Vinterväghållning och expertsystem – en kunskapsöversikt - VTI

elativt fuktiga luften ovan vägen ge snabb frostbildning. Svackor i terrängen, dalgångar
och ådalar är platser som är särskilt utsatta för detta fenomen.
Morgon, lugnt och klart: Överraskande halka kan uppstå vid denna situation.
Vägbanan kan vara kraftigt avkyld från natten utan att rimfrost bildas. Men när
solen börjar att värma luftskiktet närmast vägbanan, blir det en omrörning av luftlagren
och förhållandevis fuktig luft kan komma i kontakt med vägbanan med
snabb uppkomst av halka som följd. Växter i vägens närhet värms snabbt och avger
fuktig luft. Morgontrafiken kan också förorsaka denna omrörning av luften.
Utsatta platser är svackor och låga partier.
Uppklarnande efter mulen period: Vid uppklarnande efter mulen period med
temperaturer nära 0°C ökar halkrisken. Om denna situation inträffar på kvällen,
sjunker temperaturen snabbt. Eftersom luften är relativt fuktig, kan rimfrost
snabbt bildas. Om den mulna väderleken varit åtföljd av regn, är det stor risk att
befintligt vatten på vägbanan fryser.
Mulet och blåsigt väder: När det är mulet och blåsigt väder är temperaturen lägst
på höglänta partier, och om det finns vatten på vägbanan fryser det där först.
Mulet och blåsigt väder minskar skillnaderna mellan luftens temperatur och vägbanans
temperatur, vilket medför minskad risk för rimfrostbildning.
Frontpassage: Kraftig rimfrostbeläggning kan uppkomma på en kall vägbana,
som utsätts för fuktig relativt varm luft. Detta kan vara relativt vanligt i anslutning
till lågtryckspassager. Denna typ av halka kan uppkomma i alla terränglägen.
Figur 3.2 D visar ett exempel på en sådan situation. Om kall luft kommer in kan
den kyla en våt vägbana och orsaka halka.
Nederbörd i form av snö och regn: Vid snöfall kan flera olika halksituationer
uppstå beroende på luftens temperatur, vägytans temperatur och fuktighet på vägbanan.
En särskilt svår situation uppstår vid underkylt regn. Mycket snabbt kan is
bildas på vägen, även om vägytans temperatur är över 0°C. En liknande situation
uppstår då det regnar på en vägbana som är kallare än 0°C.
3.3.3 Temperaturkartläggning
Temperaturkartläggning, även kallat thermal mapping, är ett sätt att undersöka de
termiska egenskaperna inom ett vägnät. Ett fordon utrustat med en infraröd termometer
och en noggrann trippmätare mäter vägytans temperatur på en vägsträcka
under flera olika väderförhållanden och tidpunkter. Med dessa mätningar som
underlag kan sedan kartor med temperaturprofiler tillverkas. En temperaturprofil
visar hur temperaturen på vägytan varierar längs en väg under en viss tid och
väderlek. I Sverige har temperaturkartläggning tillsammans med bl.a. nederbördsstudier
använts för att kunna placera VViS-stationer på lämpliga platser, eftersom
punkter där det t.ex. finns stor risk för halka kan lokaliseras. Sverige och England
har varit föregångare inom temperaturkartläggning, (Thornes, 1991), (Bogren,
1990), (Gustavsson, 1990).
3.4 Vägväderinformationssystem
Informationssystem för vägväder är system uppbyggda för att samla in väderinformation
och sprida den till användarna. Det system som används av Vägverket i
Sverige heter VViS (Vägverkets Väderinformationssystem) (Frimodig,
Heijkenskjöld & Eriksson, 1998). VViS består av ca 600 stycken mätstationer.
Mätstationerna byggs kring en centralenhet, vanlig PC plattform, och olika typer
av mätare kan sedan kopplas till stationen, se figur 3.3. Stationerna samlar in upp-
34 VTI meddelande 902