Vinterväghållning och expertsystem – en kunskapsöversikt - VTI

jämförelsen mellan Gotland och fastlandet (Västervik) var skillnaderna
signifikanta, på 95% nivå, på alla punkter och i jämförelsen mellan Västerbotten
och Västernorrland var skillnaderna signifikanta, på 95%-nivå, för tvättfrekvens
och förbrukning av spolarvätska. I undersökningen görs en uppskattning av
effekterna om Sverige skulle vara helt osaltat, se tabell 5.1.
Tabell 5.1 Extrapolering av resultaten från undersökningen till ett helt osaltat
Sverige, (Gustavsson & Yakoub, 1996).
Minskning då saltning
upphör
Antal tvättar 25–30%
Förbrukning av avfettningsmedel 70–80%
Förbrukning av spolarvätska 50–65%
5.5 Kostnader
5.5.1 Olyckskostnader
Ett försök att uppskatta nyttan av vinterväghållning i Storbritannien gjordes av
Thornes, (Thornes, 1996). Uppskattningen gjordes genom att bedöma kostnaden
för inställda och försenade resor, Den totala nyttan av vinterväghållning uppskattades
till över två miljarder pund. Nyttan av väderprognoser för vinterväghållning
uppskattades till 160 miljoner pund. För varje krona som används till vinterväghållning
sparas nio och för varje krona som används till väderprognoser sparas
100. Studien uppskattar kostnadsbesparingar för olyckor och förseningar och bedömer
också miljöeffekterna.
Kuemmel har i USA under vintrarna 1989/90 och 1990/91 studerat olyckskvoter
och kostnader på vägar före och efter saltning. (Kuemmel, 1994). Kostnaderna
var de direkta kostnaderna för vinterväghållningsåtgärderna och de uppskattade
kostnaderna, både materiella och mänskliga, för olyckorna. På tvåfältiga
vägar var förhållandet mellan nyttan och kostnader, beräknat på de fyra första timmarna
efter en saltningsåtgärd, 6,5/1 och på fyrfältiga vägar var förhållandet 2/1. I
undersökningen framkom det att inte bara antalet olyckor utan också svårhetsgraden
av olyckorna minskade efter saltning.
En kommentar till ovanstående studier är att det är viktigt att i dylika samhällsekonomiska
beräkningar ta med alla fördelar och nackdelar och att relevant tidsperiod
studeras, oftast hela vintern.
5.5.2 Väghållarkostnader
Svenska vägverket spenderar ca. 1,5 miljarder kronor per år på vinterväghållning
på det statliga vägnätet, (Vägverket, 2000). Exempel på kostnader för olika
aktiviteter inom vinterväghållning presenteras i tabell 5.2. Kostnadsökningen eller
besparingen i väghållarens kostnader för förändringar av metoder och strategier
har studerats bl.a. i MINSALT där försöken med saltfria regioner i Kopparberg
ökade kostnaderna för vinterväghållningen med 30–60%.
De samhällsekonomiska beräkningarna från MINSALT-projektet visar att
kostnaderna att byta från kemisk till mekanisk halkbekämpning på statliga vägar
skulle innebära från en besparing på ca 1,4 miljarder till en kostnadsökning på ca
50 miljoner, 1991 års priser, (Öberg, 1995). Den stora osäkerheten beror framförallt
på bedömningen av trafiksäkerhetens inverkan. Den största besparingen är
VTI meddelande 902 67