En analys av ungas kultur och fritid

De skillnader som åskådliggörs av tabell 2.10
är inte, med några få undantag, resultatet av små
skillnader i rangordningen av de olika alternativen.
Fritidsmöjligheter som inte rankas bland
de tio högsta i någon av dessa grupper har inte
bara rankats något lägre (säg på plats 11 eller
12), utan skillnaderna i rangordning är i den
absoluta majoriteten av fall betydligt större.
Sammanfattande diskussion
Flera undersökningar om ungas kultur- och
fritidsvanor bekräftar att det finns stora skillnader
mellan killar och tjejer, mellan ungdomar
i olika åldrar och mellan ungdomar födda
i Sverige och utomlands. Detta kapitel har visat
att flera av dessa skillnader kvarstår när frågan
om ungas uppfattning om kultur- och fritidsutbudet
analyseras. Generellt tycker tjejer att
det finns mindre för dem att göra än killar, och
ungdomar födda i Sverige som har två föräldrar
födda i Sverige tycker att det finns mer för dem
att göra än vad andra tycker. Likaså finns det
stora skillnader mellan olika skolåldrar, där
andelen som tycker att det finns lite för dem att
göra på fritiden kulminerar i 17–18-årsåldern.
Även om en stor andel av ungdomarna tycker
att det finns lite för dem att göra på fritiden,
hamnar inte satsningar inom kultur- och fritidsområdet
i topp då de unga själva får göra de
kommunala prioriteringarna. Å ena sidan (vilket
är mer rimligt) kan detta möjligen mana
till eftertanke om att inte överskatta betydelsen
av kultur- och fritidsaktiviteter i ungdomars liv.
Å andra sidan kan flera av de områden som
ungdomarna själva tycker är viktiga att kommunen
prioriterar, som till exempel att skapa
arbeten och arbeta mot kriminalitet, utgöra viktiga
förutsättningar för ungdomars kultur- och
fritidsutövande.
57
Det finns stora skillnader mellan framför allt
killar och tjejer, men även mellan ungdomar i
olika åldrar, när de anger vilka fritidsmöjligheter
som de tycker sig sakna. Den kanske tydligaste
indikationen på detta är att det inte råder något
som helst samband mellan de fritidsaktiviteter
som killar respektive tjejer på högstadiet tycker
sig sakna allra mest. För gymnasisterna finns
dock ett visst samband, vilket tyder på att ungdomar
efterfrågar mer likartade fritidsmöjligheter
ju äldre de blir.
Uppfattningar om vad man saknar inom kultur-
och fritidsutbudet är inte bara starkt beroende
av kön, födelseland och ålder, utan också
av bostadsortens särart. Den kanske viktigaste
slutsats som kan dras av detta kapitel är att satsningar
inom kultur- och fritidsområdet måste
ta sin utgångspunkt i de konkreta erfarenheter
och önskningar som ungdomar i olika kommuner
har. Detta visar sig inte minst när ungdomarna
själva får möjlighet att ange vad de
saknar för fritidsaktiviteter. Visserligen handlar
många av svaren om generella önskemål
som fler fritidsgårdar, fler fotbollsplaner, bättre
möjligheter att lära sig dans och så vidare. Men
väldigt många av ungdomarnas egna synpunkter
på vilka fritidsmöjligheter de saknar, tar sin
utgångspunkt i det konkreta kultur- och fritidsutbud
som står dem till buds där de bor.
Det kan till exempel handla om kommunikationer
”det finns saker att göra i xxx ganska
ofta, men jag bor i xxx och det är inte så bra bussförbindelse
att jag kan t.ex. följa med och ta en
fika på kvällen. Mina föräldrar är inte så pigga
på att köra fram och tillbaka så jag blir ofta utanför
på grund av det” eller förändringar i befintligt
utbud ”en riktig dansskola i xxx som lär att
dansa och inte xxx som egentligen inte är en professionell
dansskola. xxx är en ungefär sådan, men
där väntar man flera år på att komma in ibland.