En analys av ungas kultur och fritid

Ungas egen
medieproduktion
Forskningen hittills tyder på att de flesta unga
inskränker sitt deltagande på nätet till att chatta/
delta i diskussioner, skicka e-post, spela spel,
söka information och lyssna på musik och gå
in på redan färdiga (av vuxna iordningsställda)
sajter. 15
Frågan är också hur mycket vuxna uppmärksammar
ungas spel- och internetaktiviteter.
Samtidigt är ungdomar i mycket hög grad uteslutna
från produktionen av medieinnehåll
(producerat av vuxna) i tv, radio, tidningar och
så vidare, som unga sammantaget tittar och lyssnar
på och läser långt mer än de använder
internet och digitala spel.
Bilden av ungdomar i medierna är också ofta
skev. Ungdomar framställs ur ett vuxet perspektiv
antingen som vackra, starka och glamorösa
(i tv-underhållning, sport, reklam m.m.) eller
som problematiska (i nyheter, dagstidningar
m.m.) och de får sällan själva komma till tals.
Det är vuxna som talar om dem eller för dem.
Det kan vara av intresse att nämna att det internationellt
finns en växande trend att låta barn
och unga vara delaktiga i eller helt själva producera
medieinnehåll – även om sådana initiativ
förstås är som droppar i oceanen.
The International Clearinghouse on Children,
Youth and Media vid Nordicom har i årsböcker
16 och i ett flertal nyhetsbrev samlat närmare
hundra praktiska exempel på ungas
medieproduktion – presenterade av lärare, enskilda
mediepraktiker, forskare och organisationer,
ofta frivilliga sådana. Exemplen har olika
bakgrund och syften och representerar projekt
både inom men oftare utanför skolan. De gäller
också olika medier – tv, video, film, radio,
tidningar, tidskrifter, böcker, cd-skivor och an-
186
nat (inklusive internet). Här finner man till
exempel svenska barn som gör animerade filmer,
österrikiska barn som har formulerat en
deklaration om vad som är bra tv för dem, japanska
ungdomar som sänder egenproducerade
videor på engelska till skolklasser i andra länder,
kanadensiska ungdomar som videofilmar,
unga i Spanien, Ghana och många andra afrikanska
länder som producerar och sänder radioprogram,
australiska ungdomar som komponerar
egen musik och bränner den på cd samt
har skrivit noveller till en gemensam bok, och
mycket, mycket mer.
Dessa exempel är vad man ofta kallar best
practices, där de medieverksamma, forskarna,
frivilligorganisationerna och så vidare har observerat
positiva utfall antingen genom praktisk
erfarenhet eller, i några fall, genom mer
strikta utvärderingar eller forskning.
Tillsammans pekar dessa bortåt hundra exempel
på intressanta konsekvenser:
• Exemplen visar klart att barn och ungdomar
genom sin kreativa medieproduktion har
”växt”, att deltagandet har stärkt deras stolthet,
känsla av makt och självkänsla eftersom de har
upplevt att de är värda att lyssnas på, att de tillhör
sitt samhälle och att de har fått ökad förståelse
för andra och sin egen kultur.
• Vissa exempel visar – vilket också de ungas
explicit uttryckta synpunkter gör – att ungdomar
ofta önskar möta sina egna vardagsdrömmar
och egen lokala, sociala och etniska kultur och
verklighet i medierna. Detta innebär också att
den egna kulturella identiteten stärks.
• Dessutom stödjer exemplen tesen att många
av de mål som medieutbildning vill uppnå realiseras
genom ungas deltagande i medierna: del-