Kommer du ihåg? - Nordiskt centrum för kulturarvspedagogik

uppskattade. Hemmiljön är också mycket central och trots att inte alla varit uppväxta på landet kan de
känna igen sig i inredning, föremål och ”knastret från järnspisen”.
De teman som legat senare i tid, t ex 50-talet med Jamtlis bensinmack, har inte varit lika intressant för
deltagarna. Dels ligger det för nära i tid, dels är det inte en ”hemmiljö” som går att identifiera sig med.
Att använda sig av en miljö som är för långt bort i tiden kan också skapa problem eftersom det finns
för lite att relatera till av egna erfarenheter.
Bemötande: En utmaning har varit att förändra sin egen roll som museipedagog. Från att vara den som
berättar och leder en verksamhet är man här istället en ”avlyssnare” som följer deltagarnas olika
minnestrådar, stöttar och i dialog knyter ihop väckta minnen med deras egna levnadsberättelser. Att
vara lyhörd och fånga stunden är viktigt samtidigt som vår kunskap om människors livsvillkor under
1900-talet kan berika och utveckla samtalen. Detta givande och tagande har varit mycket stimulerande
och lärt oss mycket.
En fördel har varit att dela upp gruppen, förslagsvis i olika rum i torpet. Det underlättar möjligheten att
fokusera på de enskilda individerna i gruppen samt skapar bättre koncentrationsmöjligheter. På andra
våningen har ett rum som inte tidigare använts till verksamheten möblerats upp med lämpliga möbler.
Ett rum att i stillhet dra sig tillbaka till.
Framtidsvisioner
Samarbetet med Vård- och omsorgsförvaltningen i Östersunds kommun har varit ovärderligt för
projektets planering och genomförande och är också en förutsättning för att kunna tänka framåt.
Gemensamma insatser kommer göras för att hitta möjligheter för att Jamtli ska kunna fortsätta vara en
mötesplats. Här är visionen att bredda verksamheten till att omfatta både personer med eget boende,
men även deltagare från särskilt boende. I det senare fallet skulle verksamheten få en tydlig
fortbildande karaktär för den medföljande personalen, med målet att de även i sitt dagliga arbete ska
inspireras att arbeta med kulturarvet.
En ambition är dessutom att sprida de erfarenheter som gjorts inom projektet i form av kurser och
fortbildning. Detta skulle rikta sig till dels blivande undersköterskor och sjuksköterskor, dels befintlig
personal som redan arbetar inom vården på särskilt boende och inom dagvård.
Som ett led i utbildningsinsatserna finns också ambitionen att utveckla möjligheten för äldreomsorgen
att låna rekvisita och särskilt framtagna ”minneslådor” från museet.
21