En analys av ungas kultur och fritid
En analys av ungas kultur och fritid En analys av ungas kultur och fritid
som kyrkor etcetera, eller fest- och nöjesplatser med. Den enda typ av anläggningar som tas upp i enkäten och som kan kallas kulturella är musikens hus. Dessa kallas sedan 1993 för ungdomens hus i anläggningsenkäten. Enkäterna har hög svarsfrekvens. Tillförlitligheten i uppgifterna är hög framförallt för anläggningar som hyser traditionella kommunala verksamheter vare sig de ägs och/eller drivs av kommuner och föreningar. Osäkerheten är större för privatägda anläggningar. Sveriges kommuner och landsting betonar att uppgifterna från enkäten ska användas med försiktighet för anläggningstyper med stora inslag av privat ägande och drift. 17 Det finns två tydliga trender för utvecklingen under 1990-talet och fram till idag. Den ena handlar om att kommunerna allt oftare anlitar entreprenörer som efter konkurrensutsättning och upphandling tagit över driften av tidigare kommunalt drivna anläggningar. Denna trend är svårare att visa entydigt för nya typer av verksamheter. Den andra trenden är att föreningslivet under 1990-talet alltmer har kommit att ta över ansvar för drift av anläggningar som tidigare drevs med kommunalt anställd personal. Dessutom har ägandet av anläggningar förskjutits från kommuner till föreningar. Detta gäller nästan alla anläggningstyper, men framförallt traditionella lagidrottsanläggningar. Frågan är om denna slutsats är överförbar på ungdomsgårdar och ungdomens hus. Utbudet Idrottsanläggningarna i kommunerna är viktiga för kultur- och fritidspolitikens faktiska utförande. De används av många ungdomar. Ofta är de visuellt påtagliga i stadsplaneringen och varje år satsas stora summor på idrotten. Det största 92 stödet står kommunerna för genom att bygga, underhålla och driva idrottsanläggningar. Det totala utbudet av idrottsanläggningar är mycket stort. Det betyder inte att de är lätt åtkomliga för alla ungdomar. Anledningarna till detta är öppettider, rätten att nyttja dem samt möjligheten för ungdomarna att ta sig till dem. För tävlingsidrotten finns en tydlig trend att kommunerna fortsätter att satsa på fotboll genom att öka antalet fotbollshallar och konstgräsplaner utan att dra ned på antalet naturgräs och sandplaner. Vid sidan av detta har kommunerna under 1990-talet och fram till idag avvecklat både sitt ägande och driften av vissa speciella typer av hallar som till exempel för badminton och squash och även för vissa typer av anläggningar som till exempel utförsåkning. Vi kan också se att anläggningstyper som inte främst är tävlingsidrottsanläggningar som exempelvis tempererade utomhusbad minskar och att bassänger för lek och äventyr ökar. Förr subventionerade kommunerna i allmänhet anläggningarna fullt ut, numera har idrottsföreningarna ett större ansvar. Grovt uppskattat, beroende på hur man räknar, ägs eller drivs mer än hälften av anläggningarna av idrottsföreningar. I allmänhet tar kommunerna ut en subventionerad hyra. Hur stor subventionen blir varierar. Hyran av kommunala lokaler subventioneras till stor del, ibland uppåt 98 procent, medan verksamheter drivna i privata anläggningar främst subventioneras genom lokalbidrag som motsvarar en subvention kring 30 procent. Ett exempel som Sveriges Kommuner och Landsting har lyft fram är att en kommunal ishall nästan fullt ut subventioneras medan en privatägd ridanläggning subventioneras med en tredjedel av kostnaderna, Idrottsanläggningar – en resurs för alla? (Riksidrottsförbundet 2002).
Just fallet med ishallen kontra ridanläggningen är ett exempel på en snedvriden fördelning av resurser mellan killars och tjejers aktiviteter. Hur mycket använder killar respektive tjejer idrottsanläggningar? Först av allt ser vi att tjejer idrottar något mindre än killar i föreningar. Detta betyder att killar redan av den anledningen utnyttjar idrottsanläggningar mer än tjejer. I Ungdomsstyrelsens utredning Unga och föreningsidrotten framgick att 51 procent av killarna och 41 procent av tjejerna var aktiva i idrottsföreningar inom åldersgruppen 13 till 20 år. Dessutom bedrivs ridning oftare än andra idrotter på privata anläggningar. Det finns två undersökningar som kan ge vägledning om könet på deltagarna påverkar möjligheten att använda idrottsanläggningar. Örebro stad undersökte vilka som använde inomhusanläggningarna i staden. I denna framkom att i den yngre gruppen använder tjejer och killar anläggningarna i samma utsträckning. I ungdomsgruppen är det en dubbelt så stor andel killar som tjejer som använder sig av anläggningarna. Detta behöver inte betyda att idrottande tjejer i ungdomsgruppen missgynnas vid fördelningen av tider utan kan bero på att de inte i lika stor utsträckning är aktiva i idrottsföreningar med aktiviteter i idrottshallar. 18 Liknande resultat finns i en undersökning av fördelningen av tider i inomhushallar i Stockholm. Denna visar att tjejer som grupp inte får sämre träningstider i idrottshallar än killar. Resultaten i Får flickorna de sämsta träningstiderna? pekar i stället i motsatt riktning (Blomdahl, Elofsson & Öhman 2003). 93 Fritidsgårdar, ungdomsgårdar och ungdomens hus Ungdomens hus, ungdomsgårdar och fritidsgårdar är viktiga för utbudet av fritid för ungdomar. En fritidsgård kan vara kommunal, kooperativ eller föreningsdriven. I Sveriges Kommuner och Landstings statistik skiljer man på kategorin fritidsgårdar och kategorin ungdomens hus/musikhus/allaktivitetshus. Ungdomsgårdar och fritidsgårdar Idag benämns i allmänhet stöd till öppna verksamheter för yngre som kommunalt stöd för fritidsgårdar. En aning grovhugget kan man säga att ungdomsgårdar och fritidsgårdar ligger nära varandra i profil. Båda är i allmänhet riktade till något yngre ungdomar. Ungdomsgårdarna arbetade tidigare främst med att komma tillrätta med eller motverka sociala problem med sin öppna verksamhet. Det fanns ett socialpreventivt syfte som bestått över tid trots att man i praktiken haft en bredare verksamhet. Denna inriktning kom ibland att ge gårdarna en negativ klang varför användandet av ordet fritidsgårdar skulle indikera att verksamheten var bred och riktade sig till alla. Vidare fanns en tanke med namnändringen att verksamheten skulle bli mer generationsövergripande då begreppet ungdom togs bort. Musikhus och ungdomens hus Ungdomens hus däremot är framförallt verksamheter för egen skapande verksamhet och de riktar sig ofta till något äldre ungdomar. Där fritidsgårdens syfte var socialpreventivt har ungdomens hus mer haft ett salutogent syfte, det vill säga att främja det positiva mer än att motverka negativa beteenden. Denna beskrivning är inte heltäckande men ger ändå en ingång till att förstå den kommunala öppna verksamhe-
- Page 43 and 44: Tabell 2.3 Andel som säger att de
- Page 45 and 46: Tabell 2.4 Flernivåmodeller. Beroe
- Page 47 and 48: Tabell 2.5 Vilka områden tycker un
- Page 49 and 50: tillgång till ett stall. Därför
- Page 51 and 52: Tabell 2.7 Vilka fritidsmöjlighete
- Page 53 and 54: Samma problematik finns också för
- Page 55 and 56: tegorin idrottsaktiviteter. Mötesp
- Page 57 and 58: 50 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 Käl
- Page 59 and 60: De skillnader som åskådliggörs a
- Page 62 and 63: 60 Tre storstadsperspektiv Här pre
- Page 64 and 65: 62 Kommunernas socioekonomiska stä
- Page 66 and 67: 64 Solna Unga i Solna uppger att de
- Page 68 and 69: KAPITEL 3 66
- Page 70 and 71: den kulturutövning som skapas och
- Page 72 and 73: Nästan sju av tio unga är kultura
- Page 74 and 75: Offentligt finansierad kultur Huvud
- Page 76 and 77: I undersökningen konstateras att k
- Page 78 and 79: Kultur- och fritidspolitik STATEN A
- Page 80 and 81: Datainsamlingen skedde under våren
- Page 82 and 83: stad, drama, bild, form. Löpande v
- Page 84 and 85: tvekar inför detta. Sex institutio
- Page 86 and 87: Sedan Statistiska centralbyråns m
- Page 88 and 89: Dessutom fördelar Ungdomsstyrelsen
- Page 90 and 91: andra sidan vara villkorsbestämt o
- Page 92 and 93: tiga i idrott och att de trivs i ve
- Page 96 and 97: ten. Det finns en stor statistisk o
- Page 98 and 99: och fritidsverksamhet i sina lokale
- Page 100 and 101: kan delta i mån av plats. I Karlst
- Page 102 and 103: Skillnaderna mellan de olika förbu
- Page 104 and 105: 102 heten, den kommunikativa tillg
- Page 106 and 107: 104 Kommer jag in och vad kostar de
- Page 108 and 109: 106 Hur är priset satt? Det är ty
- Page 110 and 111: 108 tion (MOKS) är en annan organi
- Page 112 and 113: emellan kan riskera att bli missvis
- Page 114 and 115: negativa menar att systemet ger utr
- Page 116 and 117: KAPITEL 4 114
- Page 118 and 119: Hur nöjda är unga? Lupp står fö
- Page 120 and 121: Tabell 4.4 Hur mycket, av det du ä
- Page 122 and 123: Haparanda kommun www.haparanda.se w
- Page 124 and 125: anläggningar samt på kultur- och
- Page 126 and 127: Framtida aktiviteter De aktiviteter
- Page 128 and 129: Lidköpings kommun www.lidkoping.se
- Page 130 and 131: Nätverket och Ungdomsgården Nätv
- Page 132 and 133: som fanns bakom beslutet att satsa
- Page 134 and 135: EKSJÖ VIMMERBY Astrid Lindgrens He
- Page 136 and 137: Hultsfred kommuns webbplats vill oc
- Page 138 and 139: Föräldrar och släktingar till ko
- Page 140 and 141: Konceptet formades under våren 200
- Page 142 and 143: Värmdö kommun www.varmdo.se VÄRM
som kyrkor etcetera, eller fest- <strong>och</strong> nöjesplatser<br />
med. Den enda typ <strong>av</strong> anläggningar som tas upp<br />
i enkäten <strong>och</strong> som kan kallas <strong>kultur</strong>ella är musikens<br />
hus. Dessa kallas sedan 1993 för ungdomens<br />
hus i anläggningsenkäten.<br />
<strong>En</strong>käterna har hög svarsfrekvens. Tillförlitligheten<br />
i uppgifterna är hög framförallt för<br />
anläggningar som hyser traditionella kommunala<br />
verksamheter vare sig de ägs <strong>och</strong>/eller drivs<br />
<strong>av</strong> kommuner <strong>och</strong> föreningar. Osäkerheten är<br />
större för privatägda anläggningar. Sveriges<br />
kommuner <strong>och</strong> landsting betonar att uppgifterna<br />
från enkäten ska användas med försiktighet<br />
för anläggningstyper med stora inslag <strong>av</strong><br />
privat ägande <strong>och</strong> drift. 17<br />
Det finns två tydliga trender för utvecklingen<br />
under 1990-talet <strong>och</strong> fram till idag. Den ena<br />
handlar om att kommunerna allt oftare anlitar<br />
entreprenörer som efter konkurrensutsättning<br />
<strong>och</strong> upphandling tagit över driften <strong>av</strong> tidigare<br />
kommunalt drivna anläggningar. Denna trend<br />
är svårare att visa entydigt för nya typer <strong>av</strong> verksamheter.<br />
Den andra trenden är att föreningslivet under<br />
1990-talet alltmer har kommit att ta över ansvar<br />
för drift <strong>av</strong> anläggningar som tidigare drevs<br />
med kommunalt anställd personal. Dessutom<br />
har ägandet <strong>av</strong> anläggningar förskjutits från<br />
kommuner till föreningar. Detta gäller nästan<br />
alla anläggningstyper, men framförallt traditionella<br />
lagidrottsanläggningar. Frågan är om<br />
denna slutsats är överförbar på ungdomsgårdar<br />
<strong>och</strong> ungdomens hus.<br />
Utbudet<br />
Idrottsanläggningarna i kommunerna är viktiga<br />
för <strong>kultur</strong>- <strong>och</strong> <strong>fritid</strong>spolitikens faktiska utförande.<br />
De används <strong>av</strong> många ungdomar. Ofta är<br />
de visuellt påtagliga i stadsplaneringen <strong>och</strong> varje<br />
år satsas stora summor på idrotten. Det största<br />
92<br />
stödet står kommunerna för genom att bygga,<br />
underhålla <strong>och</strong> driva idrottsanläggningar.<br />
Det totala utbudet <strong>av</strong> idrottsanläggningar är<br />
mycket stort. Det betyder inte att de är lätt åtkomliga<br />
för alla ungdomar. Anledningarna<br />
till detta är öppettider, rätten att nyttja dem samt<br />
möjligheten för ungdomarna att ta sig till dem.<br />
För tävlingsidrotten finns en tydlig trend att<br />
kommunerna fortsätter att satsa på fotboll genom<br />
att öka antalet fotbollshallar <strong>och</strong> konstgräsplaner<br />
utan att dra ned på antalet naturgräs<br />
<strong>och</strong> sandplaner.<br />
Vid sidan <strong>av</strong> detta har kommunerna under<br />
1990-talet <strong>och</strong> fram till idag <strong>av</strong>vecklat både sitt<br />
ägande <strong>och</strong> driften <strong>av</strong> vissa speciella typer <strong>av</strong><br />
hallar som till exempel för badminton <strong>och</strong><br />
squash <strong>och</strong> även för vissa typer <strong>av</strong> anläggningar<br />
som till exempel utförsåkning.<br />
Vi kan också se att anläggningstyper som inte<br />
främst är tävlingsidrottsanläggningar som exempelvis<br />
tempererade utomhusbad minskar<br />
<strong>och</strong> att bassänger för lek <strong>och</strong> äventyr ökar.<br />
Förr subventionerade kommunerna i allmänhet<br />
anläggningarna fullt ut, numera har idrottsföreningarna<br />
ett större ansvar. Grovt uppskattat,<br />
beroende på hur man räknar, ägs eller drivs<br />
mer än hälften <strong>av</strong> anläggningarna <strong>av</strong> idrottsföreningar.<br />
I allmänhet tar kommunerna ut en<br />
subventionerad hyra. Hur stor subventionen<br />
blir varierar. Hyran <strong>av</strong> kommunala lokaler subventioneras<br />
till stor del, ibland uppåt 98 procent,<br />
medan verksamheter drivna i privata anläggningar<br />
främst subventioneras genom lokalbidrag<br />
som motsvarar en subvention kring 30<br />
procent. Ett exempel som Sveriges Kommuner<br />
<strong>och</strong> Landsting har lyft fram är att en kommunal<br />
ishall nästan fullt ut subventioneras medan<br />
en privatägd ridanläggning subventioneras med<br />
en tredjedel <strong>av</strong> kostnaderna, Idrottsanläggningar<br />
– en resurs för alla? (Riksidrottsförbundet 2002).
Change language