Nr 2 2012 - Neurologi i Sverige
Nr 2 2012 - Neurologi i Sverige
Nr 2 2012 - Neurologi i Sverige
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
sta intrycket kunde leda till ett uteblivet<br />
samspel. Dessutom observerades personen<br />
med demens ta avstånd från samspel<br />
med de kognitivt välfungerande<br />
personerna i de fall där det tolkades som<br />
om denne upplevde sig kränkt på grund<br />
av omgivningens missbedömning av<br />
personens medvetenhet.<br />
Något som visade att medvetenheten<br />
var större än vad omgivningen hade insikt<br />
om var då vårdgivaren i all välmening<br />
försökte släta över ett tillkortakommande<br />
men där personen visade tydliga<br />
tecken på en känsla av att ha gjort bort<br />
sig, vilket alltså ledde till att fortsatt<br />
samspel avbröts. Ett överdrivet berömmande<br />
av personen för något som han/<br />
hon i realiteten inte hade utfört men där<br />
vårdgivaren gav berömmet dels för att<br />
uppmuntra dennas försök till aktivitet<br />
men också för att personen inte skulle<br />
känna sig underlägsen de andra. Resultatet<br />
av det överdrivna berömmande<br />
kunde alltså ge personen med demens<br />
en negativ känsla av förbarnsligande.<br />
De båda beskrivna situationerna kan<br />
ses som vårdgivarens försök att skydda<br />
personen 10 men det uppfattades av honom/henne<br />
i stället som ett utpekande<br />
av bristande förmågor inom områden<br />
som man som vuxen borde vara kapabel<br />
att klara av.<br />
Något som också framkom var det<br />
bristande initiativet till kontakt och<br />
vårdgivarens betydelse för att personen<br />
överhuvudtaget skulle vara delaktig i social<br />
interaktion. Personer med svårare<br />
demens försjönk snabbt in i sin egen<br />
värld om inte uppmärksamheten hela<br />
tiden var riktad på dem, vilket visar på<br />
betydelsen av att ge personen med demens<br />
uppmärksamhet för att han/hon<br />
ska ha upplevelsen av att vara en person,<br />
vilket i sin tur är av betydelse för välbefinnandet.<br />
Det är med utgångspunkt från detta<br />
resultat av betydelse att vid interaktion<br />
alltid utgå från att personen med demens<br />
har en medvetenhet och därför<br />
uppfattar vad som händer och sker runt<br />
honom/henne. Personen kan känna och<br />
uppleva stämningar. Även om personen<br />
med demens inte har kognition för att<br />
kunna förstå och förklara känslan som<br />
upplevs eller kan ge uttryck med ord för<br />
sina upplevelser kan de uppleva känslan<br />
av till exempel obehag och kränkning.<br />
SamSpel gav välbefinnande<br />
I flera av avhandlingens studier observerades<br />
också ett samspel som gav välbefinnande.<br />
Detta förekom i situationer<br />
som inte ställde orimliga krav med hänsyn<br />
till personens kognitiva förmågor.<br />
Anpassningen till personens kognitiva<br />
förmågor var något som också i en av<br />
avhandlingens studier visade sig vara av<br />
betydelse för välbefinnandet.<br />
För att följa utveckling av demenssjukdom<br />
används ofta olika prestationstest.<br />
Det är test som visar brister som i<br />
senare stadier av sjukdom ofta upplevs<br />
mycket kränkande och frustrerande av<br />
personen med demens 11 . I studien utvecklades<br />
ett test, KUD (Klinisk uppföljning<br />
av måttlig till svår demenssjukdom),<br />
som mäter kvarvarande förmågor<br />
hos personen med demens. Tanken är<br />
att testet ska vara anpassat till personer<br />
med måttlig till svår demens. Testet prövades<br />
på 220 personer av 59 olika testare.<br />
De som utförde testet berättade om<br />
en upptäckt av förmågor som de inte<br />
längre trodde fanns och de berättade<br />
också om ett välbefinnande hos personen<br />
med demens. Välbefinnandet berodde<br />
förmodligen på att testet var anpassat<br />
till gruppen. Det innebar att det<br />
fanns uppgifter som personen trots<br />
framskriden demenssjukdom klarade,<br />
vilket gav självkänsla och välbefinnande.<br />
Upptäckten av kvarvarande förmågor<br />
kan göra att dessa bättre kan tas till<br />
vara, vilket kan främja välbefinnandet.<br />
Något som framstod tydligt i avhandlingens<br />
resultat var att all interaktion<br />
inte leder till en relation, men de<br />
gånger interaktion leder till att en relation<br />
upprättas ger det välbefinnande.<br />
Att vårdgivaren försöker upprätta en relation<br />
med personen är en förutsättning<br />
för att vården skall vara personcentrerad,<br />
vilket Socialstyrelsen rekommenderar<br />
i de Nationella riktlinjerna för vård<br />
och omsorg vid demenssjukdom 3 .<br />
viktigt att ge tid<br />
Av de åtta vårdgivarintervjuerna, 24 videosekvenserna<br />
och de intervjuer som<br />
gjordes i direkt anknytning till videoupptagningarna<br />
med personer med<br />
måttlig till svår demens i avhandlingens<br />
fjärde studie framkom vad som är av<br />
betydelse för att relationer ska upprättas.<br />
Det som krävdes var att vårdgivaren<br />
tog kontakt och visade att hon/han hade<br />
tid för personen och att tid verkligen<br />
fanns avsatt. Vidare etablerades trygghet<br />
och tillit genom ett försiktigt närmande,<br />
genom att vårdgivaren frågade efter<br />
personens vilja att delta. Miljön gjordes<br />
också tilltalande, vilket också visade sig<br />
vara av betydelse.<br />
Slutligen var det viktigt att vårdgivaren<br />
signalerade en känsla av att vara en<br />
jämlike genom att personen med demens<br />
tilläts bidra i stunden. Bidraget<br />
kunde till exempel vara att berätta om<br />
sitt liv för någon som lyssnade intresserat<br />
och som, utifrån en kunskap om personens<br />
livshistoria, kunde ge stöd för att<br />
berättelsen skulle kunna fortsätta när<br />
personens minne eller ord svek.<br />
Under processen av relationsupprättandet<br />
kunde det iakttas hur personen<br />
öppnade upp för vårdgivarens initiativ<br />
vilket möjliggjorde upprättandet av relationen.<br />
Uttryck för välbefinnande<br />
kunde tolkas hos både personen med<br />
demens och vårdgivaren och de gav också<br />
i ord uttryck för välbefinnande i dessa<br />
situationer. Det som tolkades ge välbefinnande<br />
hos personen med demens var<br />
den uppmärksamhet som samtidigt<br />
innebar ett erkännande av personen<br />
som en kapabel person. Vårdgivaren<br />
kände tillfredsställelse över det välbefinnande<br />
de tyckte sig kunna avläsa hos<br />
personen och att de upplevde sig kunna<br />
påverka känslan av välbefinnande hos<br />
personen.<br />
”Den sociala interaktionen<br />
och delaktighet i det<br />
sociala sammanhanget<br />
är av betydelse för att<br />
människan ska uppleva<br />
sig vara någon, en person.”<br />
vårdgivarenS anSvar<br />
Några av de viktigaste rönen från avhandlingens<br />
fyra studier var att välbefinnandet<br />
hos personen med demens ytterst<br />
kan anses vara vårdgivarens ansvar<br />
eftersom interaktion, kommunikation<br />
och relation är beroende av vårdgivarens<br />
neurologi i sverige nr 2 – 12 15