Vinterväghållning och expertsystem – en kunskapsöversikt - VTI

droppar eller snökristaller. Genom att mäta det reflekterade ekots storlek kan
intensiteten av nederbörden mätas.
Två typer av satellitbilder används för vägväderinformation idag. Den ena
heter NOAA och är en omloppssatellit och den andra är Meteosat som är en geostationär
satellit. Att satelliten är geostationär betyder att den befinner sig över
samma punkt på jorden hela tiden. Båda levererar bilder över molnighet. NOAA
har en bättre upplösning än Meteosat men levererar bilder med oregelbundna tidsintervall,
beroende på dess bana. Meteosat levererar bilder vid fasta tidpunkter,
varje hel timme.
Baserat på satellitbilderna levererar SMHI molnprognoser för de kommande
två timmarna till VViS.
Väderradar har använts i England sedan 1985 och anses som ett mycket värdefullt
tillskott till vinterväghållningen, (Perry & Symons, 1991). I boken, (Perry &
Symons, 1991), presenteras två vanliga vädersituationer där väderradar kan vara
till stor hjälp.
1. Kalla nätter med regnskurar. Radarn kan spåra skurarna så att saltning kan
användas på bara dessa platser.
2. Vid kraftiga snöfall kan radarn beräkna när snöfallet upphör och om det kommer
att börja snöa igen. Med denna information kan plogningsinsatser utföras
vid rätt tidpunkt.
I en rapport från Colorado, USA, (Woodham, 1993) är slutsatsen efter en utvärdering
att tidig varning med VViS är bra. Salt- och sandanvändningen har minskat
och likaså har kostnaden för övertidsarbete minskat något.
3.4.2 Mätning av fryspunkt
Mätning av fryspunkt görs för att få veta saltkoncentrationen på vägbanan. Om
man vet saltkoncentrationen kan man avgöra om det behövs mer salt för att hindra
att halka uppstår.
Det finns idag två olika metoder för att mäta saltkoncentrationen. Den ena
metoden mäter konduktiviteten mellan två metallelektroder placerade på vägbanan.
Den andra metoden använder ett peltier-element för att omväxlande kyla
och värma vätska som uppsamlas i en liten kopp, som sitter monterad på vägbanan.
Vätskan som samlas upp består av vatten, salt och restprodukter från vägen
och fordon.
Metoden med konduktivitetmätning är en passiv metod, dvs. den påverkar inte
det mätta objektet (Turunen, 1996). En fördel med metoden är den är enkel och
passiv. En nackdel är att den bara kan mäta koncentrationen av den typ av salt
som den är kalibrerad för. Detta p.g.a. att alla salter har olika konduktivitet vid en
viss koncentration.
Metoden med peltier-element är en aktiv metod, dvs. den påverkar det mätta
objektet genom att värma och kyla det. Elementet fungerar genom att vätska,från
vägbanan, som samlas i koppen kyls. Mätaren registrerar temperaturkurvan för
vätskan. När vätskan fryser uppstår en platå på temperaturkurvan. Denna platå är
fryspunkten för vätskan. En fördel med metoden är att den mäter fryspunkten
direkt och därför inte är känslig för vilket salt som finns på vägbanan. En nackdel
är att den är aktiv och påverkar den mätta vätskan, (Turunen, 1996).
VTI meddelande 902 37