En analys av ungas kultur och fritid

Sedan Statistiska centralbyråns mätning 2000/
2001 till mätningen 2003/2004 har föreningsmedlemskap
bland ungdomar i åldern 16–25
år minskat från 74 till 64 procent. Utvecklingen
är densamma, men inte lika dramatisk, i den
äldre jämförelsegruppen där andelen med
föreningsmedlemskap har minskat från 93 till
89 procent. Minskningen är också större bland
ungdomar med utländsk bakgrund där andelen
har minskat från 68 till 46 procent. Motsvarande
minskning för gruppen unga med
svensk bakgrund är från 75 till 68 procent.
De redovisade indikatorerna för huvudområdet
kultur och fritid rör enbart ungdomarnas
organisering i föreningslivet och inte andra dimensioner
av området. Bland de ungdomar
som är medlemmar i föreningar är 60 procent
medlemmar i idrottsföreningar. En av de tydligaste
signaler indikatorn ger är att förhållandet
till medlemskap i förening är beroende av ålder.
Det är nästan 40 procentenheter lägre andel
16–19-åringar som är medlemmar i föreningar
än i gruppen 35–74 år. En förklaring kan
vara att ungdomar och vuxna är medlemmar i
olika typer av föreningar. Vuxna är bland annat
medlemmar i fackföreningar och konsumentföreningar
där få yngre är medlemmar. Om
fokus istället riktas mot aktivitetsgraden ligger
skillnaden på 7 procentenheter mellan gruppen
16–19 år och gruppen 35–74 år.
Framförallt bör intresse ägnas åt att aktivitetsgraden
är 14 procentenheter mindre för ungdomar
med utländsk bakgrund i åldersgruppen
20–25 år än i åldersgruppen 16–19 år. Föreningslivet
ser också ut att spela en större roll för
ungdomar som inte bor i städer. Antalet aktiva i
föreningar är 13 procentenheter lägre i storstäder
än för boende utanför större städer. För den
äldre åldersgruppen är denna skillnad mindre.
84
Indikatorerna antyder att det finns skillnader
mellan ungdomar som har svensk respektive
utländsk bakgrund. Såväl medlemskap som
aktivitet i föreningar är mindre i den sistnämnda
gruppen. Detta är ytterligare ett område där
ungdomar med utländsk bakgrund har sämre
förutsättningar och därmed troligen mindre
tillgång till välfärd och makt.
Andra undersökningar, exempelvis den av
Ungdomsstyrelsen utförda studien Unga och
föreningsidrotten, som berör ungdomar med
utländsk bakgrund och deras deltagande i
idrottsföreningar visar att graden av sociogeografisk
förankring, det vill säga hur länge man
har bott på en ort, har betydelse för om man
idrottar i en förening. I klartext betyder detta att
bara det faktum att man bott en kortare tid på
en ort oavsett ens bakgrund kan spela roll för
integrationen i föreningslivet.
Det finns ett antal begränsningar med den
redovisade indikatorn för de folkrörelsepolitiska
målen. Ett problem är att undersökningen
som indikatorn baseras på inte omfattar hela
den åldersgrupp som omfattas av ungdomspolitiken.
Indikatorn omfattar åldersgruppen
16–25 år och det saknas även uppgifter om
funktionshindrades aktivitetsgrad och medlemskap
i föreningar. Detta gör att det inte fullt ut
går att bedöma hur huvudområdets intentioner
har infriats, se vidare Ung idag 2006 (Ungdomsstyrelsen
2006:3).
Stöd till ungdomsorganisationer
Politiskt ses föreningslivet som så viktigt att
ungdomars organisering i egna ungdomsorganisationer
dels får bidrag av staten, dels från
landsting och kommuner. De statliga bidragen
till organisationerna har enhetliga mål, men
bidragens syfte och tillämpning kan upplevas
olika av målgrupperna. Däremot saknas enhet-