Vinterväghållning och expertsystem – en kunskapsöversikt - VTI

Figur 3.1 Energibalans i en vägkropp. De ljusa pilarna visar in- och utstrålning
vid en markyta. De mörka pilarna visar riktningen på den energitransport som
sker genom kontakt mellan markyta och luft och mellan markyta och djupare
skikt. (Vägverket, 1994).
Flera faktorer påverkar värmebalansen i vägkroppen. Konvektion, avdunstning
och in- och utstrålning är några av dessa faktorer. Vägkroppens uppbyggnad påverkar
också värmebalansen mycket. Konvektionen, värmeavledning till luften,
påverkas av vind. Mycket vind gör att vägytans temperatur snabbare anpassar sig
till luftens. Fukt som avdunstar från vägbanan kräver energi vilket leder till att
vägytans temperatur sjunker. In- och utstrålningen från vägbanan påverkas av om
det är molnigt eller klart och om det finns växtlighet vid sidan av vägen. En mörk
vägbana blir varmare än en ljus vid solbelysning.
Hastigheten med vilken temperaturen på vägytan förändras påverkas i hög grad
av vägkroppens uppbyggnad. En vägkropp med låg värmekapacitet t.ex. bergkrossöverbyggnad,
en vägkropp med isolering eller ett brodäck ändrar temperatur
snabbare än en vägkropp med hög värmekapacitet t.ex. en grusöverbyggnad,
(Gustafson, 1981).
3.3.2 Halka
Hur halka uppstår och olika typer av halka är ett av de viktigaste områdena för
forskningen inom vägklimatologi. Sven Lindqvist, (Lindqvist, 1979), har studerat
detta. I rapporten beskrivs 24 olika typer av uppkomst av halka på vägar. De sju
allvarligaste av dessa redovisas nedan:
• Is, orsakad av vattenbeläggning, inkl. smältvatten, som fryser
• Is, orsakad av underkylt regn
• Is, bildad genom packning av snö
• Rimfrost betingad av strålningsavkylning, se figur 3.2 C
• Rimfrost under uppvärmningsperiod, då vägytan fortfarande är kall, se
figur 3.2 D
• Lös snö vid nederbörd
• Packad snö genom trafikpåverkan
32 VTI meddelande 902