Kommer du ihåg? - Nordiskt centrum för kulturarvspedagogik
Kommer du ihåg? - Nordiskt centrum för kulturarvspedagogik Kommer du ihåg? - Nordiskt centrum för kulturarvspedagogik
Vårmötet - Riksförbundet för Svenska museer - Projektet presenterades under ett av de seminarier som erbjöds under vårmötet i mars 2011som arrangerades av Riksförbundet för Svenska museer. Möte på Historiska museet, Stockholm i februari 2011 - Projektet presenterades av NCK vid ett möte där NCK, RSM och ett antal chefer vid svenska museer diskuterade museipedagogik och möjligheterna till samordning av gemensamma mål för denna. Uppsala universitet - Föreläsning vid Institutionen för ABM den i september 2010. NTNU - Föreläsning vid Instituttet for historie og klassiske fag i oktober 2010. Totalt har ca 450 personer deltagit vid dessa presentationer. Ytterligare föredrag som hållits på lokal nivå presenteras under resp museums redovisning. Internationell utblick I internationella studier om livslångt lärande används ofta begreppen tredje och fjärde åldern för att diskutera lärprocesser under livets senare skeden. Den faktiska åldern är inte så viktig i sammanhanget även om man med tredje ålder vanligtvis menar åldersgruppen 50-75 år och åldersgruppen över 75 när det gäller den fjärde. Det var under 1970-talet som begreppet tredje åldern först började diskuteras. Generellt menas med begreppet den tid då individen trappar ned sitt förvärvsarbetande men då han eller hon, relativt sett, är vid god fysisk och psykisk hälsa. Inte sällan har den övergripande samhällsutvecklingen varit vägledande när tredje åldern diskuterats. Således diskuterar man i dag ofta den stora ökningen av personer i denna grupp, sedd i förhållande till den övriga befolkningen. För några generationer sedan var detta för många en kort tid av vila i livet, före vacklande hälsa och död. Idag är det en period av stora möjligheter att leva ett rikt och aktivt liv. Utmaningen så som den formuleras av brittiska NIACE (National Institute of Adult Continuing Education) handlar om att stötta personer att hitta nya identiteter och konstruktiva roller för den långa tid som man i dag lever utanför arbetsmarknaden. I detta sammanhang spelar lärandet och kvalitetssäkringen av denna, en avgörande roll. I Storbritannien har regeringens ”Opportunity Age Strategy” som publicerades 2005, särskilt pekat ut behovet av att utveckla åtgärder för att möta behoven hos denna växande grupp i samhället. Det får samtidigt inte glömmas bort att det är en ytterst heterogen grupp vi talar om. Att behandla dem som ”äldre” med identiska intressen, drömmar och behov är uteslutet. Precis som i Sverige lever i Storbritannien många personer över 75 år i eget boende, även efter 90 är det mindre än en tredjedel som lever i någon form av boende. Genus är en viktig faktor i denna grupp då många, i synnerhet kvinnor, upplever stor ensamhet efter sina makars bortgång. Omkring 20 procent av personer över 80 år drabbas också av någon form av demenssjukdom. Olika insatser när det gäller lärande kan vara en faktor i bromsandet av demenssjukdom men det kan också hjälpa till att 5
summera och skapa en känsla av sammanhang när en person ser på sitt liv i retrospektiv. Storbritannien har varit ett föregångsland när det gäller olika former av minnestimulering. Ett i Storbritannien relativt vanligt, men också kostnadseffektivt sätt för museer och arkiv att göra något inom detta område är att sätta ihop väskor kring olika teman. Väskorna kan lätt tas med av musei- och arkivpersonal eller lånas ut till äldreboenden, föreningar eller andra intresseföreningar. Stephen McNair understryker i sin studie om demografi och livslångt lärande att det finns många intressanta initiativ till lärande för personer i den fjärde åldern. Problemet är bara att majoriteten av dessa initiativ drivs i projektform under begränsad tid. Ofta finns inte medel för storskalig spridning av resultaten, det saknas politiska incitament, samordning och överblick. De som befinner sig på särskilda boenden blir, när det gäller tillgång till lärande, helt beroende av föreståndare eller chefers initiativ och förmåga att få tillgång till lokala resurser. Utmaningen för denna grupp så som den formuleras av NIACE är att utveckla relevant program och riktlinjer för lärande och att hitta samarbetsformer mellan institutioner för lärande och representanter för hälso- och sjukvården. 1 Minne, bemötande och reminiscens - gemensamma utgångspunkter Minnet Var har jag nu lagt nycklarna och vart har mobilen tagit vägen? Känns frågeställningarna igen? Att glömma bort vart man lagt saker, att inte alltid komma på namnen på personer som man träffat är vanligt och behöver inte vara tecken på någon sjukdom. Att minnas sämre med åren är något som hör till att bli äldre. Minnet brukar delas upp i olika typer: Episodminnet eller dagboksminnet – är ett långtidsminne där våra självupplevda erfarenheter lagras. Det vi varit med om som barn och ungdomar finns lagrat i episodminnet. ”Det är vår personliga historia och när vi ska minnas sådan information sätter vi oss i en tidsmaskin och färdas bakåt i tiden för att återuppleva händelserna i vårt inre.” 2 Det som utmärker episodminnet är att vi gör en slags tidsresa i vårt inre när vi ska minnas och på så sätt återupplever vi vad vi en gång varit med om. Episodminnet är som allra bäst i 20- årsåldern för att sedan successivt börja avta. Från 60 – årsåldern brukar det märkas allt tydligare. I episodminnet lagras också nya erfarenheter och upplevelser och minnet av dessa minskar med åldern utan att det behöver vara onormalt. Under genomförandet av Minnesprojektet har episodminnet med sina kopplingar till det självupplevda stimulerats. Att stiga in i de historiska miljöerna på friluftsmuseet, att göra ett besök ute i kulturmiljön 1 Grut, S, Nck 2 Fahlander, K, Karlsson, G, Vikström, D (2009) Demensboken. Lund. Studentlitteratur 6
- Page 1 and 2: Kommer du ihåg? Minnesupplevelser
- Page 3 and 4: Bakgrund Med utvecklingsmedel från
- Page 5: Seminariet genomfördes i samverkan
- Page 9 and 10: En ångande murpanna väcker många
- Page 11 and 12: de olika nervcellerna inte får kon
- Page 13 and 14: egna tankar och vad som händer run
- Page 15 and 16: som personen själv eller tillsamma
- Page 17 and 18: Verksamhet på fem museer Verksamhe
- Page 19 and 20: etoning på barn-ungdomstiden har v
- Page 21 and 22: nytvättade kläderna. Besökarna f
- Page 23 and 24: Verksamhet på Västerbottens museu
- Page 25 and 26: är museets basutställningar, Sven
- Page 27 and 28: efter besöket. De har satt upp bil
- Page 29 and 30: Erfarenheterna från 2009 visade at
- Page 31 and 32: Reflexioner De samlade erfarenheter
- Page 33 and 34: Genomförd verksamhet Utbildningspa
- Page 35 and 36: uppskattades och deras egna berätt
- Page 37 and 38: Muntligt berättande: Fler berätte
- Page 39 and 40: inom kort kunna erbjuda vården ett
- Page 41 and 42: föremålen får vi direkt egna tyd
- Page 43 and 44: På jakt efter föremål till blogg
- Page 45 and 46: Utvärdering Jamtli: På Jamtli gen
- Page 47: Utvärdering Sörmlands läns museu
summera och skapa en känsla av sammanhang när en person ser på sitt liv i retrospektiv.<br />
Storbritannien har varit ett <strong>för</strong>egångsland när det gäller olika former av minnestimulering. Ett i<br />
Storbritannien relativt vanligt, men också kostnadseffektivt sätt <strong>för</strong> museer och arkiv att göra något<br />
inom detta område är att sätta ihop väskor kring olika teman. Väskorna kan lätt tas med av musei- och<br />
arkivpersonal eller lånas ut till äldreboenden, <strong>för</strong>eningar eller andra intresse<strong>för</strong>eningar.<br />
Stephen McNair understryker i sin studie om demografi och livslångt lärande att det finns många<br />
intressanta initiativ till lärande <strong>för</strong> personer i den fjärde åldern. Problemet är bara att majoriteten av<br />
dessa initiativ drivs i projektform under begränsad tid. Ofta finns inte medel <strong>för</strong> storskalig spridning av<br />
resultaten, det saknas politiska incitament, samordning och överblick. De som befinner sig på särskilda<br />
boenden blir, när det gäller tillgång till lärande, helt beroende av <strong>för</strong>eståndare eller chefers initiativ och<br />
<strong>för</strong>måga att få tillgång till lokala resurser. Utmaningen <strong>för</strong> denna grupp så som den formuleras av<br />
NIACE är att utveckla relevant program och riktlinjer <strong>för</strong> lärande och att hitta samarbetsformer mellan<br />
institutioner <strong>för</strong> lärande och representanter <strong>för</strong> hälso- och sjukvården. 1<br />
Minne, bemötande och reminiscens - gemensamma utgångspunkter<br />
Minnet<br />
Var har jag nu lagt nycklarna och vart har mobilen tagit vägen? Känns frågeställningarna igen? Att<br />
glömma bort vart man lagt saker, att inte alltid komma på namnen på personer som man träffat är<br />
vanligt och behöver inte vara tecken på någon sjukdom. Att minnas sämre med åren är något som hör<br />
till att bli äldre.<br />
Minnet brukar delas upp i olika typer: Episodminnet eller dagboksminnet – är ett långtidsminne där<br />
våra självupplevda erfarenheter lagras. Det vi varit med om som barn och ungdomar finns lagrat i<br />
episodminnet. ”Det är vår personliga historia och när vi ska minnas sådan information sätter vi oss i en<br />
tidsmaskin och färdas bakåt i tiden <strong>för</strong> att återuppleva händelserna i vårt inre.” 2 Det som utmärker<br />
episodminnet är att vi gör en slags tidsresa i vårt inre när vi ska minnas och på så sätt återupplever vi<br />
vad vi en gång varit med om. Episodminnet är som allra bäst i 20- årsåldern <strong>för</strong> att sedan successivt<br />
börja avta. Från 60 – årsåldern brukar det märkas allt tydligare. I episodminnet lagras också nya<br />
erfarenheter och upplevelser och minnet av dessa minskar med åldern utan att det behöver vara<br />
onormalt.<br />
Under genom<strong>för</strong>andet av Minnesprojektet har episodminnet med sina kopplingar till det självupplevda<br />
stimulerats. Att stiga in i de historiska miljöerna på friluftsmuseet, att göra ett besök ute i kulturmiljön<br />
1 Grut, S, Nck<br />
2 Fahlander, K, Karlsson, G, Vikström, D (2009) Demensboken. Lund. Studentlitteratur<br />
6
Change language