Vinterväghållning och expertsystem – en kunskapsöversikt - VTI

tillskott av energi, värme, för att det ska övergå från fast form till flytande form.
På vägen är det i huvudsak trafikens bearbetning som tillför denna energi, men
energi tas även från vägbanan vilket leder till att temperaturen på vägbanan kan
sjunka lite i samband med saltning (Minsk, 1998). Att salt är endotermt gör att
effekten av en saltningsåtgärd med torrt eller befuktat salt fördröjs. Fördröjningstiden
beror på temperaturen och trafikmängden. Ur figur 4.9 kan utläsas att den
eutektiska punkten, den lägsta temperatur som en saltlösning kan ha innan den
övergår till fast form, för NaCl är -21,1°C vid en koncentration på 23,8 vikt-%.
Denna punkt är den teoretiska temperaturgränsen för när NaCl kan användas för
att smälta is. Den praktiska temperaturgränsen i samband med kemisk halkbekämpning
brukar för befuktad NaCl sättas till ca -8°C. På senare år har användning
av NaCl vid ännu lägre temperaturer visat sig fungera bra. Det är dock
viktigt att veta vilken fuktighet vägbanan har. Med saltlösning, i förebyggande
halkbekämpning, har lyckade försök gjorts vid temperaturer ner under -15°C,
(Henrysson, 2000b).
Figur 4.9 Fasdiagram för natriumkloridlösning (Weast, 1975)
Att använda NaCl för att smälta snö i stället för att ploga är inte en försvarbar åtgärd
vare sig ur ekonomisk eller miljömässig synvinkel. Ett beräkningsexempel
ger att om NaCl ska användas för att smälta snö vid -2°C måste saltkoncentrationen
i den bildade lösningen överstiga 3%. Om det finns 2 cm snö på vägbanan
ger det i smält form ca 2 liter vatten eller 2000 g per kvadratmeter vilket leder till
att saltgivan måste vara 0,03 * 2000 = 60 g/m2 för att saltet ska kunna smälta all
snö.
I tabell 4.1 nedan redovisas av Vägverket Produktion rekommenderade saltgivor
under olika förutsättningar, (Henrysson, 2000a).
48 VTI meddelande 902