Kommer du ihåg? - Nordiskt centrum för kulturarvspedagogik
Kommer du ihåg? - Nordiskt centrum för kulturarvspedagogik
Kommer du ihåg? - Nordiskt centrum för kulturarvspedagogik
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Kommer</strong><br />
<strong>du</strong> <strong>ihåg</strong>?<br />
Minnesupplevelser i socialpedagogikens tjänst<br />
Slutrapport 2009–2010
INNEHÅLLSFÖRTECKNING<br />
BAKGRUND Sid<br />
Samverkan: tre museer i norr och två i söder 2<br />
Projektspridning 4<br />
Internationell utblick 5<br />
Minne, bemötande och reminiscens – Gemensamma utgångspunkter 6<br />
VERKSAMHET PÅ FEM MUSEER<br />
Verksamhet på Jamtli 16<br />
Verksamhet på Västerbottens museum 22<br />
Verksamhet på Murberget 26<br />
Verksamhet på Kalmar länsmuseum 31<br />
Verksamhet på Sörmlands länsmuseum 38<br />
Utvärdering – museer norr 43<br />
Utvärdering – museer söder 45<br />
Avslutande summering 46<br />
1
Bakgrund<br />
Med utvecklingsmedel från Statens Kulturråd genom<strong>för</strong>des under 2009-2010 del 1 och 2 av projektet<br />
<strong>Kommer</strong> <strong>du</strong> <strong>ihåg</strong>? – Minnesupplevelser i socialpedagogikens tjänst. Projektet har drivits dels av<br />
Jamtli, länsmuseet i Jämtland, i samarbete med Murberget, Länsmuseet Västernorrland och<br />
Gammlia,Västerbottens museum. Utgångspunkten har varit att erbjuda verksamhet i främst<br />
friluftsmuseets miljöer. Parallellt med detta har motsvarande insatser vid Kalmar läns museum, resp<br />
Sörmlands museum genom<strong>för</strong>ts med utgångspunkt i uppsökande verksamhet. Projektets omfattning<br />
vid respektive museum har varierat, beroende på olika finansieringsmöjligheter.<br />
Samverkan: tre museer i norr och två i söder<br />
I norr har verksamhet genom<strong>för</strong>ts på plats hos de tre respektive museerna, med nära samarbete och<br />
utbyte av erfarenheter. I söder har de två museerna haft ett liknande upplägg. Projektledaren på Jamtli<br />
har under projekttiden planerat några gemensamma avstämningsträffar, samt två studieresor och ett<br />
avslutande seminarium <strong>för</strong> samtliga deltagande museer.<br />
Vårkonferens på Jamtli - Projektet startades genom att projektmedarbetarna från de fem<br />
länsmuseerna deltog i NCK:s vårkonferens på Jamtli i februari 2009. Temat <strong>för</strong> konferensen var<br />
passande nog ”Kulturarvspedagogik i den 3:e och 4:e åldern”<br />
Fortbildningsdag på Gammlia - I augusti 2009 genom<strong>för</strong>des en gemensam fortbildnings- och<br />
upptaktsdag på Gammlia i Umeå. Kunniga <strong>för</strong>eläsare i ämnet anlitades <strong>för</strong> att ge projektdeltagarna<br />
inblick i ämnet. Birgitta Näsman, geriatriker och pensionerad överläkare vid Geriatriskt <strong>centrum</strong>,<br />
Umeå universitet var en av huvud<strong>för</strong>eläsarna. Hon har doktorerat på Alzheimers sjukdom. Dessutom<br />
medverkade Monica Forsberg från studie<strong>för</strong>bundet Bilda. Hon har en fil kand i psykologi med<br />
erfarenhet från psyk/demensvård. Monica arbetar med att utbilda volontärer som kan arrangera<br />
äldredialoger på äldre-demensboenden. Tillsammans har de givit ut två bilderböcker i<br />
minnesstimulering och välbefinnande som vänder sig till personer med demenssjukdom, ”Nycklar till<br />
minnenas dörr” och ”Glänta på minnenas dörr” samt även en film. Deras samlade kompetens i<br />
reminiscens, <strong>för</strong>ändringar vid normalt åldrande och vid Alzheimers sjukdom blev en bra start <strong>för</strong><br />
projeketet. Dessutom gav träffen tillfälle att diskutera de planerade uppläggen av respektive<br />
verksamhet. Samtliga fem länsmuseer deltog, samt personal från demensteamet i Östersunds kommun,<br />
en representant från Västerbottens läns hembygds<strong>för</strong>bund samt ytterligare museipersonal från<br />
Gammlia. Totalt 15 personer. Radio Västerbotten och Radio Jämtland rapporterade om<br />
fortbildningsdagen och projektet.<br />
Projektledaren har också under hösten haft möjlighet att delta i en intern bemötandeutbildning riktad<br />
till äldreomsorgens personal i Östersunds kommun.<br />
2
Summeringsträff (norr) - I december månad 2009 arrangerades en återsamling <strong>för</strong> de tre<br />
samverkansparterna i norr på Murberget. Erfarenhetsutbyte och planer <strong>för</strong> den kommande<br />
verksamheten diskuterades. Den miljö som Murberget inom projektet nyttjar <strong>för</strong> verksamheten<br />
besöktes. Totalt deltog sju personer, samt en representant från äldreomsorgen i Härnösands kommun.<br />
Projektavstämning med samtliga museer - I början av april träffades samtliga museer på Jamtli<br />
samt representanter från vård- och omsorgs<strong>för</strong>valtning vid Östersunds kommun. Under två halvdagar<br />
presenterade varje museum sina pågående verksamheter. Miljöer, aktiviteter och rekvisita vid Per-<br />
Albin torpet studerades på plats och riktlinjer <strong>för</strong> den avslutande rapporten togs fram. Personal från<br />
Vård- och omsorgs<strong>för</strong>valtningen presenterade projektet ” Det sociala innehållet” med målsättning att<br />
skapa sociala mötesplatser <strong>för</strong> äldre i Östersunds kommun i samverkan med pensionärs- och frivillig-<br />
organisationer. Dessutom presenterades hur demensteamet i kommunen arbetar.<br />
Ett inspirerande utbyte mellan de olika museerna genomsyrade mötet. Museernas olika <strong>för</strong>utsättningar,<br />
val av metoder och samverkan med sina kommuner stod på dagordningen. Intressant var också att få<br />
en inblick i äldreomsorgens verksamhet via representanter från Östersunds kommun. Detta i sin tur<br />
inspirerade flera av museerna att knyta projektet närmare äldreomsorgen i sina egna kommuner.<br />
Avslutande seminarium i Umeå - I april 2011 genom<strong>för</strong>des ett avslutande seminarium i Umeå på<br />
Geriatriskt <strong>centrum</strong>, vid Umeå regionsjukhus. I seminarieform redovisade varje museum hur de<br />
genom<strong>för</strong>t sin verksamhet och vilka erfarenheter som de dragit. En panel bestående av projektets<br />
inledande, och i ämnet mycket erfarna, ”kursledare” Birgitta Näsman och Monica Forsberg som<br />
reflekterade tillsammans med oss kring våra erfarenheter.<br />
Avslutande seminarium i Umeå<br />
Professor och överläkare Yngve Gustafson vid Geriatriskt <strong>centrum</strong> höll en <strong>för</strong>eläsning om<br />
rehabiliterande arbetssätt i vård och omsorg av människor med demenssjukdom. Utblickar på ett<br />
nationellt och internationellt plan kopplat till projekt <strong>för</strong> äldre i 3:e och 4:e åldern presenteras av Sara<br />
Grut, <strong>Nordiskt</strong> Centrum <strong>för</strong> Kulturarvspedagogik.<br />
3
Seminariet genom<strong>för</strong>des i samverkan mellan Jamtli, Västerbottens Museum/Gammlia och Geriatriskt<br />
<strong>centrum</strong>. Geriatriskt <strong>centrum</strong> ställde utan kostnad lokaler till <strong>för</strong>fogande och <strong>för</strong>eläste gratis. Birgitta<br />
Näsman och Monica Forsberg deltog också under båda dagarna utan kostnad <strong>för</strong> projektet. Vi är<br />
mycket tacksamma <strong>för</strong> samtligas mycket generösa inställning.<br />
Personal från Geriatriskt <strong>centrum</strong>, vård- och omsorgs<strong>för</strong>valtningar, ansvariga från resp. museers<br />
styrelser och politiker från vård- omsorgsnämnder deltog. Syftet var att öppna upp till en mera<br />
sektorsövergripande syn på verksamhet <strong>för</strong> äldre med nya spännande visioner <strong>för</strong> samverkan.<br />
Pressinformation sändes till lokala och regional medier om seminariet, vilket uppmärksammades av<br />
Radio Västerbotten och Västerbottenskuriren.<br />
Studieresa till Danmark - Under Januari 2010 genom<strong>för</strong>des en studieresa till ”Den Gamle By” i<br />
Århus, Danmark. Här har man sedan 2004 utvecklat reminiscensarbetet utifrån de särskilda<br />
<strong>för</strong>utsättningar man har på ett friluftsmuseum. I dag har Den gamle By flera miljöer inredda så att de<br />
kan användas i reminiscensarbetet. Ett eget ”Erindringens Hus”håller på att byggas i 50-tals stil.<br />
Verksamheten har varit en viktig inspirationskälla <strong>för</strong> hela projektet. Representanter från tre av de fem<br />
museerna deltog samt representanter från Östersunds kommuns Vård- och omsorgs<strong>för</strong>valtning. Totalt<br />
sju personer.<br />
Studieresa till London - Deltagarna i projektet beviljades indivi<strong>du</strong>ellt medel <strong>för</strong> en studieresa till<br />
London. Medel söktes från EU, Internationella programkontoret <strong>för</strong> utbildningsområdet,Grundtvig.<br />
Fyra av de deltagande museerna samt personal från vård-omsorg, Östersunds kommun, besökte ”Age<br />
Exchange Theatre Trust” i London. Här har en <strong>för</strong> Europa unik och erkänd verksamhet i<br />
reminiscensarbete byggts upp. Vid ”Age Exchange” arbetar man också framgångsrikt med<br />
generationsövergripande verksamhet. Studiebesökets syfte var att öka vår kompetens i<br />
reminiscensarbete samt att vidareutveckla våra egna metoder.<br />
Projektspridning<br />
Föredrag på nationell och internationell nivå:<br />
NCK:s konferens 2010 - Projektet presenterades vid den årliga konferensen i februari som arrangeras<br />
av <strong>Nordiskt</strong> Centrum <strong>för</strong> Kulturarvspedagogik.<br />
Centrum <strong>för</strong> Barnkulturforskning - Vid det årliga seminaret i mars 2010 vid Centrum <strong>för</strong><br />
Barnkulturforskning, Stockholms universitet presenterades projektet.<br />
Europeiska Friluftsmuseer-Llloam - Projektet presenterades vid mötet med europeiska frilufts-<br />
museer, där livslångt lärande och pedagogik vid friluftsmuseerna står i fokus. Mötet ägde rum i<br />
september 2010 i Ungern.<br />
4
Vårmötet - Riks<strong>för</strong>bundet <strong>för</strong> Svenska museer - Projektet presenterades under ett av de seminarier<br />
som erbjöds under vårmötet i mars 2011som arrangerades av Riks<strong>för</strong>bundet <strong>för</strong> Svenska museer.<br />
Möte på Historiska museet, Stockholm i februari 2011 - Projektet presenterades av NCK vid ett<br />
möte där NCK, RSM och ett antal chefer vid svenska museer diskuterade museipedagogik och<br />
möjligheterna till samordning av gemensamma mål <strong>för</strong> denna.<br />
Uppsala universitet - Föreläsning vid Institutionen <strong>för</strong> ABM den i september 2010.<br />
NTNU - Föreläsning vid Instituttet for historie og klassiske fag i oktober 2010.<br />
Totalt har ca 450 personer deltagit vid dessa presentationer.<br />
Ytterligare <strong>för</strong>edrag som hållits på lokal nivå presenteras under resp museums redovisning.<br />
Internationell utblick<br />
I internationella studier om livslångt lärande används ofta begreppen tredje och fjärde åldern <strong>för</strong> att<br />
diskutera lärprocesser under livets senare skeden. Den faktiska åldern är inte så viktig i sammanhanget<br />
även om man med tredje ålder vanligtvis menar åldersgruppen 50-75 år och åldersgruppen över 75 när<br />
det gäller den fjärde. Det var under 1970-talet som begreppet tredje åldern <strong>för</strong>st började diskuteras.<br />
Generellt menas med begreppet den tid då individen trappar ned sitt <strong>för</strong>värvsarbetande men då han<br />
eller hon, relativt sett, är vid god fysisk och psykisk hälsa. Inte sällan har den övergripande<br />
samhällsutvecklingen varit vägledande när tredje åldern diskuterats. Således diskuterar man i dag ofta<br />
den stora ökningen av personer i denna grupp, sedd i <strong>för</strong>hållande till den övriga befolkningen. För<br />
några generationer sedan var detta <strong>för</strong> många en kort tid av vila i livet, <strong>för</strong>e vacklande hälsa och död.<br />
Idag är det en period av stora möjligheter att leva ett rikt och aktivt liv. Utmaningen så som den<br />
formuleras av brittiska NIACE (National Institute of A<strong>du</strong>lt Continuing E<strong>du</strong>cation) handlar om att<br />
stötta personer att hitta nya identiteter och konstruktiva roller <strong>för</strong> den långa tid som man i dag lever<br />
utan<strong>för</strong> arbetsmarknaden. I detta sammanhang spelar lärandet och kvalitetssäkringen av denna, en<br />
avgörande roll. I Storbritannien har regeringens ”Opportunity Age Strategy” som publicerades 2005,<br />
särskilt pekat ut behovet av att utveckla åtgärder <strong>för</strong> att möta behoven hos denna växande grupp i<br />
samhället. Det får samtidigt inte glömmas bort att det är en ytterst heterogen grupp vi talar om. Att<br />
behandla dem som ”äldre” med identiska intressen, drömmar och behov är uteslutet.<br />
Precis som i Sverige lever i Storbritannien många personer över 75 år i eget boende, även efter 90 är<br />
det mindre än en tredjedel som lever i någon form av boende. Genus är en viktig faktor i denna grupp<br />
då många, i synnerhet kvinnor, upplever stor ensamhet efter sina makars bortgång. Omkring 20<br />
procent av personer över 80 år drabbas också av någon form av demenssjukdom. Olika insatser när det<br />
gäller lärande kan vara en faktor i bromsandet av demenssjukdom men det kan också hjälpa till att<br />
5
summera och skapa en känsla av sammanhang när en person ser på sitt liv i retrospektiv.<br />
Storbritannien har varit ett <strong>för</strong>egångsland när det gäller olika former av minnestimulering. Ett i<br />
Storbritannien relativt vanligt, men också kostnadseffektivt sätt <strong>för</strong> museer och arkiv att göra något<br />
inom detta område är att sätta ihop väskor kring olika teman. Väskorna kan lätt tas med av musei- och<br />
arkivpersonal eller lånas ut till äldreboenden, <strong>för</strong>eningar eller andra intresse<strong>för</strong>eningar.<br />
Stephen McNair understryker i sin studie om demografi och livslångt lärande att det finns många<br />
intressanta initiativ till lärande <strong>för</strong> personer i den fjärde åldern. Problemet är bara att majoriteten av<br />
dessa initiativ drivs i projektform under begränsad tid. Ofta finns inte medel <strong>för</strong> storskalig spridning av<br />
resultaten, det saknas politiska incitament, samordning och överblick. De som befinner sig på särskilda<br />
boenden blir, när det gäller tillgång till lärande, helt beroende av <strong>för</strong>eståndare eller chefers initiativ och<br />
<strong>för</strong>måga att få tillgång till lokala resurser. Utmaningen <strong>för</strong> denna grupp så som den formuleras av<br />
NIACE är att utveckla relevant program och riktlinjer <strong>för</strong> lärande och att hitta samarbetsformer mellan<br />
institutioner <strong>för</strong> lärande och representanter <strong>för</strong> hälso- och sjukvården. 1<br />
Minne, bemötande och reminiscens - gemensamma utgångspunkter<br />
Minnet<br />
Var har jag nu lagt nycklarna och vart har mobilen tagit vägen? Känns frågeställningarna igen? Att<br />
glömma bort vart man lagt saker, att inte alltid komma på namnen på personer som man träffat är<br />
vanligt och behöver inte vara tecken på någon sjukdom. Att minnas sämre med åren är något som hör<br />
till att bli äldre.<br />
Minnet brukar delas upp i olika typer: Episodminnet eller dagboksminnet – är ett långtidsminne där<br />
våra självupplevda erfarenheter lagras. Det vi varit med om som barn och ungdomar finns lagrat i<br />
episodminnet. ”Det är vår personliga historia och när vi ska minnas sådan information sätter vi oss i en<br />
tidsmaskin och färdas bakåt i tiden <strong>för</strong> att återuppleva händelserna i vårt inre.” 2 Det som utmärker<br />
episodminnet är att vi gör en slags tidsresa i vårt inre när vi ska minnas och på så sätt återupplever vi<br />
vad vi en gång varit med om. Episodminnet är som allra bäst i 20- årsåldern <strong>för</strong> att sedan successivt<br />
börja avta. Från 60 – årsåldern brukar det märkas allt tydligare. I episodminnet lagras också nya<br />
erfarenheter och upplevelser och minnet av dessa minskar med åldern utan att det behöver vara<br />
onormalt.<br />
Under genom<strong>för</strong>andet av Minnesprojektet har episodminnet med sina kopplingar till det självupplevda<br />
stimulerats. Att stiga in i de historiska miljöerna på friluftsmuseet, att göra ett besök ute i kulturmiljön<br />
1 Grut, S, Nck<br />
2 Fahlander, K, Karlsson, G, Vikström, D (2009) Demensboken. Lund. Studentlitteratur<br />
6
eller ta del av välbekanta <strong>för</strong>emål från <strong>för</strong>r i en utställning” triggar igång ” minnet. Många samtal har<br />
startat helt av sig själva och personer som tidigare varit inneslutna i sin egen värld har plötsligt blivit<br />
mera aktiva och intresserade av att berätta om t ex sin barndom eller ungdomstid. Ofta hamnar vi just i<br />
den tidsepoken i en människas liv. Att <strong>för</strong>a samtal om den tid när deltagarna själva bildade familj och<br />
sina egna barns uppväxt har inte varit lika självklart. Kan det bero på att det som etsat sig fast starkast<br />
i det episodiska minnet är de tidiga erfarenheterna i en människas liv? De minnen som ligger längre<br />
fram i nutid har inte samma benägenhet att ”brinna lika starkt”, de slocknar snabbare.<br />
Det semantiska minnet – eller kunskapsminnet är också ett långtidsminne. Det behöver inte vara<br />
kopplat till egna upplevelser och erfarenheter. Ur detta minne hämtar vi upp t ex ramsor, psalmverser<br />
eller våra kunskaper i främmande språk. Man brukar säga att kunskapsminnet ökar fram till 55 - 60-<br />
årsåldern <strong>för</strong> att därefter avta. Ny forskning visar däremot att med stimulans av minnet behöver inte<br />
nedgången vara så märkbar.<br />
I detta projekt har exempel på detta inträffat vid många olika tillfällen. Schlagertexter från 40-talet<br />
bubblar t ex spontant upp ur minnet, psalmer som sjöngs på morgonbönen i skolan eller långa utdrag<br />
om ”Sven Dufva” i Fänrik Ståls sägner. De finns bara plötsligt där! Kunskapsminnet har kommit<br />
igång!<br />
Proce<strong>du</strong>rminnet – är ett rörelseminne som också tillhör långtidsminnena. Det är vårt starkaste minne<br />
som sitter kvar allra längst och som står emot sjukdomar bra. Olika typer av rörelsescheman som<br />
fungerar per automatik, när man väl lärt sig dem, som att cykla, simma, gå och springa. De är alla<br />
exempel på när proce<strong>du</strong>rminnet kopplas på. Inom detta projekt har vi uppmärksammat hur väl många<br />
av de äldre fungerar i motoriska situationer. Titt som tätt har vi t ex blivit uppbjudna till ”spontan”<br />
dans, en foxtrot där alla steg suttit på plats! Ibland har någon spelat munspel. En av deltagarna spelade<br />
munspel som ung och när vi fick reda på det in<strong>för</strong>skaffades ett munspel. Det tog inte många minuter<br />
<strong>för</strong>rän melodierna väcktes till liv igen trots att ca femtio år gått sedan han sist spelade. Olika<br />
arbetsmoment inom skogsarbete som att hugga, såga, barka och slipa verktyg har också suttit kvar i<br />
minnet trots att många av männen lämnat sina yrken <strong>för</strong> drygt tjugo år sedan. Samma gäller kvinnorna<br />
i projektet som elegant lindar och vyssar vårt lindebarn eller krusar örngottsband med kniv.<br />
De båda långtidsminnena – det semantiska och proce<strong>du</strong>rminnet kopplas på utan att vi i tanken behöver<br />
göra en inre tidsresa. På så sätt skiljer sig episodminnet från de två övriga eftersom episodminnet<br />
<strong>för</strong>utsätter denna inre resa.<br />
7
En ångande murpanna väcker många minnen<br />
Arbetsminnet – eller korttidsminnet hjälper oss att kunna fungera i vardagen. Det som händer här och<br />
nu. Man kan likna det med uppmärksamhets - och koncentrations<strong>för</strong>mågan. Genom arbetsminnet kan<br />
vi koppla samman nya erfarenheter med gamla som ligger i långtidsminnena. Men arbetsminnet har<br />
inte obegränsat med ”minne”- vi kan inte hålla kvar minnet av allt <strong>för</strong> många uppgifter samtidigt, t ex<br />
olika koder eller personnummer. Arbetsminnet är som bäst mellan 25-35 årsåldern <strong>för</strong> att därefter<br />
<strong>för</strong>sämras. Men det behöver inte innebära att allt ser nattsvart ut. Genom olika typer av hjärngympa<br />
kan personer långt upp i åren stimulera och träna sitt minne. 3 Den nya hjärnforskningen kommer också<br />
med nya rön om att hjärnceller kan nybildas, vilket är hoppingivande. Livsstil och ett socialt rikt liv är<br />
saker som bidar till att öka välbefinnandet och hålla sjukdom borta. 4 När arbetsminnet inte fungerar<br />
blir personens medvetna tankar och fokus stört. Det blir svårt att hålla en röd tråd och att fullfölja ett<br />
samtal eller en aktivitet. Följden blir ofta ett okoncentrerat, <strong>för</strong>virrat beteende. Hjärnan har blivit störd<br />
i sin uppgift att hålla samman upplevelser och intryck som sköljs över personen. 5<br />
Demenssjukdomar<br />
Ordet demens kommer ifrån latinets de mens och kan översättas till ”utan själ” Att lida av demens är<br />
inget nytt utan har funnits i århundraden. Förr såg man på demenssjukdomarna som en naturlig del av<br />
åldrandet och inte som en sjukdom. Han eller hon har blivit åder<strong>för</strong>kalkad eller senil.<br />
3 Lindgren, A (2008) Allt <strong>du</strong> behöver veta innan <strong>du</strong> glömmer om alzheimer och demens. Stockholm. Prisma.<br />
4 Föredrag av Bibbi Miegel Sandberg under NCK:s konferens 2009<br />
5 Fahlander K, Karlsson G, Vikström D(2009) Demensboken. Lund. Studentlitteratur<br />
8
Idag innebär diagnosen demens att personen uppvisar en långvarig och tydlig <strong>för</strong>sämring av sina<br />
intellektuella funktioner. Orsaken kan vara sjukdom eller en skada som påverkar hjärnan. 6 Hög ålder<br />
är lika med större risk att insjukna i någon demenssjukdom. Bland personer som är över 95 år riskerar<br />
upp till 50 % att insjukna i en demenssjukdom. I 85- årsåldern har ca 20 % drabbats, 65 årsåldern ca 1<br />
% och i 50 årsåldern färre än 1 %. 7 Demenssjukdom är den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige.<br />
Man beräknar kostnaden <strong>för</strong> demensvården till ca 40 miljarder kr/år. 8 Det är ca 4 % av befolkningen<br />
som insjuknar i Alzheimers och <strong>för</strong>utom hög ålder är ärftlighet en riskfaktor. Fler kvinnor drabbas<br />
också trots att man i statistiken tagit hänsyn till att kvinnor lever längre än män. Andra kända<br />
riskfaktorer är t ex slag mot huvudet. Livsstilen kan också spela en roll som rökning, alkohol,<br />
kostvanor och bristande motion. Antalet som insjuknar har inte ökat men eftersom fler personer lever<br />
allt längre finns en risk att fler kommer att insjukna i någon form av demenssjukdom. 9<br />
Alzheimers sjukdom: Av demenssjukdomarna är Alzheimers sjukdom den mest vanligt<br />
<strong>för</strong>ekommande. Den beskrevs <strong>för</strong>sta gången, <strong>för</strong> mer än 100 år sedan, av den tyske läkaren Alois<br />
Alzheimers. Han upptäckte sjukdomen hos en kvinna i 50 årsåldern. Idag beräknar man att ca 180 000<br />
personer i Sverige har någon form av demenssjukdom och av dessa har ca 120 000 diagnosen<br />
Alzheimers sjukdom. Inte <strong>för</strong>rän på 1960-talet började man se likheterna mellan sjukdomen och äldre<br />
personer som led av glömska. De senaste tjugo åren har intresset och kunskapen ökat kring<br />
Alzheimers sjukdom. Sverige är ett av de länder som är ledande inom demensforskning. Allmänhetens<br />
kännedom har också ökat om demenssjukdomar. 10<br />
Hur sjukdomen yttrar sig: Minnesstörning som i början kan vara svår att skilja från vanlig<br />
åldersglömska. Men minnesstörningen tilltar och blir snabbt allt större. Ännu en hjärnfunktion måste<br />
vara påverkad <strong>för</strong> att diagnosen demens ska kunna ställas. Kriterierna är: o<strong>för</strong>måga att tolka<br />
sinnesintryck, <strong>för</strong>sämrad språk<strong>för</strong>måga, <strong>för</strong>sämrad <strong>för</strong>måga att ut<strong>för</strong>a rörelser med viljans hjälp, eller<br />
<strong>för</strong>sämrad planerings- och ut<strong>för</strong>ande<strong>för</strong>måga, störd tidsuppfattning. Problemen ska vara så svåra att<br />
det innebär en problematik i det vardagliga livet och att de har funnits i minst sex månader. 11<br />
Orsak: Förenklat beskrivet kan man säga att nervceller i hjärnan dör och till slut skrumpnar hjärnan.<br />
Orsaken är att plaque bildas av äggviteämnen och klumpar ihop sig bland nervcellerna. Det med<strong>för</strong> att<br />
6 Lindgren A(2008) Allt <strong>du</strong> behöver veta innan <strong>du</strong> glömmer om alzheimer och demens. Stockholm. Prisma.<br />
7 Fahlander K, Karlsson G, Vikström D(2009) Demensboken. Lund. Studentlitteratur<br />
8 Näsman B(2009) PhD i geriatrik. Föredrag vid fortbildningsdag<br />
9 Lindgren A(2008) Allt <strong>du</strong> behöver veta innan <strong>du</strong> glömmer om alzheimer och demens. Stockholm. Prisma.<br />
10 Lindgren A(2008) Allt <strong>du</strong> behöver veta innan <strong>du</strong> glömmer om alzheimer och demens. Stockholm. Prisma<br />
11 Fahlander K, Karlsson G, Vikström D(2009) Demensboken. Lund. Studentlitteratur1<br />
9
de olika nervcellerna inte får kontakt med varandra vid sina kopplingsställen, synapserna.<br />
Nervcellerna <strong>för</strong>tvinar därmed och slutar att fungera.<br />
Vaskulär demens (blodkärlsdemens):Är den demenssjukdom som är näst vanligast i västvärlden.<br />
Man räknar med att 25 % av alla demenssjukdomar är av denna typ. Längre upp i åldrarna är siffran<br />
ännu högre. Ofta finns blandtillstånd mellan Alzheimers sjukdom och vaskulär demens.<br />
Hur sjukdomen yttrar sig: Symtomen liknar de vid Alzheimers sjukdom. Dessa kan komma hastigt på<br />
eller mera gradvis. Om personen får en stroke blir det ett hastigt insjuknande. Svaghet i armar eller<br />
ben, sluddrigt tal och ibland <strong>för</strong>virring är vanliga symtom. 12 Symptomen är beroende av vilka delar av<br />
hjärnan som skadats. Skador djupt i hjärnan kan med<strong>för</strong>a att de psykiska funktionerna blir långsamma<br />
liksom rörelserna. Man har svårt att ta egna initiativ och har inte lust med någonting.<br />
Planerings<strong>för</strong>mågan påverkas och det blir problem att klara vardagliga sysslor. Minnet <strong>för</strong>sämras<br />
oftast. Depression finns ofta vid denna typ av hjärnskada och det kan vara ett tidigt symptom. 13<br />
Orsak: Vaskulär demens orsakas av störningar i blodflödet i hjärnan. Blodproppar som drabbar större<br />
blodkärl t.ex. vid stroke (hjärnblödning, slaganfall) kan skapa plötslig <strong>för</strong>sämring. Vid denna<br />
demensform finns ofta ett högt blodtryck sedan tidigare i livet, sjukdomar i hjärta, blodkärlssystemet<br />
eller diabetes.<br />
Demensutredning: Det är av stor betydelse att alla som uppvisar symtom som kan tyda på demens<br />
genomgår en medicinsk utredning. Det är viktigt att fånga upp dessa personer i ett tidigt skede. För att<br />
rätt diagnos ska kunna ställas som i sin tur leder till att personen får rätt bemötande, rätt läkemedel och<br />
rätt information om <strong>för</strong>väntat <strong>för</strong>lopp. Numera finns bromsmediciner som inte botar men bromsar<br />
sjukdoms<strong>för</strong>loppet. Demensutredningar ut<strong>för</strong>s av distriktsläkare och i komplicerade fall remitteras<br />
personen vidare till specialister som geriatriker eller psykiatriker. 14<br />
I denna rapport har vi inte möjlighet eller kompetens att <strong>för</strong>djupa oss medicinskt. Vi har där<strong>för</strong> valt att<br />
<strong>för</strong>enklat beskriva de allra vanligaste demenssjukdomarna. Vi går inte hellre in på olika medicinska<br />
behandlingsmetoder.<br />
Mera information genom: www.alzheimerforeningen.se www.demensforbundet.se<br />
www.demens<strong>centrum</strong>.se<br />
12 Cars J, Zander B(2006)Samvaro med dementa. Råd till anhöriga och personal om bemötande. Stockholm.<br />
Gothia<br />
13 www.demensforbundet.se<br />
14 Näsman, B (2009) PhD i geriatrik. Föredrag vid fortbildningsdag<br />
10
Bemötande<br />
Mötet: Att bli igenkänt, att höra sitt fullständiga namn, var man kommer ifrån, ger en känsla av<br />
bekräftelse. Upplevelsen av den egna identiteten stärks och upprätthålls. Hos personer med<br />
demenssjukdom är ofta självkänslan satt ur spel, det kan vara svårt att känna igen sig själv. Beröring,<br />
långa handslag, välkomnande leenden och en kram, sammantaget bidrar det till att skapa positiva<br />
möten i en atmosfär, där målet är att alla ska känna sig bekväma och välkomna in i gemenskapen.<br />
Känner <strong>du</strong> inte igen mig? Hur lätt är det inte att ställa en sådan fråga, speciellt när personen tittar på<br />
dig med frågande blick. Berätta istället vem <strong>du</strong> är, ditt namn. Ge gärna små ledtrådar med avsikten att<br />
ringa in vem <strong>du</strong> är utan att <strong>för</strong>löjliga. Syftet är hela tiden att få en riktig kontakt med personen. I mötet<br />
får man träna sig själv i att tona ned behovet av den egna bekräftelsen. Personen fram<strong>för</strong> dig har glömt<br />
vem <strong>du</strong> är men din roll är att stärka den andre personens behov av bekräftelse. 15 Mötet med den<br />
fysiska platsen kan också vara svår att minnas. Hos personer med demenssjukdomar <strong>för</strong>sämras<br />
rumsuppfattningen, man har svårt att orientera sig och de mest välkända vägar och platser kan bli<br />
okända områden. Att återsamlas på samma ställe kan underlätta. Där kan sinnesupplevelser vara<br />
vägledare och <strong>för</strong>stärka minnet.<br />
Samtalet: I bemötandet är det viktigt att vi som personal är känslomässigt närvarande. Undvik att börja<br />
ett samtal med ”kommer <strong>du</strong> <strong>ihåg</strong> ” eller ”minns <strong>du</strong>” och frågor som när, vad och vem. Sådana<br />
frågeställningar skapar ofta en känsla av otillräcklighet och osäkerhet. Ställ gärna öppna frågor. Pröva<br />
att berätta själv om samtalsämnena sinar och vips ska <strong>du</strong> se att något <strong>du</strong> säger kan bli öppningen till ett<br />
nytt samtal. Personen kan ha fastnat <strong>för</strong> något i din berättelse som den associerar till och så löper<br />
samtalet vidare. ”Carpe diem” fånga stunden och glädjen i stunden. 16 Vad utmärker det goda<br />
samtalet? En ömsesidighet och ett utbyte av tankar som berör. Ett totalt fokus skapas mellan<br />
personerna som är inne i samtalet. En upplevelse av att inget annat existerar än den person som man<br />
samtalar med. Själva mötet kan också vara utan språkligt utbyte av tankar, istället skapas en ordlös<br />
ömsesidighet. Många gånger under projektet har sådana stunder ägt rum och oftast tillsammans med<br />
endast en person åt gången. Plötsligt har man lyckats trycka på någon knapp där minnen funnits som<br />
bubblar fram. Magiska ögonblick, sköra som såpbubblor. När dessa ögonblick kommer är det bra att<br />
gruppen inte är stor. Det gäller att ta till vara dessa tillfällen och lyssna aktivt och koncentrerat.<br />
Tillfället kan lätt gå <strong>för</strong>bi och såpbubblan brista om något utifrån stör eller någon släpper<br />
koncentrationen. Att behålla fokus kan vara svårt hos personer med demenssjukdom. Det kan vara<br />
problematiskt att hålla kvar tankarna en längre stund kring samma ämne. Man blir både störd av sina<br />
15 Fahlander, K, Karlsson, G, Vikström, D (2009) Demensboken. Lund. Studentlitteratur<br />
16 Cars J, Zander B(2006)Samvaro med dementa. Råd till anhöriga och personal om bemötande. Stockholm.<br />
Gothia<br />
11
egna tankar och vad som händer runt omkring. Det kan vara en hjälp i samtalet att inte hoppa <strong>för</strong><br />
mycket från ett ämne till ett annat. Använd gärna få bisatser och alternativ. Att själv vara fokuserad<br />
och koncentrerad hjälper personer med demenssjukdom att skapa fokus. 17 Ofta är man känslig <strong>för</strong><br />
intryck och har svårt att sovra och stänga ute olika sinnesintryck som vi andra lätt sorterar bort eller<br />
stänger ute. Att ta en sak i taget, att vara tydlig i sin kommunikation underlättar. För den skull behöver<br />
man inte <strong>för</strong>barnsliga sitt tilltal vilket kan upplevas kränkande. 18 Vid vissa tillfällen får man avleda<br />
personer som hakar upp sig i samma tankegångar och samtalsämnen genom att ställa frågor som<br />
<strong>för</strong>siktigt leder vidare till andra nya tankar. Tillfällen kan också uppstå då personer blir irriterade på<br />
varandra. För att undvika konfliktfyllda situationer kan man avleda personerna genom att, även här,<br />
komma in på andra samtalsämnen än de som är källan till konflikt. Att dela på personerna så de vistats<br />
i olika rum <strong>för</strong> att minska risken <strong>för</strong> aggressioner kan också vara en möjlighet. Omdömes<strong>för</strong>mågan kan<br />
<strong>för</strong>sämras hos personer med demenssjukdom och ett aggressivt beteende bli följden. Aggressivitet är<br />
oftast en reaktion på en sviktande verklighetsuppfattningen som ger en kontroll<strong>för</strong>lust. 19<br />
Reminiscensmetoden<br />
När man arbetar utifrån reminiscensmetoden <strong>för</strong>söker man att medvetet locka fram minnen.<br />
Tillsammans gör man en ”upptäcktsresa” i minnenas värld där man utgår ifrån personens egna<br />
minnen. Historia, traditioner och det kulturella arvet kan tas som utgångspunkt <strong>för</strong> att öka lusten och<br />
viljan att kommunicera och samtidigt ge minnesupplevelser. 20<br />
Reminiscensmetoden kan vara ett sätt att stärka personens självkänsla och identitet samtidigt som<br />
relationen stärks emellan den som leder samtalet och personen som berättar 21<br />
Bakgrund: ”Inget nytt under solen”. - Inom äldreomsorgen har vi alltid talat om <strong>för</strong>r i tiden med de<br />
gamla! Det stämmer, men inom reminiscens har man utvecklat en medveten metod som fokuserar på<br />
att väcka minnen, <strong>för</strong>a samtal i en öppen och positiv stämning och ibland även genom<strong>för</strong>a aktiviteter<br />
utifrån dessa minnen. Om man slår upp ordet reminiscens i en engelsk-svensk ordbok är betydelsen<br />
hågkomst eller minnen. Birgitta Näsman, PhD i geriatrik, brukar beskriva reminiscensmetoden som<br />
”Att tänka högt om gamla tider ”. Den har medvetet varit i bruk bara under några få decennier. I 1960-<br />
talets England var man från ansvarigt håll inte positiv till att man talade om <strong>för</strong>r i tiden med de äldre<br />
17 Cars J, Zander B(2006)Samvaro med dementa. Råd till anhöriga och personal om bemötande. Stockholm.<br />
Gothia<br />
18 Fahlander K, Karlsson G, Vikström D(2009) Demensboken. Lund. Studentlitteratur<br />
19 Aringstam M(2010) demenssköterska<br />
20 Nömgård M (2011) Kalmar läns museum<br />
21 Isacs L, Wallskär H(2004) Låt minnena leva - en handbok i reminiscensmetoden. Stockholm. Gothia<br />
12
inom äldreomsorgen. Det sågs kunna leda till en <strong>för</strong>sämring och en tillbakagång om de talades <strong>för</strong><br />
mycket om gamla tider. Utifrån detta realitetsanpassade <strong>för</strong>hållningssätt skulle personalen istället<br />
koncentrera sig på att stärka de äldres möjligheter att orientera sig i nutid. 22 Troligtvis ledde detta till<br />
att det psykiska välbefinnandet hos de gamla blev skadat. En helomvändning skedde 1963 när den<br />
amerikanske psykiatrikern Robert Butler presenterade sina studier kring reminiscens och betydelsen<br />
<strong>för</strong> äldre personer att få möjlighet att minnas gamla tider. Under 1980- talet blev reminiscens mycket<br />
populärt på engelska ålderdomshem och inom dagvård. Den sågs t o m som en form av terapi, vilket<br />
på senare tid har reviderats. Reminiscensmetoden anses numera kunna ge vissa terapeutiska effekter.<br />
Idag används den på en mängd olika sätt, i olika sociala och kreativa sammanhang. Det som utmärker<br />
metoden är att den genom<strong>för</strong>s i små grupper med syfte att höja välbefinnande och livskvalitet. 23<br />
Reminiscensmetoden och personer med demenssjukdom: Metoden har använts på många platser i<br />
världen och riktat sig till olika åldrar, till både friska och personer med olika typer av<br />
funktionsnedsättningar. Inom vården av personer med demenssjukdom har metoden haft stor<br />
betydelse. Att utgå från det som personen minns, att fokusera på det som fortfarande är friskt skapar<br />
en känsla av trygghet, ökar självkänslan och jag-uppfattningen. 24 Saker som man klarat av utan att<br />
reflektera över fungerar inte längre. Då är det en <strong>för</strong>del att stötta det som personen kan och minns och<br />
inte det som man inte längre kan eller <strong>för</strong>mår. Ofta upplever den demenssjuke sig splittrad och man<br />
har svårt att få ett sammanhang i sina upplevelser. Genom att delge andra sin egen historia, sina egna<br />
erfarenheter till personer som är intresserade stärks man i sin självkänsla. Metoden kan hjälpa till att<br />
skapa sammanhang <strong>för</strong> den demenssjuke. Broar kan byggas mellan personens <strong>för</strong>flutna och nutiden.<br />
Att känna igen sin egen livshistoria i någon annans kan också vara stärkande <strong>för</strong> självkänslan och<br />
bryta isolering och skapa nya relationer. Det är också viktigt att samtalen <strong>för</strong>s i en öppen och tillåtande<br />
atmosfär. Inget är rätt eller fel utan det är personens egna upplevelser som är det viktiga i samtalen.<br />
Ingen behöva känna sig tvungen att berätta något mot sin egen vilja. En trevlig social samvaro och<br />
kommunikation mellan deltagarna är ytterligare en vinst med metoden som är nog så viktig att<br />
poängtera. Känslan av att ha haft en trevlig stund tillsammans kan sitta kvar länge, länge trots att<br />
innehåll, tid och plats är glömda.<br />
Levnadsberättelser som verktyg: I arbetet med reminiscens är personens indivi<strong>du</strong>ella livshistoria<br />
mycket viktig att känna till. Det blir ofta den röda tråd som samtalen tar sin utgångspunkt och utspelar<br />
sig kring. Samtalen får på så sätt en känslomässig anknytning, vilket är av vikt då minnet knyts upp av<br />
känslor. Inom äldreomsorgen har man i många kommuner tagit fram underlag till levnadsberättelser<br />
22 Hägglund, P (2011) Demens- och psykiatrikonsulent, Härnösand<br />
23 Housden, S (2007) Reminiscence and lifelong learning. Leicester. Niace-promoting a<strong>du</strong>lt learning<br />
24 Isacs, L, Wallskär, H (2004) Låt minnena leva - en handbok i reminiscensmetoden. Stockholm. Gothia<br />
13
som personen själv eller tillsammans med en anhörig fyller i. (Se bilaga 1. Underlag till<br />
levnadsberättelse från Östersunds kommun) Levnadsberättelsen ligger till grund <strong>för</strong> den<br />
bemötandeplan som alla personer inskrivna inom särskilt boende har rätt till. Personalen inom<br />
äldreomsorgen får en djupare och närmare relation till personerna när de tagit del av deras<br />
levnadsberättelser. Samtalsämnena är många fler när man kan anknyta till vad de upplevt under sina<br />
liv och <strong>för</strong>ståelsen <strong>för</strong> deras beteende ökar. -Det är viktigt att se människan bakom sjukdomen, som en<br />
unik person med sin egen livsryggsäck. 25 Genom levnadsberättelserna har även de anhöriga kommit<br />
närmare varandra. De har fått en kunskap om sina nära som de inte alla gånger känt till eller reflekterat<br />
över.<br />
Syhörna i Prästgården på Murberget<br />
Föremål och sinnesupplevelser: Ett annat verktyg att plocka fram ur reminiscensmetodens<br />
”verktygslåda” är användandet av riktiga <strong>för</strong>emål som går att hantera. Att titta, känna på, hålla i, lukta<br />
på, använda på riktigt. Flera olika sinnesintryck kan <strong>för</strong>stärka minnet av en speciell känsla, en<br />
upplevelse vilket bidrar till att minnen väcks. Hos personer som tappat möjligheten att kommunicera<br />
via språket kan känslan av att hålla i ett <strong>för</strong>emål som väcker minnen påverka personen positivt. Bäst<br />
effekt uppnås om personen själv väljer ett <strong>för</strong>emål som intresserar bland ett antal <strong>för</strong>emål. Det kan<br />
ibland vara ett äldre <strong>för</strong>emål som personalen har dålig kännedom om. Då inträffar det intressanta att<br />
plötsligt blir den äldre personen den kompetente. På det sättet bryter man mot den normala<br />
omsorgssituationens maktbalans där givaren alltid har ett maktövertag mot mottagaren. Det är viktigt<br />
att komma <strong>ihåg</strong> att då man arbetar med reminiscens och plockar fram minnen så kan man väcka<br />
undertryckta och obehagliga minnen. 26 En beredskap <strong>för</strong> att kunna hantera en sådan situation bör<br />
finnas.<br />
25 Persson, A (2009) demensundersköterska, bemötandeutbildning<br />
26 Hägglund, P (2011) demens- och psykiatrikonsulent<br />
14
• Föremål - som personerna kan ha en relation till. Använd gärna eventuell rekvisita från 1900-<br />
tals insamlingar. Knyt gärna en aktivitet till <strong>för</strong>emålet som visar på hur <strong>för</strong>emålet kan ha<br />
använts en gång.<br />
• Bilder - sök gärna bilder från personernas hemorter, helst från deras barn-ungdomstid.<br />
Förstora gärna upp bilderna i A4 format och montera dem på t ex kapa-platta. På så sätt är de<br />
enklare att hantera och man kan var flera som tittar på dem samtidigt. Spar och samla på<br />
gamla utställningsbilder i olika teman - de kommer väl till pass.<br />
• Musik - väcker minnen som inget annat. Både att lyssna på från en gammal raspig<br />
resegrammofon men allra helst att sjunga tillsammans. Texter till gamla schlagers sitter kvar i<br />
minnet länge. Musikinstrument kan prövas och kanske väcks ett intresse och en slumrande<br />
<strong>för</strong>måga!<br />
• Rörelse - Att mala kaffebönor i kaffekvarn, gnugga tvätten med såpa mot tvättbrädan eller<br />
barka en timmerstock- Rörelser väcker minnen som kroppen inte alls glömt.<br />
• Smak & Doft - är ofta lustfyllda minnen. Doft är den sinnesupplevelse som <strong>för</strong>loras alltmer när<br />
personen går längre in i demenssjukdomen. Den söta smaken stannar däremot kvar längst.<br />
• Ljud - inspelade lju<strong>du</strong>pptagningar från gamla radioprogram och högläsning ur skol- och<br />
barnböcker samt uppteckningar om livet <strong>för</strong>r.<br />
• Känsel - att klappa hästens mule, pröva yllekoftan och hålla i barkspaden 27<br />
Många särskilda boenden har idag hundar och katter. Personalen vittnar om hur de märker att de gamla<br />
upplever det mycket positivt och rogivande.<br />
Reflexioner: När man tittar i ”backspegeln” på reminiscensmetoden visar den inte på någon lång<br />
dokumenterad historia. Däremot slås man av hur mycket av metodens innehåll som på ett naturligt sätt<br />
fanns med i samhället när de gamla levde närmare den yngre generationen. Då <strong>för</strong>medlade den äldre<br />
generationen på ett självklart sätt sina kunskaper och upplevelser vidare till de yngre.<br />
27 Isacs L, Wallskär H(2004) Låt minnena leva - en handbok i reminiscensmetoden. Stockholm. Gothia<br />
15
Verksamhet på fem museer<br />
Verksamhet på Jamtli 2009-2010<br />
Jamtlis öppna <strong>för</strong>skoleverksamhet har under lång tid vänt sig till mor/far<strong>för</strong>äldrar tillsammans med<br />
barnbarn, ibland barnbarnsbarn. Friluftsmuseets miljöer och kulturarvsaktiviteter, stimulerar och<br />
inspirerar de vuxna att berätta <strong>för</strong> sina barn och barnbarn om sina egna minnen. Att aktiviteterna<br />
dessutom bygger på sinnesupplevelser är något som båda målgrupperna upplevt positivt. Projektet<br />
”<strong>Kommer</strong> <strong>du</strong> <strong>ihåg</strong>” har gett möjligheter att vidareutveckla detta!<br />
Samverkan med Vård- och omsorgs<strong>för</strong>valtningen i Östersunds kommun<br />
Verksamheten på Jamtli har planerats i nära samverkan med Agneta Anderzon från Vård- och<br />
omsorgs<strong>för</strong>valtningen. Agneta är projektledare <strong>för</strong> det kommunala projektet ”Det sociala innehållet <strong>för</strong><br />
äldre”, vilket syftar till att skapa mötesplatser och öka det sociala innehållet <strong>för</strong> äldre i kommunen.<br />
Projektet har fått statliga stimulansmedel från regeringen. I planeringen ingick även Meta Aringstam,<br />
ansvarig demenssjuksköterska vid demensteamet i Östersunds kommun. En av<br />
demensundersköterskorna, Anneli Persson, kom att knytas nära projektet och har deltagit i planering,<br />
genom<strong>för</strong>ande och kontinuerlig utvärdering av verksamheten. Denna nära kontakt med Vård- och<br />
omsorgs<strong>för</strong>valtningen i Östersunds kommun har varit en <strong>för</strong>utsättning <strong>för</strong> projektets planering och<br />
genom<strong>för</strong>ande.<br />
Grupper och urval<br />
Grupper bestående av fem personer med diagnosen begynnande minnessvikt/Alzheimers har valts ut<br />
av kommunens demensteam. Samtliga av de utvalda personerna har varit hemmaboende och deras<br />
medverkan i projektet ska också ses som en avlastning <strong>för</strong> de anhöriga som med hjälp av<br />
hemtjänstpersonal vårdar dem i hemmet. Kriterierna har varit att man står i kö till<br />
dagverksamhet/dagvård och att man är fysiskt rörlig, vilket underlättar besöken i Jamtlis miljöer. Inget<br />
biståndsbeslut har krävts <strong>för</strong> att delta i projektet. Personerna har erbjudits möjlighet att besöka Per-<br />
Albin torpet på Jamtli vid ett tillfälle/vecka under två timmar. Att som deltagare känna sig sedd, trygg<br />
och bli bekräftad i sällskap med andra personer med minnesproblem har varit avgörande och en orsak<br />
till att gruppen inte varit större. Dessutom har personer med demenssjukdom problem med att fungera<br />
i större grupper eftersom sjukdomen gör det svårt att sovra bland alla intryck. Gemenskap, glädje och<br />
möjlighet att utbyta erfarenheter i en miljö som väcker minnen och ökar deltagarnas livskvalitet har<br />
stått i <strong>centrum</strong>.<br />
Gruppens sammansättning av både män och kvinnor, deras bakgrund och personligheter, har spelat en<br />
stor roll <strong>för</strong> hur gruppen fungerat tillsammans. Arbetet med att välja ut, besöka och informera<br />
16
personerna, deras anhöriga och hemtjänstpersonalen om verksamheten har där<strong>för</strong> haft oerhört stor<br />
betydelse. Att skapa motivation hos personen ifråga kan vara svårt när sjukdomen kanske leder till att<br />
man vill isolera sig. Här krävs ibland positiv stöttning både från anhöriga och hemtjänstpersonal.<br />
Demensundersköterskan har också stöttat med telefonsamtal och besök hos deltagarna. I god tid in<strong>för</strong><br />
<strong>för</strong>sta träffen lämnas levnadsberättelser där deltagarna, tillsammans med någon anhörig eller<br />
hemtjänstpersonal, fyller i en berättelse om sin bakgrund. Dessa är ett viktigt arbetsmaterial <strong>för</strong> oss<br />
och nyckeln till de personer vi möter. Kommunen har arrangerat deltagarnas resor med färdtjänst till<br />
Jamtli. Många har också blivit skjutsade av sina anhöriga.<br />
Hösten 2009 genom<strong>för</strong>des verksamhet med en grupp på fem personer. Detta utökades under 2010 till<br />
två grupper, varav två helt nya efter halva året. Ytterligare en grupp deltog våren 2011.<br />
Personal under projekttiden<br />
Under projektperioden har totalt två museipedagoger från museet och en demensundersköterska från<br />
kommunen arbetat tillsammans. Projektledaren/den ena pedagogen har haft en samordnande funktion,<br />
men även arbetat med grupperna, fr a inledningsvis.<br />
Genom<strong>för</strong>d verksamhet<br />
Miljö: Basen i verksamheten har varit Per-Albin torpet, en 40-tals miljö inredd som en bostad under<br />
beredskapstiden. Till bostadshuset hör också en mindre oinredd la<strong>du</strong>gård. Utan<strong>för</strong> gårdsplanen ligger<br />
ängar och åkermark. Torpet är avskiljt från det övriga området med en liten skogsridå vilket <strong>för</strong>stärker<br />
känslan av landsbygd och skogsmiljö. Under hösten betar Jamtlis får och kor i närheten av torpet och<br />
och hästhagen ligger också i närheten. Kornhässjor står på åkern och påminner om jordbruket från<br />
<strong>för</strong>r. I Per-Albin torpets källare finns moderna bekvämlighter som rinnande vatten, toalett och ett<br />
modernt litet kök. Detta har underlättat verksamheten <strong>för</strong> både personal och deltagare. För att öka<br />
tillgängligheten i torpet har ledstänger satts upp ned till källaren, till andra våningen och farstukvistens<br />
entré. Ytterligare belysning har installerats i köket.<br />
Känslan av 40-tal har <strong>för</strong>stärkts genom att personalen varit klädda i 40-tals kläder. Även övrig<br />
personal på Jamtli i form av aktörer som de äldre möter är klädda i tidsenliga kläder. En stor skillnad<br />
ifrån sommarens Historielands verksamhet är att vi som leder verksamheten inte är i roll. Däremot har<br />
aktörerna varit i roll i en”light version”.<br />
Andra miljöer som nyttjats på Jamtli har varit Skogskojan, en 50-tals bensinmack med veteranbilar<br />
och bilverkstad, Jamtlis La<strong>du</strong>gård med lantraser som fjällkor, getter, får, höns och hästar, Gamla<br />
skolan, Bakstugan och Gulleboden – en handelsbod från 1910-30 tal.<br />
Indivi<strong>du</strong>alisering utifrån levnadsberättelser: Teman och miljöer har, i nära samråd med<br />
demenssköterskan, valts med utgångspunkt utifrån deltagarnas bakgrund. Deras levnadshistoria med<br />
17
etoning på barn-ungdomstiden har varit avgörande <strong>för</strong> innehållet i verksamheten. Dessutom har<br />
verksamheten varit årtidsbunden med sysslor som <strong>för</strong>knippas med den historiska tiden och arbetsåret.<br />
Sinnesstimulering i form av känsel, dofter, smaker, ljud- och musikupplevelser har varit viktiga<br />
ingredienser i varje tema. Att koppla olika moment av rörelser som upprepas till temat som t ex att<br />
mala kaffe med kaffekvarn, såga ved, barka timmer har upplevts positivt.<br />
”Ett tema som berörde de gamla starkt var besöket i skogskojan. Från torpet åkte vi häst och släde till<br />
kojan, nedbäddade i fårskinnsfällar. Det väckte starka minnen hos dem som varit uppvuxna på landet<br />
eller ridit i sin ungdom. Framme vid kojan möttes vi av ”skogsarbetaren Hjalmar” som ville ha hjälp<br />
med barkning och sågning av ved. Efter den arbetsinsatsen bjöd Hjalmar på kolbullar som stektes i<br />
stekpanna på eldpallen. Att sitta och titta in i elden och sjunga Dan Anderssons visor väckte mycket<br />
känslor och minnen. En av männen hade i sin ungdom bott och arbetat i skogen. Han grät av lycka<br />
och visste inte hur han skulle kunna tacka oss <strong>för</strong> att han fått uppleva detta igen. Vi som arbetade den<br />
dagen grät också. Mycket starka känslor väcks i den här verksamheten! Vid dessa tillfällen kan man<br />
märka hur det glimmar till i blicken av igenkännande och hur det påverkar minnet en stund, om än en<br />
kort stund men den positiva känslan sitter kvar länge.” (Ur dagbok <strong>för</strong>d efter aktivitet höstterminen 2009)<br />
Exempel på genom<strong>för</strong>da teman:<br />
Kaffe/ krus - tema. Vi lär känna miljön och varandra i P-A torpet. --- Lek och leksaker, Rim och<br />
Ramsor --- Musiktema med besök av ”Ulla Billqvist” på fältturné --- Separatoragent på besök med<br />
separator som demonstreras. Smörkärning med vevkärna. --- Fettisdagsfirande och våffeldagar. Påsk-<br />
och jultraditioner med julstök --- Kläder och sko – tema, Tvätt – mangling och strykning.<br />
Tider och grupper: Samma tema har upprepats under två veckor vilket varit en <strong>för</strong>del eftersom<br />
upprepning och igenkännande upplevs positivt. Dessutom har det varit en planeringsmässig <strong>för</strong>del.<br />
Träffarna har genom<strong>för</strong>ts på måndagar kl 10.00 – 12.00 samt 14.00 - 16.00. De flesta har startat med<br />
en upptakt i Per-Albintorpet. Att återkomma till samma miljö vid varje träff har upplevts som en<br />
trygghet <strong>för</strong> deltagarna. Det har också underlättat <strong>för</strong> färdtjänstbussarna.<br />
Uppföljning: Efter varje tillfälle har deltagarna fått med sig ett veckobrev hem som berättar kortfattat<br />
och med lättläst stil vad de upplevt under sitt besök på P-A torpet. Veckobrevet har varit ett sätt att<br />
<strong>för</strong>söka befästa upplevelsen samtidigt som de anhöriga i hemmet och hemtjänstpersonalen fått en<br />
möjlighet att i samtal anknyta till upplevelsen på Jamtli. Veckobrevet har också innehållit foton på<br />
aktiviteter och <strong>för</strong>emål som anknyter till temat.<br />
18
Rekvisita och arkivmaterial<br />
En <strong>för</strong>del har varit att kunna använda sig av den rekvisita som sedan tidigare fanns i P-A torpet. Vissa<br />
tidsenliga kompletteringar har gjorts främst med inköp av husgeråd, julsaker, skolböcker från 30- 40<br />
tal och vissa textilier och möbler.<br />
”Genom att titta, vända och vrida på <strong>för</strong>emålen minns man lättare olika episoder, miljöer och<br />
händelse<strong>för</strong>lopp. Föremålen hjälper till att hitta de äldres minnesöar som vi tillsammans med de äldre<br />
kan spinna vidare på och utgå ifrån i våra samtal.” (Citat Anneli Persson, demensundersköterska)<br />
Arkivmaterial från främst Jamtlis bildarkiv i form av upp<strong>för</strong>storade bilder som anknyter till temat har<br />
använts vid varje tillfälle. Viss indivi<strong>du</strong>alisering har även här kunnat genom<strong>för</strong>as med bildmaterial<br />
från deltagarnas hemorter. Skrivet arkivmaterial från museets etnologiska arkiv har också använts.<br />
Arkivbild från Jamtlis bildarkiv<br />
De befintliga museilådor som pro<strong>du</strong>cerades till främst skolor under 1970-80 talen har kommit till<br />
glädje i projektet. Här kan nämnas ”Leklådan” med spel och leksaker från <strong>för</strong>r. ”Skolan <strong>för</strong>r” med<br />
skolböcker, planscher, mm.<br />
Öppet-husdagar<br />
För att kunna nå en större målgrupp har ett antal öppet-husdagar genom<strong>för</strong>ts. Målgruppen har varit<br />
personer på särskilt boende och hemmaboende med hemtjänst. En viktig bieffekt av dessa dagar är att<br />
personal från äldreomsorgen och hemtjänsten har upptäckt museet som utflyktsmiljö. De har också fått<br />
närmare kontakt med vårt arbetssätt och inte minst projektet. Anhöriga har också haft möjlighet att<br />
delta i arrangemangen.<br />
Temat och miljön <strong>för</strong> vårt <strong>för</strong>sta öppet hus var husliga bestyr i Per-Albintorpet med besök av ”Ulla<br />
Billqvist på fältturné ”. På gårdsplanen var stora vårtvätten igång. I värmaren kokades vatten, med<br />
tvättbrädor och med en handdriven tvättmaskin gnuggades den ren. På klädsstrecken vajade de<br />
19
nytvättade kläderna. Besökarna fick hjälpa till och vi fick många goda råd om hur tvätten bäst skulle<br />
gnuggas och ”klappas”. Inne i Per-Albin torpet kunde man återuppleva 40-talet i olika sysslor som bak<br />
och mangling, lyssna på radioutsändningar och titta på bilder från <strong>för</strong>r. Runt om på gårdsplanen var<br />
det upp<strong>du</strong>kat med kaffebord. Kaffe med hembaktbröd kunde köpas av Jamtlis vän<strong>för</strong>ening, Gynnarna<br />
som dagen till ära var klädda i 40-tals kläder. Jamtlis bakstuga var också bemannad av Gynnarna som<br />
sålde nygräddat tunnbröd.<br />
Ett annat, mer manligt tema, <strong>för</strong> en öppet-husdag har varit skogsarbete vid Skogskojan.<br />
Öppet Hus på Per-Albintorpet<br />
Information om projektet på lokal nivå<br />
Under projekttiden har <strong>för</strong>eläsningar om projektet genom<strong>för</strong>ts, vid upprepade tillfällen, till bland<br />
annat sjuksköterskeelever vid Mittuniversitetet och omvårdnadslinjen på gymnasiet. Olika <strong>för</strong>eningar<br />
som Demens- hörsel- och pensionärs<strong>för</strong>eningar har också informerats. Likaså politiker i Vård och<br />
omsorgsnämnden samt personal från Östersunds kommun och andra kommuners äldreomsorg. Totalt<br />
har över 600 personer deltagit vid dessa informationstillfällen som fram<strong>för</strong>allt genom<strong>för</strong>ts av<br />
demensundersköterska Anneli Persson. Dessutom har information spridits genom Jamtlis övriga<br />
kursverksamhet, t ex i Tidsresemetodik.<br />
Reflexioner<br />
Hemtjänstpersonal och anhöriga: För den demenssjuke är anhöriga och hemtjänstpersonal väldigt<br />
centrala <strong>för</strong> att motivera och ”peppa” personen ifråga. En kontinuerlig kontakt mellan hemtjänst,<br />
anhöriga och museet är där<strong>för</strong> oerhört viktig. De deltagare som blivit skjutsade till Jamtli med anhörig<br />
eller av hemtjänstpersonal har vi haft en närmare kontakt med vilket också lett till högre närvaro.<br />
Teman, val av miljö och tidsepok: De teman som ligger nära deltagarnas egen bakgrund och tidiga<br />
erfarenheter berör mest. Existensiella teman som rör mat, boende, traditioner, och musik är mycket<br />
20
uppskattade. Hemmiljön är också mycket central och trots att inte alla varit uppväxta på landet kan de<br />
känna igen sig i inredning, <strong>för</strong>emål och ”knastret från järnspisen”.<br />
De teman som legat senare i tid, t ex 50-talet med Jamtlis bensinmack, har inte varit lika intressant <strong>för</strong><br />
deltagarna. Dels ligger det <strong>för</strong> nära i tid, dels är det inte en ”hemmiljö” som går att identifiera sig med.<br />
Att använda sig av en miljö som är <strong>för</strong> långt bort i tiden kan också skapa problem eftersom det finns<br />
<strong>för</strong> lite att relatera till av egna erfarenheter.<br />
Bemötande: En utmaning har varit att <strong>för</strong>ändra sin egen roll som museipedagog. Från att vara den som<br />
berättar och leder en verksamhet är man här istället en ”avlyssnare” som följer deltagarnas olika<br />
minnestrådar, stöttar och i dialog knyter ihop väckta minnen med deras egna levnadsberättelser. Att<br />
vara lyhörd och fånga stunden är viktigt samtidigt som vår kunskap om människors livsvillkor under<br />
1900-talet kan berika och utveckla samtalen. Detta givande och tagande har varit mycket stimulerande<br />
och lärt oss mycket.<br />
En <strong>för</strong>del har varit att dela upp gruppen, <strong>för</strong>slagsvis i olika rum i torpet. Det underlättar möjligheten att<br />
fokusera på de enskilda individerna i gruppen samt skapar bättre koncentrationsmöjligheter. På andra<br />
våningen har ett rum som inte tidigare använts till verksamheten möblerats upp med lämpliga möbler.<br />
Ett rum att i stillhet dra sig tillbaka till.<br />
Framtidsvisioner<br />
Samarbetet med Vård- och omsorgs<strong>för</strong>valtningen i Östersunds kommun har varit ovärderligt <strong>för</strong><br />
projektets planering och genom<strong>för</strong>ande och är också en <strong>för</strong>utsättning <strong>för</strong> att kunna tänka framåt.<br />
Gemensamma insatser kommer göras <strong>för</strong> att hitta möjligheter <strong>för</strong> att Jamtli ska kunna fortsätta vara en<br />
mötesplats. Här är visionen att bredda verksamheten till att omfatta både personer med eget boende,<br />
men även deltagare från särskilt boende. I det senare fallet skulle verksamheten få en tydlig<br />
fortbildande karaktär <strong>för</strong> den medföljande personalen, med målet att de även i sitt dagliga arbete ska<br />
inspireras att arbeta med kulturarvet.<br />
En ambition är dessutom att sprida de erfarenheter som gjorts inom projektet i form av kurser och<br />
fortbildning. Detta skulle rikta sig till dels blivande undersköterskor och sjuksköterskor, dels befintlig<br />
personal som redan arbetar inom vården på särskilt boende och inom dagvård.<br />
Som ett led i utbildningsinsatserna finns också ambitionen att utveckla möjligheten <strong>för</strong> äldreomsorgen<br />
att låna rekvisita och särskilt framtagna ”minneslådor” från museet.<br />
21
Verksamhet på Västerbottens museum 2009 – 2010<br />
Västerbottens museum har viss erfarenhet av verksamhet <strong>för</strong> och med seniorer sedan tidigare. I<br />
samarbete med Umeå kommun och deras projekt " Kultur <strong>för</strong> seniorer", "Sakta vi gå genom stan" och<br />
"Generationer i samverkan" har olika typer av aktiviteter bedrivits, både i Gammlias miljöer och i<br />
länsmuseets utställningar. Syftet med denna typ av verksamhet är att utveckla metoder <strong>för</strong> livslångt<br />
lärande, berättande och dialog, utifrån grundsynen att kultur ger hälsa. Museets seniorverksamhet<br />
går även i linje med museets mångfaldsplan som betonar vikten av att alla invånare i länet ( i detta fall<br />
oavsett ålder och/eller funktionsnedsättning) ska ha tillgång till sitt kulturarv.<br />
Samverkan med äldreboenden i Umeå kommun<br />
Verksamheten på Västerbottens museum har bedrivits tillsammans med seniorer och personal på två<br />
äldreboenden i Umeå; Dragonens äldrecenter och Sjöjungfruns äldrecenter. Äldrecenter är ett<br />
samlingsnamn <strong>för</strong> två olika boendeformer under samma tak, korttidsboende och särskilt boende (som<br />
är permanent). Det kan även finnas olika typer av dagverksamhet.<br />
Deltagarna i projektet har varit seniorer från både korttids- och särskilt boende. Dragonens äldrecenter<br />
har varit med i projektet under både 2009 och 2010, och Sjöjungfruns äldrecenter har deltagit endast<br />
under 2010.<br />
Grupper och urval<br />
Urvalet av deltagare har gjorts utifrån vilka som varit intresserade och haft stort behov av mental<br />
stimulering. Deltagarnas minnesfunktioner har varierat, från lätt demens och lindriga<br />
minnesnedsättningar till personer med normal minnesfunktion. Aktiviteterna har anpassats till<br />
deltagarnas intressen och önskemål. De flesta har deltagit vid flera olika aktiviteter, men vissa har bara<br />
varit med vid enstaka tillfällen.<br />
Personal under projekttiden<br />
Aktiviteterna har planerats och genom<strong>för</strong>ts i samarbete med rehabiliteringsassistenterna Gun Edlund<br />
och Marie Åström på Dragonens äldrecenter och volontären Gunnel Malmberg på Sjöjungfruns<br />
äldrecenter. De har även valt ut de deltagande personerna och själva deltagit vid aktiviteterna. Från<br />
museets sida har en museipedagog på deltid planerat, genom<strong>för</strong>t och utvärderat verksamheten.<br />
Genom<strong>för</strong>d verksamhet<br />
För att skapa en trygg och trivsam atmosfär där alla ska känna sig sedda och hörda har grupperna varit<br />
små. Det har oftast bara varit tre till fem deltagare, men vid vissa tillfällen har det varit upp till åtta<br />
personer. Antalet vårdpersonal som medverkat har varierat beroende på antal deltagare, och har<br />
22
varierat mellan två och fem personer.<br />
Målsättningen vid minnesträffarna, som varit ca två timmar långa, har varit att aktiviteterna ska trigga<br />
flera sinnen <strong>för</strong> att deltagarna ska få en så stark minnesstimulering som möjligt. Stor vikt har lagts vid<br />
samtal och tankeutbyte, och fikastunden har haft en viktig funktion då deltagarna kunnat dela med sig<br />
av de minnen som dykt upp. Verksamheten har genom<strong>för</strong>ts både i friluftsmuseet Gammlias miljöer<br />
och i Västerbottens museums utställningar, vilket gett möjlighet till många olika minnesupplevelser.<br />
Verksamhet på Gammlia: I Fiske- och sjöfartsmuseet har aktiviteter med fisketema bedrivits vid några<br />
olika tillfällen, med deltagare som har stort intresse <strong>för</strong> fiske och båtliv. Bland båtar, fiskeredskap och<br />
tjärdoft och till tonerna av ”Gamla Nordsjön” med Harry Brandelius har många spännande<br />
fiskeminnen väckts till liv. Till kaffet har det ibland serverats rökt sik på tunnbröd <strong>för</strong> att <strong>för</strong>stärka<br />
upplevelsen ytterligare. I Wallmarksgården har ”Hushållssysslor från <strong>för</strong>r” bedrivits vid ett flertal<br />
tillfällen. Sittande runt den öppna spisen och till ljudet av den sprakande brasan har deltagarna bl a fått<br />
mala kaffe, kärna smör, tälja i trä och karda ull. Efter att kaffet kokats över elden har det avnjutits<br />
tillsammans med det nykärnade smöret på tunnbröd. I skenet av endast levande ljus berättades många<br />
gamla minnen. Det nybyggda nordsamiska vistet har bara hunnit användas vid en minnesträff. Runt<br />
järnspisen inne i kåtan tittade seniorerna på olika samiska <strong>för</strong>emål och hantverk och berättade om sina<br />
minnen av möten med samer och samisk kultur. I Gammlias bagarstuga har det anordnats<br />
seniorbakning vid ett flertal tillfällen tillsammans med Umeå kommun, Kultur <strong>för</strong> seniorer. Att få<br />
möjlighet att kavla, ringla och grädda bröd på en vedeldad häll var ett kärt minne <strong>för</strong> många.<br />
Kaffestund med rökt sik och tunnbröd i Fiske och sjöfartsmuseet<br />
Verksamhet på Västerbottens museum: Under vinterhalvåret har minnesträffarna anordnats inne på<br />
museet under olika teman utifrån deltagarnas intressen och önskemål. Utställningsbesök och<br />
filmvisning i Bio Abelli har kombinerats inom teman om bl a skidor och skidåkning, lumparminnen,<br />
flottning, ullberedning, beredskap och ransonering, fiske och båtliv. De utställningar som har använts<br />
23
är museets basutställningar, Svenska Skidmuseet, Forum och utställningen ”På liv och död – att vara<br />
människa 1809” om sista kriget på svensk mark. I samband med ulltemat fick deltagarna karda och<br />
tova ull. De filmer som har visats har varit både museets egna filmer, t ex om flottning i Umeälven och<br />
om slaget i Ratan, och filmer från Mediecenter i Umeå, fram<strong>för</strong>allt Utbildningsradions serie ”Barnens<br />
århundrade”. Avsnitten om 30-, 40- och 50-talet, med en rik blandning av viktiga händelser, musik,<br />
mode och dans från respektive decennium, har väckt många minnen och lockat till många skratt.<br />
Rekvisita och arkivmaterial<br />
Förutom <strong>för</strong>emålen som finns i miljöerna och utställningarna, har även en stor mängd av museets<br />
rekvisitamaterial använts. Kaffekvarn, kaffepanna, smörkärna, ull och kardor är bara några exempel på<br />
rekvisita som varit väldig viktig i verksamheten. Det har även gjorts vissa nyinköp av rekvisita. Bilder<br />
på olika teman från museets foto-rekvisitaarkiv har också använts i verksamheten.<br />
Genom samarbete med Monica Forsberg och studie<strong>för</strong>bundet Bilda har deras Minneslådor varit<br />
placerade på museet under projekttiden. De lånas ut till äldreboenden i kommunen, men har även<br />
kunnat användas vid minnesträffarna. Minneslådorna är gjorda utifrån teman som t ex Lanthandeln,<br />
Årets högtider, Kafferepet, Fiskekonten och Necessären. Tack vare minneslådor har deltagarnas<br />
minnen från ungdomstiden kunnat <strong>för</strong>stärkas med t ex laxrosa strumpebandshållare, doften av<br />
parfymen 4711, rakvattnet Aqua Vera och surrogatkaffe av sekoria.<br />
De cd-skivor med musik, som medföljer böckerna ”Nycklar till minnenas dörr” och ”Glänta på<br />
minnenas dörr” av Monica Forsberg och Birgitta Näsman, har också använts i verksamheten. Skivorna<br />
innehåller en bra blandning av kända låtar från 20-, 30- och 40-talet, som har bidragit till att <strong>för</strong>stärka<br />
minnesupplevelserna.<br />
Information om projektet på lokal nivå<br />
Information om Minnesprojektet har skett vid ett flertal tillfällen och <strong>för</strong> olika intressegrupper, bl.a;<br />
Västerbottens museums styrelse, Umeå kommuns demensteam, lokala inom ramen <strong>för</strong> projektet<br />
”Generationer i samverkan” arrangerat av Kultur <strong>för</strong> seniorer, Umeå kommun, arbetsgruppen <strong>för</strong><br />
seniorverksamhet inom Folkhälsonämnden vid Västerbottens läns landsting, samt information <strong>för</strong> hela<br />
nämnden vid ytterligare ett tillfälle. Projektpresentation har även skett i samband med ett<br />
kulturevenemang <strong>för</strong> seniorer arrangerat av ABF på Norrlandsoperan samt <strong>för</strong> medlemmar på HSO:s<br />
årsmöte.<br />
Totalt har ca 400 personer tagit del av information om projektet.<br />
Reflexioner<br />
Fysisk tillgänglighet: Denna typ av verksamhet ställer stora krav på den fysiska tillgängligheten.<br />
24
Många av deltagarna har varit rullstolsburna eller använt rullator, och flera av miljöerna på Gammlia<br />
har under projekttiden funktionsanpassats <strong>för</strong> denna målgrupp. Det har byggts ramper till flera av<br />
gårdarna och höga trösklar har avlägsnats. Det finns dock fortfarande miljöer som på grund av sin<br />
otillgänglighet inte kan användas i verksamheten, t ex den gamla skolan. Bristen på toaletter ute på<br />
Gammlia området var ett annat problemområde i början av projektet, men detta avhjälptes under<br />
sommaren 2010 med byggnation av flera nya fina toaletter. En annan anpassning som gjorts har varit<br />
att placera ut bänkar <strong>för</strong> att skapa viloplatser ”efter vägen” där man kan hämta nya krafter.<br />
Färdtjänst: Verksamheten har ibland påvisat konflikter mellan bevarandeintressen och tillgänglighets<br />
intressen, t ex konflikt mellan museets önskemål att hålla gårdstunet bilfritt <strong>för</strong> bevarande av miljön<br />
och tillgänglighetsbehovet att få köra färdtjänstbussen så nära gårdarna som möjligt.<br />
Mental tillgänglighet: Även den mentala tillgängligheten har uppmärksammats i projektet. Det faktum<br />
att de flesta av miljöerna på Gammlia gestaltar en sådan avlägsen tid att inga nu levande personer kan<br />
”känna igen sig” eller ha några egna minnen kopplade till miljön som helhet, är ett problem som på<br />
sikt måste lösas. Det finns dock användbara element och <strong>för</strong>emål även i 1800-talsmiljöer, t ex den<br />
öppna spisen i köket och bakugnen i bagarstugan.<br />
Kaffe mals vid öppna spisen i Wallmarksgården på Gammlia<br />
Bemötande: Även bemötandet, som är en viktig del i den mentala tillgängligheten, har anpassats till<br />
denna målgrupps specifika behov. Att inleda besöket med att få hälsa genom att ta i hand och<br />
presentera sig är väldigt viktigt, liksom att få veta var man är och vad som ska hända. Att lyssna mera<br />
än att tala kan vara en utmaning <strong>för</strong> en museipedagog/guide, som är van att berätta och dela med sig av<br />
sin kunskap.<br />
Synpunkter från personal och deltagare: Den deltagande personalen har varit väldigt positivt inställd<br />
till verksamheten. De har tagit foton vid träffarna, <strong>för</strong> att kunna använda <strong>för</strong> återkoppling och samtal<br />
25
efter besöket. De har satt upp bilderna på anslagstavlor på avdelningarna och även gjort små<br />
bildfoldrar av genom<strong>för</strong>da aktiviteter till de deltagande seniorerna. Detta har varit mycket uppskattat<br />
av både seniorerna och deras anhöriga. Deltagarna har också haft en positiv inställning till besöken!<br />
En man blev så peppad av träffarna med fiskeminnen och fiskefilmer att han bestämde sig <strong>för</strong> att sätta<br />
upp ett mål <strong>för</strong> sig själv; att träna <strong>för</strong> att kunna göra en fisketur nästkommande sommar.<br />
Sammanfattningsvis har det varit en fantastisk upplevelse att få ta del av seniorernas glädje och<br />
tacksamhet, men även deras berättelser och minnen. Det var ett magiskt ögonblick när en man som<br />
tidigare varit väldigt passiv, steg fram till bakbordet i bagarstugan och började kavla deg med stark<br />
och ungdomlig svung. Med tårfyllda ögon upprepade han gång på gång: ”Ni <strong>för</strong>står inte vad det här<br />
betyder <strong>för</strong> mig”.<br />
Framtidsvisioner<br />
Förhoppningsvis ska denna meningsfulla verksamhet kunna fortsätta utvecklas och på sikt ingå i<br />
museets basverksamhet. I museets planer <strong>för</strong> ett ”Gammlia <strong>för</strong> alla” har denna målgrupp sin givna<br />
plats. En annan vision är att få till stånd olika typer av generationssamverkan. Att skapa arenor och<br />
aktiviteter där barn/unga och seniorer kan mötas och utbyta erfarenheter är väldigt angeläget i dagens<br />
samhälle där gamla och unga i allt högre utsträckning lever i skilda världar.<br />
Verksamhet på Murberget 2009-2010<br />
Under 2008 genom<strong>för</strong>des som <strong>för</strong>söksverksamhet projektet ”Minnesnycklar till alla sinnen”. I<br />
projektet ville vi använda oss av våra byggnader och miljöer på friluftsmuseet <strong>för</strong> att i samverkan<br />
med äldreomsorgen rikta oss till personer med demenssjukdom. Den direkta bakgrunden till projektet<br />
var bl a personliga upplevelser tillsammans med nära an<strong>för</strong>vanter samt möten med äldre besökare på<br />
friluftsmuseet. Att inom ramen <strong>för</strong> museiarbete kunna känna att arbetet har en betydelse <strong>för</strong> svagare<br />
grupper i samhället ger vårt arbete en större grad av meningsfullhet. Tack vare projektet ”<strong>Kommer</strong> <strong>du</strong><br />
<strong>ihåg</strong>?” kunde verksamheten fortsätta och utvecklas vidare.<br />
Samverkan med äldreomsorg och social<strong>för</strong>valtning i Härnösands kommun<br />
Samverkan med Härnösands kommun <strong>för</strong>djupades under hösten 2009 i och med samverkan med Per<br />
Hägglund, psykiatri- och demenskonsulent och anhörigkonsulent Marie Hägglund. Tack vare dem<br />
fick vi stöd i att utveckla reminiscensteorin till ett medvetet verktyg i planering, verksamhet och<br />
utvärdering. Per Hägglund tog aktiv del i verksamheten under 2009. Under 2010 hjälpte han och hans<br />
medarbetare oss med <strong>för</strong>beredelser och planering av hur besöken på bästa sätt skulle kunna<br />
genom<strong>för</strong>as. De ordnade med transporter och valde ut de personer från särskilt boende som bäst<br />
skulle kunna tillgodogöra sig besöken på Murberget. De såg också till att besöken följdes upp med<br />
26
samtal på boendet efter besöket. På deras inrådan arbetade vi under 2010 med stabila grupper där de<br />
gjort urvalet och där det var återkommande träffar. Samverkan med Härnösands kommun har därmed<br />
fortlöpande utökats och utvecklats under projekttiden.<br />
Vi blev nu mer alltmer bekanta med demensvårdens teori och praktik vilket kom att till<strong>för</strong>a vårt<br />
arbete nya infallsvinklar. Vår egen grund <strong>för</strong> arbetet låg i pedagogisk och kulturhistorisk verksamhet<br />
där igenkännande och gemensamma erfarenheter att ta fasta på alltid är en utgångspunkt i den<br />
pedagogiska situationen. I besökarens egna upplevelser och frågor finns <strong>för</strong>utsättningen <strong>för</strong><br />
igenkännande och intresse. Att möta besökaren på hans eller hennes villkor och <strong>för</strong>utsättningar är<br />
viktigt oavsett ålder och allmäntillstånd. På så sätt fanns både empiri och empati med i vår<br />
ursprungliga ”verktygslåda”. Reminiscensteorin blev nu ett mer medvetet verktyg och vi fick ny<br />
kunskap som berikade vårt arbete. Projektet möjliggjorde nya erfarenheter, det pedagogiska arbetet<br />
riktades till en ny grupp av besökare och vi fick därmed kompetens<strong>för</strong>djupning och en delvis ny<br />
riktning på vårt arbete.<br />
Grupper och urval<br />
2009: Inbjudningar skickades under 2009 ut till Lupinens dagvård, Härnögården, Högsjögården,<br />
Brunnegården, Ädelhem, Södergården, Ugglans äldreboende, Koltrastens äldreboende och<br />
Älandsgården. Nio grupper med äldre och vårdpersonal tackade ja. Grupperna bestod till övervägande<br />
del av kvinnor. Varje besök varade i mellan två och tre timmar. Gruppernas storlek varierade utifrån<br />
personalsituationen och de boendes dagsform. Som mest var sexton personer samlade. Besöken var<br />
<strong>för</strong>lagda till eftermiddagarna. Förmiddagsbesöken upplevdes av personalen som svårare att hinna<br />
genom<strong>för</strong>a med morgonproce<strong>du</strong>rer som tog mycket tid i anspråk.<br />
2010: Verksamheten byggde de <strong>för</strong>sta åren på riktade inbjudningar till kommunens särskilda<br />
boenden. På Per Hägglunds inrådan bestämde vi nu att arbeta med ett par grupper som skulle ges<br />
möjlighet att återkomma vid flera tillfällen. Dessa grupper skulle bestå av maximalt fem - sex<br />
personer. Därigenom räknade vi också med att bättre kunna följa upp och utvärdera resultatet av<br />
besöken. Mellan den 22 september och den 15 december 2010 bjöd vi in de två utvalda grupperna till<br />
åtta träffar. Den ena gruppen kom att besöka oss fem gånger, medan den andra besökte oss tre gånger.<br />
Personal under projekttiden<br />
Vårt koncept och vår budget var till stor del beroende av egen personal. Projekt- och<br />
verksamhetsansvarig 2008 – 2010 var en antikvarie med stöd av projektsamordnaren samt under 2010<br />
ytterligare en antikvarie/pedagog. Vi insåg att det var viktigt att vara två personal <strong>för</strong> att kunna<br />
tillgodose allas behov. Vissa av deltagarna hade väldigt lätt att ta <strong>för</strong> sig i sociala sammanhang vilket<br />
med<strong>för</strong>de att de som var <strong>för</strong>siktiga inte kom fram. Är man två kan man parera detta på ett bra sätt.<br />
27
Erfarenheterna från 2009 visade att det måste vara minst två antikvarier/pedagoger <strong>för</strong> att<br />
verksamheten skulle upprätthålla stabilitet och kvalitet.<br />
Genom<strong>för</strong>d verksamhet<br />
Miljön: Prästgårdens 1940-talsmiljö var självklar <strong>för</strong> oss att arbeta i. Brasor i vedspis och öppen spis<br />
gav en extra stämning och upplevelse. Vi använde oss av alla de resurser <strong>för</strong> sinnliga upplevelser<br />
från en nu svunnen tid som prästgården kunde erbjuda våra besökare som alla varit unga på 1940-<br />
talet.<br />
Radioprogram avlyssnas i Prästgården<br />
Jul på Murberget : Besöken/aktiviteterna planerades under 2009 till tiden <strong>för</strong>e jul. Erfarenheterna från<br />
det tidigare projektet gjorde att vi ville komma ifrån sommarperioden med semestrar och vikarier. Det<br />
var viktigt med en kontinuitet tillsammans med den fasta personalen på boendena. Rummen i<br />
Prästgården hade dekorerats med tidsenligt julpynt, som man kunde titta, känna, vända och vrida på.<br />
Besökarna bjöds på kokkaffe med julbröd och lyssnade till julmusik från 1930–40-talen på den gamla<br />
radion. Parallellt pågick aktiviteten ”Julstök i Wendelas kök” med <strong>för</strong>skolebarn på <strong>för</strong>middagarna.<br />
Spåren av pyssel och pepparkaksdoft dröjde kvar till eftermiddagens besök och till<strong>för</strong>de miljön något<br />
positivt.<br />
”Jul på Murberget” pågick mellan den 24 november och den 11 december år 2009. Besöken byggde<br />
på enkla men genuina upplevelser av brasor, vedspis, berättelse, högläsning etc. Vi tyckte det<br />
fungerade bra och vi fortsatte där<strong>för</strong> under 2010 med adventstid och jul<strong>för</strong>beredelser.<br />
Kaffestunden: De gav träffarna en bra start, skapade strukturer och <strong>för</strong>medlade en känsla av<br />
gemenskap och igenkännande. I prästgårdsmiljön fanns möjlighet att få vandra runt och ”kika in” i<br />
garderober och byrålådor och frihet att få slå sig ner var man ville och bläddra i fotoalbum, tidningar<br />
och böcker. Man kunde lyssna till sång, musik och radioreportage från ungdomsåren.<br />
28
”Nu gasar vi”-mope<strong>du</strong>tställning: 2010 lade vi till fler teman och använde oss också av museets<br />
utställningar. Vi arbetade bl a med mope<strong>du</strong>tställningen ”Nu gasar vi”. Besökarna bjöds på<br />
stämningsbilder, dofter, <strong>för</strong>emål och berättelser om mopeder. Under en av träffarna lyssnade vi på<br />
radioinspelningar med händelser från 1940-talets Sverige, hämtade ur Sveriges Radios arkiv. En<br />
annan gång visade vi fotografier med stads- och miljöbilder från det gamla Härnösand. I november<br />
började vi med igen med jul<strong>för</strong>beredelser som aktivitet.<br />
Rekvisita och arkivmaterial<br />
Eftersom prästgården är en fungerande miljö är huset fullt av rekvisita som används, t ex kaffekvarn,<br />
kaffepanna, porslin m.m. Det togs också fram extra material som <strong>för</strong>stärkte minnesupplevelserna. De<br />
teman som utarbetats innehöll också fotografier, <strong>för</strong>emål, tidningar och tidskrifter, CD skivor med<br />
radioinspelningar av musik, <strong>för</strong>edrag, sport (Sven Jerring kommenterar Gunder Hägg 1942), men<br />
också kläder, höfthållare och silkesstrumpor. Den gamla adresskalendern från Härnösand (1941) hade<br />
en stor betydelse. En brukare frågade varje gång " Var är boken?<br />
Porslinsskåpet i Prästgården<br />
Information om projektet på lokal nivå<br />
Projektet har uppmärksammats med två tidningsartiklar och ett radioinslag. I Länsstyrelsens<br />
Livsmiljöbokslut i Västernorrlands läns omnämns projektet i positiva ordalag. (Livsmiljö och<br />
Folkhälsa i Västernorrland. Bokslut <strong>för</strong> 2 008).<br />
29
Reflexioner<br />
De samlade erfarenheterna, utvärderingarna och vår subjektiva bedömning visar att våra respektive<br />
arbetsinsatser inom projektet bidrog till att höja målgruppens livskvalitet. Vi från museets sida hoppas<br />
på att den goda samverkan, som kommit till stånd mellan museet och Härnösands kommuns<br />
äldreomsorg, skall kunna bli mer stadigvarande. Tillsammans kan vi bygga broar mellan en persons<br />
<strong>för</strong>flutna och nutid, stimulera sällskaplighet och öka <strong>för</strong>ståelsen <strong>för</strong> de äldres livshistoria, bevara och<br />
över<strong>för</strong>a det kulturella arvet från de gamla till personal inom såväl museum som vård, samt, hoppas<br />
vi, bekräfta identiteten, uppmuntra självkänslan samt ändra balansen mellan givande och tagande. Att<br />
arbeta med en särskild grupp som träffas ett antal gånger ger betydligt mer än enstaka besök. Genom<br />
att ha ett flertal träffar bygger man <strong>för</strong>troende och igenkännande. Vi som pedagoger har också lättare<br />
att tillgodose allas behov när vi lär känna varandra. Våra möten ska kännas vardagliga och naturliga<br />
Besökarna ska känna sig välkomna och viktiga är primärt i verksamheten. Prästgårdens lugn ger en<br />
trygghet där alla slappnar av och känner sig som hemma. Att kunna arbeta med alla sinnen på ett<br />
liknande sätt som när man arbetar med barn är mycket gångbart. Man kan vidröra barndomens<br />
minnen på så många sätt.<br />
Vårt koncept byggde på att de inbjudna grupperna kom till oss, på besök i friluftsmuseets genuina<br />
miljöer. Det har inte funnits ekonomiskt utrymme <strong>för</strong> uppsökande verksamhet. Vi riktade oss där<strong>för</strong><br />
inte utan<strong>för</strong> Härnösands Kommun. Det är inte realistiskt att gamla människor ska göra långa resor <strong>för</strong><br />
att delta i de här aktiviteterna, det blir då snarare tröttande än stimulerande. Tankar finns dock på ett<br />
samarbete med hembygds<strong>för</strong>eningar ute i länet <strong>för</strong> en liknande verksamhet. Men till detta krävs<br />
resurser.<br />
Besöken vid länsmuseet uppskattades av de äldre som tidigare inte fått ta del av denna kulturskatt.<br />
Samverkansprojektet har gjort detta tillgängligt <strong>för</strong> denna grupp av äldre med specifika behov. För<br />
länsmuseet har det inneburit att man når grupper av samhällsmedborgare som man vanligtvis har<br />
svårt att nå. Äldreomsorgen i kommunen har ofta besökt länsmuseet. Det har dock inte varit så<br />
tillgängligt och så levandegjort som vid detta samverkansprojekt då pedagoger gjort kulturen levande.<br />
28<br />
Framtidsvisioner<br />
Den verksamhet som genom<strong>för</strong>ts på Murberget, både <strong>för</strong>e och under projektet har varit oerhört<br />
givande och bidragit till positiva effekter på museet. Förhoppningar finns om att verksamheten på ett<br />
eller annat sätt ska kunna hållas levande fortsättningsvis, även då i samverkan med Jamtli.<br />
Ambitionen är att fortsätta samverka med Härnösands kommun <strong>för</strong> att hitta former <strong>för</strong> utveckling av<br />
den nu påbörjade och framgångsrika verksamheten .<br />
28 Per Hägglund<br />
30
Verksamhet på Kalmar länsmuseum 2009-2010<br />
Kalmar läns museum har i över 25 år arbetat med kulturmiljöpedagogik. Museet har en lång erfarenhet<br />
av att arbeta med gruppen ”yngre” pensionärer, främst genom ett nära samarbete med<br />
hembygds<strong>för</strong>eningar, men även genom att arrangera studiecirklar <strong>för</strong> målgruppen. På våra tidsresor<br />
deltar ofta pensionärer och en skräddarsydd tidsresa gjordes <strong>för</strong> personer med demenssjukdom i<br />
Högsby år 2008. Dessa erfarenheter och det kulturmiljöpedagogiska arbetssättet, vilket bygger på den<br />
lokala närmiljön och har klara likheter med reminiscensmetoden, låg till grund <strong>för</strong> projektet<br />
Samverkan med kommuner<br />
Två kommuner i Kalmar län, Mörbylånga och Kalmar, valdes ut som pilotkommuner och kom att ingå<br />
i projektet. Kommunerna, via tjänstemän inom vård och omsorg, utsåg i sin tur de särskilda boenden<br />
och träffpunkter som skulle delta.<br />
Grupper och urval<br />
Målgruppen har varit de personer som fortfarande har eget boende men som uppsöker dagverksamhet,<br />
samt de som bor på särskilt boende. Vissa av dem har varit personer med demenssjukdom.<br />
I Kalmar deltog demensboendet Trädgården som består av 32 lägenheter, träffpunkterna Mjölkörten<br />
och Skogsrået. I Mörbylånga kommun ingick det särskilda boendet, Äppelvägen med 40 lägenheter<br />
samt träffpunkten Ladan. Trädgården är ett renodlat demensboende, på de övriga platserna finns både<br />
äldre med och utan demenssjukdom.<br />
Totalt har 24 aktiviteter genom<strong>för</strong>ts med dessa målgrupper under projekttiden. Aktiviteterna har<br />
genom<strong>för</strong>ts inomhus alternativt utomhus i nära anslutning till boendena och träffpunkterna. Antalet<br />
deltagare på dessa träffar var totalt 578 pensionärer och 35 barn. Grupperna har varierat mellan<br />
alltifrån fyra till 80 personer per aktivitet. Ibland har grupperna varit blandade med deltagare med och<br />
utan demenssjukdom.<br />
Personal under projekttiden<br />
Från Kalmar länsmuseum deltog personal från museets kulturmiljöpedagogiska enhet med antikvarier,<br />
pedagoger, historiker och textilexpert. Sammanlagt har tio personer från museet varit involverade,<br />
dock i olika hög grad och beroende på aktivitet. Projektansvaret har legat på en antikvarie med<br />
pedagogisk kompetens.<br />
Kommunernas personal har varit såväl tjänstemän inom vård- och omsorg som vårdpersonal på<br />
boende och träffpunkter, samt dess chefer.<br />
31
Genom<strong>för</strong>d verksamhet<br />
Utbildningspaket: Som grund <strong>för</strong> projektet gjordes ett utbildningspaket <strong>för</strong> projektdeltagarna. För att<br />
få rätt utgångspunkt besökte personal från Kalmar länsmuseum samtliga fem platser och pratade med<br />
personal och vårdtagare. Vid besöken gjordes besiktningar på platserna med inventering av de<br />
närliggande lokala kulturmiljöerna och möjligheter att använda dem i projektet. In<strong>för</strong> besöken<br />
undersöktes arkiv <strong>för</strong> att få fram historiskt material om platserna.<br />
Utefter resultaten av besöken, önskemål och dialog mellan museet, vårdpersonal och Margareta<br />
Hagberg, fil doktor och forskare inom geriatrik vid Linnéuniversitet som varit projektets vetenskapliga<br />
rådgivare, sattes ett utbildningspaket ihop, vilket genom<strong>för</strong>des under år ett i projektet. Utbildningen<br />
kom att innehålla en historisk tillbakablick på 1900-talets historia. Detta <strong>för</strong> att ge vårdpersonalen en<br />
insikt i vilken samhällskontext deras vårdtagare har verkat och vuxit upp i. Utbildningen tog också upp<br />
etik, välbefinnande och livskvalitet hos äldre, platsernas historia samt hur kultur och historia kan<br />
användas som pedagogiska hälsobringande verktyg. Goda exempel presenterades även av<br />
vårdpersonalen. Efter utbildningarna och de personliga besöken fick personalen och vårdtagarna önska<br />
vilka aktiviteter de ville genom<strong>för</strong>a på sina respektive boende och träffpunkter. Önskemålen kom att<br />
ligga till grund <strong>för</strong> de aktiviteter som genom<strong>för</strong>des under resterande del av projektet. Totalt har fem<br />
utbildningsträffar med personal som ingått i projektet genom<strong>för</strong>ts.<br />
Träffpunkt- Ladan:<br />
En dansbaneafton: Enligt personalen kom dansbanorna och vad som där skedde ofta upp till samtal.<br />
Tillsammans med de äldre samtalade museets personal kring denna tid. Från museet hade tidsenliga<br />
<strong>för</strong>emål och kläder samt cd-skivor med musik från tiden tagits med <strong>för</strong> att hjälpa minnet på traven.<br />
Berättelserna handlade om allt från kärlek, fylleri, till dansband. Berättelserna ”omvandlades” till en<br />
dansbaneafton. En inomhusdansbana med björkar, kulörta kulor, dansband, dansbiljetter, tombola,<br />
chokladhjul, korv i papper, bollkastning, tidstypiska kläder och mycket mer byggdes upp. Det blev en<br />
härlig tillställning där såväl rollatorer som rullstolar fanns med på dansgolvet. Musiken och miljön var<br />
så medryckande att ett par faktiskt reste sig ur rullstolarna och tog ett antal danssteg! Även boende<br />
från Äppelvägen var inbjudna och deltog. Kommentarerna från deltagarna var mycket positiva: Jag<br />
vill ha en korv! Jag är hungrig. Svea 86 år som har svårt att äta. Det var så här det var. PRECIS!<br />
Kalle 84 år som spelat på många danser <strong>för</strong>r. Jag dansade två danser, tänk att jag skulle få dansa<br />
igen! Edith 92 år. Jag var tvungen att lägga mig ner när jag kom hem, minnena sköljde över mig!<br />
Rune 81 år (Samtliga namn i texten är fingerade)<br />
32
Inbjudan till sommarfest på Ladan med dans<br />
Modevisning och lokal historia: En modevisning kopplad till den lokala historien genom<strong>för</strong>des på<br />
Ladan. Först ut på catwalken var stenåldersdamen Disa. Samtidigt berättade museipersonal en kort<br />
berättelse om den intilliggande stenåldersboplatsen. Därefter fortsatte modevisningen framåt i tiden,<br />
varje tidsperiod kopplad till den lokala historien.<br />
Minneslådor: I projektet användes minneslådor innehållande ca 200 <strong>för</strong>emål från 1900-talet. Dessa<br />
intro<strong>du</strong>cerades av museipersonal till såväl vårdpersonal som de äldre. Föremålen användes därefter av<br />
vårdpersonalen vid ett flertal tillfällen och väckte otaliga minnen. Ransoneringskorten <strong>för</strong>de oss till en<br />
dag under efterkrigstiden. En Palmolivtvål gav upphov till berättelsen om en barndom som krigsbarn<br />
från Finland.<br />
Demensboende - Äppelvägen:<br />
Modevisning och kaffekalas: På Äppelvägen gjordes en modevisning, även den från stenåldern och<br />
fram till nutid, dock med större fokus på 1900-talet. Här hade mannekängerna en hel del <strong>för</strong>emål med<br />
sig som kom att skickas runt. Hattar och kläder fick provas av deltagarna efter visningen. Ytterligare<br />
en stor aktivitet med samtliga boende inbjudna var ett kaffekalas anno 1905. I <strong>för</strong>väg skickade museet<br />
ut en inbjudan till alla boende. Många kom uppklädda. Andra erbjöds, om de ville, att låna tidstypiska<br />
kläder från kostymateljén på Kalmar läns museum. Dukningen var med tidstypiskt porslin, blommor<br />
och vita <strong>du</strong>kar. Den lokala prästen deltog i kaffekalaset och sju sorters kakor avsmakades.<br />
Besök i museet: Fyra äldre kom till museet på besök, två herrar och två damer. Herrarna som tidigare<br />
varit framgångsrika fotbollsspelare fick besöka utställningen ”Fenomenet fotboll”. Utställningen<br />
33
uppskattades och deras egna berättelser var det ingen hejd på. Damerna besökte kostymateljén.<br />
Tillsammans dracks kaffe i museets sekelskiftescafé och besök i utställningen om konstnärinnan Jenny<br />
Nyström.<br />
Julpynt med gotter: Innan jul gjordes ett julbesök på Äppelvägen där juldekorationer skapades vilket<br />
blandades med julberättelser och julgodis.<br />
Boende på Äppelvägen deltog även vid dansbanan och modevisningen på Ladan, se ovan.<br />
Träffpunkt – Mjölkörten:<br />
Muntligt berättande & krogliv: Som en del i projektet prövades metoden muntligt berättande, något<br />
som Mjölkörten gärna ville prova. Där<strong>för</strong> kom vi att göra besök hos dem med olika berättarteman. En<br />
antikvarie berättade folksagor, sägner samt berättelser som var knuta till <strong>för</strong>emål som var medtagna.<br />
Egna berättelser kom om <strong>för</strong>emålen man själv använt och vad som skett i livet. Berättelser med<br />
<strong>för</strong>klaringar till ordspråk som t ex ”God dag yxskaft” och ”Surt sa räven” med flera kände många igen<br />
samt gav andra <strong>för</strong>klaringar till ordspråkens uppkomst. Med anledning av att Mjölkörten ligger nära en<br />
plats där det från 1700-talet fram till början av 1900-talet låg en krog, Piparekrogen, så var ytterligare<br />
ett tema krog och krogliv i gången tid med utgångspunkt i den lokala kulturmiljön. Ämnet väckte<br />
uppmärksamhet och en lång rad av frågor med anknytning till mat, transport och alkohol uppkom.<br />
Men samtalet kom även in på spännande livsöden från deltagarna där de gjorde kopplingar tills sina<br />
egna liv. Berättarträffarna väckte många minnen och efteråt pratades det mycket om det som kommit<br />
upp. En kommentar från en äldre herre efter att ha lyssnat på sagor och sägner var: Det var som att<br />
komma tillbaks till barndomen! Sven 92 år<br />
Minneslådorna: På Mjölkörten blev de ett tillskott, de hade redan innan skapat en handväska med<br />
typiskt innehåll som ofta används i reminiscensarbetet.<br />
Träffpunkt- Skogsrået:<br />
På tidsresa till medeltiden: Från Skogsrået kom ett något oväntat önskemål, de ville göra en tidsresa<br />
till medeltiden. Förklaring kom i och med att flertalet hade deltagit i Kalmars stora unionsfirande 1997<br />
samt sett skolelever som i närheten gjort en tidsresa med museet till medeltiden. Under den<br />
<strong>för</strong>beredande träffen in<strong>för</strong> tidsresan blev diskussionerna många om vad man upplevt 1997 och<br />
medeltiden i allmänhet. En härlig varm junidag var det dags att sjösätta vår medeltidsresa. Samtliga<br />
deltagare bytte till tidsenliga kläder, inbjudna var även Skogsråets granne, en <strong>för</strong>skola vilka deltog.<br />
Tillsammans med rullstolar, kryckor, rullatorer och övriga moderna hjälpmedel begav vi oss tillbaka<br />
till år 1397 till Berga by, vilken låg där Skogsrået ligger idag. Längs med en medeltida väg väntade vi<br />
på drottning Margaretas intåg till Kalmar. Under tidsresan pågick många aktiviteter som deltagarna<br />
deltog i efter <strong>för</strong>måga oavsett ålder. De äldre och barnen samarbetade fint i aktiviteterna och båda<br />
parter upplevde ett stort utbyte av varandra.<br />
34
Tidsresa till medeltidsdag<br />
Besök i museet: Herrarna från Skogsråets ”herrklubb” kom på museibesök, <strong>för</strong> att se museets<br />
fotbollsutställning. De var mycket intresserade och många minnen kom fram.<br />
Minneslådor: En dam, över 90 år tog jojon och uppvisade konster, i ordets rätta bemärkelse. En annan<br />
dam med demenssjukdom blev överlycklig över kaffekvarnen och ville knappt sluta mala.<br />
Demensboende – Trädgården:<br />
Minneslådor: Minneslådorna kom <strong>för</strong>st till Trädgården och kom att stanna något längre där än hos<br />
övriga. Här fick såväl museipersonal som vårdpersonal tillsammans arbeta ett flertal gånger med<br />
lådorna och dess innehåll <strong>för</strong> att finna en god metod. Det <strong>för</strong>sta som skedde med lådorna var dock att<br />
vårdpersonalen tog initiativ till en utställning. De tog större delen av sitt personalrum och gjorde om<br />
det till utställningslokal och bjöd in till vernissage á la 50-talsstil. Lådorna kom sedan att användas på<br />
trivselträffar, i mindre grupper.<br />
Vardagssysslor: Vid två tillfällen arbetade vi med ”vardagssysslor” så som att kärna smör, rensa<br />
svamp, mala och koka ”kokekaffe”, broderier, montera en köttkvarn, nysta garn m.m. Deltagarna<br />
visade på mycket kunskap och deltog glatt. De var experter på ”sina områden”.<br />
Utökad utbildning: Den personal som deltog i den historiska utbildningen på museet önskade att även<br />
övrig personal på Trädgården skulle få ta del av denna, så vid två tillfällen var museets historiker på<br />
plats och <strong>för</strong>eläste om 1900-talets historia.<br />
Museibesök: Fyra äldre från Trädgården kom på museibesök. Tillsammans besöktes museets<br />
handelsbod, gamla skolsal, kök och fik. I handelsboden, som är full av olika <strong>för</strong>emål, lät vi samtalet<br />
styras beroende på vad deltagarna fann av intresse. I skolsalen skrevs det med bläck och krita, samt<br />
räknades på kulram. Historier kring skamvrån kom på tal och psalmer sjöngs. I det gamla köket<br />
berättades historier av en antikvarie vilka åhörarna med lätthet följde med i och njöt av.<br />
35
Muntligt berättande: Fler berättelser fick pensionärerna vid ett senare tillfälle på Trädgården då en<br />
antikvarie kom och berättade julberättelser. När Tomten av Viktor Rydberg, elva verser lång,<br />
deklamerades var det många av de äldre som läste med i texten och en dam som tidigare varit helt<br />
frånvänd, höjde blicken och höll en stark ögonkontakt hela dikten igenom, <strong>för</strong> att när dikten var färdig,<br />
<strong>för</strong>sjunka ”bort igen”.<br />
Rekvisita och arkivmaterial<br />
Inom projektet har det inhandlats och tillverkats rekvisita till en del av aktiviteterna men också <strong>för</strong><br />
uppbyggandet av minneslådor. Då önskade <strong>för</strong>emål inte alltid är lätta att finna i ordinära butiker har<br />
secondhand, loppisar och museets egen verkstad varit till stor hjälp. De <strong>för</strong>emål som har blivit mest<br />
uppskattade är leksaker, hattar, militära <strong>för</strong>emål samt <strong>för</strong>emål som anknutit till tidig vuxen ålder. Till<br />
de större eventen, t ex dansbanan togs det fram tidstypisk dansbaneaffisch, tombola och chokladhjul<br />
efter deltagarnas beskrivningar.<br />
Information om projektet på lokal nivå<br />
Projektet har varit mycket uppmärksammat och omnämnts i media vilket har lett till <strong>för</strong>frågningar om<br />
projektet. Museipersonal har informerat såväl telefonledes till flertalet vårdinrättningar i länet som har<br />
önskat delta, samt <strong>för</strong>eläst och informerat i olika sammanhang, t ex på äldreveckan i Kalmar, <strong>för</strong><br />
Fokus, (enheten <strong>för</strong> forsknings- och kunskapsutveckling inom Individ- och familjeomsorgen i Kalmar<br />
län), och samtal har <strong>för</strong>ts med Arne Sjöberg, verksamhetschef vid geriatriska kliniken vid<br />
Länssjukhuset i Kalmar, som visat projektet stort intresse.<br />
Reflexioner<br />
Projektet har varit ett aktivt projekt i den bemärkelsen att grundtanken har varit att deltagarna ska vara<br />
så delaktiga de kan och önskar, utifrån sina personliga <strong>för</strong>utsättningar. Uppläggen <strong>för</strong> de olika<br />
aktiviteterna valdes så att de var av olika karaktär, t ex användes olika arbetssätt att nå minnena och<br />
samtalet bl a genom kulturmiljöer, muntligt berättande, <strong>för</strong>emål, tidsresa, modevisningar och<br />
museibesök. Här följer korta reflexioner kring de olika metoder som använts under projekttiden.<br />
Utbildningsfasen: Utbildningen var en god grund och en viktig del i projektets framgång. Deltagarna<br />
tyckte det var värdefullt att få den historiska genomgången och menade att det skulle öka <strong>för</strong>ståelsen<br />
<strong>för</strong> deras vårdtagares liv och metodiken kunde ge nycklar in till samtal. För museipersonalen var det<br />
viktigt att få större <strong>för</strong>ståelse <strong>för</strong> åldrandet och ta del av vårdpersonalens kunskaper och kompetens.<br />
Museibesöken: Besöken var mycket positiva upplevelser. De äldre var alerta och upplevdes piggare än<br />
på deras boende och träffpunkter. Vårdpersonalen var även <strong>för</strong>vånad över hur mycket de orkade. I<br />
efterhand önskar vi att vi hade haft några yngre fotbollsspelare på plats när de äldre herrarna besökte<br />
36
”Fenomen fotboll” <strong>för</strong> att få ett generationssamtal. De äldres berättelse till<strong>för</strong>de mycket kunskap till<br />
utställningarna. Det var värdefullt <strong>för</strong> de äldre att byta miljö.<br />
Muntligt berättande: En metod som fungerar utmärkt. Den skapar lugn, lyssnande, skratt och lust till<br />
att berätta. Det är en enkel metod som kan användas överallt, den är inte plats- eller <strong>för</strong>emålsbunden.<br />
Minneslådorna: De har varit väldigt uppskattade och bestod av drygt 200 <strong>för</strong>emål och kläder från<br />
1900-talet med fokus på 1940-60-tal, packade i tidsenliga väskor. De var uppdelade i tre kategorier<br />
barn, kvinna och man. Föremålen har fungerat som minnesväckare och framkallat otaliga minnen. De<br />
är enkla <strong>för</strong> såväl personal som anhöriga att använda sig av. Flera platser har efter projektet skapat sina<br />
egna minneslådor.<br />
Vardagssysslor/julpyssel: Här liksom med minneslådorna mötte vi mindre grupper och kunde komma<br />
till samtal. De äldre var aktiva utifrån sina <strong>för</strong>utsättningar. Samtalet i kombination med pysslandet<br />
ökade självkänslan och gav upphov till många minnen.<br />
Lokala kulturmiljöer: Gemensamt <strong>för</strong> dansbanan, modevisningarna, kafferepet och medeltidsdagen<br />
var att den lokala kulturmiljön stod i fokus. Dessa aktiviteter innehöll även flest deltagare på gott och<br />
ont. Det är trevligt med många deltagare men chansen <strong>för</strong> det djupa samtalet <strong>för</strong>svinner lätt med<br />
personer som har demenssjukdom, medan det <strong>för</strong> äldre friska personer blir ett festligt tillfälle som i<br />
många fall kan leda till fler samtal och berättelser. Dansbanan var mycket uppskattad. Såväl äldre som<br />
personal planerar nu <strong>för</strong> att genom<strong>för</strong>a den igen. Tidsreseresenärerna önskar ytterligare tidsresor.<br />
Modevisningarna och kafferepet var omtyckta. Att använda den lokala kulturmiljön gav mycket<br />
positivt respons från både äldre och personal.<br />
Projektet har varit mycket lyckat och rönt stor uppmärksamhet i media och inom vård- och<br />
kultursektorn. Flera som inte har ingått i projektet har önskat information och att få vara med.<br />
Trädgården erhöll Kalmar kommuns kvalitetspris 2010 <strong>för</strong> sitt framgångsrika arbete med projektet.<br />
Motiveringen var: ”Trädgården skapar engagemang och stimulerande aktiviteter genom att på ett<br />
tydligt sätt använda kultur som redskap <strong>för</strong> att ge livskvalitet och delaktighet <strong>för</strong> både omsorgstagare<br />
och personal. Ett projekt som blivit en del av vardagen”.<br />
Framtidsvision<br />
Museet har märkt den stora nytta och inte minst glädjen som arbetet med äldreomsorgen har skapat<br />
hos såväl de äldre som hos vård- och museipersonal. Museet ser äldreomsorgen som en viktig<br />
samhällsfråga och projektet har påvisat att museisektorn har en stor roll att spela inom omsorgen.<br />
Där<strong>för</strong> är det museets vision att fortsätta sprida projektets arbetssätt i länet. Att intresse och önskan<br />
finns är tydligt, flera <strong>för</strong>frågningar har inkommit och de platser som har ingått i projektet planerar att<br />
fortsätta arbetet. Behovet av utbildningsinsatser <strong>för</strong> vårdpersonal står klar. Museets ambition är att<br />
37
inom kort kunna erbjuda vården ett utbildningspaket där lärdomar från projektet används. Vår<br />
<strong>för</strong>hoppning är att vården regelbundet ska arbeta med kulturarvet. För att denna vision ska kunna bli<br />
möjlig i sin helhet krävs dock externa finansiärer. Önskvärt vore även en spridning i resten av landet<br />
genom en samling med beslutsfattare på nationell nivå från båda sektorerna <strong>för</strong> att gemensamt göra en<br />
kraftsamling.<br />
Kalmar läns museum är just nu inne i arbetet kring nya magasin. När dessa står färdiga är museet<br />
intresserad av att pröva Sörmlands metod med seniorbloggare <strong>för</strong> att på så sätt tillgängliggöra<br />
samlingarna och ge <strong>för</strong>emålen nya berättelser.<br />
Verksamhet på Sörmlands museum 2009-2010<br />
Anledningen till att Sörmlands museum deltagit i projektet <strong>Kommer</strong> <strong>du</strong> <strong>ihåg</strong>? har varit att utöka<br />
verksamheten med att nå äldre generationer genom olika insatser där vi arbetar med både äldre i behov<br />
av minnesstimulering men också äldre aktiva och kulturhistoriskt intresserade. Målet har varit att<br />
prova nya långsiktiga och realistiska arbetsformer <strong>för</strong> denna verksamhet vid Sörmlands museum.<br />
Syftet med projektet har varit att med ny kunskap, ny teknik och samverkan på bred front stimulera<br />
äldre personer både genom minnesstimulering och olika kulturhistoriska aktiviteter och ge möjlighet<br />
till en ökad stimulans och en <strong>för</strong>bättrad livskvalitet. Inom delprojektet Minnesutställningar har<br />
Sörmlands museum utvecklat ett tidigare arbete med äldreomsorgen i Sörmlandsregionen. 2007<br />
startades projektet Minns <strong>du</strong>? där Sörmlands museum, i samarbete med länets kulturombud,<br />
pro<strong>du</strong>cerade ett antal minnesutställningar som turnerar runt i länet. De övriga delprojekten<br />
Seniorbloggen och Berättarcaféer har vänt sig till friska äldre, där möjligheten till delaktighet i det<br />
kulturhistoriska arbetet har varit, och är hög.<br />
Samverkan med kommun, äldreomsorg och <strong>för</strong>eningar m.m.<br />
Inom ramen <strong>för</strong> projektet har Sörmlands museum samverkat med olika aktörer inom Kultur- och<br />
utbildnings<strong>för</strong>valtningen inom Landstinget Sörmland, vårdpersonal vid äldreboenden, kulturombud <strong>för</strong><br />
äldreomsorgen, hemslöjden, kommunerna i länet och indirekt med Pensionärernas riksorganisation,<br />
Sveriges pensionärs<strong>för</strong>bund och Sveriges pensionärers riks<strong>för</strong>bund. Sörmlands museum har också<br />
samverkat med Kalmar läns museum kring bland annat erfarenhetsutbyte inom området.<br />
Grupper och urval<br />
Den huvudsakliga målgruppen <strong>för</strong> projektet har varit äldre medborgare. Sörmlands museum har avsett<br />
att utöka verksamheten med att nå äldre generationer genom olika insatser där vi arbetat med både<br />
äldre i behov av minnestimulering, men också äldre aktiva och kulturhistoriskt intresserade.<br />
38
Personal under projekttiden<br />
Den personal som har varit involverad i projektet är projektledare, museiledning, museitekniker och<br />
annan personal från Sörmlands museum. Exempelvis har pensionärerna vid de återkommande<br />
träffarna med Seniorbloggen mött personal från museet med olika kompetenser. De har fått träffa allt<br />
från konservatorer, insamlingsansvariga, etnologer till utställningspro<strong>du</strong>center. Vad det avser de<br />
övriga delprojekten har främst utställningspro<strong>du</strong>center, museitekniker och antikvarier varit delaktiga.<br />
Genom<strong>för</strong>d verksamhet<br />
Minnesutställningar: I samråd med länets kulturombud har Sörmlands museum pro<strong>du</strong>cerat ett antal<br />
minnesutställningar som turnerar runt i länet. De är helt kostnadsfria <strong>för</strong> äldreboenden. Museet<br />
ombesörjer frakten samt uppsättning och nedtagning av utställningarna. Under diskussioner med<br />
vårdpersonal har det framkommit två konkreta önskemål; de ville att det skulle vara en slags<br />
miniutställningar, något som de boende kunde fästa blicken på och så ville man givetvis ha möjlighet<br />
att samlas och diskutera kring utställningen. Det blev också tydligt att de olika temana skulle beröra<br />
hela livets olika skeenden, från barndomen till livet som pensionär. För att utställningarna hela tiden<br />
ska <strong>för</strong>bättras och vidareutvecklas har vi haft återkommande träffar med vårdpersonal och skickat<br />
utvärderingar till kulturombud. De har lämnat in <strong>för</strong>slag på nya teman och även gett synpunkter på hur<br />
vi kan <strong>för</strong>bättra befintliga utställningar. Tanken är att alla som bor på äldreboendena ska kunna ta del<br />
av utställningarna efter sin egen <strong>för</strong>måga.<br />
Minnesutställningen syskrinet<br />
För att väcka nyfikenhet hos både personal och boende har utställningarna getts en spännande form,<br />
vilken har anpassats efter varje tema. Till skärgårdsutställningen har det exempelvis tillverkats en<br />
modell av en sörmländsk eka och till utställningen om handarbete skapats ett stort syskrin som man<br />
kan öppna. Kulturombuden har gång på gång poängterat vikten av en lockande form och starka färger.<br />
En av de viktigaste kategorierna i utställningarna är <strong>för</strong>emålen. Genom att titta och känna på<br />
39
<strong>för</strong>emålen får vi direkt egna tydliga minnesbilder från olika tidpunkter i våra liv. Föremålen väcker<br />
minnen till liv. Det är där<strong>för</strong> lätt <strong>för</strong> personalen att starta upp diskussioner kring just <strong>för</strong>emål.<br />
Dessutom är det speciellt viktigt <strong>för</strong> personer med demenssjukdom att få känna och ta på <strong>för</strong>emålen,<br />
det är något konkret som inte <strong>för</strong>svinner. De starka känslorna som väcks till liv när man ser och håller<br />
i ett <strong>för</strong>emål som man känner igen stimulerar både minnet och talet. Till varje utställning tar vi även<br />
med ett <strong>för</strong>emål från idag <strong>för</strong> att man på ett enkelt sätt ska kunna reflektera över nu och då.<br />
Bilder, berättelser, lukt och ljud är också en viktig del i utställningarna. Minnet stimuleras extra<br />
eftersom man här kan ta del av hela miljöer eller få nya associationer. De olika tidsepokerna blir<br />
tydligare eftersom <strong>för</strong>emålen sätts in i ett speciellt sammanhang. Om man vill och har möjlighet kan<br />
man även använda utställningarna aktivt på ett annat praktiskt sätt. Till varje utställning finns material<br />
med <strong>för</strong>slag på enklare aktiviteter i anslutning till utställningarna. Om intresse finns kan man nysta<br />
garn, virka, använda skrivböcker, rita och måla och så vidare. På vissa äldreboenden anordnas även<br />
egna aktiviteter kopplade till temana på utställningarna. Under 2009 var det fem olika utställningar<br />
som turnerade; Skolan, Syskrinet, Fiske, Snickarboden och Leksaker. Under 2009 pro<strong>du</strong>cerades fyra<br />
nya utställningar efter önskemål och diskussion med äldreboendena. De började gå på turné i januari<br />
2010. De nya utställningarna är Tvätta, Handla, Beredskap och Jul. Nu är det således nio olika<br />
utställningar, varav två i flera upplagor, som går på turné. Det är museets tekniker som transporterar<br />
och ställer upp utställningarna på plats. Under 2009 användes utställningarna på olika äldreboenden av<br />
9641 boende och vårdpersonal. Under 2010 ökade antalet markant till 12983 boende och vårdpersonal.<br />
Till detta kommer också alla besökare som tagit del av utställningarna.<br />
Under 2010 kunde Sörmlands museum tack vare projektet se över transportsystemet av<br />
minnesutställningarna. Detta har nu effektiviserats ytterligare, vilket underlättat <strong>för</strong> både museets<br />
personal och äldreboenden. Under februari 2011 kunde museet även ta in alla nuvarande<br />
Minnesutställningar under en hel månad <strong>för</strong> översyn och utveckling. Utställningarna har målats om,<br />
fräschats upp och kompletterats. Dessutom har det inom projektet planlagts minst tre nya utställningar<br />
som ska pro<strong>du</strong>ceras under 2011. Det ligger i planeringen att även skriva nya ut<strong>för</strong>ligare handledningar<br />
till alla utställningar. Minnesutställningar presenteras närmare på Sörmlands museums hemsida:<br />
http://www.sormlandsmuseum.se/Startsida/Utstallningar/Minns-<strong>du</strong>2/<br />
Berättarcaféer: Sedan flera år erbjuder Sörmlands museum Berättarcaféer på olika teman <strong>för</strong><br />
allmänheten i samarbete med respektive kommun och/eller lokala hembygds<strong>för</strong>eningar. Under 2009<br />
genom<strong>för</strong>des flera tillfällen <strong>för</strong> just äldre och dessa kopplades till Sörmlands museums stora<br />
övergripande projekt ”Historien i Sörmland”, med olika teman på olika orter. Detta har utvecklats<br />
ytterligare under 2010/2011. Målet var och är att nå många äldre, både de som själva är aktiva i<br />
verksamhet och diskussioner, men också äldre som gärna kommer och lyssnar och deltar utan att vara<br />
40
aktiva. Under berättarcaféerna får deltagarna ta del av minnen och berättelser, vilket i sin tur kan<br />
stimulera till egna minnen.<br />
De olika berättarcaféerna har varit välbesökta. Under 2009 genom<strong>för</strong>des fem tillfällen runt om i<br />
Sörmland, alla på olika teman och ämnen valda <strong>för</strong> att kretsa just kring äldre personers minnen.<br />
Exempel på berättarcaféer som arrangerades under 2009 var ”Från utedass till sköna bad”, ”Kristid<br />
och ransonering” och ”Gamla paltor eller vintage?”. Under 2010 genom<strong>för</strong>des sju berättarcaféer på<br />
teman som ”Manligt och kvinnligt”, ”Att vara ung” och ”Mitt <strong>för</strong>sta jobb”. Berättarcaféerna har gjorts<br />
i samarbete med respektive kommun och/eller den lokala hembygds<strong>för</strong>eningen på orten. Som mest<br />
besöktes caféerna av 80 personer, vilket måste ses som många deltagare <strong>för</strong> den här typen av<br />
arrangemang. Alla berättarcaféer har letts av personal från Sörmlands museum.<br />
Seniorbloggen: Under 2009 gav Sörmlands museum sig in i bloggosfären ännu en gång i och med<br />
starten av Seniorbloggen, en del av museets satsning inom ramen <strong>för</strong> projektet. Målet har varit att<br />
Seniorbloggen ska leda till diskussioner och reflektion, samt synliggöra likheter och skillnader då som<br />
nu, och ge perspektiv på nutiden med hjälp av historien. Det är också ett projekt som har <strong>för</strong> avsikt att<br />
öppna upp museet och dess samlingar <strong>för</strong> nya brukare och skapa ökad delaktighet i historieskrivning<br />
och verksamhet, <strong>för</strong> att skapa nya historier och sätt att använda historia och kulturarv. Seniorbloggen<br />
är ett utvecklingsprojekt <strong>för</strong> alla – <strong>för</strong> seniorerna, museet och dess personal samt <strong>för</strong> alla bloggläsare.<br />
Seniorbloggen består av sju pensionärer från länet som fick i uppdrag att fundera kring sin egen och<br />
tidigare generationers liv och historia i Sörmland och deras plats i Sverige och världen. Gruppen och<br />
projektledaren, samt delar av övrig personal vid Sörmlands museum, har träffats varannan vecka sedan<br />
starten hösten 2009 på Sörmlands museums <strong>för</strong>emålsarkiv Raspen (med över 60 000 <strong>för</strong>emål) Där har<br />
man samlat material utifrån ett givet tema till texter som resulterat i blogginlägg. Sedan starten av<br />
bloggen har seniorerna skrivit om teman som exempelvis ”Om jag vore ung”, ”Bortglömt” och<br />
”Minnen”. I skrivande stund har de avhandlat 66 st olika teman, vilka de skrivit varsin text om. Totalt<br />
har Seniorbloggarna publicerat över 400 texter och lika många bilder till dags dato. De olika ämnena<br />
har pensionärerna bestämt tillsammans inom gruppen. Alla teman och blogginlägg har kunnat<br />
kommenteras av bloggens läsare.<br />
Seniorbloggens webbadress är www.seniorbloggen.blogg.se. Bloggen publiceras externt på domänen<br />
blogg.se och länkas till och från www.sormlandsmuseum.se och www.youthhood.blogg.se. På<br />
Sörmlands museum hemsida presenteras bloggen på adressen:<br />
http://www.sormlandsmuseum.se/Sormlandsmuseum/Samlingar/Seniorbloggen. Bloggen presenteras<br />
också daligen på den internationella samlingsplatsen Museum Blogs: www.museumblogs.org. I<br />
dagsläget läses Seniorbloggen av 10 000 unika besökare årligen. Då besökarantalet har ökat sakta men<br />
säkert sedan starten uppskattas antalet besökare öka ytterligare under 2011.<br />
41
På jakt efter <strong>för</strong>emål till bloggen!<br />
Internutbildning av personal vid Sörmlands museum: Under projekttiden har det skapats inspirations-<br />
och utbildningsinsatser <strong>för</strong> hela museipersonalen i form av utbildning inom begreppet ”Kultur och<br />
hälsa”. Under hösten 2010 bjöd Sörmlands museum in <strong>för</strong>eläsare som under en halvdag presenterade,<br />
<strong>för</strong> hela personalen, olika metoder och konkreta arbeten som gjorts inom begreppet ”Kultur och<br />
hälsa”. Ny kunskap och andras erfarenheter kommer även vidare vara en viktig del i arbetet med att<br />
utveckla olika kulturpedagogiska aktiviteter inom museet.<br />
Rekvisita och arkivmaterial<br />
Minnesutställningarna består av olika typer av <strong>för</strong>emål, allt från tidstypiska leksaker till verktyg och<br />
skolrekvisita. Alla <strong>för</strong>emålen i utställningarna har köpts in av Sörmlands museum som rekvisita.<br />
Utställningarna innehåller också bilder och berättelser, vilka hämtats ur museets arkiv. Seniorbloggen<br />
använder sig av <strong>för</strong>emålsarkivet och visar genom sina blogginlägg upp bilder på <strong>för</strong>emål som kanske<br />
aldrig annars skulle visas. Vid berättarcaféerna hämtas också information och bilder ur museets arkiv<br />
och bibliotek.<br />
Information om projektet på lokal nivå<br />
Projektet har kommunicerats via Sörmlands museums hemsida och facebook-sida. Delprojekt har<br />
också omnämnts eller presenterats vid flera konferenser sedan starten 2009, bland annat vid<br />
Kulturarvsdagarna 2010 och Samdoks årsmöte 2010. Delprojekt har också blivit omnämnda i<br />
dagspress som Sörmlands nyheter, och i Sveriges pensionärs<strong>för</strong>bunds tidning Veteranen. Dessutom<br />
har museets personal informerat om projektet då de medverkat vid olika konferenser och marknader.<br />
Exempelvis har Seniorbloggen, <strong>för</strong>utom att återkommande träffas i museets <strong>för</strong>emålsarkiv, också<br />
deltagit i andra aktiviteter vid Sörmlands museum såsom Julmarknad 2010 och deltagit som<br />
referensgrupp vid museet.<br />
42
Reflexioner<br />
Projektet inleddes med kunskapsinhämtning och erfarenhetsutbyten om tidigare gjorda arbeten.<br />
Arbetet med utvecklingen av Minnesutställningarna påbörjades och de övriga delprojekten startades<br />
upp omgående. Där lades tidigt ett stort arbete på att få ihop fungerande och intresserade grupper av<br />
äldre. Sörmlands museum planerade att in<strong>för</strong>a samtliga delar av projektet i den löpande verksamheten<br />
om de visade sig vara genom<strong>för</strong>bara och lyckade. Detta har fallit väl ut och alla delprojekt kommer att<br />
fortsätta i samma utsträckning som under projekttiden.<br />
Framtidsvisioner<br />
Deltagandet inom projektet har lett till att Sörmlands museum har utökat verksamheten <strong>för</strong> äldre<br />
generationer. De olika delprojekten har visat sig vara realistiska arbetsformer. Inom projektet har det<br />
planerats en inspirations-/utbildningsdag <strong>för</strong> vårdpersonal på äldreboenden i länet. Denna dag har<br />
planerats i samarbete med länskonsulenter inom olika områden och avsikten är att kostnadsfritt<br />
inbjuda både kulturombud och vårdpersonal till en dag där Sörmlands museum, länskonsulenter och<br />
externa <strong>för</strong>eläsare presenterar exempel på kulturpedagogiska insatser <strong>för</strong> äldrevården. Inspirations-<br />
/utbildningsdagen är planerad att genom<strong>för</strong>as hösten 2011.<br />
Utvärdering<br />
Museer norr<br />
Projektet har genom<strong>för</strong>ts i samarbete med Institutionen <strong>för</strong> samhällsmedicin och rehabilitering,<br />
Geriatrik vid Umeå Universitet och professor Yngve Gustafson. I universitetets roll har legat att<br />
<strong>för</strong>eslå vilka tester som ska genom<strong>för</strong>as och när, samt sammanställa resultaten av dem. Under hösten<br />
2009 hölls ett <strong>för</strong>sta möte <strong>för</strong> att utreda olika möjligheter till utvärdering. Eftersom verksamheten och<br />
grupperna skiljer sig emellan de olika museerna har det gjorts olika typer av utvärderingar. Den<br />
utvärdering som i <strong>för</strong>sta hand <strong>för</strong>eslagits av Yngve Gustafsson kräver att samma individer regelbundet<br />
deltar och att de testas <strong>för</strong>e, mitt i och efter att projektet avslutats. (Minimental test - MMT, samt<br />
Psykisk välbefinnande test - PGCM). Demensteamet i Östersunds kommun har därutöver lagt till<br />
ytterligare en test "Belastningsskattning <strong>för</strong> anhörigvårdare”. Totalt har femton individer som deltagit i<br />
Jamtlis verksamhet deltagit i utvärderingen.<br />
Det har inte varit möjligt <strong>för</strong> Gammlia att använda sig av samma modell vid utvärdering eftersom de<br />
har haft olika individer som besökt verksamheten vid de olika tillfällena. Murberget har nyttjat en<br />
liknande utvärderingsmodell.<br />
43
Utvärdering Jamtli: På Jamtli genom<strong>för</strong>des under 2010-2011 de tre olika testerna på de nya grupper<br />
av individer som deltog i verksamheten.Testerna genom<strong>för</strong>des <strong>för</strong>e, mitt under samt efter projektet.<br />
Den demenssköterska som från kommunens sida deltog i projektet genom<strong>för</strong>de testerna. Resultaten<br />
från testerna redovisas i en separat rapport av Umeå universitet. Från anhöriga, personal från hemtjänst<br />
och dagvård vittnar man om att deltagarna i projeketet blivit både gladare, mer pratsamma och<br />
positiva.<br />
Utvärdering Gammlia: Målsättningen var att år två få till stånd ett samarbete med Umeå kommuns<br />
och/eller geriatrikens demensteam med fem individer som regelbundet återkom till Gammlia. Det<br />
skulle ha inneburit att underlaget till utvärdering av projektet utökades. För att göra en utvärdering av<br />
verksamheten fanns behov av sjuksköterskekompetens i två avseenden. För det <strong>för</strong>sta behövdes hjälp<br />
med urval av de fem deltagarna (personer i tidigt stadium av demenssjukdom). Det behövdes även<br />
hjälp av en sjuksköterska <strong>för</strong> att ut<strong>för</strong>a själva testerna. Både kommunens och landstingets<br />
sjuksköterskor var positivt inställda till projektet och <strong>för</strong>sökte även att få tag på deltagare, men tyvärr<br />
lyckades de inte hitta de fem personer som krävdes. Det blev där<strong>för</strong> inte något fortsatt samarbete med<br />
demensvården och ingen vetenskaplig utvärdering av verksamheten<br />
Utvärdering Murberget:<br />
Det var viktigt <strong>för</strong> oss att utvärdera verksamheten, men samtidigt svårt. Vi anade och tyckte oss se<br />
positiva effekter av besöken hos oss. För att visa på nyttna av det nedlagda arbetet och att skapa ett<br />
empirsikt underlag och en större vetenskaplighet behövdes också metoder <strong>för</strong> utvärdering.<br />
Per Hägglund kunde hjälpa oss med utvärderingsverktyg tack vare sina kontakter med Umeå Universitet och<br />
Sheffield University. En enkät sammanställdes, ett kvalitetsinstrument, som mätte upplevd kvalitet av de<br />
aktiviteter vi tillsammans anordnade. Modellen utarbetades utifrån Dementia life quality scale (Mike Nolan –<br />
Sheffield University. (1998). Enkäten tillämpades i 2010 års verksamhet.<br />
Under 2010 togs ytterligare ett steg i vår samverkan och en grupp av demenssjuka fick besöka<br />
länsmuseet med jämna mellanrum. Denna grupp följdes i en liten studie där de enskilda demenssjukas<br />
intressen togs tillvara. En intresseinventering utgjorde underlaget som museets pedagoger planerade<br />
besöken efter. Detta <strong>för</strong> att på bästa sätt planera besöken så att de skulle ge så mycket som möjligt till<br />
de enskilda. Då besöken avslutades gjordes en värdering av besöket genom en enkel skattning. Denna<br />
skattning fick varje demenssjuk göra enskilt. Vi har arbetat enligt reminiscensteori in<strong>för</strong> och under<br />
dessa besök. 29<br />
När det gällde upplevelsen av vad deltagarna tyckte om besöken (skala 1), så var det sammanvägda<br />
betyget 4 av 5. De tyckte alltså väldigt bra om de erbjudna aktiviteterna. När det gäller nöjdhet med<br />
besöket på länsmuseet var snittbetyget 5/5, alla gav således betyget utmärkt. När denna utvalda grupp<br />
29 Per Hägglund<br />
44
varit på dessa besök blev besöken ett samtalsämne på dagverksamheten. Det var en bra bieffekt som<br />
dock med<strong>för</strong>de att andra på dagverksamheten också blev intresserade av besök. Detta faktum<br />
hanterades genom att göra ytterligare en grupp utan<strong>för</strong> studiegruppen. De som inte tillhörde<br />
studiegruppen var också väldigt nöjda. Sammantaget är resultaten mycket bra och från kommunens<br />
sida är både brukare och personal vid dagverksamheten väldigt nöjda. Det har varit roligt <strong>för</strong><br />
personalen att se hur brukare levt upp och hur deras engagemang vuxit under besöken. Besöken har<br />
också levt vidare på själva dagverksamheten som samtalsämnen. Pedagogerna har verkligen<br />
levandegjort historia och de har kunnat göra det utifrån att kommunens personal bidragit med trygghet<br />
åt brukarna/besökarna. Då medarbetarsamtal på enheten <strong>för</strong> anhörig/närståendestöd gjorts<br />
framkommer det att personal tycker att den viktigaste händelsen under 2010 var detta<br />
samverkansprojekt. 30<br />
Museer söder<br />
Utvärdering Kalmar läns museum<br />
Sjuksköterskan Anna Axén, som vid tiden <strong>för</strong> projektet studerade till distriktssjuksköterska vid<br />
Linnéuniversitetet, valde att följa projektet samt skriva sin magisteruppsats i vårdvetenskap om<br />
projektet. Axén undersökte även personalens inställning till att arbeta med kulturarvet inom vården.<br />
Axéns metod <strong>för</strong> att undersöka personalens uppfattningar angående reminiscens och arbetet med<br />
kultur som hälsobringande redskap gjordes genom pre-test och post-test. Även de äldres emotionella<br />
tillfredställelse <strong>för</strong>e och efter aktiviteterna undersöktes genom emotionella skattningsskalor vilka<br />
visade ett mycket positivt resultat. Skattningsskalor kom även efter uppsatsarbetet att användas av<br />
museet vid ett flertal aktiviteter, då med samma goda resultat. Axén skriver i sin slutsats att<br />
vårdpersonalen hade lättare att använda det kulturella arvet i sitt arbete efter deltagande i museets<br />
aktiviteter och att de såg en positiv inverkan på de äldres emotionella tillfredställelse samt att de<br />
önskar ökat utrymme <strong>för</strong> det kulturella arvet i omsorgen av de äldre.<br />
Förutom den akademiska utvärderingen har utvärderingsmöten skett kontinuerligt med<br />
projektdeltagarna. Vårdpersonalen vittnar om reslutat såsom ökat samarbete mellan avdelningarna på<br />
boendena och personalkontakt mellan de olika platserna. Aktiviteterna har skapat glädje och positiva<br />
upplevelser. Personal och vårdtagare har fått gemensamma upplevelser. De äldre har ”blivit någon” <strong>för</strong><br />
personalen. De har fått ta del av vårdtagarens kunskaper och personliga berättelser som tidigare varit<br />
obekanta.<br />
30 Per Hägglund<br />
45
Utvärdering Sörmlands läns museum<br />
Projektet har följts upp på olika sätt inom de olika delprojekten. Till varje minnesutställning medföljer<br />
en utvärderingsblankett. Utvärdering har också skett genom bland annat en enkät med de äldre som<br />
själva kommer till, eller deltar i museets verksamheter. Utvärdering har också gjorts med kulturombud<br />
inom äldreomsorgen samt genom diskussion och utvärdering tillsammans med våra samarbetspartners.<br />
Avslutande summering<br />
Projektet ”<strong>Kommer</strong> <strong>du</strong> <strong>ihåg</strong>? – minnesstimulering i socialpedagogikens tjänst”, har på många sätt visat<br />
att musei- och arkivsektorn har unika möjligheter att via historiska miljöer, arkivmaterial, bilder och<br />
<strong>för</strong>emål stimulera minnet och därmed välbefinnandet hos äldre människor. Materialen kan stötta<br />
levnadsberättelser och ge sinnesupplevelser. Dessutom har museerna möjlighet att via de äldre få in ny<br />
etnologisk kunskap om livsvillkor och levnads<strong>för</strong>hållanden <strong>för</strong>r, samt att få erfarenheter av praktisk<br />
kunskap som inte bevarats eller nedtecknats. Identifiering av bilder ur museets samlingar är ytterligare<br />
ett exempel. Detta kan bidra till ett ömsesidigt utbyte som gagnar båda parter.<br />
Projektet har dessutom visat hur museerna i direkta samtal, via fortbildning av äldreomsorgens<br />
personal, via utställningar, arkivmaterial och rekvisita kan ställa sitt ”batteri” av kompetens till<br />
<strong>för</strong>fogande och på så sätt bidra till ett betydligt bredare användande av kulturarv som<br />
minnesstimulering, inte bara vid museerna utan även ute på de enskilda institutionerna.<br />
Rapporten är skriven av projektansvarig vid respektive deltagande museum, samt sammanställd av<br />
Britt-Marie Borgström och Malin Bäckström, Jamtli , Östersund i maj 2011.<br />
46