Vinterväghållning och expertsystem – en kunskapsöversikt - VTI

6 Regelverk
6.1 Allmänt
Alla länder som har vintrar med kallt väder och snö behöver vinterväghållning.
De flesta länder har någon typ av centraliserad vinterväghållning med regler för
hur den ska genomföras. Ansvarig för vinterväghållningen i Sverige är väghållaren.
På det statliga vägnätet är Vägverket väghållare, på det kommunala respektive
kommun och på det enskilda vägnätet olika privata personer eller organisationer.
De flesta reglerna är uppbyggda kring åtgärdskrav, vilket betyder att vid ett
visst förhållande ska en viss åtgärd utföras. Sverige har numera en annan uppbyggnad
av reglerna, nämligen funktionskrav. Detta betyder att istället för att i
detalj reglera vilka åtgärder som ska utföras ställer man krav som direkt kan härledas
till den funktion som vägen har vid användning. Detta betyder t.ex. att krav
ställs på maximalt tillåtet snödjup. Anledningen att använda funktionskrav är att
ge entreprenören ett incitament till att utveckla effektivare metoder. Fördelen med
åtgärdsbaserade regler är att det är enklare och beställaren har större kontroll över
vilka åtgärder som utförs. Även kostnaderna är lättare att beräkna. I Sverige utvecklas
idag nya regler, som är mer baserade på åtgärder än dagens regler. Arbetsnamnet
på de nya reglerna är Vinter 2000. De finns ännu bara som remissutgåva,
(Wennerström, 1999). Anledningen till förändringen är att funktionskraven inte
har varit tillräckligt bra för att upphandling och ersättning ska fungera effektivt.
Dessutom har inte funktionskraven lett till den utveckling av metoder och utrustning
hos entreprenörerna som man hade förväntat sig. Det är först under de
sista åren på 90-talet som framförallt Vägverket Produktion har satsat på
utveckling (Henrysson, 2000b). Här kan nämnas att olika produktionsuppföljningsmetoder
har testats bl.a. i Västerbotten och två nya metoder för mekanisk
halkbekämpning har utvecklats, se kapitel 3.3. Nya plogskär har också tagits fram,
se kapitel 3.2.
6.2 Svenska regelverk
Drift 96, (Axelson, 1996), är Vägverkets nu gällande regelverk. Det utvecklades
för att användas vid upphandlingar i konkurrens. Det är i huvudsak funktionsbaserat
för att stimulera entreprenörerna till att välja den bästa metoden i varje
situation.
I Drift 96 är vägnätet indelat i sex olika driftstandardklasser beroende på trafikmängd
och vägkategori d.v.s. europaväg, riksväg eller annan väg. Klasserna är
A1, A2, A3, A4, B1 och B2 där A1 har mest trafik och B2 minst, se figur 5.7. Avägarna
saltas. För varje vägklass bestäms största tillåtna snödjup och den tid som
maximalt är tillåten för att röja vägen efter att nederbörden upphör. Ett exempel,
A2, visas i figur 5.8.
VTI meddelande 902 69