Undersökning av Borrelia och Ehrlichia hos svenska hästar

Sjukdomarna borrelios och ehrlichios sprids via fästingar. Foto: Bengt Ekberg/SVA.

Undersökning av
Borrelia och Ehrlichia
hos svenska hästar
Två fästingburna sjukdomar De två sjukdomarna
borrelios och granulocytär ehrlichios har under
90-talet blivit mycket uppmärksammade.
Infektionsämnena har inte något gemensamt
mer än att de sprids med fästingar. Borrelia är
en spirochet och Ehrlichia en rickettsie. Man
anser att antalet fästingar har ökat under senare
år och allmänheten har fått en ökad medvetenhet
om att fästingar kan sprida olika sjukdomar.
Av bland annat dessa skäl görs antikroppsundersökningar
mot Borrelia och Ehrlichia ofta.
Det råder dock en stor osäkerhet om tolkningen
av antikroppssvaret, och tyvärr sätts
behandlingar ofta in på vaga grunder.
Avsikten med detta projekt var att undersöka
i vilken utsträckning hästar som besöker
ATGs kliniker har antikroppar mot Borrelia
och Ehrlichia samt om vissa utvalda kliniska
diagnoser är vanligare hos hästar med antikroppar
jämfört med hästar som är serologiskt
negativa.
undersökning av borrelia och ehrlichia hos svenska hästar
ANDERS GUNNARSSON, KARIN ARTURSSON, AGNETA EGENVALL, PETER FRANZÉN, EVA OLSSON ENGVALL
Borrelios och ehrlichios är två fästingburna sjukdomar som drabbar häst. För att ta reda på
hur många hästar som har träffat på mikroorganismerna som orsakar dessa sjukdomar har
blodprov tagits på 2018 hästar som besökt någon av ATGs hästkliniker 1997-98. Av dessa
hästar hade 16,8 % antikroppar mot Borrelia och 16,7 % antikroppar mot Ehrlichia.
Borrelia burgdorferi Borrelios uppmärksammades
som sjukdom hos människa i mitten av
1970-talet då ett flertal barn runt staden Lyme
i Connecticut i USA drabbades av
ledinflammation. Dessa ledinflammationer
befanns vara orsakade av Borrelia burgdorferibakterier.
Sedan dess har borreliabakterier
och sjukdomen borrelios (också kallad ”Lyme
disease”) rönt stort intresse världen över.
Borrelios kan hos människa yttra sig på flera
olika sätt. Hos människa i Sverige är det vanligaste
symtomet en röd, ojämnt utbredd
hudförändring, ”erythema migrans”, på platsen
där en fästing suttit. En människa med erythema
migrans behandlas med antibiotika och
tillfrisknar då oftast snabbt. Hos människa
förekommer det också andra symtombilder
med påverkan på bl a leder eller nervsystem.
Också hos djur har man letat efter borreliabakterier
och man har försökt fastställa om
Borrelia orsakar sjukdom eller ej hos olika

undersökning av borrelia och ehrlichia hos svenska hästar
djurslag. Förvånande få gånger har man lyckats
isolera eller på annat sätt påvisa borreliabakterier
hos sjuka hästar. Däremot är det mycket
vanligt att man hos hästar kan påvisa antikroppar
mot Borrelia. Ett antal olika studier
har gjorts världen över, dels för att utvärdera
förekomsten av antikroppar mot Borrelia hos
häst, dels för att utröna om det finns några
speciella symtom eller sjukdomar som kan
sammanknippas med sådana antikroppstitrar
hos häst. Frekvensen av positiva antikroppstitrar
mot Borrelia varierar påtagligt mellan olika
länder och antikroppstitern är också beroende
på vilket laboratorium samt vilken analysmetod
som används. Det har dock varit svårt
att associera specifika symtom/sjukdomar
med positiva antikroppstitrar mot Borrelia.
Ehrlichia equi Sjukdomen akut granulocytär
ehrlichios har varit känd hos får och nötkreatur
sedan länge och ses framför allt i olika länder i
Europa. Akut granulocytär ehrlichios hos
häst beskrevs första gången på 1960-talet i
USA. I Sverige beskrevs ehrlichios hos häst
första gången 1990. Senare under 1990-talet
rapporterades sjukdomen också hos människa,
framförallt från vissa delar av USA. Numera
har man funnit enstaka fall hos människa också
i Sverige och andra delar av Europa.
Den i USA först påvisade bakterien hos
hästar kallas Ehrlichia equi. Den sort som
drabbar hästar i Sverige är ännu icke namngiven
men tycks vara mycket nära släkt eller
identisk med den ehrlichiaart som infekterar
människor i USA och Europa.
När en häst insjuknar i akut granulocytär
ehrlichios är diagnosen ofta ganska lätt att
ställa. Hög feber och nedsatt allmäntillstånd
är vanliga symtom. Hästen slutar i regel att
äta och är väldigt slö och ovillig att röra sig.
Ibland kan man se en viss vinglighet. Det är
vanligt att de nedre delarna av benen svullnar.
På sådana akut sjuka hästar kan diagnosen
verifieras med blodprov. Under cirka dag tre
till dag sex av feberfasen kan man, via en enkel
mikroskopisk undersökning av ett blodutstryk,
se typiska förändringar i de vita blod-
kropparna. Påvisade s k inklusionskroppar i
granulocyterna är det bästa och säkraste sättet
att verifiera diagnosen. Ett annat sätt att påvisa
ehrlichios är att mäta förekomst av antikroppar
mot Ehrlichia i blodet.
Det är under debatt, framför allt i Sverige,
om ehrlichios skulle kunna förekomma i en
annan och mildare, mer kronisk form än den
akuta ehrlichiosen. Härvid har framförts en
rad diffusa symtom såsom slöhet, stelhet,
muskelömhet, diffusa hältor, ovilja att bli
riden, vilka föreslagits skulle ha samband med
ehrlichios. Det kan inte anses klarlagt om
ehrlichiabakterier hos häst verkligen orsakar
någon annan typ av sjukdom än just det akuta
sjukdomstillståndet som beskrivits ovan.
Undersökningen På ATGs hästkliniker insamlades
under åren 1997 och 1998, 2018 prover
från svenska hästar som besökte 15 olika
ATG-kliniker från Boden i norr till Malmö i
söder. Materialet är slumpvis utvalt på så sätt
att det ger ett tvärsnitt – inte av Sveriges alla
hästar men väl av alla hästar som besöker
ATG-klinikerna. Hästarna i detta material
kommer att ha en överrepresentation av tävlingshästar
och aktiva sport- och motionshästar
och en underrepresentation av avelsston,
avelshingstar, föl och unghästar. Djurägaren/tränaren
och den behandlande veterinären
fick fylla i ett formulär som innehöll
frågor om hästens hälsotillstånd. Formuläret
innehöll bland annat frågor om ras, ålder,
kön, geografisk tillhörighet och hur mycket
hästen utsatts för fästingar. Vidare frågade vi
bland annat om hästen vid provtagningstillfället
hade problem med något av de följande:
abort, avmagring, feber, diarré, hudproblem,
hälta på ett eller flera ben, aptitlöshet, kolik,
lynnesfel, ovilja att bli riden, senskada, stelhet,
symtom från luftvägarna, trötthet, vinglighet,
skador orsakade av yttre våld eller ögonsjukdom.
Vidare frågades om ägaren/tränaren
upplevde hästen som frisk/funktionell vid
provtagningstillfället eller inte och även om
hästen fungerat och uppfattats frisk under de
senaste 12 månaderna eller inte. Blodproven

Figur 1. Andelen
hästar i gruppen av
friska hästar (400 st)
respektive i gruppen
av hästar med
sjukdomssymtom
(1618 st) som hade
antikroppar mot
Borrelia.
Figur 2. Andelen
hästar (i %) som hade
antikroppar mot
Borrelia illustrerat per
klinik i södra Sverige.
undersöktes med antikroppstest för Borrelia
burgdorferi och Ehrlichia equi. Det ska noteras
att hästar med hög feber och symtom som
vid akut granulocytär ehrlichios inte ingår i
denna studie.
Resultat Borrelia burgdorferi. Den generella
frekvensen av antikroppar mot Borrelia var
16,8 %. Gränsvärdet för en positiv titer är satt till
1:80. Den högsta uppmätta titern var 1:1 280
och medeltitern var 1:106 (s k geometrisk
medeltiter, bara räknat på de positiva).
Av de 2018 hästarna var det 400 som kunde
betecknas som ”friska”. I den gruppen ingick
bl a hästar som profylaxbehandlades (t ex vaccination,
tandraspning) liksom friska hästar
som blev föremål för besiktning. Dessa 400
hästar var något yngre än de övriga, men i
övrigt skiljde de sig inte från den övriga grup-
30%
25%
20%
15%
10%
5%
0%
30%
25%
20%
15%
10%
5%
0%
Friska/sjuka hästar
Friska N=400 Sjuka N=1618
Götaland och Svealand
undersökning av borrelia och ehrlichia hos svenska hästar
Borrelia+
pen. Av de friska var 16,5 % antikroppspositiva
för Borrelia och hos den övriga gruppen (de
sjuka) var samma siffra 16,9 % – se Figur 1. Inte
heller titernivåerna skiljde sig mellan de båda
grupperna. Hos den friska gruppen var medeltitern
1:103 och hos de övriga var den 1:107.
Materialet har analyserats ingående variabel
för variabel och även multivariat med ”alla”
variabler tillsammans. I denna presentation
tar vi endast upp de fynd som ”står sig” då
man tagit hänsyn till andra faktorer. Detta för
att bäst kunna presentera vilka variabler som
spelar störst roll för i vilken utsträckning
svenska hästar har antikroppar mot Borrelia.
De presenterade sannolikheterna är alltså
redan korrigerade för de andra variablerna
som nämns nedan (ålder, ras, kön, geografi,
säsong, hovledsinflammation och bete).
Det är vanligare med antikroppar mot
Borrelia hos unga hästar i åldern 0–2 år än hos
äldre hästar. Sannolikheten för att halvblod
hade positiva titrar var ca 1,6 gånger högre än
hos en travare.
I en av de statistiska modellerna var det 1,8
gånger högre sannolikhet att ett sto hade
antikroppar om man jämför med en hingst.
Valackerna tillhörde en mellangrupp. Det
fanns geografiska skillnader – se Figur 2.
Sannolikheten för att en häst hade antikroppar
mot Borrelia om den besökte en klinik i
södra eller mellersta Sverige var ungefär 2,5
till 3 gånger större än en häst som besökte en
norrlandsklinik. I Norrland var 5–10 % av
Rättvik Malmö Borlänge Mantorp Kalmar Stockhom Visby Karlstad Göteborg Örebro
Borrelia+

undersökning av borrelia och ehrlichia hos svenska hästar
hästarna positiva. I södra Sverige var frekvensen
betydligt högre. Det föreligger en stor variation
i förekomst med geografisk lokalisering
även i södra delen av landet – se Figur 2.
Det var en stigande trend, ju mer fästingar
senaste året, desto fler hästar var positiva för
Borrelia. Till exempel var frekvensen 10 %
hos de hästar som hade angetts ej ha några
fästingar, 25 % hos de som hade mindre än
10 fästingar och 37 % hos de som hade haft
minst 10 fästingar.
När det gäller koppling av antikroppstiter
till sjukdomssymtom så fann vi inga sådana
samband i den multivariata analysen över
huvud taget – med ett undantag. I en av de två
statistiska modellerna var sannolikheten att
en häst med hovledsinflammation hade antikroppar
mot Borrelia ungefär 2,5 gånger större,
jämfört med om hästen inte hade detta sjukdomsproblem
(sambandet var signifikant men
relativt svagt). Vi har emellertid inte kunnat
finna någon rimlig biologisk förklaring till
detta fynd. Varför skulle just hovledsinflammation
och inga andra ledinflammationer
vara korrelerat till borreliainfektion? Det
mest sannolika är att detta fynd är statistiskt
sant, men inte är sant i verkligheten – vilket
beror på att vi gjort väldigt många (egentligen
för många) jämförelser mellan olika grupper.
Detta bör dock undersökas vidare för säkerhets
skull.
40%
35%
30%
25%
20%
15%
10%
5%
0%
Norrland
Ehrlichia equi. Den generella frekvensen av
antikroppar mot Ehrlichia var 16,7 %. En häst
med en antikroppstiter på 1:40 eller högre
räknades som positiv. Den högsta uppmätta
titern var 1:1 280 och medeltitern var 1:86 (s k
geometrisk medeltiter).
Av de 2018 hästarna var det 400 som kunde
betecknas som ”friska”. I den gruppen ingick
bland annat hästar som behandlades profylaktiskt
(t ex vaccination, besiktning för köp/försäkring,
allmän hälsokontroll etc). Av dessa
400 friska hästar var 15,5 % antikroppspositiva
och hos den övriga gruppen (de sjuka) var
samma siffra 16,9 % vilket statistiskt inte
utgör någon skillnad.
Materialet har analyserats ingående variabel
för variabel och även multivariat med ”alla”
variabler tillsammans. I denna presentation
tar vi endast upp de fynd som ”står sig” då
man tagit hänsyn till andra faktorer d v s efter
multivariat analys. De presenterade sambanden
nedan är alltså redan korrigerade för övriga
variabler som nämns nedan (ålder, geografi,
användningsområde, säsong och bete).
Sannolikheten var större för att äldre hästar
hade antikroppar mot Ehrlichia. Däremot
påverkade hästens användningsområde (vilket
ju speglar rasen) sannolikheten att hästen
hade antikroppar mot Ehrlichia. Hästar som
användes aktivt för trav eller galopp hade
liten sannolikhet att ha antikroppar mot
Gävle Sundsvall Östersund Örnsköldsvik Umeå Skellefteå Boden
Ehrlichia+
Figur 3. Andelen
hästar (i %) som hade
antikroppar mot
Ehrlichia illustrerat
per klinik i Norrland.

Figur 4. Andelen
positiva hästar
mot Ehrlichia och
Borrelia i Götaland
och Svealand med
ehrlichiatitrar
rangordnade i
stigande titer.
40%
35%
30%
25%
20%
15%
10%
5%
0%
undersökning av borrelia och ehrlichia hos svenska hästar
Götaland och Svealand Ehrlichia+
Rättvik Karlstad Örebro Malmö Borlänge Göteborg Stockholm Visby Kalmar Mantorp
Ehrlichia. Sannolikheten för att en häst hade
antikroppar mot Ehrlichia var störst i södra
Sverige och avtog ju mer norrut den befann
sig vid provtagningen (Fig. 3 och 4). Däremot
var det ingen påtaglig skillnad mellan de olika
geografiska regionerna hos hästar som aktivt
tävlade i trav eller galopp. Orsaken till detta
är sannolikt att tävlingsindivider i lägre
utsträckning än övriga hästar går på bete
under sommaren och därför i lägre grad
exponeras för fästingar. Vidare fanns ett samband
såtillvida att om hästen vid provtagningen
hade en positiv titer mot Borrelia, ökade sannolikheten
att den även hade antikroppar mot
Ehrlichia (ungefär 1,7 gånger).
Fler hästar som provtogs under oktober
till mars var antikroppspositiva för Ehrlichia
än under de andra månaderna.
Det fanns ett samband och en tydlig trend
mellan fästingförekomst på djuret och antikroppsförekomst.
Till exempel var frekvensen
seropositiva hästar 7 % hos de hästar där man
ej hittat fästingar på djuret under de 12 senaste
månaderna, 34 % hos de hästar på vilka man
hittat mindre än 10 fästingar under året och
50 % hos de som hade haft minst 10 fästingar.
Det fanns ingen koppling mellan antikroppsförekomst
och något sjukdomssymtom
eller någon sjukdomsdiagnos över huvud
taget i denna studie. I materialet var alltså de
friska hästarna antikroppspositiva lika ofta
LÄSA MER
Borrelia+
som de som hade någon sjukdom eller något
symtom på sjukdom. Inga sjukdomssymtom
var statistiskt vanligare hos hästar som hade
antikroppar mot Ehrlichia jämfört med hästar
som inte hade några antikroppar.
Slutsats Vår slutsats är att det är mycket vanligt
att svenska hästar har antikroppstitrar mot
Borrelia och Ehrlichia. Vi har visat hur antikroppsmönstret
ser ut hos svenska hästar med
avseende på ras, ålder och geografisk tillhörighet
m m, vilket är värdefullt att veta då
man skall bedöma ett Borrelia- och Ehrlichiaprov
från en häst. Hos den stora merparten av
dessa torde en positiv antikroppstiter inte
vara förenat med sjukdom med undantag av
akuta infektionstillstånd med Ehrlichia vilka
inte finns med i denna undersökning. Det
pågår ytterligare undersökningar för att utröna
huruvida det kan förekomma ”kronisk ehrlichios”
i Sverige. Denna studie ger inget stöd
för denna teori. Det är fortfarande möjligt att
enstaka hästar blir sjuka av infektion med borreliabakterier
men det är inget som framkommit
med säkerhet i denna studie.
Egenvall A, Franzén P, Gunnarsson A, Olsson Engvall E, Vågsholm I,
Wikström U-B, Artursson K. Cross-sectional study of the seroprevalence
to Borrelia burgdorferi sensu lato and granulocytic Ehrlichia
spp. and demographic, clinical and tick-exposure factors in Swedish
horses. Preventive Veterinary Medicine 2001, 49, 191–208.