En analys av ungas kultur och fritid

Ojämlikt utbud
I april 2006 lämnade Aktionsgruppen över sin
utredning Tänka framåt, men göra nu (SOU
2006:45) om barnkultur, det vill säga den kultur
som riktar sig till dem som är 0 till 18 år.
I utredningen finns en kartläggning av den
offentligt finansierade barnkulturen i ”Det ser
lite olika ut …”. Deras kartläggning av den offentligt
finansierade barnkulturen är djuplodande
och innehåller även förslag. Stora delar
av utredningens undersökningsområde är det
som täcks av den nationella ungdomspolitikens
huvudområde kultur och fritid. Dock finns
ibland en betoning på den grupp barn, 0–12 år,
som inte ingår i gruppen ungdomar i ungdomspolitisk
mening.
I Aktionsgruppens kartläggning av barns möjligheter
att skapa själva har de studerat offentligt
finansierade verksamheter av större skala.
Den övergripande slutsatsen är att barn och
ungdomars förutsättningar att ta del av verksamhet
för eget skapande skiljer sig åt beroende
på bostadsort, föräldrarnas utbildning, i vilken
skola de går och i viss mån på föräldrarnas ekonomi.
Det offentliga kulturutbudet skiljer sig åt beroende
på var i landet man bor. Exempelvis
finns det stora skillnader i hur länsinstitutioner
som teatrar, länsmusik och museer riktar sin
verksamhet till barn och hur man arbetar med
utbudet till barn.
I Aktionsgruppens utredning konstateras att
barnkulturen är underdimensionerad och
ojämlikt fördelad. Man skriver att slump och
uppväxtvillkor avgör i vilken utsträckning ett
barn får uppleva och själv skapa kultur. Barnkulturen
är ”mycket svagare och når betydligt
färre” än vad man trodde i inledningen av arbetet
med utredningen.
73
Det kulturutbud som erbjuds är inte tillgängligt
för alla och avgörande är geografiska avstånd,
för liten kapacitet i verksamheter, dålig
samordning mellan olika aktörer samt den
enskilda familjens ekonomiska situation. Vidare
pekas på bristande kunskaper om behoven
hos olika målgrupper.
Information om kulturutbudet
Den mest aktuella undersökningen kring hur
unga uppfattar sin tillgång till kultur gjordes
under hösten 2005 av Barnombudsmannen och
Aktionsgruppen för barnkultur (Barnombudsmannen
2006a).
Det finns stora geografiska skillnader för vilken
kultur man anger sig ha tillgång till. De
största skillnaderna i ungas deltagande syns
mellan tjejer och killar, mellan unga från storstäder
och unga från mindre städer samt mellan
unga med respektive utan funktionshinder.
En större andel unga i storstäder är kulturaktiva
än unga i mindre kommuner. Det visar sig att
det är en större andel som spelar instrument,
läser böcker och skriver egna texter i storstäderna.
I mindre kommuner förefaller däremot
unga ha fler kontakter med de styrande än i
större kommuner och att de i större utsträckning
är med och försöker påverka utbudet.
Barnombudsmannens undersökning visar att
närmare sex av tio unga inte anser sig ha fått
information om vilka aktiviteter som finns i
den egna kommunen. Skillnaden mellan glesbygd
och storstad är påtaglig. I glesbygdskommuner
ansåg 53 procent att de inte hade fått
information, medan motsvarande grupp i storstäder
och förorter var 67 procent. Bland tjejerna
var det 62 procent som inte ansåg sig ha fått
information och bland killarna var det 53 procent.