Verksamhetsuppföljning 2008 för Internmedicinska kliniker - Svensk ...

Verksamhetsuppföljning 2008
för
Internmedicinska kliniker
2009-11-03

Innehåll
Sammanfattning sida 3
1 Projektets bakgrund, syfte, organisation och Michael Freitag, Thomas sida 6
enkätsvar Kjellström, Connie Larsen
2 Internmedicinens organisation och vårdplatser Rolf Jansson sida 11
3 Klinikernas slutenvårdsproduktion Per-Olof Hansson, Claes Hallert sida 21
4 Klinikernas öppenvårdsproduktion Michael Freitag, Ulf Hållmarker sida 32
5 Läkarkompetens Carl-Magnus Brodèn sida 47
6 Jourverksamhet Gerd Lärfars sida 53
7 Kvalitetsvariabler Thomas Kjellström, Per-Olof sida 61
Hansson, Carl-Magnus Brodèn
8 Jämförelser mellan landsting Ulf Hållmarker, Connie sida 83
Larsen
9 Bemanning, utbildning och rekrytering Carl-Magnus Brodèn sida 92
Bilagor
Bilaga 1 Sjukhus med internmedicinska kliniker 2008 samt vilka av dessa som
deltagit i enkätundersökningen
Bilaga 2 Internmedicinens organisation och chefsbemanning i de olika landstingen 2008-12-31
Bilaga 3 Arbetsgruppen för internmedicinsk verksamhetsuppföljning
Bilaga 4 Enkätformuläret för verksamhetsuppföljningen 2008
2

Sammanfattning
1. Projektets bakgrund, syfte och organisation och enkätsvar.
Sedan hösten 1993 har Svensk Internmedicinsk förening drivit ett projekt för att utveckla en
verksamhetsuppföljning med syfte att kunna göra jämförelser mellan internmedicinska verksamheter
i Sverige samt för att kunna presentera den internmedicinska verkligheten.
Verksamhetsuppföljningar sedan 1999 finns på SIM:s hemsida www.sim.nu.
Verksamhetsuppföljning för år 2008 är den 16:e i ordningen. Totalt 28 av 72 verksamheter
har svarat på formuläret om verksamhetsuppföljning (39 %). Det är några landsting som inte
deltar överhuvudtaget. Huvudparten av universitetssjukhus kan inte följa upp sin verksamhet
och lämnar därför ingen information.
2. Internmedicinens organisation och vårdplatser
Vid årsskiftet 2008/09 bedrevs akut internmedicinsk verksamhet dygnet runt på 72 sjukhus
vilket är en minskning med ett sjukhus jämfört med föregående år. Fyra organisatoriska utvecklingsriktningar
för internmedicinen finns i de olika landstingen. I de stora regionlandstingen
(Skåne, Stockholm och Västra Götaland) pågår en process där akutsjukvården koncentreras
till de större sjukhusen men med kompletterande verksamhet på de mindre sjukhusen. I
vissa landsting är internmedicin organiserat länsövergripande. I andra landsting finns en
splittrad länsövergripande organisation där ett eller flera sjukhus sammanförts med primärvården
i en närsjukvårdsorganisation. Slutligen kvarstår en klinikbunden medicinverksamheten
i andra landsting.
Internmedicinens traditionella breda uppdrag har på senare år tenderat att gå mot ökad specialisering.
Detta är särskilt märkbart på universitetssjukhusen men uppträder också på länssjukhusen.
Subspecialiseringen har inneburit att det nu främst är akutmedicinen och äldrevården
som binder samman internmedicinen men även inom dessa områden finns vissa separationstendenser.
Cirka var fjärde chef med verksamhetsansvar för den internmedicinska akutsjukvården
är idag inte internmedicinsk specialist.
Vårdplatstillgången är en kritisk faktor för den internmedicinska akutsjukvården. I ett femårsperspektiv
noteras betydande vårdplatsreduktioner och många kliniker rapporterar om ytterligare
neddragningar under 2008. Antalet internmedicinska vårdplatser per 100 000 invånare är
idag i genomsnitt cirka 82, en siffra som enligt arbetsgruppen borde öka till minst 95-100 per
100 000 invånare för att kunna upprätthålla en bra arbets- och vårdmiljö på medicinavdelningarna.
Till detta kommer ytterligare 20-25 vårdplatser per 100 000 invånare för övriga
medicinska specialiteter inkl geriatrik och infektion.
3. Klinikernas slutenvårdsproduktion
Antalet vårdtillfällen var i genomsnitt 52 per 1000 invånare, en nivå som legat relativtkonstant
genom åren. Spridningen mellan deltagande kliniker är dock som tidigare stor. Medelbeläggningen
är fortsatt mycket hög och den genomsnittliga beläggningen var 101 % på
länssjukhusen och 96 % på länsdelssjukhusen. Denna höga medelbeläggning har varit konstant
under många år och är numera betraktad som ”normaltillstånd”.
3

Medelvårdtiderna har minskat från 5,9 dagar 1995 till 5,0 dagar 2008. Antal akuta vårdtillfällen
uppgår till cirka 93 % vilket är en ökning med 3 % jämfört med tidigare då den har legat
kring 90 %.
Årets rapport visar att den internmedicinska patienten blir äldre och äldre och andelen 0-64 år
ligger konstant runt cirka 25 % medan andelen 65-79 år har minskat från cirka 45 till 35 %
under den senaste 10-årsperioden. Samtidigt har andelen patienter med ålder över 80 år ökat
från cirka 30 % till över 40 %. Årets rapport visar således på en stadigvarande ökning av antal
äldre patienter (över 80 år), kortare vårdtider och mindre antal vårdplatser.
Arbetsgruppen VIM har också i år rekommendationen om en medelvårdtid på minst 5 dygn
för internmedicinska patienter samt en medelbeläggning som inte bör överstiga 90 %.
4. Klinikernas öppenvårdsproduktion
Inom internmedicin har vårdplatsneddragningar ägt rum under det senaste decenniet. De öppna
vårdformerna har blivit ett komplement och en ersättning till slutenvårdsplatserna. Något
enhetligt sätt att mäta öppenvårdsproduktionen finns inte i Sverige. I denna och i tidigare
verksamhetsuppföljningar har stora ansträngningar gjorts för att beskriva dagsjukvård, läkarbesök
samt specialistsjuksköterskebesök. Man kan konstatera att specialistsjuksköterskor
inom en rad olika områden har ersatt läkarbesök. Stor variation finns mellan de olika inrapporterade
verksamheterna.
Inrapporterade besök med diagnos, ålder och kön visar att 53% av besöken görs av män, 47%
av kvinnor. Män har oftare hjärt- och njurproblem vid besöken, medan kvinnor oftare har
reumatiska och endokrina problem. Yngre patientgrupper vid besök länsjukhus jämfört med
länsdelssjukhus.
5. Läkarkompetens
För att kunna lösa det internmedicinska uppdraget krävs god tillgång på specialister inom internmedicin.
Andelen specialister är cirka 50 % vid både läns- och länsdelssjukhus och tillgången
på specialister inom de olika subspecialiteterna är fortfarande god.
Ett förväntat ökat behov av specialister pga de stora pensionsavgångarna de närmaste 5-10
åren utgör ett orosmoment. En rad olika åtgärder kommer att krävas för att kunna möta det
framtida behovet av internmedicinsk kompetens. En bidragande orsak kan vara att flera andra
medicinska specialiteter, t ex ortopedi i större utsträckning överlämnar patientgrupper i Skåne
t ex närsjukvårdspatienter som traditionellt varit skötta av dessa specialiteter.
Det verkar sannolikt i årets rapport att den internmedicinska specialiteten är särskilt lämplig
för det akuta uppdraget.
6. Jourverksamhet
Akutmottagningen intar central roll inom den internmedicinska verksamheten och drygt 90 %
av de internmedicinska patienterna läggs in via olika akutmottagningar. Arbetet på jourtid
utgör cirka en tredjedel av den årsarbetstid som läkare på medicinverksamheter utför (häri
inte inräknat akutverksamhet på dagtid).
4

Jourverksamhetens organisation och kvalitet måste ses som ett av de viktigaste områden för
internmedicin att reflektera över samt arbeta med under de närmaste åren.
Jourverksamhetens organisation varierar mycket i Sverige, bl. a har akutläkarverksamheten
växt fram på vissa sjukhus. Årets rapport visar att kompetensen på medicinjouren nattetid i
genomsnitt är hög. Samjour är vanligast på länskliniker där man samarbetar med närliggande
medicinsk specialitet.
7. Kvalitetsvariabler
En av målsättningarna med verksamhetsuppföljningens kvalitetskapitel är att stimulera de
deltagande klinikerna att utveckla rutiner för registrering av kvalitetsdata genom rapportering
till de redan etablerade kvalitetsregistren.
I årets rapport presenteras kompletterande data för hjärtsjukvård, strokevården, antikoagulantiabehandling,
diabetes och kronisk obstruktiv lungsjukdom.
De deltagande klinikernas resultat presenteras öppet för att man skall kunna hitta kliniker med
likartade förutsättningar att jämföra sig med. Den öppna publiceringen sätter också fokus på
de svårigheter som finns när det gäller utveckling av olika kvalitetsmått och en öppen diskussion
runt detta bör kunna föra utvecklingen framåt. Verksamhetsuppföljningen rapporterar
endast data för grupper av patienter, d v s inga individdata har inhämtats.
Verksamhetsuppföljningen är ett bra instrument för att värdera olika kvalitetsregister.
8. Jämförelser mellan landsting
I detta kapitel i Verksamhetsuppföljningen görs ett försök att rapportera internmedicinsk
verksamhet per landsting utan hänsyn till organisation. Data har hämtats från både Nysam
(Nyckeltalssamverkan) samt från SKL (Sveriges kommuner och landsting).
Kvalitet på inrapporterade data är bristfällig. Samma landsting ger olika uppgifter i olika rapporter.
Här finns ett viktigt utvecklingsområde i Sverige.
9. Bemanning, utbildning och rekrytering.
I detta kapitel går man igenom antal sjuksköterskor/undersköterskor i förhållande till upptagningsområdet.
Chefsomsättningen inom den internmedicinska verksamheten är fortfarande
oroande hög. Det framgår också ett behov av särskilda studierektorer för ST-läkare samt regelbundna
SPUR-inspektioner för att upprätthålla en hög utbildningskvalitet. Avvikelserapportering
har växt fram på ett positivt sätt för att upptäcka avvikelser men tydlig återkoppling
till verksamheten i form av praktiskt förändringsarbete måste göras.
Arbetsgruppen för VIM hoppas att sammanställningen av enkäten ska granskas och ge anledning
till eftertanke hur den enskilda verksamheten ska kunna förbättras och hur verksamhetsuppföljning
också på sikt ska kunna förbättras. Alla är mycket välkomna med synpunkter till
arbetsgruppens medlemmar.
5

1. Projektets bakgrund, syfte organisation och enkätsvar.
Michael Freitag, Helsingborg, Thomas Kjellström, Helsingborg, Connie Larsen, Helseplan
1.1 Bakgrund
Sedan hösten 1993 har Svensk Internmedicinsk Förening (SIM) en årlig verksamhetsuppföljning
för internmedicinska verksamheter i Sverige. Syftet är att få en nulägesbild av internmedicinen
samtidigt som kliniker på olika nivåer kan göra jämförelser med varandra för att kunna
förbättra sin verksamhet. Fram till 1999 ägde arbetet rum i samverkan med Spri och efter
nedläggningen av Spri fortsatte arbetet under några år med stöd av Socialstyrelsen. Sedan
2001 har SIM tagit över ansvaret. Från och med 2003 års rapport utarbetas rapporten i samarbete
med AS Helseplan.
Tanken med rapporten är att jämförelser och uppföljning ska stimulera utveckling av både
organisation och kvalitet inom det internmedicinska området. Ett problem i uppföljningen är
den skiftande organisationen av internmedicinsk vård i landet. Organisationen ser olika ut i de
olika landstingen/regionerna. Många uppgifter som tas fram sker på olika sätt i olika sjukvårds-
område och jämförbarheten har därför ibland brister. Efterhand som rapporteringen
skett har datakvaliteten dock ökat och det stora problemet är att få med alla/så många verksamheter
som möjligt.
Det framkommer också tydligt att omorganisationer bidrar till att man inte har kontroll på
verksamhetsuppföljningen både vad det gäller organisation och kvalitetsuppföljning.
Arbetsgruppen inom SIM (kallad VIM) har inte upplevt att det finns bristande intresse och det
är utomordentligt ovanligt att någon (det finns dock ett känt fall) anser att man inte har nytta
och glädje av rapporten.
1.2 Syfte och uppläggning
Sjukvården i Sverige, inte minst den internmedicinska verksamheten, genomgår kontinuerliga
förändringar.
Orsaken till förändringarna är dels medicinska men oftast ekonomiska. Av medicinska skäl
kan finns det krav på möjlighet till akut intervention inom kardiologi, stroke m m. I den ansträngda
ekonomiska situationen som mycket av svensk sjukvård befinner sig i ser man också
över möjligheten att koncentrera verksamheten för att uppnå ekonomiska vinster.
Samtidigt förändras organisationen på många sjukhus och allt fler går ifrån den traditionella
modellen med en sammanhållen medicinklinik. Flera universitetssjukhus har valt att splittra
upp internmedicin i flera mindre kliniker/verksamheter, som därför inte medverkar i uppföljningen,
och detta sker nu även på länssjukhusnivå.
Dessa förändringar gör att jämförelse mellan olika medicinverksamheter är svåra att genomföra.
Samtidigt blir det också viktigare än någonsin att kunna följa upp den medicinska verksamhetes
innehåll och inte minst kvalitetsvariblerna.
Den aktuella rapporten om verksamheten vid internmedicinska kliniker är tänkt som en kunskapskälla
vid landets medicinkliniker. VIM kan föreslå flera olika situationer där rapporten
skulle kunna användas:
o för uppföljning och utvärdering i samband med och efter verksamhetsförändringar
o som underlag för diskussion inom respektive klinik
6

o som faktaunderlag vid diskussion mellan klinikledning och sjukhusledning samt politiker
o som faktaunderlag för jämförelse mellan kliniker
Årets rapport, som innehåller uppgifter om 2008 års verksamhet, innehåller en mycket stor
mängd information från landets medicinverksamheter.
I rapportens olika kapitel redovisas och analyseras det insamlade statistiska materialet. Ibland
görs jämförelse med material inhämtat från andra källor än enkäten.
Arbetsgruppen som utarbetat rapporten vill uttrycka sina förhoppningar om ytterligare framtida
förbättringar av verksamhetsuppföljningen men också att den medverkar till att förbättra
den internmedicinska sjukvården i Sverige.
För varje kapitel rekommenderar VIM via SIM´s styrelse förslag till förändringar som verksamheterna
kan göra.
Vi tar tacksamt emot synpunkter och förslag till någon av oss inför kommande rapporter.
1.3 Organisation av projektet, tidigare rapporter, definitioner m m
Projektet har letts av en arbetsgrupp utsedd av Svensk Internmedicinsk Förenings styrelse och
som består av:
Michael Freitag, Helsingborg, ordförande
Carl-Magnus Brodén, Helsingborg
Per-Olof Hansson, Göteborg
Claes Hallert, Norrköping
Ulf Hållmarker, Mora
Rolf Jansson, Västerås
Thomas Kjellström, Helsingborg
Gerd Lärfars, Stockholm
Connie Larsen, Helseplan AS
2008 års rapport är den 16:e i ordningen, de föregående är publicerade enligt nedan:
1993 Sprirapport 406
1994 Spri projekt PM U:31042:1
1995 Spri projekt PM U:31042:2
1996 Spri projekt PM U:31042:3
1997 Spri projekt PM U:31042:4
1998 Spri projekt PM U:31042:5
1999-2007 finns på SIMs hemsida http://sim.nu/verks_uppf.htm
2008 års enkät utsändes till klinikerna i febr/mars 2009 och insamlat material (datafil i Excel
och databas över öppenvårdsbesök) har bearbetats under sommaren 2009. Namnet på de kliniker
som levererat underlag till enkäten framgår av bilaga 1.
De definitioner som använts utgår från Socialstyrelsens termbank (Socialstyrelsens hemsida:
http://app.socialstyrelsen.se/termbank). Alla definitioner har ej slagit igenom i landstingen
och i vissa fall har historiska jämförelser skett utifrån tidigare definitioner. I enkäten har anvisningar
om hur uppgifter ska lämnas in angivits. Bristen på enhetligheten i definitionerna
7

utgör dock fortfarande en felkälla, (t ex hur man räknar vårddagar, om in- och utskrivningsdagarna
räknas som en eller två dagar).
Författandet av rapporten har delats upp på medlemmarna i arbetsgruppen såsom framgår av
innehållsförteckningen. Arbetsgruppen i sin helhet står dock bakom rapporten.
1.4 Analys i verksamhetsuppföljning internmedicin, SIM-VIM
Varför har vi verksamhetsuppföljning?
Verksamhetsuppföljning är ett nödvändigt instrument för att kunna utveckla verksamheten
både medicinskt och för förbättringar av kostnadseffektivitet. Det börjar också bli allt större
krav på öppna jämförelser från allmänhet och politiker, se t ex Socialstyrelsens publicerade
”öppna jämförelser i sjukvården”.
Slutligen måste det vara ett fullständigt nödvändigt arbetsinstrument för en verksamhetschef i
planeringen av den egna verksamheten att ha kunskap och kännedom om andras prestationer
och kvalitativa resultat m m.
Hur gå vidare?
Den viktigaste metoden för att nyttja rapporten är att försöka få så likartade verksamheter som
möjligt att jämföra sig med. Det skulle vara av stort värde att låta ex vis fyra likartade sjukhus
arbeta tillsammans med mer djupgående analyser av bl.a. medicinska resultat, organisatoriska
förhållanden eller kompetenssammansättningar.
En av de första analyserna som skulle vara lämplig att göra är anledningen till varför omsättningen
av verksamhetschefer är så påfallande stor. Det är av synnerligen stor vikt att internmedicin
försörjs med bra ledare och chefer och kravprofilen skulle kanske förändras.
Hur ser en bra verksamhetschef ut? Skall chefer utbildas på ett särskilt sätt?
Andra områden som är särskilt lämpade för mer strukturerade analyser är vårdplatstillgången,
ofta av stort intresse för den enskilda kliniken eller verksamheten och av betydande
påverkan för den enskilda patienten. Det är rimligt att försöka fastställa närmevärden för behovet
av vårdplatser för att medicinskt optimalt kunna försörja ett sjukvårdsområde. Internmedicins
höga årsmedelbeläggning borde reduceras till mer optimala förhållanden. De mer
traditionella måtten medelvårdtider visar inte på några större skillnader i svensk internmedicin
men skulle kunna differentieras mycket mer ex vis per diagnosgrupp och skulle dessutom
kunna medicinskt definieras, d v s vad innefattas i en optimal vård för en KOL-patient och
hur lång tid i sluten vård skall detta i genomsnitt ta.
De medicinska nationella kvalitetsregistren kompletteras av verksamhetsuppföljningen. De
nationella registren skall vara ett instrument som kan användas i nära samarbete med uppföljningen.
Anmärkningsvärt nog finns i vår digitaliserade värld inte system ännu för direktöverföring
av uppgifter från journaler till register. Är det så att den medicinska behandlingen praktiseras
så olika i landet?
Vem ska göra analyserna? Det finns ingen statlig myndighet som har ett självklart ansvar för
detta. Projektgruppen för uppföljningarna kan inte göra ett så stort arbete. Det är önskvärt att
verksamhetschefer kunde själva eller genom betrodda utsedda göra jämförande detaljanalyser
för ex vis tre eller fyra verksamheter som kunde presenteras i verksamhetsuppföljningen årligen
för att underlätta och stödja andra inom internmedicinen för en fortsatt bra utveckling.
8

Det vore också värdefullt om Svensk Internmedicinsk Förening kunde uttrycka mer tydliga
målsättningar som stöd för verksamheterna grundat på verksamhetsuppföljningen.
1.5 Hur har enkäten besvarats?
Insamlat material
Materialet i rapporten är insamlat genom enkäter till de internmedicinska kliniker/verksamheter i Sverige
som har öppet dygnet runt med akutverksamhet. Det finns 83 medicinkliniker varav 72 har öppet
dygnet runt.
Tabell 1 Antal internmedicinska kliniker totalt och hur många som besvarat enkäten.
Kliniker Svarsfrekvens
Alla
2008
Deltag
2008
2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008
Universitetssjukhus 11 2 11 % 22 % 33 % 22 % 11 % 9 % 9 % 27 % 18 %
Länssjukhus 22 9 73 % 81 % 77 % 75 % 71 % 57 % 52 % 35 % 41 %
Länsdelssjukhus 39 17 54 % 67 % 65 % 57 % 55 % 72 % 51 % 54 % 44 %
Totalt 72 28 55 % 67 % 65 % 58 % 55 % 58 % 45 % 44 % 39 %
Deltagande kliniker fördelade på landsting
I figur 1 framgår vilken region/landsting som har deltagit i 2007 års enkätundersökning.
Antalet internmedicinska verksamheter/kliniker är oförändrade från 2007 till 2008, totalt 73
verksamheter. Antalet deltagande kliniker har minskat något. 6 %.
Det är således egentligen vissa landsting som bidrar till att aktuell uppföljning inte blir fullständig
samtidigt som nio av elva universitetssjukhus uppenbarligen har svårt att inrapportera
även relativt basala data för uppföljning. Vi har varit noga med att framhålla att även om man
inte kan svara på alla frågor i enkäten så är det av värde med enstaka svar.
Arbetsgruppen har fördelat arbetet mellan sig och haft kontakt med de sjukhus som ej har
medverkat tidigare år eller i år, vilket har förbättrat uppföljningsresultatet något.
Förmodligen är det inte rimligt att ha kompletta uppgifter som blir heltäckande för landet utan
man kanske får nöja sig med den mycket stora volymen informationen som trots allt finns.
9

Figur 1 Antal kliniker som deltar i 2008 års enkätundersökning.
Arbetsgruppen (VIM) rekommenderar
- att man aktivt arbetar med att öka antalet deltagande verksamheter
- att man speciellt försöker få med fler universitetssjukhus samt återfå
länssjukhusen
- att man nationellt arbetar mot enhetliga definitioner enligt SOS termbank
10

2. Internmedicinens organisation och vårdplatser
Rolf Jansson, Västerås
Sjukhuset i Uddevalla har under 2008 stängt den akutmedicinska mottagningen under jourtid,
i stället hänvisas patienter till det andra NU-sjukhuset i Trollhättan. Därmed fanns vid årsskiftet
2008/09 72 1 sjukhus i landet med akutmedicinsk verksamhet dygnet runt. Dessa redovisas
i detalj i bilaga 2. Vid utgången av 1999 fanns 83 sådana sjukhus. Elva sjukhus har således
sedan dess genom landstingsövergripande strukturförändringar helt eller delvis förlorat sin
funktion. Berörda är Alingsås, Uddevalla, Landskrona, Simrishamn, Falköping, Finspång,
Fagersta, Sala, Kristinehamn, Säffle och Härnösand. Men även på sjukhus som fortfarande
bedriver komplett internmedicinsk sjukvård har många organisatoriska förändringar skett under
senare år.
Den internmedicinska vården i Sverige bedrivs med få undantag i landstingsägda driftorganisationer.
Det enda helt privata sjukhuset med internmedicinsk akutverksamhet är Capio S:t
Görans sjukhus i Stockholm. Sedan några år drivs Danderyds sjukhus och Södersjukhuset
som landstingsägda bolag och detsamma gäller även Norrtälje sjukhus som ingår i ett bolag
(Tiohundra) som till lika delar ägs av landstinget och kommunen.
De internmedicinska enheterna benämns med få undantag klinik eller verksamhetsområde.
Chefstiteln är ”verksamhetschef” utom i Västmanland och Örebro där ”klinikchef” dröjer sig
kvar. Antalet chefer som inte är internmedicinsk läkarspecialist har successivt ökat till 19 och
därmed passerat 25% av det totala antalet. Denna utveckling kan dels förklaras av ett generellt
minskande intresse från läkarhåll att ta på sig chefsuppdrag men också ses som ett uttryck för
att chefsansvaret på en medicinklinik är mycket stort och i många fall alltför stort för att locka
till en administrativ karriär.
Begreppet ”division” har där det används olika innebörd. I vissa landsting motsvarar det en
förvaltning (Gävleborg, Norrbotten, Sörmland, Värmland och Västmanland) och i andra en
del av en sjukhusorganisation, vilket är fallet på några av universitetssjukhusen (Karolinska,
Lund och Uppsala men också i Ystad).
2.1 Internmedicinens nuvarande organisation i landstingen
De olika principerna för hur den internmedicinska vården är organiserad i landstingen samt
sjukhusens lokalisering framgår av Figur 2:1.
De tre storstadslandstingen som betjänar halva landets befolkning har sammanförts till en
grupp även om organisationen av den internmedicinska vården inte är enhetlig. I dessa tre
landsting, som betjänar halva landets befolkning, har en koncentration av akutmedicinen och
den högspecialiserade universitetsverksamheten varit utmärkande för den organisatoriska utvecklingen.
I Stockholm, Skåne och Västra Götaland finns 7, 8 respektive 9 enheter med
akutmedicinsk verksamhet dygnet runt men med stor spridning vad gäller storlek och ansvarstagande.
1 Vi har valt att redovisa Karolinska Huddinge och Karolinska Solna som separata enheter.
11

Figur 2.1 Den internmedicinska verksamhetens organisation i landstingen. De 21 landstingen har grupperats i
fyra olika organisationsmodeller (se text).
I Stockholm är akutmedicinen koncentrerad till fem sjukhus: Danderyd, Capio S:t Göran, Södersjukhuset
samt Norrtälje och Södertälje. Karolinska i Huddinge har också oförändrat uppdrag
vad gäller akutmedicinen men Karolinska i Solna har numera ett begränsat primärt upptagningsområde
och har i stället ökat sin andel av avancerad akutsjukvård i norra länsdelen.
I Västra Götaland bedriver SU/Mölndal och SU/Östra akutsjukvård men med viss begränsning
exempelvis inom den avancerade hjärtsjukvården där hänvisning sker till SU/Sahlgrenska.
Organisatoriskt innehåller Skaraborgs sjukhus (Skövde och Lidköping) och Södra
Älvsborgs sjukhus (Borås och Skene) två medicinkliniker vardera, en större och en mindre,
med akutmedicinskt uppdrag. Däremot har NU-sjukvården under 2008 omstrukturerats så att
enbart Trollhättan bedriver akutverksamhet dygnet runt. I Kungälv fungerar akutmedicinen
dygnet runt medan kliniken i Alingsås bedriver akutverksamhet enbart under dagtid.
I Skåne har akutuppdraget på de mindre sjukhusen begränsats. Så är fallet i Landskrona och
Simrishamn där den akutmedicinska mottagningen endast är öppen dagtid. Även på de mindre
sjukhusen i Hässleholm, Trelleborg, Ystad och Ängelholm har det skett en successiv förändring
- även om jourverksamhet dygnet runt behållits – så att vissa avancerade akutmedicinska
fall förs till de större sjukhusen.
12

I sex landsting, varav fem med ”närsjukvård” som indelningsgrund, finns en splittrad länsövergripande
organisation för internmedicinen. I Dalarna, Västerbotten och Västmanland har
de mindre länsdelssjukhusen omvandlats till närsjukhus och organiserats tillsammans med
primärvården (med undantag för kliniken i Ludvika som återförts till länssjukvården och nu
har gemensam verksamhetschef med Falun). I Östergötland har de tre medicinklinikerna
(inkl. den basala internmedicinen i Linköping) organisatoriskt placerats i tre geografiska närsjukvårdsförvaltningar.
Den specialiserade verksamheten i Linköping tillhör olika länsövergripande
centra. I Sörmland finns en närvårdsdivision där samtliga självständiga medicinkliniker
ingår tillsammans med primärvård och psykiatri. I Värmland finns en gemensam divisionsorganisation
för verksamheterna i Arvika och Karlstad. Däremot har sjukhuset i Torsby
en delvis självständig ställning.
I tre av landstingen har internmedicinen helt eller delvis sammanförts i en samlad länsövergripande
organisation vilket givetvis gäller även i de två landsting (Gotland och Jämtland)
som bara har en medicinklinik. I Blekinge har de två medicinklinikerna i Karlskrona och
Karlshamn under 2008 sammanförts till en klinik med gemensam chef men med komplett
akutmedicinsk verksamhet på bägge sjukhusen. I Norrbotten ingår alla medicinverksamheter i
en gemensam division med en medicinskt ansvarig länschef vid sidan av en divisionschef som
inte är läkare. I Gävleborg finns en gemensam länsövergripande medicindivision med tre
verksamhetsområden (Kardiologi, Medicin 1 och Medicin 2).
I övriga sju landsting (Halland, Jönköping, Kalmar, Kronoberg, Uppsala, Västernorrland och
Örebro) fungerar medicinverksamheterna i stort sett klinikbundet utan gemensam länsorganisation.
I flera landsting finns dock olika länsövergripande samarbetsorgan för medicinklinikerna.
2.2 Internmedicinens utveckling
Medicinklinikernas och internmedicinspecialitetens traditionella uppdrag har innehållit tre
huvudarbetsuppgifter som på senare år har tenderat att separeras åt olika håll (Figur 2.2).
Figur 2.2 Internmedicinarens huvudarbetsuppgifter.
Grenspecialitet
Akutmedicin
Äldrevård/
närsjukvård
Den snabba medicinska utvecklingen har lett till en tilltagande subspecialisering och därmed
behov och önskemål att organisera grenspecialiteter skiljt från övrig internmedicinsk verksamhet.
Tydligaste exemplet är kardiologins samverkan med den opererande thoraxverksamheten
vilket har haft stor betydelse för den nedmontering av medicinklinikerna som skett på så
gott som alla universitetssjukhus. På flera av de större länssjukhusen sker nu en liknande utveckling
för kardiologin som innebär att den sammanhållna medicinkliniken splittras i flera
13

enheter. En svårighet som detta medför och som vi kunnat notera för de större universitetssjukhusen,
är att ingen längre har ett samlat ansvar för internmedicinen. Det är troligen den
viktigaste orsaken till att universitetssjukhusen successivt kommit att avstå från deltagande i
VIM och tyvärr kan vi nu notera en liknande utveckling bland de större länssjukhusen.
Andra internmedicinska grenspecialiteter som på vissa håll (särskilt på universitets- och storstadssjukhusen)
återfinns som separata verksamhetsområden skiljda från övrig internmedicin
är njurmedicin och lungmedicin. Övriga grenspecialitet är med få undantag sammanhållna i
en gemensam organisation som på länsnivån vanligen även inkluderar neurologi. Under senare
år har omorganisationer planerats och delvis genomförts för att stärka specialitetsövergripande
vårdprocesser och teamarbete. En alltför långt driven subspecialisering och processinriktning
innebär en risk för att patientgrupper som inte prioriteras i denna förändring ägnas
mindre intresse. Det gäller många av de internmedicinska patienterna.
Den andra internmedicinska basuppgiften är akutmedicin som efterhand blivit den viktigaste
sammanhållande kraften inom specialiteten Internmedicin. Eftersom majoriteten av de patienter
som omhändertas på en akutmedicinsk mottagning har en hjärt-kärlsjukdom har kardiologins
separation från medicinklinikerna även här skapat svårigheter på de största sjukhusen.
Läkare med annan internmedicinsk subspecialisering har fått allt svårare att upprätthålla nödvändig
kardiologisk kompetens. Detta har, i kombination med de allt större kraven på arbetsinsatser
och kunskapsinhämtande inom den egna subspecialiteten, inneburit att yngre subspecialiserade
internmedicinare i allt högre grad sökt sig från akutmottagningen. Därtill kommer
givetvis att verksamheten på våra akutmottagningar har blivit alltmer arbetskrävande och att
kravet på ansvarstagande blivit större. Därmed har förutsättningar skapats för en separation av
det akutmedicinska uppdraget från internmedicinen. Detta har tillsammans med en liknande
utveckling inom de opererande specialiteterna, lett till framväxten av särskilda akutläkarorganisationer
skiljda från den internmedicinska organisationen.. En separat akutklinik som åtminstone
delvis tar läkaransvar för den internmedicinska akutverksamheten finns i Borås, Helsingborg,
Linköping, Lund, Malmö, Stockholm (Karolinska), Sundsvall och Uppsala. I Göteborg
(Sahlgrenska och Östra sjukhuset), Örebro och på flera av länssjukhusen (Eskilstuna,
Falun, Jönköping, Kalmar, Norrköping, Västerås, Växjö) samt på Danderyd och Capio St.
Göran finns också självständiga akutkliniker men för den akutmedicinska verksamheten ansvarar
i huvudsak internmedicinare. Det finns uppenbara svårigheter att rekrytera till utbildning
av akutläkare med bred kompetens som varaktigt vill fortsätta inom akutklinikerna. Ett
alternativ som förefaller passa den svenska sjukvården bättre är akutläkare med akutmedicinsk
kompetens och med någon form av koppling till medicinklinikerna.
Den tredje basuppgiften är äldrevård, en uppgift som under de senaste decennierna tagit ett
allt större utrymme såväl på akutmottagningen som på de internmedicinska vårdavdelningarna
(se kapitel 3). Viktiga samarbetspartners finns inom geriatrik, allmänmedicin och den kommunala
vårdorganisationen. Äldrevården utgör kärnan i begreppet närsjukvård som också
används som ett organisatoriskt begrepp med lite olika innebörd i några landsting (se ovan).
Utvecklingen har således lett till att den traditionella heltäckande medicinkliniken numera är
ett minne blott på de större universitetssjukhusen och att en splittrad organisation nu börjat
göra sig gällande även på länssjukhusnivån. På länsdelsnivån lever medicinkliniken vidare
tillsammans med den geriatriska verksamheten som antingen är en del av medicinkliniken
eller samlad i en separat klinik som verkar i nära samarbete med medicinkliniken.
14

2.3 Vårdplatser och klinikstruktur för de kliniker som rapporterar till VIM
Uppgifter om fastställda vårdplatser för de 11 länssjukhus (inkl. storstadssjukhusen SU Mölndal,
SU Östra och Södersjukhuset) som deltar i verksamhetsuppföljningen framgår av Figur
2.3. Vårdplatsantalet inom hela det internmedicinska verksamhetsområdet inkl. rehabilitering
redovisas. För samtliga kliniker anges ett befolkningsunderlag som ska motsvara klinikens
länsdelsfunktion vilken i vissa fall inte är helt lätt att entydigt definiera. Detta är emellertid
mindre påtagligt inom internmedicinen som har en hög andel akut insjuknade äldre patienter
vilka helst uppsöker det mest närbelägna sjukhuset.
Figur 2.3 Länssjukhus (motsv.). Fastställda vårdplatser 2008-12-31 inom det medicinska (= icke-kirurgiska)
verksamhetsområdet samt redovisat befolkningsunderlag. Södersjukhusets befolkningsunderlag är angivet till
560 000. Förutom medicinklinikens vårdplatser redovisas vårdplatser för kardiologi, lungmedicin, njurmedicin,
reumatologi, onkologi, hud, infektionsmedicin och neurologi om dessa vårdplatser är organiserade utanför
medicinkliniken. Klinikerna i Falun och Västerås redovisas som en gemensam medicinverksamhet (se text).
Förutom medicinklinikens akutvårdplatser redovisas även platser för geriatrik/rehabilitering antingen de är organiserade
inom medicinkliniken eller inom separat klinik.
Antal vårdplatser
450
400
350
300
250
200
150
100
50
0
Östersund
Neurologi + Geriatrik + Med rehab
Reumatologi + Onkologi + Hud + Infektion
Kardiologi + Lungmedicin + Njurmedicin
Medicin inkl. akutobsplatser
Befolkningsunderlag (1000-tal)
Eskilstuna
Växjö
Kalmar
Jönköping
Falun
Helsingborg
Västerås
SU Mölndal
SU Östra
0
Södersjukhuset
Den traditionella medicinkliniken har i stort sett försvunnit från universitetssjukhusen p.g.a.
internmedicinens uppdelning i grenspecialiteter. En liknande utveckling pågår nu också på en
del av länssjukhusen. En ”heltäckande” medicinklinik med subspecialiteterna kardiologi,
njurmedicin, gastroenterologi, hematologi, diabetes-endokrinologi, neurologi samt den akuta
strokevården är dock fortfarande den vanligaste organisationsformen på länssjukhusen.
Reumatologi har egna vårdplatser utanför medicinklinikens organisation på fyra av länssjukhusen
(Eskilstuna, Falun, Jönköping och Östersund) och onkologi på fyra (Eskilstuna, Jönköping,
Västerås och Växjö). Särskild infektionsklinik finns på alla länssjukhus. Enstaka platser
för hudklinikens patienter finns vanligen reserverade på medicin- eller infektionsklinikerna.
450
400
350
300
250
200
150
100
50
Antal invånare (1000-tal)
15

Vid jämförelse av resursdata mellan klinikerna bör observeras att det finns ett varierande inslag
av ”kirurgiska” patienter på främst infektions- och onkologklinikerna samt inom rehabiliteringsvården.
Särskild akutklinik finns på alla deltagande länssjukhus utom Mölndal och Östersund. På sex
akutkliniker finns fastställda vårdplatser för internmedicinen (Eskilstuna, Falun, Helsingborg,
Jönköping, Västerås och Växjö). De är generellt av marginell betydelse för eventuella jämförelser
men ingår i underlaget för Figur 2.3. HIA finns på alla länssjukhus. Självständig fysiologklinik
(utan vårdplatser) finns på de flesta länssjukhus men inte i Falun och Kalmar där
motsvarande verksamhet integrerats med kardiologin. På SU Östra bedrivs fysiologverksamheten
i en separat sektion inom medicinkliniken.
Utnyttjande av tillfälliga vårdplatser utanför den egna kliniken (= ”uteliggare”) rapporteras
från alla kliniker.
I Figur 2.4 redovisas fastställda vårdplatser på de 17 länsdelssjukhus som lämnat uppgifter till
VIM samt deras befolkningsunderlag. Vid nio av sjukhusen – i huvudsak de större - finns en
särskild klinik för geriatrik/-rehabilitering. På övriga åtta sjukhus är den geriatriska funktionen
mer eller mindre integrerad i medicinklinikens övriga verksamhet. Dessutom finns ibland
vårdplatser som reserverats för observationsfall eller IVA/HIA-patienter. Deras antal är av
marginell betydelse för redovisningen men har adderats i underlaget för Figur 2.4.
Figur 2.4 Länsdelssjukhus. Fastställda vårdplatser 2008-12-31 och redovisat befolkningsunderlag (1000-tal).
Förutom medicinklinikens akutvårdplatser redovisas även platser för geriatrik/rehabilitering antingen de är organiserade
inom medicinkliniken eller inom separat klinik. Ystad har också ett partiellt ansvar för Simrishamnsområdet.
Antal vårdplatser
175
150
125
100
75
50
25
0
Ludvika
Ger/rehab inom Medicinkliniken
Ger/rehab klinik
Medicin
Befolkningsunderlag (1000-tal)
Avesta
Ljungby
Katrineholm
Enköping
Mora
Karlskoga
Hässleholm
Nyköping
I de följande två figurerna redovisas antalet fastställda internmedicinska vårdplatser per
100 000 invånare i sjukhusets upptagningsområde. Vårdplatser avsedda för geriatrik och rehabilitering
har exkluderats vilket också gäller de vårdplatser på länssjukhusen som är avsedda
för reumatologi, onkologi, hud och infektion. Om storstadsklinikerna undantas var medelvärdet
för länsklinikerna och länsdelsklinikerna likartat, 83 respektive 82 vårdplatser per
100 000 invånare. Om även vårdplatser för reumatologi, onkologi, hud och infektion adderas
Lidköping
Köping
Värnamo
Ystad
Ängelholm
Eksjö
Kungälv
Södertälje
175
150
125
100
75
50
25
0
Antal invånare (1000-tal)
16

till länssjukhusens medicinplatser stiger medelvärdet för dessa med ytterligare 24 vårdplatser
till 107 vårdplatser per 100 000 invånare. Storstadssjukhusen redovisar betydligt lägre vårdplatsantal
vilket framgår i Figur 2.5. Detta gäller även Kungälv och Södertälje i Fig 2.6. Förutom
svårigheter att definiera upptagningsområdet kan detta förklaras av att det finns kompletterande
vårdplatser bl.a. på närliggande universitetssjukhus.
Figur 2.5 Länssjukhus (motsv.). Antalet fastställda vårdplatser för internmedicin per 100 000 invånare i sjukhusets
upptagningsområde. Storstadssjukhusen redovisas separat eftersom vård som bedrivs på universitetssjukhus
inom det egna landstinget kan bidra till den lägre vårdplatsnivån.
Antal vårdplatser per 100000 inv
140
120
100
80
60
40
20
0
Jönköping
Falun
Helsingborg
Östersund
Eskilstuna
Kalmar
Västerås
Växjö
Södersjukhuset
Figur 2.6 Länsdelssjukhus. Antalet fastställda vårdplatser för internmedicin per 100 000 invånare i sjukhusets
upptagningsområde. Siffran något överskattad för Ystad p.g.a. att upptagningsområdet delvis även omfattar
Simrishamn.
Antal vårdplatser per 100000 inv
140
120
100
80
60
40
20
0
Södertälje
Kungälv
Lidköping
Avesta
Nyköping
Ystad
Medelvärde:
83
Medelvärde:
82
Köping
Eksjö
Ludvika
Katrineholm
Ljungby
Värnamo
Hässleholm
Medelvärde:
48
Ängelholm
SU Mölndal
Enköping
SU Östra
Karlskoga
Mora
17

2.4 Geriatrik och medicinsk rehabilitering
Andelen definierade rehabiliteringsplatser av det totala antalet internmedicinska vårdplatser
och deras organisatoriska tillhörighet redovisas i Figur 2.7 och Figur 2.8. Landstingens och
kommunernas ansvarsområde varierar och kan förklara en del av de skillnader som föreligger.
Dessutom finns geriatriska landstingsenheter utanför sjukhusen som inte redovisats. På två
sjukhus (Karlskoga och Helsingborg) är rehabiliteringsplatserna helt integrerade i medicinkliniken.
På sex länsdelskliniker och en länsklinik finns särskilda platser för rehabilitering inom
medicinkliniken. Övriga sjukhus har separat geriatrik- alt. rehabiliteringsklinik med vårdplatser
som vanligen också inkluderar ortopedisk rehabilitering.
Figur 2.7 Länssjukhus (motsv.). Andel separata vårdplatser inom rehabiliteringsområdet av totala antalet inom
det internmedicinska verksamhetsområdet samt deras organisatoriska tillhörighet (Medicin-, Geriatrik- eller
Medicinsk rehabiliteringsklinik).
Andel av internmedicinska vårdplatser
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
Helsingborg
Medicinklinik Geriatrikklinik Med rehab
SU Östra
Växjö
Västerås
Kalmar
Figur 2.8 Länsdelssjukhus Andel separata vårdplatser inom rehabiliteringsområdet av totala antalet inom det
internmedicinska verksamhetsområdet samt deras organisatoriska tillhörighet (Medicin- eller Geriatrikklinik).
Andel av internmedicinska vårdplatser
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
Karlskoga
Ljungby
Medicinklinik Geriatrikklinik
Enköping
Mora
Södertälje
Lidköping
Hässleholm
Ängelholm
Köping
Eskilstuna
Ystad
Falun
Värnamo
Ludvika
Jönköping
Eksjö
Östersund
Katrineholm
Nyköping
SU Mölndal
Avesta
Kungälv
18

2.5 Vårdplatsförändringar
I ett längre perspektiv från 2003 till 2008 finns en varierande bild av vårdplatsförändringar
vilket delvis förklaras av att de som redovisar ökning ofta övertagit ansvaret från nedlagda
kliniker.
Figur 2.9 Länssjukhus (motsv.). Vårdplatsförändringar 2003-2008 (procentuell förändring av fastställda vårdplatser
vid årets slut).
Jönköping
Eskilstuna
Halmstad
Falun
Kalmar
Växjö
Östersund
Helsingborg
Västerås
-50% -40% -30% -20% -10% 0% 10% 20% 30% 40% 50%
Figur 2.10 Länsdelssjukhus. Vårdplatsförändringar 2003-2008 (procentuell förändring av fastställda vårdplatser
vid årets slut).
Avesta
Lidköping
Södertälje
Köping
Enköping
Ludvika
Mora
Katrineholm
Kungälv
Ängelholm
Eksjö
Ljungby
Värnamo
Nyköping
Hässleholm
-50% -40% -30% -20% -10% 0% 10% 20% 30% 40% 50%
19

2.6 Rekommendation om vårdplatser
De siffror som redovisas i Figur 2.5 och Figur 2.6 avviker inte från de som redovisades i VIM
2007. Det innebär att de rekommendationer som gavs förra året fortfarande gäller. Det är således
rimligt att anta att internmedicinen borde disponera 95-100 vårdplatser per 100 000 invånare
om beläggningstalen ska kunna hållas kring 90 %. Om därtill läggs 20-25 vårdplatser
för övriga medicinska specialiteter (reumatologi, onkologi, hud och infektion) behövs på länssjukhusen
ca 120 vårdplatser per 100 000 invånare inom det internmedicinska verksamhetsområdet.
Därutöver behövs platser för geriatrik och rehabilitering men detta behov är svårare
att definiera p.g.a. de olika organisatoriska förutsättningar som föreligger inom äldrevården.
Arbetsgruppen (VIM) rekommenderar
- att man borde disponera ca 120 vårdplatser per 100 000 invånare inom
det internmedicinska verksamhetsområdet
(95-100 internmedicin + 20-25 övriga medicinska specialiteter)
20

3. Klinikernas slutenvårdsproduktion
Per-Olof Hansson, Göteborg och Claes Hallert, Norrköping
Många sjukhus har inte längre en sammanhållen medicinklinik och många av de större sjukhusen
delar upp i specifik kardiologklinik, lungklinik, akutklinik m.m. Detta försvårar jämförelsen
fr.a för universitets- och länssjukhusen. Vidare är sjukhusens upptagningsområden svåra
att beräkna, fr.a. i storstadsregionerna där invånarna kan söka fritt mellan olika sjukhus
inom ett begränsat geografiskt område. Detta påverkar beräkning av antalet vårdtillfällen per
invånare. Redovisningen av produktionsdata försvåras också av att redovisade vårdtillfällen
och vårddagar inte alltid överensstämmer med redovisade vårdplatsresurser. Det kan exempelvis
bero på att uppgifter från intagningsavdelning och IVA inte är fullständiga. Således
finns en rad felkällor som måste tas i åtanke när man tolkar dessa siffror. Nedanstående redovisning
bygger på data från 27 Medicinkliniker samt en Kardiologklinik.
3.1 Vårdtillfällen
Antalet vårdtillfällen per 1000 invånare totalt för de sjukhus som ingår i årets verksamhetsuppföljning
jämfört med tidigare år framgår av figur 3.1. Data för 2008 baseras på 147 915
vårdtillfällen. För Falun har vårdtillfällen både vid Medicinkliniken och Kardiologkliniken
inräknats.
Figur 3.1 Vårdtillfällen per 1000 invånare. Medelvärden för åren 1994 – 2008.
Antalet vårdtillfällen per 1000 invånare har varit påfallande konstant under årens lopp och har
legat mellan 50 och 59 med relativt små variationer. Mellan klinikerna finns dock liksom tidigare
en stor variation vilket framgår av figur 3.2 och 3.3. Någon trend är svår att urskilja och
variationen kan bero på att deltagande sjukhus i redovisningen har varierat år för år.
Data över antal vårdtillfällen per 1000 invånare registreras för 25 sjukhus (2 universitetssjukhus,
8 länssjukhus och 15 länsdelssjukhus). Antalet vårdtillfällen per 1000 invånare varierar
kraftigt från 81,7 (Mora) till 33,7 (Kungälv). Denna skillnad är såpas stor att det sannolikt till
stor del orsakas i svårigheter att definiera sjukhusets primära upptagningsområden snarare än
21

enbart skillnad i behov av internmedicinsk slutenvård. Genomsnittligt antal vårdtillfällen per
1000 invånare för Universitets- och Länssjukhus var 51 jämfört med 57 för länsdelssjukhus.
Förutom osäkerhet kring underliggande befolkningsunderlag kan olika grad av poliklinisering,
vårdplatstillgång samt samspelet med primärvård och kommunvård avspeglas i denna
jämförelse. Svårighet att definiera internmedicinsk vård och avgränsa från vård vid annan
klinik (grenspecialitet) kan även spela roll. Eftersom Faluns siffror även innefattar kardiologkliniken
är deras siffror inte helt jämförbara med övriga sjukhus. I Göteborgsregionen Sahlgrenska
Universitetssjukhuset/Östra, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal och Kungälv
finns ett betydligt antal Internmedicinska vårdplatser inom grenspecialiteterna Kardiolog,
Lungmedicin, Neurologi och Njurmedicin vilket till stor del kan förklara det låga antalet vårdtillfällen
vid dessa sjukhus.
Figur 3.2 Universitetssjukhus och Länssjukhus. Antal vårdtillfällen per 1000 invånare år 2008. För Falun gäller
sammantaget värde för Medicin- och Kardiologkliniken.
Medelvärde: 51
Figur 3.3 Länsdelssjukhus. Antal vårdtillfällen per 1000 invånare år 2008.
Medelvärde: 57
22

3.2 Beläggning
Beläggningen på medicinklinikerna beräknas fortfarande med något undantag enligt metoden
där in- och utskrivningsdagen räknas som en vårddag (”vårdtidsdefinitionen”). I Västerås och
Köping används den nya ”vårddagsdefinitionen” där varje påbörjat dygn räknas som en vårddag.
Den senare definitionen ger ett högre beläggningstal. Dessa 2 sjukhus är därför inte helt
jämförbara med övriga.
Årsmedelbeläggningen definieras som summan av antalet vårddagar dividerat med genomsnittligt
antal disponibla vårdplatser under 2008, dividerat med 365. Exempel: om det finns
100 fastställda vårdplatser och 40 varit stängda under 30 dagar blir antalet i genomsnitt disponibla
vårdplatser: [(100*365) - (40*30)]/365 = 96,7. Om ingen vårdplats varit stängd blir antalet
i genomsnitt disponibla vårdplatser = antalet fastställda vårdplatser.
Figur 3.4 Universitets- och Länssjukhus. Årsmedelbeläggning i procent i förhållande till disponibla vårdplatser
2008.
Figur 3:5 Länsdelssjukhus. Årsmedelbeläggning i procent i förhållande till disponibla vårdplatser 2008.
Medelvärde: 96
23

Som framgår av figur 3.4 och 3.5 är den genomsnittliga beläggningen hög och har varit så
under en lång rad av år. På några kliniker har vårdplatser eller observationsplatser utanför
medicinkliniken utnyttjats (”uteliggare”) utan att en motsvarande ökning redovisats av antalet
vårdplatser på medicinkliniken, vilket kan ha bidragit till falskt höga beläggningssiffror. Omfattningen
är dock sådan att den har liten betydelse för de redovisade resultaten men kan förklara
enstaka extremvärden.
Den genomsnittliga beläggningen var 101% på länssjukhusen/unviversitetssjukhus och 96%
på länsdelssjukhusen. Denna höga medelbeläggningen har varit under en lång rad av år och är
numer att betrakta som ”normaltillstånd” på Medicinkliniker runt om i landet.
Arbetsgruppen VIM har tidigare rekommenderat att medelbeläggningen inom Internmedicin
inte bör överstiga 90% för att man skall kunna klara toppar och då belastningen är ojämn under
året. Tio av elva universitets- och länssjukhus (89%) och 13 av 17 länsdelssjukhus (76 %)
hade en medelbeläggning på över 90%.
Om in- och utskrivningsdag räknas som separata vårddagar ökar den genomsnittliga beläggningen
ytterligare. På medicinklinikerna tas de flesta patienter emot akut och om så behövs
trots att patienter som skall skrivas ut fortfarande vistas på vårdavdelningen. Det tal som bäst
beskriver beläggningsnivån på en medicinklinik befinner sig därför någonstans mittemellan
de två redovisningssätten. Oavsett redovisningsätt kan man konstatera att beläggningen på
landets medicinkliniker är konstant hög år från år med de konsekvenser på arbetsmiljön som
det innebär. Detta är även något som uppmärksammats av arbetsmiljöverket på många håll i
landet.
Medianvärdet för deltagande klinikers genomsnittliga beläggning är i år 97%. Under 2007 var
den hela 100%. Denna siffra har tidigare legat relativt konstant runt 94% sedan Verksamhetsuppföljningen
startade 1994.
3.3 Utskrivningsklara patienter
I år liksom föregående år redovisas endast ekonomiskt ersatta vårddagar för patienter väntande
på plats inom kommunen. Tidigare år har vården av denna patientkategori minskat i omfattning
från 3%, och de senaste 5 åren har mellan 1 och 2% av disponibla vårdplatser vid
deltagande kliniker varit belagda med ekonomiskt ersatta patienter som varit medicinskt färdigvårdade.
I år har endast 14 sjukhus redovisat denna uppgift. Medelvärdet bland de som
redovisat var 1,2% med ganska stor spridning (median: 0,8%, standardavvikelse: 1,3%. Tidigare
års redovisningar har visat att för varje ekonomiskt ersatt vårddygn för utskrivningsklara
patienter går 4 ggr så många som inte är ekonomiskt ersatta. Det är därför inte orimligt att
anta att ca 5 % av vårdplatserna på Internmedicinska kliniker utnyttjas för denna patientkategori.
Detta bidrar givetvis i mycket stor grad till problemet med överbeläggningar på Medicinklinikerna.
24

Figur 3.6 Andelen av disponibla vårdplatser som utnyttjats för ekonomiskt ersatt vård av utskrivningsklara patienter
på medicinklinikerna 2008. Läns och länsdelssjukhus grupperade för sig.
3.4 Vårdtider
I nedanstående figurer 3.7 och 3.8 redovisas medelvårdtiden för läns- respektive länsdelssjukhus.
Medelvårdtiden avspeglar respektive kliniks patientsammansättning där bl.a. inslaget av
rehabiliteringspatienter och utskrivningsklara patienter spelar en stor roll. På vissa sjukhus
ingår Geriatrik och medan andra sjukhus har separata geriatriska kliniker. Man kan därför inte
utan vidare jämföra kliniker med varandra eftersom patientsammansättningen varierar.
Bland de längsta medelvårdtiderna redovisas från Västmanland (Västerås och Köping) vilket
kan förklaras av att man där använder en annan vårdtidsdefinition (se under punkt 3.2). Den
mycket korta medelvårdtiden för Faluns kardiologklinik kan delvis förklaras av annan patientsammansättning
än för allmän internmedicinska kliniker.
Figur 3.7 Unversitets- och länssjukhus. Medelvårdtid för 10 deltagande kliniker 2008.
25

Figur 3.8 Länsdelssjukhusen. Medelvårdtid för 16 deltagande kliniker 2008.
Följande figur visar hur medelvårdtiden för samtliga kliniker har utvecklats sedan 1994. Under
denna tid har en successiv minskning skett från 6 till ca 5 dagar. Det är noterbart att medelvårdtiden
minskar trots en något högre andel äldre patienter (se avsnitt 3.7) och en fortsatt
poliklinisering av mindre allvarliga sjukdomstillstånd.
Figur 3.9 Medelvårdtidens utveckling 1994-2008.
Medelvårdtid kan förlängas av ett mindre antal patienter med extremt lång vårdtid. Därför kan
medianvårdtiden ibland vara ett bättre mått på utvecklingen av vårdtider. I år redovisades medianvårdtid
för endast 19 medicinkliniker. Medianvårdtider har tidigare visar en utveckling av
successiv förkortning. År 1996 hade endast 8% av deltagande kliniker en medianvårdtid på 2
26

dagar eller kortare jämfört med hela 43% år 2007. För 2008 hade den genomsnittliga medianvårdtiden
på nytt ökat något och 25% (5 av 20 kliniker) hade en medianvårdtid på 2 dagar.
Figur 3.10 Redovisade medianvårdtider åren 1996-2008. Andelen kliniker av totalantalet kliniker som redovisat
medianvärde respektive år. Data för 2007 bygger på uppgift från 20 kliniker.
3.5 Andel akuta vårdtillfällen
Medicinkliniker har en hög andel akuta och därmed oplanerade vårdtillfällen. Även denna
andel har varit konstant genom åren. Årets medelvärde på 91 % och medianvärde på 93% är
aningen högre än under de senaste åren då den har legat runt 90%.
Figur 3.11. Andel av totala antalet vårdtillfällen där patienten lagts in akut. Redovisat för 27 kliniker.
Medelvärde 91
27

3.6 Åldersfaktorn
Ju äldre man är desto större är risken att drabbas av internmedicinska sjukdomar. Det är
därför inte förvånande att de äldre patienterna utgör en majoritet på medicinklinikerna.
Figur 3.12 Olika åldersgruppers andel av den vuxna befolkningen 081231 samt deras andel av medicinklinikernas
vårdtillfälles- och vårddagskonsumtion 2008.
Den vänstra figuren visar andel befolkningen som är 16-64 år, 65-79 år respektive 80 år eller
äldre enligt statistiska centralbyråns statistik. De två övriga visar hur stor andel av totala antalet
vårdtillfällen respektive vårddagar som konsumeras av varje ålderskategori sammantaget
vid 28 deltagande kliniker. Den stora andel (78%) av befolkningen som är mellan 16 och 64
år konsumerar 33% av alla vårdtillfällen och endast 24% av alla vårddagar vid de deltagande
Internmedicinska klinikerna. Omvänt konsumerar de 7% av befolkningen som är 80 år eller
äldre 33% av alla vårdtillfällen och hela 41% av alla vårddagar. Medicinklinikerna spelar således
en mycket betydelsefull roll för omhändertagande av de äldsta i vårt samhälle.
Figur 3.13 Olika åldersgrupper andel av vårddagar på medicinklinikerna 1994-2008.
28

Figur 3.14 Olika åldersgruppers andel av vårdtillfällen på medicinklinikerna 1994-2008.
Figur 3.13 och 3.14 visar hur de äldsta patienternas andel av vårddagar och vårdtillfällen på medicinklinikerna
successivt har ökat sedan 1994. Å andra sidan får man inte glömma bort att yngre patienter
också utgör en stor vårdgrupp på Medicinklinikerna även om de ”trängts undan” av den äldre åldersgruppen.
I stället vårdas de yngre patienterna i allt högre utsträckning polikliniskt.
Sammantaget ger detta en tydlig bild av den bredd som den internmedicinska slutenvården
har, dels som en stöttepelare i samhällets äldrevård men också för omhändertagande av många
yngre patienter med akuta sjukdomstillstånd.
Figur 3.15 Andel av totala antalet vårddagar som konsumeras av patienter 80 år eller äldre för 28 kliniker.
Som framgår av figur 3.15 så varierar andelen vårddagar konsumerade av personer 80 år och
äldre från hela 80% (Lidköping) till 29,3% (Falun). Denna skillnad är för stor för att kunna
förklaras av dermografiska skillnader utan beror sannolikt på varierande tillgång till eftervård
och rehabilitering inom sjukhuset och i kommunen, samt delvis på selektering av patienter till
29

olika sjukhus. Eftersom äldre patienter i genomsnitt har längre vårdtider och har högre vårdtyngd
än yngre kan en hög andel äldre patienter påverka kliniken medelvårdtider och personalens
arbetsbelastning.
3.7 Akuta medicinska återinläggningar
Akuta återinläggningar är ett ofrånkomligt fenomen på varje medicinklink.
Fenomenet förtjänar både större uppmärksamhet och djupare analyser med ökat utnyttjande
av de databaser som upprättas.
Det finns ett flertal skäl att ägna akuta medicinska återinläggningar utrymme i våra årsrapporter
och kvalitetsbokslut:
1. Data om akuta medicinska återinläggningar ger möjlighet till ett internt arbete kring
undvikbara akuta återinläggningar inom tex 14 dagar för olika diagnosgrupper.
2. Data om akuta medicinska återinläggningar erbjuder till jämförelser såväl med andra
medicinkliniker som med andra klinker på sjukhuset.
3. Data om akuta medicinska återinläggningar kan ge en dynamisk bild av akutvårdens
innehåll i takt med att samspelet med vårdgrannar utvecklas i olika riktningar
4. Data om akuta medicinska återinläggningar kan addera nya perspektiv till patientnyttan
av nya läkemedel och andra terapier
5. Avsaknad av trovärdiga siffror om akuta medicinska återinläggningar skapar lätt felsyn
och mytbildning baserad på olika medarbetares subjektiva intryck
. Årets verksamhetsuppföljning har på ett flertal kliniker komplicerats av övergång till nya
patientadministrativa system utan fungerande stödjande statistikmodul.
Hur många akuta återinläggningar inom 14 dagar förekom under året?
Flertalet kliniker (75%) har redovisat antalet vårdtillfällen under år 2008 medan endast 40%
har kunnat uppge antalet akuta återinläggningar inom 14 dagar.
Om man utgår från att 95% av alla vårdtillfällen utgörs av akutinläggningar kan den andelen
akuta återläggningar inom 14 dagar beräknas till median 10%. Det betyder att i detta oselekterade
internmedicinska material återkommer var 10:e hemskriven akutpatient till kliniken för
akutinläggning inom 14 dagar.
Kommentar : Det finns skäl gå vidare och studera hur många individer handlar om, liksom
huvuddiagnosen vid utskrivningen och om den förblev oförändrad vid återinläggningen.
Resultatet skulle kunna leda fram till förbättrade rutiner på vårdavdelningarna respektive
akutmottagningen i syfte att reducera andelen undvikbara medicinska återläggningar.
Hur stor andel (i %) av patienter vårdade under diagnosen Lungemboli blev återinlagda
akut inom 30 dagar?
Resultatet från fem kliniker visar att endast ett fåtal patienter (

att upptill var sjunde patient (14%) blir återinlagd inom 30 dagar, främst på grund av tromboembolisk
händelse (22%) eller blödning 5%).
Konklusion
Företrädare för den internmedicinska disciplinen torde vara särskilt lämpade och kompetenta
att bedöma och analysera akutflöden som utgör en del av vardagen på våra sjukhus.
3.8 Rekommendation om slutenvårdsproduktion.
Under de år som verksamhetsuppföljningen pågått har vi noterat en successiv minskning av
medel- och medianvårdtiden på de deltagande klinikerna samtidigt som medelbeläggning har
varit konstant hög. Vår bedömning är att en medelvårdtid på under 5 dygn för internmedicinska
patienter är svårt att uppnå med bibehållen medicinsk säkerhet. Vidare bör medelbeläggningen
inte överstiga 90%. Under 2008 hade endast 18% av deltagande kliniker en medelbeläggning
på under 90%.
Arbetsgruppen (VIM) rekommenderar
- att medelbeläggningen inte bör överstiga 90%
- att akuta återinläggningar inom 14 dagar studeras för olika diagnosgrupper
såsom tex hjärtsvikt
31

4. Klinikernas öppenvårdsproduktion
Michael Freitag, Helsingborg och Ulf Hållmarker, Mora
Diskussion om definitioner och jämförelser
Sjukvårdsproduktion i Sverige delas traditionellt upp i sluten och öppen vård.
Sluten vård Ö p p e n v å r d
Dagsjukvård L ä k a r b e s ö k
Hemodialys
Övrig
medicinsk
dagsjukvård
Planerade läkarbesök
Nybesök
(remissbesök)
Återbesök
Oplanerade
läkarbesök
(akuta)
Den öppna vården delas i besök och dagsjukvård. Sistnämnda kräver större resursåtgång. 1
Besök inom sjukvården kan sedan delas upp i läkarbesök och besök med annan vårdgivare.
Ett läkarbesök innebär att vårdtagaren och läkaren träffas öga mot öga medan en ordination
med anledning av laboratoriesvar (t ex AVK/PK-mottagningen) eller telefonkontakt inte räknas
som läkarbesök. Besöken delas upp i planerade och oplanerade (akuta) besök.
De planerade besöken äger vanligen rum på mottagningar och i viss mån på avdelningar. De
oplanerade (akuta) besöken hanteras på de flesta medicinkliniker via sjukhusets akutmottagningar.
Sjukhusens olika organisationer påverkar hur oplanerade besök registreras. Där det exempelvis
finns akutkliniker med egna akutläkare kommer en del av de polikliniska oplanerade medicinbesöken
inte alltid att framgå av medicinklinikens statistik. Av framtagna underlag till
det nu aktuella kapitlet har man där det varit möjligt försökt att få det samlade antal oplanerade
läkarbesök fastställt.
För andra personalkategorier än läkare är huvudparten av besöken planerade besök.
Patienter som söker på en akutmottagning och läggs in betraktas i statistiken som sluten vård
och medräknas inte i antalet läkarbesök. I detta kapitel presenteras de dock tillsammans med
läkarbesöken i vissa figurer för att illustrera storleksordningen i relation till de polikliniska
oplanerade besöken. Antal inläggningar tydliggör också jourarbetets omfattning. Besök (patientfall)
som efter handläggning på akutmottagningen återgår till hemmet räknas som öppenvårdsverksamhet
och utgör oplanerade läkarbesök.
Utredningsverksamhet, t ex klin fys samt en del ultraljuds- och endoskopiutredningar betraktas
som läkarbesök, vilka särredovisas i material som här presenteras. Volymen av dessa
verksamheter framgår i figur 4.3 och 4.4 i den mån de äger rum på medicinkliniken.
____________________________
1 Ex hemodialysbehandling, konvertering av förmaksflimmer, kranskärlsröntgen/intervention, viss diabetesvård och onkologisk vård i form av cytostatikabe-
handlingar och transfusioner.
32

För den planerade öppenvården jämförs främst det som traditionellt kallats ny- och återbesök
till läkare. Nybesök kallas ibland för remissbesök. Termer, koder och organisation är olika i
olika delar av Sverige, vilket gör vissa jämförelser svårtolkade.
Avsikten i kapitlet är även att belysa sjuksköterskebesök som ersätter besök hos läkare. De
kallas i kapitlet för specialistsjuksköterskebesök. Även dessa besök sker öga mot öga och dokumenteras
bland annat med journaltext. Exempel är besök hos diabetessjuksköterska, hjärtsviktsköterska,
syrgassköterska, MS-sköterska etc. Provtagningsbesök hos sköterska räknas
inte med. Flera sjukhus som har deltagit i uppföljningen har svårt för att särskilja specialistsjuksköterskebesöken
från annan sjukvårdande behandling. Datakvaliteten är därför varierande
trots aktiva insatser för att förbättra denna de senaste åren.
Läkarbesök och övrig öppen vård per klinik
Figur 4.1 och 4.2 visar antalet planerade läkarbesök, akuta polikliniska läkarbesök och akuta
inläggningar i relation till det primära upptagningsområdet. Vissa sjukhus har olika upptagningsområden
för det elektiva och akuta uppdraget.
Figur 4.3 och 4.4 visar övrig öppenvård, d v s dialyser, specialistsjuksköterskebesök, endoskopier,
ekokardiografier och övrig dagsjukvård för deltagande kliniker i relation till det primära
upptagningsområdet.
Besök på AVK/PK-mottagningar eller hemsjukvård ingår inte (frånsett på Helsingborgs lasarett)
eftersom detta skulle ytterligare försvåra jämförelserna. Summan besök är ett ”mått” på
den totala öppenvården.
Läkarbesöken jämförs med tidigare år. Siffrorna inom parentes avser år 2007. För länssjukhusen
(figur 4.1) ligger medianvärdet för läkarbesöken på 22893 (17391).
Andelen oplanerade (”akuta”) läkarbesök är 38 % (35 %).
För länsdelssjukhusen (figur 4.2) ligger medianen för läkarbesök på 8871 (8606).
Andelen oplanerade besök för länsdelsklinikerna är 43 % (46 %).
Som det framgår av figur 4.2 har antalet läkarbesök stigit på speciellt länssjukhusen, från
17391 2007 till 22893 2008, motsvarande en stegring av antal läkarbesök på cirka 32%. Andel
oplanerade (”akuta”) läkarbesök är 38% (35%). Länsdelssjukhusen har också en ökning
från 8660 2007 till 8871 2008 motsvarande en ökning på cirka 3%. Andelen oplanerade besök
på länsdelskliniker är 43% (46%).
Således ses i materialet en ökning av antalet läkarbesök på länsdelskliniker med en mindre
ökning av antalet akuta läkarbesök.
Man skulle i första hand kunna tolka detta som ett uttryck för överföring av akuta patienter
från länsdelssjukhus till länssjukhus men det ses inte en motsvarande nedgång i antal läkarbesök
på länsdelssjukhus (en mindre ökning på 3%). Antalet akuta läkarbesök är också väsentligen
oförändrade på länsdelssjukhusen (43% 2008, 46% 2007).
I jämförelse med endoskopier, ekokardiografier och specialistsjuksköterska på både läns- och
länsdelskliniker är spridningen mycket stor. Detta hör sannolikt ihop med olika organisationer
och registreringssätt. Några slutsatser går ej få fram utifrån det framtagna materialet, se
figur 4.3 och 4.4.
33

Figur 4.1 Jämförelse av antalet polikliniska läkarbesök på länskliniker. Uppgift om antalet inlagda patienter från
akutmottagning framgår. Bland annat Kalmar och Helsingborg har ett större primärt upptagningsområde för
akutsjukvård än vad som presenteras i diagrammet.
Figur 4.2 Jämförelse av antalet polikliniska läkarbesök på länsdelskliniker. Uppgift om antalet inlagda patienter
från akutmottagning framgår. I diagrammet redovisas det primära upptagningsområde för Ystad som även innefattar
klinikens akutuppdrag för hjärta och stroke.
34

Figur 4.3 Jämförelse av antalet endoskopier, läkarekocardiografier, dagsjukvård och specialistsjuksköterskebesök
på länskliniker. Alla har ej dialysverksamhet. Några har klin-fys-enheter skiljt från Medicin
och några har endoskopiverksamheten på Kirurgklinik. Mellanliggande provtagning på AK-mottagning ingår i
övriga specialistsjuksköterskebesök i Helsingborg.
Figur 4.4 Jämförelse av antalet endoskopier, läkarekardiografier, dagsjukvård och specialist-sjuksköterskebesök
på länsdelskliniker. Alla har ej dialysverksamhet. Några har klin-fys-enheter skilt från Medicin och några har
endoskopiverksamheten på Kirurgklinik. I diagrammet redovisas det primära upptagningsområde för Ystad som
gäller klinikens öppenvårdsuppdrag.
35

Läkarbesökens utveckling över tid
Utvecklingen av antalet läkarbesök sedan 1998 redovisas för de kliniker som medverkat med
årliga uppgifter sedan dess. Tidigare deltog upp till 25 kliniker med uppgifter, flera har fallit
bort. 2008 levererades material från de åtta kliniker som deltagit alla år. Det är de planerade
läkarbesöken och de polikliniska akutbesök som följts. 1998 gjordes 26 885 akutbesök (patienter
inlagda i sluten vård ej medtagna) vid de deltagande åtta klinikerna (Falun, Jönköping,
Västerås, Avesta, Eksjö, Köping, Lidköping, Mora). 2008 var motsvarande antal akutbesök
37 229, en ökning med 38,6 %.
Fem av klinikerna (Falun, Västerås, Eksjö, Lidköping, Mora) hade 1998 44 272 planerade
läkarbesök. 2008 var motsvarande antal planerade läkarbesök 54 709, en ökning med 23,5%.
Besöken 1998 utgör nollpunkt (index 100). Förändringarna av besökstyp och sjukhustyp per
år visas i detalj i figur 4.5. Sedan föregående år noteras en fortsatt uppgång av de akuta besöken.
Länsklinikerna ökade även planerade besök, medan Eksjö bidrog till länsdelsklinikernas
minskning 2008. Det gångna årtiondet har den polikliniska verksamheten genomgått stora
ökningar.
Svagheten de sista tre åren är att rapporterande kliniker är få, varför rikstendensen inte kan
bedömas med säkerhet.
Figur 4.5 Utveckling av planerade och oplanerade besök från 1998 till 2008 vid läns- resp länsdelskliniker. Åtta
8 kliniker ingår i materialet. 2008 ingår 91 938 besök i underlaget.
Relativ
180
160
140
120
100
80
60
Läkarbesök per läkare
Planerade läkarbesök 2 länssjh Planerade läkarbesök 3 länsdelssjh
Akuta pol läkarbesök 3 länssjh Akuta pol läkarbesök 5 länsdelssjh
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008
I tabell 4.1 samt i figurerna 4.6 och 4.7 presenteras antal läkarbesök per läkare och klinik.
Besök per läkare och år ligger för år 2008 i medeltal för länskliniker på 434 (396) och på
länsdelskliniker på 354 (372). Siffrorna inom parentes är för år 2007.
Vid jämförelse mellan 2007 och 2008 ses en ökning av planerade läkarbesök på länsklinikerna
med cirka 6 % och en minskning på länsdelsklinikerna med cirka 6 %. På länsklinikerna
36

ses en ökning av akuta läkarbesök på cirka 29 % medan det på länsdelsklinikerna ses väsentligen
oförändrade förhållanden.
Totala antalet läkarbesök har ökat på länsklinikerna medan länsdelsklinikerna har sett en
minskning utav dessa (tabell 4.1).
Akuta inläggningar har ökat med cirka 20 % på länsdelsklinikerna medan detta har minskat
något på länsdelsklinikerna.
Som tidigare i kapitlet ses en ökning av antalet patienter/läkarbesök på länsklinikerna och i
stort sett status quo på länsdelsklinikerna. Detta kan man som tidigare till viss del förklara
med omläggning av akutflöde men det talar också för en ökning av det totala antalet akutmedicinska
patienter som handlägges inom internmedicin i Sverige.
Tabell 4.1 Besök per årsarbetande läkare. (Siffrorna inom parentes för 2007).
Planerade
Akuta
S:a läkarbesök/läkare Akuta
läkarbesök/läkare läkarbesök/läkare
inläggningar/läkare
Länskliniker 265 (250) 189 (146) 434 (396) 136 (113)
Länsdelskliniker 195 (207) 169 (165) 354 (372) 140 (147)
Observera att vissa kliniker inte har angivit läkarstaben och därför inte är medtagna i
figurerna.
Antal läkarbesök per läkare på länssjukhus är mellan 200 (Mölndal) och upp till knappt 800
(Östersund). På länsdelssjukhusen är spridningen mellan cirka 100 (Kungälv) upp till 600
(Ludvika och Ängelholm). För SU Östra finns ingen rapport om akuta inläggningar. Se figur
4.6 och 4.7.
Figur 4.6 Antal läkarbesök per årsarbetande läkare, länskliniker. De polikliniska läkarbesöken fördelade på
oplanerade (”akuta polikliniska jourfall”) och planerade läkarbesök. Det tillkommande antalet inskrivna akuta
fall presenteras dessutom.
37

Figur 4.7 Antal läkarbesök per årsarbetande läkare, länsdelskliniker. De polikliniska läkarbesöken fördelade på
oplanerade (”akuta polikliniska jourfall”) och planerade läkarbesök. Det tillkommande antalet inskrivna akuta
fall presenteras dessutom.
Läkarbesök per 1.000 invånare
Medicinklinikens uppdrag som behandlande enhet i relation till sin befolkning varierar och
tyder på olikheter i medicinsk praxis och organisation. Skillnaden kan också bero på svårighet
att avgränsa upptagningsområdet. Länsdelskliniker ligger på median 116 (122) läkarbesök per
1000 invånare och länskliniker på median 128 (129), siffrorna inom parentes visar år 2007. Se
figur 4.8 och 4.9.
Samtidigt skulle man kanske förvänta sig flera besök på länssjukhusen. Dessa har ofta som
tillägg till sitt primära upptagningsområde även ett övergripande ansvar för länssjukvårdsuppdraget.
Medelvärde för planerade läkarbesök är på länskliniker 90 (84) per 1000 invånare
i jämförelse med länsdelsklinikernas 72 (71).
Akuta polikliniska läkarbesök är 65 (47) på länskliniker och 62 (64) på länsdelskliniker per
1000 invånare. Skillnaden mellan åren 2007 och 2008 kan delvis bero på att olika kliniker
jämföres. Siffror inom parantes visar år 2007.
Variationerna mellan klinikerna är stora, vilket eventuellt kan förklaras av hur jourverksamheten
är organiserad i primärvården. I medeltal har länsdelsklinikerna 62 akuta polikliniska fall
per 1000 invånare med en variation från cirka 40 till 125. Bland länsklinikerna är medeltalet
65 akuta läkarbesök per 1000 invånare.
Skillnaden i planerade läkarbesök kan spegla skillnaden i medicinsk praxis även om skillnaden
också kan ha organisatorisk bakgrund. På länssjukhusen finns kliniker utanför medicinklinikerna
som betjänar patientgrupper inom det medicinska området (ex neurologi, geriatrik,
infektion m fl) på ett sätt som inte finns vid länsdelssjukhusen. De planerade besöken per
1000 invånare varierar mellan cirka 25 och 170.
38

Figur 4.8 Läkarbesök per 1 000 invånare, länskliniker. Läkarbesöken är uppdelade i de planerade och de oplanerade.
Akutbesök som lett till inläggning finns ej med i presentationen. Kalmar och Helsingborg har ett större
upptagningsområde för hjärtsjukvård än vad som använts som underlag för beräkning av värdena i diagrammet.
Figur 4.9 Läkarbesök per 1 000 invånare, länsdelskliniker. Läkarbesöken är uppdelade i de planerade och de
oplanerade. Akutbesök som lett till inläggning finns ej med i presentationen.
39

Planerade läkarbesök fördelade på remissbesök (nybesök) och icke remissbesök
(återbesök)
Andelen nybesök (remissbesök) till läkare av summan besök inom den planerade mottagningsverksamheten
(figur 4.10 och 4.11) ligger mellan 10 och 30 procent för länssjukhus.
På länsdelssjukhusen är andelen nybesök (remissbesök) mellan 10 och 45 procent. Medianen
är 15,8 % (17,0 %) för länskliniker och 18,8 % (19,8 %) för länsdelskliniker, siffror inom
parentes 2007 års värde.
En förklaring till hög andel nybesök är att klinikerna nyttjas av sin befolkning med stort antal
remisser. En förklaring till hög andel återbesök kan hänga samman med att primärvården i
mindre utsträckning kan sköta patienter med kroniska sjukdomar – glesbygdsfenomen?
En del kliniker har ofullständigt underlag som ej gör beräkning möjlig.
Figur 4.10 Andel nybesök (remissbesök) av alla planerade läkarbesök. Länskliniker.
Figur 4.11 Andel nybesök (remissbesök) av alla planerade läkarbesök. Länsdelskliniker.
40

Ålders- och könsfördelning för planerade läkarbesök
En analys av åldersstrukturen visar tydligt att det är en yngre kategori patienter som går i planerad
öppen vård jämfört med patienter i sluten vård. Åldersfördelningen anges för de tio kliniker
som sänt in filer med besök 2008 (Falun med o kard, Helsingborg, Mölndal, Ängelholm,
Ludvika, Hässleholm, Mora, Värnamo och Kungälv) samt de elva kliniker som uppgivit åldrar
per 10-årsintervall. Åldersfördelningen bygger på 213 888 planerade läkarbesök. 2008 är
andelen patienter 0-50 år 30,6 % vid länsklinikerna och 21,9 % vid länsdelsklinikerna. Andelen
av patienter över 70 år är högre på länsdelsklinikerna. En hypotes är att sjukare patienter i
yngre åldrar anhopas på region- och länskliniker. Orsaken kan även vara att urvalet av besök
till läkare beror av organisationen och demografi.
Figur 4.12 Åldersfördelning av patientbesöken hos läkare i planerad öppen vård 2008 (213 888 besök).
Procent
35
30
25
20
15
10
5
0
Länskliniker
Länsdelskliniker
0-50 år 51-60 år 61-70 år 71-80 år >80 år
Vid en jämförelse mellan olika kliniker är spridningen av medelåldern från 49 i Jönköping
och 66,3 år i Ludvika. Lägre åldrar noteras vid större kliniker. Hjärtpatienterna tycks vara
äldre än andra medicinpatienter om man utgår från statistiken från Falun. Se fig 4.13.
41

Figur 4.13 Medelåldern vid 21 kliniker. Medelåldern är beräknad utifrån alla planerade läkarbesök vid respektive
klinik. * klinik som lämnat medelålder, omärkta har lämnat fil över alla besök.
Ludvika
Ystad *
Falun Card
Karlskoga *
Mora
Mölndal
Hässleholm
Ängelholm
Värnamo
Kungälv
Helsingborg
Nyköping *
Södertälje *
Kalmar *
Ljungby *
Eskilstuna *
Katrineholm *
Växjö *
SU östra *
Falun Med
Jönköping *
Könsfördelning
0 10 20 30 40 50 60 70
Medelålder
Könsfördelningen bygger på de elva kliniker som sänt in filer på planerade läkarbesök. I genomsnitt
är 53,3 % män och 46,7 % kvinnor på mottagningarna, vilket är oförändrat jämfört
med föregående år. Variationen är dock stor, Kardiologen Falun har 36,1 % kvinnor medan
Helsingborg har 52,7 % kvinnor.
Figur 4.14 Könsfördelning för planerade läkarbesök vid elva kliniker, sammantaget 89 665 besök.
100%
75%
50%
25%
0%
Falun Card
Ludvika
Mölndal
Värnamo
Mora
Kungälv
Ängelholm
Hässleholm
Köping
Falun Med
Helsingborg
Genomsnitt
Kvinnor %
Män %
42

Diagnosfördelningen vid planerade läkarbesök
I enkäten erbjöds varje klinik att sända in en fil med diagnosuppgifter på varje planerat läkarbesök
(ny- och återbesök). Av de elva svarande klinikerna 2 är fyra länsdelskliniker och sju
länskliniker. Antal besök på länskliniker är 44 843 och på länsdelskliniker 44 822. Vid kontroll
av lämnade uppgifter i excelfilen mot i formuläret konstateras diskrepans (Kungälv saknar
237 i filen pga byte av datasystem under året, Värnamo hade 927 utan diagnos).
15 diagnosgrupper
De 4-ställiga diagnoskoderna i ICD 10 har delats upp i 15 sjukdomsgrupper utifrån de internmedicinska
verksamheterna efter specialitets- och subspecialitetsområden. Symptomdiagnoser
har förts till respektive diagnosgrupp. I gruppen ”övriga” finns icke-internmedicinska diagnoser
samt besök av typen receptförnyelse. I upp till 3% saknas diagnos på besöken, fler
saknas på länsdelssjukhusen.
Medicinklinikerns mottagningar präglas främst av hjärtsjukdomarna, som utgör 15-25%. Diabetes
ligger på ca 8%. Blodsjukdomar är representerade med högre andel på länskliniker och
utgör där ca 13% av besöken. Icke-internmedicinska diagnoser (övrigt) är vanligare på länskliniker
(ca 12 %).
Figur 4.15 Diagnosfördelning, andel av planerade läkarbesök. Elva kliniker har inrapporterat 84 478 planerade
besök. Dialys och övrig dagsjukvård ingår ej, inte heller endoskopier och klin.fys.
Diagnosgrupper
Hjärt
Blod
Övr
Neur
Resp
Diab
Njur
Reum
Mag
Cirk
Endo
Inf
Saknas
Stroke
Hud
Psyk
0 5 10 15 20 25 30
Procent
länsdelssjukhus
länssjukhus
2 Falun med o card, Helsingborg, Köping, Mölndal, Hässleholm, Kungälv, Ludvika, Mora, Värnamo, Ängelholm.
43

Figur 4.16 Diagnosfördelning av planerade besök per kön i procent. Elva kliniker har rapporterat 89 665 planerade
besök, 47 825 män (53,3 %) och 41 840 kvinnor (46,7 %). Dialys och övrig dagsjukvård ingår ej, inte heller
endoskopier och klin.fys.
100%
75%
50%
25%
0%
Endo
Reum
Mag
Psyk
Neur
Hud
Resp
Övr
Blod
Inf
Cirk
Saknas
Diab
Stroke
Hjärt
Njur
Genomsnitt
Kvinnor
Könsfördelningen varierar stort för de olika diagnosgrupperna. Kvinnor dominerar i endokrina,
reumatiska, psykiska, mag-tarm och neurologiska sjukdomsgrupper. Män ligger högt för
stroke, diabetes, hjärt- och njursjukdomar. Fördelningen står sig vid jämförelser över tid. Delvis
slår könsrelaterad prevalens av olika sjukdomar igenom. En svår fråga att besvara är om
medicinsk praxis är olika för könen.
Av de 89 665 besöken var 21,6 % nybesök på länssjukhus och 19,1 % på länsdelssjukhusen.
Övriga besök var återbesök.
Besök till specialistsjuksköterska
Vissa besök hos sjuksköterska ersätter läkarbesök. Diabetessjuksköterskor hör av tradition till
denna grupp. Rapporterade besök sker ”öga mot öga” och dokumenteras i patientjournal. Flera
kategorier av sjuksköterskebesök har växt fram de senaste åren, bl a hjärtinfarktsjuk- sköterska,
hjärtsviktsköterska, KOL/syrgassjuksköterska, PD-sjuksköterska, onkologsjuk- sköterska,
MS-sjuksköterska, allergisjuksköterska, gastrosjuksköterska, reumasjuksköterska, osteroporossjuksköterska,
hypertonisjuksköterska m fl. Avsikten har varit att följa upp i vilken
omfattning klinikerna har denna typ av specialistsjuksköterskebesök. Någon klinik har stor
andel BMA-besök för ultraljud av hjärtat. Enligt enkäten ska vanliga provtagningsbesök eller
annan sjukvårdande behandling ej rapporteras som besök till specialistsjuksköterska.
Möjligheten att registrera specialistsjuksköterskebesök varierar från verksamhet till verksamhet.
Omfattningen av sjuksköterskebaserad mottagning har stor påverkan på verksamhets/kliniks
arbetssätt. De rapporterade skillnaderna i figur 4.17 och 4.18 kan bero på att man
har utvecklat specialistsjuksköterskemottagning olika på respektive kliniker. Det kan också
röra sig om registreringsskillnader.
Män
44

Observera att SU Östra som tidigare beskrevs i kapitlet hade mindre antal läkarbesök men
störst antal besök till specialistsjuksköterska. Detta skulle kunna tolkas som att man har en
mer sjuksköterskebaserad specialistmottagning. En jämförelse mellan SU Östra och andra
intresserade sjukhus om det medicinska resultatet skulle kunna vara av stort värde i fortsättningen.
Figur 4.17 Rapporterat antal av specialistsjuksköterskebesök. Detaljutdrag ur figur 4.3. Länskliniker. Mellanliggande
provtagning på AK-mott ingår i övriga specialistsjuksköterskebesök på Helsingborgs lasarett.
Figur 4.18 Rapporterat antal av specialistsjuksköterskebesök. Detaljutdrag ur figur 4.4. Länsdelskliniker.
45

Sammanfattningsvis är det svårt att dra någon entydig slutsats utav antalet läkare och specialistbesök.
Detta rör sig förmodligen om olika sätt att registrera på och bättre registrering är en
nyckelfråga för att få grepp om verksamheten. Klassifikation av vårdåtgärder (KVÅ) skulle
kunna vara ett sätt att få bättre information om vilka åtgärder man gör på olika mottagningar.
Arbetsgruppen (VIM) har ingen rekommendation.
46

Läkarbemanning
5. Läkarkompetens
Carl-Magnus Brodén, Helsingborg
De inrapporterande verksamheternas fördelning mellan specialister, ST-läkare (eller motsvarande),
AT-läkare och inhyrda läkare redovisas i figurerna nedan. ST-läkargruppen innefattar
alla ST-läkare vid kliniken, d v s även randande läkare från andra specialiteter. Liksom i föregående
års redovisning har klinikerna rapporterat inhyrda läkare uppdelat på konsulter som
hyrs in för att tillföra en specifik kompetens, och hyrläkare som hyrs in för att sköta en del av
klinikens ordinarie åtagande.
Figur 5.1 Läkarkompetens på länsdelskliniker. Fördelning mellan specialister och läkare under utbildning. Medelvärdet
visas överst i figuren. Inom parentes anges totalantal läkare (årsarbetare) på kliniken.
47

Figur 5.2 Läkarkompetens på länskliniker. Fördelning mellan specialister och läkare under utbildning. Medelvärdet
visas överst i figuren. Inom parentes anges totalantal läkare (årsarbetare) på kliniken. Medicin- och kardiologklinikerna
i Falun redovisas sammanslagna.
Andelen specialister är generellt sett oförändrad på såväl länssjukhus och som länsdelssjukhus.
Egna specialister utgör minst 50 % av läkarstaben på de flesta läns- och universitetssjukhus,
undantaget SU Mölndal.
Länsdelssjukhusen har en något lägre andel egna specialister, de utgör ändå minst 40% på
samtliga länsdelssjukhus utom Kungälv, Enköping och Nyköping. Andelen inhyrda läkare i
verksamheterna är generellt litet i rapporten för år 2008.
Subspecialiteter
Länsdelsklinikerna upprätthåller, i vissa fall med hjälp av inhyrda konsulter, fortsatt en mycket
god tillgång till huvuddelen av subspecialiteterna; 70% av verksamheterna har minst 11 av
de 14 efterfrågade specialiteterna (figur 5.3). Samtliga har egen kardiologi och mer än 80%
har egen HIA-verksamhet.
Liksom tidigare år är medicinsk rehabilitering och klinisk fysiologi de områden med lägst
täckningsgrad bland klinikerna. Dock kan rimligen en del av dessa specialiteters funktionella
innehåll då istället rymmas inom andra specialistområden (t. ex. kan ekokardiografier och
arbetsprov utföras av kardiolog).
Infektion, allergologi och neurologi är de områden med störst behov av inhyrda konsulter.
48

Figur 5.3 Länsdelssjukhus. Förekomst av olika subspecialiteter (procentuell andel av sjukhusen).
Länssjukhusen har en mycket hög specialiseringsgrad generellt (se figur 5.4); samtliga verksamheter
har tillgång till 13 av 14 efterfrågade specialiteter, och mer än 90% har samtliga.
Detta är i nivå med siffrorna för 2005 och 2007; och 2006 års nedgång verkar ha varit tillfällig.
Andelen inhyrda konsulter är fortsatt mycket låg.
Samtliga verksamheter hade endokrinologi, gastroenterologi, hematologi och egen HIA inom
egna kliniken. Infektion var genomgående fristående verksamhet, liksom i de flesta fall klinisk
fysiologi, medicinsk rehabilitering och geriatrik.
Figur 5.4 Länssjukhus. Förekomst av olika subspecialiteter (procentuell andel av sjukhusen).
49

Utveckling internmedicinska specialister samt legitimerade läkare generellt
Vi följer fortsatt Socialstyrelsens statistik 3 över utfärdade specialistbevis i internmedicin, respektive
de olika subspecialiteterna (tabell 5.1).
Bland specialiteterna som redovisas i tabell 5.1 ses att antalet nya specialister i Internmedicin
minskade något jämfört med 2007 och ligger nu kring 2004 års nivå. Bland subspecialiteterna
ses att antalet nya reumatologer var färre 2008, samt att antalet nya hematologer var fler än
tidigare.
Tabell 5.1 Antalet utfärdade specialistbevis inom det internmedicinska området över tid (Socialstyr. statistik).
1998 2000 2001 2002 2004 2005 2006 2007 2008
Internmedicin 187 123 142 143 177 194 198 209 178
Kardiologi 55 46 52 51 54 53 47 65 56
Med gastroenterologi 13 18 12 16 16 19 13 20 21
Endokrinologi 19 9 14 15 10 15 20 15 17
Medicininska njursjd 12 13 14 11 17 12 12 16 15
Lungsjukdomar 15 12 11 9 18 13 11 21 16
Hematologi 10 11 13 17 10 17 11 13 21
Allergisjukdomar 10 7 3 2 2 4 7 1 3
Reumatologi 23 13 18 12 13 11 15 12 8
Yrkes- och miljömedicin 3 1 6 4 8 4 4 5 7
Geriatrik 38 42 42 37 29 15 31 39 25
Totala antalet specialister i Internmedicin i Sverige var år 2008 5021 stycken, varav 1493
kvinnor (29,7%) och 3528 män (70,3%). Andelen internmedicinare som var yngre än 65 år
var 3766 personer, att jämföra med exempelvis 3306 personer år 2002. Socialstyrelsen har
ingen statistik avseende hur många av de som är >65 år som är fortsatt yrkesverksamma.
Figur 5.5 Antalet utfärdade legitimationer över tid (Socialstyrelsens statistik).
3 Socialstyrelsens statistik över hälso- och sjukvårdens personal. Data saknas för 2003.
50

Vi har även följt antalet utfärdade legitimationer (figur 5.5) och här ser man en uppgång såväl
år 2007 som 2008; med 2211 utfärdade legitimationer år 2007 och 2024 år 2008. Om man ser
till var dessa läkare utbildats, har 801 st svensk utbildning (39,6%), 993 st utbildning från
övriga EU/EES/Schweiz (49,1%) samt 230 st utbildning från tredje land (11,4%).
Under tidigare år (2002-2006) har andelen läkare med svensk utbildning utgjort en andel av
mellan 40,7% (år 2004) och 47,5% (år 2002).
Andelen med svensk utbildning år 2007 var klart lägre än tidigare år (34,7%), likaså var siffran
för övriga EU/EES/Schweiz då den högsta (52,0% år 2007) sedan åtminstone 2002. År
2008 minskade åter antalet utfärdade legitimationer från övriga EU/EES/Schweiz (993 st
2008 jämfört med 1134 st år 2007), vilket alltså förklarar den totala minskningen från 2007
till 2008.
Socialstyrelsen tittar även på total antalet utfärdade legitimationer per yrkesgrupp sett till ålder
och kön. Bland legitimerade läkare i Sverige ser man hur andelen kvinnor är i majoritet i
yngre åldersgrupper, för att sedan avta i de högre åldrarna (figur 5.6).
Figur 5.6 Andel kvinnliga legitimerade läkare i procent i respektive åldersgrupper (Socialstyrelsens statistik).
Totala antalet legitimerade läkare i yrkesverksam ålder (

Figur 5.7 Totalt antal legitimerade läkare i yrkesverksam ålder (

6. Jourverksamhet
Gerd Lärfars, Stockholm
Upp till 90 % av internmedicinska patienter läggs in via akutmottagningen och den akuta processen
är därför av stor betydelse. Vanligen utgörs en klar majoritet av akutmottagningens
öppenvårdspatienter av internmedicinska patienter.
I årets enkät deltar 29 kliniker på 28 sjukhus. Det finns en stor skillnad mellan olika sjukhus
och på grund av att data från flera kliniker är ofullständiga så är det svårt att dra några säkra
slutsatser. Av samma skäl så varierar antalet kliniker i de olika sammanställningarna i detta
kapitel.
Jourorganisationen varierar mellan olika kliniker. Samjour är vanligast på länskliniker och då
i samarbete med närliggande medicinska specialiteter. I denna enkät uppger en tredjedel av
länsdelsklinikerna samjour och då med infektion, primärvården och geriatrik som vanligaste
samarbetspartner. Frekvensen sjukhus som bedriver akutläkarverksamhet är 20 % (6 av 28),
vilket snarast är en minskning jämfört med tidigare år.
Kompetensen på medicinjouren nattetid är fortsatt hög. Liksom i de senaste årens enkäter är
andelen AT-läkare som har sjukhusbunden jour på länsdelssjukhus högre än på regions- och
länsdelsssjukhus. På länsdelsklinikerna är man fortfarande beroende av AT-läkare som primärjour
nattetid.
6.1 Joursamarbete
Samjourverksamhet förekommer på såväl läns- som länsdelskliniker
6 av 12 regions- och länskliniker har samjour (6 av 11 år 2007)
5 av 16 länsdelskliniker har samjour (6 av 20 år 2007).
Länskliniker samjour:
- Eskilstuna med onkologi, kardiologi, infektion och lungmedicin. Nattetid även ortopedi och primärvård
- Falun med kardiologi och infektion
- Helsingborg med akutkliniken.
- Kalmar med infektion
- Växjö med infektion.
- Östersund med infektion
Länsdelskliniker samjour:
- Avesta med primärvård
- Katrineholm med geriatrik/rehab
- Kungälv med geriatrik/rehab
- Ludvika med primärvård
- Visby med infektion, ögon, och ÖNH
Samjour är, liksom 2007, vanligast på de större sjukhusen, där drygt hälften har någon form
av samjour. I de flesta fall delas jouren med närliggande specialistkliniker. På länsdelsklinikerna
är det en tredjedel som anger samjour och med primärvård och geriatrik som den vanligaste
samarbetsparten.
53

Akutläkare
Akutläkare finns på 3 av årets medverkande 12 regions- och länssjukhus och på 3 av de 16
länsdelssjukhusen. Detta är lätt reduktion jämfört med förra årets enkät. Kompetensen bland
akutläkarna är blandad. Såväl kirurger, ortopeder, allmänmedicinare och legitimerade läkare
utan specialistkompetens finns representerade. 2 kliniker uppger att akutläkarna handlägger 0-
25 % av akutmottagningens patienter men svar saknas från övriga. 3 av de 6 kliniker med
akutläkare uppger att akutläkarna har inläggningsrätt på den internmedicinska kliniken.
6.2 Antal jourlinjer
Länsdelsklinker har, liksom i förra årets enkät, vanligen två dagjourslinjer. På regions- och
länskliniker ses i år en fortsatt trend mot ett ökat antal dag- och helgjourslinjer. På länsdelssjukhusen
är det fortfarande vanligast med bara en sjukhusbunden jour nattetid. Endast en
bakjourslinje är det absolut vanligaste på länsdelssjukhus, till skillnad från regions- och länssjukhus
där antalet bakjourslinjer vanligen är två eller fler. De större klinikerna har ofta särskild
kardiologbakjour och ibland hematologjour. På ett sjukhus kan en och samma specialistläkare
vara både primär- och bakjour samtidigt.
Nefrologjour finns hela veckan på de största sjukhusen, men bara på veckorna i samband med
dialysverksamhet på några mindre sjukhus.
Tabell 6.1 Antalet jourlinjer på klinikerna 2007
Antal jourlinjer
DagNatt- Helg Bak- Intjänade jour-
Sjukhus
jourjour dag jourtimmar Eskilstuna 3 2 2 4 30591
Falun 6 3 3 4 50760
Helsingborg 5 2 3 2
Jönköping 2 2 2 3
Kalmar 2 1 1 2 22990
Mölndal 4 1 3 1 12335
Västerås 3 2 2 1 32100
Växjö 3 1 2 1 15332
Östersund 3 1 1 2 7045
Östra 4 3 3 2 38738
Avesta 2 0,5 1 1 10608
Eksjö 3 1 2 1 7702
Enköping 2 1 1 1 8321
Hässleholm 4 1 1 1 14075
Karlskoga 2 1 1 2 10377
Katrineholm 2 1 1 1 14310
Kungälv 3 1 1 1
Lidköping a 1 1 1 11210
Ljungby 2 1 1 1 9479
Mora 1 1,5 1 1,5 10390
Nyköping 1 1 1 1
Södertälje 4 2 3 1
Värnamo 1,5 1 1 1 14090
Ystad 3 1 2 2
Ängelholm 2 1 1 1
a. Samjour med SiL (Skarborgs sjukhus)
54

6.3 Kompetens och inhyrda läkare
AT-läkares deltagande i jourverksamheten.
På 3 av 10 regions- och länssjukhus och 6 av 20 länsdelssjukhus deltar ATläkarna
inte alls i nattjourverksamheten.
På 5 av 10 regions- och länssjukhus och 5 av 20 länsdelssjukhus går AT-läkare
jour tillsammans med någon mer erfaren kollega.
På 2 av 10 länssjukhus och 9 av 20 länsdelssjukhus går AT-läkarna självständig
jour efter inskolning.
Inhyrda jourer
På regions- och länsklinikerna svarar 1 av 11 att inhyrda primärjourer förekommer.
(2 av 11 år 2007). På länsdelsklinikerna förekommer detta på 10 av 16 sjukhus (8 av
21 år 2007).
På regions- och länsklinikerna svarar 2 av 11 att inhyrda bakjourer förekommer, till
skillnad från föregående år då ingen hade inhyrd bakjour. På länsdelsklinikerna förekommer
detta på 5 av 16 sjukhus (6 av 21 år 2007).
Till skillnad från 2007 så verkar andelen inhyrda läkare som primärjourer öka på länsdelsklinikerna
(från 38% till 62.5%).
I årets enkät ses ingen markant skillnad i primärjourens kompetens under semestertid jämfört
med normaltid, den är på länssjukhusen till och med något högre under sommarmånaderna
jämfört med mars/november. På länsdelsjukhusen en fortsatt ökad andel specialistläkare i
primärjourstjänst.. Medelvärden för 2007 och 2008 presenteras i nedanstående figur 6.1. I fig.
6.2 6.3a och 6.3b kan fördelningen på varje sjukhus ses. Fig 6.4 visar primärjourskompetens
över tid för regions- och länssjukhus respektive länsdelssjukhus.
Fig. 6.1 Högsta kompetens för sjukhusbunden jour mars/november jämfört med juli/augusti 2007 och 2008.
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
Specialist internmedicin >2 år internmedicin 1-2 år internmedicin AT
mars/nov juli/aug mars/nov juli/aug mars/nov juli/aug mars/nov juli/aug
Region- & Länssjukhus 2007 Region- & Länssjukhus 2008 Länsdelssjukhus 2007 Länsdelssjukhus 2008
55

Figur 6.2 Primärjourskompetens nattetid på regions och länskliniker enligt jourlistor 2008. Stapel nr 1 för varje
sjukhus representerar mars/november och stapel nr 2 visar kompetensen i juli/augusti.
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
Eskilstuna
Falun
Helsingborg
Specialist > 2 år internmedicin 1-2 år internmedicin AT el. motsv.
Jönköping
Kalmar
Figur 6.3a Primärjourskompetens nattetid på länsdelskliniker enligt jourlistor 2008. Stapel nr 1 för varje sjukhus
representerar mars/november och stapel nr 2 visar kompetensen i juli/augusti.
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
Avesta
Eksjö
Enköping
Specialist > 2 år internmedicin 1-2 år internmedicin AT el. motsv.
Hässleholm
Karlskoga
Västerås
Katrineholm
Kungälv
Växjö
Köping
Östersund
Lidköping
56

Figur 6.3b Fortsättning primärjourskompetens nattetid på övriga inrapporterande länsdelskliniker enligt jourlistor
2008. Stapel nr 1 för varje sjukhus representerar mars/november och stapel nr 2 visar kompetensen i
juli/augusti.
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
Ljungby
Mora
Södertälje
Specialist > 2 år internmedicin 1-2 år internmedicin AT el. motsv.
Värnamo
Ystad
Ängelholm
Figur 6.4 Primärjourens kompetens, förändring över tid. Data baseras på jourlistor för mars/november.
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
Specialist internmedicin >2 år internmedicin 1-2 år internmedicin AT
2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008
Regions- och länssjukhus Länsdelssjukhus
57

.
6.4 Hur mycket jourarbete görs?
20 kliniker har redovisat antal timmar intjänade som jour eller beredskap. Med det vanliga
jouravtalet bör en primärjourslinje som jobbar den största delen av den bundna tiden på sjukhus
motsvara intjänade omvandlade jourtimmar på 9 000 – 12 000 timmar. Liksom tidigare är
det svårt att särskilja primär- och bakjour i våra ekonomiska system, varför många bara har
redovisat en totalsiffra. Resultaten bör därför tolkas med försiktighet.
För att göra antalet timmar mer begripliga, så har antalet intjänade jour- och beredskapstimmar
översatts till motsvarande antal läkartjänster genom att dividera med den normala årsarbetstiden
1750 timmar. Om all jour och beredskap togs ut som ledig tid, så skulle det kunna
motsvara antalet läkare i klinikens stab, som åtgår till jourarbete.
Se fig. 6.5.
Figur 6.5 Antal intjänade jour- och beredskapstimmar per sjukhus 2008. Siffran ovanför stapeln visar timmarna
omräknade till antal tjänster. Antalet tjänster fås genom division av intjänade jourtimmar med 1750 timmar, som
är normal tid för en årsarbetare.
45000
40000
35000
30000
25000
20000
15000
10000
5000
0
Östra
22
Falun
19
18
Västerås
17
Eskilstuna
13
Kalmar
Växjö
9
6
SU Mölndal
4
Östersund
9
Värnamo
Katrineholm
8 8
Hässleholm
8
Köping
6
Lidköping
Avesta
6 6 6
Mora
Antal tjänster (stapelns siffra)
Bakjour
Sjukhusbunden jour eller all jour
Karlskoga
5
Ljungby
5
Enköping
Eksjö
4
58

6.5 Jourarbetet korrelerat till antalet akutbesök
I följande diagram (fig. 6.6) har en summering gjorts av hur många jourkomptimmar som
åtgått per besök på akutmottagningen inbegripet antal polikliniska akutbesök och akutbesök
om lett till inläggning. Man ser stora variationer, som det kan finnas många förklaringar till.
På en del sjukhus dominerar de polikliniska besöken, medan inläggningarna dominerar på
andra. Sjukhus som har PCI-verksamhet får rimligen också fler jourtimmar. Andelen akutbesök
på dagtid som inte ger jourtimmar kan också variera. De kliniker som lämnat ofullständiga
har exkluderats. Det kan också finnas felaktigheter i antalet angivna jourtimmar, då sjukhusen
ibland verkar ha svårt att få fram den siffran. Staplarna får tolkas med försiktighet.
Fig. 6.6 Antalet intjänade jourkomptimmar per besök på akutmottagningen (såväl polikliniska som besök som
lett till inläggning).
3,00
2,50
2,00
1,50
1,00
0,50
0,00
Falun
Eskilstuna
Kalmar
Västerås
SU Mölndal
Växjö
Östersund
Östra
6.5 Övrig vårdpersonals bemanning på akutmottagningar
Värnamo
Avesta
Katrineholm
Lidköping
Köping
Ljungby
Karlskoga
Hässleholm
Mora
Eksjö
Enköping
Processer och handläggningstider på akutmottagningar är naturligtvis inte enbart beroende av
läkarnas kompetens och bemanning. Vi har därför försökt att även studera sjuksköterskors
och undersköterskors bemanning. Antalet heltidstjänster har multiplicerats med 1750 timmar
för att få ett mått på antalet årsarbetstimmar. Dessa har sedan korrelerats till det uppgivna
antal akutbesök på årsbasis för hela akutmottagningen.
59

Antalet akutbesök/tjänstgöringstimme för undersköterskor och sjuksköterskor är enligt denna
beräkning mellan 0,1-0,2. Däremot varierar antalet akutbesök/arbetat timme inom respektive
personalkategori mellan sjukhus betydligt , vilket gör dessa uppgifter mycket svårt att tolka.
För sjuksköterskor varierar antalet akutbesök/arbetat timme mellan 0,15-0,4, för undersköterskor
finns en variation från 0,3 till 0,6. Orsaken till denna variation är att sannolikt flera,
som t ex en högre bemanning för att kunna upprätthålla en fungerande prehospital sjukvårdsgruppsberedskap,
delade arbetsuppgifter som tillhör annat än akutuppdraget och förändringsarbeten.
Arbetsgruppen (VIM) anser följande :
- att AT-läkare inte bör förekomma som högste primärjourskompetens om inte
kompetensen kan säkerställas genom att bak- eller mellanjour har beredskap på
sjukhuset.
60

7. Kvalitetsvariabler
Thomas Kjellström, Helsingborg, Per-Olof Hansson, Göteborg,
Kvalitetsuppföljning av den egna verksamheten och återföring till medarbetarna skulle egentligen
vara en av de viktigaste uppgifterna för verksamhetsansvariga. Frågan ”Vad blir resultatet
av vår verksamhet”? måste besvaras oftare. Likaså borde jämförelser med andra motsvarande
verksamheters resultat vara en del av rutinen. Analyser av data förefaller vara ett svårt
område, inte minst att få utdata ur vad som redan finns lagrat i datajournal. Förekomst av nationella
register och en hög rapporteringsgrad till dessa kan minska detta problem. Fortsatt
utveckling av kvalitetsuppföljningen är nödvändig och här har verksamhetsuppföljningen en
viktig uppgift i att identifiera nya områden och att i samråd med specialitetsföreningarna bidra
till att definiera nya kvalitetsmått och för att kunna ge tydliga rekommendationer. I förlängningen
kan man också se ekonomiska ersättningssystem som baseras på kvalitativa vårdresultat.
Det kanske t.o.m. är så att ekonomiska system skulle driva fram bättre uppföljningar och
kvalitet för den enskilde patienten.
I kvalitetsavsnittet ingår sedan tidigare de fyra internmedicinska kvalitetsindikatorerna hjärtinfarkt,
stroke, antikoagulantiabehandling och diabetes och hjärtsvikt och KOL. De båda senaste
endast sedan 2005. För 2008 är det utökat med gastroenterologi och återinläggningar.
Under de år som SIM har haft sin Verksamhetsuppföljning har de nationella registren Riks-
HIA, Riks-Stroke och Nationella Diabetesregistret blivit allt mer heltäckande. Vi samverkar
med dessa och sammanställningen här av kvalitetsdata skall därför ses som ett komplement
till dessa nationella register där vi efter hand allt mer försökt fokusera på förändringar över
tid.
För 2008 har 27 kliniker lämnat kvalitetsuppgifter till verksamhetsuppföljningen (Tabell 7.1).
Andel svar inom de sju områdena anges i procent i tabellen. Som också framgår av tabell 7.1
så har antalet deltagande sjukhus minskat under de senaste 10 åren. Andelen av de kliniker
som lämnat kvalitetsvariabler har dock ökat något med tiden.
Tabell 7.1 Antal svarande klin. 1995-2008 samt andel kliniker som redovisat uppgifter inom de olika kval.omr.
Årtal 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008
Antal svarande
kliniker
Antal kliniker med
kvalitetsuppgift
Andel svarande kliniker (%):
50 53 48 53 47 46 52 51 45 41 42 33 32 28
47 52 47 50 47 46 50 50 45 41 41 32 32 27
Kardiologi 53 65 74 70 79 89 85 82 82 98 93 97 88 93
Stroke 77 87 89 94 89 91 90 90 89 98 83 97 91 93
Antikoagulantiabehandling
60 79 74 68 87 87 88 90 84 95 71 91 91 86
Diabetes 64 65 72 60 62 74 76 75 82 93 90 97 94
KOL 86 72 63 89
Gastroenterologi -
inflammatoriska
tarmsjukdomar
Återinläggningar 36
61
89
82

7.1 Hjärtdata
Thomas Kjellström, Helsingborg.
Det finns, sedan flera år, ett välfungerande kvalitetsregister över hjärtinfarktvården i landet,
Riks-HIA. Detta register är mycket mera heltäckande än vår rapport.
Totalt har 22 sjukhus lämnat uppgift om hjärtdata (1 universitetssjukhus, 8 länssjukhus och 13
länsdelssjukhus). Detta är en liten minskning av uppgifter jämfört med föregående år, framförallt
från länsdelssjukhusen(4). För Falun gäller uppgifterna sammantaget för medicin- och
kardiologkliniken. Från övriga sjukhus gäller uppgifterna endast Medicinkliniken.
Flertalet patienter med genomgången akut hjärtinfarkt har indikation för statinbehandling
samt behandling med ACE-hämmare eller Angiotensinreceptorblockerare som sekundärprofylax.
Andel levande utskrivna patienter som fått denna behandling kan därför användas som
ett mått att jämföra vården vid olika sjukhus. Man skulle förvänta sig att dessa andelar vore
relativt lika i landet. Medelvärdet var i förfjor 68,4 % och för 2007 73,5 % men har nu ökat
igen till 75.0 %. Spridningen mellan de olika sjukhusen har också minskat. På flera sjukhus
noteras en betydande ökning från föregående år. Det är dock en relativt stor spridning mellan
sjukhusen.
Figur 7.1.1 Andel av levande utskrivna patienter < 80 år med akut hjärtinfarkt som ordinerats ACE-hämmare
eller AII-antagonister. Till vänster i figuren universitets- och länssjukhus, till höger länsdelssjukhus.
Lipidsänkande medel som sekundärprofylax efter hjärtinfarkt har för de rapporterande sjukhusen
ökat kraftigt under de senaste åren från 57,3 % år 2002, till 90,4% för 2007 men håller
sig nu för 2008 på medelvärdet 90.3% (figur 7.1.2). Man kan konstatera att rutinmässig användning
av lipidsänkande medel nu verkligen är en etablerad behandling som sekundärprofylax
efter hjärtinfarkt i Sverige. Medelvärdet är emellertid mindre än medianvärde, vilket
indikerar att flera kliniker ligger relativt lågt i användningen av lidpidsänkare.
62

Figur 7.1.2 Andel av levande utskrivna patienter < 80 år med akut hjärtinfarkt som ordinerats lipidsänkande
behandling.
Data för andel levande utskrivna patienter

2008 vilket innebär att endast några sjukhus ligger riktigt lågt. Totalt innebär detta att uppgifterna
om RAS-blockad samt statinbehandling endast baseras på något mer än hälften av totala
antal patienter med akut hjärtinfarkt (nämligen de som är rapporterade till Riks-HIA).
Figur 7.1.4 Andel patienter som vårdats på hjärtinfarktavdelning enligt Riks-HIA av totala antalet patienter som
vårdats för akut hjärtinfarkt enligt klinikens diagnosregister (både huvud- och bidiagnos).
Patienter vårdade på HIA är ofta yngre och har rimligen större hjärtinfarkt än de patienter som
vårdas på annan avdelning. Indikationen för sekundärpreventiv behandling skiljer dock inte
mellan patienter som HIA-vårdats eller ej och variationen i andel HIA-vårdade patienter borde
inte påverka resultaten i figur 7.1.1 och 7.1.2 nämnvärt. De stora skillnaderna i andelen
patienter vårdade på hjärtinfarktavdelning borde uppmärksammas och särskilt jämföras mellan
berörda kliniker. Variation på antal HIA-platser är den rimliga förklaringen.
Såväl incidens som diagnostik av akut hjärtinfarkt är sannolikt lika i landet.
I figur 7.1.5 redovisas rapporterat antal patienter med akut hjärtinfarkt i relation till antalet
invånare i sjukhusets upptagningsområde. Antalet patienter med akut hjärtinfarkt varierar
kraftigt (standarddeviation är en fjärdedel av medelvärdet). Den stora variationen kräver en
fördjupad analys för att kunna förklaras. En bidragande orsak kan vara variationer i diagnossättningen,
som dock är mindre trolig. En annan förklaring skulle kunna vara att patientgrupper
antingen aktivt söker ett visst sjukhus vid akuta bröstsmärtor eller (vilket är mer troligt)
styrs primärt till vissa sjukhus redan i ambulansen. (Värdet för Kalmar i tabellen bygger på ett
upptagningsområde på 234 000 invånare). Förvånansvärt nog är antalet vårdade patienter med
akut hjärtinfarkt per invånare inte högre för länssjukhus än för länsdelssjukhus och inte heller
högst för de sjukhus som har tillgång till akut PCI vilket vore rimligt att förvänta.
64

Figur 7.1.5 Antal patienter som vårdas för hjärtinfarkt per 10 000 invånare i upptagningsområdet.
Ett annat sätt att analysera populationen patienter med akut hjärtinfarkt på olika sjukhus är att
jämföra medelålder av de patienter som vårdas för akut hjärtinfarkt vilket redovisas i figur
7.1.6. Medelåldern är 72.9 år (obetydligt lägre än förra året) med en mycket liten spridning
och ett medianvärde som är lika med medelvärdet. (För Falun har endast kardiologiklinikens
data använts i denna tabell.)
Figur 7.1.6 Medelålder för patienter vårdade för akut hjärtinfarkt enligt klinikens diagnosregister.
För hjärtsvikt finns lika förutsättningarna för olika kliniker att bedriva högkvalitativ vård.
Alla uppgifter gäller vårdtillfällen med akut eller kronisk hjärtsvikt (I50.0-I50.9) som huvuddiagnos.
Figur 7.1.7 visar antalet vårdtillfällen med hjärtsvikt som huvuddiagnos enligt klinikens diagnosregister
för de 22 kliniker som lämnat uppgift om antalet patienter med denna diagnos.
Jämförelser är svåra därför att det blir allt svårare att definiera ett sjukhus primära upptagningsområde,
eftersom patienter ofta söker andra sjukhus än sitt ”hemsjukhus” speciellt om
65

det geografiska avståndet är litet. (I tabellen bygger värdet för Kalmar på ett upptagningsområde
på 165 000 invånare.)
Figur 7.1.7 Antal vårdtillfällen för hjärtsvikt per 10 000 invånare i upptagningsområdet.
Medelvårdtiden för patienter vårdade för hjärtsvikt vid de 21 kliniker som lämnat uppgift om
vårdtillfällen och vårddagar framgår ur figur 7.1.8. Medelvårdtiden för patienter med hjärtsvikt
varierar mycket lite mellan olika kliniker. Medelvårdtiden är nu 5.8 dagar (6,4 dagar i
fjor) och medianvärdet nästan lika med medelvärdet.
En sjuksköterskebemannad hjärtsviktmottagning är ett sätt att både höja kvaliteten på vården
för patienter med kronisk hjärtsvikt och att minska inläggningsfrekvensen. En väl fungerande
sådan mottagning kan behandla även grav hjärtsvikt polikliniskt och därmed minska antalet
sjukhusvårdade patienter. Glädjande nog har flertalet kliniker en sådan mottagning.
Figur 7.1.8 Medelvårdtid för patienter vårdade med hjärtsvikt som huvuddiagnos.
66

Hjärtsvikt är en kronisk sjukdom som ofta leder till återkommande slutenvårdstillfällen. Bra
vård och organisation i såväl öppen som slutenvård kan dock minska antalet återinläggningar
vid hjärtsvikt. I figur 7.1.9 visar i vilken grad samma patient vårdats mer en gång under året
med akut eller kronisk hjärtsvikt som huvuddiagnos för 19 kliniker. Med något undantag ser
det lika ut mellan de olika klinikerna med i genomsnitt 1,3 vårdtillfällen per patient med hjärtsvikt
per år (0.1 mindre än i fjor) och med ganska liten spridning mellan landets rapporterande
kliniker. (Uppgifterna för Falun här avser endast Falun kardiologi).
Figur 7.1.9 Antal vårdtillfällen per antal vårdade patienter med diagnos hjärtsvikt.
Arbetsgruppen (VIM) rekommenderar
- att lipidsänkande behandling efter hjärtinfarkt ges till en mycket hög andel
av patienterna
- att kliniken har en särskild teambaserad hjärtsviktsmottagning
- att rapporteringen till Riks HIA blir fullständig
67

7.2 Stroke
Thomas Kjellström, Helsingborg.
Sammanlagt 26 kliniker har i år lämnat någon uppgift om strokevården. Flertalet kliniker har
lämnat nära nog kompletta uppgifter. Sammanställningen här skall ses som ett komplement
till Riks-Stroke, som är ett nationellt heltäckande kvalitetsregister för stroke. Till skillnad från
Riks-Stroke har vi räknat in diagnosen I62 (subduralblödning, icke-traumatisk epiduralblödning,
ospecificerad intrakraniell blödning) till strokediagnosen, vilket delvis kan förklara olika
resultat.
Andelen vårdade patienter på strokeenheter har pendlat kring 70 % sedan vi började registrera
1993till 2003. Från 2004 har det varit en ökning mot nära 80 % som dock verkar ha kommit
av sig. Vi har nu nära 90% (medianen i alla fall) strokepatienterna anmälda till Riks-Stroke
registret.
Figur 7.2.1 Kvalitetsparametrar i medeltal för strokevården 1993-2008.
Trombolys
Cirka 2/3 delar av klinikerna har liksom i fjor genomfört trombolysbehandlingar under 2008.
Spridningen i andelen patienter som trombolyseras är mycket stor med ett medianvärde på
2.3% (0.3% fler än i fjor). Några kliniker rapporterar en mycket högre frekvens vilket kan
bero på hänvisning av patienter från andra sjukhusområden.
Fortsättningsvis sker lämpligen uppföljningen av trombolysbehandling i Riks-Stroke. I VIM
har nu 20 av de medverkande klinikerna rapporterat att de genomfört trombolys under år
2008.
Enligt Riks-Stroke har endast drygt 2 % av tidigare funktionsoberoende patienter

Figur 7.2.2 Andel av vårdtillfällen för stroke som fått trombolys.
Strokeenhet
Vård på strokeenhet (med stroketeam) är den kvalitetsvariabel, som uppfattas som en av de
viktigaste i nationella och internationella riktlinjer och som är vetenskapligt väl dokumenterad.
Enligt Socialstyrelsen bör "de allra flesta" patienter med slaganfall vårdas på specialenhet.
En europeisk konsensuskonferens, med WHO, ISIM, ESC och ISS, (Helsingborgsdeklarationen
2006, se länk på Svensk Internmedicinsk Förenings hemsida, www.sim.nu) har uttalat
kravet att alla patienter med akut slaganfall ska vårdas på specialiserad enhet år 2015. I
verksamhetsuppföljningen har vi satt upp som mål att minst 75 % av vårdtillfällena p.g.a.
stroke bör äga rum på sådan enhet. Detta mål ser ut att ha uppnåtts på de flesta klinikerna för
år 2007 (fig. 7.2.3). I medeltal är det 77.6 % (2 % högre än föregående år) med ett medianvärde
på 77.7%. Skillnaderna mellan sjukhusen är ganska stora och här finns en betydande förbättringspotential
för flera kliniker och sjukhus! Det visar sig att länsdelssjukhusen har fler
vårdtillfällen på strokeenhet än länssjukhusen.
Riks-Stroke (www.riks-stroke.org) har tidigare kunnat redovisa en något högre andel vårdade
på strokeenhet än vad vi har gjort. Riks-Strokes högre andel tror vi beror på en selektering av
rapporterade patienter från strokeenheter.
I figur 7.2.1, ovan, redovisas resultat över tiden, avseende procent vårdtillfällen på strokeenhet,
för de kliniker som deltagit i verksamhetsuppföljningen under de senaste åren.
69

Figur 7.2.3 Andel av vårdtillfällen där patienter vårdats på strokeenhet år 2008.
TIA
I figuren 7.2.4 framgår relationen mellan antalet patienter med manifest stroke och antalet
med TIA. Det är fortfarande en mycket stor variation mellan klinikerna i antalet patienter med
TIA i förhållandet till antal patienter som får diagnosen stroke. Andelen TIA jämfört med
antalet stroke är i genomsnitt en femtedel. Någon förändring av spridningen har vi inte kunnat
konstatera sedan vi började registrera (2001) dessa data. Vi anser att detta är ett indirekt mått
som visar på kvalitetsbrist i diagnostiken eller bristande överensstämmelse om diagnostiska
kriterier. Diagnosen TIA är svår att ställa eftersom den huvudsakligen grundar sig på anamnes.
Det förekommer med största sannolikhet såväl under- som överdiagnostik av TIA. Organisatoriska
skäl kan givetvis också ligga bakom så att en del av de kliniker som har hög andel
TIA kanske inte vårdar alla akuta TIA och strokepatienter.
I bilderna nedan framgår också den stora variationen av relationen i antalet stroke och TIA.
Figur 7.2.4 Fördelning av vårdtillfällen för akut stroke och TIA.
70

Riks-Stroke (www.riks-stroke.org)
Andelen vårdtillfällen som är rapporterade till Riks-Stroke i förhållande till totalantalet vårdtillfällen
för stroke anser vi vara en kvalitetsindikator. Endast 23 kliniker har redovisat hur
många patienter som rapporterats till Riks-Stroke. Sammanlagt har i medeltal 87,5 % av patienterna
rapporterats till Riks-Stroke, vilket är 5 % fler än föregående år medan medianvärdet
håller sig kring 90 %. En orsak till avvikelse från Riksstroke är att diagnosen I62 (subduralblödning,
icke-traumatisk epiduralblödning, ospecificerad intrakraniell blödning) inte rapporteras
till Riks-Stroke, men ingår i vår statistik. De enskilda klinikernas andel ses i fig. 7.2.5.
Vi anger andelen anmälda till Riks-Stroke i jämförelse med totalantalet vårdade strokepatienter
på den enskilda kliniken. Riks-Stroke anger en siffra för täckningsgrad, vilket innebär att
de jämför antalet anmälda stroke i förhållande till förväntat antal stroke i upptagningsområdet
(strokeincidens 300/100 000 inv.). Beräkningen av täckningsgrad i Riks-Stroke beräknas också
som andel (i %) av patienter som har strokediagnos enligt Socialstyrelsens patientregister
(PAR) men som inte finns registrerade i Riks-Stroke.
Det vore mycket önskvärt att alla strokepatienter kunde anmälas till Riks-Strokeregistret för
att förbättra uppfattningen och jämförelser inom strokevården. I år kan vi dessbättre notera en
5 % -ig ökning av antalet anmälda till Riks-stroke jämfört med föregående år.
Figur 7.2.5 Andel vårdtillfällen för stroke som är rapporterade till Riks-Stroke 2008.
Strokesjuksköterska.
I årets datainsamlande har för fjärde gången frågats efter om det finns särskild strokesjuksköterska
för akutmottagningen/akutvård för exempelvis registrering till Riks-Stroke (med svarsalternativen
ja och nej). I sammanställningen har vi även tagit med de kliniker som inte besvarat
frågan och redovisat det som nej Under 2007 hade särskild strokesjuksköterska ökat med 5
% på landets rapporterande länsdelskliniker men samtidigt skedde en cirka 20 % minskning
på rapporterande länskliniker, jämfört med 2006. Totalt sett har sålunda tillgången på särskilda
strokesjuksköterskor minskat betydligt under verksamhetsåret 2007. Under 2008 noteras
istället en 30 % ökning på länssjukhusen men en fortsatt minskning, nära 10 % på länsdelssjukhusen.
71

Figur 7.2.6 Förekomst av särskild strokesjuksköterska.
Läkarkompetens.
Vi har också frågat om läkarspecialistkompetensen på strokeenheten med svarsalternativen,
internist, neurolog, annan (specificera). Vi har valt att redovisa detta som neurolog om det
finns tillgång på neurologisk kompetens samt internist samt ev. annan kompetens, exempelvis
rehabiliteringsläkare. Neurologkompetensen finns nu i hög grad på länssjukhusens strokeenheter.
Det finns ingen uppfattning om ”internister” har särskild strokeutbildning eller randutbildning
i neurologi som inte når specialistutbildning.
Figur 7.2.7 Läkarkompetens.
Antalet strokepatienter som återinläggs på klinikerna är relativt få jämfört med ett totalmaterial
patienter från medicinkliniker. Strokepatienterna hade i genomsnitt en låg andel återinlägg-
72

ningar under året. Vi ser en glädjande ökning av andelen patienter som har rapporterats till
Riks-Stroke.
För TIA-diagnosen, som vi har följt några år, kan vi bara konstatera att de stora variationerna
i antal patienter med TIA-diagnos består. Vidare borde antalet strokesjuksköterskor ökas och
läkarkompetensen beaktas. Vi vill också återigen påminna om att Nationella riktlinjer och
internationella riktlinjer finns som tillgång och underlag för lokala vårdprogram.
Arbetsgruppen (VIM) rekommenderar
- att rapporteringen till Riks-Stroke blir fullständig
- att särskilda strokesjuksköterskor finns på strokeenheterna
- att andelen trombolysbehandlade patienter ökar
73

7.3 Antikoagulationsbehandling
Per-Olof Hansson, Göteborg
För verksamhetsåret 2008 är det 20 sjukhus som har lämnat uppgifter om antikoagulationsbehandling
(8 Universitets- och länssjukhus samt 12 länsdelssjukhus). Detta är färre än de senaste
åren (28 sjukhus 2007 och 30 sjukhus 2006). Liksom tidigare år är uppgifterna ofullständiga
från några sjukhus varför antalet redovisade sjukhus är färre i nedanstående figurer
och tabell. Totalt bygger uppgifterna på 27716 patienter (jämfört med 35999 patienter 2007,
och 32838 patienter 2006.
Figur 7.3.1 Antal patientår per 100 000 invånare i upptagningsområdet för 16 sjukhus. Länsjukhus och
länsdelssjukhus redovisade var för sig.
Medel: 1246 Median: 1340
I figur 7.3.1 redovisas antalet patientår per 100 000 invånare i upptagningsområdet. Detta som
ett mått på patientvolymen. Denna uppgift var tillgänglig för endast 16 sjukhus. Som framgår
är variationen mycket stor. Högst siffra rapporteras från Ljungby på 1726 patientår per
100 000 invånare jämfört med 154 per 100 000 invånare för Mora. Medeltalet var 1246 och
medianvärdet 1340. Spridningen var hög med en standardavvikel på 420. Den stora variationen
mellan olika delar av landet är känd och beror delvis på att antikoagulations (AK) - behandlingen
är olika organiserad. På vissa håll i landet sköts AK-behandlingen till stor del
inom primärvården medan andra sjukhus sköter all AK-behandling i upptagningsområdet. En
annan felkälla är svårigheterna att beräkna sjukhusets upptagningsområde vilket kommenterats
även i andra kapitel. Slutligen finns det sannolikt en verklig skillnad i hur man bedömer
indikationen för antikoagulation fr.a. på indikationen förmaksflimmer.
74

Figur 7.3.2 Utvecklingen av medelvärdet för antal patientår per 100 000 invånare i upptagningsområdet
år 2001-2008 för deltagande sjukhus
I figur 7.3.2 visas medelvärdet för antal patientår per 100 000 invånare för deltagande kliniker
under de senaste 8 åren. Medeltalet hade successivt stigit från som lägst 653 per 100 000
invånare år 2002 till 1246 år 2008, d.v.s. nästan en fördubbling. Även om data inte är fullt
jämförbara eftersom olika sjukhus har deltagit vid olika tillfällen uppfattar vi detta som en
reell ökning vilket även andra registerdata stödjer. Denna ökning bedöms fr.a. orsakas av
ökad förskrivning av antikoagulationsbehandling vid förmaksflimmer.
I nedanstående figur (7.3.3) redovisas antal PK-analyser per patientår. Detta som ett processmått
på hur AK-mottagningarna arbetar. Uppgift för detta finns för 17 sjukhus. Det togs i
genomsnitt 20 prover per patientår men spridningen var relativt stor och varierade från 27 till
13 (Standardavikelse: 3,9).
Figur 7.3.3 Antal PK-analyser per patientår vid 17 kliniker.
Ett sätt att mäta graden av terapikontroll är andelen terapeutisk behandlingstid (figur 7.3.4).
Denna variabel skall beräknas enligt Rosendaals metod (Thromb Haemost 1993; 68: 236-9).
75

För 2008 har detta redovisats för 28 sjukhus. För Falun redovisar data separat för medicin och
kardiologkliniken. Medelvärdet är påfallande konstant år från år. Medelvärdet har legat mellan
72 och 75% under flera år. Spridningen är relativt liten, standardavvikelse: 6,1%.
Figur 7.3.4 Andel terapeutisk behandlingstid för 19 kliniker vid 18 sjukhus. Länsjukhus och länsdelssjukhus
redovisade var för sig.
Sedan Verksamhetsuppföljningen 2003 har vi frågar efter föredelningen avbehandlingsindikationer
för AK-behandlingen. Frågan har gällt de tre huvudsakliga behandlingsindikationerna:
förmaksflimmer, venös tromboembolism och mekanisk hjärtprotes. Dessutom ingår en grupp
”övriga” i vilket ingår bl.a.biologisk hjärtklaffprotes, hjärninfarkt/TIA utan förmaksflimmer,
hjärtinfarkt, carotisstenos, perifer artäremboli och koagulationsrubbning. Här ingår även patienter
med fler än en behandlingsindikation.
Figur 7.3.5 Fördelning av behandlingsindikationer för AK-behandling vid 21 kliniker. Länsjukhus och
länsdelssjukhus redovisade var för sig.
76

Fördelning av behandlingsindikation är redovisad för 21 kliniker. Som tidigare är förmaksflimmer
den särklassigt största indikationen. Andelen patienter som behandlas för förmaksflimmer
tenderar att öka och är i genomsnitt 56 % jämfört med 54% år 2007, 53% år 2006,
52% år 2005 samt 45% år 2004 och 2003. Siffrorna är inte helt jämförbara eftersom det inte
är samma kliniker som har deltagit under alla 6 åren. Spridningen är också stor. Den näst vanligaste
indikationen för AK-behandling är som tidigare Venös tromboembolism som är behandlingsindikation
för i genomsnitt 20% av AK-behandlade patienter.
Den stora spridningen i indikation kan inte enbart förklaras av behandlingstradition utan indikerar
att det rör sig om olika populationer som kontrolleras på Medicinklinikernas AKmottagningar
och att visa patientgrupper sannolikt kontrolleras på andra mottagningar på en
del håll. Ett tydligt exempel på detta är Falun där indikationen på medicinkliniken i 57% av
fallen är venös tromboembolism medan flertalet patienter med förmaksflimmer och mekanisk
klaffprotes kontrolleras på kardiologkliniken.
Vi har tidigare redovisat blödningskomplikationer. Denna uppgift har dock utelämnats de
senaste 2 åren eftersom rapportering och återkoppling av komplikationer är undermålig. På
direkt fråga uppger endast några enstaka sjukhus en systematisk uppföljning av blödningskomplikationer
i samband med Waranbehandling. Man kan tycka att detta borde vara en
självklarhet på samtliga sjukhus, liksom att man granskar dessa fall internt som led i ett systematiskt
kvalitetsarbete.
Slutligen redovisas sedan 2004 andel avlidna patienter bland de som behandlats med antikoagulation
under året. Data över antal avlidna patienter redovisas för 15 kliniker. Totalt redovisades
786 dödsfall bland 27580 behandlade patienter vilket motsvarar 2,8 % av hela populationen.
Denna siffra har legat relativt konstant under de senaste åren.
Figur 7.3.6. Andel avlidna patienter av alla patienter som erhållit AK-behandling vid 15 kliniker. Länsjukhus
och länsdelssjukhus redovisade var för sig.
I figur 7.3.6. redovisas andel avlidna patienter för de kliniker som lämnat denna uppgift. Andelen
varierande mellan 1,9 och 4,5% (medelvärde: 3,1%). Någon slutsats angående detta är
svår att dra mer än att sjukhus med hög mortalitet bland AK-behandlade patienter sannolikt
behandlar patienter med genomsnittligt högre sjuklighet och/eller medelålder med antikoagulantia.
Arbetsgruppen (VIM) rekommenderar:
- att blödningskomplikationer följs upp på ett systematisk sätt.
77

7.4 Diabetes
Thomas Kjellström, Helsingborg
Nationella Diabetesregistret (NDR) har en omfattande redovisning av data från både enskilda
kliniker och övergripande för varje län. Verksamhetsuppföljningen här fokuserar på i vilken
mån klinikerna kan redovisa hur många patienter som kontrolleras vid kliniken och hur stor
andel av dessa som rapporteras till NDR, i syfte att bidraga till att alla rapporterar fullständigt
till NDR.
Rapportering
Sammanlagt 21 av de 28 deltagande kliniker har lämnat uppgifter om antalet patienter som
kontrolleras vid den egna kliniken. Rapporteringen till NDR ligger kring 70 %. Det totala
antalet diabetespatienter per klinik redovisas i Figur 7.4. Dessutom redovisas andelen patienter
som rapporterats till NDR. Totalantalet diabetespatienter är troligen underskattat eftersom
flera kliniker uppenbarligen hämtar denna uppgift ur NDR, vilket förutsätter att alla patienter
accepterat registrering och dessutom registrerats årligen. Ystad rapporterar totalantalet patienter
i journalsystemets sökdatabas (alltså inte med enbart huvuddiagnos eller ur NDR).
Figur 7.4 Totalantalet patienter med diabetes per klinik
Konklusioner
För att ett kvalitetsregister ska kunna leverera trovärdiga data krävs en hög rapporteringsgrad
till registret. Täckningsgraden är drygt 40 % av det uppskattade antalet diabetiker i landet
(uppskattad prevalens 4 %). Variationen i rapportering är dock fortfarande alltför stor mellan
olika län. För att kunna diskutera verksamhetens innehåll och resultat ur andra perspektiv än
78

ekonomiska och i termer av antalet utförda besök eller vårdtillfällen så måste vi få fram bra
mått på kvalitet och uppnådda medicinska resultat.
För att vi ska få en bättre bild av kvaliteten i dagens diabetesvård vid våra medicinkliniker så
krävs alltså en mer fullständig rapportering av data till det Nationella Diabetesregistret. De
olika patientadministrativa systemen behöver också utvecklas så att det går att följa vilka patienter
som är knutna till klinikernas specialistmottagningar, ungefär på samma sätt som primärvården
registrerar de patienter som är listade vid en viss mottagning. Dessa uppgifter är
nödvändiga, inte bara för att värdera kvaliteten, utan även för att kunna dimensionera de resurser
som krävs.
Arbetsgruppen (VIM) rekommenderar
- Att samtliga internmedicinska diabetespatienter registreras i Nationella Diabetes-
Registret
79

7.5 Kronisk Obstruktiv Lungsjukdom
Thomas Kjellström, Helsingborg.
Vid årets verksamhetsuppföljning har vi för fjärde gången haft med frågor som belyser vården
av patienter med Kronisk Obstruktiv Lungsjukdom (KOL). Vi har fått svar från 24 kliniker
och av dessa har nära 70 % rapporterat att de har sjuksköterskeledd mottagning för patientgruppen
vilket är en samma som i fjor. (Tabell 7.5).
Syrgasbehandling hanteras ofta gemensamt mellan flera sjukhus och det innebär förstås att
förutsättningarna är olika på olika sjukhus och jämförelser svåra att göra. Vi redovisar antalet
mera till hjälp för verksamheter som vill skaffa sig mer kunskap och erfarenheter från andra
(Tabell 7.5). Vissa kliniker har 120 patienter med kronisk syrgasbehandling och andra endast
10-15. Det finns goda skäl att jämföra sig med varandra. I medeltal har 3,4 patienter/10 000
invånare syrgasbehandling. Värdet för Kalmar i denna tabell bygger på ett upptagningsområde
på 165 000 invånare. Medianvärdet är 4.0 patienter/10 000 invånare vilket kan tjäna som
riktmärke för dimensionering av verksamheten. Det är en nära nog fördubbling jämfört med
2007.
56 % av klinikerna svarade att man är ansluten till det nationella syrgasregistret vilket är
mycket lägre än vad som rapporterades förra året.
Rökavvänjning i strukturerad form för KOL-patienter rapporterades finnas vid 48 % hos de
uppgiftslämnande klinikerna dvs. 7% lägre än för 2007. Dessa redovisas också i tabellen för
att underlätta kontakter emellan kliniker om man vill samordna eller upprätta sådana mottagningar.
Figur 7.5 Antal KOL-patienter med syrgasbehandling per 10.000 invånare i upptagningsområdet för 13 sjukhus.
80

Kvalitetsdata för KOL är långt ifrån heltäckande och det är svårt att dra några slutsatser om
kvaliteten på vård för KOL-patienterna utifrån dessa data. Organisationen skiljer sig också åt
och många vårdgivare har separata lungkliniker och dessa ingår tyvärr inte i vår verksamhetsuppföljning.
Dock framkommer här att det finns betydande möjligheter till förbättring avseende anslutningen
till syrgasregistret och hjälp med rökavvänjning till kritiska grupper.
Tabell 7.5 Sjuksköterskeledd mottagning, strukturerad rökavvänjning för KOL-patienter samt anslutning till
Nationella Syrgasregistret.
.
Klinik
Antal KOL-
patienter med
syrgasbehandling
Sjuksköterske-
ledd mottagning för
KOL-patienter
(ja=1, nej=0)
Ansluten
till NSR
Strukturerad
rökavvänjning för
KOL-patienter
(ja=1, nej=0)
Universitetssjukhus:
SU Mölndal * 0 0 0
SU Östra 0 0 0 0
Länssjukhus:
Falun 51 1 1 1
Helsingborg 67 1 1 1
Jönköping 74 1 1 *
Kalmar 83 1 1 1
Västerås 120 1 1 0
Växjö 57 0 1 0
Östersund * * 1 *
Länsdelssjukhus:
Avesta 0 0 0 0
Eksjö 46 1 1 1
Enköping * 1 0 1
Hässleholm * 0 * *
Karlskoga 0 0 0 0
Katrineholm 7 1 0 1
Kungälv 10 1 0 0
Köping * 0 * *
Lidköping * 1 1 1
Ljungby 27 1 1 1
Mora * 1 1 0
Nyköping * 1 * 1
Södertälje * 1 0 1
Värnamo 19 1 1 1
Ystad 8 1 1 1
Ängelholm 45 1 1 0
Andel totalt 68 % 56 % 48 %
* Uppgift saknas
Arbetsgruppen (VIM) rekommenderar
- att kliniken medverkar i nationella syrgasregistret
- att kliniken skall ha tillgång till strukturerad rökavvänjning för KOLpatienter
81

7.6 Gastroenterologi –inflammatorisk tarmsjukdom
Carl-Magnus Brodén, Helsingborg
Frågor kring gastroenterologiska sjukdomar var ett nytillkommet inslag i 2008 års rapport.
Sedan 2005 finns ett nationellt register för inflammatoriska tarmsjukdomar, SWIBREG. Registret
stöds av Socialstyrelsen, och är fortsatt i sin uppbyggnadsfas.
De sjukdomar man följer är ulcerös colit, Crohns sjukdom, obestämbar colit, lymfocytär colit,
kollagen colit samt övrig IBD/inflammatorisk tarmsjukdom. Registret möjliggör dataregistrering
på tre nivåer, A till C. A innefattar årsvis registrering av basala epidemiologiska data, B
innefattar även resultatparametrar, medan C är mest detaljerad.
Varje inrapporterande enhet kan själv välja vilken nivå av rapportering man önskar, återkoppling
sker sedan årligen. Från starten t.o.m. 2008 har cirka 8700 patienter registrerats i Sverige.
I vår enkät efterfrågade vi om man löpande rapporterar till SWIBREG. Av 23 kliniker svarade
endast en ja, en klinik kommenterade att man istället använder annan typ av IBD-register.
Observandum dock att vi ju här endast frågat medicinska kliniker, registret kan även få data
från kirurgiska och barnmedicinska verksamheter.
Registret är ju fortsatt förhållandevis nystartat, och det är vår förhoppning att täckningsgraden
nationellt med tiden kommer att öka.
82

8. Jämförelser mellan landsting
Ulf Hållmarker, Mora och Connie Larsen, Helseplan
I detta kapitel ger internmedicinsk verksamhetsuppföljning (VIM) en nationell jämförelse.
Internmedicin bedrivs organisatoriskt olika. I detta kapital visas data på intermedicin aggregerat
per lamndsting /region. Uttrycket ”medicin mm” innefattar internmedicin med subspecialiteter
samt specialiteterna infektion och neurologi.
Drygt tio landsting har i flera år arbetat i Nyckeltalssamverkan (Nysam). Nysam har aktivt
försökt säkra kvaliteten vid datainsamlingen. Observera att Nysam inte är rikstäckande.
Landstingens årlig rapportering till Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) ger möjligheter
till sammanställningar på en nivå som motsvarar ”medicin mm”. Nysam och SKL har en del
likheter i sina presentationer, men även olikheter. SKL har 2008 konsumtionsdata i sluten
vård för egen befolkning när vårdtillfällen och vårddagar anges. För vårddagar är dock geriatrik
exkluderat. För öppen vård har SKL ej korrigerat för köp/sälj utomlänspateinter.
I figurerna har ”Medicin mm” (klinikerna internmedicin, infektion, neurologi, geriatrik/rehabilitering,
kardiologi, lungmedicin, reumatologi, njurmedicin) jämförts med uppgifterna
från enbart de internmedicinska klinikerna. Detta ger förutom länsjämförelserna en bild
av andelen som internmedicinen svarar för i förhållande till ”medicin mm”.
De sju figurerna 8.1, 8.3, 8.5, 8.7-8, 8.10-11 är sammanställningar från Nysam medan de fem
figurerna 8.2, 8.4, 8.6 och 8.9 är framtagna ur SKL-materialet. Allt rör 2008.
Vårdtillfällen, figur 8.1 -8.2
Vårdtillfällena inom ”medicin mm” i Nysam är i snitt 62, med variation mellan 42 och 82 per
1000 inv (föreg år 50-77). Precis som förra året ligger Dalarna högst medan Blekinge är lägst.
I genomsnitt t kan man se att vårdtillfällen inom ”medicin mm” hanteras av internmedicin till
86 %. Internmedicinska vårdtillfällen är 30-70 per 1000 inv, i genomsnitt 57,1. Som jämförelse
noteras att det för VIM-klinikerna (denna rapport sid 19) är genomsnittssiffran 52 per 1000
inv.
Vid jämförelsen mellan SKL (figur 8.2) och Nysam finns stora avvikelser. SKL-siffrorna har
ett genomsnitt i riket på 68 vtf per 1000 inv i Sverige. Det borde inte föreligga skillnader mellan
landsting i figur 8.1 och 8.2 eftersom vårdtillfällen borde vara så entydigt definierat att
olikheter inte skulle förekomma. Västmanland, Gävleborg och Värmland avviker mest.
83

Figur 8.1
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
Blekinge
Jämtland
Figur 8.2 (Källa : SKL)
Internmedicin resp Medicin mm, länsnivå 2008
Antal vårdtillfällen egna lt per 1000 inv
Halland
Kronoberg
(Källa : Nysam)
Sveriges Kommuner och Landsting 2008 Medicin, mm, länsnivå
Antal vårdtillfällen (konsumtion) per 1000 inv
Dalarna
Västernorrland
Västerbotten
Norrbotten
Kalmar
Västmanland
Gotland
Jönköping
Halland
Västra Götaland
Södermanland
Örebro
Jämtland
Riket
Stockholm
Kronoberg
Uppsala
Värmland
Gävleborg
Skåne
Östergötland
Blekinge
39
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
Västmanland
54
59
64
63
66
66
65
Södermanland
69
69
68
71
70
70
77
76
79
81
81
84
83
85
Gävleborg
Gotland
Värmland
Internmedicin
Medicin, mm
Dalarna
84

Vårddagar (vårdtid), figur 8.3 och 8.4
Vårdtiden (def: ett dygn per varje påbörjat dygn) per invånare är enligt Nysam kortare inom
internmedicinen jämfört med ”medicin mm”. Intermedicin bedöms ha flera akuta och kortare
vårdtillfällen. Övriga kliniker inom ”medicin mm” har längre vårdtider. Skillnader finns dock
mellan landstingen. För ”medicin mm” varierar vårddagar per 1000 invånare från drygt 500 i
Dalarna och Västmanland till ca 350 i Blekinge, 452 i genomsnitt. Medelvårdtid för internmedicin
ligger på 310 dygn per 1000 invånare och år.
Uppgifter om vårdtider till SKL för medicin mm (exkl geriatrik) är lägre vad gäller rikssnittet
som är 321. Avvikelser mellan Nysam och SKL är avsevärd om man ser på de individuella
landstingen, nysamsnitt 452 och snitt på samma landsting i SKL 353, en skillnad på 100
dygn! Kvaliteten i data behöver valideras.
Figur 8.3
700
600
500
400
300
200
100
0
Blekinge
Halland
Internmedicin resp Medicin mm, länsnivå 2008
Antal vårddagar egna lt per 1000 inv
Gävleborg
Jämtland
(Källa : Nysam)
Gotland
Kronoberg
Värmland
Södermanland
Västmanland
Internmedicin
Medicin, mm
Dalarna
85

Figur 8.4
Sveriges Kommuner och Landsting 2008 Medicin, mm, länsnivå
Antal vårdtid (konsumtion) i dagar per 1000 inv
Västmanland
Gotland
Norrbotten
Jämtland
Västerbotten
Västernorrland
Halland
Skåne
Kronoberg
Södermanland
Örebro
Kalmar
Värmland
Dalarna
Västra Götaland
Uppsala
Riket
Gävleborg
Jönköping
Blekinge
Östergötland
Stockholm
OBS! Redovisas exkl geriatrik
231
295
287
321
316
308
339
336
331
325
354
349
348
344
342
0 100 200 300 400 500 600 700
371
362
387
414
410
401
448
Läkarbesök, figur 8.5 och 8.6
Antalet läkarbesök per år i Nysam-statistiken varierar från 200 till 270 per 1000 invånare för
”medicin mm” med genomsnitt på 250. Internmedicin svarar för 82 % av läkarbesöken inom
”medicin mm”. Det finns en variation mellan landstingen.
SKL har högre siffror för läkarbesök generellt. SKL har totalproduktionen, ej konsumtionen i
eget landsting. SKL anger rikssnitt på 308 läkarbesök för medicin mm per 1000 inv och år.
Skillnader finns här säkert i definition av läkarbesök. Kan SKL ha med dagsjukvård t ex dialys
i sina siffror? Även VIM särredovisar dagsjukvård liksom klin fys-besök och endoskopier.
VIM-klinikernas median ligger på ca 150 läkarbesök per 1000 inv och år. Se rapporten sid 37.
Där ingår akuta besök på akutmottagningarna, men ej inläggningar i sluten vård.
Det vore förstås önskvärt att statistiska jämförelser i Sverige kunde ske utifrån gemensamma
tolkningar av de definitioner som finns. En särredovisning borde också ske av t ex besök på
86

akutmottagning som leder till inläggning. Klin fys och endoskopier liksom dagsjukvård finns
värde i att jämföra för sig.
Figur 8.5
300
250
200
150
100
50
0
Halland
Blekinge
Internmedicin resp Medicin mm, länsnivå 2008
Antal läkarbesök egna lt per 1000 inv
Södermanland
Jämtland
(Källa : Nysam)
Kronoberg
Värmland
Västmanland
Dalarna
Gotland
Internmedicin
Medicin, mm
Gävleborg
87

Figur 8.6 (Källa : SKL)
Sveriges Kommuner och Landsting 2008 Medicin, mm, länsnivå
Antal läkarbesök per 1000 inv
Stockholm
Gotland
Östergötland
Skåne
Örebro
Värmland
Riket
Västerbotten
Västmanland
Kalmar
Dalarna
Halland
Västernorrland
Norrbotten
Jämtland
Kronoberg
Uppsala
Södermanland
Västra Götaland
Gävleborg
Jönköping
Blekinge
Observera : talen är ej justerat för köpt/sålt utomlänsvård
150
177
208
205
228
225
220
0 100 200 300 400 500
270
268
268
Andel ”akuta” läkarbesök, figur 8.7
De oplanerade läkarbesöken har angivits i procent av samtliga läkarbesök (planerade och
oplanerade). Det utgör ett mått på hur mycket arbete klinikerna har på akutmottagningarna i
jämförelse med planerad verksamhet. I de polikliniska akutbesöken ingår här inläggningsfallen.
Internmedicinen har i de olika landstingen mellan 30 och 52 % akuta besök av alla sina läkarbesök.
Av klinikerna inom ”medicin mm” svarar internmedicin i de flesta landstingen för den
akuta verksamheten.
289
289
283
308
306
301
347
343
353
375
394
436
88

Figur 8.6
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
Södermanland
Västmanland
Internmedicin resp Medicin mm, länsnivå 2008
Andel oplanerade läkarbesök per läkarbesök totalt
Dalarna
Halland
(Källa : Nysam)
Gävleborg
Blekinge
Värmland
Jämtland
Gotland
Internmedicin
Medicin, mm
Disponibla vårdplatser, figur 8.8 och 8.9
Inom medicin mm enligt Nysam är variationen 90-125 vårdplatser (median 110) per 100 000
invånare medan det är 60 till 100 (median 80) inom internmedicin. De landsting som har flest
platser utanför internmedicin är Blekinge, Jämtland och Dalarna, de har bl a större tillgång till
geriatrik-platser.
SKL redovisar 87 till 170 vårdplatser per 100 000 invånare inom ”medicin mm” med genomsnitt
på 113. SKL räknar in vård av utomlänspateinter.
Görs jämförelser mellan SKL och Nysam kan man konstatera att uppgifterna skiljer. Över lag
finns alltså en stor brist i kvalitet på data.
I VIM-rapporten (denna rapport sid 15) noteras ett medelvärde på 82-83 vårdplatser inom
internmedicin per 100 000 invånare.
Figur 8.7
200
175
150
125
100
75
50
25
0
Blekinge
Värmland
Internmedicin resp Medicin mm, länsnivå 2008
Antal disp vårdplatser per 100 000 inv
Gävleborg
Halland
(Källa : Nysam)
Kronoberg
Södermanland
Västmanland
Jämtland
Gotland
Kronoberg
Internmedicin
Medicin, mm
Dalarna
89

Figur 8.8 (Källa : SKL)
Sveriges Kommuner och Landsting 2008 Medicin, mm, länsnivå
Antal disp vårdplatser per 100 000 inv
Västerbotten
Västernorrland
Gotland
Dalarna
Jönköping
Örebro
Södermanland
Jämtland
Västra Götaland
Blekinge
Halland
Kalmar
Riket
Norrbotten
Kronoberg
Stockholm
Västmanland
Uppsala
Östergötland
Värmland
Skåne
Gävleborg
Observera : talen är ej justerat för köpt/sålt utomlänsvård
88
87
95
94
0 50 100 150 200
101
106
113
112
112
110
117
115
123
121
120
130
129
128
133
133
141
Vårddagar per disponibel vårdplats, figur 8.9
Eftersom varje påbörjat vårddygn räknas som en vårddag och medelvårdtiden ligger på ca 6
dagar kan nivån på ca 420 vårdagar per vårdplats och år betraktas som fullbelagt. Högre tal
för vårddagar per vårdplats innebär överbeläggningar. Sex landsting har över 400 vårddagar
per plats, de har en hög beläggning och omsättning. Internmedicin har i åtta landsting högre
antal dagar per vårdplats än ”medicin mm”. I dessa fall är det således medicinklinikerna som
överbeläggs.
170
90

Figur 8.9
600
500
400
300
200
100
0
Jämtland
Gotland
Internmedicin resp Medicin mm, länsnivå 2008
Antal vårddagar per disp vårdplats
Blekinge
Halland
(Källa : Nysam)
Dalarna
Kronoberg
Södermanland
Västmanland
Gävleborg
Internmedicin
Medicin, mm
Vårddagar per vårdtillfälle, figur 8.10
Medelvårdtiden är kortare inom internmedicin jämfört med ”medicin mm” med variation från
knappt 5 till 7 dygn. För ”Medicin mm” varierar medelvårdtiden mellan 6 och 8,3 dagar.
Medelvårdtidens utveckling över tid på medicinkliniker framgår av VIM-rapport fig 3.9 på
sid 24.
Figur 8.10
10
8
6
4
2
0
Halland
Värmland
Internmedicin resp Medicin mm, länsnivå 2008
Antal vårddagar per vårdtillfälle
Dalarna
Gävleborg
(Källa : Nysam)
Gotland
Jämtland
Södermanland
Kronoberg
Internmedicin
Medicin, mm
Västmanland
Värmland
Blekinge
91

9. Bemanning, utbildning och rekrytering.
Carl-Magnus Brodén, Helsingborg
Vi har önskat belysa hur de olika internmedicinska verksamheternas bemanning ser ut relaterat
till verksamhetens storlek; om man upplever problem med sin rekrytering av personal;
samt få en överblick över ST-läkarnas utbildningssituation.
Vi har även frågat om verksamheternas avvikelsehantering och i vilken mån denna leder till
konkreta förändringar. Liksom i föregående års enkät har vi fått in konkreta exempel på gjorda
förändringar, vilket är glädjande. Kvar från tidigare år är redovisningen av klinikernas
chefsomsättning.
Vi fortsätter att mäta klinikernas totala klinikbudget i relation till den totala mängden intjänade
DRG-poäng, vilket vi inledde i 2007 års enkät; som en typ av mått på mängd producerad
sjukvård per kostnadsenhet.
I avsnittet om sköterskebemanning har Falun och Falun kardiologi slagits samman och redovisas
gemensamt. Övriga delar har mera kvalitativa och organisatoriska enkätunderlag, här
redovisas Falun och Falun kardiologi separat.
Eksjö har ej tagits med i figur 9.1-9.4, då man arbetar i vårdenheter och ej särskiljer personal i
öppen respektive sluten vård.
Sköterskebemanning
Figurerna visar antalet sjuksköterskor i sluten och öppen vård relaterat till sjukhusets upptagningsområde
respektive vårdplatsantal. Vi har även studerat andelen sjuksköterskor relativt
undersköterskor på de olika klinikerna. Hur klinikerna placerar sig speglar skillnader i såväl
organisatoriska förhållanden som prioriteringar.
Vid jämförelse med enkätsvaren från 2006 respektive 2007 är medel- och medianvärden närmast
likvärdiga; möjligen med undantag för en trend mot att antalet sjuksköterskor i sluten
vård per vårdplats sjunker (figur 9.4).
92

Figur 9.1 Antal sjuksköterskor per 1 000 invånare i upptagningsområdet, slutenvård. (medelvärde 2006 0,75;
2007 0,76)
Figur 9.2 Antal sjuksköterskor per 1 000 invånare i upptagningsområdet, öppenvård. (medelvärde 2006 0,23;
2007 0,23)
93

Figur 9.3 Kvot sjuksköterska/undersköterska i sluten vård. (medelvärde 2006 var 1,3; 2007 1,4)
Figur 9.4 Antal sjuksköterskor inom slutenvård per vårdplats, utifrån fastställda vårdplatser 2008-12-31. (medelvärde
2006 var 1,0; 2007 var medelvärde 1,0 och medianvärde 1,0)
94

ST-utbildningen
Av de 25 klinikerna i enkäten som besvarat punkt 8.5 har 13 stycken (52%) haft SPURinspektion
de senaste tre åren. I punkt 8.6 svarade 21 av 27 kliniker att de har särskild studierektor
för ST-läkarna (78%). 13 av dessa har uppgett hur många veckotimmar studierektorn
får avsatt av sin ordinarie arbetstid. Här är, liksom i föregående års enkät, spridningen mycket
stor; se figur 9.5. Medelvärdet var 4,7 timmar.
Figur 9.5 Antal veckotimmar studierektor för ST-läkare. Ystad har sjukhusövergripande studierektor. De
sjukhus som saknar staplar har studierektor, men har ej uppgett antal veckotimmar.
Figur 9.6 Antal timmar avsatt studierektorstid per ST-läkare och vecka. Ystad har sjukhusövergripande
studierektor, vilket förklarar deras höga värde.
95

Majoriteten av de deltagande verksamheterna har avsatt tid till vidareutbildning av STläkarna.
Av de som besvarat denna del av enkäten svarade 10 av 11 länssjukhus ja på frågan
om avsatt tid för vidareutbildning av ST, liksom 12 av de 16 länsdelssjukhusen. Man hade i
genomsnitt avsatt 2,5 timmar per vecka, samma siffra som år 2007.
I fråga 8.12 frågade vi hur många ST-läkare som genomfört Svensk Internmedicinsk Förenings
specialistexamination i Internmedicin. Bland länssjukhusen hade 24 läkare genomgått
specialistexamen senaste tre åren, 20 av dessa återfanns inom 6 av de 12 verksamheterna.
15 läkare från länsdelssjukhusen hade genomgått specialistexamen; fördelade på 10 av de 17
inrapporterande verksamheterna.
Avvikelsehantering
27 av de 29 klinikerna som besvarade punkt 8.7 har strukturerad avvikelsehantering, vilket är
en mycket hög siffra (93%). På vår följdfråga, där vi bad klinikerna lista de tre viktigaste förändringarna
man genomfört som följd av avvikelserapporteringen, kom det liksom vid föregående
års enkät för 2007 ett flertal svar.
Som en lista över goda förbättringsförslag, till allmän nytta för samtliga verksamheter, redovisas
en sammanställning nedan:
Förändringar som genomförts som resultat av strukturerad avvikelserapportering:
förbättrade rutiner för remisshantering (flertal svar)
läkemedelsfrågor (flertal svar), bl.a. rutiner för Waran- respektive heparinbehandling, införandet
av läkemedelsmodul i datorjournal, samt läkemedelsdokumentation på dialysenhet
rutiner för situationer med överbeläggningar
ökad kompetens i primärjourslinjen
ökat fokus på patientnutrition inklusive dietistronder
förebyggande åtgärder mot halk- och fallskador (flertal svar); denna punkt var framträdande
även i föregående års enkät
ökad avvikelserapportering i sig genom införande av mer lätthanterligt avvikelsesystem
Rekrytering
Denna del av enkäten besvarades av 28 kliniker. Liksom i föregående års enkät ansågs det
vara svårast att rekrytera specialistläkare, 25 av 28 kliniker tyckte detta (89%; motsvarande
siffra i 2006 års enkät var 90%; i 2007 års enkät 97%).
Med ST-läkarrekryteringen var det annorlunda; endast 7 av 28 uppgav problem med detta
(25%; år 2006 var siffran 27%; 2007 21%), 5 av de 7 var länsdelssjukhus (71%).
Avseende sköterskerekryteringen ansåg 7 av 28 kliniker att man hade problem med detta
(25%; motsvarande siffra år 2006 var 40%; år 2007 28%). 6 av de 7 var länsdelssjukhus
(86%).
Rekrytering av specialister ses alltså fortsatt som ett generellt problem, medan i övrigt länsdelssjukhusen
har svårare att rekrytera personal än läns- och universitetssjukhusen.
96

Chefsomsättning
Vi följer fortsatt de organisatoriska förhållanden som kan mätas i chefsomsättningen.
Av de 27 klinker som svarat har 11 stycken (41%) verksamhetschefer som tillträtt sina chefsposter
2006 eller senare och alltså haft posten i mindre än tre år. Motsvarande siffra år 2005
var 25 av 37 (68%), år 2006 16 av 31 (52%) samt år 2007 18 av 32 (56%).
Figur 9.7 Tillträde som chef för medicinklinik eller verksamhetsområde.
Kostnad för producerad vård
Liksom i 2007 års enkät efterfrågade vi total klinikbudget samt antal producerade DRGpoäng.
Denna typ av redovisning av kostnad för producerad vård har sina begränsningar med
tanke på hur komplicerat vården är uppbyggd både organisatoriskt och ekonomiskt; detsamma
gäller redovisning av DRG-poäng och hur väl detta system speglar ”verklig” utförd vårdinsats.
Dock utgör dessa siffror en relativt jämförbar typ av underlag för diskussion kring hur mycket
vård man får för pengarna, samt vilken typ av sjukvård som blir mest kostnadseffektiv.
Den totala klinikbudgeten för 9 universitets- och länssjukhuskliniker som besvarade fråga
8.10 var i genomsnitt 335,7 miljoner kronor per år (315,4 miljoner år 2007). För de 14 länsdelssjukhus
som besvarat frågan var genomsnittliga budgeten 167,9 miljoner kronor (159,3
miljoner år 2007).
För samtliga 23 kliniker tillsammans var medelvärdet 233,6 miljoner kr (224,4 miljoner år
2007).
Avseende klinikernas totala antal intjänade DRG-poäng för år 2008 (fråga 8.11) blev det ett
visst bortfall, då några kliniker ej redovisade DRG alls, några endast redovisat slutenvårdsproduktionen,
m.m.
97

Totalt fick vi in jämförbara data från totalt 12 kliniker:
Fyra stycken universitets- och länssjukhuskliniker redovisade i genomsnitt 7665,3 intjänade
DRG-poäng för sluten+öppen vård under 2008 (motsvarande siffra år 2007 var 7633,5). Dessa
fyra hade en genomsnittlig klinikbudget på 391 miljoner kronor (år 2007 345,8 miljoner).
Detta ger en kostnad av 51009 kronor per intjänad DRG-poäng (motsvarande siffra år 2007
var 45294 kr).
För de åtta inrapporterande länsdelsklinikerna var genomsnittliga DRG-poängen 4444 poäng
(år 2007 4681,4 poäng). Deras genomsnittliga klinikbudget var 176,6 miljoner kronor (år
2007 176,4 miljoner kr).
Kostnad per DRG-poäng för länsdelsklinikerna blir 39739 kronor, att jämföra med 37678
kronor år 2007.
Genomsnittliga kostnaden för alla 12 klinikerna tillsammans blir 44958 kronor per DRGpoäng
(motsvarande siffra år 2007 var 41351 kr per DRG-poäng).
I likhet med 2007 års sammanställning är alltså resultatet det att länsdelssjukhusen producerar
mer vård per kostnadsenhet, räknat som kostnad per DRG-poäng, än de större sjukhusen.
Arbetsgruppen (VIM) anser följande :
- alla internmedicinska verksamheter skall ha minst en SPUR-inspektion vart tredje år
- det skall finnas särskild studierektor för ST-läkarna
- regelbunden tid bör vara avsatt för vidareutbildning av ST-läkarna
- att den höga andelen verksamheter som har strukturerad avvikelserapportering är
mycket positivt; den i år redovisade återkopplingen till verksamheten i form av praktiskt
förändringsarbete bör fortsatt aktivt fullföljas
98

Bilagor
99

Sjukhus med internmedicinsk verksamhet 2008 och
vilka som deltagit i enkätundersökningen
Deltagande kliniker i fet stil
Alingsås Mora
Arvika Motala
Avesta Norrköping
Capio S:t Göran Norrtälje
Danderyd NU/Trollhättan (NÄL)
Eksjö NU/Uddevalla
Enköping Nyköping
Eskilstuna (Mälarsjukhuset) Oskarshamn
Falun inkl kardiologi Piteå
Gävleborg 1 SkaS/Lidköping
Gävleborg 2 SkaS/Skövde
Gävleborg kardiologi Skellefteå
Halmstad Sollefteå
Helsingborg SU/Mölndal
Hässleholm SU/Sahlgrenska
Jönköping (Ryhov) SU/Östra
Kalix Sundsvall
Kalmar SÄS/Borås
Karlshamn SÄS/Skene
Karlskoga Södersjukhuset exkl Kardiologi
Karlskrona Södertälje
Karlstad Torsby
Karolinska Division 1 Trelleborg
Karolinska Division 2 Umeå
Katrineholm (Kullbergska) Uppsala (Akademiska sjukhuset)
Kiruna / Gällivare Varberg
Kristianstad Visby
Kungälv Värnamo
Köping Västervik
Lindesberg Västerås
Linköping - Akutkliniken Växjö
Ljungby Ystad
Ludvika Ängelholm
Luleå (Sunderbyn) Örebro
Lund - Akutkliniken Örnsköldsvik
Lycksele Östersund
Malmö
Bilaga 1

Bilaga 2
Internmedicinens organisation och chefsbemanning i de olika landstingen 2008-12-31
Internmedicinens organisation Verksamhetsenhet
Regionlandstingen
Chef internmedicinare?
Stockholm: Ett sammansatt högspecialiserat sjukhus, fem akutsjukhus
Karolinska Solna Splittrad verksamhet Nej Ja
Karolinska Huddinge Splittrad verksamhet Nej Ja
Danderyd Verksamhetsområde Ja Nej
Norrtälje Verksamhetsområde Nej Nej
Capio S:t Göran Klinik Ja Nej
Södersjukhuset Verksamhetsområde Ja Ja?
Södertälje Klinik Ja Nej
Västra Götaland: Fyra större sammansatta sjukhus, ett mindre självständigt
5
SU/Sahlgrenska Splittrade kliniker Ja Nej
SU/Mölndal Verksamhetsområde Ja Nej
SU/Östra Verksamhetsområde Nej Nej
SÄS Borås Splittrade kliniker (3) Nej Ja
SÄS Skene Klinik Nej Nej
NU-sjukvården NÄL Klinik Ja Nej
SkaS Skövde Verksamhetsområden (4) Ja Nej
SkaS Lidköping Verksamhetsområde Ja Nej
Kungälv Klinik Ja Nej
Skåne: Åtta självständiga sjukhus varav fyra med begränsat akutuppdrag 6
Lund Splittrade enheter Ja Ja
Malmö Klinik Ja Ja
Kristianstad Klinik Ja Nej
Helsingborg Verksamhetsområde Ja Ja
Hässleholm Klinik Ja Nej
Trelleborg Verksamhetsområde Ja Nej
Ystad Verksamhetsområde Ja Nej
Ängelholm Klinik Nej Nej
Samlad länsövergripande medicinorganisation
Blekinge: Två kliniker i en gemensam organisation
Karlskrona Klinik Nej Nej
Karlshamn Klinik Nej Nej
Gotland: En självständig klinik
Visby Klinik Ja Nej
Gävleborg: Tre verksamhetsområden inom länsövergripande division
Kardiologi (Gävle – Hudiksvall – Bollnäs) Verksamhetsområde Nej Nej
Medicin 1 (Gävle – Hudiksvall – Bollnäs) Verksamhetsområde Nej Nej
Medicin 2 (Gävle – Hudiksvall – Bollnäs) Verksamhetsområde Nej Nej
Jämtland: En självständig klinik
Östersund Verksamhetsområde Nej Nej
Norrbotten: Fyra medicinska verksamhetsområden med gemensam
länschef
Sunderby Verksamhetsområde Ja Nej
Kiruna 7 Klinik Ja Nej
Gällivare Klinik Ja Nej
Kalix Klinik Ja Nej
Piteå Klinik Ja Nej
Självständig
akutklinik? 4
4
Med självständig akutklinik menas i denna redovisning att internmedicinsk verksamhet bedrivs vid sidan av
övrig internmedicinsk verksamhet med egna ”akutläkare” (helt eller delvis) och egna vårdplatser.
5
Alingsås sjukhus har inte akutmottagning hela dygnet.
6
Landskrona har inte akutmottagning hela dygnet. Detsamma gäller Simrishamn som nu drivs som privat entreprenad.
7
Klinikerna i Kiruna och Gällivare är separata men med en gemensam verksamhetschef.

Internmedicinens organisation Verksamhetsenhet
Splittrad länsövergripande organisation
Chef internmedicinare?
Dalarna: Fyra självständiga kliniker varav en i närsjukvårdsorganisation Klinik
Falun Splittrade kliniker (2) Ja Nej
Mora Klinik Ja Nej
Avesta Klinik Ja Nej
Ludvika Klinik Ja 8 Nej
Sörmland: Tre självständiga kliniker i länsövergripande närvårdsdivision
Eskilstuna Klinik Ja Nej
Nyköping Klinik Ja Nej
Katrineholm Klinik Ja Nej
Värmland: Två kliniker i länsövergripande division, en klinik i fristående
sjukhus
Karlstad Splittrade kliniker Nej Nej
Arvika Klinik Ja Nej
Torsby Klinik Ja Nej
Västerbotten: 3 självständiga kliniker varav 2 i närsjukvårdsorganisation
Umeå Klinik Ja Nej
Lycksele Klinik Ja Nej
Skellefteå Klinik Ja Nej
Västmanland: 2 självständiga kliniker varav en i närsjukvårdsorganisation
Västerås Splittrade kliniker (3) Ja Nej
Köping Klinik Nej Nej
Östergötland: Två självständiga kliniker i varsin närsjukvårdsorganisation
samt uppsplittrade specialiteter på universitetssjukhus
Linköping Splittrade kliniker Nej Ja
Norrköping Klinik Ja Nej
Motala Klinik Ja Nej
Kliniker utan länsövergripande medicinorganisation
Halland: Två självständiga kliniker
Halmstad Klinik Ja Nej
Varberg Klinik Ja Nej
Jönköping: Tre självständiga kliniker
Jönköping Klinik Ja Nej
Eksjö (Höglandssjukhuset) Klinik Ja Nej
Värnamo Klinik Ja Nej
Kalmar: Tre självständiga kliniker
Kalmar Klinik Ja Nej
Oskarshamn Klinik Nej Nej
Västervik Klinik Ja Nej
Kronoberg: Två självständiga kliniker
Växjö Klinik Ja Nej
Ljungby Klinik Ja Nej
Uppsala: Två självständiga verksamheter
Akademiska sjukhuset, Uppsala Splittrade verks.områden Ja Ja
Enköping Medicinskt centrum Ja Nej
Västernorrland: Tre självständiga kliniker
Sundsvall Klinik Nej Ja
Örnsköldsvik Klinik Nej Nej
Sollefteå Medicinsk enhet Ja Nej
Örebro: Tre självständiga kliniker
Örebro Splittrade kliniker (5) Ja Nej
Karlskoga Klinik Ja Nej
Lindesberg Klinik Ja Nej
8 Falun och Ludvika har gemensam klinikchef
2
Självständig
akutklinik?

Arbetsgruppen för internmedicinsk verksamhetsuppföljning
Vicedirektör / överläkare
Michael Freitag
Herlev Hospital, Danmark
Docent
Thomas Kjellström
Verksamhetsområde Internmedicin
Helsingborgs lasarett
Divisionschef / överläkare
Rolf Jansson
Medicinkliniken
Centrallasarettet Västerås
Överläkare
Per-Olof Hansson
Medicin, Område Östra/SU, Göteborg
Landstingsdirektör / överläkare
Ulf Hållmarker
Landstinget Dalarna
Spec.läkare
Carl-Magnus Brodén
Verksamhetsområde Internmedicin
Helsingborgs lasarett
Docent, överläkare
Claes Hallert
Medicinkliniken
Vrinnevisjukhuset, Norrköping
Verksamhetschef, överläkare, Dr Med
Gerd Larfärs
Verksamhetsområde Internmedicin
Södersjukhuset, Stockholm
Konsult
Connie Larsen
Helseplan
Ordförande
Tfn 070–918 8891
E-post: mianfr01@heh.regionh.dk
Tfn 042-406 16 50
E-post: thomas.kjellstrom@skane.se
Tfn 021–17 30 00 (växel)
E-post: rolf.g.jansson@ltv.se
Tfn 031–34 366 40
E-post: per-olof.hansson@vgregion.se
Tfn 023–49 00 02
E-post: ulf.hallmarker@ltdalarna.se
Tfn 042-406 1893
E-post: carl-magnus.broden@skane.se
Tfn 070–543 8282
E-post: claes.hallert@lio.se
Tfn 08-616 31 50
E-post: gerd.larfars@sodersjukhuset.se
Sekreterare
Tlf +47 33 32 98 00, +47 913 47 204 (mobil)
E-post: connie.larsen@helseplan.se
Bilaga 3

Formulär 2008 Bilaga 4
1. Kliniknamn
Kommentarer och upplysningar skrivs i Kommentar Ställ Dig i den ruta som Du vill koppla
Kommentaren till och klicka Infoga/Kommentar (f.o.m. 97 års Excel-version).
År 2008
Verksamhetschefens e-postadress. Gå till Infoga/Kommentar och skriv!
Uppgiftslämnarens/-nas epostadress/er. Gå till Infoga/Kommentar och skriv!
1. Primärt ansvarsområde (närområde) för länsdelsfunktionen
1.1 Antal invånare totalt (se Kommentar)
1.1 Ev kommentar. Gå till Infoga/Kommentar och skriv!
2. Sjukhusets organisation
2.1 Fanns under 2008 följande självständiga kliniker vid sidan om den internmedicinska kliniken?
Om ja, ange antalet fastställda vårdplatser vid årets slut:
2.1 Akutklinik; (ja=1, nej=0)
2.1 Antal fastställda vpl
2.1 varav antal vårdplatser avsedda för det internmedicinska verksamhetsområdet
2.1 Allergologi; (ja=1, nej=0)
2.1 Antal fastställda vpl
2.1 Endokrinologi; (ja=1, nej=0)
2.1 Antal fastställda vpl
2.1 Geriatrisk rehab; (ja=1, nej=0)
2.1 Antal fastställda vpl
2.1 varav antal vårdplatser avsedda för det internmedicinska verksamhetsområdet
2.1 Hematologi; (ja=1, nej=0)
2.1 Antal fastställda vpl
2.1 Hud; (ja=1, nej=0)
2.1 Antal fastställda vpl
2.1 Infektion; (ja=1, nej=0)
2.1 Antal fastställda vpl
2.1 Kardiologi; (ja=1, nej=0)
2.1 Antal fastställda vpl
2.1 Klinisk fysiologi; (ja=1, nej=0)
2.1 Lungmedicin; (ja=1, nej=0)
2.1 Antal fastställda vpl
2.1 Med. rehabilitering; (ja=1, nej=0)
2.1 Antal fastställda vpl
2.1 varav antal vårdplatser avsedda för det internmedicinska verksamhetsområdet
2.1 Neurologi; (ja=1, nej=0)
2.1 Antal fastställda vpl
2.1 Njurmedicin; (ja=1, nej=0)
2.1 Antal fastställda vpl
2.1 Närsjukvård; (ja=1, nej=0)
2.1 Antal fastställda vpl
2.1 varav antal vårdplatser avsedda för det internmedicinska verksamhetsområdet
2.1 Onkologi; (ja=1, nej=0)
2.1 Antal fastställda vpl
2.1 Reumatologi; (ja=1, nej=0)
2.1 Antal fastställda vpl
2.2 Fanns fastställda vårdplatser avsedda för internmedicinsk slutenvård inom annan verksamhet vid
sjukhuset? (ja=1,nej=0)
2.3 Har någon organisationsförändring skett under 2008, som berört den internmedicinska kliniken?
(ja=1,nej=0)
2.3 Om Du svarat ja: Hur har det påverkat klinikens vårdplatser, läkare etc?
- Fastställda vårdplatser, ökning/minskning; (+=ökning, - =minskning)
=Fr o m när?
- Antal läkare, ökning/minskning; (+=ökning, -=minskning)
=Fr o m när?
Kommentera och utveckla gärna. Gå till Infoga/Kommentar och skriv!
1

3. Slutenvårdsorganisation och -produktion
3.1 Vårdplatser
Vårdplats är avsedd för dygnet-runt-vård. HIA ingår, liksom intagningsavdelning och MAVA under
förutsättning att dessa ingår i medicinkliniken. Däremot ingår ej hemodialysplats eller annan vårdfacilite
avseende vård under endast dagtid.
3.1 Klinikens fastställda vårdplatser 2008-01-01, antal
3.1 Klinikens fastställda vårdplatser 2008-12-31, antal
3.1 Genomsnittligt antal disponibla vårdplatser under 2008, antal; (definition: se Kommentar)
3.1 Förändring 2008, fr o m; (ange datum)
3.2 Intagnings-/observationsavdelning
3.2 Fanns intagnings-/observationsavd på medicinkliniken eller övriga sjukhuset? (ja=1, nej=0)
3.2 Om ja:- Hur många vpl utnyttjades i medeltal under året?
3.2 Om ja:- Har dessa vpl räknats in i uppgifterna under punkt 3.1? (ja=1, nej=0)
3.2 Om ja - Har antalet vårdtillfällen/vårddagar räknats in i redovisningen av sjukvårdsproduktion
under 3.6? (ja=1, nej=0)
3.2 Om ja - Hur många vårdtillfällen?
3.2 Ev kommentar 3.1-2. Gå till Infoga/Kommentar och skriv!
3.3 Hjärtintensivvård utanför den egna kliniken
3.3 Vårdades hjärtintensivvårdspatienter regelmässigt på IVA? (ja=1, nej=0)
3.3 Om ja: - Hur många vårdplatser på IVA utnyttjades i medeltal under året för hjärtintensivvårdspatienter?
3.3 Om ja: - Har dessa vpl inräknats i uppgifterna ovan vid 3.1? (ja=1, nej=0)
3.3 Om ja - Har antalet vårdtillfällen/vårddagar för hjärtintensivvårdspatienter vårdade på IVA räknats in i
redovisningen av sjukvårdsproduktionen under 3.6 (ja=1, nej=0)
3.3 Om ja - Hur många vårdtillfällen?
3.3 Ev kommentar Gå till Infoga/Kommentar och skriv!
3.4 Övriga vårdplatser (exkl 3.2 och 3.3) som kliniken disponerade utanför den egna klinikorganisation
(ex. vis. gemensam vårdplatsenhet, närsjukvårdsenhet eller akutklinik)?
3.4 Utnyttjade kliniken fristående vårdplatsenhet ? (ja=1, nej=0)
3.4 Utnyttjade kliniken fristående akutklinik? (ja=1, nej=0)
3.4 Om ja: - Hur många sådana vårdplatser utnyttjades i medeltal under året?
3.4 Om ja: - Har dessa vpl inräknats i uppgifterna under punkt 3.1? (ja=1, nej=0)
3.4 Om ja: - Har dessa vpl inräknats i uppgifterna under punkt 3.2? (ja=1, nej=0)
3.4 Om ja: - Har antalet vårdtillfällen/vårddagar räknats in i redovisningen av sjukvårdsproduktionen
under 3.6? (ja=1, nej=0)
3.4 Om ja - Hur många vårdtillfällen?
3.4 Utnyttjade kliniken tillfälligt vårdplatser på andra kliniker ? (ja=1, nej=0)
3.4 Om ja: - Hur många sådana vårdplatser utnyttjades i medeltal under året?
3.4 Om ja: - Har dessa vpl inräknats i uppgifterna under punkt 3.1? (ja=1, nej=0)
3.4 Om ja: - Har antalet vårdtillfällen/vårddagar räknats in i redovisningen av sjukvårdsproduktionen
under 3.6? (ja=1, nej=0)
3.4 Om ja - Hur många vårdtillfällen?
3.4 Ev kommentar Gå till Infoga/Kommentar och skriv!
3.5 Geriatrisk/rehabiliteringsverksamhet
Hur många vårdplatser fanns för geriatrik/rehabilitering inom medicinkliniken?
Obs! Gäller alla geriatriska vårdplatser oberoende av inriktning
3.5 Klinikens fastställda vårdplatser 2008-01-01, antal
3.5 Klinikens fastställda vårdplatser 2008-12-31, antal
3.5 Genomsnittligt antal disponibla geriatriska vårdplatser under 2008, antal; (definition: se Kommentar)
3.5 Förändring 2008, fr o m; (ange datum)
3.5 Har dessa vpl inräknats i uppgifterna under punkt 3.1? (ja=1, nej=0)
3.5 Har antalet vårdtillfällen/vårddagar räknats in i medicinklinikens sjukvårdsproduktion under punkt 3.6?
(ja=1, nej=0)
2

Hur många vårdplatser fanns för geriatrik/rehabilitering inom annan klinik på sjukhuset?
Obs! Gäller alla geriatriska vårdplatser oberoende av inriktning
3.5 Klinikens fastställda vårdplatser 2008-01-01, antal
3.5 Klinikens fastställda vårdplatser 2008-12-31, antal
3.5 Genomsnittligt antal disponibla geriatriska vårdplatser under 2008, antal; (definition: se Kommentar)
3.5 Förändring 2008, fr o m; (ange datum)
3.5 Har dessa vpl inräknats i uppgifterna under punkt 3.1? (ja=1, nej=0)
3.5 Har antalet vårdtillfällen/vårddagar räknats in i medicinklinikens sjukvårdsproduktion under punkt 3.6?
(ja=1, nej=0)
3.5 Ev kommentar Gå till Infoga/Kommentar och skriv!
3.6 Sluten vård (vård som ges till patient inskriven på kliniken). De kliniker med geriatrik-
/rehabverksamhet som vill dela upp redovisningen på akutverksamhet resp. rehabverksamhet fyller i
akutverksamheten i det första avsnittet och rehabverksamheten i det andra
3.6 Antal vårdtillfällen (vtf), totalt
3.6 Antal akuta (=oplanerade) vårdtillfällen, totalt
3.6 Antal patienter (individer), totalt
3.6 Antal vårddagar, totalt (in- och utskrivningsdag räknas tillsammans som en vårddag).
Om annat beräkningssätt används anges detta under Kommentar. (Se även kommentar i följe-PM)
3.6 Medelvårdtid (antal vårddagar)
3.6 Medianvård (antal vårddagar)
3.6 Antal vårdtillfällen (vtf), geriatrik/rehab
3.6 Antal vårddagar, totalt (in- och utskrivningsdag räknas som en vårddag), geriatrik/rehab
3.6 Ev kommentar Gå till Infoga/Kommentar och skriv!
3.7 Antal vårdtillfällen och vårddagar fördelade på åldersklasser
3.7 16-64 Vårdtillfällen
3.7 16-64 Vårddagar
3.7 65-79 Vårdtillfällen
3.7 65-79 Vårddagar
3.7 80-ww Vårdtillfällen
3.7 80-ww Vårddagar
3.7 Totalt antal vårdtillfällen
3.7 Totalt antal vårddagar
3.7 Ev kommentar. Gå till Infoga/Kommentar och skriv!
3.8 Antal medicinskt färdigbehandlade (utskrivningsklara) patienter
3.8 a) Totalt antal vårddagar 2008
3.8 b) - varav ekonomiskt ersatta vårddagar 2008
3.8 Ev kommentar. Gå till Infoga/Kommentar och skriv!
4. Akutverksamhet
4. Akutsjukvården i Sverige har under de senaste åren genomgått en del förändringar och Socialstyrelsen
har inrättat tilläggsspecialiteten akutsjukvård. Mot bakgrund av att flera sjukhus i Sverige infört
akutläkarverksamhet i olika former har föreliggande avsnitt reviderats i jämförelse med tidigare år för att
försöka belysa omfattningen och organisationen av sådana ansatser.
4.0 Vilken klinik har huvudansvaret för organisation av den internmedicinska jourverksamheten?
(medicinkliniken/egna kliniken=1, akutkliniken=2, kombination=3)
4.1 Finns det akutläkare vid sjukhuset (ja=1, nej=0)
4.2 Om akutläkare finns - har de någon grundspecialitet (ja=1, nej=0)
4.3 Om svaret är ja på ovanstående fråga - vilket grundspecialitet?
(internmedicin=1, kirurgi=2, ortopedi=3, anestesi=4, allmänmedicin=5, annan=6)
4.4 I förekommande fall, ungefär hur stor andel av patienterna handläggs av akutläkare?
(75%=4)
4.5 I förekommande fall, har akutläkare inläggninsrätt på er klinik? (ja=1, nej=0)
4.6 Förekom samjour nattetid med annan klinik/primärvården? (ja=1, nej=0)
Om ja, med vilka andra kliniker/primärvården äger samjour rum?
Gå till Infoga/Kommentar och skriv!
3

4.7 Hur många egna jourlinjer finns på akutmottagningen vardagar dagtid? Ange antal.
4.8 Hur många egna sjukhusbundna jourlinjer fanns nattetid kl 00-08? Ange antal.
4.9 Hur många egna sjukhusbundna jourlinjer fanns dagtid under helger? Ange antal .
4.10 Hur många egna bakjourslinjer (som ej var sjukhusbundna) fanns? Ange antal .
Om >1, vilka specialiteter fanns? Gå till Infoga/Kommentar och skriv!
4.11 Varierar antalet bakjourslinjer som ej var sjukhusbundna under veckans olika dagar? (ja=1, nej=0)
Om ja, beskriv hur antalet bakjourlinjer varierar. Gå till Infoga/Kommentar och skriv!
4.12 Förekom det att en och samma specialistläkare på samma gång var primär- och bakjour, dvs
uppehöll dessa jourlinjer samtidigt? (ja=1, nej=0)
Om ja, vilka veckodagar respektive tidpunkter på dygnet brukade det inträffa?
Gå till Infoga/Kommentar och skriv!
4.13 Hur var den faktiska kompetensen på den sjukhusbundna jouren (även sjukhushusbundna bakjourer
skall inräknas) på natten (00 - 08)? Se efter på jourlistorna för mars resp november 2008 och fördela
nattjourpassen enligt kompetensnivå (om det vid kliniken fanns flera sjukhusbundna jourlinjer nattetid
anges den högsta kompetensnivån)
- Specialist internmedicin? Ange procentsiffra
- >2 år internmedicin? Ange procentsiffra
- 1-2 år internmedicin? Ange procentsiffra
- AT? Ange procentsiffra
SUMMA
4.14 Hur var den faktiska kompetensen på den sjukhusbundna jouren (även sjukhushusbundna bakjourer
skall inräknas) på natten (00 - 08)? Se efter på jourlistorna för juli resp augusti 2008 och fördela
nattjourpassen enligt kompetensnivå (om det vid kliniken fanns flera sjukhusbundna jourlinjer nattetid
anges den högsta kompetensnivån)
- Specialist internmedicin? Ange procentsiffra
- >2 år internmedicin? Ange procentsiffra
- 1-2 år internmedicin? Ange procentsiffra
- AT? Ange procentsiffra
SUMMA
4.15 På vilket sätt deltar AT-läkare i nattjoursverksamheten (21 - 08)?
Inte alls. (ja=1, nej=0)
Endast med handledning av annan sjukhusbunden jour (ja=1, nej=0)
Självständigt efter inskolning med handledning (ja=1, nej=0)
4.16 Förekom det att läkare som ej var anställda på kliniken hyrdes in för att fullgöra sjukhusbunden jour?
(ja=1, nej=0)
4.17 Förekom det att läkare som ej var anställda på kliniken hyrdes in för att delta i icke sjukhusbunden
jourverksamhet (bakjour med beredskap)? (ja=1, nej=0)
4.18 Redovisas de inhyrda läkarnas arbetade tid i antalet årsarbetare under 6.1? (ja=1, nej=0)
4.19 Hur många jourkompensationstimmar motsvarade den sjukhusbundna jourverksamheten 2008?
Inkludera eventuella inhyrda jourläkare!
4.20 Hur många jourkompensationstimmar motsvarade ej sjukhusbunden jourverksamhet (bakjour med
beredskap, specialjourlinjer mm) 2008? Inkludera eventuella inhyrda jourläkare!
4.21 Om antalet jourkompensationstimmar ej kan separeras mellan primär- och bakjour, ange klinikens
totala antal jourkomensationstimmar inkl. inhyrda läkare.
4.18 Ev Kommentar. Gå till Infoga/Kommentar och skriv!
4.22 Hur många sjukskötersketjänster (motsvarande heltid) finns på akutmottagningen? Ange antal
4.23 Hur många underskötersketjänster (motsvarande heltid) finns på akutmottagningen? Ange antal
4.24 Hur stor del av akutmottagningens patientunderlag är internmedicinskt (inklusive kardiologi,
infektion och neurologi)? Ange procentsiffra
4.25 Ev Kommentar. Gå till Infoga/Kommentar och skriv!
4

5 Öppenvårdsorganisation och -produktion
5.1 Läkarbesök
5.1. Med läkarbesök menas ett besök "ögo mot öga" mellan pateint och läkare. För att få mest jämförbara
siffror särredovisas några typer av läkarbesök; ekokardiografier tas upp i ruta 5.1.6, endoskopier tas upp i
5.1.7, dialyser i 5.4 och PK-prover tas upp i kap 7:3. Dessa fyra typer ska ej ingå i planerade
läkarbesöken eller akutmottagningsbesök som efterfrågas i 5.1.1-5. Läkarbesöken kan ha ägt rum på
klinikens mottagningar, avdelningar eller sjukhusets akutmottagning.
Ange följande för 2008
5.1.1 Akutmottagningsbesök som handläggs som polikliniskt oplanerat läkarbesök. Antal
5.1.1 Varav akutbesök utomlänspatienter som handläggs som polikliniskt oplanerat läkarbesök. Antal
5.1.2 Akutmottagningsbesök som föranleder inläggning i sluten vård. (ska ej ingå i 5.1.1 Antal
5.1.2 Varav akutbesök utomlänspatienter som föranleder inläggning i sluten vård. Antal
5.1.3 Planerade läkarbesök i Öppen vård. Antal
5.1.3 Varav planerade läkarbesök utomlänspatienter i Öppen vård. Antal
De planerade besöken (5.1.3 ovan) delas upp i besök med remiss (nybesök) och utan remiss (återbesök).
5.1.4 Hur många av de planerade besöken är besök med remiss (nybesök). Antal
5.1.5 Hur många av de planerade besöken är besök utan remiss (återbesök). Antal
Ange de läkarbesök som ska särredovisas enligt ovan ( dessa besök ingår ej i 5.1.3)
5.1.6 Ekocardiografi
5.1.7 Gastro- colo och bronchoskopi
5.1.8 Fanns annan klinik som handlade polikliniska medicinpatienter på akuten och som ej ingår i
ovanstående uppgifter för 2008? (ja=1, nej=0). Vid ja Gå till Infoga/Kommentar och
ange i kommentaren antalet polikliniska besök samt uppskatta hur många
läkararbetstimmar som annan kliniks läkare arbetar med dessa patienter på årsbasis.
5.1.9 Uppgift om diagnoser mm på de planerade läkarbesöken som är angivna till antal under 5.1.3.
Uppgifterna levereras i en Excelfil (eventuellt på diskett eller CD-skiva) där varje läkarbesök beskrivs i
fyra kolumner.
Kolumn 1 anger födelseår med två siffror ex 36 (för 1936)
kolumn 2 anger kön med en bokstav (m eller k),
kolumn 3 anger om det är nybesök/remissbesök eller återbesök (med siffran 1 för nybesök och tomt fält om
det är återbesök),
kolumn 4 anger huvuddiagnos med fyra tecken (en bokstav och tre siffror enl ICD 10, ex coeliaci K900)
5.1.10-15 Åldersgruppering av de planerade besöken (gäller de besök som angivits i 5.1.3). Om diskett
enligt 5.1.9 innehåller födelseår behöver dessa uppgifter ej lämnas här):
5.1.10 0-50 år, Antal planerade läkarbesök
5.1.11 51-60 år, Antal planerade läkarbesök
5.1.12 61-70 år, Antal planerade läkarbesök
5.1.13 71-80 år, Antal planerade läkarbesök
5.1.14 > 80 år, Antal planerade läkarbesök
5.1.15 Medelålder för de planerade läkarbesöken
5.2 Specialistsjuksköterskebesök
5.2 Ange besök "öga mot öga" hos sjuksköterska/BMA där patientavgift erlagts och besöket dokumenterats
i journalen av specialsjuksköterskan 2008.
5.2.1 Summa av alla specialistsjuksköterskebesök 2008 (5.2.2-8)
5.2.2 -varav antal till diabetessjuksköterska
5.2.3 - varav antal till hjärtsjuksköterska (infarktsköterska, sviktsjuksköterska)
5.2.4 - varav antal till lungsjuksköterska (syrgassköterska, KOL-sköterska)
5.2.5 -varav antal till neurologsjuksköterska (MS, Parkinsson motsv)
5.2.6 - varav antal ekokardiografi av BMA
5.2.7 - varav antal till njursjuksköterska (ex PD-mottagning) Obs ej hemodialayser.
5.2.8 -varav antal till övriga specialistsjuksköterskebesök/BMA-besök. Kan specificeras, gå till
Infoga/kommentar och skriv.
5.3 Dagsjukvård
5.3 Medicinsk dagsjukvård är definitionsmässigt mera omfattande än ett läkarbesök. På en del kliniker
registreras det ibland som sluten vård och ibland som läkarbesök och ingår då i de uppgifter som lämnats
under 3.6 och 5.1. I de fall klinikerna registrerar dagsjukvård som ej finns med i annan statistik ovan skall
den uppgiften lämnas här. Dialys skall dock anges under 5.4
5

5.3.1 =Antal dagsjukvårdstillfällen 2008
5.4 Aktiv uremivård 2008
5.4.1 = Antal hemodialyser genomförda under 2008
5.4.2 =Antal peritonealdialysmånader genomförda under 2008 (se Kommentar )
5.4.3 =Antal njurtransplanterade patienter i aktiv vård 2008-12-31
5.4.4 =Antalet HD-patienter i aktiv vård 2008-12-31
5.4.5 =Antalet PD-pateinter i aktiv vård 2008-12-31
5.5 Kranskärlsinterventioner
5.5 Uppgift lämnas av de sjukhus som har egna angio- och PCI-laboratorier (på Rtg och/eller
Kardiologenhet). Uppgifterna inkluderar patienter som kommer från eget och andra sjukhus. Antalet anges
för respektive åtgärd (summan av akuta och planerade).
5.5.1 =Antal coronarangiografier 2008
5.5.4 =Antal genomförda PTCA/PCI 2008
5.6 Ev kommentar avsnitt 5. Gå till Infoga/Kommentar och skriv!
6. Läkarresurser
Dessa uppgifter används för att beskriva klinikens läkarbemanning.
Försök att ange så sanna värden som det är möjligt att få fram med rimlig arbetsinsats. Begär hjälp från
sjukhusets administration om kliniken saknar underlag för att lämna värden för insatsen av årsarbeten
(omräknat till heltidstjänstgörande läkare) i klinikens verksamhet.
Enkäten använder begreppet "årsarbetare", vilket är synonymt med "en heltidstjänstgörande under ett år".
För enkelhetens skull räknas semester som tjänstgöring. En årsarbetare är således en som arbetar heltid
och inte har någon annan frånvaro än semesterledigheten. Ingen hänsyn behöver i enkätsvaren tas till övertid
eller t ex sjukfrånvaro av mindre omfattning.
Till klinikens läkare hör även AT-läkare och examinerade läkare under utbildning under den tid de
medverkar i klinikens arbete.
6.1 Klinikens årsarbetare (enligt föregående definition)
6.1 Läkare uppdelat på följande kategorier:
-specialistkompetenta läkare (tv-anställda), antal årsarbetare
-läkare under utbildning (tv-anställda+vikarier), antal årsarbetare
-inhyrd läkararbetskraft (konsulter, se pkt 6.2), antal årsarbetare . Kommentera gärna arbetsuppgiftern
-tillfälligt inhyrd läkararbetskraft (stafettläkare), antal årsarbetare. Kommentera gärna arbetsuppgifter
- AT-läkare, antal årsarbetare. Ange antalet AT-läkare (omräknat till årsarbetare) även om
administrationen hanteras centralt på sjukhuset!
6.1 Totalt antal läkarårsarbetare, inkl AT och ST, antal årsarbetare
6.1 Ev kommentar. Gå till Infoga/Redigera kommentar och skriv!
6.2 Subspecialisering (profilering) inom sjukhuset (inom den egna kliniken, inom annan klinik eller
genom inhyrda konsulter).
Anvarig läkare för subspecialiteten var specialist eller hade motsvarande kompetens.
6.2 Allergologi -specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3)
6.2 Lungmedicin -specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3)
6.2 Infektion -specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3)
6.2 Kardiologi -specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3)
6.2 Egen HIA - specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3)
6.2 Hematologisk onkologi -specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3)
6.2 Reumatologi -specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3)
6.2 Neurologi -specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3)
6.2 Gastroenterologi -specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3)
6.2 Endokrinologi - specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3)
6.2 Njurmedicin -specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3)
6.2 Med rehab-specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3)
6.2 Geriatrik -specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3)
6.2 Klinisk fysiologi-specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3)
6.2 Annat - specialist/motsv; Ange specialist; gå till Infoga/Kommentar och skriv!
6.2 Ev kommentar Gå till Infoga/Kommentar och skriv!
6

7. Kvalitetsvariabler (lämna svar endast då klara uppgifter finns, höfta inte!)
7.1 Hjärtsjukdomar
Diagnoskoder: I21.0-9 (akut hjärtinfarkt) och I22.0-9 (reinfarkt). Hjärtsvikt I50.0-9.
7.1 Antal vårdtillfällen som rapporterats till Riks-HIA med diagnos hjärtinfarkt
(patienter med hjärtinfarkt vårdade på HIA)
7.1 Antal med diagnosen hjärtinfarkt enligt klinikens diagnosregister. Gäller både huvud- och bidiagnos.
(Totalt antal vårdtillfällen med akut hjärtinfarkt vårdade på kliniken.)
7.1 Ange medelålder för patienter vårdade för akut hjärtinfarkt enligt klinikens diagnosregister
7.1 Andel av levande utskrivna patienter < 80 år med akut hjärtinfarkt som ordinerats ACE-hämmare eller
AII-antagonister. Ange i procent
7.1 Andel av levande utskrivna patienter < 80 år med akut hjärtinfarkt som ordinerats lipidsänkande
behandling. Ange i procent
7.1 Antal vårdtillfällen med hjärtsvikt som HUVUDDIAGNOS enligt klinikens diagnosregister
7.1 Antal vårddagar med hjärtsvikt som HUVUDDIAGNOS enligt klinikens diagnosregister
7.1 Antal patienter (individer) som vårdats för diagnosen hjärtsvikt som HUVUDDIAGNOS.
Varje patient räknas bara en gång vid återinläggning under året.
7.1 Har kliniken en sköterskebemannad hjärtsviktsmottagning? (ja=1, nej=0)
7.1 Ev kommentar. Gå till Infoga/Redigera kommentar och skriv!
7.2 Stroke
Definitioner
Akut stroke (DRG 14) = akut debut av fokala neurologiska bortfallssymptom p g a kärlsjukdom i hjärnan
Innefattar följande diagnoskoder (ICD 10): I61, I62, I63, I64.
Strokeenhet är en enhet där strokepatienter koncentreras och behandlas i enlighet med fastställt vårdprog
innefattande regelbunden registrering av funktion samt aktiv, tidig rehabilitering. Specialutbildad persona
i team med sjukgymnast och arbetsterapeut samt vid behov kurator, logoped, psykiater/psykolog och diet
Kvalitetsvariabler:
7.2 Antal vårdtillfällen (vtf) med akut stroke, I61, I62, I63, I64. (OBS! Uppgift från klinikens diagnosregister
7.2 Antal patienter som behandlats med trombolys
7.2 Antal unika individer med akut stroke I61, I62, I63, I64. (OBS! Uppgift från klinikens diagnosregister)
7.2 Antal vtf med TIA, diagnoskod G45 (enligt klinikens diagnosregister)
7.2 Antal vtf med akut stroke där patienten vårdats på speciell strokeenhet
7.2 Antal rapporterade patienter till Riks-Stroke under 2008 med strokediagnos
7.2 Finns särskild strokesjuksköterska för akutmottagningen/akutvård för ex.vis registrering? (ja=1, nej=0)
7.2 Vad är läkarspecialistkompetensen på strokeenheten? (internist=1, neurolog=2, annat=3).
Om "annat" : Gå till Infoga/Redigera kommentar och skriv!
7.2 Antal veckotimmar för läkarspecialist på strokeenheten
7.2 Ev kommentar. Gå till Infoga/Kommentar och skriv!
7.3 Antikoagulantiabehandling (var god se Följe-PM)
Avser polikliniska kontrollfall. Ej inneligggande med trombolys, heparin m m.
7.3 Antal behandlade patienter, även de som bara behandlats under delar av året
7.3 Antal behandlade patienter som har avlidit under 2008 under pågående AK-behandling (oavsett orsak)
7.3 Antal behandlingsår (patientår) under 2008 (OBS att detta inte är detsamma som antalet patienter, se Följ
7.3 Antal prover under året
7.3 Antal prover inom ordinerat terapeutiskt intervall
7.3 Andel av behandlingstiden där patienterna legat inom terapeutiskt intervall. Ange i procent (se Följe-PM
7.3 Hur kontrollerar Ni vilka patienter som drabbats av komplikationer under 2008.
Gå till Infoga/Redigera kommentar och skriv!
7.3 Ange andelen patienter (i procent) inom respektive indikationsgrupp
-venös tromboembolism
-mekanisk hjärtklaffprotes
-förmaksflimmer
-övriga (Gå till Infoga/Redigera kommentar och ange vilka patienter som ingår i denna grupp! )
7.3 Eventuell kommentar. Gå till Infoga/Redigera kommentar och skriv!
7

7.4 Diabetes.
Observera att det alltid är antalet patienter som efterfrågas!
Då NDR numera redovisar klinikernas resultat öppet, har diabetesavsnittet kortats. Årets frågor syftar
till att försöka få en bild av NDR:s täckningsgrad.
7.4 Patienter med diabetes som kontrollerats vid kliniken, totalt antal.
(Gå till Infoga/Redigera kommentar och ange källa, t ex PAS, diagnosregister!)
7.4 Fanns datoriserat diabetesregister som användes i rutinarbetet? (ja=1, nej=0)
7.4 Antal diabetespatienter som registrerats i det lokala registret
7.4 Antal diabetespatienter som rapporterats till det Nationella Diabetes Registret
7.4 Ev kommentar. Gå till Infoga/Kommentar och skriv!
7.5 KOL.
7.5 Finns det sjuksköterskeledd mottagning för KOL-patienter vid din klinik? (ja=1, nej=0)
7.5 Hur många av KOL-patienterna på din klinik har kronisk syrgasbehandling?
7.5 Är din klinik ansluten till det nationella syrgasregistret? (ja=1, nej=0)
7.5 Har ni strukturerad rökavvänjning för KOL-patienter vid din klinik? (ja=1, nej=0)
7.5 Ev kommentar. Gå till Infoga/Kommentar och skriv!
7.6 Gastroenterologi - inflammatoriska tarmsjukdomar.
7.6 Rapporterar ni in patienter till SWIBREG -nationella kvalitetsregistret för inflammatorisk
tarmsjukdom?
7.6 Om ja – till vilken nivå i registret rapporterar ni? (nivå A=1; nivå B=2; nivå
7.6 Ev kommentar. Gå till Infoga/Kommentar och skriv!
7.7 Återinläggningar
7.7 Hur många återinläggningar inom 14 dagar förekom under året?
7.7 Hur stor andel (i %) av patienter vårdade under diagnosen Lungemboli blev återinlagda akut inom 30 da
7.7 Ev kommentar. Gå till Infoga/Kommentar och skriv!
8 Övrigt
8.1 Gäller antal helårsarbetande sjuksköterskor och undersköterskor.
8.1 Antal årsarbetare, sjuksköterskor, i slutenvård (chefer EJ inräknade)
8.1 Antal årsabetare, undersköterskor, i sluten vård
8.1 Antal årsabetare, sjuksköterskor, i öppenvård, inkl. dagsjukvård, (chefer EJ inräknade)
8.1 Antal årsarbetare, undersköterskor, i öppenvård
8.5 Har verksamheten haft SPUR inspektion under de senaste tre åren? (ja=1, nej=0)
8.6 Finns särskild studierektor inom verksamheten för ST-läkare? (ja=1, nej=0)
8.6 Om ja – hur många veckotimmar?
8.7 Har verksamheten strukturerad avvikelsehantering? (ja=1, nej=0)
8.7 Om ja – ange de tre viktigaste förändringarna som genomförts pga. avvikelserapportering
(Avsikten med detta är att kunna ge en ”kokbok” över bra förbättringar).
Gå till Infoga/Kommentar och skriv!
8.8 Anser Du att det är svårt att rekrytera? (Svaren kommer att redovisas gruppvis och inte per sjukhu)
8.8 specialistläkare (ja=1, nej=0)
8.8 ST-läkare (ja=1, nej=0)
8.8 sjuksköterskor (ja=1, nej=0)
8.9 Vilket år tillträdde den person som var chef för Medicinkliniken eller verksamhetsområdet
2008-12-31 sin tjänst?
8.10 Vilken var er kliniks/verksamhets totala klinikbudget för år 2008? Anges i miljoner kr
Detta inkluderar hyreskostnader, alla lönekostnader inkl AT-läkare. Om kliniken har pålagt sig
kostnad för köpt högspecialiserad vård respektive kostnad för akutvård i annat län så skall detta
exkluderas.
8.11 Vilket var er kliniks/verksamhets totala antal intjänade DRG-poäng år 2008?
8.12 Hur många läkare har gjort SIM's specialistexamen i Internmedicin under de senaste tre åren?
Ange antal
8.13 Finns avsatt tid för vidareutbildning för ST-läkarna inom verksamheten? (ja=1, nej=0)
8.13 Om ja, -hur många veckotimmar?
8