En analys av ungas kultur och fritid

sonliga utveckling och att de lättare kan hitta
en plats i samhället. Ett verktyg för att förstå
olika val av fritidssysselsättningar är att skilja
mellan instrumentella och expressiva aktiviteter.
Instrumentella aktiviteter är strukturerade,
organiseras ofta i undervisningsform och har
långsiktiga mål. Att lära sig att spela ett instrument
är ett exempel på en instrumentell aktivitet,
liksom att delta i en studiecirkel. Expressiva
aktiviteter är löst organiserade och har låga krav
på prestation. Som exempel kan nämnas att gå
på café eller besöka fritidsgården. Det är värt att
uppmärksamma skillnaden eftersom det kan
fungera som en påminnelse om att ungdomar
inte ska ses som passiva bara för att de helst
väljer expressiva aktiviteter. Det är också angeläget
eftersom de instrumentella aktiviteterna
ofta ges större offentliga resurser än de expressiva.
Föreningslivet är ett område där ungdomar
skapar sin egen kultur och fritid. Bland annat
genom att delta i föreningslivet kan ungdomar
se hur samhället fungerar, uppleva att de kan
påverka, träna på att uttrycka sina åsikter och
därmed inkluderas i en större gemenskap.
Ungdomars medlemskap och aktivitet i föreningar
visar att föreningslivet fortsatt har en viktig
roll för ungdomar.
För vissa grupper av ungdomar minskar dock
aktivitetsgraden väsentligt när de passerat 20
års ålder. Föreningslivet verkar även ha större
betydelse för ungdomars fritid för de som inte
bor i större städer. Svenska ungdomar med utländsk
bakgrund är i mindre utsträckning medlemmar
i föreningar än ungdomar med svensk
bakgrund. Minskningen i medlemskap kan
inte förklaras med etnicitet utan frågan rymmer
en betydligt större komplexitet där förankringen
på bostadsorten kan vara betydelsefull,
det vill säga att man har långvariga relationer
199
på bostadsorten, ofta förmedlade genom föräldrarnas
kontakter och erfarenheter. De har
också en minskad grad av aktivitet i föreningar
när de kommer upp i 20 års ålder.
Ungdomar i större städer är i större utsträckning
än i glesbygd nöjda med sin fritid och dessa
ungdomar har också rent konkret ett större utbud
att ta del av.
Unga ägnar helst sin fritid åt att vårda vänskapliga
relationer och att lära sig saker. Ungdomar
attraheras av verksamheter där dessa
aspekter ingår. Unga känner sig mer hemma i
sammanhang som bygger på personliga relationer
och eget utövande, än sammanhang där
de är konsumenter. Detta är en av förklaringarna
till att idrotten förmår attrahera så stora
ungdomsgrupper.
Det har visat sig att långt ifrån alla unga tar del
av det de har rätt till inom fritids- och kulturutbudet.
Ungdomar som är relativt sett inaktiva
på sin fritid och som är missnöjda med de
fritidsmöjligheter som finns där de bor, gör inte
sina röster hörda. Ungdomars uppfattning om
utbudet av fritidsmöjligheter och vilka kulturoch
fritidsaktiviteter de säger sig sakna är inte
bara starkt beroende av ungdomarnas kön,
födelseland och ålder, utan också av den plats
där de bor.
Mångfaldsperspektivet
I mångfaldsperspektivet ligger att en mångfald
av livsstilar bland ungdomar är värdefull och
ska bejakas. Ungdomsgruppen är heterogen,
ungdomars förutsättningar samt preferenser
varierar beroende på kön, svensk eller utländsk
bakgrund, socioekonomisk bakgrund, geografisk
hemvist, eventuella funktionshinder och
sexuell läggning. Att kultur- och fritidsutbudet
är tillgängligt för samtliga ungdomar är viktigt.