En analys av ungas kultur och fritid

andra sidan vara villkorsbestämt och objektivt.
Detta har betydelse för en med stigande ålder
alltmer tidskrävande och prestationsinriktad
idrott i förhållande till en idrott mer grundad
på rekreation. Med detta i åtanke identifierade
utredningen möjligheter för idrotten att växa
ytterligare. Detta har betydelse för bedömningen
av det idrottsliga utbudet för ungdomar.
Nya grupper en utmaning
Möjligheten att växa finns dels bland de grupper
som har slutat att idrotta, dels bland de grupper
som aldrig har idrottat. Ett av de viktigare
delresultaten var att även bland dessa fanns en
positiv syn på idrotten, men att utbudet inte
alltid motsvarade vad man sökte. Här bör betonas
att den grupp på 14 procent av ungdomspopulationen
som aldrig har idrottat i förening
också med stor sannolikhet är samstämmig
med den grupp som inom andra politikområden
är utsatta och därmed ungdomspolitiskt prioriterade.
För att kunna bredda rekryteringen behövs
verksamheter som styrs mindre av den
idrottsliga kärnlogiken.
Denna kärnlogik utmärks av att man med
prestationsinriktade mål tränar och tävlar
mycket, att man starkt identifierar sig med verksamhetens
ledare och kultur och att man har
stor tilltro till den egna prestationsförmågan
och möjligheten att nå framgångar i idrott.
Verksamheter som inte präglas av detta finns
redan inom idrottsrörelsen, men av någon anledning
når inte de grupper som står utanför
idrotten fram till detta utbud. Denna slutsats
innebär inte någon grundläggande kritik av
idrottsrörelsen och dess verksamhet då lösningen
på detta dilemma redan, som kommer
att visas, finns i den egna verksamheten.
I den statliga idrottspolitiken betonas att unga
med olika social bakgrund, med svensk och
88
utländsk bakgrund och unga med och utan funktionshinder
ska ges lika förutsättningar att vara
med. Att bedöma om alla dessa grupper har fått
samma förutsättningar att ta del av idrotten är
svårt. Det går däremot att se vilka grupper som
inte tar del av idrotten och om de efterfrågar den.
Killar är i lite större utsträckning med i föreningsidrotten
än tjejer och de fortsätter också
att idrotta längre. Skillnaderna är relativt små
mellan könen. Killarna känner fler personer i
den träningsgrupp som de börjar i än tjejerna.
Detta betyder att de som inte idrottar och inte
heller har sociala kopplingar till idrottsmiljöer
inte är lika benägna att börja idrotta. Det betyder
också att de som har mindre grad av förankring
i idrottsmiljön av idrottande föräldrar
eller idrottande tillsammans med vänner också
slutar tidigare. Tjejer börjar tävla senare än killar
och de idrottar i högre grad för att få rekreation
än killarna som är något mer prestationsinriktade.
Unga från familjer med längre utbildning sysslar
med idrott i något större utsträckning än
unga från familjer med kortare utbildning. Inrikes
födda tjejer idrottar mer än utrikes födda
flickor. Med killar är förhållandet det motsatta.
Då den idrottspolitiska ambitionen är att nå
alla grupper och det finns skillnader mellan
hur många i olika grupper som deltar nås inte
den politiska ambitionen fullt ut.
Unga utanför idrotten
Vid studiet av de ungdomar som har slutat med
eller aldrig har varit med i föreningsidrotten
visade sig vissa mönster i varför de inte idrottar
som kan relateras till deras inställning till utbudet
av idrottsaktiviteter.
Cirka fyra av tio ungdomar har idrottat tidigare,
men slutat. Andelen som slutat ökar med
stigande ålder. Det är en högre andel bland tjejer