Belgisk blå – varför få? - S-info

UPPSALA UNIVERSITET
Kulturgeografiska institutionen
Belgisk blå – varför få?
- Monstertjuren som skakade Sverige -
Samhällsvetarprogrammet
Temaarbete vt –02
Jonas Pahlén
David Pettersson
Fredrik Rönning
Maurits Nyström, Handledare

1 Inledning..................................................................................................................... 3
1.1 Syfte ...................................................................................................................... 3
1.2 Källor och metod................................................................................................... 4
1.3 Disposition ............................................................................................................ 4
2 Avel ............................................................................................................................. 5
2.1 Avelns historia ...................................................................................................... 5
2.1.1 Svensk röd och vit boskap (SRB)................................................................... 6
3 Belgisk blås utveckling, spridning och ekonomi..................................................... 7
3.1 Belgisk blås utbredning i olika länder .................................................................. 8
3.2 Egenskaper hos Belgisk blå .................................................................................. 9
3.2.1 Kroppsliga problem........................................................................................ 9
3.3 Ekonomiska förutsättningar................................................................................ 10
3.3.1 Klassning ...................................................................................................... 10
3.3.2 Merkostnader................................................................................................ 10
4 Belgisk Blås intåg i Sverige..................................................................................... 11
4.1.1 Import av Belgisk blå tjurar.......................................................................... 11
4.1.2 Insemination av Gunnar Nilssons tjurar....................................................... 11
4.1.3 Den första monsterkalven i Sverige ............................................................. 12
4.1.4 Gunnar Nilssons fortsatta affärer ................................................................. 13
4.2 Statens inställning ............................................................................................... 13
4.2.1 Lagtexten ...................................................................................................... 13
4.2.2 Rättegång mot införsel av Belgisk blå ......................................................... 14
5 Debatten om Belgisk blå i Sverige ......................................................................... 15
5.1.1 Demonstrationer och namninsamlingar ....................................................... 15
5.1.2 Försäljning av köttet..................................................................................... 16
5.2 Lantbrukarna & fackorganisationernas debatt.................................................... 17
5.2.1 Debatten om Per-Olof Hagelgrens Import ................................................... 17
5.2.2 Officiellt uttalande........................................................................................ 18
5.2.3 Veterinärernas ståndpunkt............................................................................ 19
5.2.4 Slaktarnas ståndpunkt................................................................................... 20
5.2.5 Handlarnas ståndpunkt ................................................................................. 20
5.2.6 Uteslutning ur LRF och Milko ..................................................................... 21
6 Slutsatser .................................................................................................................. 22
6.1.1 Begränsad spridning ..................................................................................... 22
7 Sammanfattning ...................................................................................................... 24
8 Efterord .................................................................................................................... 26
9 Käll- och litteraturförteckning............................................................................... 27
2

1 Inledning
Kan ett djur skaka om en nation? Svaret är ja! Detta arbete kommer att visa att rasen
Belgisk blå och vit boskap (från och med nu kallar vi rasen Belgisk blå) kom att
framkalla starka känslor på många plan runt om i Sverige.
Belgisk blå är en kreatursras som genom avel har utvecklat en genetisk defekt,
dubbelmuskel, som gör rasen ovanligt stor. Dubbelmuskeln medför att de renrasiga
kornas kalvningar ofta sker med kejsarsnitt. Rasen har en större köttprocent och en
högre klassning än jämförbara nötkreatursraser. Detta medför att man får hög
ekonomisk utdelning på tjurarna. Rasen har fått en väldigt stor spridning i Belgien och
finns även i andra delar av världen.
Sverige ansåg att Belgisk blå var ett avelsarbete som hade gått för långt och rasen var
under lång tid inte välkommen in i landet. 1 Det var först vid EU inträdet 1995 som
import av rasen kunde ske.
Att koppla ihop Belgisk blå med det svenska välfärdssamhället i förändring kan vid en
första anblick se långsökt ut, men vi vill hävda motsatsen. EU-medlemskapet, måste
väl sägas vara en tydlig förändring av samhället, eftersom vi med den var tvungna till
en viss anpassning till andra länders lagar och normer. Något som debatten om
Belgisk blå visade att man inte alltid är beredd att göra.
Vi finner det intressant att ett så stort motstånd ägde rum, trots att avelsförädling med
djur funnits under lång tid i vårt land och inte setts som något onaturligt eller
kontroversiellt.
1.1 Syfte
Syftet med denna uppsats är att i första hand studera: Varför fick rasen Belgisk blå
inte någon stor spridning i Sverige?
Vi tänkte studera vilka faktorer som hindrade rasens spridning i Sverige. Det är viktigt
att se om det finns några historiska förklaringar till motståndet eller om det kan ses
som en naturlig utveckling inom husdjursförädlingen. Vi ska undersöka varför
svenska folket och lantbrukarna inte var villiga att acceptera en tjur med genetiska
defekter och se om EU:s överstatlighet påverkade opinionen. Med utgångspunkt från
etiska och ekonomiska aspekter vill vi följa den debatt som skapades kring rasens
införsel i Sverige. Arbetet kommer även att belysa de praktiska hinder som uppstod
för de lantbrukare som började avla med rasen.
1 Tell, Marina, ”Korsning föds utan snitt”, Land Lantbruk, 10 november 1995.
3

1.2 Källor och metod
Genom studier av standardlitteratur inom svensk agrarhistoria så kommer vi att få
fram en bakgrund om avelns utveckling. Fakta kring Belgisk blås öden och äventyr i
Sverige och övriga världen hämtas från skriftliga källor.
Det offentliga Sveriges ståndpunkt granskar vi genom lagar, förordningar, domslut
och officiella uttalanden.
För att granska den svenska debatten om införsel av Belgisk blå till Sverige så har vi
koncentrerat oss på fyra tidningar som vi anser ger en sammanfattande bild av
debatten på riksplan, i Skåne och lantbrukarnas egna åsikter. Varför vi valde en
skånsk tidning var för att mycket av händelserna runt Belgisk blå kom att utspela sig
där. De tidningar vi valt är; Aftonbladet, Sveriges största kvällstidning, Dagens
Nyheter, Sveriges största morgontidning, Helsingborgs Dagblad, Nordvästra Skånes
största tidning och Land lantbruk, Sveriges största jordbrukstidning.
1.3 Disposition
För att teckna en bakgrund kring Belgisk blå så har vi valt att börja med att beskriva
hur avel använts inom kreatursnäringen i alla tider. Hur vi i Sverige ända sedan 1800talet
strukturerat arbetet med att få fram så stora och köttrika tjurar som möjligt bl.a.
genom import av djur. Vidare så beskrivs hur rasen Belgisk blå har utvecklats och
vilka egenskaper som är kännetecknande för den. I det kapitlet tas även upp vilka
ekonomiska vinster som tjurarna kan innebära för jordbruket och hur väl spridd rasen
blivit runt om i världen.
Efter denna beskrivning av förutsättningarna och anledningen till att Belgisk blå avlats
fram så beskrivs hur det gick till när tjuren gjorde sin entré i Sverige. Vi tar upp alla
delar om hur den kommit till och senare delvis spridits i vårt land. Även statens
negativa inställning och den juridiska processen som startades vid den första svenska
Belgisk blå inseminationen beskrivs.
När alla fakta kring ämnet finns tillgängliga så kan vi i kapitel fem sammanfatta
debatten om Belgisk blå som började redan innan EG inträdet och som kom att
kulminera när den första inseminationen ägde rum i Skåne 1996. Utifrån debatten
försöker vi sedan analysera och se vilka anledningar som ligger bakom att det finns en
så liten population av Belgisk blå tjurar i Sverige.
4

2 Avel
Syftet med avel är att öka produktionen och att förbättra kreaturens egenskaper. För
att få fram de önskade egenskaperna så väljs de bästa djuren ut, allt för att öka
avkastningen till nästföljande generation.
Avelarbetet kräver strikta tester på de aktuella djuren och både tjuren och kon ställs
inför noggranna undersökningar. Tjurens lynne och sperma kontrolleras liksom
fetthalten i kons mjölk och dess mjölkbarhet. Även avkomman undersöks vid något
som kallas avkommebedömning. Vid denna mätning ser man också om tjurens
avelsvärde är tillfredsställande.
Insemination går hand i hand med avel och det är Husdjursföreningarna som tar hand
om och seminerar sperman i de besättningar som är anslutna till föreningen (1980 var
85 % av Sveriges kor registrerade). Avelsarbetet underlättas med hjälp av
inseminering, då man kan frysa ner en tjurs sperma och lagra den för framtida bruk.
En tjur med goda genetiska egenskaper kan sålunda bli far till flera tusen kalvar. 2
2.1 Avelns historia
När Gustav Vasa kom till makten i Sverige så skedde stora omställningar. Inom
jordbruket så tog sig detta uttryck i att man mer noggrant började bokföra vad varje
gård hade för produktionsinriktning och produktionsförmåga. Gustav Vasa ville även i
större utsträckning importera mer välproducerande djur från utlandet. Trots kungens
hedervärda initiativ så visar statistiken från denna tid att importerna förblev få. 3
Det var inte förrän på 1800-talet som importen startade på allvar och man mera
medvetet började tänka på att avla fram bättre nötkreatur. Avelsdjuren härstammade
främst från England, Skottland, Wales och Tyskland.
Problem uppstod då många olika slags djur importerades och blandades med de
inhemska raserna. Först så skedde en alltför stor rasblandning och sedan så visade det
sig att de importerade djuren inte passade de svenska förhållandena. De importerade
kreaturen tog även med sig sjukdomar som tuberkulos från hemlandet och många av
importdjuren slogs ut. 4 Slutresultatet blev att den produktionsökning som man väntade
sig uteblev.
Efter misstaget med att blanda alltför många raser med varandra så började man mot
slutet av 1800-talet att inrikta sig på att renavla de raser som korsats fram ur några få
importerade och inhemska kreatur. Allt för att få fram djur med speciellt utseende och
speciella produktionsegenskaper. Samtidigt så infördes också en stambokföring så
man hade bättre kontroll på varje individ och dess föräldrar. 5
2
Eggertsen, J. – Thörn, K-G., Lantbrukens ABC, s. 66.
3
Larsson, B. m. fl., Agrarhistoria, s. 108 f.
4
Ibid., s. 110.
5
Myrdal, J. – Morell, M., Det svenska jordbrukets historia vol.4, s. 241.
5

2.1.1 Svensk röd och vit boskap (SRB)
En man som kom att företräda den nya avlingen var patronen Knut Cassel från
Stjernesund i Närke. 1860 köpte han in de bästa blandningarna av inhemska och
importerade djur som redan fanns i Sverige och därefter så gjorde han en hård
gallring, endast de kor som gav bäst avkastning behölls. Sedan så importerade han
tjurar av rasen Shorthorn och Ayrshire med bäst kroppsbyggnad och med mest
tilltalande färger för att betäcka sina kor. För att göra rasen än mer enhetlig så använde
sig Cassel av viss inavel. Resultatet av detta blev en helt ny ras som han kallade
Rödbrokig svensk boskap (RSB).
I början av 1900-talet korsades rasen med en annan art och ändrade namn till Svensk
röd och vit boskap (SRB). Den rasen utgjorde 1994 54 % av Sveriges kor och har
avlats vidare till både Norge och Finland. 6
6 Larsson, m. fl., a.a., s. 110 f.
6

3 Belgisk blås utveckling, spridning och ekonomi
Det första steget mot rasen Belgisk blå togs då den Belgiska regeringen på 1840-talet
beslutade att importera rasen Shorthorn från England. Shorthorn skapades för att
tillmötesgå den ökade efterfrågan på kött som kom i och med den industriella
revolutionen och den befolkningsökning som ägde rum vid samma tid. Efter en lång
tids experimenterande med avel av olika raser, bland annat genom korsningar mellan
Shorthorn och röd- och svart mönstrad boskap, som redan innan fanns i Belgien. 7
Man anser att rasen Belgisk blå först kom fram på 1930-talet men den stora
utvecklingen startade inte förrän runt 1945, då penicillinets genombrott kom.
Anledningen till att man var beroende av penicillinet var att man var tvungen att
kunna motverka infektioner vid förlossningen eftersom det oftast inte gick att förlösa
kalvarna på ett naturligt sätt utan man var tvungen att använda kejsarsnitt. Detta var
ett måste för att kalven och kon skulle överleva. 8
Man använde först två olika sorter av Belgisk blå, dels en som i huvudsak
producerade mjölk och en annan typ som var inriktad på köttproduktion. Från 1960
och framåt så används den uteslutande som köttdjur. 9
Belgisk blå började spridas till andra länder på 1970-talet, anledningen var att Belgien
började exportera rasen och idag finns rasen Belgisk blå över hela världen. 10 Till
Sverige kom rasen 1995-96, då inträdet i EU gjorde det omöjligt för svensk
lagstiftning att få ett undantag att förbjuda rasen Belgisk blå, eftersom den redan var
godkänd i andra EU länder. 11
7
Lindstrand, Niclas, ”Köttbrist födde ’monstertjuren’. Omstridd nötras har utvecklats genom
korsningar sedan början av 1800-talet”, Dagens Nyheter, 10 maj 1998.
8
Höök Lars, ”Alexis i Belgien skäms inte för sina tjurar”, Land lantbruk, 29 september 1995.
9
Lindstrand, a.a.
10
Condrup, C., ”Belgisk Blå”, s. 8.
11
Barkman Clas, ”EU stoppar svenskt förbud. Sverige måste rätta sig efter att andra länder har
godkänt monstertjuren”, Dagens Nyheter, 20 november 1998.
7

3.1 Belgisk blås utbredning i olika länder
Tabell 1. Förekomst av Belgisk blå i olika länder
Land Antal
djur
Belgien * 500 000
Frankrike 15 000
Storbritannien ** 19 000
Nederländerna 5 000
USA 2 000
Kanada 2 000
Australien 1 500
Italien 1 000
Nya Zeeland 500
Danmark 100
Källa:Condrup Christel, Belgisk Blå, examensarbete 2001, sid. 8
* Lindstrand Niclas, ” Köttbrist födde ’monstertjuren’”, Dagens Nyheter,
10 maj 1998
** http://www.belgianblue.co.uk/breed/index.html (Siffrorna är från 11
april 2002)
I siffrorna från 1996 så är inte Sverige medräknat, anledningen till detta är att det var
just 1996 som Belgisk blå kom hit, det rör sig alltså om ett mycket litet antal. En
annan anledning är att det inte finns någon skyldighet att anmäla om man innehar
rasen Belgisk blå eller inte. En uppskattning som gjorts tyder dock på att det finns
ungefär 150 stycken individer av arten Belgisk blå i Sverige. 12
Det enda landet där Belgisk blå verkar ha minskat är Danmark som fram till 1998
enbart var positiva till rasen. Efteråt skedde dock något av en kovändning då man
istället valde att stödja Sveriges åsikter i EU om att enskilda länder visst borde få ha
undantag i denna fråga. 13
12 Fors, Marie-Louise, ”Friande domar om Belgisk blå”, Land lantbruk, 9 mars 2000.
13 ”Danskt stöd mot Belgisk blå”, Land lantbruk, 4 december 1998.
8

3.2 Egenskaper hos Belgisk blå
Kännetecknande för Belgisk blå är dess förstorade muskler, i vardagligt tal kallat
”dubbelmuskel”, som vetenskapligt betecknas muskelhypertrofi. Muskelhypertrofi
orsakas av att en recessiv 14 gen (mh) finns i dubbel uppsättning, nedärvd från både
fadern och modern. Anlagen syns tydligt på djuren och det har därför varit lätt att avla
fram djur med dubbelmuskel. Även andra raser kan utveckla dubbelmuskler men till
skillnad från Belgisk blå så har uppfödare valt att inte använda dubbelmusklade djur
till avel eftersom det betecknats som en defekt. 15
Om man korsar Belgisk blå med andra raser överförs Mh-genen i enkel uppsättning
till avkomman vilket gör att avkomman inte utvecklar dubbelmuskulatur. Två
korsningsdjur eller ett korsningsdjur och en renrasig Belgisk blå kan däremot få en
avkomma med dubbelmuskulatur. 16
3.2.1 Kroppsliga problem
Belgisk blå tjurar är inte större än andra djur. Däremot så har den en köttprocent 17 på
upp till 80 % jämfört med 65 % i normala djur. 18 Dubbelmuskelaturen orsakar även
underutvecklade inre organ, i stort sett alla inre organ är 20-40 % mindre än på
normala djur. 19 Bland övriga egenskaper som är karaktäristiska för Belgisk blå djur
bör nämnas; kraftigt minskad fettmängd och nedsatt motståndskraft mot sjukdomar i
cirkulationsorganen. 20
Den höga födelsevikten och kalvarnas proportioner (nästan lika bred som lång) i
kombination med dubbelmuskelaturen som gör kornas bäcken trängre medför att upp
till 90 % av Belgisk blå kalvarna måste förlösas med kejsarsnitt. 21
14
Recessiv - anlag som icke kan göra sig gällande, om motsvarande dominanta anlag finnes hos
samma individ.
15
Philipsson, J., “Muskelhypertrofi ett allvarligt djurskyddsproblem”, s.1
16
ibid., s. 2.
17
Köttets vikt dividerat med djurets levnadsvikt
18
Philipsson, J., ”Belgisk blå och vit boskap – monstertjur eller” i Torstensson, Kristina (ed.),
Lantbrukskonferensen 1996, s. P35.
19
Hanset, R., ”Chapter 27” i J.B. Owen och R.E.F Axford (ed.), Breeding for disease Resistance in
Farm Animal, s. 472.
20
Philipsson, J., “Muskelhypertrofi ett allvarligt djurskyddsproblem”, s.2.
21
Conrup, a.a., s. 8.
9

3.3 Ekonomiska förutsättningar
Belgisk blå har ingen högre tillväxt (kg/dag) än andra tjurar utan den främsta
ekonomiska vinsten är den höga köttprocenten och den genomsnittligt höga
klassningen av köttet. Dessutom så har Belgisk blå 5 % mindre foderbehov än
jämförbara tungviktstjurar. 22 Det finns inga entydiga kalkyler om att det i Sverige
skulle vara lönsamt att föda upp tjurar av rasen Belgisk blå. 23
3.3.1 Klassning
Prissättningen av olika nötköttsdelar utgår från de fem olika klasserna som finns på
köttkvalitet. 24 Belgisk blå har en genomsnittligt högre klassning än andra tjurar med
samma slaktvikt och därmed även ett relativt försäljningspris som ligger på 3-6 %
högre än jämförbara tjurar av andra raser. 25 Även korsningar mellan Belgisk blå och
andra nötkreatur ger en högre klassning på köttet. 26
3.3.2 Merkostnader
Det innebär en viss merkostnad att inneha Belgisk blå djur. Används insemination
istället för en egen tjur så är inte merkostnaden för avel så stor. 27 Men det faktum att
man måste har tillgång till en veterinär som kan utföra kejsarsnitt kan innebära en stor
kostnad vid födseln. 28 Dessutom kräver alla tungviktstjurar en större intensitet i
utfodringen än vanliga tjurar med vallbaserad uppfödning, därmed även en större
arbetsinsats. 29
22
ibid., s. 18
23
Tell, Marina, ”Belgisk blå ett lyft”, Land Lantbruk, 15 maj 1998.
24
Tell, Marina, ”Det är fel på klassningen”, Land Lantbruk, 3 maj 1996.
25
Conrup, a.a., s. 18.
26
ibid s.19
27
”Belgisk blåvit”, Lantmannen, 1996:1, s. 34.
28
Tell, Marina, ”Sverige behöver Belgisk blåvit”, Land Lantbruk, 29 september 1995.
29
Tell, Marina, ”Belgisk blå ett lyft”, Land Lantbruk, 15 maj 1998.
10

4 Belgisk Blås intåg i Sverige
Att Belgisk blå överhuvudtaget kom att introduceras i Sverige och få någon som helst
spridning i Sverige beror främst på två personer, kreaturshandlaren Per-Olof
Hagelgren och den skånske bonden Gunnar Nilsson. En tredje person som var
inblandad av introduktionen av Belgisk blå, dock inte i lika stor utsträckning som de
andra två var seminören Solveig Arrborn. 30 Per-Olof Hagelgren hade redan 1995
funderat på att försöka introducera Belgisk blå i Sverige. Hans främsta syfte med det
hela var att få svenska bönder att korsa sina kor med Belgisk blå för att på så sätt få
fram bättre slaktdjur. 31 Detta i sin tur skulle ge Sveriges bönder (och honom själv) en
bättre ekonomi.
4.1.1 Import av Belgisk blå tjurar
Det första steget mot en introduktion av arten var en import av 25 stycken tjurar som
skulle in i landet för att sedan säljas vidare till olika lantbrukare runt om i Sverige. 32
Det dök dock upp problem då tjurarna under en längre tid blev sittandes i karantän i
Belgien för en smittskyddsundersökning och införseln till Sverige drog ut på tiden.
Hagelgren förväntade sig att tjurarna skulle komma in i landet i januari 1996. 33 Vid
denna tidpunkt hade tjurarna ännu inte kommit in i landet och det mesta tyder på att
tjurarna blev kvar i Belgien, i alla fall officiellt. 34
Hagelgren kände till den svenska lagstiftningen och Jordbruksverkets och övriga
organisationers inställning till Belgisk blå, men han hade även hört att EGlagstiftningen
kunde stå över den svenska. Det var med detta i åtanke som han
beslutade sig för att pröva ett annat sätt för att få in Belgisk blå på marknaden.
4.1.2 Insemination av Gunnar Nilssons tjurar
Per-Olof Hagelgren satte in en annons i oktobernumret av ATL (en tidning för
lantbrukare) och det var via den som Gunnar Nilsson hörde av sig. De två beslutade
sig för att utföra en insemination på Nilssons gård den 30 mars 1996.
Några dagar innan hörde Jordbruksverket av sig och ville göra en stickprovskontroll
av sperman. En tid senare hörde de av sig igen för att meddela att ett tillstånd krävdes
om man ville inseminera en ko med tjursperma. Nilsson ansåg att detta verkade
underligt eftersom det inte var han utan en utbildad och godkänd seminör som skulle
utföra inseminationen. 35 Emellertid så hade Hagelgren redan ansökt om tillståndet.
Problemet var att man inte fick någon veterinär att ställa upp vid medverkan av
30 http://elvil.sub.su.se/
31 Tell, Marina, ”Korsning föds utan snitt”, Land Lantbruk, 10 november 1995.
32 Tell, Marina, ”Hårt kritiserad köttras kommer till Sverige”, Land Lantbruk, 15 september 1995.
33 Tell, Marina, ”Korsning föds utan snitt”, Land Lantbruk, 10 november 1995.
34 E-mail från Kenneth Fransson skribent på Land Lantbruk, 24 april 2002
35 http://elvil.sub.su.se/
11

inseminationen, något som är obligatoriskt enligt regelverket. I slutändan så utfördes
inseminationen utan en veterinär på plats. 36
Att få tag på någon som utförde inseminationen var också ett problem. Till en början
annonserade Hagelgren efter seminbiträden i Platsjournalen, men
Arbetsmarknadsstyrelsen lyfte efter en tid bort hans notis. 37 Hagelgren tog då kontakt
med Solveig Arrborn, som han vid andra tillfällen hade varit i kontakt med. Efter lite
övertalning från Hagelgrens sida så ställde till sist Arrborn upp på att utföra den
kontroversiella inseminationen, Hagelgren lovade nämligen att ta på sig allt ansvar för
handlingen. Däremot så kunde han inte garantera hur omvärlden skulle reagera på
deras gemensamma affärer.
Några dagar innan den planerade insemineringen åkte Per-Olof Hagelgren till Belgien
för att köpa tjursperma från Belgisk blå. I Belgien konstaterade en veterinär att
sperman var acceptabel och att tjurarna som lämnat den var fullt friska. Samanlagt tog
Hagelgren med sig 50 flaskor av djupfryst sperma tillbaka till Sverige. Innan sperman
kunde insemineras så skedde en kontroll i Sverige av Jordbruksverket, även deras
utsände kunde bekräfta dess kvalitet.
Gunnar Nilsson bjöd in pressen att ta del av det som skedde på gården. Både han och
Per-Olof Hagelgren var medvetna om att de båda utförde en kriminell handling då
avel med Belgisk blå var förbjuden enligt svensk lag. De båda förstod även att all
publicitet var av värde med tanke på deras fortsatta verksamhet. 38 Tärningen var
kastad.
4.1.3 Den första monsterkalven i Sverige
Trots ett stort motstånd mot Belgisk blå så visade även andra lantbrukare än pionjären
Gunnar Nilsson ett intresse for att använda rasen på sina bondgårdar. För tre år sedan
så fanns det sju stycken ombud för arten i Sverige. Guy Allan Svensson i Kvibille
utanför Halmstad blev den sjunde företrädaren och samtidigt som sina affärer med
Belgisk blå så startade han en förening för rasen. 39
Lantbrukaren Inge Larsson i Hörby blev den första i Sverige som utförde en kalvning
med Belgisk blå. Han köpte fyra djur från Danmark varav ett av kreaturen snart skulle
kalva. Kalvningen gick dock i stöpet, eftersom kons bäcken var för trångt för kalven.
Veterinären som var på plats hade enligt Larsson blivit informerad om att kalvningen
gällde en Belgisk blå och att ett kejsarsnitt mycket väl skulle behöva utföras. Men
veterinären, Robert Terhorst, hävdade att han inte fått någon förhandsinformation och
han hade därför ej heller några instrument för att utföra kejsarsnitt. 40 Den kalven fick
till slut avlägsnas med motorsåg, vilket gjorde att Sveriges första ”monsterkalv” dog. 41
36 Olsson, Lena, ”Om nio månader får vi se…”, Aftonbladet, 31 mars 1996.
37 Johansson, Anders, ”Handlare vill avla svensk monstertjur”, Dagens Nyheter, 6 december 1995.
38 http://elvil.sub.su.se/
39 TT, ”Svensk lantbrukare bildar förening för monstertjurar”, Aftonbladet, 17 januari 1999.
40 Ohlsson, Per-Ola, ”Kalv styckades med motorsåg – inne i kossan”, Aftonbladet, 11 November
1996.
41 Tell, Marina, ”Första monsterkalven dog”, Land Lantbruk, 4 oktober 1996.
12

Högre upp i landet började man också att finna ett visst intresse för rasen. Mjölk och
köttbonden Mats Nilsson i Hälsingland kontaktade Per-Olof Hagelgren för en import
av en Belgisk blå tjur. Nilsson valde dock en lättare variant av Belgisk blå som han
hade för avsikt att korsa med sina SRB-Kor. Att upprepa det misstaget som Inge
Larsson gjort vid sin kalvning hade Nilsson definitivt tänkt undvika. Han menade att
hans tjur inte var av renrasig typ, vilket skulle ge en lättare kalvning. Dessutom så
skulle han använda sig av kor som alla kalvat fler än en gång och som han visste hade
fött utan problem tidigare. 42
4.1.4 Gunnar Nilssons fortsatta affärer
Även Gunnar Nilsson fortsatte sina affärer med Belgisk blå och 1998 importerade han
två stycken renrasiga tjurar från Danmark. Han hade då redan tio korsningskvigor på
sin gård och när domslutet från EG-domstolen bekräftade att Sverige inte kunde
förbjuda avel med Belgisk blå så tog han steget fullt ut och planerade att använda
rasen i full skala. Nilsson hävdade också att en brist på Belgisk blå skulle infinna sig
runt 2003 eftersom efterfrågan på rasens kött var större än vad gemene man, tidningar
och organisationer ville göra sken av. Gunnar Nilsson menade att de som har en
positiv inställning till Belgisk blå inte fick komma till tals. 43
Alla använde sig av samma argument för sina affärer med Belgisk blå: Höjd kvalité på
det svenska köttet och en minskad import av utländskt kött brukar var de vanligaste
argumenten till deras affärsverksamhet med Belgisk blå. 44
4.2 Statens inställning
Regering uttalade från första stund sitt ogillande av Belgisk blå och menade att rasens
defekter stred mot svensk lagstiftning. Jordbruksministern, Annika Åhnbereg, sade
om Gunnar Nilssons planer på Belgisk blå uppfödning att ”Han kan och skall åtalas
och dömas”. 45
4.2.1 Lagtexten
Lagen om kontroll av husdjur och förordningen om kontroll av husdjur ger ramar för
avelsverksamhet i Sverige. Jordbruksverket är den myndighet som ansvarar bl.a. för
avelskontroll och seminverksamhet med nötkreatur. Deras föreskrifter innehåller
detaljregler om vad som får ske avseende avel. Avelsdjur som visat sig ha nedärvda
latal anlag 46 , defekter eller andra egenskaper som medför att lidande förekommer får
inte användas till avel. I en bilaga till föreskrifterna räknas det upp vilka anlag man
menar och där finns muskelhypertrofi med. I Jordbruksverkets föreskrift står det att
”Kvigor och kor får inte betäckas med tjur, semineras eller vara mottagare av embryo
om förlossningssvårigheter kan förväntas”.
42 Hansson, Per, ”Hyckleri om Belgisk Blå”, Land Lantbruk, 12 februari 1999.
43 Fors, Marie-Louise, ”Belgisk blå ska rädda hans företag”, Land Lantbruk, 27 november 1998.
44 Tell, Marina, ”Renrasiga tjurar av Belgisk blå i Sverige”, Land Lantbruk, 21 augusti 1998.
45
Riksdagens protokoll 1995/96. 82 6§
46
Dödliga anlag
13

EGs lagstiftning säger att djur med genetiska defekter får förbjudas för vidare avel,
men det finns inte definierat vad som i dessa sammanhang menas med genetiska
defekter. EG lagstiftningen klargör även att en djurras som blivit godkänd för avel i ett
medlemsland inte kan förbjudas av någon annan nation. 47
4.2.2 Rättegång mot införsel av Belgisk blå
Anmälningar mot Solveig Arrborn, Gunnar Nilsson, och Per-Olof Hagelgrens
insemination gjordes av Jordbruksverket m.fl. och i juni 1996 åtalades de tre vid
Helsingborgs tingsrätt för brott mot djurskyddslagen och lagen om kontroll av
husdjur. Ingen av dem förnekade att de låtit inseminera korna men att det skulle ha
varit något brottsligt med detta ansåg de inte. Nilsson menade att det inte hade
bevisats några genetiska defekter på rasen. 48
Hagelgrens och Nilssons advokater krävde att tingsrätten skulle begära in ett
förhandsbesked i ärendet från EG-domstolen. Detta gjordes av domaren i mars 1997
för att få svar på tre frågor om tolkning av EG-lagstiftningen. Frågorna rörde huruvida
EG-rätten tillåter nationella krav på tillstånd för semineringsverksamhet och om det
svenska förbudet mot avel med nötkreatur som har anlag för muskelhypertrofi är
förenligt med rådets direktiv. Efter det att Sverige, Norge och Belgien yttrat sig kom
svaret att EG-rätten utgör hinder för nationella bestämmelser enligt vilka det är
förbjudet eller krävs tillstånd för användning inom medlemsstatens territorium av
sperma från tjurar av rasen Belgisk blå då dessa djur har godkänts för artificiell
insemination i en annan medlemsstat. 49 Domstolen ansåg att de hänsyn till djurens
hälsa som Sverige åberopade i sitt yttrande redan har prövats i samband med att man
gav Belgiska bönder tillstånd till avel. 50
Åtalet i Helsingborgs tingsrätt justerades efter EG-domstolens utslag till att bara gälla
inseminering utan tillstånd. Men tingsrätten kunde konstatera i sitt domslut att det vid
aktuellt tillfälle inte behövdes tillstånd och alla tre åtalade friades. 51
47
http://elvil.sub.su.se
48
http://elvil.sub.su.se
49
”Verksamheten vid EG:s domstol och förstainstansrätt”, 1998:28/29.
50
Barkman, Clas, a.a.
51
Fransson, Ulrica, ”Vikenbonden friad av tingsrätten Tillåtet inseminera Belgisk blå - dömd till
dagsböter för svartbygge” Helsingborgs Dagblad, 9 mars 2000.
14

5 Debatten om Belgisk blå i Sverige
Den stora debatten om Belgisk blå inleddes i tidningarna under det sista halvåret av
1995 och under det första halvåret av 1996, då den småländske handlaren Per-Olof
Hagelgren och den skånske bonden Gunnar Nilsson antydde att de skulle ta in rasen
Belgisk blå i Sverige. 52,53 Tidningarna tog på sig rollen som både objektiva
informatörer om vad Belgisk blå var för något och berättade sedan hela den svenska
Belgisk blå historien. Samtidigt försökte tidningarna vara opinionsbildare för vanligt
folk.
Tidningarna belyste vad olika experter på området tyckte, man lät bland annat
veterinärer, LRF, slaktare och politiker komma till tals i frågan. Samtidigt så fick
också förespråkarna för Belgisk blå vissa chanser att försvara sig och argumentera för
sina ståndpunkter. Gunnar Nilsson blev rikskändis när han ganska ensam i snålblåsten
förespråkade Belgisk blå. Han propagerade för det möra köttet, när tidningar,
allmänhet och experter hårt kritiserade rasen. 54
Den svenska pressen visade ett stort intresse för domstolsprocessen i fallet Belgisk
blå. Dels det första fallet i Helsingborgs tingsrätt, men kanske riktades den största
uppmärksamheten mot när fallet togs upp i EG-domstolen. Eftersom ärendet då lyftes
upp på en högre nivå och frågan ställdes: Vad gäller när de svenska reglerna inte
stämmer överens med övriga EU-länders regler. Kan Sverige förbjuda Belgisk blå
trots att det är lagligt i andra EU-länder? 55
5.1.1 Demonstrationer och namninsamlingar
Vid en första anblick så verkar stora delar av allmänheten rörande överens om att
Belgisk blå inte borde få finnas i Sverige. Bland annat så gjordes en namninsamling
mot Gunnar Nilsson och hans monstertjurar, initiativet till namninsamlingen togs av
organisationen NSMPD (Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök).
Namninsamlingen lyckades med att samla 32000 personers underskrift.
Namnunderskrifterna överlämnades till EU:s jordbrukskommissionär i samband med
att fallet prövades i EG-domstolen. Namninsamlingen protesterade mot att Belgisk blå
inte kunde föröka sig och föda på ett normalt sätt. Samt att djur ska ha rätt till god
hälsa och välbefinnande, dessutom ansåg man att det var fel att avla vidare den
genetiska defekt som rasen Belgisk blå bär på. 56
När bilderna på monstertjurar som inte kunde stå på benen kablades ut på tv så
reagerade allmänheten kraftigt. Vad allmänheten rasade mot med rasen Belgisk blå är
den etiska aspekten. Man tycker att djur med så mycket muskler att de inte kan stå på
52
Johansson, Anders, a.a.
53
Olsson, Lena, a.a.
54
Ibid.
55
Barkman, Clas, a.a.
56
www.djurensratt.org
15

enen är djurplågeri och därför borde förbjudas. 57 Alltså samma argument som
djurens rätt lade fram på sin protestlista. En demonstration ägde rum när den andra
kalven av rasen Belgisk blå skulle födas på Inge Larssons gård utanför Hörby i Skåne,
denna demonstration anordnades av djurens vänner, men det kom bara 50 personer, så
uppslutningen var begränsad. 58
I vissa fall så gick man ganska långt i sina protester, bl.a. krävde en person i en
insändare till DN att vi skulle bojkotta Belgien. Hon skriver:
”Isolera Belgien från den civiliserade världen! Under åren har vi fått rapporter
om allt hemskare förhållanden i Belgien. Det har varit framavlandet av Belgisk
blå, det har varit upprörande pedofilbrott och nu senast den fruktansvärda
djurmisshandel som tillåts. Belgien kan inte längre göra anspråk på att kallas ett
civiliserat land.” 59
5.1.2 Försäljning av köttet
Vi vill tillägga att trots det massiva motståndet mot Belgisk blå så lyckades Gunnar
Nilsson sälja ut 1 029 kg kött på 5 timmar till allmänheten vid sin anordnade
utförsäljning år 2000. 60 Detta trots att jordbruksminister Margareta Winberg gick ut i
pressen och uppmanade folk att inte köpa köttet. 61 Efteråt hävdade LRF-ordförande i
Skåne att bara för att det gick bra att sälja köttet från några få djur, som nyhetens
behag, så kommer det i längden inte gå att sälja köttet från Belgisk blå i stor skala.
Detta eftersom motståndet är så stort på alla plan. 62 Mycket tyder också på att det var
nyfikenhet som lockade många till gårdsförsäljningen av Belgisk blå kött. Bland annat
berättar ett par som bodde i närheten och som var och inhandlade köttet, att de mest
åkte dit för att titta på uppståndelsen som kommit till byn, men att de till slut även
bestämde sig för att prova köttet och därför handlade av det. 63
Dock var många av dem som kom och köpte köttet positiva till det omtalade köttet:
En köpare tror att alla fel med Belgisk blå endast är en myt: ”Inte tror jag att de här
djuren är preparerade med någonting för att växa snabbare”, menar Nils Nilsson från
Stockamöllan. Även Kerstin Jönsson, Billesholm menar:
”Är vi nu med i EU så ska vi väl konkurrera på lika villkor och följa samma
regler som i andra EU-länder. I debatten låter det också som om köttet skulle vara
förgiftat, men det är det ju inte.” 64
57
Fransson, Kenneth, ”Snart fritt fram för Belgiska köttmonster”, Land lantbruk, 28 Januari 1993.
58
TT, ”Demonstration mot Belgisk blå”, Helsingborgs Dagblad, 17 november 1996.
59
Tjäderquist Harriet, ”Bojkotta Belgien”, Dagens Nyheter, 12 januari 2001.
60
Hansson, Anita, ”Rusning efter monsterköttet”, Aftonbladet, 29 oktober 2000.
61
TT, ”Winberg: Köp inte kött från Belgisk blå”, Aftonbladet, 28 oktober 2000.
62
TT, ”Belgisk blå-kött säljs på lördag” Land lantbruk, 25 oktober 2000.
63
Hansson, Anita, a.a.
64
Ledberg, Britt, ”Rörigt i butiken när Nilsson sålde Belgisk blå-kött”, Land lantbruk, 29 oktober
2000.
16

5.2 Lantbrukarna & fackorganisationernas debatt
Debatten i Sverige bland lantbrukarna startade så smått 1993 då tidningen Land
lantbruk berättade i en artikel att om Sverige går med i EU kan det bli svårt att
förbjuda rasen Belgisk blå. Ordföranden i NAB (Nordiska avelsföreningen för
biffraser) uttalar sig i frågan och han anser att det vore katastrof om Belgisk blå kom
hit till Sverige. Han är medveten om att det kan bli svårt att stoppa rasen eftersom
Sverige då måste få lov att göra ett undantag ifrån EU:s lagstiftning. Han tror inte att
svenska folket kommer att acceptera det lidande det innebär för djuren, som är så hårt
avlade att de har svårt att kalva. Innan hade Jordbruksverket bestämt vilka sorters
raser som var lagliga att ta in i Sverige. En rättighet som NAB tycker ska tillhöra
Jordbruksverket och inte EU. Jordbruksverket är, som vi redan redovisat i detta arbete
kritiska till rasen Belgisk blå. Ordföranden lovade också att göra allt som stod i sin
makt för att stoppa den omtvistade rasen. 65
5.2.1 Debatten om Per-Olof Hagelgrens Import
I januari 1995 kunde Jordbruksverket på grund av Sveriges inträde i EU inte längre
förbjuda importen av Belgisk blå. 66 Däremot så kunde de fortfarande sätta
restriktioner på hur djuren fick användas. 67 När Per-Olof Hagelgren gjorde ett försök
att importera 25 stycken tjurar av Belgisk blå till Sverige så poängterade han att detta
var bra köttdjur, men att de inte skulle användas till avel. Han uppmanade till och med
sina köpare att i framtiden inte använda djuren till att betäcka eventuella hondjur som
skulle komma in till landet. Även om Hagelgen var medveten om att alla inte skulle
lyssna på hans uppmaning. Vidare sade Hagelgren att kejsarsnitt är så dyrt i Sverige så
renrasig avel skulle nog inte ske in någon större utsträckning. 68 Några månader senare
konstaterade Hagelgren att hans syfte var att använda tjurarna till avel för att få fram
en första korsningsavkomma som skulle gå till slakt. 69
Hans Ekström på Jordbruksverket ansåg att de svåra kalvningarna med Belgisk blå
inte bara berodde på hondjurens förmåga att föda kalven, utan också på själva fostret.
Ekström hävdade att anlagen för dubbelmuskulatur redan i första generationens
korsningskalvar skulle orsaka problem vid kalvningen. Han hänvisade även till
föreskrifterna om djurskyddskrav, vilken sade att djur som har egenskaper som
hämmar det naturliga beteendet inte är lämpliga för avel. Ekström menade att detta
stämde in på Belgisk blå och att avel med rasen absolut inte var att rekommendera. 70
Hagelgren fick dock stöd av Anton Birk vid rådgivningscentret i Århus, Danmark,
som sade att det bara var vid renrasig avel som kejsarsnitt var nödvändigt. Trots detta
var Jordbruksverket väldigt skeptiska till rasen och de stod fast vid att det enligt lagen
råder förbud med avelsdjur som bär på defekten muskelhypertrofi och detta skulle
65 Fransson, Kenneth, ”Snart fritt fram för Belgiska köttmonster”, Land lantbruk, 28 Januari 1993.
66 Tell, Marina, ”Käppar i hjulet för monsterimporten”, Land Lantbruk, 22 september 1995.
67 Fransson, Kenneth, ”Monsterdjur kittlar uppfödare”, Land Lantbruk, 27 januari 1995.
68 Tell, Marina, ”Hårt kritiserad köttras kommer till Sverige”, Land Lantbruk, 15 september 1995 .
69 Tell, Marina, ”Korsning föds utan snitt”, Land Lantbruk, 10 november 1995.
70 Tell, Marina, ”Hårt kritiserad köttras kommer till Sverige”, Land Lantbruk, 15 september 1995.
17

sätta stopp för förökningen av Belgisk blå oavsett om kalvningarna blev lättare vid
korsningsavel. 71
Jordbruksverket inställning till Belgisk blå sammanfattas enkelt av ett uttalande av
Hans Ekström från 1995. ”Införseln av rasen kan vi inte stoppa.” 72 Underförstått så
menade han att om vi kunde stoppa monstertjuren så skulle vi definitivt göra det och
Belgisk blå skulle aldrig ha fått kommit in i Sverige överhuvudtaget.
Per-Olof Hagelgren ansåg att Belgisk blå inte skulle vara oförenlig med svensk
lagstiftning. Han menade att det hela var en fråga om hur man tolkar
djurdskyddsföreskrifterna. 73 Dessutom så ansåg han att den debatt som uppkom mest
var baserade på fördomar och att man är lite reserverad mot det som är främmande. 74
Med andra ord ett slags ”kreatursrasism”.
5.2.2 Officiellt uttalande
I mars 1996 antog fjorton intresseorganisationer i Sverige ett gemensamt uttalande där
de tog avstånd från införsel av Belgisk blå till Sverige som de anser orsakar onödigt
lidande för djuren. I uttalandet slås fast att: ”Djur med genetiska defekter hör inte
hemma i Sverige.” Bland de organisationer som står bakom uttalande så återfinns bl.a.
LRF, Sveriges veterinärsförbund och Sveriges konsumentråd 75 . Redan en vecka innan
Gunnar Nilssons insemination stod organisationerna enade bakom den svenska
lagstiftningen mot muskelhypertrofi:
”Att använda Belgian Blue i korsningsavel är oacceptabelt eftersom defektgenen
då införs i svensk djurhållning. Den som använder dessa djur för betäckning eller
sperman för avel bryter mot svensk lagstiftning. Den som väljer att bryta mot
dessa regler tar också avstånd från konsumenternas rätt att erhålla livsmedel
producerade på ett sätt som kan accepteras.” 76
Lantbrukaren Mats Nilsson från Hälsingland hävdade att LRF:s ställningstagande är
dubbelmoral; eftersom allting inom djurnäringen går ut på avel. Han jämför Belgisk
blås defekter med kossor som har enorma juver och producerar 70 kilo mjölk per dag.
Genom att använda lättare varianter av Belgisk blå och korsningar menade han att
man får en human djuruppfödning och därför borde inte LRF vara så kategoriskt
negativa. 77
71 Tell, Marina, ”Korsning föds utan snitt”, Land Lantbruk, 10 november 1995.
72 Tell, Marina, ”Käppar i hjulet för monsterimporten”, Land Lantbruk, 22 september 1995.
73 Tell, Marina, ”Sverige behöver Belgisk blåvit”, Land Lantbruk, 29 september 1995.
74 Tell, Marina, ”Hårt kritiserad köttras kommer till Sverige”, Land Lantbruk, 15 september 1995.
75 Övriga organisationer var: Sveriges Konsumentråd, Djurskyddsföreningarnas Riksförbund,
Nordiska Samfundet mot Plågsamma Djurförsök, Svenska Djurskyddsföreningen, Djurens Vänner,
Slakteriförbundet (Scan), Köttbranschens Riksförbund, Svenska Mjölkproducenters Riksförening,
Svensk Husdjursskötsel, Sveriges Nötköttsproducenter och Nordiska Avelsföreningen för Biffraser
76 LRF, m. fl., ”Nej till Belgisk Blå Vit!”
77 Hansson, Per, ”Hyckleri om Belgisk blå”, Land lantbruk, 12 februari 1999
18

5.2.3 Veterinärernas ståndpunkt
Veterinärernas ståndpunkt är viktig, då man är tvungen att ha hjälp av en veterinär vid
kejsarsnitt. Om man jämför Sverige och Belgien, så finns det betydligt fler veterinärer
på kortare avstånd i närheten till bönderna i Belgien än i Sverige. Dessutom råder en
större acceptans emot kejsarsnitt i Belgien, där det nästan ses som en naturlig sorts
förlösning. En Belgisk bonde erkänner utan omsvep att det inte gått att avla rasen
Belgisk blå om inte veterinärerna hade utfört kejsarsnitten. 78 En veterinär skrev en
insändare till Land lantbruk, där hon hävdar att många veterinärer i Sverige varken
kan eller vill hjälpa till att förlösa rasen Belgisk blå med hjälp av kejsarsnitt.
Kejsarsnitt ingår inte i praktiken utan bara i teorin i dagens svenska
veterinärutbildning och många svenska veterinärer har inte ens sett ett kejsarsnitt i
verkligheten. Det är därför inte troligt att de är beredda att utföra ingreppet. Samtidigt
tar hon upp den etiska biten med rasen Belgisk blå, hon tycker att svenska djur ska
vara friska och de ska kunna föda på ett normalt sätt. Att planera kejsarsnitt på kor
anser hon strider mot Sveriges strävan emot gott djurskydd och mot svensk
djurskyddslagars rekommendationer.
I Sverige fungerar det så att om en ko har problem med att kalva, eller om en tjur får
kalvar som är för stora, sorteras de istället ut från aveln, istället satsar man på andra
djur med bättre egenskaper. Allt detta för att få friska djur som mår bra och som är
naturliga. Om man ställs inför ett sådant problem i Sverige, där förlösning med
kejsarsnitt kan vara ett alternativ, brukar rådet att nödslakta djuret i stället ges. 79
Avslutningsvis kan man sammanfatta att Sveriges veterinärer står enade mot Belgisk
blå. Dels på det praktiska planet, då de flesta veterinärerna inte har kompetensen att
utföra kejsarsnitt, men samtidigt också den etiska biten, man tycker inte det är
förenligt med den svenska synen på djurskydd. Därför fortsatte Veterinärförbundet att
uppmana sina medlemmar att inte befatta sig med Belgisk blå, trots att Sverige inte
kunde förbjuda rasen. 80
78 Höök, Lars, ”Alexis i Belgien skäms inte för sina tjurar”, Land lantbruk, 29 september 1995.
79 Ekström, Ragnvi, ”Monstertjur? Tala med din veterinär först”, Land lantbruk, 27 oktober 1995.
80 TT, ”Veterinärbojkott av Belgisk blå”, Dagens Nyheter, 26 november 1998.
19

5.2.4 Slaktarnas ståndpunkt
Slaktarnas ståndpunkt måste också anses som viktig, då bönderna är tvungna att sälja
vidare sina kor till slakt för att få någon avkastning på köttdjuren de avlat fram.
Gunnar Nilsson fick till en början också problem med att sälja sina djur vidare, men
till slut lyckades han få Slakteri produkter (SLP) i Helsingborg att slakta hans kött,
trots att man tidigare tagit avstånd från Belgisk blå. Anledningen till att man gav med
sig var att man ansåg att de tre korna endast rörde sig om husbehov och därför inte
kunde neka Nilsson slakt. 81
Köttet såldes sedan på en gårdsförsäljning i oktober år 2000. Att Gunnar Nilsson fick
sina djur slaktade kritiserade jordbruksminister Margareta Winberg hårt, hon tyckte
det var svagt att någon slaktare befattade sig med köttet, eftersom alla slaktare tagit
avstånd från det. Hon anklagar slaktarna för att tagit emot extra pengar och därför gått
att övertala. 82
Hade inte Gunnar Nilsson kunnat slakta sitt kött i Sverige, hade han sålt det vidare till
Holland och på det sättet komma runt slaktproblemet. 83
5.2.5 Handlarnas ståndpunkt
Stora affärskedjor som ICA och Konsum tar avstånd från Belgisk blå-kött. Det ska
tilläggas att man ändå misstänker att Belgisk blå kött kan komma till butikerna med
utländskt kött, eftersom det inte alltid framkommer om det slaktade djuret kan vara en
korsning av Belgisk blå. 84
Dock har de stora affärskedjorna krävt, att när man importerar kött från andra länder,
så måste leverantörerna påvisa att köttet inte kommer från rasen Belgisk blå.
Ändå kan man inte garantera till 100 % att allt kött som finns i köttdiskarna inte är
från Belgisk blå, då leverantörerna ibland fuskar och märker fel, ICA och Konsum
försöker motverka detta genom att ha sträng kontroll av sitt importerade kött. 85
Det ska tilläggas att, eftersom slakterierna i Sverige (förutom en enstaka gång) vägrar
ta emot kött från Belgisk blå så är svenskt kött inte från denna ras. 86
81 TT, ”Belgisk blå-kött säljs på lördag”, Land lantbruk, 25 oktober 2000.
82 TT, ”Winberg kritiserar försäljning av kött från Belgisk blå” Land Lantbruk, 28 oktober 2000.
83 Tell Marina ”Belgisk blå ett lyft”, Land lantbruk, 15 maj 1998.
84 Michanek, Bengt, "Belgisk blå säljs i svenska diskar", Aftonbladet, 17 juli 2000.
85 Johansson, Anders, ”Belgisk blå i svenska butiker”, Dagens Nyheter, 10 maj 1998.
86 TT, ”Belgisk blå-kött säljs på lördag”, Land lantbruk, 25 oktober 2000.
20

5.2.6 Uteslutning ur LRF och Milko
I mitten av april 1996 så tog LRF:s styrelse upp frågan om att utesluta Gunnar Nilsson
på grund av hans beslut att införskaffa Belgisk blå tjurar. Nilsson gavs möjlighet att
förklara sitt agerande innan beslut fattades och sa då:
”Ur laglig synvinkel anser jag mig inte ha gjort något fel … Ur djuretisk
synvinkel anser jag ej heller att jag begått något fel som planerar att utnyttja
Belgisk blåvit-sperma … De kor jag valt har lätt för att kalva.”
De flesta inom lantbruksnäringen som gavs möjlighet att uttala sig i land lantbruk
efter förslaget menade att det var inte vore rätt att utesluta Nilsson. Men gemensamt
för de som ville utesluta och de som inte ville det var att de tyckte att Gunnar Nilsson
agerat fel. 87 Riksstyrelsen i LRF beslutade senare att inte utesluta Nilsson, men de
ansåg att han självmant borde sluta med Belgisk blå uppfödning eller lämna
förbundet. Nilsson valde dock att bli kvar som medlem med följande kommentar:
”Det är svagt av LRF. Antingen hade de uteslutit mig eller så hade de hållit
truten, punkt slut.” 88
I april 1999 så hotade mejeriföreningen Milko med bojkott av mjölkbonden Mats
Nilssons produkter om han lät inseminera sina kor med Belgisk blå sperma. Milkos
ordföranden påpekade att de sätter sina egna kvalitetsparametrar för att förstärka
förtroendet för sina produkter, därför vågar de inte ta risken att köpa mjölk från
Nilsson om han börjar med Belgisk blå uppfödning. 89 När detta arbete skrivs så finns
det ingenting som tyder på att Mats Nilsson blivit utesluten ur Milko. Det verkar likt
fallet med Gunnar Nilsson som att detta bara var tomma hot för att minska
spridningen av Belgisk blå.
87 Säfwenberg, Ewa, ”Knivigt beslut för LRF”, Land Lantbruk, 26 april 1996.
88 Tell, Marina, ”Han vill inte lämna LRF”, Land Lantbruk, 3 maj 1996.
89 ”Ny strid om Belgisk blå”, Helsingborgs Dagblad, 16 april 1999.
21

6 Slutsatser
Anledningen till att Belgisk blå inte kom innanför landets gränser förrän i mitten av
nittiotalet var det faktum att avel med den defekt som rasen har var förbjuden enligt
svensk lag. Utan den lagstiftningen är det troligt att import till Sverige av Belgisk blå
hade skett redan på sjuttiotalet då Belgien började exportera rasen till många andra
europeiska länder.
6.1.1 Begränsad spridning
Historiskt sett har husdjursförädling varit en naturlig del av lantbrukets utveckling.
Det har ökat välståndet och bidragit till förbättrade förutsättningar för lantbrukarna.
Även i dag så används förädling genom selektiv avel inom i stort sett all djurnäring.
Ur den synvinkeln är det svårt att förstå det stora motstånd som finns mot Belgisk blå.
Men många anser att förädlings arbetet gått för långt när man främjar en genetisk
defekt.
Allmänhetens protester mot importen tyder på en stor avsky mot de genetiska
defekterna och man tyckte synd om de missanpassade djuren. Hade det bara varit fel
på de inre organen, och djuren sett friska ut, hade troligtvis inte motståndet varit lika
stort. Det faktum att en del djur inte kunde stå upp och tjurarna såg groteska ut gjorde
de kroppsliga problemen synliga för alla. Djuren passade utseendemässigt inte in i de
svenska hagarna enligt allmänheten.
Sveriges befolkning visade redan från början att de stod bakom den svenska lagtexten
som förbjuder Belgisk blå. Djurrättslagen har en stor legitimitet och stöd hos
allmänheten. Att det är EU som gjort importen möjlig gör troligen motståndet ännu
starkare. En vanlig kommentar är ”de ska visst bestämma allt i Bryssel”. Belgisk blå
blir för dem en symbol för den ökade överstatligheten som följde med EU inträdet.
Svenskt kött skulle förlora mycket av sin höga status om man tillät djur som
allmänheten inte gillar. Antagandet om att svensk djurhantering är mindre plågsam
grusas om man vet att alla kor går runt med en felaktig gen, att de får problem att
kalva och inte kan stå på sina egna ben. Om man förlorar i anseende hos svenska
folket blir det svårt att, som nu, ta ut högre priser än jämförbart utländskt kött.
Allmänheten förlorar sitt incitament till att köpa svensk kött och resonemanget ”att
man lika gärna köper billigare kött från andra länder” uppkommer.
Lantbrukarnas olika organisationer grundade sitt motstånd på samma argument som
allmänheten och staten. Djuren passade inte in i den lantliga ”Bullerby-idyllen” som
än så länge präglar mycket av synen på det svenska jordbruket. Att djuren inte klarar
av att kalva på ett naturligt sätt är också ett viktigt argument som alla parter hänger
upp sitt motstånd på. Organisationerna anser att Belgisk blå inte är förenligt med god
etik och bra djurhållning. En del lantbrukare har i motsats till dessa hävdat att det gått
att förena god etik med Belgisk blå genom att använda lättare korsningar och att deras
djur inte är tänkta som avelsdjur. Det kompakta motståndet från kollegorna och olika
22

organisationer, som bl.a. innehöll hot om uteslutning från LRF, har troligen varit en
bidragande orsak till att lantbrukare tänkt till innan de börjat handla med Belgisk blå.
En annan anledning till tveksamheterna kring Belgisk blå är att det kommer bli svårt
för bönderna att få tag på en veterinär som både kan och är beredd att utföra
kejsarsnitt. Kejsarsnitt ingår inte som ett praktiskt moment i svenska veterinärers
utbildning och många av dem avböjer av etiska skäl till att utföra ingreppet. Dessutom
så är landet så glest befolkat att det kan vara svårt att få tag på en veterinär vid
förlossningen. Eftersom även slakterier och butikskedjor har sagt att de inte tänker
hantera kött från Belgisk blå så kommer de bönder som trots allt påbörjar uppfödning
utsättas för många praktiska problem. Det kan innebära en enorm kostnad om
lantbrukare tvingas exportera köttet till andra länder för att få det slaktat.
Gunnar Nilsson hävdar att Belgisk blå kött skulle vara mycket lönsamt men många
inom branschen tvivlar på det. Det finns mycket som talar för att kostnaderna kring
uppfödning i Sverige skulle äta upp eventuella vinster som en högre klassning och
köttprocent kan ge. De ekonomiska kalkylerna är troligen en stor anledning till rasen
inte fått större spridning. Istället för att påbörja avel med en tjur med tveksam
ekonomisk lönsamhet så väljer man att ställa sig på den moraliskt riktiga sidan.
Det är alltid lätt att hålla det moraliska huvudet högt i början men ju mer lönsamt
någonting blir för konsumenterna desto större blir efterfrågan på en produkt oavsett de
moraliska aspekterna. Exempelvis så går det i Sverige bra att sälja ägg från burhöns
trots att fördömandet mot den behandlingen troligen är lika stor i vårt land som
motståndet mot Belgisk blå. Vi anser att det var en kombination av olika faktorer som
ledde till att Belgisk blå fick ett litet genomslag i vårt land. Eftersom konsumenterna
tog starkt avstånd från Belgisk blå och de ekonomiska vinsterna inte gick att påvisa så
fanns det ingen anledning för lantbrukare att införskaffa dessa monstertjurar.
23

7 Sammanfattning
Syftet med detta arbete var att ta reda på varför rasen Belgisk blå, som till skillnad
från många andra europeiska länder, inte slog i Sverige.
Man kan säga att idén med avel introducerades i Sverige av Gustav Vasa, som ville
importera djur med goda egenskaper till Sverige, men statistiken visar att denna tanke
förblev en dröm. Det stora arbetet med avel kom igång först på 1800-talet, då
befolkningsökningen blev stor och industrialiseringen kom igång i vår del av världen.
Belgisk blå avlades fram i Belgien på 1930-talet och spreds till andra länder på 1970talet
då Belgien började exportera rasen. Belgisk blå finns nu över hela världen. Rasen
kom till Sverige 1995-96 då EU-lagstiftningen gjorde det omöjligt för den svenska
lagstiftningen att ha ett fortsatt förbud mot Belgisk blå, eftersom rasen var godkänd i
andra EU-länder.
Kännetecknande för Belgisk blå är dess förstorade muskler, rasen har en s.k.
dubbelmuskel. Vetenskapligt kallas detta för muskelhypertrofi, om ett djur ska få
dubbelmuskeln krävs det att båda föräldrarna bär på genen. Genen kan finnas även hos
andra raser men då anses den som en genetisk defekt och man väljer att inte avla
vidare med det djuret. Djur av rasen Belgisk blå är inte större än andra raser, dock är
köttprocenten större. De har även en minskad fettmängd och mindre inre organ, samt
större risk att få sjukdomar än jämförbara djur. Cirka 90 % av Belgisk blå kalvarna
måste förlösas med kejsarsnitt.
Det var två personer som introducerade Belgisk blå i Sverige, bonden Gunnar Nilsson
och kreaturshandlaren Per-Olof Hagelgren. Hagelgren ville få in rasen i Sverige för att
få fram bättre slaktdjur i Sverige. Nilsson nappade på ett erbjudande i en tidning och
de båda började samarbeta resultatet blev att man inseminerade Nilssons kor med
sperma från tjurar av rasen Belgisk blå.
Stora delar av allmänheten var emot rasen när den kom hit, en protestlista med 32000
underskrifter samlades in. Det var djuren lidande som folk reagerade på. Många av
lantbrukarna är negativa till införandet av rasen Belgisk blå i Sverige. LRF lämnade
ett officiellt uttalande 1996 där de tar avstånd från rasen, något de uppmanar alla
bönder att göra, man vill också att Gunnar Nilsson frivilligt ska lämna LRF, eftersom
de anser att han inte delar deras uppfattning om hur djur ska skötas, Nilsson vägrar att
gå ur och blir därför kvar. Veterinärer och slaktare är också negativa till rasen.
Veterinärerna tycker att det är fel ur en etisk synpunkt, man tycker att djur ska vara
friska och kunna föda på ett normalt sätt, dessutom ingår inte kejsarsnitt i praktiken på
veterinärutbildningen. Slaktarna tog också avstånd från Belgisk blå men ändå valde
SLP att slakta Nilssons kor till gårdsförsäljningen år 2000.
24

Vi anser att det är en rad olika orsaker som lett till att Belgisk blå inte fick något
genombrott i Sverige. Många anser att Sveriges djurskyddslag är vettig och vill därför
hålla fast vid den, trots att EG-lagstiftningen väger tyngre. Andra pekar på de etiska
aspekterna, att svenska djur inte ska behöva lida och folk i allmänhet tycker att djuren
ska kunna föda på ett normalt sätt. De är svårt att påvisa några ekonomiska vinsterna
vilket leder till att lantbrukare väljer att hålla sig till sina vanliga kreatur. Till sist så
passar inte den väldiga tjuren in i den svenska visionen om lantbruket som en
”Bullerby-idyll”.
25

8 Efterord
I början av år 2000 blev Gunnar Nilsson anmäld av
distriktsveterinären Robert Knabe för slarv med djurhållningen.
Knabe menade att han aldrig tidigare hade sett djur med så
dåliga klövar, vissa av kreaturen var så illa däran att de hade
svårt att gå normalt. 90
Resultatet av denna anmälning blev att Nilsson blev tvungen att
slakta 850 av sina 1350 djur, något som inte verkade bekomma
honom nämnvärt.
”Beslutet har egentligen inte så stor betydelse, jag har redan
börjat slakta djuren” 91 kommenterade han händelsen på sitt
sedvanliga kaxiga maner.
90 TT, ”Belgisk blå bonde anmäld”, Aftonbladet, 3 mars 2000.
91 TT, ”Skånsk bonde måste slakta 850 djur”, Aftonbladet, 20 februari 2002.
26

9 Käll- och litteraturförteckning
Otryckta källor
LRF, m.fl., ”Nej till Belgisk Blå Vit!” på www.lrf.se. 1996.
Riksdagens protokoll 1995/96 82 6§.
”Verksamheten vid EG:s domstol och förstainstansrätt” på http://europa.eu.int,
1998:28/29.
Otryckt litteratur
Philipsson, Jan, “Muskelhypertrofi ett allvarligt djurskyddsproblem” (LRFseminarium).
Stockholm 1997.
Tryckt litteratur
”Belgisk blåvit”, Lantmannen, 1996:1.
Condrup, Christel, ”Belgisk Blå”. Alnarp 2001.
Eggertsen, Jesper – Thörn, Karl-Gustav, Lantbrukens ABC. Stockholm 1980.
Hanset, R., ”Chapter 27” i J.B. Owen och R.E.F Axford (ed.), Breeding for disease
Resistance in Farm Animal. Wallingford 2000.
Larsson, Bengt m. fl., Agrarhistoria. Stockholm 1997.
Myrdal, Janken. – Morell, Mats, Det svenska jordbrukets historia vol.4. Stockholm
2001.
Philipsson, Jan, ”Belgisk blå och vit boskap – monstertjur eller” i Torstensson,
Kristina (ed.), Lantbrukskonferensen 1996. Uppsala 1996.
Tidningar
Aftonbladet, 1/9 1994 – 12/5 2002
Helsingborgs Dagblad, 1/7 1994 – 12/5 2002
Dagens Nyheter, 1/1 1992 – 2/5 2002
Land Lantbruk, 1/1 1990 – 12/5 2002
E - mail
E-mail från Kenneth Fransson skribent på Land Lantbruk, 24 april 2002.
Webadresser
http://www.djurensratt.se, 24 mars 2002
http://elvil.sub.su.se, 24 mars 2002
27