret. Alfred Johansson, som 

startat affär i hus nr. 2, köper år 1903 det, som 

finns kvar av hemmanet Porsmas mark. En 

man, som hette Eriksson och var från Grimmared 

Slätter, hade börjat bygga den stora 

fastigheten, som senare fick namnet Ramslätt. 

Huset var kostnadsberäknat till kronor 3000. 

Detta belopp överskreds. Byggherren orkade 

inte med att bygga färdigt huset. Alfred 

Johansson köpte den halvfärdiga byggnaden. 

Ivar Nilsén var släkt med bröderna Johans- 


son från Ramstorp. Herder Johansson var gift 

med Nilséns faster. Ivar Nilséns farfar, Carl 

Petter Nilsson, var byggmästare. Han färdigställde 

huset. Här startade Alfred Johansson 

någon sorts handelsförening. 

År 1913 köper August Berntsson halva 

Porsma. Den andra halvan köps av Alfreds 

broder Johan A. Johansson, som kom att 

gå under namnet ”Slaktar-Johan”. I hörnet 

Björkholmsvägen/Nygatan bygger han upp 

en liten bondgård, som får namnet ”Hättorp”. 

Här fanns en stor ladugård med kor och höns. 

”Slaktar-Johan” var framför allt kreaturshandlare 

och hade mycket aff ärer med min 

farfar, Johan Emanuelsson. 

Vid nuvarande Nygatan låg fastigheterna 

Karlslund och Karlsro. Karlslund byggdes av 

Andreas Andersson, far till byggmästare Ivar 

Andersson. På Karlsro bodde ”Linne-Svensson”, 

som var kompanjon med Alfred Johansson 

på Linnebolaget. 

GÄNGET I GRUSGROPEN. 

Det här kvarteret var också vår spelplan. 

Ibland höll vi till i Sandal, där det alltid 

hände något. Mellan hus 1, 2 och 3 var det 

en öppen plan, nästan som ett litet torg. Där 

for vi omkring ibland. Kvarteret var fullt av 

människor, som kom från olika miljöer. Där 

fanns evangelister och andra frireligiösa. Där 

fanns nykterister men också folk från motsatta 

sidan. Det var inte konstigt, att det ofta 

uppstod konfl ikter. Invånarna där var nog 

indelade i olika grupper, som bekämpade varandra. 

”Låk-Anna” var i luven på ”Sandersonskan” 

o.s.v. 


Nere vid snickerifabriken hände det också 

alltid något. Kanske har jag tidigare berättat 

om, när Herder i Ramstorp skulle backa 

sin traktor med last på vagnen, bestående av 

långa bräder. Traktorn gjorde ett skutt bakåt. 

Bräderna for rakt igenom fönsterrutan i Sandstens 

hönshus. De förskräckta hönsen fl ydde 

ut i friheten. 

VINTERLEKAR. 

På vintern höll vi ofta till i grushålan. Här 

var idealiskt att bygga snöfästningar och att ha 

snöbollskrig. Det var här, jag fi ck min andra 

sten i huvudet. ”Snytte” hade varit ofi n nog 

att spetsa laddningen i sin hårda snöboll med 

en liten rund sten. Det var andra gången min 

då ljusa kalufs färgades röd av blod. Första 

gången var ju uppe i Porsma, då vårt försök 

med dalande fallskärm totalt misslyckades. 

Fallskärmshopparen, en stor sten, landade 

i mitt huvud. Det är inte konstigt, om man 

verkar lite rörig i huvudet ibland. 

Vi var inne på 1940-talet. Då var det rejäla 

vintrar. Vi fi ck så småningom riktiga skidor 

och använde dem fl itigt. I grushålan fanns det 

en hel del med vårt mått mätt verkliga stup, 

som vi störtade oss utför. 

FINNEN KOMMER. 

Andra världskriget hade brutit ut. Ryssarna 

angrep Finland. Hela Karelen erövrades 

snabbt. Det började komma en hel del fi nlandsbarn 

till Veddige. Familjen Norén hade 

fl ickan Ritva. Nilséns hade Säppo. Nu hade 

det kommit en ny familjemedlem hos Ethel 

och John Andersson på Vårhem. Sten hade 

fått en ny kompis. Vi kallade honom Jokka. 

Han hette egentligen Johannie Kantele och 

var en prästson från just Karelen. Där pratade 

man bara ren fi nska. Det gjorde väl, att han 

för oss var en något främmande varelse, som 

vi inte alltid var så snälla mot. 

Jokka var förstås en hejare på skidor. Vi 

lurade honom utför de värsta stupen. Grushålan 

hade nu börjat fyllas med material, som 

blev över, när man schaktade för nya hus. 

Ibland hamnade det också en del rivningsmaterial 

där. I början hade det varit rena soptippen 

för burkar m.m. Detta hade ägaren Ivar 

Andersson nu lyckats sätta stopp för. Trots 

detta har man ju på Hemköp haft problem 

med lutande golv, då massorna under rört 

sig. 

Nu hade man rivit den stora transformatorstationen 

i Kalvhult. Byggnaden var uppförd 

av stora granitblock. Dessa låg nu huller 

om buller i sluttningen vid Viskastigen. Just 

nu var stenblocken täckta med mycket snö. 

Här lurade vi Jokka att åka utför slänten. 

Finnen tvekade inte en sekund. Han hade 

nog ett visst behov att kompensera sina dåliga 

språkkunskaper med djärvhet. Jokka gav sig 

iväg utför. Han åkte nästan, som puckelpiståkarna 

gör nu för tiden. Han svängde runt 

stenblocken och klarade backen galant. Vi 

stod där något skamsna, då vi väntat oss en 

rejäl vurpa. 

UNDERLIGT SAMMANTRÄFFANDE. 

Det gick med Jokka som med de fl esta 

andra Finlandsbarnen. Han åkte hem och 

försvann. Vid något tillfälle dök han upp och 

Transformatorhuset i Kalvhult var byggd 

av st ora st enblock. Dessa ligger nu under 

Hemköp i Veddige.

gjorde en snabbvisit. Han hade då blivit en 

stor och kraftig karl. Så gick det några år. 

Sten Andersson har en kusin på sin mors sida, 

som heter Ingemar Bergström. Om honom 

kan man läsa i Nationalencyklopedin, att han 

är född 1921, fysiker, var professor och föreståndare 

för forskningsinstitutet för atomfysik 

(AFI) i Stockholm under åren 1966-1987. 

Bergström lever, när detta skrivs. Han har 

bedrivit forskning kring atomkärnornas 

struktur. Bergström har dessutom medverkat, 

när det gällt att utse Nobelpristagare. 

Vid ett tillfälle åker Ingemar Bergström 

till Köpenhamn på ett vetenskapligt seminarium. 

Vid ett tillfälle sitter han jämte en finne, 

som berättar, att han under kriget var Finlandsbarn 

i Sverige. Efter en stund kommer 

det fram, att han vistades hos John och Ethel 

Andersson på Vårhem i Veddige. Det är alltså 

Johannie Kantele, som också han nu var atomfysiker 

och professor i Finland. Kantele hade 

Jokka längst ner till höger. Brodern med 

glasögon var på tillfälligt besök. Bakom 

dem Sten Andersson med hunden Sissi. 

arbetat både i Danmark och USA. Tyvärr dog 

han redan, när han var i 60-årsåldern. Underliga 

äro vår Herres vägar. 

PÅSKFIRANDET. 

Vi samlade förstås också ris till påskeldarna. 

Då var Gänget i grusgropen delat. 

Vi i det övre av Porsma hade en egen eld på 

Nilssons gärde. Det var där det första flerfamiljshuset 

byggdes. Det var ett släpande på 

julgranar i flera veckor. För oss, som hade med 

Holger i vårt gäng, var det inget problem med 

tillstånd för denna eld. Hans far var både fjärdingsman 

och brandchef. 

Jag har två dystra minnen från dessa 

brasor. En gång fick vi för oss att svedja gräset 

i diket inte så långt från påskbrasan. Tydligen 

hade vi inte släkt ordentligt. Elden hade nog 

flammat upp igen och spritt sig till påskelden, 

som snart antändes. När vi kom dit, stod vår 

hög av granar i ljusan låga. Vår påskeld brann 

mitt på dagen några dagar före påskafton. Det 

var snopet. Än värre var det, att jag anklagades 

för att ha varit där och tänt på. 

Ett annat minne är, att det började regna 

ihärdigt några dagar före påskafton. När 

den stora dagen kom, var allt genomsurt. 

Vi försökte få fart på brasan med så mycket 

träull, vi kunde knycka från min fars lager. 

Inget hjälpte. Då kom Bertil Hermansson i 

Planterhagen cyklande från Handels med sin 

ägglåda på pakethållaren. Han stannade och 

betraktade eländet en stund. Sedan kom hans 

kommentar. ”Det där får ni ta in och törka vid 

spisen, om ni skall kunna få fyr på det.” 

Resten av gänget samlade granris till 

en stor påskeld i grushålan, där det var 

ganska ofarligt att tända en eld. Påskeldarna 

var ju mest arbete. Det roliga var 

att smälla påsksmällarna. Nästa gång 

skall jag berätta om en redig påsksmäll i 

detta kvarter. 


10 august i 2005. Jag spelar boule i Derome. 27 august i 2005. 1:a pris i Fototävlingen. 27 november 2005. Sjunger i Veddige K yrkokör. 


Sånt som h 

17 november 2005, fått diagnos: bröstcancer… 

I nästa liv ska jag bli författare! 

Så har jag alltid tänkt. Jag 

kunde läsa innan jag började 

skolan 1954. Min första bok, 

förutom skolböckerna, fi ck jag 

i julklapp 1956, ”Nöff Nöff på 

landet” av Gunvor Gränström. 

När man bara fi ck en julklapp var det bra 

med en bok och vi var ju många syskon så det 

blev ju ett litet bibliotek och vi lånade av varandra. 

Det bästa som fi nns är väl att vara så 

inne i en bra bok att man inte vill att den ska 

ta slut. Man vill stanna där och skratta och 

gråta och andlöst läsa vidare. 

HITTILLS gör jag bilderböcker. Jag är helt 

”knäpp” med min kamera! Och alla bilder 

klistrar jag in i album och ritar, skriver och 

berättar om dem. Det är vår vardag, våra 

fester, mitt arbete, mina hobbys och … mest 

av allt mina barnbarn. I augusti 2005 vann jag 

en fototävling i HN med en bild på dessa små, 

Zella och Ylva. Jag blev uppringd och ombedd 

att komma till Folkets Hus för prisutdelning. 

Jag var utsedd till en av 10 fi nalister. Spännande! 

Att jag vann 1:a pris var en angenäm 

överraskning. Jag fi ck en fi n digitalkamera 

och två inramade förstoringar av vinnarbilden, 

men… Äran! Den var ju enorm. Tänk 

att jag… att detta hände mig! 

JAG HAR JU OCKSÅ HAFT GLÄDJEN att få in små 

artiklar med text och bilder i Viska (Tack 

snälla redaktörn för det!). Inte ger det några 

inkomster men det kostar heller ingenting. 

SISTA VECKAN i augusti 2005 hade jag varit

Julhelgen 2005. Efter de först a st rålbehandlingarna: 

tråkiga test ar kvar. 

Julhelgen 2005. Bengta har rakat av dom sist a 

hårtest arna. …och så på med peruken. 

S Å N T S O M H Ä N D E R A N D R A 

text & bilder: Inger Eklöv 

änder andra 

hos Sandor med en artikel om Derome Boule 

Sällskap. Jag beskrev hur biten man blir av 

detta spel. Hur man står där med klotet i näven 

och vet att man drabbats av ”Boulemi”. 

Några dagar därefter, den 3 september, 

stod jag i duschen och kände en 2,5 cm stor 

knöl i min högra armhåla! Och det var inte 

precis ”Boulemi” jag kom att tänka på! Detta 

var en lördag och på måndagen ringde jag 

Vårdcentralen och fi ck en tid redan dagen 

därpå. Det blev remiss till mammografi och 

ultraljudsundersökning den 14 september. 

EN VECKA SENARE satt jag på Rondo i Göteborg 

och njöt av Christer Sjögrens ”Show 

me Vegas”, då jag plötsligt kände knölar vid 

nyckelbenet. Vilken chock! Jag skakade i hela 

kroppen så jag hoppade på stolen och det blev 

inte mycket sömn den natten. På morgonen 

körde jag till Vårdcentralen och då jag kom 

in till doktorn sa hon att hon just fått svar 

på min mammografi och ”Det är inte bröstcancer!”. 

Var nånstans i min kropp har jag en 

cancertumör som skickat ut metastaser till 

lymfkörtlarna i armhålan och halsen? 

Nu följde två månader av oro, undersökningar 

och provtagningar. Det var cancer. 

Men för att få veta var det kom ifrån opererade 

man bort knölen i armhålan. Den 30 november 

fi ck jag en klar diagnos: Bröstcancer! Det 

var tre månader sedan jag hittade knölen i 

armhålan! ”Nu är det hög tid att vi börjar med 

behandling” sa doktorn, ”det känns som tiden 

rinner iväg”. 

6 DECEMBER fi ck jag min första cellgiftbehandling 

och dagen efter var jag i Mölndal 

på magnetröntgen, för man har inte funnit 

någon primärtumör. Den 8 december var jag 

hos perukmakaren i Göteborg. Att tappa håret 

trodde jag skulle vara en bagatell i den här 

historien. Det är det inte! 

julafton hämtade jag min 

peruk och samma kväll 

kunde jag lyfta bort 

”nävavis” med hår. Mitt 

självlockiga lättskötta 

hår låg nu i papperskorgen 

i badrummet! 

Den 28 december 

fi ck jag min andra 

cellgiftbehandling 

och jag orkade inte 

se dessa livlösa testar 

på mitt huvud så jag 

bad min man raka 

bort det som fanns 

Dagen före 

kvar. Jag grät 

stora heta tårar, 

men jag kände 

mig faktiskt inte 

lika sjuk med 

helt kalt huvud 

som med tunna 

testar här och där. 

VARFÖR SKRIVER jag om detta i Viska? Vill 

jag göra mig märkvärdig? Nej, verkligen inte! 

Man läser i tidningarna att det ställs 7000 

bröstcancerdiagnoser varje år, att varje dag får 

15-20 svenska kvinnor reda på att de har bröstcancer. 

Ja, ja, sånt händer, men det händer 

andra, inte mig! Men nu hände det mig. Det 

N yårsafton 2005. Fest fi n i min peruk. 

är svårt att fatta. Jag ser inte sjuk ut, och jag 

känner mig inte särskilt sjuk, utom de första 

dagarna efter cellgiftsdroppet. Jag har fått 4 

behandlingar nu och ska ha 2 till och därefter 

blir det 25 strålbehandlingar. Man har inte 

funnit primärtumören och tror att 

den varit så liten 

när den skickat 

ut metastaserna 

så den, genom sin 

egen kraft, förintat 

sig själv. 

DEN 8 MARS ska 

jag göra en datortomografi 

igen för 

att se om det fi nns 

fl er metastaser eller 

om cancern spridit 

sig till något annat 

organ. Om inte, så 

har jag haft en otrolig 

tur som dessutom fått 

behålla båda brösten! 

Eftersom min cancer 

visat sig vara östrogenberoende 

ska jag få antiöstrogen, 

vilket innebär 1 

tablett om dagen i 5 år. 

Så… mina planer och 

förhoppningar är att klara hela den kuren. Jag 

har ingen brådska precis… med att bli riktig 

författare menar jag! 

TACK! Tack alla som bryr sig och visar det 

på olika sätt. Att veta att man har så många 

vänner är en bra medicin. 


V I S K A ! F R Å G A 

ViSKA! FRÅGA 1. 

– Vad tyckte du om mötet med Varbergs 

Kommuns representanter? 

Svarar: Jan Werdelin Värö-Veddige 

Företagarförening. 

Varbergs Kommun ute i verkligheten 

TISDAG 28/2 hade Varbergs kommun kallat 

till en informationsträff i Veddige Idrottshus. 

Syftet var att lyssna av vår 

kommundel samt att informera 

om vad man tänker 

att göra med Veddige framöver. 

Ett hundratal ortsbor 

hade slutit upp till detta 

möte. Förväntan på mötet 

var stor från åhörarnas sida. 

Men som så ofta så är man 

besviken när man går hem. 

MAN REDOVISAR översiktsplaner, 

redovisar visioner i 

fina ordalag. Samma budskap 

har jag hört i 7 års tid, 

men ingenting händer, det är bara en massa prat. 

Befolkningsutvecklingen i Veddige har stått still i 

15 år. Detta är på gränsen till katastrof för orten. Vi 

borde istället ökat med 20-40 personer/år. 

INGEN NY INDUSTRIETABLERING har skett (förutom 

GLM som kommit in i befintliga lokaler) 

Det fordras inte så många illvilliga tankar för att 

tro att detta är en medveten strategi från kommunens 

sida. Att man styr industrietablering 

till Varberg Nord och bostadsbyggandet till 

centralortens södra delar. 

DET MÅSTE VARA kommunens skyldighet att 

tillse att det sker en utveckling i samtliga kommundelar, 

att man fördelar de totala insatserna 

över hela kommunen. Att servicefunktioner 

har en chans att få finnas kvar och utvecklas, 

att affärer och liknande har ett tillräckligt stort 

underlag, att skolor och dagis har ett underlag. 

Att våra ungdomar inte behöver flytta till Varberg 

när de flyttar hemifrån. Att det finns alternativa 

möjligheter. 

MAN REDOVISADE EGENTLIGEN INGENTING om hur 

man tänkt sig vår framtid. Det finns planer på 

nya bostadsområden samt ny industrimark, men 

när kommer detta till stånd? Det finns planerat 

ett nytt industriområde utmed syllingevägen, 

men där måste göras en arkeologisk undersökning 

innan detta blir klart att använda. Detta 

kan ta ett par år att färdigställa. Ingen industri 

som vill etablera sig kan vänta så länge, max 

några månader. Vi har exempel på industrier 

som valt annan etableringsort. 

VEDDIGEOMRÅDET har ett rikt näringsliv, med 

både stora och små företag. Kommunen borde 

respektera och vara rädda om denna företeelse. 

Tyvärr så visar man inte den respekt som borde 

förväntas, så Varbergs Kommun… Fy skäms! 

Förutsättningarna i bygden finns, så öppna 

ögonen! 

Jan Werdelin 


ViSKA! FRÅGA 2. 

– Hur fortgår planeringsarbetet med vägbygget i Veddige? 

Frågan ställs till Christer Johansson Vägverkets projektledare. 

Projekt väg 41 

I DAG går ju väg 41 igenom Veddige samhälle 

med tät bebyggelse och anslutande gator på 

båda sidor av vägen. Miljön i samhället är starkt 

påverkad av den genomgående trafiken på vägen 

som också utgör en barriär för de boende. Som 

ett led i att förbättra för de boende i Veddige och 

för att förbättra framkomligheten och trafiksäkerheten 

på väg 41 planerar Vägverket att bygga 

en förbifart mellan samhället och Viskan. Det 

planerade projektet omfattar även ombyggnad 

av sträckan fram till och förbi Strängbetongs 

anläggning vid Järlöv. 

TIDIGARE har en förstudie och en vägutredning 

upprättats i projektet. I utredningarna har man 

tagit ställning till inom vilken vägkorridor den 

nya vägen skall gå. Korridoren mellan Veddige/ 

Strängbetong och ån Viskan har bedömts vara den 

bästa när olika motstående intressen vägts in. Av 

den anledningen går nu Vägverket vidare med planeringen 

genom att en arbetsplan upprättas för en 

vägsträckning inom den beslutade vägkorridoren. 

I arbetsplanen ritas vägen upp på ett mer detaljerat 

sätt än i tidigare utredningar. På så sätt får man 

fram vilken mark som behöver tas i anspråk för det 

kommande vägbygget. I arbetsplanen skall även 

ingå en miljökonsekvensbeskrivning som skall 

godkännas av Länsstyrelsen. 

ARBETSPLANEN kommer när den är färdig 

att ställas ut och de synpunkter som eventuellt 

kommer in under utställelsen skickas sedan 

tillsammans med arbetsplanen till Vägverkets 

huvudkontor för beslut om fastställelse. Den 

fastställda arbetsplanen ligger därefter till grund 

för bygghandling och byggande av den nya 

vägen. I nuvarande plan beräknas bygget kunna 

påbörjas tidigast 2008. Bygget beräknas ta cirka 

2 år, men är beroende på den slutliga utformningen/kostnaden 

av vägen samt i vilken takt 

budgetmedel tilldelas projektet. Eventuellt kan 

byggandet delas upp så att delen förbi Veddige 

byggs för sig och delen vid Järlöv för sig. 

MYCKET AV PROJEKTERING hittills har kretsat till 

de geotekniska förhållandena på sträckan. Det 

har gjorts borrningar och provgrävningar för 

att undersöka bärigheten i jordarna längs linjen 

och bärigheten varierar mycket med lera och 

gyttja på upp till 15 meters djup på sina ställen 

till bra partier med grus. Vid den planerade bron 

(underfarten) vid järnvägen (vid Kullagårdsvägen) 

har försök med en sk ”augerborr” gjorts för 

att undersöka om det är möjligt/lämpligt att täta 

schakten mot grundvatteninströmning med en 

plastskärm. 

GEOTEKNISKA undersökningar har även gjorts i 

den gamla deponin (soptippen) för att försöka ta 

reda på vad som tidigare tippats där. Här pågår 

även diskussioner med Varbergs kommun och 

Länsstyrelsen om hur de massor som kommer 

att schaktas upp för vägen på bästa sätt skall tas 

om hand. 

NÄR DET GÄLLER läget för den nya vägsträckningen 

förbi idrottsplatsen så innebär förslaget 

som följer kommunens översikts-/detaljplan 

för området att en del av områden som idag 

används för fotbollsplaner samt parkeringar tas 

i anspråk. Kommunen har här påbörjat arbetet 

med att försöka hitta nya områden för fotbollsplaner 

alternativt att området på idrottsplatsen 

omdisponeras så att tillräckligt med planer och 

parkeringar får plats på den något mindre ytan. 

Kommunen tittar även på nya lägen för dagiset 

vid Kullagårdsvägen samt för återvinningsstationen 

som måste flyttas innan vägen kan 

byggas enligt arbetsplaneförslaget. 

ARBETSPLANENS förslag till utformning av 

korsningspunkterna på sträckan följer i princip 

det förslag som redovisats i tidigare vägutredning. 

Cirkulationsplatser föreslås där nya Syllingevägen 

ansluter i sydvästra Veddige, vid Kapmansvägen 

anslutning vid idrottsplatsen samt 

vid ”projektets slut” i nordost där Strängbetong 

och vägen från Fageråkra (Älgaslätt) ansluter. 

VÄGEN FÖRESLÅS utformas som en ca 14 m bred 

”mötesfri landsväg” (2+1-väg) mellan Kapmansvägen 

och Järlöv medan sträckan från Syllingevägen 

och idrottsplatsen utformas som en ”1+1väg” 

med varierande bredd beroende på bl a de 

mittstöd som behövs för järnvägsbron. 

VID JÄRLÖV innebär arbetsplanens förslag till 

sträckning att ett antal bostadshus måste lösas in 

och rivas. Vägverket har dock inga möjligheter 

att lösa in husen innan arbetsplanen fastställts. 

Detta skapar en osäker situation för fastighetsägarna 

vilket naturligtvis är olyckligt. 

REPRESENTANTER för Vägverket planerar att 

besöka ett antal av de mest berörda fastighetsägarna 

under slutet av mars månad och sedan 

blir det ett allmänt (”öppet”) markägaresammanträde 

där Vägverket presenterar vägförslaget 

preliminärt uppdelat på två kvällar någon 

gång sent i vår. 

OM NI HAR TILLGÅNG till internet kan ni läsa om 

vägprojektet här: http://www20.vv.se/vagproj/ 

halland.asp där det även finns information om 

hur planeringen för en ny vägsträckning går till. 

Det finns även möjlighet att titta på den förstudie 

för sträckan Västra Derome- Berghem samt 

den vägutredning Veddige-Järlöv som arbetsplanen 

bygger på. 

KONTAKTPERSONER PÅ VÄGVERKET ÄR: 

Projektledare Christer Johansson tfn: 035-18 03 18 

Marklösare Bengt-Göran Ekberg tfn: 035-18 03 14

Veddige 28:e 

HELSJÖN RUNT 

motionslopp på cykel 

Söndagen den 4 juni 2006 

start 7:30 till 9:00 vid Vidhögeskolan 

arrangör: 

VEDDIGE 

upplysningar: Arne Eriksson 0340-305 85, 0705-230 585 

 

 

 

Vår kunskap = Din trygghet. 

Det tjänar du på! 

VEDDIGE VARBERG KUNGSBACKA KINNA 

Din lokala 

elleverantör! 

VARBERGSORTENS 

ELKRAFT 

VEDDIGE 0340-64 64 00 

2006 

2006 

Välkomna till 

Dragspelsstämman i Veddige 

Veddigedraget 2006 

Reservera: 16-17-18 JUNI 2006. 

Plats: Parken utanför idrottshuset 

Program veddigedraget 2006 

Program Veddigedraget 2006: 

Fredag: Klubbar och enskilda anländer i egen takt. Gör det mysigt för sig, buskspel 

och fria aktiviteter under kvällen. Anmälan för dem som vill vara med på lördagens 

scenprogram. 

Lördag: Förmiddagen går ”turnebussen” runt med frivilliga spelmän som spelar 

utanför våra sponsorers entreér. Receptionen informerar. Kl 14.00 – 16.00 Allspel 

och scenprogram av olika kaliber. Efter kl 18.00 mera dragspelsmusik runt 

husvagnarna och i fikatältet där vi under kvällen även bjuder upp till dans för de 

som känner för en svängom. Fika och varm korv finns till försäljning i fikatältet. 

Söndag: Sovmorgon och hemresa i egen takt. 

FRI ENTRÉ 

Husvagnsplatser: Fredag till söndag, 300:- + 50:- eltillägg. 

Föranmälningar och bokningar: Sven-Axel Kristersson 0340-388 11, Håkan Johansson 0340-308 97 


För dig som ställer höga krav 


 

 

 

 

 

 

Telefon 0340 – 69 75 00 

www.varbergsbostad.se

Specialtransporter 

tel. 0340-306 10 

fax. 0340-304 84 

TRIVSEL 

OMTANKE 

OCH PERSONLIG 

SERVICE 

ÄR VÅRT MOTTO 

när det gäller mindre lokaler eller 

lägenheter ring oss: 

tel: 0340-387 00 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

www.veddige-akeri.se 


per kg 

Kycklingfi lé 

Kronfågel ca 900 g 

Entrecôte 

Bit. Svenska Scan 

 

/st 

Ägg 

30 pack 1025 g. 

per kg 

Värdekupong 

1 bukett tulpaner 

1 bukett tulpaner 

 

Brietårta 

Fransk Kolibrie 1/2 kg 

/st 

/st 

Torskfi lé 

Västkustfi lé 1 kg 

Smaka, inspireras och tävla! 

Måndagen 20 mars till söndagen 26 mars 

Gäller t o m 26/3 2006 

 

 

 

 

 

 

Chips 

OLW 300g. Pris per 2 st. 

för 2 st 

för 2 st 

Grillad kycklingklubba 

Kronfågel. Pris per 2 st. 

Värdekupong 

Gevalia Kaffe 500 g 

 

Gäller t o m 26/3 2006

VISKA 2006-1.indd - Veddige nu

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?