Kommer du ihåg? - Nordiskt centrum för kulturarvspedagogik

Bemötande
Mötet: Att bli igenkänt, att höra sitt fullständiga namn, var man kommer ifrån, ger en känsla av
bekräftelse. Upplevelsen av den egna identiteten stärks och upprätthålls. Hos personer med
demenssjukdom är ofta självkänslan satt ur spel, det kan vara svårt att känna igen sig själv. Beröring,
långa handslag, välkomnande leenden och en kram, sammantaget bidrar det till att skapa positiva
möten i en atmosfär, där målet är att alla ska känna sig bekväma och välkomna in i gemenskapen.
Känner du inte igen mig? Hur lätt är det inte att ställa en sådan fråga, speciellt när personen tittar på
dig med frågande blick. Berätta istället vem du är, ditt namn. Ge gärna små ledtrådar med avsikten att
ringa in vem du är utan att förlöjliga. Syftet är hela tiden att få en riktig kontakt med personen. I mötet
får man träna sig själv i att tona ned behovet av den egna bekräftelsen. Personen framför dig har glömt
vem du är men din roll är att stärka den andre personens behov av bekräftelse. 15 Mötet med den
fysiska platsen kan också vara svår att minnas. Hos personer med demenssjukdomar försämras
rumsuppfattningen, man har svårt att orientera sig och de mest välkända vägar och platser kan bli
okända områden. Att återsamlas på samma ställe kan underlätta. Där kan sinnesupplevelser vara
vägledare och förstärka minnet.
Samtalet: I bemötandet är det viktigt att vi som personal är känslomässigt närvarande. Undvik att börja
ett samtal med ”kommer du ihåg ” eller ”minns du” och frågor som när, vad och vem. Sådana
frågeställningar skapar ofta en känsla av otillräcklighet och osäkerhet. Ställ gärna öppna frågor. Pröva
att berätta själv om samtalsämnena sinar och vips ska du se att något du säger kan bli öppningen till ett
nytt samtal. Personen kan ha fastnat för något i din berättelse som den associerar till och så löper
samtalet vidare. ”Carpe diem” fånga stunden och glädjen i stunden. 16 Vad utmärker det goda
samtalet? En ömsesidighet och ett utbyte av tankar som berör. Ett totalt fokus skapas mellan
personerna som är inne i samtalet. En upplevelse av att inget annat existerar än den person som man
samtalar med. Själva mötet kan också vara utan språkligt utbyte av tankar, istället skapas en ordlös
ömsesidighet. Många gånger under projektet har sådana stunder ägt rum och oftast tillsammans med
endast en person åt gången. Plötsligt har man lyckats trycka på någon knapp där minnen funnits som
bubblar fram. Magiska ögonblick, sköra som såpbubblor. När dessa ögonblick kommer är det bra att
gruppen inte är stor. Det gäller att ta till vara dessa tillfällen och lyssna aktivt och koncentrerat.
Tillfället kan lätt gå förbi och såpbubblan brista om något utifrån stör eller någon släpper
koncentrationen. Att behålla fokus kan vara svårt hos personer med demenssjukdom. Det kan vara
problematiskt att hålla kvar tankarna en längre stund kring samma ämne. Man blir både störd av sina
15 Fahlander, K, Karlsson, G, Vikström, D (2009) Demensboken. Lund. Studentlitteratur
16 Cars J, Zander B(2006)Samvaro med dementa. Råd till anhöriga och personal om bemötande. Stockholm.
Gothia
11