En analys av ungas kultur och fritid
En analys av ungas kultur och fritid En analys av ungas kultur och fritid
Offentligt finansierad kultur Huvuddelen av detta avsnitt utgår från en tidigare gjord kartläggning av det offentligt finansierade kulturutbudet till barn och delar av ungdomsgruppen. Syftet är att peka på den problematik som dels finns med att studera området, dels finns i glappet mellan statliga kulturpolitiska mål och det kulturutbud som den enskilda individen möter. Hur mycket offentliga medel satsas på ungdomars kultur? Frågan är svår att svara på eftersom åsikterna går isär om vilka som ska räknas som ungdomar liksom vad som är kultur (SOU 1995:85, SOU 1997:71). Frågan om vilka åldersgrupper som prioriteras kommer att utvecklas senare i detta kapitel. Statens kulturråd har beräknat att ungefär en fjärdedel av de offentliga kultursatsningarna 1995/1996 gick till barn och ungdomar, vilket motsvarade tre och en halv miljard kronor. Vad som betraktas som ungdomar framgår inte och det går inte att särskilja ungdomarna från barnen. Därför är det svårt att veta hur stora utgifterna för ungdomskulturen var. Däremot kan man se fördelningen mellan olika poster som en fingervisning om vart pengarna tog vägen. Biblioteken och de kommunala musikoch kulturskolorna fick mest, 44 respektive 38 procent av pengarna. Därefter följde teater (12 procent), museer och utställningar (4 procent) Tabell 3.3 Kommunala kostnader för kultur och fritid 2002. Procent Idrotts- och fritidsanläggningar 29 Bibliotek 20 Allmän kulturverksamhet 15 Allmän fritidsverksamhet 13 Fritidsgårdar 10 Musik- och kulturskolor 9 Stöd till studieorganisationer 4 Källa: Svenska Kommunförbundet 2004. 72 och film (2 procent). Kommunerna stod för merparten av utgifterna (84 procent), medan staten och landstingen bidrog med en mindre del (13 respektive 3 procent) (Statens kulturråd 1998). Kulturen och fritiden får numera ungefär lika stora resurser. Tidigare fick fritidssektorn mer pengar än kulturen. En jämförelse mellan början av 1980-talet och det tidiga 2000-talet visar att bidragen till kulturen har ökat, medan fritidspolitiken har fått minskade anslag. Båda sektorerna tvingades göra stora besparingar under 1990-talet, men fritidsverksamheterna drabbades mer. Allra störst var indragningarna åren 1990 till 1995, då kultursektorn skars ner med 5 procent och fritidssektorn med 20 procent. Fritidspolitiken var därmed ett av de kommunala områden som drabbades hårdast av 1990-talets ekonomiska kris. I slutet av 1990talet ökade bidragen till bibliotek, musik- och kulturskolor samt till fritidsgårdar. 3 I början av 2000-talet såg fördelningen mellan olika verksamheter ut så här: Kommunernas sammanlagda kostnader för fritid och kultur 2002 motsvarade 5 procent av kommunernas totala utgifter samma år. Pengarna fördelades nästan helt jämnt mellan de två områdena, tabell 3.3 (Svenska Kommunförbundet 2004).
Ojämlikt utbud I april 2006 lämnade Aktionsgruppen över sin utredning Tänka framåt, men göra nu (SOU 2006:45) om barnkultur, det vill säga den kultur som riktar sig till dem som är 0 till 18 år. I utredningen finns en kartläggning av den offentligt finansierade barnkulturen i ”Det ser lite olika ut …”. Deras kartläggning av den offentligt finansierade barnkulturen är djuplodande och innehåller även förslag. Stora delar av utredningens undersökningsområde är det som täcks av den nationella ungdomspolitikens huvudområde kultur och fritid. Dock finns ibland en betoning på den grupp barn, 0–12 år, som inte ingår i gruppen ungdomar i ungdomspolitisk mening. I Aktionsgruppens kartläggning av barns möjligheter att skapa själva har de studerat offentligt finansierade verksamheter av större skala. Den övergripande slutsatsen är att barn och ungdomars förutsättningar att ta del av verksamhet för eget skapande skiljer sig åt beroende på bostadsort, föräldrarnas utbildning, i vilken skola de går och i viss mån på föräldrarnas ekonomi. Det offentliga kulturutbudet skiljer sig åt beroende på var i landet man bor. Exempelvis finns det stora skillnader i hur länsinstitutioner som teatrar, länsmusik och museer riktar sin verksamhet till barn och hur man arbetar med utbudet till barn. I Aktionsgruppens utredning konstateras att barnkulturen är underdimensionerad och ojämlikt fördelad. Man skriver att slump och uppväxtvillkor avgör i vilken utsträckning ett barn får uppleva och själv skapa kultur. Barnkulturen är ”mycket svagare och når betydligt färre” än vad man trodde i inledningen av arbetet med utredningen. 73 Det kulturutbud som erbjuds är inte tillgängligt för alla och avgörande är geografiska avstånd, för liten kapacitet i verksamheter, dålig samordning mellan olika aktörer samt den enskilda familjens ekonomiska situation. Vidare pekas på bristande kunskaper om behoven hos olika målgrupper. Information om kulturutbudet Den mest aktuella undersökningen kring hur unga uppfattar sin tillgång till kultur gjordes under hösten 2005 av Barnombudsmannen och Aktionsgruppen för barnkultur (Barnombudsmannen 2006a). Det finns stora geografiska skillnader för vilken kultur man anger sig ha tillgång till. De största skillnaderna i ungas deltagande syns mellan tjejer och killar, mellan unga från storstäder och unga från mindre städer samt mellan unga med respektive utan funktionshinder. En större andel unga i storstäder är kulturaktiva än unga i mindre kommuner. Det visar sig att det är en större andel som spelar instrument, läser böcker och skriver egna texter i storstäderna. I mindre kommuner förefaller däremot unga ha fler kontakter med de styrande än i större kommuner och att de i större utsträckning är med och försöker påverka utbudet. Barnombudsmannens undersökning visar att närmare sex av tio unga inte anser sig ha fått information om vilka aktiviteter som finns i den egna kommunen. Skillnaden mellan glesbygd och storstad är påtaglig. I glesbygdskommuner ansåg 53 procent att de inte hade fått information, medan motsvarande grupp i storstäder och förorter var 67 procent. Bland tjejerna var det 62 procent som inte ansåg sig ha fått information och bland killarna var det 53 procent.
- Page 24 and 25: naden och i folkrörelserna. I prak
- Page 26 and 27: Kultur och fritid i forskning och p
- Page 28 and 29: ättar vad fritid är för henne:
- Page 30 and 31: nan, bredare definition betecknar i
- Page 32: Kultur- och fritidspolitik närmar
- Page 35 and 36: Ungas syn på kulturoch fritidsutbu
- Page 37 and 38: liga högstadie- eller gymnasieelev
- Page 39 and 40: Har man tillräckligt att göra på
- Page 41 and 42: födda i Sverige som har minst en f
- Page 43 and 44: Tabell 2.3 Andel som säger att de
- Page 45 and 46: Tabell 2.4 Flernivåmodeller. Beroe
- Page 47 and 48: Tabell 2.5 Vilka områden tycker un
- Page 49 and 50: tillgång till ett stall. Därför
- Page 51 and 52: Tabell 2.7 Vilka fritidsmöjlighete
- Page 53 and 54: Samma problematik finns också för
- Page 55 and 56: tegorin idrottsaktiviteter. Mötesp
- Page 57 and 58: 50 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 Käl
- Page 59 and 60: De skillnader som åskådliggörs a
- Page 62 and 63: 60 Tre storstadsperspektiv Här pre
- Page 64 and 65: 62 Kommunernas socioekonomiska stä
- Page 66 and 67: 64 Solna Unga i Solna uppger att de
- Page 68 and 69: KAPITEL 3 66
- Page 70 and 71: den kulturutövning som skapas och
- Page 72 and 73: Nästan sju av tio unga är kultura
- Page 76 and 77: I undersökningen konstateras att k
- Page 78 and 79: Kultur- och fritidspolitik STATEN A
- Page 80 and 81: Datainsamlingen skedde under våren
- Page 82 and 83: stad, drama, bild, form. Löpande v
- Page 84 and 85: tvekar inför detta. Sex institutio
- Page 86 and 87: Sedan Statistiska centralbyråns m
- Page 88 and 89: Dessutom fördelar Ungdomsstyrelsen
- Page 90 and 91: andra sidan vara villkorsbestämt o
- Page 92 and 93: tiga i idrott och att de trivs i ve
- Page 94 and 95: som kyrkor etcetera, eller fest- oc
- Page 96 and 97: ten. Det finns en stor statistisk o
- Page 98 and 99: och fritidsverksamhet i sina lokale
- Page 100 and 101: kan delta i mån av plats. I Karlst
- Page 102 and 103: Skillnaderna mellan de olika förbu
- Page 104 and 105: 102 heten, den kommunikativa tillg
- Page 106 and 107: 104 Kommer jag in och vad kostar de
- Page 108 and 109: 106 Hur är priset satt? Det är ty
- Page 110 and 111: 108 tion (MOKS) är en annan organi
- Page 112 and 113: emellan kan riskera att bli missvis
- Page 114 and 115: negativa menar att systemet ger utr
- Page 116 and 117: KAPITEL 4 114
- Page 118 and 119: Hur nöjda är unga? Lupp står fö
- Page 120 and 121: Tabell 4.4 Hur mycket, av det du ä
- Page 122 and 123: Haparanda kommun www.haparanda.se w
Offentligt finansierad <strong>kultur</strong><br />
Huvuddelen <strong>av</strong> detta <strong>av</strong>snitt utgår från en tidigare<br />
gjord kartläggning <strong>av</strong> det offentligt finansierade<br />
<strong>kultur</strong>utbudet till barn <strong>och</strong> delar <strong>av</strong><br />
ungdomsgruppen. Syftet är att peka på den problematik<br />
som dels finns med att studera området,<br />
dels finns i glappet mellan statliga <strong>kultur</strong>politiska<br />
mål <strong>och</strong> det <strong>kultur</strong>utbud som den enskilda<br />
individen möter.<br />
Hur mycket offentliga medel satsas på ungdomars<br />
<strong>kultur</strong>? Frågan är svår att svara på eftersom<br />
åsikterna går isär om vilka som ska räknas<br />
som ungdomar liksom vad som är <strong>kultur</strong> (SOU<br />
1995:85, SOU 1997:71). Frågan om vilka åldersgrupper<br />
som prioriteras kommer att utvecklas<br />
senare i detta kapitel.<br />
Statens <strong>kultur</strong>råd har beräknat att ungefär en<br />
fjärdedel <strong>av</strong> de offentliga <strong>kultur</strong>satsningarna<br />
1995/1996 gick till barn <strong>och</strong> ungdomar, vilket<br />
motsvarade tre <strong>och</strong> en halv miljard kronor.<br />
Vad som betraktas som ungdomar framgår inte<br />
<strong>och</strong> det går inte att särskilja ungdomarna från<br />
barnen. Därför är det svårt att veta hur stora<br />
utgifterna för ungdoms<strong>kultur</strong>en var. Däremot<br />
kan man se fördelningen mellan olika poster<br />
som en fingervisning om vart pengarna tog vägen.<br />
Biblioteken <strong>och</strong> de kommunala musik<strong>och</strong><br />
<strong>kultur</strong>skolorna fick mest, 44 respektive 38<br />
procent <strong>av</strong> pengarna. Därefter följde teater (12<br />
procent), museer <strong>och</strong> utställningar (4 procent)<br />
Tabell 3.3 Kommunala kostnader för <strong>kultur</strong> <strong>och</strong> <strong>fritid</strong> 2002. Procent<br />
Idrotts- <strong>och</strong> <strong>fritid</strong>sanläggningar 29<br />
Bibliotek 20<br />
Allmän <strong>kultur</strong>verksamhet 15<br />
Allmän <strong>fritid</strong>sverksamhet 13<br />
Fritidsgårdar 10<br />
Musik- <strong>och</strong> <strong>kultur</strong>skolor 9<br />
Stöd till studieorganisationer 4<br />
Källa: Svenska Kommunförbundet 2004.<br />
72<br />
<strong>och</strong> film (2 procent). Kommunerna stod för<br />
merparten <strong>av</strong> utgifterna (84 procent), medan<br />
staten <strong>och</strong> landstingen bidrog med en mindre<br />
del (13 respektive 3 procent) (Statens <strong>kultur</strong>råd<br />
1998).<br />
Kulturen <strong>och</strong> <strong>fritid</strong>en får numera ungefär lika<br />
stora resurser. Tidigare fick <strong>fritid</strong>ssektorn mer<br />
pengar än <strong>kultur</strong>en. <strong>En</strong> jämförelse mellan början<br />
<strong>av</strong> 1980-talet <strong>och</strong> det tidiga 2000-talet visar<br />
att bidragen till <strong>kultur</strong>en har ökat, medan<br />
<strong>fritid</strong>spolitiken har fått minskade anslag. Båda<br />
sektorerna tvingades göra stora besparingar<br />
under 1990-talet, men <strong>fritid</strong>sverksamheterna<br />
drabbades mer. Allra störst var indragningarna<br />
åren 1990 till 1995, då <strong>kultur</strong>sektorn skars ner<br />
med 5 procent <strong>och</strong> <strong>fritid</strong>ssektorn med 20 procent.<br />
Fritidspolitiken var därmed ett <strong>av</strong> de kommunala<br />
områden som drabbades hårdast <strong>av</strong><br />
1990-talets ekonomiska kris. I slutet <strong>av</strong> 1990talet<br />
ökade bidragen till bibliotek, musik- <strong>och</strong><br />
<strong>kultur</strong>skolor samt till <strong>fritid</strong>sgårdar. 3 I början <strong>av</strong><br />
2000-talet såg fördelningen mellan olika verksamheter<br />
ut så här:<br />
Kommunernas sammanlagda kostnader för<br />
<strong>fritid</strong> <strong>och</strong> <strong>kultur</strong> 2002 motsvarade 5 procent <strong>av</strong><br />
kommunernas totala utgifter samma år. Pengarna<br />
fördelades nästan helt jämnt mellan de<br />
två områdena, tabell 3.3 (Svenska Kommunförbundet<br />
2004).
Change language