En analys av ungas kultur och fritid
Share Embed Flag
Download ePaper

En analys av ungas kultur och fritid

En analys av ungas kultur och fritid En analys av ungas kultur och fritid

boernekultur.dk
from boernekultur.dk More from this publisher
02.09.2013 Views

emellan kan riskera att bli missvisande. Ett talande exempel på dessa stora skillnader är hur mycket pengar respektive landsting satsar per invånare där genomsnittet är 202 kronor per år och där Västra Götaland ligger i topp med 342 kronor per år och Stockholms län i botten med 132 kronor per år. Hur stor del av dessa pengar som går till unga går inte att få ett tydligt svar på. Av de län som deltog i Aktionsgruppen undersökning svarade samtliga att de prioriterade barn och unga men ingen svarade med konkreta siffror och hänvisade till att det var svårt att skilja ut det som går till unga. De flesta svarade också att de inte hade någon samlad uppföljning av ungdomskulturen. Detta understryker svårigheterna i att ge en bild av hur utbudet egentligen ser ut för ungdomar. Hittar unga utbudet? Ovanstående genomgångar av de mest aktuella kartläggningarna av kulturutbudet för unga har visat att det finns strukturer som skulle kunna ge understöd till ett större och mer varierat utbud spritt över hela Sverige. Vi vet sedan tidigare att viktiga faktorer för om man söker sig till olika typer av aktiviteter handlar om preferenser och intressen men också om annat som till exempel upplevda fria val och socioekonomiska faktorer, liksom om kön, funktionshinder och familjerelationer. De största skillnaderna i ungas kulturdeltagande syns mellan tjejer och killar, mellan unga från storstäder och unga från mindre städer samt mellan unga med respektive utan funktionshinder. Unga i storstäder är mer kulturaktiva än unga från mindre kommuner. En grundläggande fråga är om ungdomarna känner till utbudet och hur de tar det till sig? Svaren går att tolka i flera riktningar. För det första kan ungdomarnas svar tolkas som att informa- 110 tionen om kulturaktiviteter är dålig eftersom många anser att de inte har fått ta del av en sådan. Den andra tolkningen är att informationen om kulturutbudet anses så ickerelevant att de inte tar till sig den. Den tredje tolkningen utifrån skillnaderna i typ av kommun är att ungdomar i kommuner med ett större utbud, inte behöver ta till sig informationen eftersom de ändå hittar till aktiviteterna, medan unga i kommuner med ett mindre utbud är tvungna att vara vaksamma och ta till sig information för att överhuvudtaget kunna göra någonting alls. Det är ändå tveksamt om just informationen är en avgörande faktor för hur man tar till sig kulturutbudet. Ett utbud för barn eller ungdomar? Det finns en problematik kring utbudet till ungdomar som Ungdomsstyrelsen vill uppmärksamma. Det verkar finnas en flytande gräns mellan barn och ungdomar. Ungdomsstyrelsen vill peka på att det är problematiskt att definiera tonåringar som barn, vilket ofta görs idag, i kulturpolitiska sammanhang. Ungdomskulturens villkor skiljer sig från barnkulturens. Detta är inte minst tydligt då det inom barnkulturen är mer vanligt att vuxna har en styrande roll, något som inte överensstämmer med de övergripande målen i den nationella ungdomspolitiken som betonar ungdomars eget inflytande. Detta är också ett problem då offentligt finansierad kultur för ungdomar i så stor utsträckning är identisk med kulturen för barn. När vi nu vet att de största delarna av de offentliga kultursatsningarna till unga kanaliseras genom skolan och främst genom grundskolan, menar vi att det finns ett kultur- och fritidspolitiskt glapp som ungdomarna hamnar i mellan barn och vuxen.

Att kulturinstitutionerna prioriterar olika åldersgrupper av unga på olika sätt är tydligt. Kulturinstitutionerna prioriterar oftare unga i åldern 13–18 år jämfört med de i gruppen 19–25 år. Ett rimligt antagande är att 13–18-åringarna oftast erbjuds kultur från institutionerna via skolan och att den typen av kulturutbud inte blir lika lätt att erbjuda till dem som slutat gymnasieskolan. Visserligen finns inga direkta stöd för denna slutsats i Ungdomsstyrelsens punktundersökning, men det är med tanke på åldersgrupperna ett rimligt antagande. Således framträder här ett strukturellt dilemma. Att vissa kulturinstitutioner inte bedriver speciella kultursatsningar riktade till unga har i hög grad också att göra med attityder. Det gäller främst att de inte anser att unga vuxna är en speciell målgrupp för institutionens verksamhet, eftersom dessa omfattas av institutionens normala verksamhet. Kultur- och musikskolorna har en mycket omfattande verksamhet. Att kunna hantera ett musikinstrument eller att på annat sätt kunna uttrycka sig är en viktig aspekt för att aktivt kunna delta i kulturlivet. Musik- och kulturskolorna är därför viktiga som förutsättning för ett levande kulturliv där ungdomar själva deltar aktivt. Det är däremot svårt att se hur stort utbud som dessa skolor erbjuder äldre ungdomar på grund av dess tonvikt på verksamhet för barn och yngre ungdomar. Musik- och kulturskolorna är i huvudsak inriktade på verksamhet som äger rum under grundskolans schemalagda tid. Detta förstärker bilden av att offentliga kultursatsningar ofta äger rum i nära anslutning till den obligatoriska skolan. Den åldersgrupp som omfattas av den nationella ungdomspolitiken finns inte i så stor utsträckning hos kultur- och musikskolorna. När dessa vill tillämpa sin skaparkraft och kreativi- 111 tet söker sig många till studieförbundens verksamhet men denna verksamhet är inte enhetligt utformad över landet. Det bedrivs en stor kulturverksamhet för och av ungdomar inom studieförbunden. Detta är verksamhet som ungdomarna själva väljer på sin fritid och det är verksamhet som de ofta kan forma själva. När ungdomarna gör detta får rockmusiken en framträdande plats och detta är också ett kulturområde som sticker ut genom att det är fler killar än tjejer som ägnar sig åt det. Föreningslivet, ungdomsorganisationerna och idrotten Föreningslivet Föreningslivet har stark ställning bland ungdomarna. Denna kunskap är av vikt för att kunna bedöma ungdomarnas möjligheter att skapa sin egen kultur och fritid inom föreningslivet. Ryktet om föreningslivets död, eller åtminstone nedgång, kan ses som aningen överdrivet. Detta betyder å andra sidan inte att förändringar inte har ägt rum. Det är en komplex bild det handlar om. Föreningsmedlemskap är tydligt beroende av ålder, men det finns anledning att tro att det är olika typer av föreningar man är medlem i under olika perioder av livet. Ungdomar med utländsk bakgrund är både i mindre utsträckning med i föreningar och i mindre utsträckning aktiva i föreningar. Ungdomsorganisationerna En viktig del i ungdomspolitiken är stödet till ungdomars egna organisationer. Grundtanken bakom detta stöd är att samhället och ungdomarna själva vinner på att de är delaktiga i och kan påverka samhället. Ungdomsstyrelsen har därför velat lyfta fram ungdomsorganisationernas inställning till statsbidragssystemet. Bilden som framträder är splittrad. De som är

emellan kan riskera att bli missvisande. Ett talande<br />

exempel på dessa stora skillnader är hur<br />

mycket pengar respektive landsting satsar per<br />

invånare där genomsnittet är 202 kronor per år<br />

<strong>och</strong> där Västra Götaland ligger i topp med 342<br />

kronor per år <strong>och</strong> Stockholms län i botten med<br />

132 kronor per år. Hur stor del <strong>av</strong> dessa pengar<br />

som går till unga går inte att få ett tydligt svar<br />

på. Av de län som deltog i Aktionsgruppen undersökning<br />

svarade samtliga att de prioriterade<br />

barn <strong>och</strong> unga men ingen svarade med konkreta<br />

siffror <strong>och</strong> hänvisade till att det var svårt<br />

att skilja ut det som går till unga. De flesta svarade<br />

också att de inte hade någon samlad uppföljning<br />

<strong>av</strong> ungdoms<strong>kultur</strong>en. Detta understryker<br />

svårigheterna i att ge en bild <strong>av</strong> hur utbudet<br />

egentligen ser ut för ungdomar.<br />

Hittar unga utbudet?<br />

Ovanstående genomgångar <strong>av</strong> de mest aktuella<br />

kartläggningarna <strong>av</strong> <strong>kultur</strong>utbudet för unga<br />

har visat att det finns strukturer som skulle<br />

kunna ge understöd till ett större <strong>och</strong> mer varierat<br />

utbud spritt över hela Sverige. Vi vet sedan<br />

tidigare att viktiga faktorer för om man söker<br />

sig till olika typer <strong>av</strong> aktiviteter handlar om<br />

preferenser <strong>och</strong> intressen men också om annat<br />

som till exempel upplevda fria val <strong>och</strong> socioekonomiska<br />

faktorer, liksom om kön, funktionshinder<br />

<strong>och</strong> familjerelationer.<br />

De största skillnaderna i <strong>ungas</strong> <strong>kultur</strong>deltagande<br />

syns mellan tjejer <strong>och</strong> killar, mellan unga<br />

från storstäder <strong>och</strong> unga från mindre städer<br />

samt mellan unga med respektive utan funktionshinder.<br />

Unga i storstäder är mer <strong>kultur</strong>aktiva<br />

än unga från mindre kommuner. <strong>En</strong><br />

grundläggande fråga är om ungdomarna känner<br />

till utbudet <strong>och</strong> hur de tar det till sig? Svaren<br />

går att tolka i flera riktningar. För det första<br />

kan ungdomarnas svar tolkas som att informa-<br />

110<br />

tionen om <strong>kultur</strong>aktiviteter är dålig eftersom<br />

många anser att de inte har fått ta del <strong>av</strong> en<br />

sådan. Den andra tolkningen är att informationen<br />

om <strong>kultur</strong>utbudet anses så ickerelevant att<br />

de inte tar till sig den. Den tredje tolkningen<br />

utifrån skillnaderna i typ <strong>av</strong> kommun är att<br />

ungdomar i kommuner med ett större utbud,<br />

inte behöver ta till sig informationen eftersom<br />

de ändå hittar till aktiviteterna, medan unga i<br />

kommuner med ett mindre utbud är tvungna<br />

att vara vaksamma <strong>och</strong> ta till sig information<br />

för att överhuvudtaget kunna göra någonting<br />

alls. Det är ändå tveksamt om just informationen<br />

är en <strong>av</strong>görande faktor för hur man tar till<br />

sig <strong>kultur</strong>utbudet.<br />

Ett utbud för barn eller ungdomar?<br />

Det finns en problematik kring utbudet till ungdomar<br />

som Ungdomsstyrelsen vill uppmärksamma.<br />

Det verkar finnas en flytande gräns mellan<br />

barn <strong>och</strong> ungdomar. Ungdomsstyrelsen vill<br />

peka på att det är problematiskt att definiera<br />

tonåringar som barn, vilket ofta görs idag, i <strong>kultur</strong>politiska<br />

sammanhang. Ungdoms<strong>kultur</strong>ens<br />

villkor skiljer sig från barn<strong>kultur</strong>ens. Detta är<br />

inte minst tydligt då det inom barn<strong>kultur</strong>en är<br />

mer vanligt att vuxna har en styrande roll, något<br />

som inte överensstämmer med de övergripande<br />

målen i den nationella ungdomspolitiken<br />

som betonar ungdomars eget inflytande.<br />

Detta är också ett problem då offentligt finansierad<br />

<strong>kultur</strong> för ungdomar i så stor utsträckning<br />

är identisk med <strong>kultur</strong>en för barn. När vi<br />

nu vet att de största delarna <strong>av</strong> de offentliga<br />

<strong>kultur</strong>satsningarna till unga kanaliseras genom<br />

skolan <strong>och</strong> främst genom grundskolan, menar<br />

vi att det finns ett <strong>kultur</strong>- <strong>och</strong> <strong>fritid</strong>spolitiskt<br />

glapp som ungdomarna hamnar i mellan barn<br />

<strong>och</strong> vuxen.

logo

products

Resources

Company

Terms of service
Privacy policy
Cookie policy
Cookie settings
Imprint
Change language
Made with love in Switzerland
© 2024 Yumpu.com all rights reserved

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!