utdrag ur boken / text och översättning (PDF) - Arcusforlag.se

106 | Judasevangeliet
INGRESS (33.1– 6)
© Arcus förlag
33.1 Det hemliga förklarande budskapet | som Jesus talade (om)
tillsammans med Judas | Iskariot under | åtta dagar, 5 tre dagar
innan han firade | påsk.
Ingress (33.1–6)
Vi ser ibland i Nya testamentet att Jesus tar sina lärjungar avsides
och undervisar dem om hur det som han sagt offentligt ska tolkas.
I gnostiska texter är sådana hemliga förklaringar mycket vanliga,
och den lärjunge som får ta emot mästarens hemliga undervisning
är ofta en mycket privilegierad person. Tankarna går exempelvis till
Maria Magdalena i Maria Magdalenas evangelium och till Tomas
i Tomasevangeliet. Det här gör att vi nu kan förvänta oss att Judas
Iskariot är hjälten och idealgestalten i texten. Emellertid kommer
vi, som vi snart ska se, att bit för bit tvingas omvärdera denna inledningsvis
mycket naturliga förväntan.
Kronologin i Judasevangeliet har förbryllat många forskare. Möjligen
kan man tänka sig att åtta dagar + tre dagar bör adderas så att
vi får elva dagar. Då skulle Jesus påskfirande ske på den tolfte dagen.
Vi kommer att se att tolv är ett viktigt tal i Judasevangeliet. Det
är en symbol för Israel med dess tolv patriarker och stammar. Än
viktigare är det att antalet lärjungar också är tolv. I 35.24–36.4 läser
vi om hur Judas lämnar sina elva kollegor och att det är nödvändigt
att ersätta honom för att tolvtalet ska motsvara den kosmiska ordning
som guden Saklas råder över. Författaren till Judasevangeliet
använder alltså traditionen om att Judas Iskariot ersattes av Mattias
(Apostlagärningarna 1:15–26) men låter den fungera som en kritik
mot de kristendomsriktningar som författaren menar hör till den
fallna kosmiska ordningen. Att påsken då Jesus offras infaller på
dag tolv verkar alltså knappast vara någon tillfällighet.

© Arcus förlag
Judasevangeliet: text och kommentar |
JESUS KALLAR SÅVÄL LAGLYDIGA
SOM LAGLÖSA (33.6–21)
När Jesus framträdde | på jorden gjorde han | tecken och stora
under till frälsning för mänskligheten. 10 Även om några vand-
rade | på rättfärdighetens väg, | medan andra vandrade i sina
| överträdelser, så kallades | (ändå) de tolv lärjungarna. 15 Han
började tala till | dem om mysterierna som finns | ovan världen
och om det som | ska hända vid slutet. Han | framträdde dock
Jesus kallar såväl laglydiga som laglösa (33.6–21)
Översättningen av 33.10–14 har gäckat mina föregångare. På koptiska
kontrasteras nämligen talet om dem som vandrade på rättfärdighetens
respektive överträdelsens väg mot att lärjungarna
kallades. Vanligtvis har man helt enkelt avstått från att översätta
denna kontrast eftersom den varit så svårbegriplig. Mitt förslag är
att lärjungagruppen både utgörs av människor som levt omoraliskt
och av människor som levt moraliskt, det vill säga representerar
hela mänskligheten. Denna tolkning styrks av sidorna 38–40 där
vi läser om att lärjungarna representerar människor som lever i utsvävningar
men också sådana som lever asketiskt: alla blir kallade.
Raderna 33.10–14 fungerar på så sätt som ett slags kommentar till
det som sagts i 33.7–9: att Jesus kommit för att frälsa mänskligheten.
Att kallelsen inte beror på hur man levt tidigare tolkar jag så att den
andliga ordningen är absolut och inte relateras till kosmisk moral
eller omoral. Kosmiska (alltså »världsliga») levnadssätt är samtliga
fallna.
I 33.15–18 utvecklas temat om Jesus mission. Vi har just fått veta
vilka han vänder sig till, och nu får vi veta vad han undervisar om:
om mysterierna eller hemligheterna som hör till den andliga världen
över Kosmos och om slutet.
107