En analys av ungas kultur och fritid

födda i Sverige som har minst en förälder som
också är född i Sverige och å andra sidan utrikes
födda ungdomar.
Tabell 2.2 indikerar relativt stora skillnader
beroende på föräldrarnas arbetsmarknadsstatus.
Mest framträdande variationer beroende på
ungdomarnas egen arbetsmarknadsstatus är
enligt Nupp mellan de ungdomar som har någon
form av förankring på arbetsmarknaden
och de som är arbetslösa.
Tabell 2.2 antyder att andelen som inte anser
att de har tillgång till intressanta fritidsaktiviteter
ökar nästan linjärt med stigande ålder i
Lupp-undersökningarna. Här ger oss det nationella
urvalet, dvs. Nupp, möjlighet att även analysera
ungdomar över 18 års ålder (diagram
2.1). Urvalet indikerar att andelen ungdomar
som säger att det finns lite att göra på fritiden
kulminerar vid 17–18 års ålder, för att sedan
landa på drygt 20 procent för ungdomar runt
25 års ålder. Noterbart är också att det finns
vissa skillnader mellan det nationella urvalet
och Lupp för de åldersgrupper som dessa båda
undersökningar överlappar varandra (dvs. 16-,
17- och 18-åringar). Det nationella urvalet visar
på en lägre andel 16- och 18-åringar som
säger att det finns lite för dem att göra på fritiden,
och en något högre andel 17-åringar som
säger samma sak. I sak torde dock inte denna
variation ha någon avgörande betydelse.
Skillnaden mellan andelen killar och tjejer
som säger att det finns lite för dem att göra på
fritiden verkar också minska med stigande ålder,
vilket stämmer väl överens med Ungdomsstyrelsens
undersökning Arenor för alla (Ungdomsstyrelsen
2005:1). Där var det nästan tre
fjärdedelar av 22-åringarna som angav att fritidsutbudet
är tillräckligt eller mer än tillräckligt
där de bor, vilket motsvarar andelen för 21–22åringar
i diagram 2.1 (en knapp tredjedel) som
39
säger att det finns för lite för dem att göra på
fritiden.
Resultatet varierar också mellan olika kommuner.
Figur 2.1 visar median och variationsvidd
mellan olika kommuner för dem som
menar att det finns lite att göra på fritiden. Inom
boxarna placerar sig 50 procent av kommunerna,
och strecken i dessa boxar anger var
mediankommunen befinner sig (dvs. den kommun
som ligger i mitten av fördelningen). De
streck som går ut från boxarna visar spridningen
av alla kommuner.
För de kommuner som har deltagit i Lupp
bland högstadieungdomar varierar nivån mellan
15 och 44 procent, 50 procent av kommunerna
finns mellan 21 och 31 procent. Medianen
är 28 procent. I den ”typiska” Lupp-kommunen
(dvs. mediankommunen) är det således
28 procent av högstadieungdomarna som
säger att de har lite att göra på fritiden. Spridningen
mellan kommunerna är dock avsevärd.
I den kommun med störst andel ”nöjda” ungdomar
är det bara 15 procent som säger att de
har lite att göra på fritiden, medan motsvarande
nivå i den kommun med störst andel ”missnöjda”
ungdomar är 44 procent. Kommunernas
variation är också mer markant för gymnasieungdomar,
mellan 23 och 73 procent.
Medianen är drygt 44 procent.
Figur 2.1 visar också att spridningen är väsentligt
större bland tjejer än bland killar, framförallt
för gymnasieungdomar men även för högstadieungdomar.
Mellan de kommuner som
har deltagit i Lupp bland högstadieungdomar,
varierar medelvärdet för killar mellan 13 och
39 procent, vilket innebär en skillnad på 26
procentenheter. För tjejer är motsvarande spridning
mellan 16 och 50 procent, alltså en skillnad
på hela 34 procentenheter. För gymnasisterna
rör sig killarnas variation mellan 18 och