En analys av ungas kultur och fritid

ten. Det finns en stor statistisk osäkerhet kring
vad som ska kategoriseras som vad. Den senare
kategorin har börjat tas in i Sveriges Kommuner
och Landstings statistik först vid 1990-talets ingång.
Fram till 1993 kallades dagens ungdomens
hus för musikhus. Denna kategorisering visar
att de delvis har en annan inriktning än fritidsgårdarna
där ungdomens hus har en tydligare
inriktning på eget skapande.
Definitionsproblem
Antalet fritidsgårdar har minskat. Från den första
mätningen 1983 fram till 1990 låg antalet
fritidsgårdar kring 1 560. Tio år senare hade
cirka 200 gårdar försvunnit. Enligt den senaste
anläggningsenkäten har nu antalet ökat något.
Nästan hela minskningen av beståndet under
1990-talet ägde rum bland kommunalt ägda och
drivna fritidsgårdar. Under den senaste 5-årsperioden
fortsatte ändringen av drifts- och
ägandeformerna, men minskningen upphörde.
Siffrorna är inte helt glasklara och i Utredningen
om samlingslokaler (SOU 2003:118) lyfts
ett resonemang från Sveriges Kommuner och
Landsting fram om att siffrorna har en stor osäkerhet
som inte handlar om mätfel utan om
definitionsproblematik. Där pekas på att beståndet
kan vara 20 procent högre beroende på
vad som definieras som fritidsgård, det vill säga
om motorgårdar, djurgårdar och träffpunkter
också ska tas med i statistiken. Den lägre siffran
syftar enbart på gårdar med en tydlig koppling
till kommunen och med en verksamhet
som kan ses som traditionell kommunal öppen
verksamhet för det som tidigare kallades
föreningslös ungdom.
I Sveriges Kommuner och Landstings statistik
fanns inte kategorin musikhus/ungdomens
hus med före 1990. Detta betyder inte att denna
typ av verksamhet saknades tidigare. Vilken
94
omfattning namnändringarna från musikens
hus till ungdomens hus i praktiken har haft
och om denna namnförändring speglar en ändrad
verksamhet går inte att utläsa ur statistiken.
I flera kommuner vet vi att det finns flera ungdomens
husliknande verksamheter som inte
finns uppgivna varför vi kan sluta oss till att
statistiken inte är rättvisande för denna kategori
av anläggningar. Antalet fritidsgårdar hade
inte minskat före 1990 varför minskningen inte
kan förklaras med att ett antal fritidsgårdar nu
började kallas musikhus/ungdomens hus. År
1990 fanns det 107 musikhus/ungdomens hus,
1997 fanns det 134 och 2005 fanns det ännu
fler, men antalet kan inte fastställas exakt.
För de musikhus/ungdomens hus som finns i
statistiken har driftsformer och ägandeformer
inte förändrats så till vida att de lämnat den
kommunala sfären som är fallet för fritidsgårdarnas
utveckling. För musikhus/ungdomens
hus gäller att de i nästan 80 procent av
fallen ägs av kommunen och också på något
sätt drivs av kommunen eller dess bolag. Ökningen
av antalet anläggningar har nästan enbart
ägt rum med kommunalt ägda och drivna
sådana. Antalet kommunalt förvaltade ungdomens
hus har ökat med nästan 50 procent. År
2000 fanns det omkring 60 stycken och 2005
omkring 90 stycken. En minskning av de kommunalt
ägda men av föreningar drivna ungdomens
hus har skett från cirka 40 hus 2000 till
27 hus 2005. Antalet ägda och drivna av föreningar
har också minskat med kring 10 stycken.
Mest anmärkningsvärt är att alla i statistiken
förekommande ungdomens hus i de tre storstäderna
eller i förortskommunerna är kommunalt
ägda och drivna av en kommunal förvaltning
eller ett kommunalt bolag. Här måste
betonas att siffrorna inte är absoluta, men att
de ger kunskap om hur utvecklingen ser ut för