En analys av ungas kultur och fritid

ning i samarbete med Malmö Högskola. År
2001 startade föreningen ett eget individuellt
gymnasieprogram (IV) för elever som inte klarade
alla kärnämnen och hösten 2006 startar
Bryggeriet en friskola där de ska driva ett medieprogram
med skateboard och dans som tillval.
Bryggeriet delar även lokaler med över 20
olika föreningar i Föreningarnas hus. På 10 000
kvadratmeters yta bedriver de sin verksamhet.
Här finns dans, kampsport, musik, fotboll, pingis,
data, skytte och så vidare. Sammantaget har föreningarna
över 8 000 medlemmar. Många föreningar
har börjat samarbeta.
Drömmen blev verklighet
Patrik Evander, Nils Svensson och Tobias
Henriksson började åka skateboard redan under
1980-talet. Idag arbetar de på Bryggeriet och
de var med från början. Nedan följer deras berättelse
om hur deras dröm blev verklighet:
”Vi drömde om ett ställe där vi kunde åka utan
att bli hotade eller bortjagade av vakter. Där vi
kunde hänge oss åt vår passion utan att behöva
rättfärdiga vårt levnadssätt för folk som inte förstod
och bara ansåg att vi var i vägen och förstörde.”
Drömmen blev inte verklighet av sig själv.
Skejtarna var helt enkelt tvungna att organisera
sig och bildade 1990 en egen förening –
AggroKult. De började samarbeta med etablerade
föreningar som Unga Örnar och lite senare
KFUM. Tillsammans pressade dessa tre
organisationer på fritidsnämnden i Malmö. De
lyckades få tillgång till en park där de skejtade
på somrarna. I mitten på 1990-talet startade två
skejtare en skatebutik, detta blev en viktig mötesplats
och deras nätverk, som redan var stort,
började växa. Skejtarna berättar att det kunde
153
kännas hopplöst ibland för att de hade haft väldigt
många möten och löften från fritidsnämnden,
men ingenting hände. Tobias berättar:
”Vi gav inte upp utan fortsatte att utveckla våra
skisser på en inomhusramp och drömde om hur
det kunde bli. 1997 började det röra på sig ordentligt.
Vi hade då kämpat länge men när det
blev två stora organisationer som pressade på fritidsnämnden
blev vi tillfrågade om vi kunde samarbeta.
Då rasslade det till, vi gjorde en projektbeskrivning
och sökte lokaler igen. Vi hittade ett
nedlagt bryggeri som var proppfullt med maskiner,
rullband, ölbackar, och mitt i allt kaos försökte
vi se våra ramper. Vi studerade ritningarna
noga och såg att här kunde det bli något!”
Fritidsnämnden beslutade att stödja den nybildade
föreningen Bryggeriet och lät skateboardåkarna
använda det gamla Pripps-bryggeriet.
Tobias berättar:
”Under 1997 när vi försökte övertyga kommunen
att det skulle gå ihop sa vi: Om vi bara får lov
att bygga så lovar vi att vi kommer få minst 200
medlemmar (vi hade ju vårat nätverk sen tidigare).
När vi öppnade i september 1998 fick vi
över 200 medlemmar inom en kort period. Idag
har vi drygt 500 medlemmar. Vi har lika många
besökare som inte är medlemmar.”
Under december 1997 började skejtarna 30 rita
och köpa in mängder av plywood. De sågade i
flera månader och drömde om hur det skulle
bli när det blev färdigt. Under våren 1998 fick
de sätta ihop pusselbitarna och i september
1998 var den officiella invigningen. Tobias berättar: