En analys av ungas kultur och fritid

negativa menar att systemet ger utrymme för
fusk och orsakar administrativa problem för organisationerna.
De som är positiva ser möjligheter
till utveckling. I detta ligger bidragssystemets
dilemma. Hur ska man skapa ett rättvist
system som är trovärdigt, stabilt och
lättadministrerbart för organisationerna samtidigt
som det ska vara lyhört för de människor
som sluter sig samman och deras behov.
Idrotten
Till sin omfattning är idrotten den största företeelsen
inom det föreningsliv som ungdomar
deltar i. Unga är mycket aktiva inom idrotten
och de lägger ner mycket tid på aktiviteterna.
Idrotten har också stora möjligheter att växa
ytterligare. De två grupperna där potentiella
idrottsutövare finns är dels bland dem som har
hållit på men slutat, dels bland dem som aldrig
har idrottat. I dessa två grupper finns det många
med en positiv inställning till idrotten och
många kan tänka sig att börja idrotta igen eller
börja trots att de aldrig tidigare har hållit på.
Unga utanför idrotten
Anledningarna till att man idrottar, eller har
slutat att idrotta, handlar naturligtvis främst om
ett fritt val, men det är samtidigt tydligt att valen
också är omständighetsberoende. Som ett
exempel på omständighetsberoende faktorer
spelar kön roll. En breddad rekrytering till idrotten
kan enligt utredningen äga rum för äldre
ungdomar, men då måste det finnas en tydlig
medvetenhet om vilka anledningar som finns
till att man väljer att idrotta eller att sluta.
Föreningsutbudet och föreningarnas verksamheter
i förhållande till tillfredställd eller inte
tillfredställd efterfrågan handlar om strukturella
möjligheter och om meningsskapande processer,
vilka stöder eller begränsar olika idrotters
112
attraktionskraft. Ett illustrativt exempel är basketen
som omges av en street wise-aura vilken
lättare kan attrahera en utrikes född tjej än till
exempel golf.
Organisation och innehåll
Idrottens starka ställning inom ungdomskulturen
och i ungdomars liv kräver en liten
problematisering. Den största delen av den frivilliga
idrotten som bedrivs under fritiden är
organiserad med sin bas i någon organisation
som är ansluten till Riksidrottsförbundet.
Denna organisatoriska koppling till ett sammanhållet
riksförbund förstärker bilden av
idrottens ställning eftersom alla olika verksamheter,
trots bas i skilda miljöer, skilda mål med
aktiviteterna och helt olika utföranden, definieras
som just idrott.
Vad förenar egentligen så skilda aktiviteter
som en stillsam golfrunda med en juniormatch
i ishockey eller med en konstsimuppvisning,
förutom den organisatoriska tillhörigheten i
Riksidrottsförbundet? Det är knappast aktivitetens
regelverk, organiseringen av den eventuella
tävlingsverksamheten, den sociala rekryteringsbasen
eller den kroppsliga och själsliga
upplevelsen av utförandet. Det är inte nödvändigtvis
så att exempelvis den filosofiskt inriktade
och tävlingsfria aikidon egentligen har mer
gemensamt med volleyboll än med yoga eller
scoutverksamhet. Men aikido hänförs till idrott,
yoga till hälsoaktiviteter och scouting till friluftslivet.
Kulturutövning som att måla, spela
teater, skriva etcetera kan tjäna på att redovisas
sammanhållet.
Med ovanstående i åtanke kan idrottens starka
ställning nyanseras. Faktum kvarstår dock.
Idrott är, hur man än mäter, en av de viktigaste
företeelserna i ungas liv. Samtidig understryker
detta resonemang resultaten i kapitlets inled-