En analys av ungas kultur och fritid

Ungas syn på kulturoch
fritidsutbudet
Det här kapitlet ger en bild av ungdomars syn på utbudet inom
kultur- och fritidsområdet – om de tycker att de har tillräckligt att
göra på sin fritid, hur de tycker att satsningar inom detta område
ska prioriteras i förhållande till andra områden och vilka konkreta
kultur- och fritidsaktiviteter de tycker saknas där de bor.
Ett stort antal undersökningar har kartlagt ungdomars
kultur- och fritidsvanor. En generell slutsats
av dessa studier är att fritidsaktiviteter ser
mycket olika ut beroende på kön, social bakgrund,
ålder och inte minst var i landet man
bor. Betydligt färre undersökningar har emellertid
handlat om vad ungdomar anser om det
existerande kultur- och fritidsutbudet och vilka
kultur- och fritidsaktiviteter de tycker sig sakna.
Detta kan möjligen tyckas anmärkningsvärt, eftersom
fritiden har en mycket stor betydelse i
ungdomars liv. Samtidigt finns det ett politiskt
prioriterat mål som innebär att ungdomar ska
kunna påverka såväl samhällsutvecklingen i stort
som sina egna liv (proposition 2004/05:2). Det
borde därför vara av central betydelse att man
faktiskt frågar ungdomar vad de vill göra på sin
fritid, och inte bara studerar vad de faktiskt gör.
Två viktiga resultat
Fokus 06 gör inte anspråk på att förse beslutsfattare
i Sveriges kommuner med ett ”facit” för
vilka kultur- och fritidsaktiviteter som de ska
satsa pengar på. Skälet till detta är att de lokala
variationerna mellan de kultur- och fritidsaktiviteter
som ungdomar efterfrågar är mycket
stora. Däremot skulle vi redan inledningsvis vilja
33
framhålla två preliminära slutsatser som kan
ha betydelse för hur enskilda kommuner utformar
sin kultur- och fritidspolitik.
Den första slutsatsen är att det kan finnas ett
samband mellan politikers bakgrund och de
satsningar som görs inom kultur- och fritidsområdet.
Våra resultat antyder att det kan finnas
ett samband mellan andelen kvinnor i
kommunstyrelsen och sannolikheten för om
tjejerna i en kommun ska säga att de har tillräckligt
att göra på fritiden. Huruvida slutsatsen
gäller för samtliga Sveriges kommuner eller
endast för det urval som ingår i studien är
dock omöjligt att säga. Därför behövs mer forskning
för att bättre belysa denna fråga. Med utgångspunkt
i den analysen vill vi dock peka på
möjligheten för att politikers och andra beslutsfattares
bakgrund och personliga preferenser
kan spela en viktig roll för en kommuns satsningar
inom kultur- och fritidsområdet.
Den andra slutsatsen som studien pekar på är
att de ungdomar som är förhållandevis inaktiva
på sin fritid och som också är missnöjda med
utbudet inom kultur- och fritidsområdet, är
minst benägna att ange vilka aktiviteter de saknar.
I praktiken kan detta tyda på att de inaktiva
och missnöjda ungdomarna inte förmår att